Faktadel - Kristinehamns kommun

Kristinehamn ÖP 2004
Ängs- och hagmarksinventeringen
De naturliga slåtter- och betesmarkerna utgör en hotad naturresurs.
Länsstyrelsen har därför med stöd av Naturvårdsverket,
genomfört en inventering för att kartlägga länets ängsoch
hagmarker. Resultatet redovisas i en länsrapport.
Inventeringen har genomförts under åren 1988-1993 i samtliga
Värmlands kommuner. Ängs- och hagmarkerna har delats
in i värdeklass 1, 2 och 3, där värdeklass 1 har högsta
bevarandevärdet.
Typiskt för länets tidigare betes- och slåtterhävd är skogsbete,
fäboddrift, öppen slåtteräng på stenbunden mark (hackslått)
och strandängsbeten utmed Vänern. Vidare präglades
norra och västra Värmland av svedjebruk genom invandrande
finnar (Finnskogen). Av denna epok märks inget i
skogsmarkernas vegetation utan endast genom de talrika
finntorpen som fortfarande hålls hävdade i stor utsträckning.
Följden är att björkhagar är mycket sällsynta. De naturliga
betesmarkerna är av tradition normalt trädfattiga i
länet, även om igenväxning under efterkrigstiden skapat en
ny trädrikare bild i vissa fall.
Slåttermarkerna idag består till övervägande del av små
hackslåttpartier i anslutning till skogstorp. I anslutning till
de större sammanhängande jord-bruksbygderna saknas nästan
slåttermarker idag. I dessa trakter har jordbruksrationaliseringar
i det närmaste utplånat denna biotop.
Även naturliga betesmarker är sällsynta i de större jordbruksområdena
i södra Värmland och i de större dalgångarna. Undantag
är en del strandängar, som genom landskapsvårdsverksamheten
under de senaste åren åter kommit i hävd efter
flera decenniers ohävd. Dessa biotoper har mycket höga
biologiska värden, särskild avseende fågellivet. Ett utmärkt
exempel är Kilsviken, där den lyckade restaureringen av
strandängarna avspeglas i hundratals rastande och häckande
änder och vadare av många arter.
Här redovisas de områden som i inventeringen värderats i
klass 1 och 2:
NR 1 VÄRMLANDS SÄBY (KILSVIKEN)
(OBJ.NR 81-1)
Värdeklass: 1
Areal: 109 ha
Naturtyper: Öppen hagmark, annan hagmark, hackslått.
Beskrivning: Värmlands Säbyhalvön i sydöstra Värmland
är en del av det stora godset Värmlands Säby. Det aktuella
området ligger mellan Kolstrandsviken och Kilsviken, vilka
båda är vänervikar. Halvön präglas av pastorala ädellövshagmarker,
vilka idag är relativt välhävdade. Särskilt iögonfallande
är den östra delen, som består av en hage med
enbuskar och hassel.
NR 2 VÄNERSVIK (ÖLMEVIKEN) (OBJ.NR 81-2)
Värdeklass: 2
Areal: 67 ha
Naturtyper: Strandäng, öppen hagmark.
Beskrivning: Vackra betesmarker intill Ölmeviken. Närmast
Vänersviks gård domineras de av björk och asp, närmare
viken övergår den i betad enbuskmark och öppna strandängar.
Floran är tämligen örtfattig men utgörs av frisk- och
fuktängar.
NR 3 TORP (ÖLMEVIKEN) (OBJ.NR 81-4)
Värdeklass: 2
Areal: 23 ha
Naturtyper: Strandäng.
Beskrivning: En betad strandäng som ansluter till strandängen
vid Vänersvik och Tofta. Betet av betydelse för fågellivet.
NR 4 S TOFTA (ÖLMEVIKEN) (OBJ.NR 81-5)
Värdeklass: 2
Areal: 22 ha
Naturtyper: Strandäng, blandlövhage, öppen hagmark.
Beskrivning: En betad strandäng som ansluter till strandängen
vid Vänersvik och Tofta. Betet av betydelse för fågellivet.
60