HÃR - Slagproffset
HÃR - Slagproffset
HÃR - Slagproffset
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
APPENDIX 4<br />
Del VIII Appendix<br />
SvTFs bok om tennisteknik -<br />
en recension<br />
av Björn Borgstrand<br />
Chefs- och klubbtränare<br />
såväl som tävlingsspelare<br />
och motionärer bör<br />
skaffa SvTFs bok… Man<br />
bör som klubbtränare<br />
även betänka att några<br />
stegkurser och viss<br />
vidareutbildning under<br />
veckoslut bara utgör<br />
början på en utveckling<br />
som bör pågå hela livet.<br />
Vägen är fortfarande lång<br />
till en djupare insikt, men<br />
genom att diskutera och<br />
belysa tennisteknikens<br />
mångfacetterade värld kan<br />
kanske avståndet förkortas<br />
inte bara för redaktören<br />
utan även för andra<br />
spelare med intresse för<br />
tennisteknik.<br />
SvTF ERSATTE ÅR 2001 DE FÖRÅLDRADE STEGBÖCKERNA med<br />
en gedigen bok om tennisteknik. Ernst Larsson heter författaren.<br />
Han sammanställde boken TENNISTEKNIK med stöd av en<br />
referensgrupp.<br />
Även Bernt Lundahl avsåg att publicera en bok om tennisteknik,<br />
men hans ambitioner försenades p.g.a. sjukdom. När sedan boken<br />
TENNISTEKNIK publicerades, tyckte Lundahl att hans ambitioner var<br />
meningslösa. Han hade dock fel och undertecknad ska här – genom<br />
att granska bokens innehåll – visa varför Bernt Lundahls artiklar<br />
om tennisteknik är ett bra KOMPLEMENT till boken.<br />
Ernst Larsson och referensgruppen övervägde sannolikt många<br />
aspekter avseende bokens innehåll innan de fastslog den slutgiltiga<br />
utformningen. Han slutförde en stor och komplicerad uppgift, som<br />
få skulle kunna åstadkomma. Jag ska ändå granska boken, förvissad<br />
om att oenighet omfattar mer information än enighet.<br />
Skaffa boken<br />
Chefs- och klubbtränare såväl som tävlingsspelare och motionärer<br />
kan lära sig mycket av SvTFs bok. Den kommer sannolikt att vara<br />
vägledande under lång tid, eftersom innehållet i många avseenden<br />
bygger på god teori. Boken ska vara en självklar del av tränarens<br />
arsenal. Man bör som klubbtränare även betänka att stegkurser och<br />
viss vidareutbildning under några veckoslut bara utgör början på<br />
tränarens utveckling, som bör pågå hela livet.<br />
Tävlingsspelare och tennismotionärer kan också få ut mycket av<br />
boken, som är rikt illustrerad med fotografier. Ernst Larsson har<br />
disponerat bokens innehåll under följande fyra huvudrubriker:<br />
1. GRUNDTEKNIK<br />
2. UTVECKLING AV GRUNDTEKNIKEN<br />
3. ANATOMI, FYSIOLOGI OCH BIOMEKANIK<br />
4. RÖRELSEANALYS.<br />
Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 435
Del VIII Appendix<br />
Boken TENNISTEKNIK<br />
baseras i många avseenden<br />
på underbyggda teorier.<br />
Många av dessa fakta är<br />
dock inte nya. De har<br />
möjligen inte nått fram till<br />
tränarkåren. Bernt Lundahl<br />
diskuterade många av dem<br />
i Tennistidningen och på<br />
tränarmöten redan för 20<br />
år sedan.<br />
Det tog tid innan en<br />
duktig tränare och ledare<br />
för det svenska Davis<br />
Cup-laget, upptäckte<br />
att Sampras starka sida<br />
inte var backhand, utan<br />
just ett mycket effektivt<br />
forehandslag.<br />
Bild 303: Ken Rosewalls<br />
backhandskär<br />
Få spelare behärskar numera<br />
tekniken bakom den effektiva<br />
underskruv, som Ken Rosewall<br />
underhöll tennispubliken med<br />
under 1960- och 70-talen.<br />
Jag ömmar visserligen särskilt för motionärer, varav många kanske<br />
under lång tid utövat sporten med ineffektiv slagteknik. Men<br />
även juniorer, som redan från början lär sig att spela tennis med<br />
bra teknik, bör få glädje av boken TENNISTEKNIK när de har blivit<br />
seniorer. Ty då upphör för många av dem tränarnas goda vägledning.<br />
Om de har lärt sig någor om teorin bakom effektiv slagteknik,<br />
så riskerar de inte att försämra tekniken utan kan i stället kanske<br />
UTVECKLA den.<br />
En amatörs synpunkter<br />
Redaktören bakom Bernt Lundahls alster är en motionär som<br />
tidigt upptäckte stora svagheter i sin slagteknik och som från mitten<br />
av 1980-talet försökte att lära sig hur man slår till en tennisboll<br />
effektivare. Jag prenumererade på Tennistidningen, de amerikanska<br />
tennistidningarna World Tennis och Tennis. Jag läste böcker om<br />
tennisteknik, men först när jag lärde känna Bernt Lundahl under<br />
1980-talets andra hälft, så började jag att förstå flera orsakssamband.<br />
Vägen är fortfarande lång till en djupare insikt, men genom<br />
att diskutera och belysa tennisteknikens mångfacetterade värld kan<br />
kanske avståndet förkortas inte bara för redaktören utan även för<br />
andra spelare som är intresserade av teknik.<br />
Bokens innehåll<br />
Anders Wetterberg skriver i förordet till boken TENNISTEKNIK,<br />
under rubriken Tennisteknik – ett omfattande ämne, att<br />
”det finns lika många idéer om hur slagen bör utföras som det finns<br />
tennistränare.”<br />
Detta förhållande, som givetvis är en överdrift, kan dessvärre ha<br />
fungerat som en broms på utvecklingen av tennistekniken. Idéerna<br />
har ju inte konfronterats med varandra. Tennistekniken utvecklades<br />
i stället under förra seklets andra hälft av enskilda tennisspelare,<br />
som Ivan Lendl (forehand), Rod Laver (enhandsbackhand), Björn<br />
