När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Folkungarna och kungaätterna
Kungaätterna i Sverige under medeltidens början kunde vid olika tillfällen
både understödja och motarbeta viljan att försöka omvandla Sverige till en
stat av samma slag som i Frankrike och Tyskland. Dessa båda länder hade
samma ursprung och härstammade från det frankiska imperiet som var
störst under Karl den stores regeringstid i början av 800-talet. Frankernas
rike hade i sin tur anammat det romerska styret när de på 400-talet genom
den merovingiska kungaätten etablerade sig i den romerska provinsen
Gallien. På så vis kom det romerska statsidealet att överföras till det frankiska
riket och bland annat därifrån vidare till andra delar av Europa, vilka
fortfarande var organiserade som riken.
I de fall som den svenske kungen försökte genomföra förändringar i riktning
mot en stat, förekom det alltid motsättningar. De som var emot statsidealet
blev allt mer organiserade i takt med att kungen tog parti för den frankiska
eller romerska modellen. Hur motsättningen tedde sig under 1000- och
1100-talet vet vi nästan ingenting om, men från början av 1200-talet kallas
motståndarna för Folkungarna. Namnet har tolkats på olika sätt, men en av
de mest troliga är att det åsyftar Folke jarl och hans anhängare. Tyvärr råkar
Folke jarl även tillhöra Folkungaätten, namngiven efter en person i ätten,
som levde betydligt tidigare, vid namn Folke digre eller dennes farfar Folke
filbyter, men begreppet Folkungaätten förekom inte under medeltiden utan
infördes långt senare. Det är bara sammanslutningen av aristokrater från
olika ätter benämnd ”folkungar” som förekommer i de medeltida källorna,
vilka på ett modernt sätt kan kallas folkungapartiet. Folkungaätten däremot
bör kallas något annat, för att minska risken för missuppfattning, och då är
exempelvis begreppet Bjälboätten mer passande eftersom många av dess
mest betydelsefulla personer sannolikt kom från Bjälbo i Östergötland.
Folkungapartiet hade starka ledare, som ibland hade titeln jarl eller biskop
och som många gånger hade stöd av kungen. Deras mål var att bibehålla ett
samhälle som styrdes och organiserades efter rikets princip och inte göra om
landet till en stat. Under 1000-talet var det blandade känslor för den nya
modellen, om vi ser på händelserna omkring Olof skötkonung och hans
söner samt den stenkilska ätten, men därefter blev målet att göra Sveariket
till en stat tydligare. Den erikska ätten var nästan enbart emot reformer i
riktning mot en stat, medan den sverkerska ätten kämpade för att genomföra
så många förändringar som möjligt. På sin sida hade de också i regel de
danska kungarna.
För att omvandla Sverige till en stat var det viktigt att krossa ätternas självständighet
i en rad frågor och då inom exempelvis religiösa, ekonomiska,
juridiska och sociala angelägenheter, samt deras gemensamma militära samhällsansvar.
Dessutom ville de som förespråkade en stat införa kontrollerad
handel och anlägga städer istället för fria marknadsplatser. Allt det här skedde
långsamt steg för steg, utan att det fanns några större möjligheter att
backa tillbaka till det system man just lämnade.
18