Upp till 18_2004

Barnombudsmannen rapporterar br2004:06
Upp till 18
– fakta om barn och ungdom

Barnombudsmannen 2004

Författare:
Åsa Nordström (redaktör)
Marie Berlin
Karin Lundström
Lotta Persson,
Statistiska centralbyrån
Inger Andersson Kagios
Cecilia Sjölander,
Barnombudsmannen
Layout:
Ateljén, SCB
Foto:
Omslag: Per Groth, Pressens bild
Peter Hoelstad, Bertil Ericson, Ulf Palm – Pressens bild
Carl Fohlin
Johan Hedenström, Tiofoto
Mikael Nordström
Personerna på bilderna i denna publikation har ingenting med
textinnehållet att göra.
© 2004 Barnombudsmannen, Statistiska centralbyrån
ISBN: 91-618-1239-0
ISSN: 1652-0157
SCB-Tryck, Örebro 2004:09

Innehåll
Förord...................................................................... 5
Barnen i samhället............................................ 7
Barnens familjer...............................................27
Barnomsorg och skola ....................................51
Vardag och fritid.............................................. 79
Hälsa ................................................................... 119
Barn i utsatta situationer...........................145
Sakregister........................................................163

Förord
Mer än 20 procent av Sveriges 9 miljoner invånare utgörs av barn i åldern
0 till 17 år. Av alla hushåll innehåller mer än hälften barn. De flesta barnen
lever med båda sina ursprungliga föräldrar men nästan vart femte barn
lever med en ensamstående mamma. Att allt fler barn lever med en
ensamstående förälder är en utveckling som sker inom hela EU.
Livsvillkoren för barn i Sverige kan skilja sig avsevärt beroende på var man
bor, var föräldrarna är födda, vilken ekonomisk situation familjen har och om
barnet till exempel har ett funktionshinder. Femton procent av alla barn är
själva födda utomlands eller har båda sina föräldrar födda utanför Sverige.
Under de senaste åren har andelen barn som växer upp i familjer med
svår ekonomisk situation minskat. Inkomstspridningen har under samma
tid ökat vilket innebär att förhållandena för familjer som har en mycket svår
ekonomisk situation ytterligare har försämrats och de familjer som har den
allra bästa ekonomiska situationen har fått det ännu bättre. Skillnaderna i
de ekonomiska förutsättningarna för barn har därmed ökat. Familjer med
en ensamstående förälder eller där båda föräldrarna är utlandsfödda och
som bor i en storstad har ofta en särskilt dålig ekonomi. Även familjer som
har barn med funktionshinder lever ofta med en sämre ekonomisk standard
på grund av högre kostnader och lägre inkomst.
De flesta barnen är nöjda med sina möjligheter att kunna säga vad
de tycker. Barn är framförallt nöjda med möjligheten att säga vad man
vill hemma men de är ofta mindre nöjda när det gäller möjligheten att
kunna påverka dem som bestämmer. Det är inte ovanligt att barn tycker
att de kan säga vad de vill i skolan men de tycker inte att vuxna alltid
lyssnar. Missnöjet med att inte kunna påverka i skolan ökar med barnens
ålder, bland elever 16-18 år är det endast 35 procent som är nöjda med det
inflytande de upplever.
En majoritet av barnen i skolan är positiva till skolarbetet. De tycker att
det är roligt i skolan och de flesta tycker att skolan är en trevlig plats att
vara på. Skoltoaletter och skolmaten är två områden där eleverna är mindre
nöjda.
I förskolan och på fritidshemmen har barngrupperna blivit större och
personaltätheten minskat. På fritidshem har antalet barn per anställd har
ökat från 8,3 år 1990 till 18,2 år 2003. Även inom förskolan där de minsta
barnen befinner sig stora delar av dagen har antalet barn per anställd ökat
från 4,2 år 1990 till 5,4 år 2003. Dessa stora förändringar leder naturligtvis
till en förändrad arbetsmiljö både för barn och personal. Höga ljudvolymer,
stress och personalomsättning är några faktorer som påverkar kvaliteten i
verksamheten.

I ”Upp till 18” försöker vi att ge en bild av barns och ungs vardag i
Sverige i dag. Det är både en beskrivning av förhållanden och fakta men
även en redovisning av vad barn under 18 år tycker själva i en rad frågor.
Den verklighet som de yngsta i samhället upplever förändras snabbt.
Barndomen i dag ser helt annorlunda ut än den barndom som tidigare
generationer upplevt. Om man som vuxen ska försöka sätta sig in i hur
barn har det idag så kan man inte utgå från sina egna erfarenheter. Därför
hoppas vi att denna faktasamling kan vara ett verktyg för dig som arbetar
med barn och unga eller som på olika sätt fattar beslut som berör ett eller
flera barn.
Boken är framtagen i ett samarbete mellan Barnombudsmannen och
enheten för Demografisk analys och jämställdhetsstatistik vid Statistiska
centralbyrån.
I denna utgåva har de statistiska källorna varit rikare än tidigare.
Den årliga demografiska statistiken om barnens familjer är fyllig. Flera
aktuella undersökningar där barn och unga själva varit informanter finns
med – från Barnombudsmannen, Skolverket, Statens folkhälsoinstitut
med flera. I boken presenteras också färska data från en undersökning
där barn och unga själva svarar på frågor om sina levnadsförhållanden.
Den är genomförd i anslutning till Statistiska centralbyråns löpande
undersökningar av levnadsförhållanden, ULF, och min förhoppning är att
denna undersökning om barns och ungas välfärd kommer att permanentas.
Det behövs uppgifter från barn och unga själva i olika frågor för att ge oss
vuxna ett gott beslutsunderlag.
Jag hoppas att denna skrift ska kunna leda till att vi på alla nivåer i
samhället familjen, skolan, kommunen, regionen och staten ska kunna
fatta bättre beslut för våra barn och unga. FN:s konvention om barnets
rättigheter ger barn rättigheter som vi i Sverige måste försöka att bli bättre
att leva upp till. För att kunna göra det måste ha kunskap om barns verkliga
situation och lyssna till barns och ungas egna berättelser.
Lena Nyberg
Barnombudsman

BARNEN I SAMHÄLLET 7
Barnen i samhället
Foto: Peter Hoelstad, Pressens bild
Barnen i Sverige utgör en femtedel av landets hela befolkning. Totalt finns det nästan
två miljoner barn i åldrarna 0–17 år. Gruppen barn är alltså stor, men samtidigt väldigt
heterogen. Av alla barn är 945 000 flickor och 996 000 pojkar. Ungefär 15 procent av alla
barn har utländsk bakgrund, dvs. de är själva födda utomlands eller har båda föräldrarna
födda utomlands. Många barn bor i södra halvan av Sverige, främst kring Stockholm och
Göteborg, och bara 10 procent bor i Norrland.
Många barn är nöjda med sina möjligheter att säga vad de tycker. Men ju äldre barnen
blir, desto mer missnöjda är de. Barn med funktionshinder har särskilt svårt att påverka
sin situation.

8 BARNEN I SAMHÄLLET
Barn i världen
Nästan en tredjedel av världens befolkning är barn under 15 år. Andelen barn varierar
kraftigt i olika delar av världen och är högst i Afrika och lägst i Europa. I en del europeiska
länder och i Japan är mindre än 15 procent av befolkningen under 15 år. I Sverige är
andelen 18 procent, något högre än genomsnittet i Europa. Andelen barn minskar på
de flesta håll i världen och kommer att fortsätta att minska även framöver eftersom
barnafödandet sjunker på många håll och vi lever allt längre.
Barn under 15 år i världen år 2003
Miljoner barn
Andel av befolkningen
Totalt Pojkar Flickor Totalt
Totalt 1 805 925 880 29 %
Asien 1 087 561 526 28 %
Afrika 358 180 177 42 %
Nordamerika 126 65 62 25 %
Europa 121 62 59 17 %
Sydamerika 105 54 52 29 %
Oceanien 8 4 4 25 %
Källa: US Bureau of Census. International Data Base www.census.gov
Barn under 15 år i ett urval länder år 2003
Andel (%) av befolkningen
Italien
Japan
Spanien
2003
Prognos 2015
Tyskland
Estland
Ryssland
Finland
Sverige
Danmark
Norge
USA
Kina
Brasilien
Sydafrika
Indien
Etiopien
0 10 20 30 40 50
procent
Källa: US Bureau of Census. International Data Base www.census.gov

BARNEN I SAMHÄLLET 9
Barn i olika åldrar
Antalet födda barn har ökat sedan bottenåret 1999 och nådde år 2003 nästan 100 000.
De beräknas fortsätta att öka de närmaste åren.
Levande födda 1950–2003 samt prognos 2004–2015
Tusental
140
120
100
80
60
40
20
prognos
Vanligaste födelsedagarna
för barn 0–17 år 2003
1. 10 april
2. 11 april
3. 03 april
4. 24 april
5. 15 april
0
1950
60
70
80
90
2000
10
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
Eftersom antalet födda ökar börjar nu de allra yngsta barnen bli fler igen. De har sjunkit i
antal sedan mitten av 90-talet.
De stora födelsekullarna runt 1990 börjar komma upp i tonåren och därför ökar antalet
högstadie- och gymnasieungdomar. Antalet barn i högstadieåldern har nästan nått sin
topp medan det blir en stor press på gymnasieskolorna de närmaste åren, antalet 16–17-
åringar beräknas öka med nästan 40 000 fram till 2007.
Barn i åldern 0–17 år
Antal
800 000
700 000
prognos
600 000
500 000
400 000
300 000
1–5 år
6–9 år
13–15 år
10–12 år
200 000
16–17 år
100 000
0 år
0
1900 10
20
30
40
50
60
70
80
90
00
10

10 BARNEN I SAMHÄLLET
Flickor och pojkar, 0–17 år, tusental
År Flickor Pojkar Totalt
1900 968 1 000 1 968
1925 982 1 022 2 004
1950 926 969 1 895
1975 980 1 032 2 013
2000 943 995 1 938
2003 945 996 1 941
2005 945 996 1 941
2010 916 964 1 880
2015 933 983 1 916
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
Prognos
Barn i olika åldrar 2003
Flickor Pojkar Totalt
0 år 48 092 51 138 99 230
1 år 47 392 49 687 97 079
2 år 45 352 47 852 93 204
3 år 44 934 47 680 92 614
4 år 44 321 46 438 90 759
5 år 44 446 47 322 91 768
0–5 år 274 537 290 117 564 654
6 år 45 187 47 587 92 774
7 år 47 750 49 748 97 498
8 år 51 206 54 127 105 333
9 år 55 952 58 274 114 226
10 år 58 413 60 944 119 357
11 år 60 898 64 393 125 291
12 år 62 145 65 920 128 065
6–12 år 381 551 400 993 782 544
13 år 63 004 66 380 129 384
14 år 59 498 62 910 122 408
15 år 57 835 61 546 119 381
16 år 55 095 57 461 112 556
17 år 53 622 56 887 110 509
13–17 år 289 054 305 184 594 238
0–17 år 945 142 996 294 1 941 436
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken

BARNEN I SAMHÄLLET 11
Tvillingar
Drygt 3 procent av barn som föds är tvillingar eller fler. Andelen tvillingar är nästan
dubbelt så hög nu som på 1970-talet. Ökningen beror på att mammorna blir allt äldre och
att det blir vanligare med provrörsbefruktning (IVF). Äldre mammor får lättare tvillingar
och vid IVF inplanterar man oftast flera ägg för att öka chansen att bli gravid.
Sedan 1997 har andelen tvillingar varit stabil. Andelen trebarnsfödslar var som högst
1992 och 1993. Nu har de minskat och mindre än ett av tusen barn som föds kommer från
en trillingfödsel eller en större barnakull.
Andel tvillingar av alla födda barn, 1970–2003
Procent
4
3
2
1
År 2003 föddes flest barn
på tisdagar
1. tisdag 15 310
2. onsdag 15 160
3. torsdag 15 109
4. måndag 14 462
5. fredag 14 418
6. lördag 12 498
7. söndag 12 200
0
1970
75
80
85
90
95
2000
Levande födda 1990–2003, ensamfödda, tvillingar och minst trillingar
År Ensamfödda Tvillingar Minst Totalt Tvillingar Minst
trillingar (%) trillingar (%)
1990 121 154 2 684 100 123 938 2,2 0,08
1991 120 713 2 892 132 123 737 2,3 0,11
1992 119 598 3 060 190 122 848 2,5 0,15
1993 114 566 3 236 196 117 998 2,7 0,17
1994 109 154 3 004 99 112 257 2,7 0,09
1995 100 383 2 922 117 103 422 2,8 0,11
1996 92 452 2 740 105 95 297 2,9 0,11
1997 87 563 2 882 57 90 502 3,2 0,06
1998 86 150 2 820 58 89 028 3,2 0,07
1999 85 228 2 876 69 88 173 3,3 0,08
2000 87 511 2 867 63 90 441 3,2 0,07
2001 88 473 2 915 78 91 466 3,2 0,09
2002 92 787 2 961 67 95 815 3,1 0,07
2003 95 871 3 228 58 99 157 3,3 0,06
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken

12 BARNEN I SAMHÄLLET
Barn i olika delar av landet
De flesta barnen bor i södra halvan av Sverige, främst i områdena kring Stockholm och
Göteborg. Bara 10 procent bor i Norrland.
Barn 0–17 år i Sveriges åtta riksområden 2003
Totalt Flickor Pojkar Andel
Stockholm 407 634 198 661 208 973 21
Västsverige 394 287 191 637 202 650 20
Östra Mellansverige 329 697 160 613 169 084 17
Sydsverige 276 993 134 907 142 086 14
Småland med öarna 175 041 85 206 89 835 9
Norra Mellansverige 173 254 84 321 88 933 9
Övre Norrland 107 895 52 466 55 429 6
Mellersta Norrland 76 635 37 331 39 304 4
Totalt 1 941 436 945 142 996 294 100
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
Barn med utländsk bakgrund
Ungefär 15 procent av alla barn i Sverige har utländsk bakgrund dvs. de är födda
utomlands eller har föräldrar som båda är födda utomlands. Bland de yngsta barnen är
nästan inga själva födda utomlands medan det bland de äldsta barnen är 10 procent. De
med en eller två föräldrar födda utomlands är flest bland de yngre barnen.
Barn med utländsk och svensk bakgrund 2003. Procent
Ålder Utländsk bakgrund Svensk bakgrund Samtliga*
Därav:
Därav:
Utrikes Födda i Sverige Födda i Sverige
födda med båda med en förälder Båda föräldrar
föräldrar födda född födda i Sverige
utomlands
utomlands
0 år 12 0 11 88 12 76 100
1–5 år 15 3 12 85 11 74 100
6–12 år 14 5 9 86 10 75 100
13–17 år 14 9 6 86 10 76 100
0–17 år 15 6 9 85 10 75 100
* P.g.a. avrundningar kan summan avvika från 100.
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken

BARNEN I SAMHÄLLET 13
Ålderspyramid för barn 0–17 år, 2003
Flickor
Pojkar
17
16
15
14
13
12
11
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
80 70 60 50 40 30 20 10 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80
tusental
tusental
båda föräldrar födda i Sverige
en förälder född utomlands och en i Sverige
båda föräldrar födda utomlands
Utrikesfödda
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
Andelen barn med utländsk bakgrund varierar i olika delar av landet. I hälften av landets
kommuner är andelen med utländsk bakgrund mindre än 8 procent. Det är i huvudsak
kommunerna i norra Sverige där andelen med utländsk bakgrund är låg. I Jämtland
är andelen inte högre än 4 procent i någon kommun och i Älvdalen är andelen bara 1
procent. Haparanda och Övertorneå är några undantag. Där finns en större andel barn
med utländsk bakgrund, nästan alla av dem har finskt ursprung.
Barn med utländsk bakgrund bor främst i storstäderna och deras förorter. I Malmö har
40 procent av barnen utländsk bakgrund och i Botkyrka är 47 procent.
”En gång när vi lekte pussleken blev en
kille kär i mig. Då sa han till sist att han
älskade mig.”
Flicka, 7 år

14 BARNEN I SAMHÄLLET
Barn 0–17 år med utländsk bakgrund, 2003
11–47 procent (74)
8–10 procent (71)
1–7 procent (145)
Kommuner med högst respektive lägst andel barn 0–17 år
med utländsk bakgrund
Botkyrka 47 Älvdalen 1,1
Malmö 40 Nordmaling 1,6
Södertälje 35 Berg 1,8
Haparanda 32 Ovanåker 2,1
Landskrona 29 Essunga 2,3
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
Ser man på mindre områden, som församlingar, är utländsk bakgrund än mer varierande.
I storstäderna, och särskilt i Malmö, är det stora skillnader mellan olika församlingar. Där
är andelen med utländsk bakgrund som mest 84 procent och bara 4 procent där den är
lägst. Ofta är det många olika kulturer som samlats i mindre områden. I Kista församling
i Stockholm är till exempel 92 länder representerade bland de ungefär 800 barn som är
födda utomlands.