Borg (tvåhänders backhand), Roscoe Tanner (serve) och många<br />
andra. Ivan Lendls tränare uppmanade honom att sluta med att<br />
skjuta tillbaka armbågen under bakåtsvingen med orden – ungefär<br />
enligt Lendls utsago i Tennis Magazine – du blir aldrig en bra spelare<br />
med den bakåtsvingen. Och Lendl försökte verkligen att förbereda<br />
forehandslaget med en rak och låg bakåtsving. Men han gav upp<br />
och återgick till sin egen modell. Tack Ivan Lendl. Andre Agassi<br />
och Pete Sampras utvecklade senare forehandslaget till ett ännu<br />
effektivare vapen. Det tog tid innan en duktig tränare och ledare<br />
för det svenska Davis Cup-laget, upptäckte att Sampras starka sida<br />
inte var backhand, utan just ett mycket effektivt forehandslag, för<br />
att inte nämna Sampras serveteknik.<br />
436 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik
Del VIII Appendix<br />
Tennistekniken<br />
utvecklades i stället<br />
under förra seklets<br />
andra hälft av enskilda<br />
tennisspelare, som Ivan<br />
Lendl (forehand), Rod<br />
Laver (enhandsbackhand),<br />
Björn Borg (tvåhänders<br />
backhand), Roscoe Tanner<br />
(serve) och många andra<br />
Bernt Lundahl hade en enastående blick för världsstjärnornas<br />
teknik. Han bandade slagen på videon och studerade dem bild för<br />
bild. Bernt analyserade då inte bara själva slagen, utan hela kroppens<br />
agerande nedifrån fotens start i banan, via knän och höfter upp till<br />
armarnas och överkroppens rörelser. Han redogjorde för sina rön<br />
vid ett tränarmöte för ca 15 år sedan, vilket bemöttes på ett negativt<br />
sätt i Tennistidningen, till vilket jag återkommer.<br />
Ola Mårtensson fortsätter i förordet under rubriken EN ANGELÄGEN<br />
BOK med orden att<br />
”det är naturligtvis viktigt för dig som tränare att få ta del av nya<br />
fakta, men lika viktigt är att dessa nya insikter går att spåra i<br />
underbyggda teorier.”<br />
Boken TENNISTEKNIK baseras i många avseenden på underbyggda<br />
teorier. Många av dessa fakta är dock inte nya. Bernt Lundahl<br />
diskuterade många av dem i Tennistidningen och på tränarmöten<br />
redan för 20 år sedan. De har kanske inte nått fram till större delen<br />
av tränarkåren.<br />
Författaren Ernst Larsson avslutar förordet till boken bl.a. med<br />
orden:<br />
”Hur du vill studera boken beror i viss mån på var du befinner dig<br />
i din utveckling. Boken kan läsas från pärm till pärm, men du kan<br />
också välja ut olika delar.”<br />
(Detta gäller även boken TEKNIKEN ÄR GRUNDEN.)<br />
Bild 304: Ivan Lendls<br />
bakåtsving i forehand<br />
Ivan Lendl var föregångare till<br />
dagens slagteknik i forehand med<br />
att starta bakåtsvingen genom att<br />
skjuta tillbaka armbågen.<br />
Anatomi, fysiologi och biomekanik<br />
Många äldre spelare vill sällan ändra slagteknik. De tycker att en<br />
ny slagrörelse känns onaturlig och vill därför inte TESTA den nya<br />
rörelsen så länge som det krävs för att upptäcka dess förtjänster.<br />
Men många äldre besitter ändå en viss läs- och tankeförmåga. De<br />
borde efter en genomläsning av rubricerad del ha lättare för att<br />
utveckla slagrepertoaren. Den här delen av boken är mycket bra.<br />
Så här elegant inleds del 3:<br />
”Tennis är en tekniskt mycket svår sport där spelaren måste kunna<br />
slå ett eller flera olika typer av slag från många olika positioner på<br />
banan. Bollens hastighet, vinkel och höjd varierar hela tiden och<br />
många gånger måste spelaren slå tillbaka bollen i högt tempo och<br />
under förflyttning. De flesta har insett detta. Men få vet vilka rörelser<br />
spelaren måste utföra för att få till ett bra slag. Det är denna insikt<br />
och kunskap som vi vill förmedla med detta avsnitt. Det svåra är<br />
faktiskt inte så svårt, utan snarare logiskt och enkelt. Vi vill göra<br />
det svåra till det lätta och samtidigt ge dig en anatomisk, fysiologisk<br />
samt biomekanisk förklaring till hur duktiga spelare utför de olika<br />
slagen.<br />
Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 437
Del VIII Appendix<br />
Författaren avslutar<br />
den anatomiska och<br />
fysiologiska delen med att<br />
redogöra för principen om<br />
MUSKELSTEGRING. Här sluts<br />
cirkeln till Bernt Lundahls<br />
många inlägg på ren<br />
svenska om idealmodeller<br />
och hela rörelsekedjor (se<br />
bl.a. KAPITEL 9 TEKNIKEN<br />
ÄR GRUNDEN i den här<br />
boken med nästan samma<br />
namn). Principen om<br />
muskelstegring är den teori<br />
som bevisar att Lundahl<br />
var på rätt väg.<br />
Ernst Larsson<br />
sammanfattar samspelet<br />
mellan kroppens<br />
konstruktion (anatomi)<br />
och kroppens funktion<br />
(fysiologi) med begreppet<br />
biomekanik. Han<br />
visar hur yttre krafter<br />
(t.ex. tyngdkraften)<br />
och inre krafter (t.ex.<br />
muskelkraften) påverkar<br />
din kropps arbete när du<br />
spelar tennis.<br />
Med en ökad kunskap om hur muskler och leder arbetar och hur<br />
olika fysiska lagar påverkar spelaren kan du förhoppningsvis analysera<br />
olika slag. Dessa iakttagelser kan du sedan använda till att utveckla<br />
dina adepters teknik.<br />
När du läser detta avsnitt om teknik bör du hela tiden prova de<br />
rörelser som beskrivs. Känn efter, experimentera och försök praktiskt<br />
