Faktadel - Kristinehamns kommun

Kristinehamn ÖP 2004
Runstenen vid Järsberg är en av landets märkligaste fornlämningar.
Den dateras till 500-talet e.Kr. och upptäcktes vid
jordbruksarbete 1862. Vid fornminnesinventeringen påträffades
två fornborgar. Den ena är belägen i Varnums socken,
norr om Östervik (fornlämningsnr 53) och den andra i Rudskoga
socken vid Brotorp (fornlämningsnr 99). Båda borgarna
har anknytning till järnåldersbygder.
Inom Kristinehamn finns två mera betydande järnåldersbygder.
Den ena är belägen i Visnum/Visnums-Kil och den
andra i Varnum/Ölmeområdet. Utifrån höggravfält har man
beräknat att det fanns 11-13 gårdar i varje område.
Höggravfälten i Kristinehamns kommun består av drygt sextio
fornlämningar. Det största ligger vid Kilsby i Visnum-
Kils socken. Företrädesvis består fälten av högar och övertorvade
stensättningar.
Medeltid
En utveckling mot ett modernare jordbruk började under
järnåldern, men först under den äldre medeltiden tog den
verkligt stora kolonisationen fart i Kristinehamn. De 25-30
gårdarna i kommunen ökar till knappt 100 år 1540, då de
också registrerades i Gustav Vasas jordebok. Den stora kolonisationsvågen
ligger främst i perioden 1050- 1350.
Medeltiden är således en mycket dynamisk period, som till
stor del infaller mellan två historiska källmaterial nämligen
det arkeologiska källmaterialet i form av gravar, och det historiska
källmaterialet i form av brev, gåvobrev och andra
äganderättshandlingar.
Den växande ekonomin innebar att förändringar kom att äga
rum i området i slutet av denna dynamiska period. Utökat
ägande innebar att olika maktstrukturer byggdes upp liksom
även ett intresse av att försvara och utöka redan uppnådda
positioner. Ett uttryck för dessa förändringar var tillkomsten
av borgen på Saxholmen.
Torpinventeringen
På garnisonens övningsområde har ett 40-tal torp och fornlämningar
kartlagts. Förhoppningen är att samtliga skall restaureras,
skyddas och bevaras. I nuläget är 10 st torplämningar
framtagna och restaurerade. Skog, sly och gräs har
röjts bort för att få fram husgrunder, källarruiner, tomtgränser
och andra lämningar. Tidsenliga staketgärdsgårdar har
byggts upp runt en del av torpen. Historik och forskning
har även gjorts om människorna som verkat och levt här.
19 st ruiner har röjts fram ur slyn och försetts med namnskylt.
Bland lämningarna kan nämnas Skogshult (fornlämningsnr
142), Bitas (143), England (149), Vägtorpet (179)
samt Ryssland (180).
Stadens historia
Ursprunget till Kristinehamn var en mötesplats, där många
människor passerade, bl a på Letstigen, som var den gamla
farleden mellan Norge och landet öster om Vänern.
Under 1300-talet fanns det inte mycket bebyggelse runt mötesplatsen,
som kallades Bro. Bofast befolkning fanns bara
i några få gårdar. Under 1400 och 1500-talen började järnet
dirigera utvecklingen i östra Värmland. Ett stort antal
hyttor växte fram och de styrande riktade sina blickar mot
denna del av landet.
Hertig Karl fann på 1570-talet att Bro vid Varnans mynning
var en lämplig plats för järnbruk med utskeppningshamn.
Järnbruken kom dock i huvudsak att lokaliseras till andra
orter närmare malmen, men som utskeppningshamn fick
Bro stor betydelse.
Redan 1582 var det aktuellt att ge Bro stadsprivilegier. Detta
gick dock av olika skäl om intet. Stadsprivilegierna utfärdades
sedermera den 29 oktober 1642 av drottning Kristinas
förmyndarregering. Dessförinnan hade Bro utvecklats till
en betydande marknadsplats, som statsmakten låtit inhägna
med staket för tulluppbörd.
En viktig marknad i Kristinehamn var Fastingsmarknaden.
Den pågick minst åtta dagar och hade stor ekonomisk betydelse
för hela västra Sverige, men också för Europa, då
det var här som järnpriset fastställdes.
Hamnen
Med pråmar via sjösystemet och med häst från Sjöändan
fraktades det betydelsefulla järnet till Kristinehamns hamn.
Härifrån transporterades det vidare över Vänern mot Europa.
Hamnen fortsatte att vara en viktig del av staden, men 1916
räckte den inte till kapacitetsmässigt och flyttades därför
ut till nuvarande läge. De sanka och invallade Broängarna
fylldes ut och den gamla vassviken förvandlades till industriområde.
Mastmagasinet, gamla hamnen.
Bränder förändrar staden
När staden bildades utstakades en stadsplan med rektangulära
kvarter, lätt anpassade till älvarnas sträckning.
Staden har härjats av ett flertal bränder. Tre av dem - 1777,
1804 och 1893 - hade förödande verkan. Vid återuppbyggnaden
följdes den gamla rutnätsplanens strukturer i detalj,
dock vidgades gaturummen något.