BARNEN I SAMHÄLLET 15
Ursprung
De flesta barn som har en koppling till ett annat land än Sverige har en förälder född i
ett annat land. Det vanligaste är att den föräldern är född i ett nordiskt land, det gäller
nästan 40 procent av barnen med en förälder född utomlands. Bland barnen som själva är
födda utomlands eller de vars föräldrar båda är födda utomlands är andelen med nordiskt
ursprung lägre. De flesta har då en koppling till före detta Jugoslavien, Irak, Turkiet och
Iran.
De största ursprungsländerna bland barn födda utomlands och barn med
någon utrikes född förälder
Barn och ungdomar 0–17 år 2002
Samtliga
Därav:
Utrikes Barn födda i Sverige
födda med båda föräldrar en förälder född utomlands efter
barn födda moderns faderns
utomlands födelseland födelseland
Finland 70 442 2 378 15 894 27 659 24 511
Jugoslavien 34 404 10 058 15 989 2 436 5 921
Irak 29 824 15 462 13 121 128 1 113
Turkiet 21 094 1 782 15 439 725 3 148
Iran 19 091 3 995 10 597 767 3 732
Norge 18 006 3 119 1 366 7 309 6 212
Bosnien-
Hercegovina 17 248 8 295 8 020 185 748
Libanon 15 728 1 871 11 845 275 1 737
Polen 15 145 1 480 6 510 5 324 1 831
Danmark 14 984 1 835 1 319 5 329 6 501
Chile 14 121 1 325 6 983 2 192 3 621
Syrien 10 794 1 175 8 887 154 578
Somalia 10 406 2 955 7 201 63 187
Tyskland 10 091 2 408 1 233 2 936 3 514
Afghanistan 2 960 1 986 927 3 44
Övriga länder 154 283 28 543 48 117 35 280 42 343
Samtliga 458 621 88 667 173 448 90 765 105 741
*Barn födda i Sverige med båda föräldrar födda utomlands är uppdelade efter moderns födelseland.
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002 (Demografiska rapporter 2003:7)

16 BARNEN I SAMHÄLLET
Jämfört med 1999 är fler utrikes födda barn från Irak, Norge, Tyskland och Afghanistan och
färre från före detta Jugoslavien, Iran, Libanon och Chile.
De största födelseländerna för utrikes födda barn 0–17 år
2002 1999
Irak 15 462 10 971
Jugoslavien 10 058 10 982
Bosnien-Hercegovina 8 295 10 491
Iran 3 995 6 811
Norge 3 119 2 294
Somalia 2 955 3 411
Tyskland 2 408 1 596
Finland 2 378 2 315
Afghanistan 1 986 1 170
Libanon 1 871 3 074
Danmark 1 835 1 441
Turkiet 1 782 2 225
Polen 1 480 1 868
Chile 1 325 2 309
Syrien 1 175 1 548
Övriga länder 28 543 27 053
Samtliga 88 667 89 559
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002 (Demografiska rapporter 2003:7)
Barn och deras familjer 1999 (Demografiska rapporter 2000:2)
Barn med funktionshinder
År 1996 beräknades 13 procent av alla barn och ungdomar i åldern 2–17 år ha någon
långvarig sjukdom eller något lindrigt till svårt funktionshinder. Det motsvarar ungefär
225 000 barn. Socialstyrelsen har i sin lägesrapport om handikappomsorgen koncentrerat
sig på barn och ungdomar med en eller flera funktionshinder. Här uppskattas antalet
till ca 45 000. De största grupperna är utvecklingsstörning, rörelsehinder och autism. På
senare år har gruppen barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder vuxit.
Hit räknas barn med autism och ADHD.
Barn och ungdomar i åldern 2–17 år som har något funktionshinder
År 2000. Antal
Autism 1 500 – 2 300
Uppgiften baseras på uppskattat antal klara fall av autism, de varierar från 4 barn/10 000 till
12 barn/10 000. Men forskare är överens om att gruppen barn med autistiska drag är tiofalt
större. Aspergers syndrom förekommer hos 40/10 000 födda barn och ytterligare 20 barn/
10 000 uppvisar varierande grad av ”autistisk beteende”.

BARNEN I SAMHÄLLET 17
Synskada 2 200
Länen rapporterar kontinuerligt till barnsynskaderegistret i Lund. Enligt Nordiska
Hälsovårdshögskolans enkätundersökning har 0,7 procent (ca 14 000) i gruppen 2–17 år en
måttlig synskada och 0,1 procent (ca 1 800) en svår synskada.
Talfel 7 000
Rörelsehinder 7 000
Avser barn med måttliga till svåra rörelsehinder. RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade
barn och ungdomar, uppskattar att 12 000–13 000 barn och unga i åldern 0–20 år har något
rörelsehinder (även lindriga).
Hörselskada 8 800
Därav uppskattas 3 500 vara gravt hörselskadade eller döva.
Läs- och skrivsvårigheter 90 000 – 170 000
Andelen skolbarn med svårare läs och skrivsvårigheter uppskattas vanligen till 5–10 procent
och när lättare läs- och skrivsvårigheter inkluderas till 20 procent.
Källa: Hjälpmedelsinstitutet, Så många barn ... har någon långvarig sjukdom eller något funktionshinder. 2002
Antalet barn 2–17 år med utvecklingsstörning uppskattas till ca 8 000 (eller 0,4–0,5
procent av befolkningen) om man använder en administrativ definition vilken avser
personer som går i särskola eller får insatser enligt LSS (Lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade). Om den psykologiska definitionen används, som innefattar
personer med IQ under 70, stiger det uppskattade antalet till ca 40 000 barn (eller 2–3
procent av befolkningen) 2–17 år.
Källa: Hjälpmedelsinstitutet. 2002
Begreppen funktionshinder och handikapp
År 1980 antog Världshälsoorganisationen (WHO) en internationell klassificering av skada, sjukdom,
funktionsnedsättning och handikapp. Ofta används begreppen funktionshinder och handikapp
synonymt. Men enligt WHO:s definition finns en viktig skillnad. Funktionshindret (eller
funktionsnedsättningen) avser den begränsning i individens funktionsförmåga som är följden
av en skada eller sjukdom. Men handikappet avser de negativa följderna av funktionshindret
i förhållandet mellan individen och dennes omgivning. Handikapp är därför inte en egenskap
hos en enskild person utan förhållandet mellan funktionshindret och personens omgivning.
Därmed är handikapp något relativt och det uppstår i samspelet mellan individen och den omgivande
miljön.
Källa: Från Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.
United Nations, Utrikesdepartementet, Socialdepartementet 1995

18 BARNEN I SAMHÄLLET
Barn i nationella minoriteter
I Sverige har vi fem erkända nationella minoriteter: samer, sverigefinnar, tornedalingar,
romer och judar. De omfattas av en särskild politik som går ut på att ”ge skydd för de
nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande, samt stödja de
historiska minoritetsspråken så de hålls levande.” För samerna finns även en särskild
samepolitik, eftersom samerna är urbefolkning i Sverige.
Källa: Nationella minoriteter och minoritetsspråk, Justitiedepartementet, 2003
Det är svårt att veta hur många barn som tillhör dessa minoriteter då det inte är tillåtet
att samla in statistik över etnisk tillhörighet. Men det finns uppskattningar om antalet i
hela befolkningen. Räknar vi med att andelen barn är lika stor i minoriteterna som i hela
befolkningen finns det knappt 120 000 barn som tillhör någon av minoriteterna. En del av
dessa återfinns bland barn och unga med utländsk bakgrund.
Uppskattat antal barn 0–17 år
i de fem nationella minoriteterna
Judar ca 5 000
Romer ca 8 000
Samer 3–4 000
Sverigefinnar ca 90 000
Tornedalingar ca 10 000
Källa: Integrationsförvaltningen, Stockholms Stad, www.integration.nu
Ensamma flyktingbarn
Med ensamma flyktingbarn avses barn som söker asyl i Sverige utan legala
vårdnadshavare. Antalet ensamma flyktingbarn har ökat de senaste åren. År 2003 kom
de flesta barnen från Somalia, Irak, Afghanistan samt Serbien och Montenegro, nästan
300 av samtliga ensamma flyktingbarn kom från dessa länder. Nästan dubbelt så många
pojkar som flickor söker asyl i Sverige. Även bland vuxna är det en mycket större andel
män än kvinnor som kommer.
Ensamma flyktingbarn 0–17 år
År Flickor Pojkar Samtliga År Flickor Pojkar Samtliga
1991 .. .. 455 1998 .. .. 267
1992 .. .. 1 327 1999 95 212 307
1993 .. .. 604 2000 131 264 395
1994 .. .. 369 2001 163 368 531
1995 .. .. 261 2002 191 359 550
1996 .. .. 129 2003 195 366 561
1997 .. .. 152
Källa: Migrationsverket

BARNEN I SAMHÄLLET 19
Adoptivbarn
Drygt 1000 barn adopterades under år 2002. Det har varit ungefär lika många adoptioner
per år sedan slutet av 1980-talet. Nästan alla av de adopterade barnen är födda
utomlands. Endast ca 70 barn födda i Sverige adopterades 2002. De flesta är också ganska
små när de adopteras. Nästan 80 procent av barnen som adopterats är under 3 år.
Utlandsadoption var vanligast från mitten av 1970-talet till mitten av 1980-talet. Av de
stora kullarna utlandsadopterade är de flesta över 18 år nu. Antalet adopterade barn har
halverats de senaste 10 åren och det finns idag ca 17 000 utrikes adopterade barn.
Flickorna är fler än pojkarna. Det beror på att det från en del länder kommer många fler
flickor. Det finns mer än dubbelt så många flickor som pojkar adopterade från Indien och
bland dem från Kina är nästan alla flickor.
De största ursprungsländerna är Colombia, Indien och Sydkorea, men det varierar i
olika åldersgrupper. Bland de yngsta barnen är Kina och Vietnam de vanligaste länderna.
Hemmaboende adoptivbarn 0–17 år 2002. Antal
0–5 år 6–12 år 13–17 år 0–17 år
Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Totalt
Colombia 240 329 454 654 476 735 1 170 1 718 2 888
Sydkorea 172 389 268 379 660 440 1 100 1 208 2 308
Indien 243 96 456 143 802 371 1 501 610 2 111
Vietnam 384 277 385 330 31 9 800 616 1 416
Kina 792 24 373 18 10 7 1 175 49 1 224
Polen 36 55 204 236 243 262 483 553 1 036
Sri Lanka 1 1 135 139 343 358 479 498 977
Ryssland 100 161 117 169 50 50 267 380 647
Brasilien 18 32 114 180 102 118 234 330 564
Thailand 12 38 60 126 36 130 108 294 402
Rumänien 13 21 107 164 30 39 150 224 374
Chile 1 2 20 17 147 176 168 195 363
Etiopien 34 40 54 72 55 54 143 166 309
Bolivia 4 5 47 68 30 43 81 116 197
Indonesien 1 2 0 2 3 1 4 5 9
Övr. länder 224 363 505 564 417 412 1 146 1 339 2 485
Samtliga 2 275 1 835 3 299 3 261 3 435 3 205 9 009 8 301 17 310
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002 (Demografiska rapporter 2003:7)
Tonårsgraviditeter och aborter
Antalet tonårsgraviditeter har ökat på senare år. Sedan 1994 har antalet graviditeter
ökat från 1,2 per 100 flickor till 1,8 år 2002. År 2003 gick antalet tonårsgraviditeter ner
för första gången på flera år och ligger nu på 1,7 per 100 flickor. Längre tillbaks i tiden var
tonårsgraviditeter vanligare. I mitten av 1970-talet var antalet nästan dubbelt så högt
som nu, främst var det födslarna som var fler. Även kring 1990 låg tonårsgraviditeterna
högt, på ungefär samma nivå som idag.

20 BARNEN I SAMHÄLLET
Graviditeter per 100 flickor 14–17 år
1975–2002
Antal per 100 flickor
3,0
2,5
2,0
1,5
Graviditeter
1,0
Aborter
0,5
Födslar
0,0
1975 80 85 90 95 2000
Not. Antalet graviditeter uppskattas genom att lägga ihop antalet aborter och antalet födslar.
År Aborter Födslar Graviditeter
1975 2,11 0,84 2,9
1980 1,31 0,38 1,7
1985 0,98 0,22 1,2
1990 1,45 0,31 1,8
1995 0,98 0,21 1,2
2000 1,33 0,19 1,5
2001 1,40 0,17 1,6
2002 1,60 0,18 1,8
2003 1,53 0,18 1,7
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken samt Socialstyrelsen
”Vi skulle behöva en skolsyster som är en
man. Det är lättare som kille att prata med
en man, om saker som bara killar förstår.
Tjejer är inte så smarta på killfrågor. Vad vet
skolsyster Hon har inte varit kille direkt.”
Pojke, 12 år

BARNEN I SAMHÄLLET 21
Graviditeter per 100 flickor 15–19 år i de nordiska länderna
År 2002
Land Aborter Födslar Graviditeter
Danmark 1,38 0,67 2,1
Finland 1,61 0,80 2,4
Island * 2,14 2,37 4,5
Norge 1,69 1,01 2,7
Sverige 2,51 0,70 3,2
Uppgifterna från Island gäller år 1999
Källa: Läkartidningen nr 39 2003, s 3070–2072 och respektive statistikbyrå.
Jämfört med de andra nordiska länderna är antalet aborter högt. Men bland många andra
länder i Europa och i USA och Kanada är aborter vanligare.
Källa: Läkartidningen nr 39 2003, s 3070–2072
I USA var antalet aborter 2,8 per 100 flickor i åldern 15–19 år. Antalet födslar är mycket
högre i USA, kring 5 födslar per 100 flickor.
Källa: Teen pregnancy (2002), The Guttmacher Report
Tonårsföräldrar
De flesta graviditeter bland tonårsflickor slutar i abort, det är väldigt ovanligt att få barn
i dessa åldrar. Bland pojkar är det ännu ovanligare att bli förälder i tonåren, under 100
pojkar blir pappa varje år. De flesta av dessa flickor och pojkar är 17 år när de får barn
själva. År 2003 gällde det ca två tredjedelar av både flickorna och pojkarna.
Flickor och pojkar, 14–17 år, som blivit föräldrar
Antal
5 000
4 000
3 000
2 000
Flickor
1 000
Pojkar
0
1960
65
70
75
80
85
90
95
00
05
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken

22 BARNEN I SAMHÄLLET
Rättvisa
Många barn upplever orättvisor mellan barn i Sverige och barn i fattiga länder. Över
hälften av flickor mellan 13 och 15 år är inte nöjda. De yngre barnen är mindre missnöjda.
Mest nöjda är de yngsta pojkarna.
Vad tycker du om rättvisa mellan barn i Sverige och
barn i fattiga länder
Flickor och pojkar 7–15 år. 2002
100
80
Inte nöjd
60
Varken eller
40
Nöjd
20
0
7–9 år 10–12 år 13–15 år Alla åldrar 7–9 år 10–12 år 13–15 år Alla åldrar
Flickor
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals, 2002
Pojkar
När det gäller rättigheter för barn och unga i Sverige är de flesta nöjda. Det gäller ungefär
70 procent av både flickor och pojkar. De äldre barnen är mer missnöjda och är också i
högre utsträckning varken nöjda eller missnöjda.
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals, 2002
Inflytande
De flesta barn är nöjda med sina möjligheter att säga vad de tycker. Mellan 85 och 90
procent av barnen mellan 7 och 15 år kan säga vad de tycker hemma. När det gäller
att säga vad de tycker till de som bestämmer i samhället är det färre som är nöjda,
särskilt bland de äldre barnen, men de som är nöjda är ändå i majoritet. Minst nöjda är
13–15-åringar, där 52 procent av flickorna och 60 procent av pojkarna är nöjda med sina
möjligheter att säga vad de tycker.
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals, 2002

