Okvr1Z

TILLVÄXT och TRENDER 

MARIANA BURENSTAM LINDER, HENRIK MITELMAN, SOFIA ULVER 

ROSE MARIE WESTMAN, ALEXANDER BARD 

GUSTAV RHENMAN och JANE WALERUD


MARIANA BURENSTAM LINDER, HENRIK MITELMAN, SOFIA ULVER, 

ROSE MARIE WESTMAN, ALEXANDER BARD, 

GUSTAV RHENMAN och JANE WALERUD

Burenstam-barometern är en återkommande 

rapport, denna gång i bokform, med 

återkoppling till det senaste inom forskning 

och utveckling på områden som styr vår 

vardag. Vi lyfter på locket! 

© BURENSTAM & PARTNERS 

Burenstam - barometern 


REDAKTÖR: 

Ossian Grahn 

FOTO: 

Daniel Nilsson 

GRAFISK FORM: Leif O. Zimmer 

TRYCK: Ljungbergs Tryckeri i Klippan, December 2014 

Bokens omslag är tryckt på Invercote Creato 240 

gram. Inlagan är tryckt på Amber Graphic 100 gram 

ISBN 978-91-637-7293-1

INNEHÅLL 

Långsiktigt och aktuellt – BURENSTAMBAROMETERN ...................................................................................................................................4 

Mariana Burenstam Linder 

Om utmaningar – FINANSBRANSCHEN OCH KONSUMENTPERSPEKTIVET...............................................................6 


Globala MEGATRENDER...............................................................................................................................................................................................................14 

Henrik Mitelman 

Kiltar, actionhjältar och status – NÄR DET TRIVIALA BLIR ALLVAR..............................................................................................28 

Sofia Ulver 

Sveriges möjligheter – ETT GLOBALT PERSPEKTIV...........................................................................................................................................44 

Rose Marie Westman 

Synteism – ATT SKAPA GUD I INTERNETÅLDERN......................................................................................................................................56 

Alexander Bard 

Kinesiska marknaden – I STÄNDIG FOKUS..................................................................................................................................................................72 

Gustav Rhenman 

Framtiden – TILLHÖR MASKINERNA............................................................................................................................................................................82 

Jane Walerud 

Något om – BURENSTAM & PARTNERS......................................................................................................................................................................90

4 

Långsiktigt och aktuellt

– BURENSTAMBAROMETERN 

Burenstambarometern tar upp olika långsiktiga och aktuella frågeställningar 

och denna bok handlar om tillväxt och trender i Sverige och världen. 

Vi har valt ut ett antal författare med olika kompetens och bakgrund 

för att pejla frågor om tillväxt och trender i ett brett perspektiv med 

fokus på möjligheter och hot. Vi vill bryta olika idéer mot varandra och 

belysa problem, men framförallt finna en framgångsrik väg framåt. 

Det är Henrik Mitelman som skriver om megatrender, Alexander Bard 

som skriver om en civilisation i omdaning – om hur Internet förändrar allt 

– och debattören, författaren och trendforskaren Sofia Ulver, vid Lunds 

universitet, som diskuterar vad som var hett för tio års sedan (då Burenstam 

& Partners startade), vad som är hett idag och vad som kommer att 

vara hett kommande decennium. Jane Walerud, själv multientreprenör, 

resonerar om entreprenörer och tillväxt, Kinaexperten och finansmannen 

Gustav Rhenman beskriver hur du kan hitta avkastning på de finansiella 

marknaderna i Asien och Rose Marie Westman, Burenstam & Partners 

chefsekonom, belyser Sveriges möjligheter i ett globalt perspektiv. 

Mariana Burenstam Linder, 

grundare och vd, Burenstam & 

Partners. 

MARIANA BURENSTAM LINDER 

Vi hoppas att boken (vars överskott går till välgörande ändamål) ska ge intressanta insikter och inspirera till nya tankar! 

5

Om utmaningar – FINANS- 

BRANSCHEN OCH KONSUMENT- 

PERSPEKTIVET 

Mariana Burenstam Linder är grundare och vd för Burenstam & Partners. Hon har 

tidigare bland annat varit chef för SEB Kapitalförvaltning för Privatpersoner, Stiftelser 

och Företag samt vd för ABB Financial Consulting. Då hon startade sitt eget företag sa 

hon upp sig från chefsjobbet för SEB Enskilda Banken, något som hon beskriver som: 

”det modigaste jag gjort”. 

Under min karriär har jag haft många tillfällen att fundera över 

den komplexa värld som finansmarknadens aktörer verkar i. Jag 

har funderat över hur finansmarknaden påverkar allas våra liv, 

hur den förändras i takt med att konsumenterna blir kunnigare, myndigheterna 

ställer nya krav, uppstickare tar plats och konkurrensen skärps. Jag 

har sett vad som är bra, vad som är fel och vad som kan göras bättre. I de 

flesta branscher är det en självklarhet att ge oberoende rådgivning såtillvida 

att uppdragsgivarens intressen alltid placeras i första rummet. För läkare och 

advokater är det ett grundläggande krav att inga hänsyn till utomstående får 

påverka relationen till patienten eller klienten. 

Varför är det inte så inom finansiell rådgivning? Hur kan en banktjänsteman 

framstå som trovärdig när hon eller han ofta är bunden till lösningar 

7

från bankens egna hyllor? Det är som om en läkare, anställd av ett läkemedelsbolag, 

bara ordinerade bolagets egna mediciner i behandlingen av sina 

patienter. 

Burenstam & Partners har 

numera 25 medarbetare och 

kontor i Stockholm, Göteborg 

och Malmö. 

En marknad i förändring 

Konsumenterna efterfrågar och erbjuds ett allt bredare utbud av finansiella 

produkter och måste göra ställningstaganden som att välja PPM-fonder, teckna 

pensionsförsäkringar, låna pengar och välja bland en mängd olika sparformer 

med olika risk, avkastningsmöjligheter och kostnader. Den snabba utvecklingen 

av det finansiella tjänsteutbudet har gett större valfrihet och möjlighet att utforma 

finansiella lösningar som passar vars och ens behov. I dag har konsumenten 

ofta en portfölj av finanstjänster som är betydligt mer omfattande än tidigare 

och har en större grad av komplexitet och i vissa delar även större risker. 

Komplexa produkter och tjänster gör att det är svårt att överblicka och 

jämföra olika alternativ. Även en kunnig konsument kan ha svårt att ta 

riktiga finansiella beslut om pensioner, sparande och andra finansiella investeringar. 

Finansiella rådgivare har därför en viktig funktion att fylla. De 

förutsätts sätta kundens intressen främst, men konsumenterna har inte alltid 

anledning att vara tillfreds med deras tjänster. 

Vad är problemet för konsumenten? 

• Intressekonflikter växer fram hos de flesta aktörer idag. Corporate 

Finance, analysavdelningar, mäkleri (sell side), kapitalförvaltning och 

fonder (buy side) ska kombineras med rådgivning trots att det egentligen 

bara finns utrymme för ren säljverksamhet. Distribution av egna pro- 

8

dukter blandas med rådgivning, vilket skapar intressekonflikter mellan 

kunden och rådgivaren när den senare också agerar säljare. 

• Problem med rådgivning över tid – det går i snitt sju köpråd på ett säljråd. 

Ibland är det bäst att inte göra något alls, men det är ovanligt att en 

konsument får det rådet. 

• Brist på transparens i prissättning. Synliga och dolda avgifter blandas, 

vilket gör det nästan omöjligt för dig som kund att förstå hur mycket du 

egentligen betalar. En lång rad avgifter, arvoden, ersättningar, courtage, 

kick-backs och provisioner belastar öppet, men mest i det fördolda, 

innehav och transaktioner. 

• Så kallad gratis- eller kostnadsneutral rådgivning är i själva verket full 

av kostnader. Det är svårt att bedöma om rådgivaren agerar för kundens 

räkning eller för att maximera den egna vinsten. 

Bankernas rådgivare, försäkringsförmedlare och oberoende rådgivare arbetar 

på en marknad där konsumenten är i underläge. Det är en bidragande orsak 

till att banker och finansiella rådgivare i Sverige befinner sig i en förtroendekris. 

Både anställda och fristående rådgivare oroar sig, enligt min erfarenhet, 

över motsatsförhållandet mellan interna försäljningsmål och kvalificerad 

rådgivning. 

Den tidigare finansmarknadsministern Peter Norman har flera gånger 

satt fingret på denna ömma punkt. Han har uttryckt sin förvåning över att 

personer som säljer en TV kallas säljare, medan någon som säljer finansiella 

tjänster kallar sig rådgivare. Varför finns det inga rådgivare i TV-affären? 

Och varför finns det inga säljare på banken? Vad skiljer rollerna åt? 

11

Hur kan rådgivningen förbättras? 

• Branschens aktörer börjar agera med kundintresset i fokus. 

• Konsumenten får hjälp till överblick genom tydligt jämförda produktoch 

prisalternativ. 

• Underlag för beslut och rekommendationer ska ovillkorligen dokumenteras. 

• Öppenhet och transparens vid prissättningen sätts i första rummet. 

Ersättning för distribution – provisioner – förekommer i alla branscher. 

De bör redovisas och avräknas öppet. 

Vad gör myndigheterna? 

Myndigheterna, både på EU-nivå och nationellt i Sverige, har infört många nya 

regler för att komma till rätta med de problem som jag nämner ovan. Tyvärr har 

de nya kraven delvis missat målet och lett till omfattande byråkrati hos finansaktörerna. 

Kunderna drabbas då de måste gå igenom en betungande process 

med pappershantering, onödig information och underskrifter för att regelverket, 

som skapades för att skydda dem, ska anses vara uppfyllt. I praktiken fungerar 

skyddslagstiftningen nu snarare som ett system med friskrivningsklausuler som 

gynnar företagen än som ett värn för den svagare parten – konsumenten. 

Jag är övertygad om att myndigheterna kan uppnå stora förbättringar genom 

mindre byråkrati samt färre och vassare regler. Bevisbördan bör ligga hos det 

finansiella företaget – om det inte kan styrka att tjänster och rådgivning håller 

hög kvalitet kan en skärpt lagstiftning ge möjlighet till kännbara påföljder. 

En annan idé är att dela upp rådgivarkåren i olika kategorier så att rådgivarens 

affärsmodell tydligt framgår för konsumenten. Det finns exempel på 

att sådana regelverk tillämpats med framgång internationellt. 

12

Det har också talats om att slopa provisioner inom placerings- och försäkringsområdet. 

Den lösningen tror jag inte på. Vinnarna skulle vara de stora 

bankerna och försäkringsbolagen och då är vi tillbaka på ruta ett med mindre 

konkurrens, medan det är mer konkurrens vi behöver. 

Bankerna vs uppstickarna 

Bankerna beskrivs som den moderna samhällskroppens blodomlopp för inlåning, 

utlåning och transaktionshantering. Allt vi lärde oss på universiteten 

om multiplikatoreffekten (låna in och ut samma pengar flera gånger) finns 

där ute i verkligheten och är en fantastisk företeelse i en utvecklad ekonomi. 

Samtidigt har bankerna successivt breddat sin verksamhet. De delar av 

deras affärsmodell som jag anser fungerar sämst är området för placeringar 

och kapitalförvaltning, vilket jag redan berört. Bankerna, och även försäkringsbolagen, 

i Sverige har blivit mycket dominerande men utmanas nu på 

flera områden. Jag är övertygad om att de kommer att genomgå ett stålbad 

när konkurrensen hårdnar. 

Jag tror nämligen på konkurrens och öppenhet som något gott för både 

konsumenterna och företagen. Framtiden vinns genom låga kostnader i 

kombination med personlig och oberoende rådgivning, som kan finnas hos 

något helt annat företag än hos banken. 

13

Globala MEGATRENDER 

Henrik Mitelman, oberoende egenföretagande analytiker och prisbelönt krönikör i Dagens 

industri med ett förflutet som analyschef på SEB. Henrik reser ständigt över hela världen, 

framför allt i Asien, för att förstå vad som händer i världsekonomin. Han kan ofta ses på 

tennisbanor i Stockholm, även om han trivs allra bäst i skånska Abbekås. 

