Nr.3-2011 - Flottans män

Sverigeskeppen
I tre artiklar kommer Rolf Ahlin att beskriva
lite historia kring Sverigeskeppen.
Han skriver inledningsvis i sitt följebrev följande:
Historien bygger på aktuella återblickar och hågkomster,
men också en del minnesanteckningar från den tiden.
I underbefälsskolan var vi fem artillerister, som
hade alla ämnen och stridstjänsten gemensamt och endast
till delar med övriga yrkesgrenar. Vi var helt enkelt
en del av besättningen. Mina instruktörer kommer jag
ihåg till namnet. Alla var utmärkta pedagoger med sin
speciella humor.
Pennalism är egentligen en omskrivning av kamratuppfostran,
eller förtryck om man så vill. Jag har emellertid
aldrig under min tid i försvaret varit utsatt eller
sett något sådant. Det mesta är nog utbroderade skrönor
eller svårigheter att komma överens med regler i kollektivet.
De, som tjänstgjorde på Sverigeskeppen till krigsslutet,
är nu en krympande skara, där de yngsta börjar närma
sig 90-årsåldern. Alla är dock inte med i Flottans
Män.
Jag är nog en av de få kvarvarande, som tjänstgjort i
båda pansarskeppsdivisionerna. 2.pansarskeppsdivisionen
var sammansatt av Oscar II, Manligheten och Tapperheten.
Den avsågs ingripa i Norge våren 1945, om så
behövdes. Jag hade förut tjänstgjort på alla dessa skepp
och överfördes den 17 maj 1945 från Älvsnabben till
Oscar II. N månad senare var beredskapen slut och jag
återvände till Älvsnabben.
Mitt sista pansarskepp var Drottning Victoria våren
1949, där jag genomförde Artilleriskola 3. Efter befordran
till artilleristyrman samma år, påbörjade jag under
hösten omskolning till Radar-stridsledningstjänst.
1.pansarskeppsdivisionen
Under andra världskriget hade flottan sju pansarskepp i
tjänst. Deras ålder varierade från 18 till 40 år. I början av
sin livstid fick de genomgå mer eller mindra omfattande
moderniseringar. Vid den stora nedrustningen 1925 var
den allmänna uppfattningen, att många av skeppen aldrig
skulle tas i bruk igen. I försvarspropositionen samma år
stod det – Något direkt hot mot Sveriges oberoende eller
territoriella integritet kan för närvarande inte skönjas.
Jag kom att tjänstgöra på alla dessa pansarskepp utom
Gustav V.
Året 1943 ansågs den svenska värnkraften ökat så
kraftigt, att eftergiften om den påtvingade förhatliga tyska
transit- och permittenttrafiken kunde upphävas i augusti.
Flottans styrkebesked för denna månad visar, hur
personalstyrkan hade vuxit till 23 405 man.
Pansarskeppet Sverige, byggt efter gåva till fosterlandets
försvar genom insamlade medel. Hon byggdes på Götaverken
i Göteborg. Sverige hade en föregångare i skeppet
Sverige om 82 kanoner, som var färdigt 1679.
Slagflottans kärna
Den 25 september 1943 anlände jag till Vitså brygga vid
Hårsfjärden för att mönstra ombord på pansarskeppet
Sverige och genomgå flottans underbefälsskola. Denna
gick normalt i land vid respektive örlogsstation, men
hade nu dragits samman till sjögående enheter.
Orsaken till detta var bristen på stammanskap för
stridsfartygens bemanning. Allt, som flöt, hade satts i
sjön vid krigets utbrott. Detta innebar, att många fartyg
hade reducerad besättning. Först 1945 blev stammanskapets
utbildning centraliserad till Flottans Sjömansskola i
Karlskrona och ställdes direkt under Chefen för Marinen.
HMS Sverige låg tillsammans med HMS Drottning
Victoria och HMS Gustav V ute på Hårsfjärden, förtöjda
vid varsin förtöjningsboj. Skeppen utgjorde en imponerande
syn. Dessa tre pansarkolosser bildade 1.pansarskeppsdivisionen
med huvudbas på Hårsfjärden. Med reserv-
och förstärkningspersonalhade varje fartyg vardera
en krigsbesättning på cirka 700 man innefattande alla
kategorier och specialister. Pansarskeppen Sverige och
Gustav V bemannades från Karlskrona örlogsstation,
flottans huvudstation.
Från HMS Sverige blåste amiralsflaggan. Sverige var
kustflottans flaggskepp med amiral Ekstrand som chef.
Staben, Flaggen innefattade flaggkapten, flaggadjutanter
och övrig stabspersonal. I staben fanns också en musikavdelning,
där musikerna också hade administrativa befattningar.
Inmönstringen
När jag med min sjösäck äntrat upp för babords fallrepstrappa,
fullgjordes den sedvanliga hedersbevisningen
med ställningssteg och hälsning akterut mot flaggan.
Ankomsten fördes in i däcksloggboken, när jag anmält
mig för vakthavande styrman som ”2.klass sjöman 205
Ahlin vid 3.matroskompaniet”. Detta kompani administrerade
alla artillerimatroser vid Karlskrona örlogsstation.
På sekondens expedition, som förestods av väbeln, tilldelades
jag skeppsnummer 254, som innebar, att jag tillhörde
2. däckskvarteret i babords vakt. Därmed var inmönstringen
klar.
22 FLOTTANS MÄN
Nr 3 2011