prova vad som nämns. Tennisteknik ska upplevas – inte vara något<br />
teoretiskt! ”<br />
Ernst Larsson beskriver hur kroppens olika leder fungerar och<br />
hur musklerna arbetar. Han definierar en mängd begrepp, vars<br />
exakta innebörd du visserligen inte behöver förstå, men som du<br />
ändå bör skapa dig en god uppfattning om för att kunna utveckla<br />
dina slag. Larsson beskriver olika typer av armvridning. Han lånar<br />
i några fall den amerikanska termen pronation, men kunde lika väl<br />
har skrivit ARMVRIDNING (supinera, dvs. vrida underarmen utåt och<br />
pronera, dvs.vrida underarmen inåt). Vi anar redan här – liksom i<br />
ovanstående citat – Lundahls inflytande från många debattinlägg<br />
om slagteknik. Men Lundahl föredrar beskrivningen TUMMEN<br />
BAKÅT-TUMMEN FRAMÅT för att underlätta förståelsen.<br />
Författaren avslutar den anatomiska och fysiologiska delen med<br />
att redogöra för principen om MUSKELSTEGRING. Här sluts cirkeln<br />
till Bernt Lundahls många inlägg om idealmodeller och hela rörelsekedjor<br />
(se bl.a. KAPITEL 9 TEKNIKEN ÄR GRUNDEN i den här boken<br />
med nästan samma namn. Principen om muskelstegring är den teori<br />
vars komponenter Lundahl tidigare formulerat. En representant för<br />
tränarkåren bemötte dock under början av 1990-talet på ett negativt<br />
sätt i Tennistidningen Lundahls intressanta inlägg om de moment<br />
som skapar just muskelstegring. Representanten sammanförde först<br />
en beskrivning på enkel svenska, sedan en beskrivning baserad på<br />
faktatermer i form av två pratbubblor med två identiska bilder av<br />
en tränare och en grupp unga spelare och frågade sig sedan om detta<br />
är god pedagogik. Men Bernt Lundahls publik bestod inte av unga<br />
spelare. Han vände sig till erfarna tennistränare för att utveckla<br />
deras teoretiska grund. Bilden på följande sida – som lånats från<br />
boken TENNISTEKNIK, sidan 159 – med Serena Williams serve är ett<br />
exempel på vad Lundahl försökte säga till tennistränarna. Larssons<br />
beskrivning av muskelstegringen är den teoretiska utvecklingen<br />
av vad man kritiserade Lundahl för i Tennistidningen, nämligen<br />
beskrivningen av raketen som sätter fart på racketen.<br />
Jag tar inte upp alla termer och teorier i bokens båda sista delar,<br />
som alla bör läsa. Men jag nämner på följande sida intressanta<br />
begrepp diskuterade i kapitlet BIOMEKANIK.<br />
438 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik
Del VIII Appendix<br />
Bild 305: Serena Williams<br />
muskelstegring i serven<br />
Muskelstegring i serve (Ernst<br />
Larsson: Tennisteknik, fig.33, sid.<br />
159).<br />
Bilden på muskelstegring<br />
i serve – som lånats<br />
från boken, sidan 159<br />
– är ett exempel på vad<br />
Lundahl försökte säga<br />
till tennistränarna. Ernst<br />
Larssons beskrivning av<br />
muskelstegringen är den<br />
teoretiska utvecklingen<br />
av vad som Lundahl<br />
kritiserades för i<br />
Tennistidningen, nämligen<br />
beskrivningen av raketen<br />
som sätter fart på racketen.<br />
När du först ökar<br />
tröghetsmomentet<br />
– dvs. ökar armarnas<br />
radie – under slagets<br />
förberedelse och sedan<br />
minskar tröghetsmomentet<br />
– minskar armarnas radie<br />
– under slaget, så ökar du<br />
rackets acceleration, dvs.<br />
slagets kraft.<br />
Biomekanik<br />
Ernst Larsson sammanfattar samspelet mellan kroppens konstruktion<br />
(anatomi) och kroppens funktion (fysiologi) med begreppet<br />
biomekanik. Han visar hur yttre krafter (t.ex. tyngdkraften) och<br />
inre krafter (t.ex. muskelkraften) påverkar kroppens arbete när du<br />
spelar tennis. Han visar hur vertikalarbete (böj benen så att musklerna<br />
förspänns), med- och motrörelser (hur du använder slagarmen<br />
och den fria armen) påverkar kroppsrotation och tyngdöverföring.<br />
Larssons beskrivning av tröghetsmomentets inverkan på rotationshastigheten<br />
är i varje fall för mig speciellt intressant. När du först<br />
ökar tröghetsmomentet – dvs. ökar armarnas radie – under slagets<br />
förberedelse och sedan minskar tröghetsmomentet – minskar armarnas<br />
radie – under slaget, så ökar du rackets acceleration, dvs.<br />
slagets kraft.<br />
Tränare bör tillgodogöra sig så mycket som möjligt av teorin i del<br />
3 om anatomi, fysiologi och biomekanik. Man även om det visar<br />
sig för svårt, så är inte hoppet ute. Bernt Lundahl har under årens<br />
lopp uppmärksammat många av bokens teoretiska begrepp, vilket<br />
skett i debattartiklar och under tränarmöten i hela landet. Han har<br />
beskrivit begreppen med ord och bilder på ett enklare sätt för att<br />
Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 439
Del VIII Appendix<br />
Beskrivningen av de olika<br />
faserna är bra, men målet<br />
är givetvis att så småningom<br />
kunna slå till bollen<br />
med en sammanhängande<br />
rörelse, vilket författaren<br />
också betonar. Hur ofta ser<br />
vi inte att världsstjärnor<br />
förbereder serven med<br />
att stanna racketen i<br />
den s.k. U-formen. i<br />
stället för att serva med<br />
en sammanhängande<br />
slagrörelse. Är det inte så<br />
att många spelare, som<br />
stannar serverörelsen i den<br />
s.k. U-formen, missar något<br />
av den muskelstegring som<br />
skapas sedan båda armarna<br />