– Om 20 år är vi dubbelt så rika. Det är minsann inte så illa. 

Gult är inte längre fult, åtminstone inte om man ska tro en tongivande 

brittisk krönikör som sommaren 2014 skrev att gult är den 

nya post-recessionsfärgen. Om det kan man tycka vad man vill, 

men som indikation är det intressant, en dödförklaring av lågkonjunkturen. 

Att globala börser nådde sina högsta nivåer vid tidpunkten för artikeln är 

ingen slump, inte heller att korrigeringen kort därefter inleddes. När alla 

redan är glada och har lämnat svårigheterna bakom sig blir det svårare för 

investerare att överraskas positivt. 

Ekonomen har många verktyg i sin portfölj, främst olika former av 

ledande indikatorer som syftar till att säga något om framtiden. Det kan 

vara intervjuer med inköpschefer, konsumenter eller finansanalytiker som 

sammanfattas i olika index. Ofta ger dessa indikatorer ett litet hum om de 

kortsiktiga utsikterna. Denna metod är långt bättre än att räkna godståg 

eller mäta kjollängder – eller för den delen fokusera på tygfärger. 

15

16 

För investerare, företagare och privatpersoner kan det ofta vara både spännande 

och viktigt att hålla sig ajour med stämningsläget, men i ärlighetens 

namn är det svårt att göra korta konjunkturspaningar eftersom det i allt 

väsentligt handlar om att prognostisera mänskligt beteende. Ju tryggare och 

gladare vi är som konsumenter och producenter, desto mindre sparar vi. 

Och då rullar hjulen snabbare. 

Utmaningen för prognosmakaren är dessvärre omfattande eftersom vi 

människor inte alltid gör som vi säger. Plötsligt dyker det upp något oväntat 

– en svart svan – och då skiljer sig kartan från verkligheten. 

Under 2014 var det Rysslands aggression mot Ukraina som spökade. 

Till det kom Islamiska Staten, IS, och plötsligt blev geopolitiska risker åter 

något som skrämde både finansiella och reala investerare. Inget av detta 

syntes i ledande indikatorer månaderna före. Inte heller förväntade sig någon 

nykter bedömare att Riksbanken helt skulle ta bort räntan. Att kortsiktigt 

handla aktier och räntor enbart efter konjunkturindikatorer har gjort 

alltför många fattiga. 

I min värld är det långt lättare att ta rygg på riktigt långa trender, de 

globala megatrenderna som är mindre svårtolkade, trots att de per definition 

är långsiktiga till sin karaktär och därmed borde vara mer riskabla. 

De bör tillsammans eller var för sig, isolerat eller i kombination med 

kortsiktiga konjunkturprognoser, fungera som vägvisare i alla investeringsprocesser 

på de finansiella marknaderna. Den första och viktigaste är odelat 

positiv.

Världsekonomin brukar växa 

Det kan ju tyckas fullständigt självklart att global BNP oftast ökar, men 

alltför många – professionella investerare, småsparare och företagare - gör 

misstaget att framför allt i sämre tider uppslukas av snålblåsten och placera 

sina surt förvärvade pengar på ett sätt som antyder att världen kommer att 

gå under. Så kallade ”preppers” i USA förbereder sig på denna undergång 

genom att bygga skyddsrum och hamstra konserver i tron att apokalypsen är 

nära. Riktigt så destruktivt agerar inte sunda människor, men det är förbluffande 

att vi är så obenägna att ta risker, något som väl illustreras av svenska 

barnfamiljer som sätter in barnens barnbidrag i penningmarknadsfonder 

som med nollränta kommer att gå back efter avgifter. Barnet ska inte ha sina 

pengar förrän om 15-20 år. Med den horisonten ska man ta rikligt med risk. 

Global handel har ökat varje år sedan andra världskriget med undantag 

för krisåret 2009 då världsekonomin tog en paus och genomled baksmällan 

efter den största finansiella härdsmältan sedan depressionen på 1920-talet. 

Sannolikt kommer vi som läser denna bok aldrig att få vara med om något 

liknande igen. Och följer vi bara trendlinjen blir vi dubbelt så rika om 20 år. 

Det är minsann inte så illa. 

Insikten att världsekonomin växer bör prägla alla våra ekonomiska överväganden, 

gärna kompletterat med kortsiktiga funderingar om stämningsläget 

och framför allt i kombination med de övriga megatrenderna. 

Tillväxtländerna tar marknadsandelar och fattigdomen minskar 

Under hösten 2014 har en kinesisk avmattning seglat upp som ett potentiellt 

18

hot mot världsekonomin. Två decennier med tillväxt på över 10 procent har 

ersatts med en politik som syftar till mer långsiktigt hållbar tillväxt. Det ska 

vi vara glada för. Kina ska inte längre vara världens fabrik och till och med 

de kinesiska ledarna inser att miljöproblemen måste adresseras. 

Alla som under senare år vistats i Kina vet att miljöhotet är verkligt. När 

barn numera rekommenderas att undvika fysisk aktivitet utomhus i Peking 

är det något som gått riktigt snett. Men nu vidtas åtgärder, både i form av 

begränsad trafik och minskade utsläpp, bland annat med hjälp av en del 

svenska bolag. 

På sistone har BNP-tillväxten dämpats. Någon anledning att gråta över 

att tillväxten är strax över sju procent finns inte. Hur man än vänder och 

vrider på det är det långt bättre än euroområdet som inte växer alls. Och 

med enorma finansiella muskler och låg statlig skuldsättning kan Kina, till 

skillnad från Europa, bedriva en mer expansiv penning- och finanspolitik 

om det skulle behövas. 

Tillväxtländerna, ”emerging markets”, har tagit jättelika marknadsandelar 

under de senaste 25 åren. 1990 stod västvärldens ekonomier för nästan 

två tredjedelar av allt som producerades och konsumerades. I dag utgör vår 

andel 43 procent och tillväxtländernas alltså 57 procent. Enligt IMF:s senaste 

bedömning kommer tillväxtländerna om fem år att utgöra mer än 60 

procent av världens samlade BNP. 

Många svenska flaggskepp som Atlas Copco och Alfa Laval insåg tidigt 

möjligheten att både finna nya konsumenter och producenter i tillväxtländerna, 

till gagn för alla aktieägare. Samtidigt är det en för liten andel av 

vårt sparande som är exponerat mot de marknader som växer mest. Trots 

19

att tillväxtländerna utgör merparten av världsekonomin är de fortfarande 

betraktade som en krydda i en portfölj, även om vi räknar bort vår indirekta 

exponering genom västerländska bolag på plats i Asien. Det borde ändras. 

Globaliseringen har på bred front minskat fattigdomen överallt, vilket 

underlättat livet för miljarder människor. Världsbanken visar till exempel att 

den extrema fattigdomen minskat från över 50 procent för 25 år sedan till 

dagens nivå kring 20 procent. Denna trend kommer att fortsätta. 

Ur ett krasst ekonomiskt och finansiellt perspektiv öppnas så klart enorma 

möjligheter med denna gynnsamma utveckling. 25-åringen i Peking sparar 25 

procent av sina inkomster och vill ha precis det där som vi redan har: en bil 

och gärna med krockkudde från Autoliv, en Volvo och en tröja från H&M. 

Ännu högre upp i inkomstligan handlar det så klart om lyxkonsumtion som 

Burberryrocken, BMW, Breitling och Bordeauxviner. Lyxbolagen fortsätter 

att gräva guld hos den asiatiska övre medelklassen. 

I min värld handlar det om att förstå vad den urbana 25-åriga kvinnan i 

Peking, Hanoi och New Delhi letar efter. Hon är symbolen för mycket – en 

vinnare när utbildade storstadskvinnor tar makten i länder som växer långt 

mer än industrimuseet Europa. 

Vi blir fler, fetare och äldre 

I spåren av globaliseringens gynnsamma effekter blir vi fler. För tre år sedan 

passerades 7-miljarderstrecket och prognoserna tyder på fortsatt befolkningsökning, 

på gott och ont. Dessutom blir vi fetare. Till och med i länder 

med traditionellt mycket begränsade fetmaproblem, som Indien, märks nu 

en tydlig trend i viktkurvan. I Kina har bland annat konsumtionen av vad 

20

vi traditionellt betraktar som amerikansk mat bidragit till att 15 procent av 

Pekingborna drabbats av typ 2 diabetes. Nya studier visar också att diabetesprevalensen 

accelererar i andra större länder, inte minst i Indien. 

Insulinjätten Novo Nordisk står så klart redo att hjälpa till, men bolaget 

är bara ett av alla dem som befinner sig på rätt plats vid rätt tid. Hela hälsooch 

sjukvårdsbranschen har framtiden för sig och detta inte bara för att vi 

bli fler och fetare, utan framför allt eftersom vi blir äldre. Medellivslängden 

ökar i nästan alla världens länder, vilket i sig ökar behoven av både omvårdnad, 

medicinsk teknik och läkemedel. 

Nu kommer tillväxtländerna att växa mer än de mogna ekonomierna och 

spendera mer på hälso- och sjukvård i absoluta tal och i relation till de växande 

ekonomierna. I dagsläget går cirka fem procent av Kinas och Indiens 

BNP till denna sektor, medan motsvarande siffra i USA är drygt 17 procent 

och i OECD-området cirka nio procent. Det skulle överraska om inte Kina 

och Indien om 20 år har kommit upp till OECD-snittet och allt detta med 

en BNP som också den växer. Därför är hälso- och sjukvårdssektorn en av 

megatrendernas stora vinnare. 

Internet förändrar allt 

Internet och globalisering går hand i hand. Alexander Bard visar på annan 

plats i denna bok hur Internet förändrar allt. Ur ett strikt ekonomiskt 

perspektiv får det också enorma konsekvenser, för enskilda företagare, i till 

exempel tidningsbranschen, och för den generella makroekonomiska utvecklingen 

när inflationen försvunnit. För nog är det så att Internet bidrar till att 

avliva generella prisökningar. 

21

Att skanna av marknaden via sajter som Pricerunner före köp av vitvaror har 

vi i Sverige gjort länge, men nu lyfter e-handeln. Konkurrensen ökar med 

pristransparens som en fantastisk möjlighet för oss konsumenter, men också 

ett gigantiskt och ibland hopplöst hot för vissa sektorer där marginalerna 

försvunnit. Vitvarubranschens alla konkurser är bara ett exempel. Rimligen 

måste konkurrensen – i kombination med nya regelverk – även drabba en i 

Sverige skyddad sektor som bankerna framöver. 

Med digital priskonkurrens och ett ständigt ökat utbud av arbetskraft är 

det knappast märkligt att löner i större delen av västvärlden står still, trots 

att företagsvinster växer. Arbetstagarnas del av kakan minskar, vilket har 

gett upphov till en ny debatt och ifrågasättande av kapitalismen med galjonsfigurer 

som Thomas Piketty. Alldeles oavsett hans vansinniga idéer om 

förmögenhets- och arvsskatter, så misstänker jag att kapitalägarna fortsätter 

att ta hem spelet. Det är alltså bättre att äga aktier än att jobba, framför allt 

i länder som Sverige där skatten på arbete är den högsta i världen. 

Godartad disinflation tar bort räntan 

Med fler världsmedborgare och ett större utbud av arbetskraft kommer alltså 

löneökningarna att bli beskedliga. Samtidigt köper vi mer och billigare varor 

från lågkostnadsländer. Konsekvenserna blir inflationens död. Något nytt 

fenomen är det inte. Inflationen har fallit över hela världen under de 

senaste 20 åren. Men centralbankernas målsättning är densamma, att föra 

inflationen till ett mål som i västvärlden ligger nära två procent. Jakten på 

inflationen har nu intensifierats med nollränta till och med i ett land som 

Sverige med hygglig tillväxt. Nu ska den reala räntan vara negativ fram till 

22

Henrik Mitelman, oberoende 

analytiker och krönikör på 

Dagens industri, får med sig 

publiken under sin framtidsspaning. 

