Nr.3-2011 - Flottans män

Tisdag 27 oktober 1981
På kvällen hördes dån från Gåsefjärden av några öbor.
Någon trodde, att ett fartyg gått på grund. Senare på natten
hörs motorljud.
Själv är jag vid detta tillfälle lyckligt omedveten om,
vad som pågick. Vid tillfället var min befattning personalchef
vid kustartilleriförsvaret.
Onsdag 28 november 1981
Ubåten upptäcks på morgonen av två fiskare från
Sturkö, som slår larm till Sydkustens örlogsbas. Dåvarande
stabschefen, kommendörkapten Karl Andersson,
beger sig ombord på vedettbåten Smyge ut till Gåsefjärden
och kan konstatera, att en rysk ubåt av Whiskeyklass
står på grund omedelbart väster om Torumskär.
Beredskapen höjs och svensk spaning upptäcker senare
under dagen, att tolv tungt bestyckade fartyg närmar sig
Karlskrona för att förmodligen frita ubåten.
För min egen del fick jag beskedet vid lunchtid, att jag
hade örlogsbesök vid sommarstugan. Jag hyrde nämligen
sedan några år en militär barack på Killeberget Östra
Hästholmen omedelbart intill Gåsefjärden.
Min första uppgift i sammanhanget var att inventera
möjligheterna till en uthållig beredskap. På eftermiddagen
får jag veta, att jag fr.o.m. torsdag eftermiddag skall vara
beredd åka till Killeberget för att avlösa en kollega som
vakthavande i land. Basen för styrkorna på var KA 2 minutläggare
13, Kalmarsund.
Löpsedel från Kvällsposten den 28 oktober 1981
30 år sedan U 137
Den 27 oktober i år är det 30 år sedan den ryska
ubåten U 137 gick på grund vid den lilla ön
Torumskär på Gåsefjärden i Karlskrona östra skärgård.
Själv minns jag den aktuella händelsen mycket
väl tack vare, att jag i min dåvarande tjänst vid Blekinge
Kustartilleriförsvar kom att tillbringa ett antal
dagar vid Gåsefjärden.
Händelsen satte utan tvekan Sverige på världskartan
och blev ju också den första av alla de ubåtsjakter,
som präglade det svenska försvaret under
1980- och början av 1990-talen.
Det har skrivits mycket om händelsen på Gåsefjärden
och orsakerna till grundstötningen har analyserats
många gånger och av många människor.
Därför gör jag i den här artikeln endast en kort beskrivning
av händelseförloppet och lite egna noteringar,
om hur jag uppfattade situationen.
Torsdag 29 november 1981
Hela tiden tillförs resurser till Killeberget, allt från vapen
till dagliga förnödenheter och en ring slås kring ubåten.
Samtidigt pågår en kamp med tiden för att få igång kustartilleriets
kanoner, samtidigt som den ryska fritagningsstyrkan
närmar sig. Den stannar dock strax utanför territorial
vattengränsen beroende på, att man genom signalspaning
räknat ut, att den svenska eldledningsradarn
fungerade
På Killeberget går dagen sin gilla gång med bevakning,
övningar och vardagligt brus för att få tjänsten att fungera
på ett uthålligt sätt. Polisen, kustbevakningen, personal
från Länsstyrelsen, FOA och andra finns på plats och
kräver service. Närjag kommer ut blir det att sätta sig in
i situationen och ta över för två dygn framåt. Det gick
bra, som alltid tack vare goda medarbetare.
U 137 på grundet vid Torumskär
20 FLOTTANS MÄN
Nr 3 2011