När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

principer saker och ting var organiserade. Mängder med undantag och
varianter förekommer.
Skillnaden mellan en stat och ett rike är nästan total. Därför är det ganska
enkelt att arbeta med de två modellerna för att undersöka hur och när vissa
förändringar skett. Det som förenar dem är att båda har en kung eller annan
beslutande ledning och ett samhälle som är hierarkiskt skiktat, men kungen
har helt olika roller i de två samhällstyperna.
Staternas förekomst i Europa, från det romerska imperiet och framåt, är väl
kända och lämpade för detaljstudier. Rikena däremot, som var föregångare
till dessa samhällssystem, är ofta rekonstruktioner av diverse skrifter och det
stumma arkeologiska materialet.
Rikets omvända hierarki
Den största skillnaden gäller individens och släktens roll. Vid denna tid innebar
släktskap vissa förpliktelser och det är därför vi kan använda begreppet
ätt för att markera dessa rättigheter och skyldigheter. Ett rike kan definieras
som en frivillig allians och sammanslutning av ätter, där de flesta av
ätterna formellt sett är likvärdiga med varandra i ekonomiska, juridiska, religiösa
och sociala frågor. Omständigheterna kan dock medföra att det i praktiken
är omöjligt att bryta sig loss ur en allians, om man exempelvis inte bor
direkt vid rikets gräns. Man kan dock alltid samla ihop sin boskap och ge sig
iväg. Ätterna bodde inte tillsammans på en och samma gård, i varje fall inte
under yngre järnåldern, utan var ett abstrakt begrepp ungefär som vi använder
ordet släkt. De flesta familjer bodde på egna gårdar, som antingen var
friliggande eller ingick i en by. Alla visste vilka som tillhörde ätten och vilken
position i släktskapet som man hade, och om man innehade något förtroendeuppdrag
som gällde för ätten. Individen skulle underordna sig ättens
överhuvud och leva i samförstånd och endräkt med övriga ättemedlemmar,
men i det dagliga livet var det storfamiljen och dess arbetsfördelning som
styrde sysslorna under årets gång. Ätten var självstyrande och bestämde
själva vilka husgudar man ville tillbe och hur det skulle ske, samt dömde i
alla interna tvister inom ätten även om det gällde stöld och mord. Likaså
fick ätten själv se till att dess medlemmar skötte sin boskap och sina jordar,
samt ge varandra det stöd som ibland kunde behövas i svåra tider. I krig
ställde ättens krigare upp sida vid sida och slogs gemensamt med bygdens
övriga krigare. Alla tillhörde en ätt direkt eller indirekt. Till den sistnämnda
gruppen hörde trälar och andra som inte var släkt med ätten i fråga, men
som ägdes eller skyddades av ätten. Trälarna bildade ofta familjer, fick barn
och bodde sannolikt i regel på en gård som dess ägare tilldelat dem varefter
de betalade exempelvis en del av den årliga avkastningen till den ätt eller
person som ägde dem och gården. Eftersom det är troligt att en stor del var
just trälar av de landbor eller arrendatorer som fanns i Sverige före år 1335
när träldomen avskaffades, innebär det att en förhållandevis stor del av befolkningen
kan ha varit trälar under yngre järnålder. I vissa bygder kan andelen
ha varit så stor som 50-75% eller ännu mer av den totala befolkningen,
medan de jordägande ätterna kan ha varit mindre än 25% av befolkningen.
14