sträckts åt olika håll?<br />
Bild 306: Alberto<br />
Berasateguis forehandgrepp<br />
Spanjoren Alberto Berasategui,<br />
som här slår forehand, träffade<br />
bollen med samma racketsida i<br />
forehand och backhand.<br />
underlätta för läsare och kursdeltagare. Men materialet hann inte<br />
sammanställas i bokform, som tidigare förklarats i kapitel 1 om<br />
bakgrunden till boken TENNISTEKNIKEN ÄR GRUNDEN. Den uppgiften<br />
har jag härmed slutfört som ett komplement till Ernst Larssons<br />
utmärkta bok om tennisteknik.<br />
Kritik<br />
Jag har berömt boken TENNISTEKNIKs teoretiska del om anatomi,<br />
fysiologi och biomekanik. Nu avser jag att kritiskt granska bokens<br />
båda inledande delar om grundtekniken och dess utveckling, dvs.<br />
de båda delar som flertalet klubbtränare troligen tyvärr ägnar mest<br />
uppmärksamhet. Min uppmaning att skaffa boken gäller givetvis<br />
fortfarande för alla klubbtränare, vars enda utbildning är stegkurser<br />
under några veckoslut. Det finns för närvarande få alternativ för<br />
kunskapstörstande tränare och spelare. Jag börjar med att granska<br />
det svenska språket, fortsätter med det viktigaste – teorin – och<br />
avslutar med att fråga om bilderna visar vad som skrivs i texten.<br />
Det bereds även plats för ännu mer beröm.<br />
Svenska språket – faser, baksvingar, platta<br />
racketblad och svengelska<br />
Författaren har delat in slagrörelserna i ett antal faser, vilka ska<br />
underlätta inlärningen av tennisslagen. Varje fas förknippas med en<br />
checkpoint (kontrollstation är ett bra alternativ). Faserna benämns<br />
förberedelsefas, slagfas, träff-fas och avslutningsfas. Borde inte redan<br />
uppdelningen av ordet träffas ha fått författaren att i stället skriva:<br />
förberedelsen, slaget, träffen och avslutningen (genomföljningen).<br />
Beskrivningen av de olika faserna är bra, men målet är givetvis<br />
att så småningom kunna slå till bollen med en sammanhängande<br />
rörelse, vilket författaren också betonar. Hur ofta ser vi inte att<br />
världsstjärnor förbereder serven med att stanna racketen i den s.k.<br />
U-formen. i stället för att serva med en sammanhängande slagrörelse.<br />
Är det inte så att många spelare, som stannar serverörelsen i<br />
den s.k. U-formen, missar något av den muskelstegring som skulle<br />
kunna skapas sedan båda armarna sträckts åt olika håll?<br />
Många människor, inte minst sportkommentatorer, använder<br />
prepositioner mycket slarvigt. Det är speciellt allvarligt när ämnet<br />
är tennis, där slagrörelsernas riktning är så betydelsefulla. Baksving<br />
och bakåtsving är olika företeelser. Den förstnämnda kan vara ett<br />
tecken på en för tidig bakåtsving åtföljd av en liten extra rörelse<br />
inför framåtsvingens inledning, vilket faktiskt inte är ovanligt när<br />
man tränar in en ny slagrörelse. De som har sett Roy Emerson<br />
serva (se bild 307 på följande sida), förstår nog vad jag menar.<br />
440 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik
Bild 307: Roy Emersons serve<br />
Alla som sett Roy Emerson serva, minns nog Roys<br />
cirkulära rörelse under första framåtsvingen. Men på<br />
bilden demonstrerar Roy sin föredömliga förberedelse<br />
av kastet. Titta närmare på den vridna underarmen.<br />
Man kan faktiskt skriva<br />
underskruvat attackslag i<br />
stället för approach med<br />
slice. Och jämfotahopp är<br />
väl ett bra svenskt ord för<br />
split-step?<br />
Att det finns lika många<br />
idéer om hur slagen bör<br />
utföras, som det finns<br />
tennistränare (Anders<br />
Wetterberg i förordet)<br />
beror kanske till viss<br />
del på frånvaron av väl<br />
definierade och allmänt<br />
accepterade begrepp.<br />
Del VIII Appendix<br />
Faktum är dock att Emerson utförde en framsving,<br />
dvs. han vevade lite med racket under den första<br />
framåtsvingen. Bernt Lundahl utvecklade i kapitel<br />
30, SERVETEKNIKEN HOS EN REKORDHÅLLARE, en<br />
terminologi för serverörelsen, som inbegriper två<br />
bakåt- och två framåtsvingar.<br />
Att författaren skriver om platta racketblad är<br />
allvarligt, inte bara för att termen är fel utan även<br />
för att ordet tidigare förknippats med oskruv, vilket<br />
är än allvarligare. Man bör förstå skillnaden mellan<br />
vertikalt och horisontellt racketblad, för att kunna<br />
lära sig att förstå tennisteknik. Alla racketblad är<br />
platta! Träffyta är en bättre benämning för den del av<br />
racket som träffar bollen. Träffytan kan luta vertikalt,<br />
dvs. vad författaren kallar platt. Den kan också luta<br />
horisontellt. Vi kan träffa bollen med träffytan lite<br />
öppen (uppåtriktad) och med träffytan lite sluten<br />
(nedåtriktad). Det finns spelare som träffar bollen<br />
med samma träffyta i forehand och backhand, (så<br />
träffade den spanske spelaren Alberto Berasategui, se<br />
bild 306 på föregående sida). De spelar med extremt<br />
westerngrepp. Slagrörelsens riktning och träffytans<br />
lutning avgör bollens skruv.<br />
De vanligaste tennisorden är engelska. Men många svenska ord<br />
är bättre. Texten blir lite väl svengelsk med ord som slice, step-in, approach,<br />
chip-and-charge och split-step. Man kan skriva underskruvat<br />
attackslag i stället för approach med slice. Och jämfotahopp är väl<br />