BARNEN I SAMHÄLLET 23
De flesta får vara med och bestämma hemma när det handlar om något som gäller dem
själva. 85 procent av 10–15-åringarna och 90 procent av 16–17-åringarna säger att de alltid
eller ofta får vara med och bestämma.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2001
Inflytande och funktionshinder
Barn med funktionshinder har ofta svårare än andra barn att påverka sin situation. Det
visar en undersökning gjord 1999 bland barn med funktionshinder och deras föräldrar.
Det är speciellt när det gäller kontakter med kommunen och försäkringskassan som man
upplever att man har litet inflytande. Ungefär hälften av familjerna ansåg att de hade
litet eller inget inflytande i kommunala beslut och försäkringskasseärenden. I skolan är
det bättre, där hade 71 procent mycket eller ganska mycket inflytande.
De familjer som har barn med svåra funktionshinder är minst nöjda med insatserna.
Missnöjet stiger också med barnets ålder.
Källa: Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, 1999
En enkät till handikappråden i kommuner och landsting om barnperspektivet i
verksamheten genomfördes av Barnombudsmannen 2003. Den visar att endast 25
procent av handikappråden i kommuner och landsting har behandlat barnfrågor under
2002 och 2003. På frågan ”Har handikappråden inhämtat synpunkter från barn och unga
med funktionshinder” svarar nästan 50 procent av landstingsrådens handikappråd
”ja”, medan 27 procent av de kommunala handikappråden svarar ”ja”. De kommunala
handikappråden tar oftast in synpunkter genom företrädare för handikapporganisationerna.
Landstingens handikappråd har i större utsträckning tagit in synpunkter direkt från barn
och unga än handikappråden i kommunerna.
Källa: Barnperspektiv i handikappråden – en undersökning bland handikappråd inom landsting och kommuner,
Barnombudsmannen rapporterar BR2004:04.
Samhälle och föreningsliv
Ungefär 40 procent av 10–12-åringarna, 60 procent av 13–15-åringarna och 75 procent av
16–17-åringarna följer med i nyheterna, via TV, radio eller tidningar, flera dagar i veckan
eller oftare. Det finns en tendens till att pojkar oftare följer med i nyheterna varje dag.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
De flesta barn tycker att de har möjlighet till föreningsliv. Ungefär två tredjedelar
av flickor och pojkar mellan 7 och 15 år är nöjda med sina möjligheter att vara med i
föreningar.
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals, 2002

24 BARNEN I SAMHÄLLET
En studie visar att de vanligaste föreningarna bland 14- och 15-åringar år 2000
var idrottsföreningar. 84 procent av barnen födda i Sverige och 78 procent av de
utrikesfödda var med i någon idrottsförening. Ungefär hälften av barnen var
medlemmar i elevråd, kulturella föreningar som musik-, teater- och datorföreningar,
friluftsföreningar eller scouter. De minst vanliga var politiska partier och fackföreningars
ungdomsorganisationer, knappt en av tio var med i någon sådan typ av förening.
Källa: Skolverket, Ung i demokratin, 2001
I Undersökningen av levnadsförhållanden bland barn och ungdomar 2001 och 2002
frågades barnen om de hade gjort något för att protestera eller försöka åstadkomma
förändringar under det senaste året. Det vanligaste var att ha burit något märke eller
symbol för att uttrycka en åsikt, det gällde 12 procent bland 13–15-åringarna och 20
procent bland de som var 16–17 år. De övriga aktiviteterna, att ha varit med på ett möte
med ett politiskt parti eller annan organisation, demonstrerat, skrivit insändare eller tagit
kontakt med beslutsfattare, hade ungefär 6–8 procent av alla barn gjort.
Totalt hade ungefär en fjärdedel av 13–15-åringarna och ca 40 procent av 16-17-
åringarna gjort någon av dessa aktiviteter, något fler flickor än pojkar. De flesta som
protesterat på något av dessa sätt hade gjort en eller två saker. Bara några få procent
hade gjort tre eller fler av dem.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Unga som gjort något för att åstadkomma förändringar eller protesterat 1)
Flickor och pojkar 13–17 år, 2001–2002. Procent
50
40
30
Något av detta
Tagit kontakt
med beslutsfattare
Skrivit insändare
Demonstrerat
Burit märken/symboler
Möte med organisation
Möte med politiskt parti
20
10
0
13–15 16–17 Alla flickor 13–15 16–17 Alla pojkar 13–15 16–17
Flickor Pojkar Samtliga
1) Under de senaste 12 månaderna.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Alla

BARNEN I SAMHÄLLET 25
Jämställdhet
Pojkar tycker att det är mer jämställt mellan könen än vad flickor gör. När barn år 2002
tillfrågades vad de tycker om rättvisan mellan flickor och pojkar var nästan 60 procent
av pojkarna mellan 13 och 15 år nöjda, medan bara drygt 40 procent av flickorna i samma
ålder var det. Bland de yngre barnen var skillnaden mindre mellan könen och de yngre var
också mer nöjda. Det gällde 80 procent av flickorna mellan 7 och 9 år och 84 procent av
pojkarna i samma ålder.
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals, 2002

BARNENS FAMILJER 27
Barnens familjer
Foto: Carl Fohlin
Drygt en femtedel av Sveriges befolkning utgörs av barn under 18 år och 54 procent av alla i
befolkningen ingår i hushåll med barn. Den vanligaste hushållstypen i Sverige och i hela EU är
två vuxna och två barn. Sverige och Storbritannien ligger i topp vad gäller andelen barnhushåll
med bara en vuxen. I Sverige är generationsboende mycket ovanligt. Vuxna barn som är
självförsörjande flyttar i regel hemifrån. Andelen barnhushåll med mer än två vuxna var 1 procent
i Sverige jämfört med 24 procent i Irland och 20 procent vardera i Spanien och Portugal.
Källa: Eurostat, The Social Situation in the European Union 2003

28 BARNENS FAMILJER
År 2002 bodde i Sverige 1 935 807 barn (0–17 år) i 1 075 749 familjer vilket gör 1,8 barn per
familj. De barnrikaste familjerna hade 13 barn. År 2002 fanns tre sådana familjer i Sverige
och alla var traditionella kärnfamiljer vilket innebär att samtliga hemmaboende barn var
parets gemensamma biologiska barn eller adoptivbarn. I genomsnitt är annars ombildade
familjer barnrikare än traditionella kärnfamiljer (2,35 jämfört med 1,84 barn per familj).
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7
De flesta lever med båda föräldrarna
Bland barn 0–17 år lever 73 procent med sina ursprungliga föräldrar. De flesta som inte
lever med båda sina föräldrar lever med en ensamstående mamma. Nästan vart femte
barn gör det. De barn som lever med en ensamstående pappa är oftast lite äldre. 6 procent
av tonårspojkarna 13–17 år lever med sin ensamstående pappa.
Familjer med både ”mina, dina och våra barn” är inte så vanliga som ibland görs
gällande. I folkbokföringen är 3 procent av barnfamiljerna sådana att både parets
gemensamma barn och deras egna respektive barn från tidigare förhållanden finns
registrerade på samma folkbokföringsadress. Den vanligaste typen av ”ombildad familj”
är den där kvinnan har egna barn från ett tidigare förhållande och paret därutöver har
gemensamma barn.
Barn i olika familjetyper
År 2002. Procent
Ålder Lever med Lever med Lever med Lever med Flyttat Summa Totalt
bägge sina ensamstående mor och far och hemifrån antal
ursprungliga Mor Far styvfar styvmor
föräldrar
Flickor
0 år 89 9 0 1 0 0 100 46 619
1–5 år 85 13 1 1 0 0 100 222 365
6–12 år 71 20 3 5 1 0 100 395 583
13–17 år 64 23 4 7 1 1 100 274 453
0–17 år 73 19 3 4 1 0 100 939 020
Pojkar
0 år 89 9 0 1 0 0 100 49 171
1–5 år 85 13 1 1 0 0 100 234 903
6–12 år 71 19 4 4 1 0 100 415 724
13–17 år 64 21 6 6 1 0 100 290 234
0–17 år 73 18 4 4 1 0 100 990 032
Med ursprungliga föräldrar menas biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Observera att andelen som lever med
ensamstående föräldrar är överskattade här på bekostnad av dem som lever med styvföräldrar. Det beror på att samboende
inte registreras i Sverige. Först när ett samboende par får ett gemensamt barn kommer tidigare barn att redovisas
tillsammans med styvföräldern. För barn som är ”växelvisboende” avses här den förälder som barnet är folkbokförd hos.
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7

BARNENS FAMILJER 29
Allt fler barn inom EU har ensamstående föräldrar. Under 1990-talet steg den andelen
från 6 till 10 procent bland barn i åldern 0–14 år. Men spännvidden är stor. Lägst andel
år 2002 hade Grekland med 3 procent och högst hade Storbritannien med 20 procent.
I Sverige har andelen ökat från omkring 13 procent i mitten av 1980-talet till nästan 20
procent år 2001/2002.
Källa: Eurostat, The Social Situation in the European Union 2003
Barn som bor med ensamstående förälder
År 1984–2002. Procent
25
20
15
10
13–17 år
7–12 år
Samtliga
0–6 år
5
0
1984/ 1986/
85 87
1988/
89
1990/
91
1992/
93
1994/
95
1996/
97
1998/
99
2001
/02
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)
Barn med funktionshinder har oftare än andra barn ensamstående föräldrar. Det är en
av anledningarna till att de oftare än andra barn lever i familjer med jämförelsevis låg
ekonomisk standard.
Källa: Socialstyrelsen, Handikappomsorg, Lägesrapport 2003
Skilsmässor och separationer
Kring skilsmässor och separationer bland småbarnsföräldrar finns en del myter. Bland
annat sägs nivån vara högre än den faktiskt är. En av anledningarna är nog att den totala
skilsmässonivån skiljer sig från separationsnivån bland barnfamiljer. I Sverige och övriga
nordiska länder ligger skilsmässonivån högt, runt 50 procent av alla giftermål slutar i
skilsmässa. Men det innebär inte att hälften av alla barn har skilda föräldrar. Skilsmässor
är vanligare bland barnlösa än bland par med barn. Och skilsmässorisken bland par med
barn sjunker när antalet barn ökar.
År 2002 upplevde drygt 50 000 barn och unga (0–17 år) att deras föräldrar separerat.
Det är nästan dubbelt så vanligt att barn som har samboföräldrar får uppleva en
föräldra separation, som att barn som har gifta föräldrar får göra det. Separationstalen

30 BARNENS FAMILJER
(antal separationer per 100 barn) är också dubbelt så höga bland dem som bor i hyresrätt
som bland dem som bor i små hus.
Vidare är separationstalen högre när en av föräldrarna är utlandsfödd och en är
född i Sverige än när båda är födda i Sverige. Där emellan ligger gruppen där båda är
utlandsfödda. Adoptivbarnens familjer har jämförelsevis låga separationstal.
Barn som bor i ombildade familjer, där någon av föräldrarna har barn från tidigare
förhållanden, löper högre risk att få uppleva ytterligare en föräldraseparation än de barn
som lever i traditionella kärnfamiljer. Det gäller oavsett om föräldrarna är sambor eller
gifta.
Föräldraseparationer
År 2002. Antal separationer per 100 hemmaboende barn 0–17 år och totalt antal
Kön Separationer per 100 barn bland Totalt
Ålder Gifta Sambo- Samtliga antal
(2001) föräldrar föräldrar
Flickor
0 år 2,01 3,92 2,97 1 195
1–5 år 2,91 5,22 3,81 7 295
6–12 år 2,79 5,19 3,41 10 659
13–17 år 2,60 5,75 3,06 5 891
0–17 år 2,73 5,15 3,39 25 040
Pojkar
0 år 1,88 3,96 2,94 1 258
1–5 år 2,82 5,12 3,72 7 485
6–12 år 2,73 5,04 3,32 10 953
13–17 år 2,41 5,31 2,83 5 804
0–17 år 2,62 5,00 3,27 25 500
Som separerade räknas boföräldrar (avser barnets biologiska eller adoptivföräldrar eller andra vuxna
som är i föräldrars ställe) som var folkbokförda på samma adress 2001-12-31 men på olika adresser
2002-12-31 och där ingen av boföräldrarna avlidit under året.
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7
Vårdnad efter separation
Efter en separation fortsätter oftast föräldrarna att ha gemensam vårdnad om barnen.
Om istället någon av föräldrarna får ensam vårdnad så är det i 95 procent av fallen
mamman som får vårdnaden. Det är ingen skillnad mellan pojkar och flickor vad gäller
andelen i olika vårdnadsformer.
I hela gruppen barn som upplevde föräldrarnas separation år 2002 så kom vårdnaden
att bli gemensam för de tidigare gifta föräldrarna i 96 procent av fallen och för de tidigare
samboende föräldrarna i 89 procent av fallen. När de tidigare gifta föräldrarna fick ensam

BARNENS FAMILJER 31
vårdnad var det i 88 procent av fallen mamman som blev vårdnadshavare. Motsvarande
andel bland de tidigare samboföräldrarna var 98 procent.
Föräldrar som inte kan komma överens om vårdnad och umgänge ska genom
socialnämndens försorg erbjudas samarbetssamtal. År 2002 var 20 049 barn föremål
för sådana samtal. Det motsvarar drygt 1 procent av alla barn 0–17 år i befolkningen. Om
föräldrarna trots samarbetssamtal inte kan komma överens avgörs tvisten av domstol.
Rätten har skyldighet att utreda frågorna med avseende på barnets behov. År 2002
gjordes 6 634 vårdnadsutredningar/umgängesutredningar.
Källa: Statistik – Socialtjänst 2003:7, Familjerätt 2002, Socialstyrelsen
Växelvis boende
Av de omkring 500 000 barn som inte bor med båda sina ursprungliga föräldrar bor de
flesta hos mamma. Men det så kallade växelvisa boendet, att barnet efter separationen
bor halva tiden vardera hos föräldrarna, har ökat under senare år. I ULF-undersökningarna
1992/93 bodde 4 procent av barnen med separerade föräldrar växelvis hos båda
föräldrarna. År 2001/02 hade den andelen ökat till 18 procent. Enligt Riksförsäkringsverket
ligger andelen växelvis boende barn lägre vilket sannolikt beror på att inte alla registrerar
det växelvisa boendet.
Växelvis boende
Procent av barn med separerade föräldrar
30
25
Pojkar
Flickor
20
15
10
5
0
0–6 år 7–9 år 10–12 år 13–15 år
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
16–17 år
Det vanligaste bland de växelvis boende barnen är att bo varannan vecka hos mamma och
varannan vecka hos pappa. Bland de lite äldre barnen blir det vanligare med längre perioder.
Speciellt bland 16–17-åriga pojkar där 35 procent delar upp boendet i tvåveckorsperioder.

32 BARNENS FAMILJER
Hur ofta de växelvis boende barnen byter bostad mellan föräldrarna
Procent
100
80
60
16–17 år
13–15 år
10–12 år
7–9 år
0–6 år
40
20
0
Pojke Flicka Pojke Flicka Pojke Flicka Pojke Flicka
Varannan dag Varannan vecka Var 14:e dag Annat
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Kontakter med den förälder barnet inte bor hos
De flesta barn som inte lever med båda sina föräldrar har den frånlevande föräldern inom
fem mils radie (72 procent) från hemmet, folkbokföringsadressen, och 38 procent har
pappan eller mamman inom fyra kilometers radie.
Tonåringarna har i genom snitt lite längre till den från levande föräldern än de yngre
barnen har. I åldersgrupperna 1–5 år och 6–12 år har 40–45 procent högst fyra kilo meter
till den frånlevande för äldern. I åldersgruppen 13–17 år är motsvarande andel 35 procent.
Avstånd till frånlevande förälder 1)
År 2002
Kön, ålder
Avstånd till:
Avstånd i km Far Mor
1–5 år 6–12 år 13–17 år 1–5 år 6–12 år 13–17 år
Fl. Pojk. Fl. Pojk. Fl. Pojk. Fl. Pojk. Fl. Pojk. Fl. Pojk.
–4 km 42 43 39 40 33 33 47 48 46 46 35 36
5–49 km 33 33 35 34 35 34 34 33 32 32 34 34
50–199 km 7 7 8 8 9 9 5 6 7 7 8 9
200–499 km 4 4 5 4 5 5 4 3 4 4 4 5
500 km och mer 1 1 1 1 2 2 1 1 1 1 1 1
Uppgift saknas 13 12 12 12 16 17 10 8 11 10 17 15
Samtliga 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
1) Med frånlevande förälder avses den förälder som barnet inte är folkbokförd hos.
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7

BARNENS FAMILJER 33
Av de barn som bor huvuddelen av tiden hos den ena föräldern (82 procent) så träffar 26
procent den frånlevande föräldern minst en gång i veckan. Kontakten minskar bland de
äldre barnen. I åldersgruppen 0–6 år träffar 36 procent den frånlevande föräldern varje
vecka jämfört med 23 procent i åldersgruppen 16–17 år. Kontakten påverkas av om någon
av föräldrarna har en ny partner, speciellt bland de yngre barnen.
Hur ofta barnet träffar den frånlevande föräldern
Procent
Varje Varje Sällan Aldrig Fader okänd Totalt
vecka månad Far/mor död
Alla barn 0–17 år 26 42 18 7 7 100
Boföräldern är:
Sammanboende med
ny partner 12 46 27 7 8 100
Ensamstående 33 40 14 7 6 100
Barn till:
Föräldrar födda i Sverige 24 48 17 5 6 100
Utlandsfödda föräldrar 31 20 26 13 9 100
Barnet bor helt eller mestadels med:
Mamma 28 41 17 8 6 100
Pappa 21 46 20 5 8 100
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Förutom de 18 procent som bor växelvis så bor 60 procent helt eller mestadels hos
mamma och 22 procent hos pappa. Nära 60 procent av de separerade föräldrarna tycker
att kontakten dem emellan fungerar bra. Föräldrar med yngre barn har tätare kontakt än
de med äldre barn. Cirka 58 procent av de yngsta barnens föräldrar har kontakt varje vecka
jämfört med 28 procent i den äldsta åldersgruppen (16–17 år).
”Jag har skilda föräldar. Det betyder att
man måste planera, PLANERA.”
Flicka, 11 år

