SiS i Fokus nr 2/08 (pdf 1,79 MB, nytt fönster) - Statens ...

marna bland annat ha obligatoriska samtal med psykolog
en till två gånger i veckan. Samtidigt ska personalen börja
motivera till förändring. För som Maria Moraes säger
– redan på intagningsavdelningen sker ett val. Ska man
som intagen göra något vettigt av tiden, eller bara sitta
av den?
– Det här ska vara en kritisk period i livet. Här når du
din botten och därför måste avdelningen vara låst. Men
eftersom man inte orkar vara inlåst särskilt länge är det
viktigt att tiden är begränsad.
När utredningen är färdig väntar behandlingsavdelningen,
och där ska helst alla ungdomar flytta in samma
dag. Det gör det möjligt att jobba med ungdomarna som
en grupp. Behandlingen kan bland annat delas upp i olika
teman, som familj, sex och relationer, ekonomi, boende
och framtidsplaner. Även här ska tiden vara bestämd från
början. Längre än sex månader ska ingen stanna.
– Det är lätt att tappa viljan när placeringen ständigt kan
förlängas. Det vill vi förhindra, förklarar Maria Moraes.
Miljön är viktig. Både inomhus och utomhus. Institutionen
ska vara hemlik och får gärna påminna om en liten
bondgård, med djur som kan vara lättare att närma sig
och få närhet av än människor. Även naturen kan ha en
lugnande inverkan tror ungdomarna, som hellre motionerar
utomhus än i en gympasal.
Inomhus är institutionsgula väggar bannlysta till förmån
för mycket färg. I stället för ett avskiljningsrum ska
det finnas ett meditationsrum med vattensäng och massagestol.
Dit ska man kunna gå för att ringa jobbiga samtal
eller prata i lugn och ro, men rummet kan också användas
vid konflikter.
– En våldsam människa blir inte mindre våldsam av att
bli inlåst i ett grått, kallt rum med en madrass på golvet,
konstaterar Maria Moraes.
Även behandlingsavdelningen ska vara låsbar eftersom
möjligheten att avvika ibland kan kännas jobbig.
Samtidigt ska tillvaron med tiden självklart bli mer och
mer öppen. Utflykter till ”nyttiga” inrättningar som arbetsförmedling
och kronofogdemyndigheten varvas med
olika fritidsaktiviteter och social träning.
Personalen på Unga KRIS dröminstitution ska bestå av
båda könen, vara av blandad ålder, komma från olika länder
och ibland ha egna erfarenheter av kriminalitet och
missbruk.
– Sedan vill vi att alla ska gå en kortare kurs för att bli
proffs på just den egna avdelningen. Det gör att alla gör
lika och är säkra i sitt arbete, att de vet varför de gör på ett
visst sätt och vad målet är med behandlingen.
Direkt vid placeringen får alla ungdomar två kontaktpersoner
som följer med under hela behandlingen, och
som både de själva, familjen, socialtjänsten och andra
som är delaktiga kan vända sig till. Tillsammans ska man
redan tidigt planera utslussen, eller inslussen, som är ordet
ungdomarna föredrar. Det är inslussen som ska vara
fokus i behandlingen redan från början. Allt ska handla
om att göra den unge som hamnat utanför till en del av
samhället igen.
Under inslussperioden bor ungdomarna först på en öppen
avdelning där de fortsätter med gruppmöten och
psykologsamtal på kvällarna, och utbildning eller arbetsträning/praktik
på dagarna. Samtidigt fortsätter arbetet
med familj och vänner.
– Inslussen får gärna pågå i mer än ett år. Det betyder
inte att man måste bo på avdelningen hela tiden, men
man ska ha fortsatt stöd av personalen, gå på möten och i
terapi, beroende på vad varje person behöver, säger Maria
Moraes.
Hon inser att det inte är helt enkelt att införa vissa delar
i förslaget, exempelvis önskemålet att alla ungdomar ska
komma till behandlingsavdelningen samtidigt. Men annat
är desto enklare att ordna, till exempel en utbildning i
bemötande på utredningsavdelningen och temaveckor på
behandlingsavdelningen.
– Men om man bara ändrar en grej är det inte säkert att
helheten blir bra. Vår utredningsavdelning är till exempel
väldigt låst och sysslolös. Om man inte håller tidsgränsen
på sex till åtta veckor kan det bli en dålig avdelning, säger
hon.
SiS generaldirektör Ewa Persson
Göransson tycker att många av Unga
KRIS idéer är kloka och tänkvärda.
Inte minst tanken om en insluss i
samhället, som hon kallar genial.
Förslaget att ungdomarna, utifrån
sina egna erfarenheter, ska utbilda
personalen i bemötande tycker hon
också är mycket intressant.
Kommer SiS att genomföra några
av idéerna?
– Nu ska vi tillsammans med företrädare för institutionerna
gå igenom förslaget och se vad vi kan göra i det
korta perspektivet och mer långsiktigt. I höst ska vi träffa
KRIS och tala om vad vi har gjort.
Åsa Bolmstedt
›› Läs mer om Unga KRIS på www.stat-inst.se
Foto: Cecilia Mellberg
Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 17