Nr.3-2011 - Flottans män

Fredag 30 – lördag 31 oktober 1981
Det diplomatiska spelet fortsätter. Ett mycket stort internationellt
pressuppbåd har samlats och dessa gör dagligen
ett besök ute vid platsen för grundstötningen.
Själv är finns jag på plats och får en mängd olika uppgifter
att lösa, allt från skärpt bevakning till att få fram cigaretter
och godis till manskapet. Jag gör ett första besök
intill ubåten, för att ta hand om deras sopor.
Söndag 1 november 1981
Under söndagen gör ubåten ett försök att för egen maskin
ta sig av grundet, men misslyckas. Detta föranleder
höjning av beredskapen.
Själv är jag ledig och kan vila ut hemma, till det är
dags igen, d.v.s. måndag kväll.
Måndag 2 november 1981
Ubåtens fartygschef, kapten Gusjtjin förhörs ombord på
torpedbåten Västervik, som ligger i Karlskrona västra
skärgård. Samtidigt blåser det upp till full storm och U
137 sänder SOS, eftersom man ombord bedömer att fartyget
kan skadas. Bogserbåtar från Karlshamn tar henne
av grundet och hon ankras upp längre in på Gåsefjärden.
När jag kommer ut på måndageftermiddagen sammanstrålar
jag med ubåtskaptenen, som återkommer efter
förhör. Den västliga stormen gjorde, att Kalmarsund
pressade mot förtöjningsbryggan och vi gjorde klart för
att kasta loss, men vinden mojnade och vi kunde bli kvar.
gick för egen maskin med två svenska bogserbåtar på
ömse sidor.
Själv hade jag nöjet att följa avfärden ombord på bevakningsbåten
B 67, Vitaskär och fick på så sätt se upplösningen
av ett tio dagar långt drama.
Det finns så många episoder från de här dagarna, att
de skulle räcka till en hel bok. Jag ska nöja mig med en.
Torsdagen den 5 signalerade ubåten, att man behövde
dricksvatten. Jag fick ut en landstigningsbåt med en av
Karlskrona kommuns tankbilar. Först fick Kalmarsunds
maskinist tillverka en slangkoppling, eftersom våra och
ryssarnas hade olika dimensioner och därefter, när det
var dags att fylla på, då sade den politiske officeren, Besedin,
stopp med misstanken, att vattnet var förgiftat.
Efter diverse ordväxling mellan tolk, mig och Besedin,
tog plötsligt tankbilsföraren ett skutt upp på tanken, öppnade
manluckan, fyllde en skopa med vatten och drack –
och se, nu gick det bra att fylla på vatten.
Olle Melin
Tisdag 3 november 1981
Sverige vill fortsätta förhören, vilket Sovjetunionen motsätter
sig. Isbrytaren Thule placeras som en spärr för att
förhindra fritagning eller utbrytning.
Onsdag 4 november 1981
Ytterligare ryska fartyg anländer till territorialvattengränsen.
Det är vid detta tillfälle, tror jag, som Torbjörn Fälldin
säger de numera bevingade orden: Håll gränsen!
Torsdag 5 november 1981
Jag står i styrhytten på Kalmarsund och skall lyssna på
nyheterna, då man säger, att statsminister Torbjörn Fälldin
just ska hålla en presskonferens. Jag går ner i mässen
och sätter på TV, där statsministern kungör, att det finns
atomvapen ombord på ubåten. Ingen av oss, som fanns
på Killeberget, kunde tänka sig, att detta gamla fartyg
skulle vara utrustat med sådana vapen. På kvällen anländer
ett TV-team för att göra ett avsnitt till programmet
Kvällsöppet, som till en del sänds från Kalmarsunds akterdäck.
Nu är det kav lugnt ute och jag imponeras storligen
över den yrkesskicklighet som programledaren,
Birgitta Sandstedt och hennes medhjälpare besitter.
Fredag 6 november 1981
Denna dag släpps ubåten och Tanken var, att hon skulle
bogseras till territorialvattengränsen. Det blåste emellertid
för hårt för att ha besättningsmän på däck, så U 137
Platsen för grundstötningen vid Torumskär markerade
med röd ring
På väg till förhör. Från vänster på bilden kommendörkapten
Emil Svensson, den politiske officeren Vasilij
Besedin, fartygschefen Anatolij Gusjtjin, kommendörkapten
Karl Andersson samt tolken Jan Erik Walter. Två
soldater övervakar händelseförloppet
Nr 3 2011
FLOTTANS MÄN
21