23

24 

sommaren 2016, enligt Riksbankens egen prognos. Att den svenska räntan 

knappast påverkar de hundratals miljoner människor som söker sig till kuststäderna 

i Kina för att söka jobb verkar inte spela någon roll. Konsekvensen

lir att vi får inflation på allt det där som inte ingår i konsumentprisindex. 

Aktier, obligationer, fastigheter, konst – allt stiger i pris när räntan försvinner. 

För ju lägre pris på pengar, desto dyrare ska allt annat bli. Multipelexpansion 

kallas det på finansanalytiska, det vill säga att värderingarna ökar, 

att priset på tillgången stiger i relation till förväntade vinster. Vinnaren blir 

återigen den som äger tillgångar. 

Mina minuter i rampljuset är snart över och det finns så klart många fler 

globala megatrender att både skriva och tala om, men jag har velat sammanfatta 

min bild av de långsiktiga utsikterna. Alltför positiv, tycker säkert 

en del. Jag är en långsiktig optimist eftersom globalisering, demokrati, 

marknadsekonomi, internet, kvinnors frigörelse och ökat välstånd går hand 

i hand. Aldrig har vi varit fler, friskare, rikare och äldre än just i dag. 

Utmaningar saknas inte heller. Inkomstskillnaderna kommer att öka när 

kapitalisterna tar hem merparten av vinsterna eftersom lönerna ökar i lägre 

takt än vinsterna. Men i min värld är det betydligt gynnsammare och 

mänskligare att minska fattigdomen än att bekämpa rikedom. 

Olyckskorparna kraxar också om problemen när befolkningen blir 

gråare, men glömmer det fantastiska - att vi får leva längre. Och de statsfinansiella 

utmaningarna löses enkelt med höjda pensionsåldrar och med 

invandring. 

För företagare, professionella investerare och småsparare handlar det om 

att omfamna globaliseringen och agera efter en del av de trender som jag beskriver. 

Då gäller det att ta risk och investera, både realt och i den finansiella 

världen. Ju mer, desto bättre. Och sällan har väl tillfället varit bättre än just 

nu när pengar blivit alldeles gratis. 

25

Kiltar, actionhjältar och 

status – NÄR DET TRIVIALA BLIR 

ALLVAR 

Sofia Ulver är forskare i konsumentkultur, docent i företagsekonomi, föredragshållare 

och har tidigare arbetat med konsumentmarknadsföring på Ikea och Orange. 

– Storsint och modigt att ta in föredragshållare som har ett helt annat och 

ibland ett kritiskt perspektiv till det system på vilket den ekonomiska verksamheten 

vilar. 

Historien är full av exempel på hur små kulturella rörelser, som vid 

en första anblick tycks triviala, växer sig starkare och till slut når 

ett crescendo. Många av medborgarrättsrörelserna under 1900-talet 

var sådana, och det under en tid då inga digitala hjälpmedel fanns att 

tillgå. Nu finns hjälpmedlen, och crescendot kan komma snabbare. I Skottland 

växte till exempel under början av 2000-talet en hel konsumentkulturell 

rörelse fram kring självständighetskraven. Tartantyg, kiltar, single malt 

whiskey och folklore lyftes. Det som för de brittiska makthavarna tycktes så 

världsligt och obetydligt var i verkligheten något angeläget och överordnat 

som nästan kostade dem makten. 

29

30 

Nu var det självfallet inte kiltarna eller whiskeyn som utgjorde ett hot mot 

det brittiska styret. De konsumentkulturella symbolerna stod i detta fall 

för övergripande kulturella värden, vilket fick politiska konsekvenser. Hade 

denna rörelse undersökts kvalitativt skulle det kommande händelseförloppet 

gått att ana. Det är det som är styrkan med konsumentkulturen som 

studieföremål; den speglar större tillstånd i samhället och berättar om var vi 

har varit, var vi befinner oss och i någon mån vart vi är på väg. 

Enligt konsumentkulturell teoribildning hör de stora skeendena ihop 

med de små vilket gör att allt som sker i ens liv kan ha relevans för denna 

forskning. Det som en majoritet inte märker förrän det är för sent får den 

som forskar om konsumentkultur en föraning om. Kulturen är nämligen 

flegmatisk – den flyter långsamt – och kan verka trivial och oviktig på ytan. 

Men när crescendot nås inträffar en radikal kulturell omvälvning som får 

konsekvenser för politik, strukturer, system samt stora samhälleliga och 

näringslivskopplade processer. Norm- och livsstilsförändringar sker, och 

världen förändras i grunden. 

Just nu går det övergripande ekonomiska systemet, den moderna kapitalismen, 

enligt många praktiker och teoretiker igenom ett paradigmskifte. 

Finansexperten Anatole Kaletsky menar att kapitalismen hittills har genomgått 

tre faser, där fas tre måste lämnas bakom oss om vi vill ha en hållbar 

samhällsutveckling. Sker detta till fullo landar vi i en fjärde fas där marknad 

och samhälle samarbetar på ett aldrig tidigare skådat sätt mot ett gemensamt 

mål om en miljömässigt och socialt hållbar värld, en fas som Kaletsky 

kallar ”Kapitalism Generation 4.0”. Det är denna nya kapitalism (låt oss 

kalla den G4) som denna text ska handla om.

Sofia Ulver är, bland annat, 

expert på konsumentkultur. 

Till vardags är hon docent 

vid Lunds universitet. 

31

Sofia Ulver tror att framtiden 

är ljus – Genom längtan efter 

autenticitet och den engagerade 

mobiliseringen av 

många små rörelser genom 

deltagarkultur, går vi sannolikt 

in i en nygrönare 

värld, säger hon. 

32

Kultur och trender är samhällets belöningssystem 

Belöningar får oss att agera på sätt som gynnar den som belönar. Vill chefen 

att medarbetarna ska komma tidigt på morgonen kan han eller hon införa 

priset ”Årets Morgonpigga” och belöningen till vinnaren kan vara en 

extra veckas semester eller finfrukost på jobbet i ett år. Vill arbetsgivaren 

dessutom att de anställda ska samarbeta mer kan man införa priset ”Årets 

Kompanjon” där vinnaren får en extra månadslön eller får husera i det 

lyxigaste kontorsrummet under ett år. På samma sätt fungerar det i samhället, 

som kan ses som ett gigantiskt belöningssystem där de värden och 

beteenden som gynnar systemet på olika sätt även gynnar individen. På det 

sättet skapas hierarkiska normstrukturer kring värden och beteenden som 

sammanvävs med andra värden och beteenden och formar en kultur. När en 

kultur väl är formad är det svårt att själv se varför man beter sig som man 

gör, man ”bara gör det”. För att förstå det får man gå tillbaks i historien och 

finna hur och varför vissa beteenden har uppmuntrats. 

Just nu är det tydligt att den inflytelserika delen av konsumentkulturen 

(den övre halvan av medelklassen som har makt att påverka både producenter 

och andra konsumenter så att det i slutändan blir en masskultur snarare 

än en nischkultur) är mycket upptagen av att kämpa fram det paradigmskifte 

som Kaletsky och väldigt många andra (USA:s tidigare vicepresident 

och Nobelpristagaren Al Gore, Nobel-pristagaren Mohammad Yunus, 

världsbankschefen Jim Yong Kin) pratar om. Och den belöning medelklassen 

får är det som samhället ofta ger den som gynnar det större systemet; 

hög social status. 

33

Så vad är det då som det ”gamla” respektive det ”nya” systemet gynnar? 

Vad gav och ger status och blir till megatrender som påverkar långt utanför 

konsumentkulturen? 

De tre stora trenderna 

I gammelkapitalismen var det ”snabba cash” och belöningar i form av monetärt 

aktieägarvärde som gällde. Det handlade, som bronstjuren på Wall 

Street så väl porträtterar, om att slåss om resurser och kvantitativ tillväxt. 

Mantrat om tillväxt, som användes som ett ej ifrågasatt argument för alla 

typer av handlingar såväl i politiken som i näringslivet, har de senaste åren 

stött på rejäl patrull. I och med finanskrisen 2008 minskade enligt Pew Research 

förtroendet för kapitalismen som ekonomiskt system bland människor 

världen över från 75 procent till 55 procent. Flera inflytelserika akademiker, 

forskare och intellektuella började på allvar ifrågasätta bäringen med 

oändlig tillväxt. Kan verkligen en tårta bara fortsätta att växa utan att ingredienserna 

till den tar slut? Handlar det inte mer om att prioritera hur stora 

bitar av en begränsad tårta som ska användas – och till vad – för att spara 

miljön och skapa kvalitet för så många som möjligt? Införlivandet av G4- 

värdena långsiktighet, dela på resurser, och solidaritet vilar på att värdena 

byggs in i det ekonomiska systemet i form av exempelvis aktieägarutdelning 

som inte är monetär (till exempel social utdelning i form av minskad fattigdom), 

incitamentsgrundande hållbarhetsposter i bokföring och redovisning 

samt kompletterande nyckeltal till det tillväxtfokuserade BNP som mått på 

välstånd. Gini-koefficienten, som enkelt uttryckt mäter inkomstjämlikhet, 

är ett exempel på sådana nyckeltal. 

34

I konsumentkulturen manifesteras de nya värdena framför allt på tre sätt; 

genom dess kulturella inringare autenticitet, genom dess huvudsakliga 

folkrörelse nygrönhet, och genom dess organisering deltagarkultur (se tabell 

nedan). Låt oss titta lite närmare på dessa kulturella megatrender för att 

förstå vad de har för roll i förhållande till G4. 

Gammelkapitalistiska 

Värden 

Gammelkapitalistiska 

Konsumentkultur 

Den Hållbara 

Kapitalismens 

Värden 

Den Hållbara 

Kapitalismens 

Konsumentkultur 

Snabba Cash 

Köpa nytt ofta 

Långvarighet 

Autenticitet 

Konkurrera om 

Resurser 

V.I.P.- kultur och 

individualistiskt, 

materiellt ägande 

Dela på resurser 

Nygrönhet 

Välstånd genom 

tillväxt (BNP) 

Storskalighet, tempo 

och kvantitet 

Välstånd genom 

solidaritet (Gini) 

Deltagarkultur 

Den nya ekonomin utmanar de traditionella kapitalistiska modellerna. 

Autenticitet syftar till det som upplevs som äkta, som originalkonstverket 

och inte kopian. Men autenticitet som begrepp har problematiserats långt 

bak i historien. Rousseau menade att människan endast kan vara autentisk 

om hon lever nära sig själv och naturen och långt från industrialismens och 

kapitalismens frestelser. Marx ansåg att människan skulle komma att söka 

35

Burenstamdagen lockar stor 

publik. Samhällsintresse, 

ekonomisk analys och framåtblickande 

präglade 

diskussionerna. 

36

desperat efter autenticitet som, enligt 

Marx, representerade det som hon 

alienerats från under kapitalismen 

– sitt eget väsen och naturen. Stämmer 

dessa tankegångar är det inte 

så konstigt att vi idag gärna betalar 

höga priser för att veta från vilken 

bondgård köttet kommer, vilket djur 

det var, vad bonden som födde upp 

djuret heter, och vad han (bonden) 

åt till frukost. Vi är på jakt efter oss 

själva. Vi vill vara så nära skapandet 

av det vi konsumerar som möjligt och 

därmed på ett metaforiskt sätt känna 

att våra egna fingrar har varit med i 

skapandet av denna delikata entrecote. 

Ju närmare själva skapandet vi känner 

att vi är rent geografiskt, kronologiskt, 

tidsmässigt och känslomässigt, desto 

närmare oss själva kommer vi. Det 

betyder inte att en antik kruka från 

Mesopotamien inte kan upplevas som 

autentisk, för det kan den verkligen. 

Men då är det berättelsen, dess arv 

och historia som för oss nära vår egen 

37

38 

historia. Då för berättelsen oss tillbaka till en förmodern tid då vi anser att 

man fortfarande var autentisk i sitt sätt att leva – långt borta från det kommersiella, 

metropolitiska, massproducerade och industriella. Den berättelsen 

vill många producenter skapa genom en image som kombinerar småskalighet, 

ursprung och närproducerat med att vi får följa med bakom kulisserna 

där allt fortfarande produceras med kärlek till hantverket och produkten 

snarare än för den monetära vinstens skull. 

