Faktadel - Kristinehamns kommun

Kristinehamn ÖP 2004
Nyckelbiotoper förekommer inte slumpmässigt i skogslandskapet.
Det finns alltid orsaker till att man finner hotade
arter på en viss plats. Orsakerna kan variera, men i många
fall beror det på områdets historia eller naturgivna förutsättningar.
Detta blir tydligt, då vi ofta finner flera olika hotade
arter i samma område, vilket visar att många arter kräver
samma typ av miljö för att klara sig. I många fall samverkar
olika faktorer.
Om man generaliserar kan man dela in nyckelbiotoperna i följande
tre grupper beroende på orsaken till högt naturvärde:
– Nyckelbiotoper med ringa naturlig störning eller mänsklig
påverkan.
– Nyckelbiotoper som uppstått på grund av tidigare naturlig
störning eller mänsklig påverkan.
– Nyckelbiotoper med speciella naturgivna förutsättningar,
som exempelvis klimat, berggrund, topografi och markfuktighet.
Exempel på nyckelbiotoper
– Lövrika naturskogar
– Brandpräglade barrnaturskogar
– Brandrefugier
– Skogsbäckar
– Gransumpskogar
– Bergbranter och rasbranter
– Gamla och grova ädellövträd
– Betade skogar
Nyckelbiotoper i Kristinehamns kommun
Sedan något år tillbaka pågår inventering av nyckelbiotoper
i Kristinehamns kommun. AssiDomän och Stora Skog
AB sköter själva inventeringen av sina skogsinnehav, medan
den privata skogsmarken inventeras genom Skogsvårdsstyrelsen.
Det finns 209 nyckelbiotoper i kommunen, varav Kristinehamns
kommun äger 13 st. I Värmlands län finns som
jämförelse över 4700 nyckelbiotoper på småskogsbrukets
marker. På storskogsbrukets marker är nyckelbiotoperna inventerade
och redovisas på karta på skogsstyrelsens hemsida
”Skogens pärlor”.
Vad innebär en nyckelbiotop för markägaren? När en nyckelbiotop
upptäcks, ska markägaren så fort som möjligt informeras
om detta. Samtidigt får markägaren råd om hur
nyckelbiotopernas naturvärde kan bevaras. Många nyckelbiotoper
är säkert kända av markägarna. Miljöerna är på
ett eller annat sätt speciella och man lägger märke till dem,
när man sköter skogen. Men det finns också nyckelbiotoper,
där det kan vara svårt att se att just detta område är viktigt
för rödlistade arter. Informationen till markägarna kan
ske direkt genom inventeraren eller av någon annan skogsvårdskonsulent
på distriktet.
Markägarens frivilliga insatser kommer naturligtvis i första
hand, när det gäller att bevara de pärlor i skogen som nyckelbiotoperna
utgör. Många av nyckelbiotoperna ryms också
inom reglerna om naturhänsyn i skogsvårdslagen.
För ett begränsat antal nyckelobjekt kan beslut om biotopskydd
enligt miljöbalken komma ifråga. I sådana fall kommer
Skogsvårdsstyrelsen att ta kontakt med markägaren för
en diskussion. Avgränsningen av biotopskyddet görs inte i
samband med inventeringen utan genom särskilt beslut. Om
biotopskyddet medför att pågående markanvändning avsevärt
försvåras, har markägaren rätt till ersättning.
Kommunen har under 2005 ansökt om biotopskydd för samtliga
kommunala nyckelbiotoper.
Biotopskyddsområde 7 kap 11 § i miljöbalken
”Mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö
för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt
skyddsvärda får av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer förklaras som biotopskyddsområde. Sådana
förklaringar får avse enskilda områden eller samtliga
områden av ett visst slag inom landet eller del av landet.
Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller
vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Om regeringen
förordnar att samtliga områden av visst slag skall vara biotopskyddsområden,
får den i samband med beslutet meddela
föreskrifter om att dispens kan medges för sådan verksamhet
eller sådana åtgärder. Dispens får endast medges om det
finns särskilda skäl.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotopskyddsområden.
Innan det vidtas någon åtgärd skall den som äger
eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.
Ett beslut om biotopskyddsområde skall gälla omedelbart
även om det överklagas.”
Kulturmiljöer
Kulturhistoriska miljöer och byggnader i Kristinehamns
kommun
Staden, såväl som landsbygden, ändras i en allt snabbare
takt och mera genomgripande i våra dagar än under tidigare
generationer. Detta för med sig ett behov av att hushålla
med resurser i naturen och miljön, som inte kan återskapas
om de en gång försvinner. Den historiskt framvuxna
bebyggelsemiljön har social betydelse genom den roll den
spelar för individens upplevelse av sin närmiljö, för kontinuitet,
stimulans och rekreation, men även för individens
känsla av trygghet och förankring i tillvaron. Med få undantag
måste all vård av kulturhistoriskt värdefulla miljöer
ske inom ramen för att de används och genom att byggnader
underhålls och marken brukas till något nyttigt ändamål.
Ett traditionellt bruk ger den bästa förutsättningen för
god byggnadsvård.
Ansvaret för vård och förvaltning av de samlade kulturresurserna
i samhället vilar primärt på fastighetsägarna. I
plan- och bygglagen (PBL) uttrycks att med ägande och
förvaltning av byggnader följer också ett ansvar för vård
och underhåll - generellt underhållsansvar. Kommunen har
ett grundläggande ansvar för bebyggelsemiljöns utformning
65