När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

och flera hundra skepp när den var som störst. Flottan lades omedelbart ner
och för skatteinkomsterna inhyrdes bland annat tyska legotrupper till häst, i
enlighet med den nya tidens sätt att bedriva krig. Utöver detta upprättades
handelsavtal med Tyskland och Birger Jarl såg till att städerna övertog de
fria marknadernas plats i samhället, samtidigt som även utländska handelsmän
fick friheter i Sverige. Nio år efter Birger Jarls död år 1266 tog hans
son Magnus ladulås över tronen från sin storebror Valdemar. Före sin död
1290 lyckades Magnus införa det världsliga frälset, vilket innebar att stormännen
och deras familjer var underställda sin kung och inte en formell
jämlike som det varit inom riket där ätterna inte var skiktade hierarkiskt
trots olika ämbeten och rikedomar. Dessutom hade riksrådet blivit det beslutande
organet i samhället och ersatt den forna folkförsamlingen som fört
en tynande tillvaro under två sekler. Riksrådet bestod av 15-20 unga aristokrater
från de förnämsta ätterna. Från början tycks de ha varit mycket lojala
mot sin kung och alltid röstat med denne. I varje fall hör vi aldrig talas om
att riksrådet haft andra uppfattningar än de som kungen förordade. Genom
dessa förändringar i samhället hade kungen fått en betydligt större makt än
tidigare och en omfattande beslutanderätt.
Knappt 100 år tidigare hade förhållandet varit det omvända. Efter Folke
jarls död i slaget vid Gestilren i Västergötland år 1210 tog andra motståndare
till staten vid och fortsatte Folkes kamp. De kallades för folkungarna i
de samtida skrifterna och kämpade för att bibehålla sina rättigheter, som var
knutna till ätten och ta bort regler och bestämmelser som införts under
1100-talet. De ville bibehålla rätten att själva få välja kung och biskop, att
kyrkan inte skulle ha skattefrihet eller frihet från ledungsflottan etc, och att
besluten låg i folkförsamlingens händer och inte i kungens. Kungen och
kyrkan skulle vara i folkets tjänst. De ville också kuva länderna österut och
tvinga dem att betala skatt, samt kontrollera Östersjön för att gynna de
svenska handelsmännen. Birger Jarls äldre bror Eskil lagman lät skriva ner
äldre Västgötalagen på 1220-talet i ett försök att hävda den rätt som gällt
för ätterna och jordägarna. Här betonas både motståndsrätten, att svearna
ägde rätt att både välja och avsätta kungar, och att ätterna och folket skulle
råda över val av kyrkliga ämbetsmän och själva bilägga tvister som de var
inblandade i.
Femtio år senare skrevs den yngre Västgötalagen. Den här gången med
märkbara förändringar som visade att utvecklingen i samhället inte hade
stått still. Sverige hade formellt sett redan blivit en stat. Folkungapartiets
program var slaget i spillror. Bortsett från några enstaka kungar, som Inge
d.ä. och den sverkerska kungaätten, hade kungarna under en lång tid gynnat
folkungapartiet eller varit så svaga att de överlåtit styret åt sina jarlar som i
sin tur ställt sig bakom dem. Mellan 1167 och 1247 hade folkungarna styrt
landet med marginellt motstånd, undantaget 1195-1208 då Sverker Karlsson
innehade tronen och såg till att kyrkan fick skattefrihet, som senare
visade sig vara omöjligt att upphäva. Trots det tryckte såväl den katolska
kyrkans representanter som danskar på, och de försökte påverka utvecklingen
till sin fördel. När trycket blev för stort inom den förmyndarregering
som styrde landet i kung Erik Eriksons namn i slutet av 1220-talet, valde
hans syssling Knut långe Holmgersson att gå ut i strid, slå ner motståndet i
slaget vid Olustra år 1229 och tilltvinga sig tronen för att hejda kyrkans
anhängare i deras målmedvetna strävan. Under några år tvingades Erik
Eriksson till exil i Danmark, men när läget väl hade stabiliserat sig och Knut
24