EU:s gemensamma jordbrukspolitik - Sveriges Konsumenter

More documents

Recommendations

Info

2. Sveriges Konsumentråd om EU:s jordbrukspolitik 2.1 Grundläggande principer EU:s jordbrukspolitik måste i betydligt större utsträckning styras av den efterfrågan som finns på marknaden. Sveriges Konsumentråd anser att människors behov av sunda och säkra livsmedel till rimliga priser ska ligga till grund för jordbrukspolitiken. Den ska också föras på ett sådant sätt att miljöbelastningen minskas och att biologisk mångfald, kulturmiljöer och ett varierat odlingslandskap främjas. Produktionen ska också ske med hänsyn till djurens välbefinnande. Dessutom ska jordbrukspolitiken inte föras på ett sådant sätt att den drabbar utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning. Jordbrukspolitiken bör präglas av fri konkurrens på marknaden, inom såväl produktion som distribution. Det behövs en gemensam lagstiftning som omfattar säkerhet, miljöhänsyn och djurskydd. En tillräcklig nationell kontroll av att lagstiftningen efterlevs är också nödvändig. Målsättningen på längre sikt bör vara att det ekonomiska stödet till jordbruket avvecklas. I den utsträckning det finns behov av ekonomiska insatser för att till exempel hålla landskapet öppet eller förbättra villkoren på landsbygden är det bättre att rikta stöden till just dessa områden. Det kan också vara nödvändigt med insatser för att stödja ekologisk jordbruk, dels för att driva på omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk, dels för att möta kraven från konsumenterna. 2.2 Ekonomiskt ohållbart En reformering av jordbrukspolitiken är också nödvändig ur ekonomisk synvinkel. 2003 års budget för EU:s jordbrukspolitik ligger på 409 836 miljoner kronor per år (vilket motsvarar 44 762 miljoner euro). Detta belopp motsvarar nästan halva EU:s budget – 45,9 procent. Då har andelen ändå sjunkit – 1980 gick hela 70 procent av EU-budgeten till jordbruket. Systemet innebär att europeiska konsumenter betalar livsmedel både via skattsedeln och via höga priser i livsmedelsbutiken. 2.3 EU:s jordbrukspolitik leder till att globala klyftor bevaras Ur global synvinkel är EU:s jordbrukspolitik inte försvarbar, eftersom den leder till att utvecklingsländerna missgynnas. Exportsubventioner, inhemska produktionsdrivande och handelsstörande stöd dumpar priserna och leder till att utvecklingsländerna inte kan exportera sina produkter på världsmarknaden eftersom priserna är för låga. Den nuvarande systemet leder med andra ord till att världens fattigaste länder förblir fattiga. Förändringen går trögt. Först efter Uruguayrundan, en förhandling som pågick under åren 1986-1993, fanns en överenskommelse att reglera jordbruket på global nivå. Jordbruksavtalet som blev resultatet av rundan innehöll åtaganden beträffande ökat marknadstillträde (sänkt gränsskydd), neddragning av interna stödåtgärder och av exportstöd. Avtalets effekter på de totala stödnivåerna har dock varit mycket små. Nya förhandlingar om jordbruket påbörjades år 2000, men var då begränsade till en redovisning av olika länders positioner. Vid Världshandels organisationens, WTO:s, fjärde ministermöte i Doha, Quatar 2001, konkretiserades dock målen om nedskärningar. EU utlovade bland annat att påbörja avvecklingen av exportstöd. Arbetet med att nå nya överenskommelser går dock mycket långsamt. Sammanbrottet av förhandlingarna i Cancún, där det femte ministermötet hölls, berodde på motsättningar mellan den rika världen och den fattiga. Den så kallade G22plus-gruppen, som består av ett 2
växande antal utvecklingsländer, krävde att de mer utvecklade länderna skulle åstadkomma mer än vad som gjort hittills. EU:s reformering av CAP sågs av denna grupp som otillräcklig. Sveriges Konsumentråd stödjer utvecklingsländernas kamp för att få tillträde till andra länders marknader genom förbättrade konkurrensvillkor för ländernas jordbruksproduktion och handel. Det är olyckligt att förhandlingarna inom WTO har havererat. Utvecklingsländernas missnöje med USA och EU:s oförmåga att bidra till friare handel är dock fullt förstålig. Sveriges Konsumentråd anser att som en del av den rika världen har Sverige och EU ett ansvar för att agera för rättvisa villkor inom handeln och möta utvecklingsländernas krav. Därför måste EU:s jordbrukspolitik reformeras ytterligare. 2.4 Jordbrukspolitiken ur ett folkhälsoperspektiv En undersökning som gjorts av Folkhälsoinstitutet visar att det finns en rad strukturella inslag som motverkar målen för folkhälsan och därför inte uppfyller kraven på samhällsnytta. EU:s jordbrukspolitik bidrar indirekt till hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, övervikt, diabetes samt alkoholrelaterad sjuklighet. Dessa sjukdomar utgör 41 procent av den totala sjukdomsbördan i Europa i dag och till minst tre miljoner förtida dödsfall. Undersökningen visar bland annat att det säljs en halv miljon ton smör till livsmedelsindustrin med konsumtionsfrämjande stöd medan 1,1 miljon ton frukt och grönsaker årligen förstörs för att hålla priserna uppe. Nio miljarder används varje år för att stödja en hälsofarlig och olönsam tobaksproduktion. Sveriges Konsumentråd anser att värnandet om folkhälsan måste vara en ledstjärna vid utformningen av den framtida jordbrukspolitiken. Stödet till produkter som är kända för att orsaka folkhälsoproblem måste avvecklas och destruktionen av frukt och grönsaker i ekonomiskt syfte måste upphöra. Sveriges Konsumentråd har genom sitt arbete i ESK – den europeiska kommittén för sociala och ekonomiska frågor – arbetat för en avveckling av stödet till den europeiska tobaksodlingen. 3 Reformeringen av CAP 3.1 Bakgrund till reformering Agenda 2000 – EU:s jordbrukspolitik för åren 2000 till 2006 som antogs 1999 – anger budgetramarna för den här perioden. Halvtidsöversynen (Mid Term Review) var ett tillfälle för att reformera jordbrukspolitiken. Det fanns inte minst ett tryck från marknaden att förändra det rådande systemet. Kommissionens målsättning inför halvtidsöversynen var att göra den gemensamma jordbrukspolitiken försvarbar ur såväl konsument- som skattebetalar perspektiv. Det var också nödvändigt att reformera CAP för att möta kraven som uppstår när de nya medlemsländerna ansluter sig till unionen. En annan målsättning var att göra CAP legitimt ur WTO-partnernas synvinkel och möta kraven inför WTO-mötet som ägde rum i september samma år. Den 26 juni 2003 i Luxemburg fattade jordbruksministrarna beslut om en reformering av CAP. Resultatet var en kompromiss som innebar att kommissionens förslag urvattnades bland annat genom att frikopplingen inte skedde i den utsträckning som tidigare var föreslagen. Den nya reformen kommer att träda i kraft den 1 januari 2005, men med möjlighet för de länder 3
Page 1: Sveriges Konsumentråds policy om E
Page 5 and 6: Sveriges Konsumentråd anser att mo

EU:s gemensamma jordbrukspolitik - Sveriges Konsumenter

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?