Nummer 19 som pdf - Arbetsförmedlingen

” Serier betyder
mest i mitt liv”
Sedan några år tillbaka har det dragit fram en våg
av serietecknartjejer. En av dem är Lina Neidestam,
28, som nyligen gett ut seriealbumet Mara, där en
kvinnas sexuella fantasier skildras i folksageton.
Lina Neidestams kanske mest kända
figur är Zelda, som på omslaget av
det senaste albumet är avbildad beväpnad
med ett gevär med trånande
ynglingar vid sina fötter. Att hon är
en del av en våg av unga kvinnor
som tecknar serier är hon
väl med veten om.
– Genom den uppmärksamhet
vi har fått har ännu fler
kommit fram, säger hon.
Mycket av hennes bildvärld är
hämtad från mytologier, klassiska
sagor och naturromantik.
– Jag stjäl också skamlöst från
film och böcker. Och alla serier
är ju i viss mån självbiografiska.
De visar osminkade sidor av en
själv som man dramatiserar.
Historierna bygger ofta på
en huvud karaktär som har
höga ideal men som snubblar
på mållinjen, antingen på
grund av lättja eller hyckleri.
I Midsommarkransen, i södra
Stockholm, sitter Lina Neidestam i
en källarlokal som hon delar tillsammans
med ett tre andra frilansare.
Den trånga men trivsammaateljé n
fungerar också som lager för förlaget
Kolik som ger ut många av
tecknarkollektivets seriealbum.
– Om jag skulle sitta ensam i
mitt kök skulle jag bli vansinnig
och utveckla fobier. Det är nyttigt
att integrera med andra människor.
Man blir mycket bättre när
man får ärlig kritik och synpunkter
på det man gör, säger hon.
Den avgörande orsaken till att
så många tjejer syns på seriescenen
är, enligt Lina Neidestam,
Serieskolan i Malmö, där flera
av de mer kända namnen, inklusive
hon själv utbildat sig.
4 l platsjournalen vecka 19 2012
TEXT: PER STRANDBERG FOTO: OSKAR KULLANDER
” Det är inte så mycket motljus och
sidenlakan i mina teckningar.”
– På skolan var det en feministisk
stämning. Vi peppade varandra
och nu är häften av dem
som levererar till serietidskrifterna
Galago och Utopi tjejer.
Hon beskriver sin bakgrund
som typisk för serietecknare: ett
ensam t barn som använder fantasi n
för att kontrollera sin värld.
Familjens semestrar tillbringades i
segelbåt eller i en husvagn på ensliga
platser. Som barn läste hon klassiska
serietidningar som Lilla Fridolf
och Fantomen men upptäckte också
så småningom den amerikanska
tonårsserien Acke, som kanske är
den serie som påverkat henne mest.
En annan viktig inspirationskälla
har varit den ”supersnuskiga” serietidningen
Mega Pyton som började
säljas när Lina Neidestam var tio år.
– Det var stora tuttar, hejdlös
buskis och råa skämt. Från
den dagen var ingenting sig likt.
Plötsligt insåg jag att vuxna
människor satt och ritade sånt.
När Lina Neidestam växte upp i
Södertälje var hon övertygad om att
hon senare i livet skulle arbeta på
Astra eller på Scania. Kulturarbetar e
var i hennes ögon udda fåglar. Samtidigt
genomförde hon alla skolarbeten
i form av serier och ritade
dessutom lite för lokaltidningen,
i väntan på ”det riktiga jobbet”.
– Det var min ömma moder som
hittade Serieskolan i Malmö. Efter
studenten ströjobbade jag på olika fik
och började känna att jag blivit över.
Under utbildningen var det
som att befinna sig i en skyddad
bubbla, där alla tyckte att
serier var
viktiga. Det skapade en
bra grund för att lära sig mer.
– Folk i gemen skiter i serier och
det är svårt att vara ensam. Det är
därför jag också nu sitter tillsammans
med folk som gör samma sak.
Lina Neidestams yrke kan verka
trendigt men många ställer frågan
hur hon kan leva på sitt arbete.
– Serier är det viktigaste i mitt liv,
säger hon. Samtidigt är det krävande
och innebär jobb dygnet runt.
För att leva drömmen måste jag ge
upp allt: pengar och familj. Men jag
har bestämt mig för att fortsätta,
i alla fall tills jag är 30­nånting.
En serie börjar ofta med slutpoängen.
Det första utkastet görs
i form av en tumnagelskiss –
med mycket små schematiska
bilder. Nästa steg
är att dra upp rutorna
i snabba skisser,
putsa dialogen, tuscha
och färglägga i
datorn. Att ta fram
en seriestrip med
fyra bildrutor tar
cirka två arbetsdagar.
Tidigt i sin karriä r
arbetade hon på papper
med flytande tusch
och exklusiva mårdpenslar. Nu
skapar hon alla bilder digitalt.
Inkomstkällan är i första hand
korta serier till dagspress och
magasin, därnäst kommer
illustrationsjobb till olika
tidningar. En annan viktig intäkt
är stipendier från Konstnärsnämnden
och Författarfonden.
– De har räddat livet på mig.
Utan dem hade jag inte kunna t
göra mina seriealbum.
Hennes blogg, Lina kan rita
fint, startade hon redan 2006.
Den använder hon som portfolio
och skyltfönster för sitt manér.
– Det var det bästa jag
gjort, säger hon.
Lina Neidestam serier är drastiska
och allt annat än oskuldsfulla.
Hon ser sitt arbete mycket
som en protest mot det som
ska vara fräscht och rent.
– Jag vill beskriva sex som oromantiskt
och plocka fram det fula.
Det är inte så mycket motljus och
siden lakan i mina teckningar, jag säger
som Strindberg: ”…med pennan
i handen får jag fan i kroppen”.
LINA MARIA
NEIDESTAM
erieteck-
nare.
l B I Stockholm.
Stor
och bullrig.
Natur och
kultur.
Arbetar
just nu med
en
ungdomsserie
om att växa
upp i Södertälje.
l ÅLDER: 28 år. l YRKE: S
l FAMILJ:
l INTRESSEN:
l PÅ G
OR:
ÅNG:
Många idéer kläcks på favoritkaféet
Ett skafferi.