Unir FM 2003

24
Skinnrocken ersattes efter hand av mera praktiska flygoveraller med benfickor
för kartor och liknande. Flyghuvor av läder började införas. Fotbeklädnaden
var kängor. Under andra världskriget var en blå flygoverall av
tjockt tyg i allmänt bruk inom flygvapnet. Den var ganska otymplig, men
varm. Dåtidens stridsflygplan var inte försedda med värme.
De blå flygoverallerna ersattes successivt under 1940-talet av sandfärgade
overaller, vilka fanns både för sommar- och vinterbruk. Vinteroverallen
hade ett tjockt teddyfoder. Fortfarande flög man med uniformen under
overallen, eftersom denna inte var godkänd som uniform. För att inte
skrynkla ner vapenrocken infördes 1948 den midjelånga flygjackan. Flyghuvor
av tyg började införas för sommarbruk medan läderhuvorna användes
under vintern. På fötterna bars vanliga lågskor under sommaren,
på vintern tjocka bottiner. Flyghjälm började införas på 1950-talet. De
första var av fransk och amerikansk typ innan tillverkning kom igång i
Sverige.
Under 1970-talet började en grön typ av flygoverall införas samt den s k
isolerdräkten av impregnerat gummimaterial. Den senare ökar överlevnadsmöjligheterna
om besättningen efter uthopp hamnar i vatten. Isolerdräkten
var först tvådelad men är nu i ett stycke. Som fotbeklädnad
används snörkängor. Hjälmen har utvecklats mot en lättare typ som väger
under ett kilo. För JAS 39 Gripen har en särskild flygdräkt utvecklats,
vilken skall underlätta för föraren att utstå höga g-belastningar.
Kadetter i flygtjänst 1951 på F 13