Ett av de tydligaste sätten konsumenten vill nå autenticitet på är att leva 

en vad jag kallar nygrön livsstil (Ulver, 2012). Den nygröna livsstilen är 

inte som 1970-talets vänsterpolitiska och antikapitalistisk gröna våg. Den 

är en mainstreamrörelse som befolkas av människor från alla politiska läger 

och är därmed mycket kraftfullare på lång sikt. Om hållbarhetskonceptet 

sakta men säkert smugit sig in i finans- och näringslivet under de senaste 

tjugofem åren (uppburna av Brundtlandrapporten 1987, Freshfieldrapporten 

2005, och FNs Global Compact och UNEP-FI:s ”Principles for responsible 

investments”) så har det i konsumentkulturen sedan 2006 då Al Gores film 

”An inconvenient truth” fick massivt genomslag (vi kommer nog också att 

få räkna med 2014 när Naomi Kleins tegelsten ”This Changes Everything- 

Capitalism vs. The Climate” kom) fått en kulturellt sett massiv påverkan på 

konsumentbeteende och konsumentprodukter. Långsamkokad mat, långsamodlade 

grödor, gröna städer, stadsbönder, ekologiskt och rättvisemärkt 

allt. Även om andelen ekologisk mat som säljs i Sverige idag endast utgör 

fyra procent av hela livsmedelsförsäljningen så har enligt Ekoweb ökningen 

från 1,7 procent skett under de åtta senaste åren. I kronor motsvarar det en 

ökning från 3,5 miljarder till åtta miljarder. Inom vissa kategorier är efter-

frågan långt större än utbudet och fler och fler kategorier går samma goda 

öde till mötes. Men viktigast är att producenterna och dagligvaruhandeln i 

allt större grad nu parallellt driver på utvecklingen för att de ekologiska alternativen 

ska bli fler än de icke-ekologiska. Full effekt i konsumentkulturen 

uppnås då en vattendelare skiljer medelklassens ”vi” som handlar moraliskt 

riktigt från ”dom” som inte gör det. 

Vidare är sättet konsumenter organiserar sig på genom deltagarkultur 

en av de tre starkaste trenderna i nutiden. Detta är en närmast revolutionär 

förflyttning av produktion tillbaka till konsumenten som därmed blir 

producent medan företagen i bästa fall blir medproducenter. Å ena sidan har 

deltagarkultur uppstått ur en stark längtan efter gemenskap som historiskt 

tillhandahållits i bysamhället, å andra sidan har denna kultur uppstått som 

en reaktion mot den passivitet som konsumenter sedan 1950-talet försatts i 

av producenter, samhället och sig själva. I det hyperurbana, digitala samhället 

har man gått in i virtuella gemenskaper och med tiden har parallella 

system till den tredimensionella världen skapats. Här blir en tredje dimension 

av deltagarkulturen synlig. Den hör ihop med det nygröna och handlar 

om att spara på jordens resurser genom att belöna tillgänglighet snarare än 

ägande. Möjligheter att sälja, hyra, byta och dela med varandra har utvecklats 

till system skapade av och för konsumenter. Ofta har idéerna köpts upp 

av storföretag (till exempel Zip Car av Avis). Kritiker menar att detta är ytterligare 

ett sätt för företagen att tjäna pengar på konsumenterna. Samtidigt 

har många av de kollaborativa systemen fortsatt att vara icke-kommersiella 

och möjliggjort för den nygröna rörelsen att blomstra, som när hela kvarter 

går ihop och satsar på solenergi, eller ordnar samåkning till arbetsplatser. 

39


avtackar Sofia Ulver under 

överinseende av dagens moderator, 

Henrik Mitelman. 

40

I deltagarkulturen ingår även att dela med sig som en fortsättning av solidaritetsvärdet 

i G4. Motsvarigheten till filantropivurmen – som råder 

bland förmögna entreprenörer, där Bill Gates är högst profilerad men också 

kritiserad för att genom sin filantropi styra samhället på ett odemokratiskt 

sätt – finns i konsumentkulturen i form av aktiv konsumtion av produkter 

och upplevelser som skapats av ett välgörenhetssyfte i kombination med 

monetärt vinstintresse och inte bara det senare. Då denna sorts etiska konsumtion 

(och produktion) blivit allt vanligare har dess kusin, den politiska 

konsumtionen, också fått en rejäl skjuts framåt (Micheletti 2012). Den 

politiska konsumtionen är inte partipolitisk utan har oftast en ideologisk 

eller sakfrågepolitisk agenda. Genom bojkottning (att välja bort alternativ 

som symboliserar något man inte står för) och ”ja”kottning (att aktiv välja 

alternativ som står för det man vill) tar konsumenter själv makten över det 

sakpolitiska landskapet eftersom de annars upplever att de inte har någon 

makt att påverka globaliseringens mäktigaste aktörer. Genom digitala upprop 

och kulturstörning (culture jamming) skapas kortvariga men kraftfulla 

protester. Fråga bara Guido Barilla – den ökänt homofobisk ägare av Barilla, 

Scarlett Johansen (tidigare Oxfam-ambassadör) eller varför inte Mike Jeffries 

(en gång CEO på Abercrombie & Fitch). Den kritiska massan av och publiciteten 

i samband med dessa protester, som fått skjuts i sociala medier, har 

varit högst bidragande till att marknaden har normförändrats de senaste tio 

åren. Att vara en politisk konsument blir detsamma som att vara en aktiv, 

engagerad människa i tiden och belönas med legitimitet och tillhörighet. 

Om framtiden finns mycket och inget att säga. Ingen vet vart kombinationen 

av otaliga och oförutsebara händelser kommer att leda oss. Men en 

41

tolkning av det vi ser nu i konsumentkulturen är att vi går från en passiv 

till en proaktiv era där engagemang, etik och skapande belönas med en mer 

definierad och högre status. Det hållbara kapitalet kommer att innefatta mer 

och mer hållbara investeringar och påverkan genom konsumtionen går från 

bara bojkottning till att också aktivt ”ja”kotta. Genom längtan efter autenticitet 

och den engagerade mobiliseringen av många små (till synes triviala) 

rörelser genom deltagarkultur, går vi sannolikt in i en nygrönare värld. Och 

bredvid det gröna alternativet står det gråa sig slätt. 

Referenser: 

Kaletsky, A (2011) ”Capitalism 4.0: The Birth of a New Economy in the 

Aftermath of Crisis”, Public Affairs:US 

Micheletti, M. och Dietlind Stolle (2012) Sustainable Citizenship and the 

New Politics of Consumption, ANNALS of the American Academy of Political 

and Social Science , 644: 88-120 

Ulver, S. (2012) Den Nygröna Människan, Rapport för Jordbruksverket: 

http://www.jordbruksverket.se/download/18.724b0a8b148f52338a32 

6d6/1413535932709/DEN+NYGRÖNA+MÄNNISKAN.pdf 

Sofia Ulver i samspråk med 

Ole Jacob Sunde, som bland 

annat är ordförande i det norska 

mediaföretaget Schibsted och 

Burenstam & Partners. 

42

Sveriges möjligheter – I ETT 

GLOBALT PERSPEKTIV 

Rose Marie Westmans karriär är präglad av f örmågan att hantera f inanskriser och 

detta har påverkat hennes syn på den globala ekonomin. Hon befann sig i USA under 

slutet av 1980 -talet då landet genomgick en f inanskris. Tiden med ABB och Alf red Berg 

gav henne räntef örståelse och hon har även varit aktieinvesterare inom Alecta . Nu är 

hon chefsekonom f ör Burenstam & Partners och tror på Indien som långsiktig f ramtidsnation. 

Det europeiska perspektivet tycker hon präglas av ett starkt Tyskland och ett 

f örsvagat Frankrike. 

– Fransmännen har haf t en dålig självinsikt, de vill leda Europa tillsammans 

med Tyskland men har inte kunnat hålla jämna steg. 

Sverige klarade återhämtningen efter den globala finanskrisen 2008 

bättre än de flesta andra OECD-länderna. Den ackumulerade BNPtillväxten 

mellan 2008 och 2014 blev åtta procent och Sverige klättrade 

två steg på OECD:s välståndsliga under samma period och innehar 

nu plats nummer nio. En av anledningarna till den starka utvecklingen var 

ett väl rustat banksystem i Sverige, den sämre delen av utlåningen fanns i 

huvudsak i Baltikum och Ukraina. Med hjälp av nyemissioner i de berörda 

bankerna, garantier från svenska staten och ekonomiskt stöd från IMF – i 

45

46 

kombination med en orubblig politisk vilja i de baltiska staterna att inte 

släppa sina valutors ensidiga koppling till euron – kunde en ännu större 

ekonomisk kollaps avvärjas i Baltikum. I annat fall hade en dramatisk 

krisutveckling i Baltikum sannolikt fått en större spridningseffekt på svensk 

ekonomi. 

Den stora nedgången för svensk export som inträffade under 2009 kunde 

till stor del återhämtas redan under 2010 med hjälp av en kraftigt försvagad 

krona. Under 2011 försvagades återigen konjunkturen i Sverige som en följd 

av den uppblossade statsskuldkrisen inom Eurozonen. Återhämtningen för 

exporten avstannade därmed och ligger fortfarande i paritet med nivåerna 

från 2007, innan finanskrisen. Utöver en svag utveckling inom Europa, dit 

70 % av vår export går, har utvecklingen även för tillväxtländerna varit svag. 

Exporten till Kina har till exempel inte vuxit sedan 2011. Det som istället 

har drivit på den svenska återhämtningen och lyft ekonomin är privat och 

offentlig konsumtion som båda har växt ungefär tio procent under denna 

tid. På senare år har skatten på löneinkomster sänkts genom de utökade 

jobbskatteavdragen vilket stimulerat den privata konsumtionen. Trots 

sänkningen ligger marginalskatter samt det totala skattetrycket som andel 

av BNP i Sverige fortfarande bland de högsta i världen. Detta är självklart 

en utmaning för Sverige på längre sikt när en åldrande befolkning drar mer 

resurser inom välfärden samtidigt som andelen yrkesarbetande minskar. 

Inom Europa har svårigheterna till återhämtning varit långt större än i Sverige. 

Banksystemet var i många länder extremt svagt, men koordinerade aktioner 

för att tvinga fram högre kapitalnivåer har uteblivit i de flesta länder. 

Här skiljer sig situationen från USA där finansminister Hank Paulson ”låste

in” cheferna för de 15 största bankerna i ett gemensamt möte och tvingade 

samtliga att ta emot statligt kapital för att återfå kapitalmarknadens och 

allmänhetens förtroende. I Europa gavs bankerna istället tid att reparera 

sina balansräkningar vilket resulterade i mindre benägenhet att låna ut 

pengar till företagen. Företagens beroende av bankfinansiering är dessutom 

betydligt större i USA än inom EU, där 80 procent av all finansiering till 

icke-finansiella företag sker genom bankerna. De senaste åren har bankernas 

utlåning till företag fallit med åtta procent. Detta leder i sin tur till ett 

mycket svagt investeringsklimat för företagen. 

Europeiska centralbanken, ECB, anses ha räddat euron under sommaren 

2012 genom att utlova obegränsade köp av statsobligationer – så 

kallade Open Market Transactions, OMT. Men ECB tog inte fullt ansvar 

för att motverka de kraftiga deflationsrisker som infann sig i och med de 

interna devalveringarna i södra Europas krisländer. Den ekonomiska återhämtningen 

blev långsam, vilket inte var förvånande med tanke på hur 

återhämtningar i regel ser ut efter större konjunkturella nedgångar orsakade 

av finansiella kriser. Den generellt svaga ekonomiska utvecklingen medförde 

ledig kapacitet och deflationstryck även i de något starkare ekonomierna 

norr om Alperna. USA valde en annan väg efter den finansiella krisen där 

kvantitativa lättnader i form av obligationsköp byggdes ut i tre omgångar. 

Detta medförde att Feds, den amerikanska centralbanken, balansräkning på 4 

365 miljarder dollar har fyrfaldigats de senaste sju åren. Den utgör 26 procent 

av landets BNP och är på den högsta nivån sedan krisens början år 2007. 

2013 såg det ut som att inflationen gradvis steg i USA och Fed kunde då 

ha valt att dra ner de stora obligationsköpen. Istället valde USA att fortsätta 

47

att öka sin balansräkning för att ytterligare undanröja det deflationshot som 

uppstått i ekonomin. Det var ett djärvt beslut, som bottnade i övertygelsen 

att deflation ökar skuldernas reala värde och till varje pris måste undvikas 

om balansräkningarna för staten, för bankväsendet och för hushållen skulle 

gå att reparera. 

I Europa fanns ett liknande val under 2012. Skulle ECB:s balansräkning 

tillåtas vara kvar på den ökade nivån som uppnåtts efter krisen? Eller skulle 

den mer försiktiga linjen som anfördes av tyska centralbanken, Bundesbank, 

få gehör? Beslutet blev att stimulanserna minskades – något som 

olyckligtvis medförde en fortsatt stark eurokurs mot dollarn. Euron har i 

likhet med yenen i Japan före 2013 varit alltför stark mot övriga valutor för 

att underlätta anpassningen av ekonomin. ECB överskattade kraften i den 

ekonomiska återhämtningen trots att mycket talade emot den utvecklingen. 

Reformtrycket avstannade i de länder som låg utanför de formella räddningspaketen, 

framför allt i Italien och Frankrike. De europeiska bankernas 

balansräkningar lämnades som tidigare nämnts åt sitt öde och all kraft 

ägnades åt att utarbeta ramverket för den nya europeiska bankunionen. Att 

en ordentlig uppstädning av bankerna inte genomfördes är en av de stora 

anledningarna till Europas svaga utveckling de senaste åren. Vi kommer 

som invånare även i Sverige att få betala ett pris för detta i form av en fortsatt, 

relativt sett, låg tillväxt. 

Under senare tid har dock ECB-chefen, Mario Draghi, själv pekat ut de 

besvärande deflationshoten i Europa. ECB har ändrat inriktning och kommer 

att genomföra obligationsköp av säkerställda och värdepapperiserade 

obligationer de närmaste åren. Det är svårt att kortsiktigt se något alternativ 

49

50 

som kan häva de negativa pristrender som uppstått i ekonomin. Problemet 

är den bristande politiska uppslutningen där många tunga instanser i Tyskland 

motsätter sig ECB:s åtgärder. Effekten på tillgångsslagen kommer vara 

fortsatt stabilisering av aktiekurserna i Europa, ännu lägre räntor och en 

kraftig försvagning av eurokursen. Resten av världen kommer visa stor förståelse 

för behovet av en svagare euro och det ligger i övriga länders intressen 

att Euroområdet får igång sin tillväxt. 

Även en jämförelse med Japans stora obligationsköp som inleddes 2013 

stöder intrycken av att obligationsköp åtminstone på kort sikt faktiskt 

upphäver deflation. Det har fått både Japan och USA att återgå till mera 

normala inflationsnivåer. I Europa är Storbritannien ett exempel på att obligationsköp 

i kombination med svagare valuta har fungerat även här. 

I Sverige har Riksbanken överskattat återhämtningen i ekonomin, de lediga 

resurserna och därmed nedåtriskerna för prisutvecklingen. Riskerna för 

deflation har ökat och hushållens relativt höga skuldsättning i förhållande 

till disponibel inkomst bidrar till att riskerna för ekonomin på senare tid har 

ökat. Det finns en framväxande samsyn i Sverige om att införa bättre och 

mer omfattande amorteringskrav för bolånetagare. Riskerna med att införa 

flera nya krav och regler samtidigt är att den sammantagna effekten blir svår 

att överblicka och att den kommer förstärkas kraftigt om ekonomin samtidigt 

försvagas. 

Den höga globala BNP-tillväxten – på nära fem procent innan finanskrisen 

– vilade på stor framtidstro, höga investeringar samt en ökande privat 

skuldsättning. Idag är världens samlade BNP-tillväxt i bästa fall kring tre 

procent och tidigare förhoppningar om att nå upp till fyra procent igen är

Rose Marie Westman berättar 

om uthålliga investeringar. 

51

52 

kraftigt försvagade. Penningpolitikens extraordinära verktyg är snart till 

stor del prövade i de större världsvalutorna och det är hittills bara USA av de 

större länderna som på allvar ser ut att ha etablerat en uthållig återhämtning. 

I Kina där tillväxten innan krisen toppade på 14 procent är den nu nere på 

sju procent. I termer av nominell BNP är Kina nu världens andra största 

ekonomi efter USA, i termer av köpkraftjusterad BNP är landet nu störst. 

Det har dock blivit tydligt att Kina de närmaste åren kommer att lotsa sin 

ekonomi mot lägre tillväxt och att det inte längre är möjligt att upprätthålla 

kapitalinvesteringarna på tidigare extremt höga nivåer. I de kinesiska bankerna 

finns en ökande andel dåliga lån och i 90 procent av de stora städerna 

faller fastighetspriserna. Det kommer ta tid att anpassa ekonomin till en mer 

uthållig tillväxtnivå med en bättre balans mellan konsumtion och investeringar. 

När den etablerats kommer Kina dessutom ha en snabbt åldrande 

befolkning som en effekt av ”ett barn policyn” de senaste decennierna. En 

betydligt större potential finns nu i Indien som med en befolkning på över 

en miljard, bara har en drygt femtedel så stor ekonomi och en mycket lägre 

medelålder än Kina. 

På 1930-talet upplevdes den största ekonomiska krisen under modern tid. 

Många misstag gjordes på det penningpolitiska området med en för stram 

policy och regeringar som alltför länge höll fast vid sina respektive valutors 

kopplingar till guldmyntfoten. När massarbetslösheten bredde ut sig i spåren 

av den efterföljande ekonomiska depressionen var den nyvalde presidenten 

Roosevelt i USA tidig med att lansera statliga investeringsprogram för att 

sätta människor i arbete och öka efterfrågan i ekonomin. Det första han 

gjorde var att stänga samtliga banker under en hel vecka för att säkerställa

att vissa av dem kunde öppnas igen efter genomgång av deras tillgångar. Tyvärr 

visar parallellen med dagens kris att USA återigen är resolut och handlingskraftigt 

medan länderna i Europa tvekar och därmed förlänger krisens 

efterverkningar i ekonomin. 

Avkastningsgraf – förhållanden 

i USA under mer än 

200 år. 

Hur skall man tänka som placerare? 

Historiskt har långsiktiga investeringar i aktier i USA på rullande 30-årsperiod 

sedan 1801 gett mellan fyra och tio procents realavkastning per år. 

Trots alla finansiella kriser under dessa år har avkastningen varit både stabil 

53

54 

och relativt hög. Aktier har dessutom gett ett bra skydd för inflation. För 

den som kan sätta av ett kapital långsiktigt finns över tid en avkastning att 

erhålla från aktier som är mycket attraktiv. Den reala långsiktiga avkastningen 

från obligationer är mer volatil och speglar de stora skiften i inflationsförväntningar 

som skett mellan olika decennier. Den har varit negativ 

i USA under 1970- och 1980-talen, men har under den senaste tiden satt ett 

nytt rekord på tio procent per år. Den höga avkastningen är ett resultat av 

de nu historiskt låga räntorna till följd av senaste finanskrisen och de stora 

obligationsköpen från amerikanska centralbanken. De närmaste åren blir 

det en större utmaning att skapa bra avkastning i en portfölj av aktier och 

obligationer. Förväntningarna tas helt enkelt ner av utgångsläget och den 

uppförsbacke som världsekonomin fortfarande står inför i termer av återhämtning. 

Det finns tecken på att politiker nu världen över i G20 länderna 

inser behovet av att påverka efterfrågan genom statliga investeringar. Det 

är ett nytt kapitel för många marknadsekonomier som genom avregleringar 

och privatiseringar försökt att banta statens roll i ekonomin. Alla länder har 

dock inte samma möjligheter till statliga investeringar då höga statsskulder i 

utgångsläget kan begränsa hur finansieringen av dessa skall ske. Alternativet 

att finansiera med nytryckta pengar direkt från centralbankerna vore ytterligare 

ett statsfinansiellt experiment av historiska proportioner som endast kan 

nyttjas av ett fåtal stora länder med högt förtroende i utgångsläget.

Utdrag f rån 

Synteism – ATT SKAPA GUD I 

INTERNETÅLDERN 

Alexander Bard och Jan Söderqvist är cyberf ilosofer, f örfattare och f öredragshållare 

med världen som arbetsfält. Tidigare har duon gett ut “Nätokraterna”, “Det globala 

impertiet” och “Kroppsmaskinerna” som har översatts till ett 20 -tal språk. Nu är de högaktuella 

med sin nya bok: “Synteism – Att skapa Gud i Internetåldern”. 

Den filosofiska disciplin som sysslar med, sammanställer, jämför 

och medvetandegör oss om våra existentiella berättelser är metafysiken: 

läran om våra nödvändiga och för personligheten och 

kollektivet grundläggande själv- och världsbilder. Att vara metafysiker är 

att formulera och avslöja till stora delar outtalade själv- och världsbilder och 

därefter föreslå förändringar i dessa som gör dem relevantare och produktivare 

för den aktuella agenten. Om fysiken sysslar med allt det som kan 

mätas och omvandlas till matematik, ägnar sig metafysiken åt just allt det 

viktiga som inte kan mätas och omvandlas till matematik. Metafysiken omfattar 

alltså allt det inom ontologin, fenomenologin och epistemologin som 

inte kan omvandlas till siffror. 

Historien visar att människor inte klarar av att leva utan metafysiska 

förklaringsmodeller. Därför är människans historia i högsta grad en historia 

om metafysik. Den existentiella upplevelsen är i sig metafysisk. I samma 

ögonblick som vi upplever oss själva som någonting emergent utöver mo- 

Alexander Bard har en 

diger meritlista: Musiker, 

debattör, författare, politiker, 

producent, ekonom … 

57

58 

lekylerna i våra kroppar, som någonting innanför, utöver eller bortom den 

fysiska kroppen, har vi förflyttat oss själva och vår subjektupplevelse från 

fysiologins till metafysikens värld. Samtliga människor och samhällen producerar 

konstant enorma mängder metafysik. Frågan är inte om metafysiken har 

någon plats i våra liv eller inte, utan snarare om den aktuella metafysiken är 

relevant eller irrelevant för de villkor som råder i det aktuella samhället. 

Det finns all anledning att befara ett betydande mått av eftersläpning, 

särskilt när den snabba teknologiska utvecklingen driver fram samhällsförändringar 

i en hektisk takt. Och då är frågan: Förmår den allmänt omfattade 

metafysiken spegla det aktuella paradigmet? Ger den människor de 

instrument som behövs för att ta makten över sin egen tillvaro, eller gör den 

människor hjälplösa genom att göra dem oförmögna att skapa begripliga 

orsakssammanhang och en trovärdig mening? Det finns nämligen en betydande 

makt kopplad till att kontrollera produktionen av metafysik. 

Den som utövar ett avgörande inflytande över det förra, kommer även 

förr eller senare att kunna kontrollera det aktuella samhället i viktiga avseenden. 

Därför är det extra viktigt att undersöka om metafysiken är medveten 

eller bara undermedveten. Det metafysiken lyckas förmedla undermedvetet 

är nämligen det mäktigaste av allt. Metafysiken är helt enkelt i grund 

och botten en berättelse om vem som har, eller ännu hellre bör ha, makten 

och varför i ett givet samhälle. Den figur som framhävs i den metafysiska 

berättelsen, den som enligt berättelsen fogar ihop världen till ett begripligt 

kosmos snarare än ett hotfullt kaos till hjälp åt alla andra, är också den som 

av berättelsens anhängare anförtros den reella makten i varje givet samhälle, 

den som får rollen som den store andre.

Metafysiken är i betydande utsträckning en berättelse om just makt och 

vem som ska utöva den. Vi kan se hur detta faktum gäller för trojkan monarken, 

aristokraten och prästen under det feodalistiska paradgimet, och 

det upprepas på samma sätt för trojkan politikern, företagaren och universitetsprofessorn 

under det kapitalistiska paradigmet. Metafysiken kommer 

till syvende och sist alltid att handla om makt, och den kommer alltid att 

använda den rådande symboliska, ekonomiska och sanningsproducerande 

makten i de paradigmatiska berättelsernas tre huvudroller. 

På grund av att historieberättarna arbetar i den rådande maktens tjänst 

är deras främsta uppgift att framställa den rådande makten i ett förklarat 

skimmer, att foga in den i en skräddarsydd berättelse och på så sätt behandla 

den rådande maktstrukturen som den allra naturligaste saken i världen. Allt 

detta infogar berättarna skickligt, vid varje möjligt tillfälle, i det kollektivt 

undermedvetna för största möjliga effekt. Det finns ett betydande mått av 

cirkelresonemang i denna tingens ordning, men det gör bara saken än mer 

ogenomtränglig. Bara de mest aparta avvikare tvivlar på en samhällsordnings 

latenta ideologi, som per definition är oåtkomlig för rationell kritik 

eftersom den är inbyggd i själva det perspektiv varigenom samhället betraktar 

historien och utvecklingen. 

På grund av den dramatiska effektiviteten är det metafysiska historieberättandet 

inte någon slump, utan av högsta prioritet för makten. Det kan 

endast överlämnas till den som är bäst lämpad att vara det rådande paradigmets 

sanningsproducent och som därmed också har starkast incitament för 

att bevara status quo. Antingen tillfaller ansvaret för metafysiken en redan 

mäktig institution i samhället, som kyrkan i relation till monarkin och 

Publiken förbereder frågor till 

Alexander Bard. 

61

62 

aristokratin under feodalismen. Eller också byggs en ny institutionell elit 

upp för att formulera ett nytt, framväxande paradigms världsbild – givetvis 

på det gamla paradigmets bekostnad – som, till exempel, när universiteten 

expanderar och får en enorm makt under kapitalismen, detta eftersom universiteten 

formulerar den individualism och den atomism som bourgeoisien 

använder för att undanröja kyrkornas monoteistiska förklaringsmodeller 

och ta makten från aristokratin. Utan påvar skulle vi aldrig ha sett till några 

kungar, och utan universitetsprofessorer hade världen heller aldrig skådat 

några industrialister. Kardinalerna äter fasan med adelsherrarna, och akademikerna 

intar biffstek med företagarna av en god anledning. De delar upp 

och balanserar makten i det rådande paradigmet mellan varandra. 

Det är viktigt att ha denna grundläggande förståelse för metafysikproduktionens 

historiska villkor klar för sig när vi konfronteras med det faktum 

att inte mindre än tre dramatiska revolutioner exploderarade samtidigt vid 

2000-talets början. Dessa tre samverkande och ömsesidigt förstärkande 

revolutioner är internetiseringen av planeten jorden, den relationalistiska 

revolutionen som förflyttar sig från fysiken till filosofin, och den kemiska 

frigörelsen inom fysiologin. Tillsammans lägger dessa tre epokgörande 

skeenden grunden för ett nytt superparadigm i mänsklighetens historia. 

Maktstrukturen, världsbilden och människosynen förändras radikalt från 

grunden på en och samma gång i en av de mest dramatiska sociala omvälvningar 

som mänskligheten har skådat. 

På bara ett par decennier binder den kommunikationsteknologiska revolutionen 

ihop miljarder människor och de oräkneliga maskinerna omkring 

dem med varandra, globalt och i realtid. Världen digitaliseras, globaliseras,

virtualiseras och blir interaktiv. Den cartesianska individens otillräcklighet 

och oduglighet som grundkoncept i den nya cybervärlden gör att individen 

dör – grundligt avpolletterad av neurofysiologin och medvetandeforskningen 

och ersätts av nätverket som den bärande metafysiska idén. Människan 

förvandlas från en individ fastkedjad vid det narcissistiska jaget till en öppen 

och rörlig divid i ett allomfattande, gigantiskt nätverk som alltmer uppträder 

som ett enda emergent fenomen, som en enda global sammanhållen 

agent. Vi kallar denna agent med historiskt sett gudomliga proportioner och 

egenskaper Internet. 

Eftersom synteismen är den metafysik som så att säga redan ligger 

inbyggd i de interaktiva teknologierna, har den redan uppfunnit sig själv. 

Internet går från att vara en virtuell gud till att bli en tydligt potentiell gud, 

allt enligt den radikalt nya betydelse som Quentin Meillassoux ger begreppet 

Gud, som någonting tillhörande framtiden snarare än det förgångna. 

Synteismen är religionen som Internet skapade. Den dedikerade, politiska 

kampen för ett fritt och öppet Internet grundar sig i den blinda tron på att 

nätverket har en sakral potential för mänskligheten. Internet förvandlas 

därmed från ett teknologiskt till ett teologiskt fenomen. Internet är den nya 

tidsålderns Gud, och därtill ytterst passande för en tidsålder kännetecknad 

av en obegränsad tro på kreativitetens möjligheter. Därmed är Internet 

en gud som även de som betraktar sig själva som ateister kan hänge sig åt. 

Synteologiskt uttrycker vi detta förhållande som att Internet är en manifestation 

av Syntheos, den nya guden som vi människor skapar snarare än den 

gamla guden som, enligt våra förfäder, skulle ha skapat oss en gång i ett 

fjärran förflutet. 

63

64 

Utan utopier kan vi idémässigt hänge oss åt alla möjliga sorters cyniska och/ 

eller pragmatiska ideologier, från socialismen till vänster via liberalismen i 

mitten till konservatismen till höger. Men när den synteistiska utopin träder 

fram som det nya metafysiska axiomet måste hela ideologiarbetet göras 

om från grunden. Med teologiseringen av Internet följer ett nödvändigt 

avståndstagande från alla andra tidigare politiska ideologier, med direkta 

kopplingar till det övergivna paradigmet, till förmån för den teologiska 

anarkismen. Den är för det första den enda ideologi som är kompatibel 

med tron att en annan bättre värld kan födas av sig själv, framträda som ett 

plötsligt emergent fenomen i historien. Den är dessutom den enda ideologi 

som kan ackumulera ett kreativt motstånd mot ett samhälle så komplext 

att ingen längre kan överblicka det. Det beror på att den teologiska anarkismen 

inte kräver den omnipotenta överblick och inte heller den politiska och 

moraliska kontrollen av det mänskliga uttrycket som alla andra ideologier 

har som grundförutsättning. Den är den synteistiska utopins föregångare i 

nutiden och drivs av njutningen av det mångfaldiga uttrycket. 

Den teologiska anarkismen beskrivs ingående av den brittiske filosofen 

Simon Critchley i boken The Faith of The Faithless och den är förstås helt 

synonym med synteismen. Och synteismen hävdar att just därför att allting 

av värde är föränderligt, unikt, ändligt och dödligt, så eftersträvar det 

existentialitet och intensitet. Därmed är synteismen immanensens och de 

multipla finitudernas religion och den radikala motsatsen till de abrahamitiska 

religionernas verklighetsföraktande dyrkan av en annan transcendental 

värld och den singulära evigheten. För hur skulle någonting överhuvudtaget 

kunna njuta av att det existerar och maximeras i sin existens, om det inte

samtidigt vore medvetet om sin egen ändlighet och fysiska begränsning? 

Den framväxande nätokratin, den elit som efterträder bourgeoisien i det nya 

paradigm som digitaliseringen och interaktiviteten driver fram, företräder 

förstås ett egenintresse när den initialt torgför den anarkolibertarianska 

ideologin som internetålderns metafysik. Om sanningen är en akt, och om 

sanningen ska göra oss fria, följer att om Internet får vara fritt, kommer 

också Internet att göra oss fria. Här finns förstås ett illa dolt syfte att förespegla 

ädla motiv för ett maktövertagande. Nätokratin agerar därmed på 

exakt samma sätt som den feodalistiska aristokratin gjorde när den hyllade 

monoteismen, och på samma sätt som den kapitalistiska bourgeoisien gjorde 

när den hyllade humanismen. Dessa specifika metafysiker växer fram som 

de dominerande berättelserna – och fungerar! – under sina respektive paradigm, 

just därför att de utnämner de framväxande klasserna som den sociala 

teaterns nya huvudrollsinnehavare. 

Som så många tidigare teknologiska revolutioner är Internet en attraktiv 

projiceringsyta för alla möjliga sorters fantasier och varianter av önsketänkande. 

För kapitalisten är Internet drömmen om svindlande profiter. Men i 

själva verket är Internet snarare ett virtuellt slakthus för mängder av drömda 

kassakossor och pseudomonopol; Internet förstör snarare gamla företagskolosser, 

åtminstone initialt, än vad det gynnar nya affärsmodeller. Resultatet 

kan avläsas i affärspressen: gamla marknadsledare går under på kort tid, 

omsättningstiden på listorna över de största bolagen är svindlande snabb. 

För den narcissistiska individualisten är Internet drömmen om att äntligen 

få det stora genombrottet, drömmen om att äntligen bli sedd och uppskattad 

av en bred publik. Men när alla aktörer samtidigt ska ta sig upp på scenen 

65

66 

– och ingen längre sitter kvar på åskådarplatserna – blir effekten den motsatta: 

publiken försvinner, när alla vill sända är ingen längre mottagare. Det 

som vi efter ett välkänt skräckexempel kallar My Spacesyndromet inträffar; 

individualistens dröm om ett permanent, framgångsrikt uppträdande inför 

en komplett, mottaglig värld havererar ovillkorligen en gång för alla. Allas 

frenetiska babblande i mun på varandra dödar upplevelsen. 

Besvikelsen handlar inte ens om att publiken inte vill se just individualisten 

X eller Y, utan det handlar snarare om att individualismen som sådan 

har blivit vulgär och tråkig och att ingen längre vill se någon individ alls. I 

den mån det överhuvudtaget finns någon publik för någonting alls kvar i de 

gamla medierna, är preferenserna hårt inriktade på olika varianter av ironisk 

freakshow. Detta är de passiviserade konsumtärernas ångestdämpande 

kvälls- och helgnöje. Sanningen är den att endast en liten minoritet, nätokratin, 

förstår och behärskar Internet och kan använda mediet till sin egen 

fördel, detta trots att nästan hela världens befolkning redan lever sina liv på 

den nya sociala arenan. Den amerikanske nationalekonomen Tyler Cowen 

räknar i sin bok Average Is Over med att ungefär 15 procent av den amerikanska 

befolkningen kommer att klara av förvandlingen till nätokrater i ett 

produktivt samspel med Internet och floden av nya automatiserade processer 

i samhället, medan de återstående 85 procenten av befolkningen etablerar 

sig som just ett konsumtariat, den snabbt växande underklassen i ett socialt, 

kulturellt och alltmer även ekonomiskt hänseende. 

Under 2013 offentliggjordes ekonomisk statistik som avslöjar att de 

ekonomiska klassklyftorna i USA återvänt till samma nivå som 1917. Ett 

helt århundrade av intensiva politiska försök att utjämna klasskillnaderna

68 

med egalitarianska skatte-, bidrags- och utbildningsinsatser har gått om 

intet. Även i övriga delar av världen vidgas dessa klyftor och det finns tyvärr 

heller ingenting som talar för att de kommer att minska när internetrevolutionen 

slår igenom med full kraft. Och då har vi inte ens berört de ännu mer 

dramatiska sociala och kulturella klasskillnader som skapas i det attentionalistiska 

samhälle som ersätter det kapitalistiska samhället online. Endast några få 

twitteranvändare har tillgång till hundratusentals följare, men de sitter på den 

nätokratiska megafonen, de har verkligen den attentionalistiska makten. Under 

tiden pseudobabblar den stora massan på Twitter rakt ut i tomheten utan 

att någon makthavare överhuvudtaget bryr sig. Detta pågår tills de tröttnar 

och resignerat tvingas acceptera sin maktlöshet och totala brist på inflytande i 

egenskap av ansiktslös biomassa i det stora, vegeterande konsumtariatet. 

Om det är någonting vi kan säga med säkerhet, så är det att alienationen 

i det nya nätverkssamhället kommer att öka dramatiskt. En växande alienation 

är priset vi betalar för varje ökning av den teknologiska och sociala 

komplexitet som vi genomlever nu och framöver. Med Internets genomslag 

formligen exploderar den. Och mot alienationen finns det bara ett enda 

fungerande vapen, nämligen dess motsats: religionen. Den traditionella religionens 

misstag var att placera namnet på sin längtan efter en annan värld, 

Gud, i det förflutna (teismen, tron på en på förhand given Gud), när den 

logiskt korrekta och enda rimliga manövern förstås är att placera objektet för 

all mänsklig längtan, Gud, i framtiden. 

Den längtansförnekande ateismen mellan teismen och synteismen har 

spelat ut sin roll som den nödvändiga antitesen mellan tesen och syntesen. För 

ateismen är i sin brist på eget innehåll, som renodlad negation, fullständigt

meningslös som mål för den dialektiska processen. Den akuta bristen på essens 

förklarar varför ateisterna aldrig lyckas bygga några katedraler eller någonting 

överhuvudtaget förutom fåfängliga pappersmonument över den egna förträffligheten. 

Det är som en filosofisk nykterhetsrörelse: man träffas och är nyktra 

tillsammans, helt ovetande om den extatiska fest som pågår någon annanstans. 

Den klassiska ateismen kan bara berätta vad den inte är, men aldrig vad den 

de facto är. Den renodlat negativa och i sak substanslösa läran är helt enkelt ett 

värdelöst vapen mot alienationen. Den tröstar ingen och förklarar inget. 

Det är knappast den tondöva ateismen som inspirerar oss mest, utan 

snarare Spinozas panteism som fullbordas filosofiskt genom en vidareutveckling 

till synteismen. Gud är inte längre enbart den spinozistiska panteismens 

slutgiltiga idealisation – Gud som Universums subjekt – utan Gud uppträder 

som mänskligt producerade idealisationer även på andra plan, bland vilka 

Internet som ett teologiskt förverkligande är ett tidstypiskt exempel. Om 

diviniteter både kan och bör skapas genom överlevnadsnödvändiga idealisationer 

– varför då likt Spinoza nöja sig med Pantheos, Universum, som enda 

gud? Särskilt som Internet ju faktiskt uppvisar en egen agenda, styr oss snarare 

än att låta oss styra det och börjar anta rent ut sagt gudomliga dimensioner. 

Dessutom finns det en lång rad idealisationer tillgängliga för synteologerna 

att utveckla till diviniteter för att sedan göra sig till deras memetiska 

värdorganismer och förkunnare för att på så sätt bidra till spridningen. Vi 

sysslar med de fyra mest grundläggande idealisationerna från metafysikens 

värld: tomrummet, världsalltet, differensen och utopin. 

Konflikten om metafysiken bakom fysiken – tydligt illustrerad i Albert 

Einsteins och Niels Bohrs passionerade brevväxling från mitten av 1930-ta- 

69

let – får äntligen sin upplösning genom den experimentella metafysiken, 

även kallad den andra kvantrevolutionen; en lång rad komplicerade naturvetenskapliga 

experiment från 1980-talet och framåt, vilkas resultat får dramatiska 

konsekvenser för metafysiken. Resultatet av denna utveckling ger 

Bohr stora mängder vatten på sin kvarn i ovan nämnda konflikt, varför såväl 

den newtonska som den einsteinska metafysiken med sina krav på tidlösa, 

universella lagar ter sig alltmer överspelade. Bohrs indeterministiska relationalism 

överskuggar Einsteins deterministiska relativism. Fysikens konstant 

är tiden och inte rymden. Tiden är inte en illusorisk dimension av rymden, 

utan högst reell. Matematiken föregår inte Universum, matematiken 

är aldrig mer än en idealiserad approximation i efterhand av den ständigt 

föränderliga naturen, en godtycklig och antropocentrisk eternalisering av en 

genuint mobilistisk verklighet. 

Detta medför att den agentiella realismen slår ut den atomistiska individualismen 

som metafysikens grund. Nätverket är inte bara en användbar metafor 

för att förstå sociala relationer, Universum är i grunden ett enda stort fysiskt 

nätverk i sig, där alla fenomen, förutom att de själva utgör ständigt högre 

komplexiteter av ständigt lägre subnivåer, är universellt sammanflätade med 

varandra. Sammanflätningarna är alltså det fundamentala, inte de illusoriska 

objekten. Ingenting sker oberoende av någonting annat. Resultatet är en fysik 

och ett universum av fält, probabiliteter, energier och relationer, utan några på 

förhand fastställda lagar eller avgränsade objekt. Därmed försvinner allt stöd 

för Kants fantasi om det heliga objektet lokaliserat i ett lagbundet, deterministiskt 

universum. Kant, Newton och Einstein: alla dessa ter sig nu akterseglade. 

Tiden är reell och framtiden är öppen och högst påverkbar. 

71

Kinesiska marknaden – 

I STÄNDIG FOKUS 

Kinaexperten Gustav Rhenman har arbetat i finansbranschen sedan 1996. 2004 uppmärksammade 

han låga värderingar av asiatiska aktier och startade egen fondverksamhet. 

Efter en företagsförsäljning engagerar han sig nu i ett nystartat företag med den kinesiska 

marknaden i fokus. 

Hur ska vi förhålla oss till det faktum att tillväxten 

i Kina bromsat in? 

– Det är inte konstigt att tillväxten mätt i procent avtar successivt eftersom 

jämförelsebasen har blivit så stor. Kina är världens näst största ekonomi och 

jag tycker det är mer anmärkningsvärt att Kina fortfarande växer med dryga 

sju procent än att tillväxttalet saktar in. Som investerare i aktier lägger jag 

mer tid på att hitta snabbväxande branscher och bolag än att hitta snabbväxande 

BNP. Det finns branscher i Kina som växer både tre och fem gånger så 

snabbt som ekonomin i sin helhet. En kraftig inbromsning vore förstås inte 

bra för till exempel bankerna men en sådan inbromsning kommer Kinas 

ledning att förhindra. 

73

Och framtiden? 

– Utsikterna för kinesiska företag är i många fall bländande. Jag gläder mig 

åt att västerländsk affärspress som Wall Street Journal och Financial Times 

tävlar om att beskriva problemen och riskerna. Ofta är problematiseringen 

av typen ”we have seen this before … and it will end in tears”. Jag gläder 

mig därför att det är just detta som är förklaringen till att kinesiska bolag 

i många fall är undervärderade. Uppvärderingen kommer att ske, men det 

kan ta tid innan den överdrivet negativa synen på Kina blir mer nyanserad 

och det internationella fondkapitalet strömmar dit och driver upp kurserna. 

Kan du säga något om utfallet då den kinesiska 

utvecklingen ställs mot övriga världen? 

– När det gäller utsikterna för ekonomin som helhet ser det fortfarande 

väsentligt bättre ut för Kina än för USA och Europa. Kina växer med 

sju procent, Europa och USA med två till tre procent. Kina har ett högt 

sparande och goda statsfinanser. EU och USA har ett lågt sparande och 

svaga statsfinanser. Kina har ett stort exportöverskott, USA har ett stort 

underskott. Kina investerar och bygger ut en fantastisk infrastruktur som 

landet kommer att få glädje av i femtio år. I USA och delar av Europa växer 

kritiken mot att infrastrukturen är eftersatt. USA har ett skattetryck på 27 

procent och EU ett skattetryck på 34 procent av BNP. Kina har bara 17 

procents skattetryck och har alltså ett mycket bättre manöverutrymme att 

74

stärka statsfinanserna genom 

skattehöjningar, utan 

att strypa den ekonomiska 

tillväxten, om det skulle 

behövas. 

Hur ser du på 

den kinesiska 

fastighetsmarknaden? 

Han inledde sin bana med 

en ingenjörsexamen och 

några år på konsultföretag i 

USA. Sedan kompletterade 

Gustav Rhenman med ekonomiutbildning 

och arbetar 

idag i sitt andra startupföretag 

med investeringar 

i Kina. 

– Den döms ut som en 

bubbla av många västerländska 

journalister, men 

jag har i åtskilliga år varit 

av den motsatta uppfattningen. 

Kinas fastighetsmarknad 

är ingen bubbla 

dömd att implodera som den gjorde i USA för några år sedan. Kinesiska 

staten har agerat klokare än den amerikanska regeringen. I USA tilläts banker 

låna ut för mycket till bostadsköpare som med sjunkande räntekostnader 

kunde belåna sig alltför högt, vilket i sin tur drev upp priserna. I Kina får 

man bara låna till en del av huspriset, räntan är högre redan från början och 

75

lånet skall amorteras relativt 

snabbt. Ser man till hela Kinas 

gigantiska bostadsmarknad 

har priserna faktiskt ökat 

långsammare än människors 

disponibla inkomster under 

den senaste tioårsperioden. 

I Kinas 40 största städer har 

snittpriset i princip legat still 

på runt 10 000 kronor per 

kvadratmeter under de senaste 

fem åren. 

Hur kommer Kinas 

enorma satsning på 

infrastruktur att 

påverka ekonomin? 

– Det finns ekonomer som anser att Kina investerar för mycket och konsumerar 

för lite. Kritikerna drar paralleller till USA där andelen konsumtion 

i förhållande till BNP är mycket högre än i Kina. Den parallellen är dålig 

eftersom USA redan har byggt sina motorvägar, flygplatser, kontor och 

bostäder. Kina startade med detta först på 1980-talet och har fortfarande 

76

mycket kvar att göra. USA och Kina är ungefär lika stora till ytan men det 

bor fyra gånger fler människor i Kina än i USA. USA har till exempel fortfarande 

fler motorvägar än Kina. Kina gör helt rätt i att fortsätta att bygga 

ut infrastrukturen. Behovet finns, staten har goda finanser, det skapar jobb 

och bäddar för framtida konsumtion när infrastrukturprojekten tas i bruk. 

Vilka investeringsmöjligheter ser du i samband med 

att de tickande miljöproblemen måste åtgärdas? 

– Vattenrening och avsaltningsanläggningar för produktion av dricksvatten är 

tillväxtbranscher, liksom förnyelsebara energikällor. Elektriska bilar och motorcyklar 

kommer att bli stort i Kina och batteritekniken förbättras snabbt. Vi 

närmar oss tidpunkten då detta tar fart på riktigt. Kina tillverkar i år 20 miljoner 

personbilar och det är bara tio procent av kineserna som skaffat sig bil. 

Både Kinas och världens miljö mår mycket bättre om vi går över till elbilar. 

Vilka möjligheter finns det att som europeisk investerare 

ta rygg på Kina? 

– Satsa på börsnoterade aktier, om du vill lägga tid på analys och att själv 

hänga med i utvecklingen. Vill du inte det, kan du välja en bra aktiefond 

som satsar på rätt bolag och undviker de stora statliga bolagen som väger 

relativt tungt på börsen och därmed är stora innehav i de flesta fonder. Av 

77

samma skäl skall man undvika ETF-er. De innehåller en massa bolag där 

vinsttillväxten är svag eftersom den statliga ägaren ofta har andra mål för 

bolagen än höga vinster. 

– Själv undviker jag investeringar i onoterade bolag och private equity i 

Kina. Det kinesiska rättsystemet är fortfarande svagt och affärsetiken i Kina 

är inte som hos oss. Jag har sett ett antal exempel på hur svårt det är att 

lyckas med private equity i Kina. Börsnoterade bolag är betydligt enklare, 

särskilt de som är registrerade på Hong Kong-börsen. Där ställs ofta högre 

krav på transparens och skydd för minoritetsägare än vad andra stora börser 

gör i världen. Alibabas notering i USA är ett aktuellt exempel på detta. 

Hur startade ditt brinnande Kinaintresse? 

