När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

järnålderns senare del, samt solskiftet och reglerade bytomter under medeltidens
början, det vill säga motsatsen till västra Sverige. Å andra sidan framträder
jordägandet mycket tydligt i Mälardalen i början av medeltiden, samtidigt
som idén om hierarkiskt ordnade markrättigheter som inte var släktskapsbaserade
förutsätter en stat och inte gärna kan ha existerat i ett rike.
Trots det framstår östra Sverige som ett undantag gentemot resten av landet
där detta inte gällde.
Noggrannheten i markfördelningen framträder på olika håll i Mälardalen
och Östergötland. I de skrivna källorna från medeltidens början finner vi
begrepp som attung och markland. Attungen motsvarade ett halvt markland
och indelningen i attungar ersattes på 1200-talet av marklandsindelningen.
Dock inte i Östergötland, där indelningen bibehölls ännu en tid. Här utgjorde
holmbyarna alltid 8 attungar, eller 4 markland. Detta motsvarades av
bolbyn i Uppland, som var detsamma som en ensamgård, där exempelvis de
kungliga Husbyarna alltid var på 4 markland. I ett flertal fall hörde två
holmbyar ihop och låg i närheten av varandra eller hade till och med
gemensam byplats. Rörande ledungsflottan ansvarade varje holmby för tillsättningen
av ett håsäte, det vill säga roddaren som satt vid en årtull (hå).
Två holmbyar ansvarade för de båda roddarna som delade ett roddarsäte
(hamnan). Även i Uppland låg två byar om vardera 4 markland emellanåt
intill varandra och bildade tillsammans en hamna.
Medan Mälardalen omformades till någonting fullständigt nytt i början av
500-talet uteblev detta i Västra Götaland och varken större eller mindre
förändringar kan noteras.
Jorden ägdes från början av ätten, men redan från 500-talet eller något tidigare
finns det anledning att anta att jorden ägdes av enskilda personer eller
familjer. Under lång tid därefter förekom bördsrätt, vilket innebar att ättens
medlemmar hade förköpsrätt till all jord som skulle säljas, men jord såldes
bara om man var tvungen till det. Förändringen kring 500-talet innebär att
ortnamnen får personnamn som förled. Detta hade aldrig förekommit tidigare.
Vid sidan av personnamnen börjar också gudanamn bli allt vanligare
och det kan dessutom innebära att ortnamnen blev mer permanenta än tidigare.
Personnamnen uppfattas som den person, vilken ägde gården eller byn
vid tiden när namnet bildades. Eftersom en del ortnamn bör vara just från
500-talet i Västergötland måste i varje fall vissa förändringar ha förekommit
men långt ifrån det som skedde i Mälardalen.
Gravar och befolkning
Den i särklass vanligaste gravformen i Sverige som är känd från yngre järnåldern
är högen och den runda stensättningen. I Mälardalen finns ett
mycket stort antal av dem till skillnad från många andra bygder. De förekommer
ofta tillsammans och är samlade i gravfält, höggravfält, där högarna
är väl synliga och en central del av gravarna. De allra största gravfälten kan
rymma ett par tusen högar och stensättningar, men bortsett från de extrema
gravfälten är det i genomsnitt runt 50 högar och stensättningar på ett gravfält
i Mälardalen och några färre i t.ex. Småland. De är alltifrån 1 m Ø till
76