När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Ett av de fåtaliga indoeuropeiska orden som syftar på makt är det latinska
ordet rex, eller raja på sanskrit. Det översätts ofta med begreppet kung eller
furste, men det ursprungliga ordet betydde snarare rätt-sägaren, det vill säga
den som uttalade sanningar och förklarade hur saker och ting låg till och
vad som skulle uppfattas som sant och riktigt. I vår egen moderna värld är vi
uppfostrade till att ha en gemensam uppfattning om etik och moral samt
bygger upp vår världsbild på en mer eller mindre samstämmig och vetenskaplig
uppfattning om världens struktur och dess egenskaper. Under forntiden
var allt som kan förknippas med vetenskap och utforskandet av naturens
strukturer förbehållet de lärde. För övriga människor var världen
enklare. Förnimmelsen och deltagandet i verkligheten var betydligt mer
relativt och känslobaserat än idag. Vi försöker vara rationella och förståndiga
människor som bygger våra handlingar och slutsatser på sann kunskap
och logiska grunder. Under forntiden var livet och världen mer sammanflätade
i ett gemensamt mysterium, där rätt och fel i princip inte existerade.
Det förekom bara personliga uppfattningar om sådana saker. Dessutom var
gudarna inblandade i allt detta. Eftersom gudarna inte var fysiska himmelspersoner
utan abstrakta varelser eller naturegenskaper som genomsyrade
tillvaron, handlade man inte på egen hand, utan allt man gjorde var ett led i
gudarnas handlande. På så vis fanns inte rätt och fel, utan bara handlingar
som skapade harmoni eller disharmoni. I vissa situationer måste någon ställa
sig upp och bestämma vad som skulle anses vara rätt och fel. Det blev rättsägarens
uppgift.
Eftersom alla de indoeuropeiska samhällena förefaller ha varit organiserade
som riken med tre sociala skikt från början, kan vi fråga oss hur gammalt
detta samhällssystem är. Likheterna mellan de ariska gudarna och deras samhällsstruktur
och exempelvis de äldsta kända i Grekland, indikerar att ursprunget
till denna samhällsmodell är samtida med eller äldre än ariernas
invandring till norra Indien c:a 1500 f.Kr. Den dateringen är i sin tur samtida
med uppgifterna om de äldsta kungarna av Mileads ätt i de irländska
krönikorna som uppräknar alla forntidens kungar på Irland, hur många år
de regerade och vem de var släkt med. Krönikornas äkthet kan självfallet
ifrågasättas, men de kronologiska detaljuppgifter som går att kontrollera
arkeologiskt visar sig stämma förbluffande väl. Dessutom är uppräkningen
av kungar så enkel och utan underhållningsvärde att man måste fråga sig
vem som skulle komma på idén att arbeta fram sådana krönikor, men också
hur man kan få ett helt folk att tro på dess innehåll, såvida de inte bygger på
sanna historier. Om vi jämför de irländska krönikorna med Snorre Sturlasson
och Saxo Grammaticus skildringar av Norges och Danmarks historia är
skillnaden total, eftersom dessa återger livfulla och dramatiska berättelser.
Ytterligare ett stöd får vi i det allmänna arkeologiska materialet i de indoeuropeiska
samhällena. Visserligen finns det somliga arkeologer som tolkar
allting som ett resultat av enkla bönder och deras arbete, men förekomsten
av väldiga fornborgar, extrema gravanläggningar, föremål i guld och brons
som är av extraordinärt slag, vapen som går att rangordna hierarkiskt är
bara några exempel på indikationer som pekar på att samma samhällsstruktur,
som vi möter i de äldsta skrivna källorna, även var rådande flera tusen
år tidigare. Frågan är snarast när denna samhällsstruktur uppstod.
Den största förändringen i Europa som vi kan finna rörande samhällsstrukturen
skedde samtidigt som bondenäringen infördes. Bondestenåldern skiljer
32