34 BARNENS FAMILJER
Barn vars föräldrar avlidit
År 2002 miste 3 176 barn en biologisk förälder vilket motsvarar 1,7 promille av det totala
antalet barn 0–17 år. I en tredjedel av fallen var det modern som gick bort och i två
tredjedelar var det fadern. Tio barn miste båda sina föräldrar under år 2002.
Bland alla barn, 0–17 år, har 3 procent varit med om att mista en förälder genom
dödsfall någon gång under barndomen. Totalt har 17 628 mist sin biologiska far, 6 907
mist sin biologiska mor och 245 mist båda sina biologiska föräldrar genom dödsfall.
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7
Föräldralösa i världen
I stora delar av världen är föräldralöshet ett ökande problem. År 2001 uppskattades
108 miljoner barn ha mist en eller båda sina föräldrar. Av dessa var 9,4 miljoner helt
föräldralösa, varav 40 procent till följd av aids.
När Unicef kartlade situationen i 20 afrikanska länder visade det sig att barn i åldern 5–
14 år som mist en eller båda föräldrarna ofta stod utanför skolan. Många av dem arbetade
mer än 40 timmar i veckan. En undersökning som gjordes i Kenya visade att 52 procent av
de föräldralösa barnen inte gick i skolan mot 2 procent av barnen med föräldrar. Barn som
blivit föräldralösa genom aids har en svårare situation än andra föräldralösa. Ofta har
båda föräldrarna smittats och eftersom aids skrämmer riskerar de att bli utstötta. Det har
visat sig svårt för dessa barn att hitta fosterföräldrar.
”Det finns låtsasmamma och plastmamma.
Men de är väl inte av plast heller!”
Flicka, 9 år

BARNENS FAMILJER 35
Uppskattat antal föräldralösa i världen
År 2001–2010. 0–15 år. Antal miljoner
80
70
60
50
2001
2005
2010
40
30
20
10
2001
2005
2010
0
AIDS Icke-AIDS AIDS Icke-AIDS AIDS Icke-AIDS
Moderlös Faderlös Både moder- och
faderlös
Källa: Children at the brink 2002. Unicef
Syskon
19 procent av barnen 0–17 år är ensambarn utan hemmaboende syskon, 47 procent har
ett syskon, 24 procent har två syskon, 7 procent har tre syskon och 2 procent har fyra
syskon. Bara 1 procent har fem eller fler syskon vilket motsvarar drygt 22 000 barn som
lever i dessa, med svenska mått mätt, barnrika familjer.
Antal hemmaboende syskon (0–21 år)
Procent. År 2002
60
50
2
1
0
40
30
20
10
0
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7
16
17 18
Ålder

36 BARNENS FAMILJER
Mammor och pappor
Förstagångsföräldrarna blir allt äldre, sedan 1970 har medelåldern för att bli förälder ökat
med drygt 5 år för både kvinnor och män.
Ungefär 11 procent av de förstfödda barnen 2003 hade en mamma som var 35 år eller
äldre och 20 procent hade en pappa som var minst 35 år. Denna andel har ökat genom
åren. På 70- och början av 80-talet var motsvarande siffra 3–4 procent.
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
Medelålder vid första barnets födelse
År 1970–2003
Ålder
35
30
25
Män
Kvinnor
20
15
10
5
0
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
I genomsnitt har den nyfödda en mamma som är 30 år och en pappa som är 32 år. Yngst
mamma år 2002 hade den nyfödda vars mamma var 13 år. Den yngsta pappan var 15 år.
Riktigt unga föräldrar är ofta ensamstående, men det förekommer också att de är gifta.
I Sverige föds de flesta förstfödda av samboföräldrar. När det andra barnet föds har
många föräldrar gift sig och majoriteten av andrabarnen föds således av gifta föräldrar. I
övriga Europa har också samboendet blivit vanligt och år 2001 föddes 28 procent av alla
barn inom EU av samboföräldrar. Sverige ligger högst med 56 procent av alla barn men
flera länder ligger över 40 procent (Danmark, Finland, Frankrike och Storbritannien). Lägst
är nivåerna i Sydeuropa (Grekland 4 procent, Italien 10 procent och Spanien 17 procent).
Källa: Eurostat, The Social Situation in the European Union 2003

BARNENS FAMILJER 37
Under senare delen av 1990-talet och fram till idag har omkring 40 flickor om året gift
sig trots att de är under 18 år. Bland pojkar är det ett par stycken per år. Från år 1974 är
myndighetsålder 18 år och för att gifta sig medan man fortfarande är omyndig krävs
dispens.
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
Gifta flickor och pojkar under 18 år
År 1940–2003. Antal
350
300
250
200
Kvinnor
150
100
50
0
1970
75
80
Män
85
90
95
2000
Källa: SCB, Befolkningsstatistik del 4, 2002
Mor- och farföräldrar
Ungefär hälften av de barn som föddes år 2002 har alla fyra mor- och farföräldrar kvar i
livet. En fjärdedel har dessutom alla fyra boende i det egna länet.
Vid 17 års ålder har 14 procent fortfarande alla fyra kvar i livet varav 9 procent har
dem boende i hemlänet. Det är framför allt barn i Stockholm och Uppsala som inte bor i
samma län som far- och morföräldrarna. Runt en tredjedel av de nyfödda i dessa län har
ingen av mor- och farföräldrarna i hemlänet. I Norrbottens län har bara 9 procent av de
nyfödda inte någon mor- eller farförälder boende i det egna länet.
När det första barnbarnet kommer
är den genomsnitt liga åldern för
mormor 54,8 år, för farmor 56,8 år,
för morfar 57,3 och för farfar 59,1 år.
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken

38 BARNENS FAMILJER
Antal far- och morföräldrar i livet för barn 0–17 år
År 2002. Procent
Ålder Antal far/morföräldrar ”i livet” Summa Antal
4 3 2 1 0 barn
0 år 50 20 17 4 9 100 96 026
1 år 49 22 14 4 10 100 92 686
2 år 47 23 14 4 11 100 92 180
3 år 45 24 15 5 12 100 90 321
4 år 43 25 15 5 12 100 91 286
5 år 41 25 16 5 13 100 92 380
6 år 39 26 16 5 13 100 97 075
7 år 37 27 17 6 13 100 104 919
8 år 36 28 18 6 12 100 113 773
9 år 33 28 19 7 13 100 118 889
10 år 31 29 19 8 12 100 124 930
11 år 29 29 20 9 13 100 127 644
12 år 27 29 21 10 13 100 128 916
13 år 24 29 22 11 14 100 121 978
14 år 22 28 23 12 15 100 118 922
15 år 19 27 24 13 17 100 112 075
16 år 16 26 25 15 18 100 109 998
17 år 14 25 25 16 20 100 106 912
Totalt 33 26 19 8 13 100 1 940 910
Antal mor/farföräldrar i livet underskattas något eftersom bara de som återfunnits
i folkbokföringsregistret räknas hit.
Källa: SCB, RTB 2002, specialbearbetning
Kontakten med mor- och farföräldrar
Andelen som träffar eller pratar i telefon minst en gång i månaden. År 2001/2002
Ålder Mormor Morfar Farmor Farfar
10–12 år 66 41 49 35
13–15 år 60 38 48 30
16–17 år 51 26 37 22
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Mormor är den som barnen oftast har kontakt med. I åldersgruppen 10–12 år träffar
eller pratar 66 procent med mormor varje månad. Den andelen sjunker i de högre
åldersgrupperna och i åldern 16–17 år har 51 procent kontakt med mormor varje månad.

BARNENS FAMILJER 39
Boendet
Det är stor skillnad i hur barn till sammanboende föräldrar och barn till ensamstående
föräldrar bor. Bland dem med sammanboende föräldrar bor två tredjedelar i småhus
mot en fjärdedel av dem med ensamstående föräldrar. Andelen trångbodda familjer är
högre bland barnfamiljer med ensamstående föräldrar (29 procent) än bland barnfamiljer
med sammanboende föräldrar (18 procent). Trångbodda anses sammanboende vara när
antalet boende överstiger en per rum, köket oräknat. För ensamstående är normen en
person per rum, kök och ett rum oräknat.
Källa: SCB, Bostads- och hyresundersökningen, 2002
Barn i olika hustyper
Procent
Friliggande Radhus/ Flerfamiljshus, Totalt
småhus kedjehus antal våningsplan
1–2 3–4 5+
Alla barn 0–17 år 58 13 6 16 6 100
Barn till:
Sammanboende föräldrar 65 13 4 12 6 100
Ensamstående förälder 26 14 15 35 10 100
Barn till:
Föräldrar födda i Sverige 64 14 6 12 4 100
Utlandsfödda föräldrar 30 8 9 33 19 100
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
För barn med funktionshinder tillkommer ytterligare aspekter på boendet. När
Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) år 1999 genomförde
Livsvillkorsprojektet framgick att bara var femte familj som hade ett barn, som behövde
bostadsanpassning, hade ett hem som var helt anpassat efter barnets funktionshinder.
Med andra ord bodde 80 procent av barnen i bostäder som bara delvis eller inte alls var
anpassade för dem.
Nära en femtedel av alla barn har tillgång till familjens egna fritidshus, fyra av tio har
tillgång till fritidshus genom släkting eller på annat sätt medan fyra av tio inte har någon
tillgång till fritidshus. Barn med ensamstående föräldrar saknar tillgång till fritidshus i
större utsträckning och det gäller även barn
till utlandsfödda föräldrar.
Nio av tio av 10–18-åringar har eget rum.
Andelen är lägre för barn med utlandsfödda
föräldrar, nämligen tre av fyra (74 procent).
”Jag är den enda i min klass som delar rum.
Man vill ju vara i fred. Men min lillebror
följer efter. Enda stället man kan vara i fred
är på toa, men då är det alltid någon som
kommer och bankar.”
Pojke, 12 år

40 BARNENS FAMILJER
Tillgång till fritidshus och eget rum
Procent
Har tillgång till fritidshus Ej tillgång Har eget
till fritidshus rum
som familj- genom på annat
en äger släkting sätt
Alla barn 0–17 år 18 23 17 42 90*
Barn till:
Sammanboende föräldrar 20 24 17 39 91*
Ensamstående förälder 10 20 15 55 87*
Barn till:
Föräldrar födda i Sverige 21 26 18 35 93*
Utlandsfödda föräldrar 8 11 9 72 74*
* Uppgifter från de s.k. barnintervjuerna i ULF där barnen själv får svara på frågor. Gäller barn i åldern 10–18 år.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Bland de barn som bodde i småhus före föräldrarnas separation bodde 67 procent
kvar i småhus efter separationen, 26 procent hade flyttat in i hyresrätt och 8 procent
i bostadsrätt. Scenariot var ungefär detsamma för dem som bodde i bostadsrätt före
separationen. Bland dem som bodde i hyresrätt bodde 89 procent kvar i hyresrätt efter
separationen.
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7
Bostadstyp för barn före och efter föräldrars separation bland barn med
föräldrar som separerat år 2002
Barn 0–17 år. Procent
Bostadstyp Bostadstyp efter separation Samtliga Antal
före separation Bostadsrätt Hyresrätt Småhus Summa
Bostadsrätt 70 23 7 100 7 3 400
Hyresrätt 2 89 8 100 31 15 514
Småhus 8 26 67 100 62 31 003
Samtliga 10 45 44 100 100 49 917
Som separerade räknas boföräldrar (avser barnets biologiska eller adoptivföräldrar eller andra vuxna som är i föräldrars
ställe) som var folkbokförda på samma adress 2001-12-31 men på olika adresser 2002-12-31 och där ingen av boföräldrarna
avlidit under året.

BARNENS FAMILJER 41
Flytten hemifrån
Flickor flyttar hemifrån tidigare än pojkar och så har det varit under hela 1900-talet. På
lång sikt har genomsnittsåldern för flytten hemifrån sjunkit. Bland kvinnor och män
födda på 1910-talet var genomsnittsåldern 22 år respektive 23 år och bland kvinnor och
män födda på 1960-talet hade den sjunkit till 19 år respektive 20 år. Samtidigt som
genomsnittsåldern sjunkit har den också kommit att koncentreras i åldrarna. Förr flyttade
en del ungdomar hemifrån i tidiga tonåren medan en del blev kvar hemma som vuxna. I
dag följer ungdomars vuxenetablering mer likartade mönster.
Under 1990-talet skedde en fördröjning av flytten hemifrån, särskilt bland unga
kvinnor. År 2002 var, enligt folkbokföringsregistret, 7 procent av flickorna och 4 procent
av pojkarna ”ej hemmaboende” hos föräldrarna vid 18 års ålder. Vid 19 års ålder var 25
procent av flickorna och 13 procent av pojkarna ”ej hemmaboende”.
Flickor och pojkar 16–21 år som flyttat hemifrån
År 2002. Andel efter ålder
70
60
Har barn
Har inte barn
50
40
30
20
10
0
16 år 17 år 18 år 19 år 20 år 21 år 16 år 17 år 18 år 19 år 20 år 21 år
Flickor
Pojkar
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7
Tiden med föräldrarna
Enligt Tidsanvändningsundersökningarna år 1990/91 och år 2000/01 har barns tid med
föräldrarna minskat i alla åldersgrupper under tioårsperioden. Mest minskade den för de
minsta barnen. För barn 0–5 år med sammanboende mammor har samvarotiden minskat
med i genomsnitt en och en halv timme per dag.

42 BARNENS FAMILJER
Huvudorsak är sannolikt att barnomsorgen byggts ut under 1990-talet. Den 1 juli 2001
fick barn till arbetslösa rätt till plats i förskoleverksamhet och den 1 januari 2002 fick barn
till föräldralediga rätt till plats i förskoleverksamhet samtidigt som maxtaxan infördes.
Fler barn är alltså på dagis eller fritids. En annan förklaring skulle kunna vara att barn har
fler aktiviteter.
Att tiden har minskat mer för barn med ensamstående mammor förklaras troligtvis av
att papporna tagit över en del av omsorgen och att det växelvisa boendet ökat.
Genomsnittlig minskning av barns tid med föräldrarna
År 1990/91 och 2000/01. Antal timmar per dag
0,0
0–5 år
6–12 år
13–17 år
-0,5
-1,0
-1,5
-2,0
Ensamstående mamma
Sammanboende mamma
Sammanboende pappa
-2,5
Källa: SCB, Barnens tid med föräldrarna, Demografiska rapporter 2004:1
Ju mindre barnet är desto mer tid tillbringar det tillsammans med föräldrarna. Ett barn
0–5 år med sammanboende föräldrar tillbringade år 2000/01 i genomsnitt 9 timmar per
dag med föräldrarna. Nattsömnen är inte medräknad. Barn tillbringar mer tid ensam med
mamma än med pappa.
Barn tillbringar mest tid tillsammans med sina föräldrar när mamma eller pappa utför
hemarbete. Den näst vanligaste aktiviteten är måltider och därefter kommer TV-tittande.
Barn med ensamstående mamma tillbringade drygt 5 timmar per dag med henne.
”Min mamma jobbar hur mycket som helst.
Hon går klockan 7 och vi äter inte frukost
ihop. Hon kommer hem mycket senare.
Halva veckan sticker hon före mig hemifrån.”
Flicka, 11 år

BARNENS FAMILJER 43
Barns tid med föräldrarna efter barnets ålder
År 2000/01. Genomsnittlig tid i timmar och minuter per dag
10
Barn med ensamstående mamma
10
Barn med sammanboende föräldrar
8
6
4
8
6
4
Tillsammans
med båda
föräldrarna
Tillsammans
med pappa
2
2
Tillsammans
med
mamma
0
0–5 år
6–12 år
13–17 år
0
0–5 år
6–12 år
13–17 år
Källa: SCB; Barnens tid med föräldrarna, Demografiska rapporter 2004:1
Mammas och pappas sysselsättning
År 2002 hade 82 procent av alla barn en mamma och 90 procent en pappa som
var sysselsatt. Under 1990-talet har det blivit allt vanligare att båda föräldrarna
heltidsarbetar eller studerar. År 1992/93 hade 30 procent av barnen 0–17 år föräldrar
som båda var heltidsarbetande. År 2000/01 hade den andelen ökat till 43 procent.
Bland ensamstående mammor har andelen ökat från 44 procent till 57 procent. Det är
mammorna som i större utsträckning arbetar heltid nu än tidigare. Papporna arbetar
heltid i nästan samma omfattning som tidigare.
Barn efter mammas och efter pappas sysselsättning
År 2002. 0–17 år. Procent
100
80
60
40
20
Ej i arbetskraften
Arbetssökande
Frånvarande
I arbete
Personer I arbete utgör tillsammans
med Frånvarande
den grupp som brukar
kallas Sysselsatta. Frånvarande
är den som på grund
av exempelvis sjukdom,
semester eller tjänstledighet
är tillfälligt frånvarande
under hela mätveckan.
Gruppen Ej i arbetskraften
omfattar bl.a. studerande
och hemarbetande.
0
Mamma
Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningarna (AKU)
Pappa

44 BARNENS FAMILJER
Trots att pappors deltidsarbete knappast alls har ökat så visar det sig ändå att åtminstone
pappor med små barn har förkortat sina arbetsdagar. I en jämförelse av SCB:s Tidsanvändnings
undersökningar 1990/91 och 2000/01 så har sammanboende pappor med
barn 0–7 år en genomsnittlig daglig minskning av arbetsdagen med 40 minuter. Mycket
tyder på att även pappor med större barn har minskat sin arbetstid något.
Källa: SCB; Tid för vardagsliv, 2003
De flesta mammor och pappor är nöjda med den arbetstid de har, men drygt 20 procent
av alla sammanboende mammor och pappor önskar kortare arbetstid. Bland de sammanboende
småbarnsmammorna vill drygt 40 procent ha kortare arbetstid. Bland de ensamstående
mödrarna är det cirka 10 procent som önskar kortare arbetstid men en lika stor
andel vill ha längre arbetstid.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2000/2001
Föräldraledighet
De flesta barn tillbringar sitt första år hemma med mamma. Papporna tar endast ut
omkring 7 procent av föräldraledighetsdagarna under barnets första levnadsår. För att öka
pappors uttag av föräldradagar infördes en särskild pappamånad 1995 och ytterligare en
2002. Efter det har pappans andel av uttaget ökat något från det att barnet uppnått ett
års ålder. Men framför allt har pappans andel av uttaget ökat när barnet är något äldre,
från tre års ålder. År 2003 togs 17 procent av föräldraledighetsdagarna ut av pappor. År
1999 var denna andel 12 procent.
Barnfamiljernas ekonomi
I genomsnitt bestod 19 procent av den disponibla inkomsten för barnfamiljer år 2001 av
barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd, föräldraförsäkring samt socialbidrag.
”Jag är van vid stränga föräldrar. Jag får inte
följa med hem å äta hos kompisar. Jag har
inte mycket att säga till om. De är lite
överbeskyddande.”
Flicka, 11 år

BARNENS FAMILJER 45
Familjestödets andel av den disponibla inkomsten för familjer med
hemmaboende barn 0–17 år
År 2001. Procent
Barnets ålder
Bidragets andel (i procent) av den disponibla inkomsten
Familjetyp Barn- Bostads- Under- Föräldra- Social- Samtliga
Antal barn i familjen bidrag bidrag hållsstöd försäkring 1) bidrag bidrag
Ålder
0–5 år 8 2 2 8 2 22
6–12 år 10 2 3 2 2 19
13–17 år 7 2 3 0 2 15
0–17 år 8 2 3 3 2 19
Barn med sammanboende
föräldrar 8 1 1 4 2 15
Därav:
1 hemmaboende
barn 0–21 år 3 1 0 4 1 10
2 hemmaboende
barn 0–21 år 6 0 0 4 1 12
3+ hemmaboende
barn 0–21 år 12 1 1 3 2 20
Barn med ensamstående
föräldrar 11 7 11 2 4 36
Beräkningar är gjorda för familjer där de vuxna har bott i Sverige hela året, dvs. helårspopulationen.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi (HEK) 1993–2001

46 BARNENS FAMILJER
Familjestöd
Föräldrapenning kan betalas ut i totalt 480 dagar, varav 390 dagar med en ersättning som är
80 procent av förälderns sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Högsta SGI (det s.k. taket) är 294
750 kronor per år vilket motsvarar en månadslön på ca 24 500 kronor. Dagarna delas lika mellan
föräldrarna. 60 dagar är reserverade för vardera föräldern medan övriga dagar kan överlåtas från
den ena föräldern till den andra. För föräldrar som har låg eller ingen inkomst alls betalas de 390
dagarna ut enligt grundnivån (180 kronor per dag). Förutom de 390 dagarna kan en förälder vara
hemma med sitt barn i ytterligare 90 dagar enligt lägsta nivån som är lika för alla (60 kronor per
dag). Den tillfälliga föräldrapenningen avser att underlätta för föräldrar att ta hand om sjuka barn
(maximalt 120 dagar per år). Ersättningen är 80 procent av SGI. Pappan till ett nyfött barn har rätt
till 10 dagar med tillfällig föräldrapenning, de så kallade pappadagarna, i samband med barnets
födelse.
Barnbidrag betalas ut för alla barn upp till 16 år. Beloppet är nu 950 kronor per månad. Förlängt
barnbidrag betalas ut för barn över 16 år om barnet går i grundskolan. Flerbarnstillägg betalas ut
till familjer med tre barn eller fler. Tillägget är 254 kr per barn och månad för det tredje barnet, 760
kr per barn och månad för det fjärde barnet och 950 kr per barn och månad för det femte barnet och
varje ytterligare barn.
Underhållsstöd kan lämnas till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. Det är högst 1 173 kronor
per barn och månad. Det betalas ut till den förälder som barnet bor hos. Den förälder som är
bidragsskyldig ska helt eller delvis återbetala samhällets kostnader för underhållsstödet. Beloppet
som ska betalas av den bidragsskyldige är baserat på uppgifter från senaste taxering och antalet
barn. Underhållsstöd kan också betalas ut som utfyllnadsbidrag. Den bidragsskyldige betalar då
direkt till den andra föräldern och försäkringskassan betalar ut mellanskillnaden upp till 1 173
kronor per månad. Utfyllnadsbidrag kan också betalas ut om barnet i stor omfattning bor hos båda
föräldrarna, så kallat växelvis boende.
Bostadsbidrag kan sökas av hushåll med barn som bor hemma och hushåll med umgängesrättsbarn
(samt ungdomar utan barn som fyllt 18 men inte 29 år). Det söks hos försäkringskassan. Bidragets
storlek beror på bostadskostnaden, hushållets inkomst och antalet barn. Bostadsbidraget betalas
ut som ett preliminärt bidrag utifrån den inkomst den sökande själv uppskattat. Den inkomsten
jämförs sedan i efterhand av försäkringskassan med den fastställda taxerade inkomsten för det år
då bostadsbidraget betalades ut.
Vårdbidrag för funktionshindrade barn kan sökas av föräldrar som har ett funktionshindrat barn.
För att få vårdbidrag krävs att barnet behöver särskild tillsyn och vård i minst sex månader eller att
barnets funktionshinder innebär extra kostnader. Föräldrar kan få vårdbidrag om barnet är yngre
än 19 år. Ett helt vårdbidrag är 2,5 prisbasbelopp per år. Prisbasbeloppet för 2004 är 39 300 kronor.
Vårdbidraget kan även betalas ut som tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget
räknas som skattepliktig förmån. Det ger även pensionsrätt.

BARNENS FAMILJER 47
Ekonomiskt utsatta grupper
År 2002 levde 8 procent av alla barn i familjer som under året uppburit socialbidrag.
Av dessa ca 147 000 barn bodde drygt hälften med en ensamstående mamma
och 60 procent hade minst en utrikesfödd förälder. Enligt SCB:s undersökning av
levnadsförhållanden år 2001/2002 uppgav föräldrarna till 19 procent av alla barn att de
saknade kontantmarginal. De kan inte få fram 14 000 kronor med en veckas varsel.
Ju längre tid familjen har ekonomiska problem, desto mer ökar barnets utsatthet. År
2002 fanns drygt 50 000 barn i ca 22 300 familjer som hade ekonomiskt bistånd under
hela eller större delen av året. Långvarigt ekonomiskt bistånd är ofta en följd av problem
med anknytning till arbetsmarknaden. Bland barnfamiljer är detta särskilt tydligt.
Källa: Ekonomiskt utsatta barn, Ds 2004:41
Barn i hushåll som får socialbidrag
År 1983–2002. Procent av samtliga barn 0–17 år
14
12
10
8
6
4
2
0
1983 84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
00
01
02
Källa: SCB, Barn och deras familjer 2002
Inom EU jämförs andelen hushåll som har en disponibel inkomst som understiger
60 procent av medianinkomsten ett givet år. Vid en sådan jämförelse ligger Sveriges
barnfamiljer bra till. EU-15-genomsnittet är att 35 procent av de ensamstående
barnfamiljerna ligger under jämförelsenivån. Sveriges andel är 19 procent. Skillnaden
mellan olika länder förklaras bland annat av hur väl utbyggd föräldraledigheten är. En
familj i Sverige får i genomsnitt 82 procent av nettoinkomsten i betald föräldraledighet
om någon av föräldrarna är hemma under barnets första levnadsår. Det är oftare de yngre
barnen som lever i inkomstsvaga familjer eftersom ekonomin vanligtvis förbättras när
barnen blir äldre och föräldrarna kan förvärvsarbeta mer.

48 BARNENS FAMILJER
Andel familjer med 60 procent eller mindre av medianinkomsten
EU-15. År 1998. Procent
EU-15
Belgien
Danmark
Tyskland
Grekland
Spanien
Frankrike
Irland
Italien
Luxenburg
Nederländerna
Österrike
Portugal
Finland
Sverige
Storbritannien
0 10 20 30 40 50
En vuxen med barn
Två vuxna med barn
Källa: The Social Situation in the European Union 2003
Andra mått som används är inkomststandard. Då tar man hänsyn till prisutvecklingen
för olika komponenter som exempelvis bostäder. En inkomststandard på 1,0 innebär
att man har precis vad som behövs för att klara en rimlig levnadsnivå. Med begreppet
”låg inkomststandard” menas att man ligger under 1,0. Sedan krisåren på 1990-talet har
barnfattigdomen (mätt i andel barn som levde i hushåll med låg inkomststandard och/
eller som uppbar socialbidrag ) minskat och är nu nere på samma nivå som före krisen. År
2001 var den 14 procent. Men under återhämtningen ökade också inkomstspridningen så
att skillnaderna mellan barnfamiljer blev större. Den fattigaste tiondelen har försämrat
sin inkomststandard med 3 procentenheter och den rikaste tion delen har förbättrat
standarden med 11 procentenheter år 1991 jämfört med år 2001.
Källa: Rädda barnen, Barnfattigdomen i Sverige, Årsrapport 2003

BARNENS FAMILJER 49
Barn som tillhör familjer med inkomststandard 1) under 1.0
År 2001. Procent
0–5 år
6–12 år
13–17 år
0–17 år
Sammanboende föräldrar
Ensmstående föräldrar
Storstäder
Förorter
Större städer
Medelstora städer
Industrikommuner
Landsbygdskommuner
Glesbygdskommuner
Övriga större kommuner
Övriga mindre kommuner
Båda födda i Sverige
En förälder utrikesfödd
Båda utrikesfödda
0 5 10 15 20 25
Källa: SCB, Hushållens ekonomi (HEK) 2001
Det är i storstäderna, bland ensamstående föräldrar eller sammanboende föräldrar där
båda är utlandsfödda som inkomststandarden är särskilt låg. Bland barn med utländsk
bakgrund är risken att leva i ett ”fattigt hushåll” fyra gånger så hög som bland barn med
svensk bakgrund. Barnfattigdomen i storstäderna under perioden 1991–2001 visar på en
tilltagande skillnad mellan rikare och fattigare stadsdelar.
1) Inkomststandard = Disponibel inkomst dividerad med norm för levnadsstandard. Norm för levnadsstandard utgörs av
tidigare socialbidragsnormer uppräknat till 2001 års nivå, verklig boendekostnad och barnomsorgskostnad. Vid värdet 1.0
ligger familjen på gränsen för “lägsta rimliga standard”. Vid värdet 2.0 är inkomsterna tillräckliga för försörjning av två
familjer utan att någon ska ha lägre standard än “lägsta rimliga standard”.

50 BARNENS FAMILJER
Andel barn i ekonomiskt fattiga hushåll eller hushåll med socialbidrag
i några stadsdelar i storstäderna
Per stadsdel efter föräldrars bakgrund år 2001. Procent
Totalt antal Andel barn med Andel barn med ekon. fattiga
barn utländsk bakgrund hushåll eller med socialbidrag
Sv. bakgrund Utl.bakgrund
Rinkeby (Sthlm) 5 077 95,2 45,1 62,2
Spånga-Tensta (Sthlm) 9 910 65,6 7,6 54,2
Bergsjön (Gbg) 3 636 83,3 36,6 69,2
Frölunda (Gbg) 1 740 48,4 21,8 54,6
Gunnared (Gbg) 5 774 71,0 26,6 58,7
Lärjedalen (Gbg) 7 086 74,4 13,9 64,4
Fosie (Malmö) 8 135 61,2 17,9 50,3
Hyllie (Malmö) 5 686 53,6 12,7 50,6
Rosengård (Malmö) 7 465 94,1 27,1 76,9
Södra innerstan (Malmö) 4 785 73,9 30,0 70,8
Svensk bakgrund innebär här att båda föräldrarna är födda i Sverige och utländsk bakgrund innebär att någon av
föräldrarna (eller båda) är född utomlands.
Källa: Rädda Barnen, Barnfattigdomen i Sverige, Årsrapport 2003
I några av storstädernas stadsdelar bor mellan hälften och tre fjärdedelar av barn med
utländsk bakgrund i ekonomiskt fattiga hushåll eller hushåll med socialbidrag.
Funktionshinder leder till sämre ekonomi
Vid studier av den ekonomiska situationen för familjer med barn som har funktionshinder
har det visat sig att en större del av de funktionshindrade barnen har ensamstående
föräldrar. Barn med funktionshinder lever ofta i familjer med sämre ekonomiska resurser
än andra. Deras föräldrarna arbetar oftare deltid, är oftare ensamstående och familjen har
högre utgifter för läkemedel och tjänster av olika slag. Särskilt utsatta i alla avseenden är
barn som är beroende av tekniska hjälpmedel.
Källa: Socialstyrelsen, Handikappomsorg, Lägesrapport 2003
Synpunkter på hur en bra förälder ska vara:
”Man ska känna att man kan lita på sina
föräldrar, och kan prata med varandra. Ger
stöd, och tryggheten och så kärlek osv. Ska
ha ganska bra koll på barnens liv.”
Flicka, högstadiet

BARNOMSORG OCH SKOLA 51
Barnomsorg och skola
Foto: Johan Hedenström, Tiofoto
Tiden i barnomsorg och skola utgör en stor del av barnens liv. Små barn har ofta inte
speciellt långa dagar utanför hemmet, men med åldern blir tiden i förskolan eller skolan
allt längre. En ettåring är i genomsnitt på förskola eller familjedaghem drygt 5 timmar
om dagen. En femåring är där någon timme längre. När barnen börjar skolan tillbringas
dagen utanför hemmet i skolan men även i skolbarnsomsorgen. Sexåringarna är i
genomsnitt på fritids tre och en halv timme om dagen. Därtill kommer tiden i skolan. Ju
äldre barnen sedan blir, desto längre blir skoldagarna och kortare blir tiden på fritids.
Källa: SCB, Barnens tid med föräldrarna, demografisk rapport 2004:1

52 BARNOMSORG OCH SKOLA
Barnomsorg
Förskoleverksamhet vänder sig till barn från ett år till dess de börjar förskoleklass.
Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla förskoleverksamhet till barn vars föräldrar
förvärvsarbetar eller studerar eller då barnet har ett eget behov av verksamheten.
Skyldigheten omfattar även barn till arbetslösa eller föräldralediga under minst tre
timmar per dag eller 15 timmar i veckan. Plats ska erbjudas utan oskäligt dröjsmål, vilket
enligt Skolverket normalt sett innebär inom tre till fyra månader efter det att föräldrarna
anmält behov. Plats ska erbjudas så nära barnets hem som möjligt.
Kommunerna ansvarar för att det finns förskoleverksamhet och att barn faktiskt
erbjuds sådan verksamhet. Verksamhet som bedrivs av enskilda anordnare utgör
ett alternativ till den kommunala verksamheten. Kommunerna ansvarar också för
förskoleverksamhetens kvalitet. Det ska finnas personal med sådan utbildning eller
erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan
tillgodoses. Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek och lokalerna
ska vara ändamålsenliga. Verksamheten ska utgå från varje barns behov.
Källa: Skolverket, Faktablad om förskoleverksamhet
Barnomsorg är ett begrepp som inte förekommer i skollagen, men som brukar användas som en
samlande benämning för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Förskoleverksamheten vänder sig till barn som inte börjat skolan och omfattar förskola, familjedaghem
och öppen förskola.
Skolbarnsomsorgen vänder sig till barn som börjat skolan (inkl. förskoleklass) och bedrivs i form
av fritidshem, familjedaghem och öppen fritidsverksamhet.
Omsorg utanför hemmet
Barnomsorgen har byggts ut mycket snabbt i Sverige. År 1975 var ungefär 10 procent
av alla 1–12-åringar inskrivna i förskola, familjedaghem eller fritidshem. År 2003 hade
den andelen ökat till 59 procent. Men andelen inskrivna beror på barnens ålder. Ju äldre
barnen är desto fler är det som klarar sig själva. Störst andel inskrivna i barnomsorgen
finns i åldern 4–5 år, då nästan alla barn är inskrivna på förskola eller familjedaghem (96
procent).
Hösten 2003 fanns 83 procent av alla 1–5-åringar i förskolor eller familjedaghem. Bland
de små skolbarnen, 6–9 år, var 76 procent inskrivna i barnomsorgen och då handlar den
nästan bara om fritidshem. Bland de lite större skolbarnen, 10–12 år, är endast 10 procent
inskrivna.
Totalt var 730 000 barn inskrivna i barnomsorgen år 2003.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241

BARNOMSORG OCH SKOLA 53
Barn inskrivna i barnomsorgen
Andel av samtliga barn. 1998–2003
100
80
60
1–5 år
6–9 år
40
20
10–12 år
0
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Källa: Skolverket, Barnomsorg och siffror 1999–2003
Förskolebarns omsorgsform
Hösten 2002. Procent
Omsorgsform
Ålder
1 år 2 år 3 år 4 år 5 år Alla 1–5 år
Kommunal förskola 42 67 71 72 75 67
Förskola i enskild regi 6 10 11 12 12 11
Familjedaghem 5 8 7 7 6 7
Egen dagbarnvårdare
eller egen barnflicka 1 0 0 1 0 0
Släkting, granne etc 4 1 1 1 1 1
Hemma med föräldrar
som turas om 6 3 2 2 2 3
Hemma med föräldrar
(inkl. föräldralediga) 35 10 7 5 3 10
Annat sätt 1 0 1 0 0 1
Summa 100 100 100 100 100 100
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2002
Nattis
Nattis brukar man kalla omsorg till barn som har föräldrar som arbetar på kväller, nätter
eller helger. Den vanligaste formen är nattöppna förskolor, men även familjedaghem och
omsorg i hemmet förekommer. Knappt 3 000 barn, 1 700 förskolebarn och 1 100 skolbarn,

54 BARNOMSORG OCH SKOLA
hade nattomsorg en vanlig vecka år 2003. Det kan jämföras med det totala antalet barn
i barnomsorgen, som är 730 000 barn. Det finns dock en betydande efterfrågan som inte
är tillgodosedd. Cirka 20 procent av landets kommuner kan inte tillgodose efterfrågan på
nattomsorg.
Källa: Skolverket, Barnomsorg på obekväm arbetstid (2003)
Enskild omsorg allt vanligare
Barnomsorg i enskild regi blev allt vanligare under 1990-talet och blir fortfarande allt
mer populärt. Cirka 12 procent av alla barn i barnomsorgen finns i enskilda förskolor,
familjedaghem eller fritidshem år 2003. Oftast är det förskolor som drivs i enskild regi. De
enskilda förskolorna är oftast föräldrakooperativ eller bolagsdrivna. Cirka 40 procent av
barnen i enskild förskola finns i föräldrakooperativ och 30 procent i bolagsdriven förskola.
Enskild barnomsorg är vanligast i storstäder och förorter. Att välja enskild förskola är
också betydligt vanligare bland högutbildade än bland lågutbildade.
Källa: Skolverket, Beskrivande data om barnomsorg, skola och vuxenutbildning 2003, rapport 236 samt Barn, elever, personal
och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Barn inskrivna i enskild verksamhet
Procent av alla barn i verksamheten
Barn inskrivna i
Förskolor Familjedaghem Fritidshem Barnomsorgen totalt
1998 13 3 5 8
1999 15 5 7 10
2000 15 6 8 11
2001 17 7 7 11
2002 17 8 8 12
2003 17 9 8 12
Källa: Skolverket, Barn, elever och personal – riksnivå, del 2, 2004 rapport nr 244
Närvarotiden
Ju äldre barnen blir desto vanligare är det att de får sin tillsyn utanför hemmet. Även
närvarotiden påverkas med stigande ålder. Äldre förskolebarn vistas längre i omsorg
utanför hemmet än yngre gör. Närvarotiderna är längst i storstäder och i förorter.
Föräldrarnas utbildningsnivå påverkar också barnens närvarotid i barnomsorgen. Ju
högre utbildningsnivå föräldrarna har desto längre dagar har barnen i barnomsorgen.
Ensamståendes barn har längre närvarotid än sammanboendes barn.
Den genomsnittliga närvarotiden sjönk med en timme mellan 1999 och 2002, från 31
till 30 timmar i veckan. Minskningen beror nästan helt på att antalet ”tretimmarsbarn”
har ökat till en följd av att barn till arbetslösa och föräldralediga har fått rätt till plats
minst tre timmar per dag genom reformen Maxtaxa och allmän förskola m.m., vars olika
delar genomförts under åren 2001–2003. Barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar
har samma närvarotider som tidigare, 32 timmar i veckan i genomsnitt.
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2002

BARNOMSORG OCH SKOLA 55
Närvarotid bland barn 1–5 år. Barn i förskola eller familjedaghem efter det
antal timmar de vistas där varje vecka
Procent
25
20
15
10
5
0
1–2
3–7
8–12
13–17 18–22 23–27 28–32 33–37 38–42 43–47 48–
timmar per vecka
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2002
Köer
Alla kommuner är skyldiga att ordna plats i förskola eller familjedaghem inom tre till fyra
månader från det att man söker plats för sitt barn. En kartläggning hösten 2003 visade att
14 kommuner inte klarade detta. Det förekom även särskilda förskolor eller avdelningar
där barn placerades i väntan på en plats. Detta förekom i 20 av landets kommuner.
Intagningen till barnomsorgen har kommit att koncentreras allt mer till hösten, när
många platser blir lediga i samband med skolstarten. Det blir allt svårare att få plats vid
andra tider på året.
Källa: Skolverket, Plats utan oskäligt dröjsmål (2003)
Sociala skillnader
Föräldrarnas utbildning och yrke är exempel på socioekonomiska faktorer som påverkar
barnens utnyttjande och form av omsorg.
Barn till tjänstemän har tidigare i högre grad fått sin barnomsorg utanför hemmet.
Men i takt med att barnomsorgen byggts ut har dessa skillnader minskat.
Även föräldrarnas utbildningsnivå har ett visst samband med barnets omsorg. Barn
vars föräldrar har lång utbildning är oftare inskrivna i förskoleverksamhet än barn vars
föräldrar har kortare utbildning. Särskilt stora skillnader finns i valet av enskild förskola
samt i barnens närvarotid. Ju högre utbildning föräldrarna har, desto vanligare är det att
barnet går i en förskola som drivs i enskild regi. Endast 4 procent av barnen vars föräldrar
har kort utbildning (högst två års gymnasial utbildning) går i en enskild förskola, jämfört
med 15 procent av dem vars föräldrar har eftergymnasial utbildning längre än två år.
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2002

56 BARNOMSORG OCH SKOLA
Förskolebarn med utländsk bakgrund
Barn med en förälder född i Sverige och en utrikesfödd har ungefär samma
”barnomsorgsmönster” som barn vars båda föräldrar är födda i Sverige. Barn vars båda
föräldrar är födda utomlands uppvisar ett annat mönster. De går oftare i kommunala
förskolor än andra barn och mer sällan i familjedaghem. De går inte heller lika ofta i
enskilda förskolor som andra barn.
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2002
År 2003 hade 14 procent av 1–5-åringarna som gick i förskola ett annat modersmål än
svenska. I familjedaghemmen var andelen mindre, 4 procent.
Av de barn som gick i förskola eller familjedaghem och hade annat modersmål än
svenska, fick vart åttonde barn (13 procent) stöd i sitt modersmål.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Barn 1–5 år efter omsorgsform och föräldrarnas födelseland 2002
Procent
100
80
60
40
På annat sätt
Barnet hemma
Privat omsorg
Familjedaghem
Enskild förskola
Kommunal förskola
20
0
Båda födda
i Sverige
En född i Sverige,
en utomlands
Båda födda
utomlands
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2002
Arbetslösas och föräldraledigas barn
Maxtaxereformen ledde till att flera barn skrevs in i förskolan. Nästan 20 000 fler barn
skrevs in i förskolan år 2002 än året innan. De flesta av dessa hade en förälder som var
föräldraledig. År 1999 gick 26 procent av alla 1–5-åringar med en föräldraledig förälder i
förskola, tre år senare var andelen nästan dubbelt så hög, 47 procent.
Det har även blivit vanligare att barn till arbetslösa går i förskola. För dem har
andelarna ökat från 58 procent år 1999 till 76 procent år 2002. Även barn till sjukskrivna
har blivit fler i förskolan. År 2002 hade cirka 20 000 1–5-åringar i förskolan en lång tidssjukskriven
eller sjukpensionerad förälder. Det är dubbelt så många som tre år tidigare.

BARNOMSORG OCH SKOLA 57
Reformen Maxtaxa och allmän förskola m.m. består av flera delar som har trätt i kraft vid olika
tidpunkter:
• Barn till arbetslösa eller föräldralediga fick fr.o.m. den 1 juli 2001 respektive 1 januari 2002 rätt till
förskoleverksamhet under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan.
• Maxtaxa i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg infördes den 1 januari 2002.
• Allmän förskola för fyra- och femåringar infördes den 1 januari 2003. Dessa barn ska erbjudas
minst 525 avgiftsfria timmar i förskola per år från höstterminen det år de fyller fyra år.
Källa: Skolverket, Uppföljning av reformen maxtaxa, allmän förskola m.m. 2003, rapport 231
Barn till arbetslösa eller föräldralediga har inte på motsvarande sätt rätt till
skolbarnsomsorg. I två tredjedelar av kommunerna måste skolbarnet sluta i
skolbarnsomsorgen om föräldern blir arbetslös. I drygt tre fjärdedelar av kommunerna
mister skolbarnen sin plats om föräldern tar föräldraledigt för ett syskon.
Skolbarnsomsorgen har fått ta emot många fler barn sedan maxtaxereformen
infördes. En stor anledning tros vara att den är en priskänslig verksamhet och en sänkning
av avgifterna ökade efterfrågan.
Källa: Skolverket, Plats utan oskäligt dröjsmål. samt Uppföljning av reformen maxtaxa, allmän förskola m.m. 2003, rapport 231
Barn i behov av särskilt stöd
Förskolans särskilda ansvar för barn i behov av särskilt stöd, lyfts fram i både läroplanen
och skollagen. Det finns dock ingen entydig definition av vilka barn som omfattas av begreppet
barn i behov av särskilt stöd. Det framgår att gruppen är heterogen och att en rad
behov kan ingå i begreppet. Det kan dels handla om barn med funktionshinder, men den
stora gruppen utgörs av barn med mer svårtolkade och diffusa problem. Exempelvis barn
som har svårigheter med koncentration, motorik, språk eller inlärning men även barn med
känslomässiga, psykosociala problem samt barn som far illa.
I en enkät från 2002 fick kommunerna besvara frågor om barn i behov av särskilt stöd.
Resultatet visar att nästan 60 procent av kommunerna tycker att barn i behov av särskilt
stöd har ökat. Särskilt vanligt är det i storstadskommunerna. Det tycks även finnas ett
samband mellan större gruppstorlekar och en ökad andel barn i behov av särskilt stöd. I
de kommuner där gruppstorlekarna ökat, har även barn i behov av särskilt stöd ökat.
De vanligaste formerna av särskilt stöd är att personalen får handledning eller att
det görs en personalförstärkning. Det är relativt ovanligt att minskning av antalet barn i
barngrupperna används som en åtgärd. Inte heller är resursavdelningar vanliga.
I drygt hälften av kommunerna tycker man att stödinsatserna är otillräckliga. Sämst
är situationen i storstäderna, där 80 procent av kommunerna tycker att insatserna är
otillräckliga.
Källa: Skolverket, Förskola i brytningstid (2004), rapport 239

58 BARNOMSORG OCH SKOLA
Förändring i kommunerna av barngruppernas storlek
och andelen barn i behov av särskilt stöd, sedan 1999
Procent
Barngruppernas Andelen barn i behov av särskilt stöd har:
storlek har: Ökat Minskat Oförändrat Totalt
Ökat 75 2 23 100
Minskat 57 4 39 100
Oförändrat 63 4 33 100
Källa: Skolverket, Förskola i brytningstid (2004), rapport 239
Barngrupper och personal
Efter decennier av kraftig utbyggnad, där tillgången på platser stått i centrum, handlar
diskussionen idag mer om kvalitativa aspekter. 1990-talets utbyggnad av förskola och
fritidshem har skett parallellt med ekonomiska neddragningar, vilket fått till följd att
barngrupperna blivit större och att personaltätheten minskat. Låg personaltäthet och
stora grupper har negativa effekter på barns språkutveckling och samspelet mellan barn
och vuxna. Forskning tyder på att gruppstorlek har större betydelse för kvaliteten än
personaltäthet. Mindre grupper är att föredra framför större med samma personaltäthet.
Svensk och internationell forskning tyder också på att vissa kategorier som yngre barn,
barn i behov av särskilt stöd och socialt missgynnade barn, gynnas mer än andra av att
vara i mindre grupper.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rappport 241
Barngruppernas storlek i förskola och fritidshem
Genomsnittligt antal barn per grupp 1990–2003
35
30
Fritidshem
25
20
Förskola
15
10
5
0
1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241

BARNOMSORG OCH SKOLA 59
Gruppstorlekarna i förskolan nådde rekordnivåer under 1990-talet, men ökningen har
under de senaste åren avstannat. Den genomsnittliga gruppstorleken i förskolan är 17,2
barn hösten 2003. År 1990 var den 13,8. I 15 procent av grupperna finns år 2003 21 barn
eller fler. Hälften av småbarnsgrupperna (0–3 år) har mellan 14 och 16 barn. Det var
ganska ovanligt år 1990 att det fanns fler än 16 barn i en småbarnsgrupp. I 8 procent av
småbarnsgrupperna finns det år 2003 fler än 16 barn.
På fritidshemmen har gruppstorlekarna fördubblats sedan 1990. I genomsnitt finns
det 30 barn per grupp, att jämföra med 18 barn per grupp 1990. De lokala variationerna är
dock stora, vilket gör att grupperna på sina håll är ännu större.
Antalet barn per årsarbetare har ökat kraftigt under 1990-talet. Hösten 2003 gick det 5,4
barn per årsarbetare i förskolan och 18,2 barn per årsarbetare på fritidshemmen.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241 samt Förskola i brytningstid (2004),
rapport 239
Antal barn per årsarbetare i förskola och fritidshem 1990–2003
20
15
Fritidshem
10
5
Förskola
0
1991
1993
1995
1997
1999
2001
2003
Antal barn per årsarbetare i
Förskola
Fritidshem
Förskola
Fritidshem
1990 4,2 8,3
1991 4,5 8,4
1992 4,9 11,5
1993 5,2 10,0
1994 5,2 10,6
1995 5,5 11,5
1996 5,5 11,5
1997 5,7 12,4
1998 5,7 15,5
1999 5,4 17,8
2000 5,4 17,5
2001 5,4 17,4
2002 5,3 18,4
2003 5,4 18,2
Källa: Skolverket, Gruppstorlekar och personaltäthet i förskola, förskoleklass och fritidshem samt Barn, elever, personal och
utbildningsresultat 2004, rapport 241

60 BARNOMSORG OCH SKOLA
Skolbarnsomsorg
Skolbarnsomsorgen – fritidshem och familjedaghem – omfattar barn mellan 6 och 12 år.
Det är främst de yngre skolbarnen som finns i skolbarnsomsorgen. I åldersgruppen 6–9
år är tre fjärdedelar inskrivna i skolbarnsomsorg. De övriga barnen i denna ålder har ofta
föräldrar som förvärvsarbetar eller studerar på olika tider och turas om att vara hemma
med barnen. Det är ganska ovanligt att de yngsta skolbarnen inte har någon omsorg alls
efter skolan.
Skolbarnens omsorg år 2002
Barn 6–12 år efter omsorgsform. Procent
100
80
60
40
Annat
Klarar sig själv
Hemma med förälder
Familjedaghem
Fritidshem
20
0
6 år 7 år 8 år 9 år
10 år
11 år
12 år
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2002
De äldre skolbarnen, 10–12 år, finns sällan inskrivna i någon verksamhet. Vanligast är att
föräldrarna turas om att vara hemma med barnet. Det är även vanligt att 10–12–åringarna
klarar sig helt själva efter skolan. Ungefär 40 procent har ingen omsorg alls utan klarar sig
helt själv efter skolans slut.
Öppen fritidsverksamhet är ett alternativ till inskriven verksamhet för 10–12-åringarna.
Här behöver inte barnen vara inskrivna och de betalar ingen avgift. Cirka 5 procent av
10–12-åringarna deltar i öppen fritidsverksamhet.
Åldern är den avgörande faktorn när det gäller hur länge barnen är på fritids eller hos
dagmamma varje dag. De yngre skolbarnen har kortare dagar i skolan och är således
längre tid i skolbarnsomsorgen. Dessutom klarar de sig inte själva på samma sätt som
de äldre skolbarnen. Sexåringarna är i genomsnitt 19 timmar per vecka i fritidshem eller
familjedaghem.
I den öppna fritidsverksamheten befinner sig barnen oftast bara några timmar i
veckan.
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2002

BARNOMSORG OCH SKOLA 61
Kommunernas regler har skärpts
Under perioden 2001–2003 har 3 047 barn stängts av från förskola eller fritidshem efter
att föräldrarna inte betalat avgiften. Siffran gäller de 227 kommuner som svarade på en
enkät utsänd av KommunAktuellt våren 2004. 95 procent av kommunerna uppgav att
de stänger av barn om avgiften uteblir. I var femte kommun hade dessa regler införts de
senaste fem åren och i ytterligare var femte hade reglerna skärpts. Årsskiften 2003/2004
var kommunernas sammanlagda krav för obetalda avgifter 65 miljoner kronor.
Källa: http://www.kommunaktuellt.com/zino.aspxarticleID=5888
Förskoleklass
Sexåringarna har sedan 1998 en egen skolform, förskoleklassen. Det är frivilligt att
delta för eleverna, men kommunerna har skyldighet att erbjuda plats till alla som vill.
Verksamheten bedrivs nästan alltid under samma pedagogiska ledning som grund- eller
särskolan och dessutom i samma lokaler.
På samma sätt som för de elever som börjat grundskolan, går eleverna i förskoleklass
under en del av dagen och sedan ofta på fritidshem eller hos dagmamma under resten av
dagen.
Eleverna
Ungefär 90 000 barn går i förskoleklass. Antalet har minskat successivt under de
senaste åren, i takt med att antalet barn i de årskullarna krympt. Nästan alla sexåringar,
94 procent, går i förskoleklass. Som ett resultat av detta har antalet sexåringar i
grundskolans årskurs 1 minskat.
Av alla elever i förskoleklass går 7 procent i en verksamhet i enskild regi. Detta blir allt
vanligare, men fortfarande är andelen betydligt lägre än i barnomsorgen.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Lärarna
I förskoleklass fanns det hösten 2003 i genomsnitt 7,8 årsarbetare per 100 elever. De flesta
har högskoleutbildning, 84 procent av personalen i kommunala förskoleklasser och 61
procent i fristående. Den andelen har minskat under en rad år. Personalen i förskoleklass
är oftast förskollärare 71 procent, fritidspedagog 7 procent , eller lärare 4 procent.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Grundskolan
Alla barn mellan sju och sexton år i Sverige har skolplikt. Om föräldrarna önskar det kan
barnen få börja skolan redan när de är sex år. Kommunerna är skyldiga att anordna plats
för alla sexåringar i förskoleklassen. Till den obligatoriska skolan räknas grundskolan,
sameskolan, specialskolan och särskolan. Undervisningen är obligatorisk och avgiftsfri.
Källa: Skolverket, Faktablad om grundskolan

62 BARNOMSORG OCH SKOLA
Eleverna och skolorna
Nu har de stora barnkullarna som föddes under boomen i början av 1990-talet nått
högstadiet. Det totala antalet elever i grundskolan ligger på en rekordhög nivå, men
antalet väntas snart dala kraftigt. På slutet av 1990-talet var födelsekullarna små och
dessa barn knackar nu på dörren till skolan.
Fortfarande finns dock över en miljon barn i grundskolan totalt.
Elever i grundskolan 1980/81–2003/04, samt prognos t.o.m. 2009/10
Antal
1 200 000
1 000 000
prognos
800 000
600 000
400 000
200 000
0
1980/
81
1985/
86
1990/
91
1995/
96
2000/
01
2005/
06
2009/
10
En genomsnittlig grundskola har 208 elever. De fristående skolorna är oftast mindre än de
kommunala. I de fristående skolorna går i genomsnitt 117 elever och i de kommunala 219
elever.
Källa: Skolverket, Barnomsorg, skola och vuxenutbildning i siffror 2002, rapport 233 samt Barn, elever, personal och
utbildningsresultat 2004, rapport 241
Grundskolan läsåret 2003/04
Huvudman Antal elever Antal skolor Elever per skola
Kommunala skolor 979 244 4 470 219
Sameskolan 143 6 24
Fristående skolor 65 036 554 117
därav med inriktning
allmän 28 719 215 134
speciell pedagogik 19 125 177 108
konfessionell 6 689 67 100
språklig/etnisk 4 950 29 171
speciell ämnesprofil 5 156 29 178
övriga 397 37 11
Internationella skolor 1 757 8 220
Riksinternatskolor 261 3 87
Totalt 1 046 441 5 041 208
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241

BARNOMSORG OCH SKOLA 63
Fristående skolor
Det blir allt vanligare att gå i fristående grundskola. På fem år har antalet barn i
fristående skolor mer än fördubblats. Läsåret 2003/04 gick drygt 65 000 barn i fristående
skolor, vilket motsvarar 6,2 procent av samtliga elever. Fördelningen mellan flickor och
pojkar är jämn i de fristående skolorna. Andelen flickor i fristående skolor var 51 procent
och andelen pojkar 49.
Den vanligaste formen av fristående skola är den med allmän inriktning. Där går 44
procent av alla barn i fristående skolor. På andra plats kommer speciell pedagogik,
exempelvis Montessori och Waldorf, där 30 procent går. Därefter kommer inriktningarna
konfessionell (10 procent), speciell ämnesprofil (8 procent), språklig etnisk (8 procent) och
övriga (1 procent).
Elever i fristående grundskolor
Antal
80 000
70 000
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
1991/
92
1993/
94
1995/
96
1997
/98
1999/
00
2001
/02
2003/
04
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Modersmål och flyktingundervisning
Drygt 140 000 elever i grundskolan var läsåret 2003/04 berättigade till
modersmålsundervisning. Det motsvarar 14 procent av alla elever. Den andelen är högre
än någonsin. Ungefär hälften av alla berättigade elever deltar i modersmålsundervisning.
En orsak till att inte fler deltar kan vara att undervisningen i modersmål oftast ligger
utanför timplanebunden tid.

64 BARNOMSORG OCH SKOLA
Elever i modersmålsundervisning i grundskolan
1991/92–2003/04
150 000
120 000
90 000
60 000
Deltar
Deltar ej
30 000
0
91/
92
92/
93
93/
94
94/
95
95/
96
96/
97
97/
98
98/
99
99/
00
00/
01
01/
02
Källa: Skolverket, Barn, elever och personal – riksnivå, del 2, 2004, nr 244
02/
03
03/
04
Läsåret 2003/04 fanns det drygt 4 500 asylsökande elever i grundskolan. Antalet har
successivt ökat. På fem år har antalet fördubblats. Läsåret 1999/00 fanns cirka 2 000
asylsökande elever i grundskolan.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Lärare och annan personal
Eftersom elevantalet har ökat under senare år, så har även antal lärare ökat. Men det
finns en brist på behöriga lärare och andelen med pedagogisk utbildning minskar.
Läsåret 2003/04 hade 81 procent av lärarna i grundskolan pedagogisk utbildning. Den
andelen har minskat under en rad år. Kvinnliga lärare har i högre grad än män pedagogisk
utbildning.
Hösten 2003 fanns det 8,0 heltidstjänstgörande lärare per 100 elever. Det är den högsta
nivån på sju år.
”Jag tränar jättemycket på gångertabellerna
hemma. Och då kan jag dem. Men när jag ska
räkna 40 tal på 3 minuter då blir huvudet
alldeles tomt.”
Flicka, 9 år

BARNOMSORG OCH SKOLA 65
Heltidstjänstgörande lärare i grundskolan
1986/87–2003/04. Antal heltidstjänstgörande lärare per 100 elever
10
8
6
4
2
0
87/
88
89/
90
91/
92
93/
94
95/
96
97/
98
99/
00
01/
02
03/
04
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
En studie från 2002 visar att det i genomsnitt går omkring 800 elever per skolsköterska
och runt 16 000 elever per skolläkare. Många skolsköterskor och skolläkare tycker att de
har för små resurser för att kunna erbjuda en bra och säker skolhälsovård. Detta gäller
två tredjedelar av skolsköterskorna och drygt hälften av skolläkarna. De anser att de har
tidsbrist och ansvar för alltför många elever.
En klar majoritet av verksamhetschefer, skolläkare och skolsköterskor tycker också att
tillgången på skolpsykologer och kuratorer är otillräcklig i den egna verksamheten.
I skollagen stadgas att skolhälsovård ska anordnas för eleverna och att för
skolhälsovården ska finnas skolläkare och skolsköterska.
Källa: Socialstyrelsen, Skolhälsovården i tio kommuner i Sydsverige (2002)
I en annan undersökning tillfrågades skolsköterskor, skolpsykologer och skolkuratorer om
sin arbetssituation. Nästan alla tillfrågade tyckte att arbetsuppgifterna hade ökat sett
ur ett tioårsperspektiv. Mer än 90 procent av dem som hade uppfattning om elevernas
hälsotillstånd ansåg att elevernas psykiska hälsotillstånd är sämre nu än för tio år sedan.
Källa: Barnombudsmannen, Vårdförbundet, Sveriges Psykologförbund och Akademikerförbundet SSR, Elevhälsa (2002)
Elevernas syn på lärarna och undervisningen
Lärarna får gott betyg av eleverna. Sju av tio elever tycker att lärarna undervisar bra.
Elevernas syn på lärarna har successivt blivit mer positiv under de senaste tio åren. År
1993 var det 58 procent som tyckte att lärarna undervisade bra. År 2003 är den andelen
alltså 71 procent.

66 BARNOMSORG OCH SKOLA
Ungefär åtta av tio elever tycker att det är mycket eller ganska lätt att vända sig till någon
av sina lärare eller till elevvårdspersonal om de får problem som har med skolan att göra.
Ungefär hälften av alla tycker att det är lätt att vända sig till rektorn.
Det är stor skillnad mellan elevernas och de vuxnas syn på om det behövs fler vuxna
i skolan. Av eleverna tycker 44 procent att det behövs fler vuxna i skolan medan det är
drygt 90 procent av lärarna och föräldrarna som tycker det.
Det är 95 procent av lärarna som trivs med eleverna och 83 procent av eleverna som trivs
med sina lärare.
Källa: Skolverket, Attityder till skolan 2003
Särskilt stöd
Enligt skollagen ska särskilt stöd ges till elever som har svårigheter i skolarbetet. Elever
med behov av särskilt stöd undervisas i de flesta fall i ordinarie klasser i grundskolan och
gymnasieskolan. I viss utsträckning förekommer också särskilda undervisningsgrupper
för elever med funktionshinder, liksom särskilda grupper för elever med sociala och
emotionella problem.
Resultat från en studie genomförd av Skolverket år 2001/2002 visar att 21 procent
av eleverna bedöms vara i behov av särskilt stöd, men endast 17 procent får detta. Det
innebär att var femte elev, bland dem som anses ha så stora svårigheter att de skulle
behöva extra stöd, inte får hjälp. Andelen elever som bedöms behöva stöd är tämligen
stabil över regioner och skoltyper. Särskilt stöd är mer vanligt i de lägre skolåren än i de
högre.
Källa: Skolverket, Kartläggning av åtgärdsprogram och särskilt stöd i grundskolan
Eleverna själva är de som är mest nöjda med möjligheterna att få extra hjälp och stöd.
Det är nämligen 74 procent av alla elever som tycker att möjligheterna till stöd och extra
hjälp är bra, men endast 38 procent av lärarna och föräldrarna.
Källa: Skolverket, Attityder till skolan 2003
Trivsel och fysisk miljö
Skolan är för de allra flesta en trevlig plats att vara på. År 2003 var det 89 procent av
eleverna och 87 procent av lärarna som trivdes bra eller mycket bra i skolan. Detta visar
Skolverkets undersökning Attityder till skolan 2003. Ungefär sex av tio elever tycker att
den fysiska skolmiljön, till exempel lokaler och skolgård, är bra. Att miljön är dålig tycker
ungefär 20 procent av eleverna. Tre av fyra tycker att biblioteket är bra i skolan.
Minst nöjda är eleverna med skolmaten. Men trots att endast hälften av eleverna
tycker att skolmaten är bra, så är trenden ändå sådan
att fler är positiva i dag än för tio år sedan. En stor
del av eleverna är dock fortfarande missnöjda med
skolmaten. En av tre tycker att maten är ganska eller
mycket dålig.
Källa: Skolverket, Attityder till skolan 2003
”Vi har ett stort bibliotek. Det är
ganska bra.”
Flicka, 12 år

BARNOMSORG OCH SKOLA 67
Barnombudsmannens undersökning Rätten att komma till tals (2002) ger en liknande
bild av elevernas åsikter om skolmiljön. Cirka tre fjärdedelar av eleverna i årskurs 2–9 är
nöjda med hur det är i skolan. Minst nöjda är eleverna med toaletterna i skolan. Överlag
blir eleverna mindre nöjda ju äldre de är.
Miljön i skolan
Andel elever i årskurs 2–9 som är nöjda 2002
Procent
100
80
”Man kan ju undra varför de
alltid bygger skolor på höjden,
typ jättemånga trappor. Men
man får ju bra benmuskler.”
60
40
Flicka, 12 år
20
0
Flickor
Pojkar
Klassstorlek
Matsalen
Lokalerna
Toaletterna
Skolgården
Skolmaten
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals (2002)
Skolk
Den olovliga frånvaron i skolan har enligt eleverna minskat något under 90-talet. År 2003
menade 49 procent av eleverna att de aldrig var frånvarande från skolan utan lov jämfört
med 45 procent 1993. Andelen som är frånvarande utan lov mycket eller ganska ofta är
dock ungefär samma år 2003 som år 1993, nämligen cirka 5 procent.
Källa: Skolverket, Attityder till skolan 2003
Inflytande
Eleverna har en lagstadgad rätt till inflytande i skolan. I Skollagen står det att eleverna ska
ha inflytande över hur deras utbildning utformas.
I Skolverkets undersökning Attityder till skolan 2003 har elever tillfrågats om viljan
att påverka och möjligheten. Att välja skola är det område där störst andel av eleverna
uttrycker en vilja att påverka och där också skillnaden mellan att vilja och att kunna är
minst. Skolmaten är det område där avståndet är störst mellan viljan och möjligheten att
påverka.
Nästan åtta av tio elever vill vara med och bestämma om läxor och prov, men det är
bara fyra av tio elever som uppfattar sig kunna påverka detta. Glappet mellan att vilja och

68 BARNOMSORG OCH SKOLA
kunna är nästan lika stort när det gäller vad man får lära sig, skolmiljöns utformning och
regler i skolan. Viljan att påverka är större bland flickor än bland pojkar.
Elevers uppfattning om hur mycket de vill respektive
kan vara med och påverka olika områden
Andel elever som år 2003 svarat väldigt eller ganska mycket
100
80
Vill påverka
Kan påverka
60
40
20
0
Vad du
får lära
dig
Arbetssätt
Skolmiljöns
Reglerna
i skolan
Läxor
o prov
utformning
Läroböcker/
läromedel
Skolmaten
Val av
skola
Källa: Skolverket, Attityder till skolan 2003
Barn och unga anser i relativt hög utsträckning att de kan säga vad de tycker i skolan.
Däremot anser barn och unga att de inte i lika hög utsträckning kan vara med och
bestämma i skolan. Intressant att notera är att barn och unga med utländsk bakgrund
är nöjdare med sitt inflytande i skolan än vad barn och unga med svensk bakgrund är.
Pojkar och flickor är ungefär lika nöjda med inflytandet i skolan. Barn och unga med
funktionshinder är något mindre nöjda än genomsnittet med sitt inflytande i skolan.
Källa: Rätten att komma till tals i Vem bryr sig, årsrapport 2003, Barnombudsmannen
De flesta är nöjda med det elevråd som finns i skolan. Det gäller 69 procent av flickorna
och 63 procent av pojkarna. Lite drygt 10 procent av eleverna är inte nöjda alls. Eleverna i
de högre klasserna i grundskolan är betydligt mer missnöjda än eleverna i de lägre.
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals (2002)
Många elever tycker inte att de kan vara med och bestämma tillräckligt om läxor, prov och
skolmiljö. Inflytandet på läxor och prov ökar med åldern, medan inflytandet på skolmiljön
minskar. Cirka 70 procent av 10–15-åringarna tycker inte att de kan påverka läxor och prov.
Bland 16–18-åringarna har den andelen sjunkit till cirka 35 procent. Det finns inga stora
skillnader mellan flickor och pojkar.
Källa: SCB, Undersökningen av levnadsförhållanden 2001/2002