ett bra svenskt ord för split-step?<br />
Teorin – termer och begrepp<br />
”Det finns inga allmänt tillämpliga ’induktionsregler’, genom<br />
vilka hypoteser eller teorier mekaniskt kan härledas eller slutas från<br />
empiriska fakta. Övergången från fakta till teori kräver skapande<br />
fantasi. Vetenskapliga hypoteser och teorier är inte härledda från<br />
observerade fakta, utan UPPFUNNA för att förklara observerade fakta.<br />
De utgör gissningar om de samband, som kan tänkas gälla mellan<br />
de fenomen som studeras …” (Carl Hempel: Vetenskapsteori,<br />
1966).<br />
Boken TENNISTEKNIK saknar I VISS MÅN de relevanta termer och<br />
begrepp, som krävs för att snabbt utveckla kunskapen om tennis.<br />
Tränare och spelare bör diskutera teknik med utgångspunkt i en<br />
gemensam nomenklatur. Att det finns lika många idéer om hur<br />
slagen bör utföras, som det finns tennistränare (Anders Wetterberg<br />
Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 441
Del VIII Appendix<br />
Bild 308: Fabrice Santoros<br />
backhandslag<br />
Finns det någon tennisteoretiker i<br />
Sverige som kan analysera Fabrice<br />
Santores skagteknik?<br />
Tennisteknik omfattar<br />
företeelser, som kan<br />
testas deduktivt. Det<br />
innebär att man först<br />
formulerar antaganden<br />
– hypoteser – om hur<br />
ett slag bör utföras och<br />
sedan testar hypoteserna<br />
på tennisbanan genom att<br />
studera skickliga spelare.<br />
Om man formulerar en<br />
mängd begrepp utifrån<br />
termer, så kan begreppen<br />
sammanfogas till en teori<br />
över effektiv slagteknik.<br />
Bernt Lundahl har<br />
förklarat hur en effektiv<br />
serve utförs. Han använde<br />
termer och begrepp till en<br />
teori, vars empiriska stöd<br />
återfinns hos servare som<br />
Pete Sampras och Venus<br />
Williams.<br />
i förordet) beror kanske till viss del på frånvaron av väl definierade<br />
och allmänt accepterade begrepp.<br />
Författarens påstående om att dagens elitspelare endast står<br />
med stängd (sluten) fotställning i vissa backhandslag väcker vissa<br />
betänkligheter inte bara vad gäller bokens kunskapsbas utan även<br />
om spelarnas insikter. Ett slag startar från axeln och slagrörelsen<br />
fortskrider via över- och underarmen till handleden och racketen.<br />
Nyckelordet är SLAGAXELN. Den ska röra sig mot bollen till träffen.<br />
Öppen fotställning i forehand underlättar denna rörelse. Det är inte<br />
fallet i backhand, där slagaxeln med öppen fotställning vid framåtsvingens<br />
start direkt avviker från slagriktningen. Bernt Lundahl<br />
har elegant formulerat lösningen på detta problem (se kapitel 13).<br />
Man bör därför stå med sluten fotställning i enhandsbackhand för<br />
att slagaxelns rörelse ska bidra till en idealisk träff. Det gäller även<br />
i 2-h-b, om man använder högern mer än vänstern.<br />
Den mängd av olika slag, som presenteras i boken med färgglada<br />
bilder över slag med kända spelare i aktion, är visserligen<br />
trevliga och stimulerande. Men de kan tyda på ett s.k. induktivt<br />
angreppssätt, vilket innebär att man från enskilda fall formulerar<br />
allmängiltiga slutsatser eller principer. Det behöver visserligen inte<br />
vara fallet med boken, men eftersom problemlösningarna saknar<br />
stöd i bekräftelser av relevanta hypoteser, så gäller det att vara kritisk<br />
mot slutsatserna.<br />
Jag vill med följande lilla utvikning endast antyda att begrepp<br />
som förefaller helt självklara, kan vara fel. Vad innebär det att<br />
slå till bollen med forehand resp. backhand? Avser vi den sida av<br />
kroppen, där bollen träffas eller avser vi den sida av handen som<br />
styr racket mot bollen? Frågan hade nog uppfattats som snurrig<br />
för 25 år sedan. Men nu är den berättigad, när så många spelare<br />
slår tvåhänders backhand (jag tycket att benämningen är bättre<br />
svenska än tvåhandsbackhand). När högerhänta spelare slår med två<br />
händer på skaftet på kroppens vänstra sida, slår de då en tvåhänders<br />
forehand eller en tvåhänders backhand? Hur utförs slaget med två<br />
händer på skaftet på kroppens högra sida och vad kallas slaget i så<br />
fall? Hur slår t.ex. bollgeniet Fabrice Santoro sina grundslag?<br />
Vad menas med en bakåtsving? Man avsåg kanske förr att racketspetsen<br />
var riktad bakåt. Det är fortfarande vanligt, men inte längre<br />
lika självklart. Många spelare utför bakåtsvingen genom att skjuta<br />
tillbaka armbågen med racket framför handleden (stötposition)<br />
och slår sedan utefter en cirkulär bana utan att de stannar racketen<br />
med racketbladet riktat bakåt.<br />
Författaren visar på sidan 16 en skiss över ett grundslag och anger<br />
att rörelsen uppifrån sett är 360º. Varför är slagrörelsen så lång? Träf-<br />
442 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik
Del VIII Appendix<br />
Betrakta Serena Williams<br />
serverörelser, där hennes<br />
överarmar bildar två<br />
motstående ekrar i ett<br />
hjul som rullar runt sitt<br />
nav, axlarna, och där<br />
underarmarna under ett<br />
kort ögonblick förefaller<br />
att arbeta som skänkarna<br />
i en sax, som ”klipper” till<br />
bollen.<br />
Bild 309: Bernt Lundahls<br />
avancerade utgångsställning<br />
fen sker ju redan när racket roterat drygt 90º. Sedan följer genomföljningen<br />
