När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

för allt för statens blomstringsperiod, som ledde såväl till Kalmarunionen,
nationalstaten, stormaktsväldet och senare former av statliga samhällsstrukturer.
Trots alla dessa förändringar i samhället som berörde kungen, hövdingarna,
bönderna, handelsmännen, hantverkarna, munkar och nunnor, präster och
biskopar, förblev trälarnas liv oförändrade. Deras situation förändrades
knappt alls. Först år 1335 upphävdes träldomen för de trälbarn som föddes
efter detta år, men deras levnadssituation blev knappast bättre eftersom de
istället blev landbor eller arrendebönder där de förlorade det skydd och den
försörjning som de tidigare fått. De fick kämpa sig till ett arrende i konkurrens
med andra i samma situation. Just vid denna tid var det ett överskott på
bönder och trälar varför de tvingades bjuda över varandra för att få tillträde
till en gård att försörja sig på, vilket förvärrade situationen ännu mer. Bara
14 år senare kom digerdöden och minskade befolkningen med omkring 1/3
eller ännu mer, och då blev det oerhört mycket lättare och billigare att
skaffa tillträde till en arrendegård. Nu blev situationen den omvända och
många gårdar låg öde under flera generationer. Först i mitten av 1500-talet
togs de sista gårdarna i bruk igen av alla som lades öde efter digerdödens
framfart.
Utvecklingen i Danmark och Norge
Både Danmark och Norge genomgick samma typ av förändring som Sverige
men på ett något annorlunda sätt. I Danmark skedde många av förändringarna
under 900-talet som en följd av det tysk-romerska rikets starka inflytande
och den snabba organiseringen av den kyrkliga verksamheten. Kortare
perioder försökte till och med tyskarna att kuva Danmark och göra det till
en lydstat. I början av 1000-talet förändrades situationen snabbt och Danmark
blev en stormakt som kom att omfatta såväl England som Norge och
hotade att lägga Sverige under sig. Men den utvecklingen blev kortvarig och
Danmark återgick till att bli ett land av ungefär samma storlek och omfattning
som tidigare.
Norge var från början uppdelat i ett flertal mindre riken, vilka erövrades
och slogs samman till ett enda land av Harald hårfager i slutet av 800-talet.
Han lät organisera landet på ett nytt sätt, vilket snabbt och effektivt omformade
landet till en stat. De stormän och deras familjer som inte tålde förändringarna
flyttade till Island, Jämtland eller andra platser. Omvälvningen
lyckades bara stå sig under hans regeringstid varefter man delvis återgick till
de normer som rått för samhällsstyret före hans tid. Under påverkan av
bland annat grannländernas utveckling blev Norge slutligen åter igen en stat
på samma sätt som Danmark och Sverige.
26