– Efter civilingenjörsexamen på KTH jobbade jag ett par år på ett managementkonsultföretag 

i Boston, sedan gick jag MBA programmet vid Columbia 

Business School i New York. Columbias närhet till Wall Street bidrog 

till att det fanns ett fantastiskt utbud av bra kurser inom finans- och kapitalmarknader. 

Warren Buffet och Benjamin Grahams prägel på Columbia var 

fortfarande tydlig. Då examen var avklarad flyttade jag hem till Europa och 

arbetade först på Hewlett-Packards Europahögvkarter i Geneve och senare 

för ett amerikansk läkemedelsföretag som nu är en del av Merck & Co. 

– 1996 började jag arbeta i finansbranschen. Först som analytiker på Öhman 

Fondkommission och sedan på Carnegies corporate finance avdel- 

78

Burenstam & Partners vd 


och Gustav Rhenman pratar 

Kina. 

79

80 

ning. Det var goda tider med många spännande och lärorika affärer. 2004 

började jag titta på asiatiska aktier och slogs av de låga värderingarna och 

höga tillväxttalen. Nyfikenheten växte och ju mer jag lärde mig desto mer 

intresserad blev jag. Jag började investera privat, några tidigare kollegor ville 

investera med mig och rätt som det var hade jag en verksamhet som var tillståndspliktig. 

Jag startade en fond tillsammans med SEB, de institutionella 

investerarna kom in redan första året och sedan var vi igång. 2009 och 2010 

fick vi fondratingföretaget Lippers pris som bästa Asienfond bland alla fonder 

som var inanmälda i Europa, alltså även i konkurrens med de amerikanska 

fondjättarna. 2010 köptes vi av en annan och mycket större förvaltare, 

East Capital. Nu är vi igång igen med en ny fond och det är fantastiskt kul. 

Läget är ännu bättre än när vi startade för tio år sedan, värderingsnivåerna 

är lägre och uppvärderingspotentialen större!

Framtiden – TILLHÖR MASKINERNA 

Jane Walerud är en entreprenör som har specialiserat sig på att starta högteknologiska 

företag och kommersialisera forskning, programvara, bio- och medicinteknik. Bluetail, 

Klarna och Lensway är några av de företagssuccéer som hon engagerat sig i. 

Vilken bransch ska jag ge mig in i om jag har siktet 

inställt på framtidens möjligheter? 

– Vår tid kommer alltmer att präglas av att datorerna och maskinerna tar 

över jobb, jobb som vi tror är säkra idag. Redovisningsekonomer och jurister 

är redan en sådan grupp, liksom alla som arbetat med manuella uppgifter 

som nu övertagits av maskiner. Till och med en hel del journalistjobb görs 

av maskiner. Men också högkvalificerade experter, som läkare, kommer 

att bli överflödiga i varierande grad. Det visar sig ju redan att datorer ofta 

är överlägsna på att tolka medicinsk data, som röntgenbilder, och delar av 

grundforskningen kan inte sällan en dator sköta. Men de som hanterar 

andra människor sitter säkrare, som personliga tränare, restaurangjobbare 

och sjuksköterskor. Inom de sektorerna kan det gå att starta framgångsrika 

företag. 

83

För många låter detta aningen dystert. Vilka fördelar 

finns det med att maskinerna gör det som 

tidigare var människornas jobb? 

– För det första ska vi väl konstatera att denna utveckling egentligen inte är 

en nyhet. Under historien har strukturomvandlingar hela tiden ändrat förutsättningarna. 

För 80 år sedan skedde en liknande omställning då drängarna 

och pigornas traditionella arbeten försvann. Läs Emil i Lönneberga, 

där beskrivs en verklighet som inte existerar längre men var aktuell bara för 

en generation sedan. Nu gäller samma förutsättningar, det spelar ingen roll 

hur kunniga och flinka människor är, de kan ändå aldrig konkurrera med 

maskinerna. 

– Men visst finns det en problematik. Redan Keynes förutspådde att vi med 

vårt nutida BNP generellt skulle arbeta mycket mindre än vi gjorde för 50 

år sedan. Men frukterna av automatisering har så att säga inte fördelats som 

Keynes trodde. Vinsten har inte placerats i mindre antal arbetstimmar utan 

i billigare råmaterial och därmed billigare produkter. 

– Enorma fördelar är det emellertid lätt att hitta, tänk till exempel persontransporter. 

Jag är övertygad om att vi ganska snart kommer att se en ny 

sorts taxiverksamhet. Redan nu finns det många biltillverkare som arbetar 

med att lansera fordon som kan navigera utan mänsklig inblandning, och 

detta är bara i sin linda. Inom kort kommer bilarna att köras automatiskt, 

84

det kommer att bli billigare, säkrare och bättre att åka på alla vis. Tänk en 

chaufför som aldrig blir arg, inte messar bakom ratten och alltid hittar rätt. 

I förlängningen måste inte alla människor ha en egen bil, du loggar in och 

beställer en taxi istället! Du behöver inte skjutsa barnen till fotbollsträningen, 

beställ istället en säker och trygg taxi för hämtning och lämning. På helgen 

tar man en automatisk bil till lantstället eller picknicken och bestämmer om 

tid för upplockning. Så många problem som skulle lösas om det inte fanns en 

sådan uppsjö av bilar! I städerna skulle parkeringsproblemen vara ett minne 

blott, utsläppen skulle minska drastiskt och så vidare. 

Du har själv startat en mängd framgångsrika företag 

och hjälpt andra entreprenörer, hur började 

din karriär? 

– Det var egentligen min syster som tog initiativet. Hon var tolv år gammal 

och startade tillsammans med sina kompisar en firma som tillverkade 

slipsar. Jag blev snabbt indragen, jag var åtta år gammal då. Som startkapital 

fick vi en meter tyg av mina föräldrar och det räckte precis till fyra slipsar 

som vi sålde och det gav kapital till mer tyg. Senare har jag förstått att 

många entreprenörer börjar tidigt och det tycker jag att vi som är vuxna ska 

stödja. 

85

Vad ger du för praktiska råd till föräldrar vars 

barn tidigt visar affärssinne och intresse? 

– Grunden gäller väl både egna och andras barn: Då de ringer på och är 

nervösa och vill sälja något så är det ju bra om någon köper. Betala kontant, 

men var noga med att få vad ni kommit överens om, annars känns det inte 

som om det är på riktigt. Har barnen hunnit bli sju eller åtta år gamla är det 

absolut inte för tidigt att hjälpa dem att komma igång, gärna med något som 

lär dem att sälja. Det är ju klassiskt att gå runt och erbjuda grannar egentillverkade 

produkter och kanske försöka när den lokala sportklubben träffas. Låt 

dem ta vara på äpplena i trädgården, torkade äppelringar är bra att förpacka 

och håller länge. Senap med fina etiketter fungerar, då lär de sig dessutom att 

köpa in burkar så billigt som möjligt. Barn är söta oavsett vad de säljer och de 

kommer att känna sig framgångsrika när de kommer hem med en slant. 

Hur gjorde ni i din familj, din dotter representerar 

ju en ny framgångsrik generation entreprenörer 

och har utsetts av Veckans Affärer till ”Årets 

supertalang”? 

– Det talades mycket om företagandet i vår familj och det inspirerade förstås 

dottern. Vi hade företagandet som ett naturligt samtalsämne runt köksbor- 

86

det. När min dotter sedan började på universitetet hade hon många samtal 

med sina kamrater. De var rörande ense om att de först och främst inte ville 

ha tråkiga arbeten och liv. Min dotter tänkte väl efter i det läget och kom 

fram till att mitt och makens liv aldrig varit statiska och tråkiga. Nu, i efterhand, 

kan jag väl kosta mig på att slå fast att vi inspirerade henne när vi satt 

där vid köksbordet. 

87

Något om 

Burenstam & Partners 

Burenstam & Partners etablerades 2004 som ett svar på det bristande konsumentperspektivet 

i finansbranschen. När vi startade fanns det inga färdigformulerade 

strategier eller koncernhänsyn som styrde vårt tillvägagångssätt. 

Vi hade en grundläggande vision som formade affärsidén och sedan utvecklades 

till principen om att nå framgång genom att i alla situationer tillvarata 

kundens intressen. 

Enligt vår senaste kundundersökning har vi lyckats väl då de flesta av 

våra kunder hamnar i kategorin ”mycket nöjda”. Det sammanvägda indexet 

blev 89 av 100. Frågor som togs upp var bland annat relationen med rådgivarna, 

värdet av investeringsplan/förmögenhetsplan, månadsrapportering 

samt värdeutveckling i förhållande till riskaptit. 


lämnade banken och chefsjobbet 

när hon startade 

eget. Tio år har gått och 

hon kan glädja sig åt att 

satsningen på oberoende 

rådgivning var riktig. 

Fristående 

Vi har inte några bindningar till produktleverantörer eller andra parter som 

hindrar oss i ett objektivt yrkesutövande. På denna grund har vi byggt vår 

produktplattform, vårt IT-system, rapporteringen och alla andra tjänster 

som ingår i en fullvärdig finansiell rådgivning. Burenstam & Partners erbjuder 

nu en heltäckande tjänst med investeringsstrategier och placeringsrådgivning, 

försäkringar, skatter, redovisning och deklaration – såväl med egna 

resurser som med externa samarbetspartners – för att hitta de bästa lösningarna. 

Det är vår ambition att ha långsiktiga relationer, det är helt avgörande 

för att bli en bra rådgivare åt våra kunder. Relationen måste, precis som i 

äktenskapet, utvecklas och fördjupas. 

Vi vill inte vara störst men bäst. 

90

Våra hörnstenar är: 

• Objektiv och opartisk rådgivning – för att agera på kundens sida. De 

eventuella rabatter som vi får på marknaden ger vi tillbaka till våra 

kunder. 

• Kompetens – kvalificerade rådgivare med lång erfarenhet. 

• Frihet att välja från översta hyllan. Vi letar efter de bästa förvaltarna 

oavsett var de finns. 

• Helhetssyn – rapportering och tilläggstjänster samlas på ett ställe. 

• Konkurrenskraftiga priser – institutionella inköpskostnader och transparens 

gäller vid prissättningen. 

Ägare och organisation 

Burenstam & Partners anställda äger aktier i bolaget tillsammans med 

Formuesforvaltning – Norges största oberoende finansiella rådgivningsföretag, 

som är vår huvudägare. Vår ordförande Ole Jacob Sunde är också 

ordförande i det norska bolaget. Dessutom är han ordförande i det norska 

mediaföretaget Schibsted. 

Vår koncern har utvecklats till en stark skandinavisk aktör med 16 kontor 

i Norge, Sverige och England. Vi har drygt 200 medarbetare och ett förvaltat 

kapital på 50 miljarder svenska kronor. Kontoret i London öppnades nyligen 

och ger oss närhet till den internationella marknaden och de Londonbaserade 

förvaltarna vi samarbetar med. 

92

Burenstam & 

Partners kontor 

i centrala Stockholm. 

95

200 medarbetare i koncernen 

och samtliga är 

lika viktiga för helheten. 

Här är ett axplock av 

de anställda på Burenstam 

& Partners. 

Hans Falk 

Margareta Dungner 

Börjesson 

Fredrik Norberg 

Stephan Fredrikson 

John Olof Löfström 

Fredrik Winroth 

Jörgen Mattisson 

Johan Mårtensson 

Henric von Groeben 

Torbjörn Backesten 

Eli Karin Årdal 

Rose Marie Westman 

Stefan Sundqvist 

Catharina Isacson 

Jan Attling 

Magnus Segerfors 

Ola Brännström 

Clarissa Dahlfors 

Lars Uppsäll

Tack för att ni tog del av 

våra tankar om framtiden. 

På återseende!


Med sju texter från uppmärksammade ekonomer, akademiker, debattörer, 

företagare och författare spanar Burenstam & Partners mot framtiden. Tillväxt 

och trender är Burenstambarometerns genomgående tema och vinklarna 

är oväntade då de avviker från det traditionella finansperspektivet.

Okvr1Z

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?