i slagets riktning, som ofta förstärks med armvridning<br />
så att träffytan behålls vänd i slagriktningen med underarmen lägre<br />
efter träffen än före. Varför ska den s.k. avslutningen vara så lång?<br />
Är inte en rotation på 270º effektivare? Jag anser att det i boken<br />
TENNISTEKNIK skrivs alldeles för mycket om avslutningen och för<br />
lite om armvridning med genomföljningen i slagets riktning.<br />
Boken TENNISTEKNIK är starkt empiriskt inriktad. Råden baseras<br />
på bildserier över slagsekvenser utförda av bra professionella spelare.<br />
Slutsatserna är induktiva, vilket betyder att man drar allmängiltiga<br />
slutsatser från unika företeelser. Det finns då alltid en risk att man<br />
når felaktiga slutsatser. Hur skulle en bok om tennisteknik ha sett<br />
ut för 50 år sedan, om man hade gått till väga på samma sätt<br />
Tennisteknik omfattar företeelser, som kan testas deduktivt. Det<br />
innebär att man först formulerar antaganden – hypoteser – om hur<br />
ett slag bör utföras och sedan testar hypoteserna på tennisbanan<br />
genom att studera skickliga spelare. TESTA är för övrigt ett råd, som<br />
Bernt Lundahl ofta ger sina läsare.<br />
Vi behöver allmänt accepterade termer och begrepp för att via<br />
tester nå fram till accepterade slutsatser och teorier. Termer är<br />
fackord med bestämd betydelse (t.ex. träffyta, stötposition, öppen<br />
fotställning, bakåtsving, armvridning etc). Terminologi är ett system<br />
av termer för att beskriva t.ex. tennisteknik. Termerna definieras<br />
med hjälp av begrepp. Så här kan en relation mellan en term och<br />
ett begrepp se ut:<br />
TERM<br />
BEGREPP<br />
Stötposition betyder racketen och handleden är framför armbågen<br />
Kastposition betyder racketen och handleden är bakom armbågen<br />
Bernt Lundahl riktar som<br />
servemottagare, liksom Marcelleo<br />
Rios, racket mot backhandsidan.<br />
Han har förklarat fördelarna med<br />
denna utgångsställning. Men i<br />
kapitel 12 visar Bernt också att<br />
racketen ska peka mot nät för<br />
nybörjare, dit väl Rios knappast<br />
hör (se mina kommentarer om<br />
utgångsställningen på följande<br />
sida).<br />
Två så enkla definitioner visar att såväl grundslag som serve och<br />
volley innefattar såväl sving- som kast- och stötrörelser!<br />
Om man formulerar en mängd begrepp utifrån relevanta termer,<br />
så kan begreppen sammanfogas till en teori över effektiv slagteknik.<br />
Bernt Lundahl har förklarat hur en effektiv serve utförs. Han använde<br />
termer och begrepp till en teori, vars empiriska stöd återfinns<br />
hos servare som Pete Sampras och Serena Williams. Bernt beskrev<br />
två bakåt- och två framåtsvingar. Han benämnde racketlägena med<br />
termerna stöt- och kastpositioner. Han liknade ofta armarnas och<br />
axlarnas rörelser med ekrar och nav.<br />
Beskrivningen av serverörelsen som ett rullande hjul är suverän.<br />
Betrakta Serena Williams serverörelser, där hennes överarmar bildar<br />
två motstående ekrar i ett hjul som rullar runt sitt nav – axlarna<br />
Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 443
Del VIII Appendix<br />
Bernt Lundahl har låtit<br />
bildserier med Rod<br />
Laver förklara för varför<br />
högerfoten bör placeras<br />
förbi vänsterfoten i<br />
enhandsbackhand.<br />
Bra att författaren betonar<br />
att slagarmens armbåge<br />
alltid ska vara framför<br />
kroppen.<br />
Bild 310: Justine Henin-<br />
Hardennes slutna fotställning<br />
i backhand<br />
Justine Henin-Hardenne kan<br />
konsten att slå enhandsback-hand<br />
med sluten fotställning.<br />
Hon måste dock här vara noga<br />
med att skjuta upp armbågen och<br />
dra in slagarmen nära kroppen<br />
före framåtsvingens start för att<br />
kunna minska tröghetsmomentet<br />
och utnyttja muskelstegringen.<br />
– och där underarmarna under ett kort ögonblick förefaller att<br />
arbeta som skänklarna i en sax, som ”klipper” till bollen.<br />
Författaren skulle ha kunnat presentera sin empiri och förklarat<br />
den med hjälp av termer, begrepp och teorier. Han skulle också ha<br />
kunnat definiera termer som med- och motvridning, vars innebörd<br />
annars lätt kan missförstås. Han borde ha skapat ett sakregister,<br />
där man snabbt kunnat finna var i boken vissa ord, termer och<br />
begrepp förekommer.<br />
Bilderna<br />
Boken TENNISTEKNIK är rikt illustrerad. Många kända spelare visar<br />
viktiga delar i utförandet av en mängd slag. Bilderna är bra, men<br />
de överensstämmer inte alltid med texten. Jag exemplifierar några<br />
fall, men det kan finnas fler avvikelser mellan texter och bilder, till<br />
de senares nackdel. Du bör ha boken till hands, eftersom jag av<br />
utrymmesskäl inte återger dessa illustrationer här.<br />
UTGÅNGSSTÄLLNINGEN MED BILDER PÅ SIDORNA 14 OCH 29. Racketspetsen<br />
ska peka mot nät. Bilden visar Marcello Rios, som ofta håller racket snett<br />
framför kroppen (även på de båda bilderna). Faktum är att Marcello håller<br />
racket som Bernt Lundahl förordar (se bild 309 på föregående sida).<br />
SLAGMÖNSTER VID GRUNDSLAG MED SLICE (BILD PÅ SIDAN 16). Bilden visar att<br />
Steffi Graf har racketen bakom armbågen och alltså svingar racket mot bollen.<br />
Hon stöter inte med racket. Författaren borde ha klargjort innebörden<br />
av termerna svinga (kasta) och stöta!<br />
