SiS i Fokus nr 2/08 (pdf 1,79 MB, nytt fönster) - Statens ...

fokus på forskning
tema: MTFC
”Med MTFC fanns
det inga kryphål”
Foto: Eva Lie
MTFC-team på väg. Psykologerna Måns Ahlner, Lotta Höjman och Maria
Lind turas om att ha de olika rollerna i arbetet med ungdomarna. Perspektiven
skiftar, men den starka strukturen finns där hela tiden.
– Jag tycker att det fungerade jättebra.
Med poänglistorna blev allt väldigt
fyrkantigt och det fanns inga kryphål.
Flickorna fann sig i det, säger Therese
Aspegren. Hon är socialsekreterare i
Ängelholm, men jobbade tidigare i Kristianstad.
Där var hon handläggare för
två flickor som genomgick MTFC-programmet
på Utredningshemmet i Hässleholm.
Den ena flyttade sedan hem och
fick eftervård av institutionen och hon
har hittills klarat sig bra. Den andra flickan
flyttade till ett vanligt familjehem och
det har gått bra för henne också.
Therese Aspegren ser flera fördelar
med MTFC jämfört med institutionsplaceringar.
– Ungdomarna lever i samhället och
får bo hemma hos en fungerande familj
där det inte finns andra ungdomar med
problem. Med den här modellen blir
dessutom de biologiska föräldrarna mer
delaktiga än annars. Ibland vid placeringar
kan de känna sig lämnade utanför,
men med MTFC kände de att det här var
ett jobb man gjorde tillsammans.
Birgitta Hedman-Lindgren
››
skolan. Så gott som alla ungdomar som behandlats med
MTFC på Utredningshemmet i Hässleholm har kommit
dit med en trasig skolgång och stora kunskapsluckor. Hittills
har samtliga haft i stort sett full närvaro i skolan under
placeringen. De har följt med i undervisningen och
gjort stora framsteg.
Precis som Nina.
I hennes gamla betyg stod det IG i alla ämnen. Nu står
det G i stället.
– Det har gått bra, konstaterar hon. Förut hade folk alltid
förväntningar på att jag skulle vara den värsta. Det var
svårt att bryta det.
Vad har de för förväntningar nu då?
– Att jag är en läslus, säger Nina och ler.
Lotta Höjman är psykolog och projektansvarig för
MTFC på Utredningshemmet i Hässleholm. Hon var varit
med om att implementera modellen, ingår i MTFC-teamet
på institutionen och är glad och förvånad över Ninas
och andras skolframgångar.
– Hur kan det vara sådan skillnad? De går till skolan,
de hämtar in, det är helt otroligt. Vi har ju inget tvång
och ingen som följer dem dit. Men det är väl vår dagliga
kontakt med skolan, stödet och feedbacken och all positiv
uppmuntran. Ungdomarna har ett helt koppel med vuxna
som tror på dem och förstärker det de kan, säger hon.
Just uppslutningen av goda krafter kan sägas vara
typisk för MTFC. Modellen skulle passa många av de
ungdomar som utreds i Hässleholm, men eftersom Ut­
Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse