Faktadel - Kristinehamns kommun

Kristinehamn ÖP 2004
43. Sälsjömossen
Areal: 155 ha.
Allmänt: Myren består av två mossar med omgivande laggkärr.
Den större mossen omfattar de centrala delarna av myren
norr om Sälsjöbäcken, medan den mindre mossen ligger
söder om bäcken. Intill Sälsjötjärn är de båda mossarna
kraftigt uppvälvda från tjärnet. Här finns också några egenartade,
långsträckta gölar. Över den större mossen går en
kraftledning, i övrigt är myren opåverkad av ingrepp.
Värdering: Stor orörd myr med välbevarade laggkärr. Ett
av landets sydligaste flarkkärr, som dock inte är lika välutbildat
som flarkkärret vid Billingsmossarna.
Skydd: Området saknar skydd men är klassat med högsta
naturvärde (klass I). I kommunens våtmarksplan har Sälsjömossen
bedömts ha ett högt skyddsvärde och föreslagits
bli undantagen från all exploatering.
55. Stormossen och Lillmossen
Areal: 425 ha.
Allmänt: Stormossen utgör tillsammans med den närbelägna
Lillmossen ett av Värmlands största mossmyrkomplex.
Komplexet har vid den länsomfattande myrinventering som
utförts, bedömts vara av riksintresse. De stora mosseplanen
omges av breda laggkärr, som ställvis hyser en något rikare
kärrvegetation av botaniskt intresse. Myrkomplexet bedöms
också ha ornitologiska skyddsvärden, framför allt när det
gäller häckfaunan. Ingreppen i området är få. I Lillmossens
laggar finns diken i sydväst och nordväst. I stormossen har
mindre dikningar företagits i den östra laggen och i den allra
sydligaste delen. Stormossen har i kommunens våtmarksplan
föreslagits få skydd som naturreservat.
Värdering: Stor- och Lillmossen utgör tillsammans ett vidsträckt
och i huvudsak oskadat myrkomplex med en intressant
myrmorfologi. Båda myrarna representerar koncentriskt
byggda mossar med tydlig strängstruktur och stora laggkärr.
Stormossen är dessutom en av Värmlands värdefullaste gölmossar.
De bitvis botaniskt intressanta laggkärren och myrarnas
betydelse för våtmarksberoende häckfåglar bidrar till
skyddsvärdet. Myrarnas storlek gör att de också har betydelse
för områdets vattenbalans och landskapsbilden.
Skydd: Området saknar skydd men har högsta naturvärde
(klass I). Området är noggrant inventerat och ett förslag finns
om en reservatsbildning. Ärendet ligger för närvarande hos
länsstyrelsen och naturvårdsverket.
62. Visnumsåsen
Allmänt: Visnumsåsen utgörs av ett mycket uppsplittrat
stråk av isälvsavlagringar från Kolstrandsviken i söder till
Holmens gård i norr. Stråket utgörs av åtskilda åsryggar
och kullar. På några ställen, exempelvis Blaxmo och Visnums
kyrka, är stråket uppdelat i flera parallella ryggar och
kullar. Åsen är i den södra delen från Kolstrandsviken till
Bäckhammar omgiven av talrika ändmoräner, vilka böjer
av in mot åsen och tyder på en kalvningsbukt i isen under
avsmältningsskedet. Det är åskullarna i Vismans dalgång
söder om Bäckhammar, som är mest framträdande och därigenom
av störst betydelse för landskapsbilden. Dessa åsar
hyser också fornminnen och i flera fall en äldre bebyggelse,
som vid Visnums kyrka är av bykaraktär. Vegetationen på
kullarna utgörs, i de fall det inte är tomtmark, av talldungar,
igenväxande kulturmarker och torrängar. De öppna torrbackarna
med en naturlig ängsflora representerar en naturtyp i
försvinnande. På en av åskullarna finns också den ena av
Värmlands två lokaler för backsippa.
Skydd: Området saknar skydd men har klassats som högsta
naturvärde (klass I). Vissa åsar hyser fornminnen och dessa
har lagligt skydd.
70. Naturreservatet Nötön - Åråsviken
Areal: 2 200 ha.
Allmänt: En tredjedel av reservatet utgörs av land, resterande
delar av vassbälten och öppna vattenytor. Det flacka
landskapet karaktäriseras av det vidsträckta system av moränryggar,
som bl a bildar den örika skärgården vid Nötön
och Arskagen. Fastlandsdelen av reservatet är i hög grad kulturpräglat.
Tidigare förekom omfattande slåtter av ängar och
mader och även vassområden. Längst de flacka stränderna
finns också invallningar, som till viss del har förfallit. Vid
västra Nötön och i nordost vid Linsön bedrivs fortfarande
jordbruk med betesdrift. I sydväst - på Arskagen - förekommer
även skogsbete i begränsad omfattning.
Skydd: Hela området är avsatt som naturreservat. Genom
att angränsande delar av Åråsviken till viss del utgörs av
reservat, är ett mycket stort sammanhängande naturområde
skyddat. Genom de parkeringsplatser, informationstavlor
och strövstigar som finns här har också friluftslivets behov
tillgodosetts.
71. Kilsvikens inre
Areal: 400 ha.
Allmänt: Kilsviken är en stor, grund och slättsjöliknande
vänervik, som karaktäriseras av vass och sävbälten omväxlande
med klarvattenytor. I norr och väster ansluter vidsträckta
åkermarker som skapats genom invallning av våtmarker.
Längs stranden finns dessutom betade strandängar.
Vid Hygn betas sedan 1979 strandområdet med hjortar. Här
finns också ett fågeltorn, där besökaren har en god utblick
över viken. Under sträcktider rastar här så mycket simfågel
att området anses vara av nationell betydelse som rastlokal.
För området gäller strandskydd 300 meter från stranden. I
sydväst gränsar det mot naturreservatet Nötön och sydost
mot detalplanelagt område med fritidsbebyggelse.
Värdering: Med tanke på Kilsvikens storlek, den rika förekomsten
av skilda våtmarksbiotoper och det stora antalet
våtmarksarter, som både häckar och rastar här, måste den
anses ha ett mycket stort värde för fågellivet - även på nationell
nivå. Jämte Ölmeviken är den kanske Värmlands
förnämsta fågellokal.
Skydd: Naturreservat.
57