När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Somliga ätter var så rika på boskap och gods att de hade råd att hålla många
krigare hos sig som inte var deras släktingar. Hövdingar i sådana ätter blev
högt uppskattade av sin hird eller sitt krigarfölje, i synnerhet om de gav sina
krigare vackra vapen och gods som de själva erhållit i otaliga strider de utkämpat
mot grannriken. De ständiga krigen medförde inte att man stred
oplanerat utan organisation eller att det rådde oklarheter i hövdingarnas
ställning gentemot varandra. För att få allt att fungera valdes en av dem till
överbefälhavare och den personen skulle ha total makt över härstyrkorna i
krig. Därmed kunde man snabbt göra förflyttningar eller andra ändringar av
sina styrkor under stridens gång. Den person som fungerade som en överbefälhavare
utsågs till kung. Förutom den militära rollen skulle kungen vara
ordförande i folkförsamlingen, där representanter för de rika boskapsägande
ätterna träffades för att diskutera gemensamma frågor. Eftersom ätterna var
självstyrande var antalet ärenden vid dessa tillfällen sannolikt mycket begränsade.
Här lyssnade man mer till kloka råd än efter någons rang eller
rikedom. Hövdingarna och kungens ätter hade alltid kvar detta ämbete
generation efter generation, men någon direkt makt och myndighet hade de
sällan eller aldrig.
Sammanfattningsvis var det ätterna som styrde samhället och inte kungen.
Inom ätterna rådde en slags religionsfrihet och juridisk autonomi eller självstyre.
Endast när tvister mellan ätter inte kunde lösas av de inblandade
tillkallades hjälp för att döma. Eftersom det inte fanns detaljerade och allmänt
accepterade lagar var utgången i målet ofta oviss. Goden och tingsmännen
blotade för att få den gudomliga ledning som medförde att de tilläts
avkunna domar i de gemensamma gudarnas namn.
Staten växer fram under tidig medeltid
Sveastatens vagga uppstod inte vid en given tidpunkt och på en viss plats,
utan var en långdragen process som uppenbarligen startade redan på 500-
talet eller möjligen ett eller två sekler tidigare. Denna process avslutades
förhållandevis snabbt och effektivt genom en hel rad förändringar från
1130-talet till 1280-talet. Eftersom det i hög grad var genom inverkan från
den sverkerska kungaätten samt Birger Jarl och hans son Magnus ladulås
som tillhörde Bjälboätten (även kallad folkungaätten), kan Sveastatens vagga
förläggas till Östergötland varifrån de båda ätterna kom. Den erikska kungaätten
var delvis samtida med dem och kämpade emot statsbildningen. Likaså
tycks vissa av medlemmarna i den stenkilska kungaätten (c:a 1060-1120) ha
arbetat för en övergång till en stat medan andra var emot.
Vissa forskare vill betona den katolska kyrkans inverkan och betydelse när
Sverige blev en stat, men samhällsorganisationen var inte en kyrklig angelägenhet,
även om kyrkan hade tydliga önskemål om att riken skulle förvandlas
till stater eftersom det var mycket lättare att bedriva kyrklig politik och
erhålla särskilda privilegier i en stat än i ett rike. Om man betonar den stenkilska
ättens begynnande strävan att göra om Sverige till en stat, samt det
faktum att Skara stift kan ses som landets äldsta kyrkliga organisation, skulle
fokus istället hamna på Västergötland eftersom den stenkilska ättens stamgods
i varje fall under en period var Levene i Västergötland.
16