Faktadel - Kristinehamns kommun

miss till kommunstyrelsen. Kommunen sa i sitt yttrande bl a
att berörda markägare skall hållas skadeslösa vid införandet
av reservatbestämmelser. Naturvårdsverket har avsatt medel
för reservatsbildningen och man arbetar med frågan.
N 33 KILSVIKEN
De natursköna markerna runt Kils- och Åråsviken är av
stort värde, främst kvartärgeologiskt och kulturhistoriskt.
Till detta kommer ett stort värde för rekreation och friluftsliv
samt stora botaniska och zoologiska intressen knutna till
de gamla hagmarkerna, lövskogarna och de hävdade betesmarkerna.
I området finns idag två naturreservat; Nötön-Åråsviken
och Inre Kilsviken.
N 34 ÖLMEVIKEN
Ölmevikens våtmarker med stora vassarealer och betade
strandängar hyser en artrik häckfågelfauna och är av nationell
betydelse för flera flyttande våtmarksarter. Viken är
en av Värmlands främsta fågellokaler. Kummelön hyser en
intressant hagmark av gamla ädla lövträd.
Ölmevikens värde är dess fauna och dess karaktär av sjö. I
våtmarksplanen föreslog kommunen att den inre delen av
viken skall avsättas som naturreservat, om skyddet i form
av samrådsområde inte är tillräckligt. I viken finns två naturreservat,
dels Kummelön, dels Värmlandsskärgården, som
även omfattar Saxholmen. Ölmeviken har ett stort värde för
friluftsliv och den södra, yttre delen ingår i riksobjekt för
friluftsliv – Norra Vänerskärgården. Faunan är känsligast i
den inre delen av viken. Viken är övergödd och slam från
Ölman grundar upp den inre delen. Den inre delen av viken
är igenväxt. Länsstyrelsen och kommunen har tidigare givit
rekommendationer för vassröjning och strandbeten.
N 53 ARNÖSKÄRGÅRDEN
Arnöskärgården är en del av Vänerns unika sötvattenarkipelag,
som omfattar merparten av norra Vänerns skärgårdsområden
och som därmed innehåller hela spektrat av ötyper
och naturtyper. Området upplevs som oexploaterat.
Arnöskärgården har sitt riksvärde i att vara skärgård. I skärgården
finns en fauna, som är värdefull och ger skärgården
och Vänern karaktären av hav. Här finns t ex häckande tärnor
(både silver- och fisktärna), grå- och havstrut, roskarl,
strandskata liksom skratt- och fiskmåsar. Landskapet är liksom
de flesta skärgårdar i landet helt fantastiskt och unikt.
Vattnet i Arnöskärgården är näringsfattigt och rent jämfört
med vattnet längre österut mot Ölmeviken och Kristinehamn.
Skärgården är skyddad genom bestämmelser i naturreservatet
Värmlandsskärgården. Reservatsbildningen
reglerar både friluftsintresset och naturskyddet. Friluftslivet
är tillgodosett genom att anordningar för friluftsliv finns
anlagda, vilka tillses och sköts. Värdet i form av typiska
fåglar är tillgodosett genom fågelskyddsområden. Fågellivet
övervakas idag Vänerns Vattenvårdsförbund och fågelskyddet
är flexibelt.
73
Kristinehamn ÖP 2004
RIKSMOSSEN
Riksmossen utgörs av en ovanligt stor koncentrisk mosse,
som är representativ för den naturgeografiska regionen. Mossen
är mycket blöt och har stora arealer av mjukmattor och
lösbottnar. Området har vissa ornitologiska värden. Bevarandet
av våtmarkens värde kräver att områdets hydrologi
skyddas mot dränering, vattenreglering, dämning och torvtäkt.
Avverkning av sumpskogar, skogar på fastmarksholmar
och i kantzoner bör ej utföras. Området ingår i Myrskyddsplan
för Sverige, men är inte formellt skyddat.
BROBY
Området utgörs av åkermarker med de Geermoräner som
betas. De geologiska bildningarna är inte hotade. Området
är ej skyddat.
VARNUMSVIKEN
Representativt odlingslandskap vid Bonderud och Gustavsvik
i slättbygd som präglas av stora sammanhängande åkrar
och strandängar. Vanliga typer av ängar och naturbetesmarker
är sötvattenstrandäng och torräng. Torrängen innehåller
arter som daggkåpa, liten och stor blåklocka, vårstarr,
prästkrage, bockrot och gökblomster. Förutsättningen för
bevarande är fortsatt jordbruksdrift med åkerbruk, naturvårdsinriktad
betesdrift och skötsel av landskapselement.
Restaurering av igenväxta områden.
Området kan påverkas negativt av; nedlagt eller minskat
brukande och hävd av jordbruksmarker, omarrondering av
jordbruksmark, igenväxning, skogsplantering på jordbruksmark,
spridning av näringsämnen och gifter i ängar, naturbetesmarker
och kring landskapselement, bebyggelseexploatering,
täkt, nydikningar.
Området ingår i länsstyrelsens program för bevarande av
odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Ingår i nationell
bevarandeplan för odlingslandskapet. Den inre delen
av Varnumsviken är av riksintresse ur ornitologisk synpunkt.
Kommunen fastställde år 2003 en skötselplan för
området.
STORA MOSSEN OCH JUNTERN
Ett mycket myrrikt område, som nästan är helt orört av dikningar.
Myrarna utgörs huvudsakligen av mossar, men svagt
välvda skvattramtallmossar är vanliga. I sydöstra delen av
området ligger Stora mossen, men högt klassad koncentrisk
mosse med ett femtiotal gölar, dråg och välutvecklad lagg.
Bevarandet av våtmarkens värde kräver att områdets hydrologi
skyddas mot dränering, vattenreglering, dämning
och torvtäkt. Avverkning av sumpskogar, skogar på fastmarksholmar
och i kantzoner bör ej utföras. Området ingår i
Myrskyddsplan för Sverige, men är inte skyddat formellt.
BLOMSTERHULTSMOSSEN OCH ÄLVMOSSEN
Den koncentriska mossen inom Blomterhultmosse- och Älvmosseområdet
är representativ för den naturgeografiska regionen.
Bevarandet av våtmarkens värde kräver att områdets
hydrologi skyddas mot dränering, vattenreglering, dämning
och torvtäkt. Avverkning av sumpskogar, skogar på fastmarksholmar
och i kantzoner bör ej utföras. Området är
delvis naturreservat.