AVSLUTNINGSFASEN I FOREHAND (BILD 4 PÅ SIDAN 31 MED WILLIAMS). Har<br />
verkligen Williams kroppstyngden på den främre foten. Det främre benet<br />
är ju lätt böjt, trots att texten anger att benet är sträckt. Texten anknyter<br />
visserligen till bilderna med Rios forehand, men båda bildserierna ska väl<br />
beskriva samma teknik?<br />
TVÅHÄNDERS BACKHAND (BILDSERIERNA PÅ SIDORNA 38–39). Inga invändningar,<br />
men när får vi se en slagsekvens med cirkulär bakåtsving!<br />
FOREHAND- OCH BACKHANDVOLLEY (BILDSERIERNA PÅ SIDORNA 46-47). Bra<br />
att författaren betonar att slagarmens armbåge ska vara framför kroppen.<br />
Men visar bilderna på ett otvetydigt sätt att armbågen är framför kroppen<br />
på bild nr. 1 i forehandvolley?<br />
SERVEN (BILDSEKVENSERNA PÅ SIDORNA 50-51). Synd att inte författaren<br />
fick plats med en bild mellan Björkmans 5:e och 6:e som kunde visa den<br />
stötposition Williams intar längst upp på sidan 51. Många slarvar ofta med<br />
den detaljen.<br />
ÖPPEN OCH STÄNGD FOTSTÄLLNING (BILDEN PÅ PATRICK RAFTER HÖGST UPP<br />
PÅ SIDORNA 60 OCH 63). Författaren hävdar att dagens elitspelare inte slår<br />
med stängd (sluten) fotställning utom i vissa backhandslag. Han menar<br />
kanske att så många spelare slår med två händer på skaftet (dvs. forehand<br />
på backhandsidan). För nog har väl författaren sett Justine Henin-Hardenne<br />
slå sina ”fantastiska” backhandslag med en hand på skaftet och med sluten<br />
fotställning? Bernt Lundahl har låtit bildserier med Rod Laver förklara varför<br />
högerfoten bör placeras förbi vänsterfoten i enhandsbackhand.<br />
444 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik
Del VIII Appendix<br />
Bild 311: Sergi Brugueras<br />
toppade backhand<br />
Den spanske grusspecialisten Sergi<br />
Bruguera behärskade konsten<br />
att slå till bollen med kraftig<br />
överskruv. Här slår han ett<br />
tvåhänders backhandslag<br />
Rafter var för övrigt en serve- och volleyspecialist, som sällan slog en överskruvad<br />
backhand. Han slår i ett trängt läge ett defensivt underskruvat<br />
backhandslag med öppen fotställning. Detta är inte ett idealiskt slag och<br />
behöver knappast tränas (se bilderna på sidan 60).<br />
VARIERANDE SLAGMÖNSTER I SIDLED (BILDEN ÖVER RAKA SLAG PÅ SIDAN 75). Men<br />
nog kan man väl, med hjälp av cirkulära slagrörelser och med racket vinkelrät<br />
tillbakadragen i förhållande till underarmen, lätt variera träffpunkten med<br />
hjälp av handleden i en in-ut-sving och slå bra diagonalt? Du ska kunna slå<br />
både rakt och diagonalt med en inåt-utåt-sving genom att med handled och<br />
armvridning anpassa träffytan till träffen och slagriktningen.<br />
VARIERANDE SLAGMÖNSTER I HÖJDLED (BILDTEXTER TILL SLAGEN MED RAFTER,<br />
BECKER OCH RIOS PÅ SIDORNA 76-77). Författaren borde ha förklarat innebörden<br />
av den återkommande texten kraften är på väg i samma riktning!<br />
FOREHAND MED KRAFTIG TOPSPIN (TEXTEN PÅ SIDAN 79). Författaren introducerar<br />
först här termen armvridning, vilket kan få läsaren att tro att måttligt<br />
överskruvade grundslag slås bäst utan armvridning. Att låta Mary Pierce (på<br />
sidorna 80-81) illustrera slagrörelse med kraftig topspin, förfaller missriktat.<br />
Alla som sett Patty Schneider överskruva, vet att hon är en bättre förebild.<br />
Detta gäller även Sergi Brugueras topspinslag vid en jämförelse med Boris<br />
Becker.<br />
Mary Pierce förbereder ett slag med hög bakåtsving inför en ”brösthög” boll.<br />
Slagrörelsen förefaller att ske horisontellt mot bollen, som träffas med lodrätt<br />
(!) racketblad. Vi saknar en bild som visar vad som sker mellan framåtsvingen<br />
start och träffen. Men om hon omedelbart innan träffen slår med hjälp av<br />
armvridning, så borde väl racketbladet vridas upp något över handleden<br />
(såvida hon inte sänkt slagarmen och handleden efter andra bilden och som<br />
Boris Becker gör på sjunde bilden). Det framgår dock att hon efter träffen<br />
vrider fram underarmen. Men vad bidrar denna armvridning till slaget?<br />
Bilden med Mary Pierce torde härröra från den tid då hon slog mycket med<br />
oskruv och tyvärr ofta alltför långt. Hon har dock under senare år förbättrat<br />
de överskruvade slagen och nått flera finaler i stora turneringar.<br />
FLACK-, SLICE- OCH TWISTSERVAR (BILDSEKVENSER PÅ SIDORNA 129-131). Det<br />
vore nog lättare att följa och förstå träffen, om man kunde följa bollen hela<br />
tiden. Sampras har dessutom en boll i vänstra handen, vilket kan distrahera.<br />
(De tecknade bilderna är kanske tillräckliga?)<br />
MOMMENTAR OM REN ÖVERSKRUV I SERVEN. Under ett avsnitt om olika slags<br />
servar står det i texten på sidan 132 att vid en kickserve roterar bollen<br />
endast med överskruv. Detta påstående är fel. För det första kräver en ren<br />
överskruv, precis som i ett grundslag, att bollen träffas med horisontellt<br />
racketskaft (se bild 260 i kapitel 50 och teckningen i bild 312 på följande<br />
sida). För det andra avviker inte en rent överskruvad boll i sidled efter studs,<br />
medan bollen vid kraftig sidöverskruv, s.k. kick, studsar högt och mycket åt<br />
höger. Racketskaftet lutar mer åt vänster bakifrån sett vid kickserve än vid<br />
twistserve, men aldrig så mycket att slagrörelsen sker horisontellt. Träffytan<br />
kommer dessutom att luta så mycket nedåt vid träffen med ett kontinentalt<br />
grepp när skaftet är horisontellt, att bollen kommer att landa på servarens<br />
del av banan.<br />
Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 445
Del VIII Appendix<br />
Bild 312: Skiss över<br />
racketskaftets lutning vid<br />
skruvar i tennis<br />
Rörelseanalysen är<br />
intressant. Det är också<br />
en svår uppgift att med<br />
bildserier återge de<br />
verkliga slagförloppen.<br />
Man kan ju inte få plats<br />
med hur många bilder<br />
som helst. Faktum är dock<br />
att läsaren många gånger<br />
skulle behöva studera varje<br />
slagrörelse även bakifrån<br />
och från båda sidorna. Jag<br />
skulle även vilja se en bild<br />
när racket träffar bollen.<br />
Rörelseanalys<br />
Kapitlet inleds med ett påstående som förefaller motsägelsefullt.<br />
”det är omöjligt att påvisa något speciellt skeende/händelseförlopp<br />
som är avgörande för ett slags kvalitet.”<br />
Ordet kvalitet är ett abstrakt – ett ofta intetsägande – ord som<br />
blivit vanligt och populärt vid bedömning av idrottsprestationer.<br />
Boken TENNISTEKNIK visar väl tveklöst att man faktiskt påvisat flera<br />
viktiga händelseförlopp som avgör kampen om poängen (läs inledningen<br />
till bokens del 3, som återgavs tidigare). Träffen lär väl vara<br />
viktigast! Men man måste givetvis först definiera målet med ett visst<br />
slag och sedan analysera hur olika rörelser bidrar till målet.<br />
Ernst Larsson beskriver i del 4 sammansatta rörelser hos många<br />
tennisslag. Rörelseanalysen är intressant. Det är en svår uppgift att<br />
med bildserier återge de verkliga slagförloppen. Man kan ju inte få<br />
plats med hur många bilder som helst. Faktum är dock att läsaren<br />
många gånger skulle behöva studera varje slagrörelse även bakifrån<br />
och från båda sidorna. Jag skulle även vilja se en bild när racket träffar<br />
bollen. Bildserien med Jonas Björkmans volley är ju föredömlig,<br />
men i flera serier syns bollen överhuvudtaget inte. Hur lyckades<br />
spelarna med de illustrerade slagen? Uppnådde de målen?<br />
Analysen av olika slagrörelser innehåller en del formuleringar, som<br />
visserligen är korrekta, men som ändå kan ge upphov till missförstånd.<br />
Det skulle därför ha varit bra om författaren i tidigare delar<br />
klargjort innebörden av flera viktiga termer.<br />
446 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik
Del VIII Appendix<br />
Boken innehåller många<br />
bra råd till tränare och<br />
spelare. Illustrationen<br />
av racketknoppen i<br />
avsnittet med olika grepp<br />
(sidan 21) är utmärkt<br />
med bokstaveringen av<br />
sidorna och numreringen<br />
av kanterna. Författaren<br />
borde kanske ha låtit<br />
bilderna av skaftknoppen<br />
och handflatans tre<br />
kontrollpunkter<br />
återkomma vid varje nytt<br />
kapitel om tennisslagen,<br />
gärna kompletterad<br />
med en tydligare bild av<br />
handpåläggningen.<br />
Många goda råd<br />
Låt mig avsluta med positiv kritik. Boken innehåller många bra<br />
råd till tränare och spelare. Illustrationen av racketknoppen i avsnittet<br />
med olika grepp (sidan 21) är utmärkt med bokstaveringen av<br />
sidorna och numreringen av kanterna. Författaren borde ha låtit<br />
bilderna av skaftknoppen och handflatans tre kontrollpunkter återkomma<br />
vid varje nytt kapitel om tennisslagen, gärna kompletterad<br />
med en tydligare bild av handpåläggningen. Ernst Larsson ägnar<br />
också mycket utrymme åt fotarbetet, men väl lite åt olika slags<br />
skruvar. Han hämtar många liknelser från fotbollssporten, men<br />
borde kanske mer ha uppmärksammat den fria idrotten med dess<br />
många kastgrenar.<br />
Boken innehåller många bra tips även för motionsspelare.<br />
Författaren vill att du ständigt tränar och utvecklar tekniken att behärska<br />
alla slag. Det är viktigt att lära sig rätt från början. Fotarbete,<br />
kroppsrörelser och slag som upprepas många gånger, automatiseras.<br />
Det är mycket svårt att ändra felaktigt automatiserad teknik. Men<br />
jag hävdar att det går. Granska en bra spelares hela slagrörelse.<br />
Uppmärksamma detaljer och härma sedan slagrörelsen mycket<br />
långsamt UTAN BOLL. Håll då i racket avslappnat så att inte musklerna<br />
motverkar övningen. Träna t.ex. in stötpositionen i serven<br />
så här: Vrid långsamt tillbaka kroppen så mycket, att du öppnar<br />
vägen för servens första framåtsving bakom nacken och för racket<br />
långsamt ner så att racketspetsen pekar nedåt och in över baslinjen<br />
och slagarmbågen pekar så mycket som möligt uppåt. Kasta sedan<br />
iväg racket. Träna många gånger utan boll!<br />
Tack Ernst Larsson och övriga i referensgruppen för en utmärkt<br />
bok. Jag hoppas nu att boken TENNISTEKNIKEN ÄR GRUNDEN – med<br />
analyser av och förklaringar om ORSAKER OCH VERKAN – ska bli ett<br />
bra komplement till boken TENNISTEKNIK.<br />
Författaren vill att du ständigt tränar och utvecklar<br />
tekniken att behärska alla slag. Det är viktigt att lära<br />
sig rätt från början. Fotarbete, kroppsrörelser och<br />
slag som upprepas många gånger, automatiseras.<br />
Det är mycket svårt att ändra felaktigt<br />
automatiserad teknik.<br />
Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik - 447