BARNOMSORG OCH SKOLA 69
Betyg och resultat
Slutbetygen i grundskolan blir allt bättre. Inför valet till gymnasieskolan beräknas
elevernas meritvärde. Meritvärdet beräknas som summan av betygsvärdena för de 16
bästa betygen i elevens slutbetyg (godkänd räknas som 10 poäng, väl godkänd som 15
poäng och mycket väl godkänd som 20 poäng). Det möjliga maxvärdet är 320 poäng.
Det genomsnittliga meritvärdet fortsätter att öka. Våren 2003 var det genomsnittliga
meritvärdet 205,4 för eleverna som gick ut nian. Meritvärdet har stigit varje år sedan det
nya betygssystemet infördes läsåret 1997/98. Första året var värdet 201,2.
Det finns emellertid stora betygsskillnader. Flickor har betydligt högre meritvärde, 216,0,
än pojkar, 195,0. Endast i ämnet Idrott och hälsa har pojkar högre betyg än flickor.
Skillnaderna i betyg är också stora mellan skolor, kommuner och län.
Slutbetyg i årskurs 9 läsåret 2002/03
Andel elever med betyg väl godkänd (VG) eller mycket väl godkänd (MVG)
80
70
Flickor
Pojkar
60
50
40
30
20
10
0
Bild
Eng Hem o Idr
konskunsk
o
hälsa
Ma Ty Fra Spa Mu NO Bi Fy Ke SO Ge Hi Re Samhk.
Slöjd Sv Sv Teknik
2:a
språk
Källa: Skolverket, Utbildningsresultat 2004 rapport 240
Men fortfarande når var fjärde elev inte målen i alla ämnen. Av dem som lämnade
grundskolan våren 2003 var cirka 10 procent inte behöriga till gymnasieskolan.
Källa: Skolverket, Slutbetyg från grundskola 2003

70 BARNOMSORG OCH SKOLA
Andel elever som avslutat årskurs 9 och som saknar
ämnesbetyg i ett eller flera ämnen
1997/98–2002/03
50
40
30
20
Pojkar med utländsk bakgrund
Flickor med utländsk bakgrund
Alla pojkar
Alla flickor
10
0
1997/98 1998/99
1999/00
2000/01 2001/02
2002/03
Källa: Skolverket, Barnomsorg och skola i siffror, del 1 1999–2003
Elevernas uppfattning om skolarbetet
Eleverna i skolan visar sig positiva till skolarbetet. 86 procent av eleverna känner sig
engagerade i skolarbetet och 83 procent tror att de kommer att få nytta av det de lär sig i
skolan.
De flesta tycker att skolans ämnen är roliga. Idrott och hälsa är det ämne som flest tycker
är roligt. Men endast hälften tycker att matematik, naturvetenskapliga ämnen, andra
språk och religionskunskap är roliga. Däremot klarar sig ämnen som samhällskunskap,
historia, engelska och svenska mycket bra.
Pojkar tycker i större utsträckning än flickor att idrott och hälsa, matematik,
naturvetenskapliga ämnen och historia är roliga ämnen. Flickor tycker däremot i större
utsträckning än pojkar att svenska, andra språk och religionskunskap är roliga ämnen.
”När man kommer tillbaka från lovet så
känner man verkligen att det är en skola, det
är ”skoligt” här. Det är nog lite deprimerande
om man inte gillar att gå i skolan, men det
gör jag! Första dagen i skolan känns det som
om det inte har varit lov.”
Flicka, 12 år

BARNOMSORG OCH SKOLA 71
Roligt och viktigt i skolan
Andel elever som tycker att olika ämnen är mycket eller ganska roliga,
respektive absolut eller mycket viktiga. 2003
100
80
Roligt
Viktigt
60
40
20
0
Idrott o
hälsa
Matematik
NV
ämnen
Svenska Engelska
Andra
språk
Samh.
kunskap
Historia Religionskunskap
Källa: Skolverket, Attityder till skolan 2003
I en studie av skolämnet idrott och hälsa visade det sig att det finns stor skillnad i hur
flickor och pojkar uppfattar ämnet. Pojkarna tycker oftare att det är roligt och positivt
att de får visa vad de kan. De känner sig duktiga och trygga. Flickorna känner sig oftare
klumpiga och dåliga. Undervisningen är anpassad till pojkars intresse. Ämnet är också ett
av de få där pojkar har högre betyg än flickor.
Källa: Skolverket, Skolämnet Idrott och hälsa i Sveriges skolor – en utvärdering av läget hösten 2002
Internationella jämförelser
Svenska fjärdeklassare har den bästa läsförmågan jämfört med fjärdeklassare i 35
andra länder. PIRLS, Progress in International Reading Literacy Study, genomfördes 2001
och är den mest omfattande undersökning någonsin i Sverige av barns förmåga att
läsa. Förutom att de svenska eleverna har de bästa resultaten, visade det sig även att
spridningen är liten mellan de svenska eleverna och att få hamnade på efterkälken.
Källa: Skolverket, Barns läskompetens i Sverige och i världen
Svenska skolbarn är även mycket duktiga i engelska. Det visar en studie av eleverna i åtta
europeiska länder 2002. De svenska elevernas resultat ligger på topp i de flesta av testets
olika delmoment. Även de svenska elever som inte nått målen i engelska (på våren år 8)
presterar bättre än genomsnittet elever i Spanien och Frankrike.
Källa: Skolverket, English – here and there and everywhere

72 BARNOMSORG OCH SKOLA
Specialskolor
Många barn med funktionshinder är integrerade i den vanliga skolan. Specialskolan är
en tvåspråkig (teckenspråk och svenska) skola som erbjuder döva och hörselskadade en
utbildning som tillvaratar deras intressen. Specialskolan har ett utökat ansvar för eleverna
som exempelvis för fritidsaktiviteter, resor och för vissa elevers boende. Skolplikten i
specialskolan är tioårig.
Specialskolan för döva och hörselskadade omfattar fem regionskolor och en riksskola.
Regionskolorna finns i Lund, Vänersborg, Örebro, Stockholm och Härnösand. Riksskolan
i Gnesta tar emot döva och hörselskadade elever som också är utvecklingsstörda.
Huvudman och gemensam myndighet för specialskolan för döva och hörselskadade är
Specialskolemyndigheten (SPM).
Dessutom finns fyra statliga resurscenter inom skolans område. Deras verksamhet
riktas till personal kring och till barn och ungdomar som har en synskada, synskada i
kombination med dövhet, hörselskada eller utvecklingsstörning, grav språkstörning
samt elever som är döva eller hörselskadade i kombination med utvecklingsstörning.
Resurscentren ligger i Gnesta, Sigtuna, Stockholm och Örebro. Specialpedagogiska
institutet är central förvaltningsmyndighet för resurscentren.
Sammanlagt studerade 703 elever i specialskolor (inklusive resurscenter) hösten 2003.
Ungefär tre fjärdedelar av dessa elever var bosatta i föräldrahemmet under utbildningen
och en fjärdedel var bosatta i olika typer av elevhem eller i närheten av skolorna.
Källa: Skolverket, Faktablad om Specialundervisning och specialskolan, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004
(rapport 241) samt Beskrivande data om barnomsorg, skola och vuxenutbildning 2003 (rapport 236)
Särskolan
Särskolan tar emot barn med utvecklingsstörning, barn som fått ett betydande och
begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada samt barn med autism.
Undervisningen ska anpassas efter varje elevs behov och förutsättningar att lära så
mycket som möjligt. Särskolan delas in i grundsärskola och träningsskola. I grundsärskola
går elever med lindrig utvecklingsstörning och i träningsskola går elever med en
begåvningsnedsättning som gör att de inte kan tillgodogöra sig undervisningen i
grundsärskolan. Läsåret 2003/04 var antalet elever i särskolan nästan 15 000. Av dessa
gick 10 700 elever i grundsärskolan och 4 200 elever i träningsskolan. Könsfördelningen
var ojämn, 39 procent var flickor och 61 procent pojkar.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241 samt Faktablad om särskola och särvux

BARNOMSORG OCH SKOLA 73
Barn i särskolan
Procentandel av alla barn i grundskoleåldern
1,5
1,2
0,9
Grundsärskola
0,6
0,3
Träningsskola
0,0
92/
93
93/
94
94/
95
95/
96
96/
97
97/
98
98/
99
99/
00
00/
01
01/
02
02/
03
03/
04
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Eleverna i särskolan har blivit allt fler. På tio år har andelen ökat med 50 procent.
Särskolans elevkrets är vid och eleverna har olika förutsättningar. I de flesta fall råder
inga tvivel om att eleverna tillhör elevkretsen. Men det finns de som befinner sig i
en gråzon. Det är gruppen i gränslandet mellan grundskola och grundsärskola som
ökar mest i särskolan, exempelvis lindrigt utvecklingsstörda eller autistiska barn utan
begåvningshandikapp. Föräldrar till dessa barn väljer särskola framför grundskola,
eftersom resurserna i grundskolan inte räcker till för att ge stöd. Elevkretsen i särskolan
har därför förändrats. Även elever med damp/adhd och elever med koncentrationssvårigheter
har blivit fler. Det har även visat sig att barn utan utvecklingsstörning eller
autism finns i särskolan. Exempelvis är barn med invandrarbakgrund överrepresenterade
i särskolan.
Källa: Skolverket, I särskola eller grundskola (2002)
Särskoleeleverna själva uppger att de trivs bra i skolan. Även föräldrarna är nöjda med
det bemötande barnen får i skolan. Dock är föräldrarna inte lika nöjda med sina barns
kunskapsutveckling. Eleverna saknar ofta utmaningar och det ställs för låga krav på deras
kunskapsutveckling.
Källa: Skolverket, Kvalitet i särskola – en fråga om värderingar
”När jag kommer i min ”cross” då glor
de inte lika mycket som när jag går.”
Flicka, 10 år med funktionshinder

74 BARNOMSORG OCH SKOLA
Gymnasieskolan
Alla kommuner i Sverige är enligt lag skyldiga att erbjuda alla elever som avslutat
grundskolan en gymnasieutbildning. Eleverna har i princip rätt att få sitt förstahandsval
tillgodosett. Gymnasieskolan är en avgiftsfri och frivillig skolform. De flesta
gymnasieskolor är kommunala och oftast går eleven i en skola i hemkommunen. Eleven
kan också välja att gå i en skola i en annan kommun om det önskade programmet
inte finns i den egna kommunen. Det finns dessutom möjlighet för eleven att välja en
fristående gymnasieskola.
Källa: Skolverket, Faktablad om gymnasieskolan
Övergången från grundskola till gymnasium
Nio av tio elever som slutar årskurs 9 är behöriga att börja på gymnasieskolans nationella
program. Den andelen har legat runt 90 procent sedan denna siffra började redovisas
1997/98.
Nästan alla elever, 98 procent, som lämnade grundskolan våren 2003 gick direkt över
till gymnasieskolan, inklusive det individuella programmet. Det finns inga könsskillnader
när det gäller sökande- och övergångsfrekvensen till gymnasieskolan.
Källa: Skolverket, Fler behöriga till gymnasieskolan samt Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Kraftig ökning av friskolorna
Drygt 330 000 elever studerade i gymnasieskolan hösten 2003. De senaste åren har det
skett en kraftig ökning av antalet elever i fristående gymnasieskolor. Läsåret 2003/04
gick cirka 34 000 elever i fristående gymnasieskolor, dvs. 10 procent av samtliga gymnasieelever.
Det är en fördubbling på två år, alltså sedan läsåret 2001/02.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Vad läser gymnasieeleverna
De flesta elever i gymnasieskolan läser på nationella program, 84 procent av flickorna och
81 procent av pojkarna. Störst är det samhällvetenskapliga programmet, där mer än var
fjärde elev på nationella program går.
Specialutformade program ska ge en utbildning som inte tillgodoses på de nationella
programmen, men som är likvärdig med dessa. Eleverna kan alltså skräddarsy sin
utbildning genom att kombinera delar från de nationella programmen. Nio procent av
alla gymnasieelever gick läsåret 2002/03 i specialutformade program.
På individuella program har alla elever rätt att gå som inte tagits in på ett nationellt eller
specialutformat program eller som avbrutit en påbörjad utbildning. Sju procent av alla
gymnasieelever gick läsåret 2002/03 på individuella program. Målet är att stimulera till
vidare studier på ett nationellt program. Det lyckades till viss del. Nästan 30 procent av
de som gick i år 1 på ett individuellt program hösten 2001 gick på ett nationellt program
hösten 2002.

BARNOMSORG OCH SKOLA 75
Totalt sett, på hela gymnasieskolan, finns lika många flickor som pojkar. Men inom
de olika programmen är könsfördelningen väldigt sned. På de nationella programmen
varierar andelen flickor från 88 procent på omvårdnadsprogrammet till endast 2 procent
på elprogrammet och byggprogrammet. På de specialutformade och individuella
programmen är det en liten övervikt pojkar.
Gymnasieelever på de olika programmen läsåret 2003/04
Antal
Samhällsvetenskap
Naturvetenskap
Estetiska
Specialutformade
Individuella program
Barn- och fritid
Hotell och restaurang
Handel och administration
Omvårdnad
Medie
Naturbruk
Hantverk
Teknik
International baccalaureate
Livsmedel
Fordon
El
Industri
Bygg
Energi
Flickor
Pojkar
0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000
Källa: Skolverket, Barn, elever och personal 2003, rapport 244
Programmens popularitet varierar över åren. Jämfört med året innan minskade
antalet förstahandssökande till medieprogrammet med 13 procent och hotell- och
restaurangprogrammet med 11 procent läsåret 2002/03. Intresset för byggprogrammet
ökade dock med 10 procent. Det innebär en ökning för femte året i rad för detta program.
Specialutformade program ökade med cirka 30 procent.
Källa: Skolverket, Antal intagningsplatser och antal förstahandssökande till gymnasieskolans program läsåret 2003/2004

76 BARNOMSORG OCH SKOLA
Lärlingsutbildning
Med lärlingsutbildning menas att en elev, utöver den skol- och arbetsplatsförlagda
undervisningen som krävs för ett fullständigt program, under en längre tid får handledd
praktik på en arbetsplats. Läsåret 2002/03 anordnades, inom ramen för individuella
program, lärlingsutbildning för 40 elever, samtliga var pojkar.
Källa: Skolverket, Barn, elever och personal – riksnivå, del 2, 2004, nr 244
Allt fler går vidare till studier i högskolan efter gymnasiet. Av de som avslutade
gymnasieskolan våren 2000 var det 43 procent som påbörjade en högskoleutbildning
inom tre år. Bland de som avslutade sina gymnasiestudier 1990 var denna andel endast 28
procent.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
Lärarresurser
Läsåret 2003/04 var lärartätheten på gymnasiet 8,2 heltidstjänster per 100 elever.
I de fristående gymnasieskolorna är lärartätheten något lägre än i kommunala
gymnasieskolor. Lärartätheten har legat ganska oförändrad i flera år.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241
År 2001 gjordes en studie av lärarresurserna på gymnasienivå bland en rad OECD-länder.
Det genomsnittliga antalet elever per lärare var 17 i de OECD-länder som ingick i studien.
Spridningen var dock stor. I Mexico gick det 30 elever per lärare och i Portugal endast 7
elever per lärare.
Betyg
Den positiva betygstrenden i gymnasieskolan håller i sig. Medelbetygen blir högre, fler
har grundläggande behörighet till högskolan och fler har betyget godkänd på alla kurser.
Den genomsnittliga betygspoängen 1) var 14,0 poäng våren 2003. Betygspoängen har
ökat successivt under en rad år. År 1997 var medelbetyget 12,6. Våren 2003 hade natur -
vetenskapsprogrammet högst poäng, 15,4 poäng.
Andelen elever med minst betyget godkänd i alla kurser som ingår i slutbetyget, var 61
procent läsåret 2001/2002 . För flickor var andelen 67 procent och för pojkar 55 procent.
Källa: Skolverket, Gymnasieskolans slutbetyg 2002 – en beskrivande analys av resultaten samt Barn, elever, personal och
utbildningsresultat 2004, rapport 241
1) Som ett jämförelsemått på betygsresultatet används den genomsnittliga betygspoängen. Alla betygsatta kurser är
medräknade. Kursernas poäng multipliceras med en vikt för betyg (IG=0, G=10, VG=15, MVG=20) samt divideras med
poängsumman för respektive nationellt program.

BARNOMSORG OCH SKOLA 77
Antal elever per lärare på gymnasienivå i en rad OECD-länder 2001
Lärarna omräknade till heltidspersoner
Mexico
Korea
Schweiz
Irland
Ungern
Finland
Spanien
Sverige
Belgien
Frankrike
Danmark
Italien
Norge
Portugal
0 5 10 15 20 25 30 35
Källa: Skolverket, Gymnasieskolan i Norden
Examen
Av alla elever som började i gymnasieskolan hösten 1999 fick 74 procent slutbetyg
inom fyra år. Denna andel för de som började hösten 1994 var 78 procent. Ett skäl till att
andelen minskat kan vara att gymnasietiden förlängts, eftersom grundskoleelever som
inte uppfyller behörighetskraven hänvisas till individuella program, för att sedan kunna
fortsätta på ett nationellt eller specialutformat program. Ett annat skäl kan vara att elever
med stor frånvaro inte längre kan få betyg i kursen.
Källa: Skolverket, Gymnasieskolans slutbetyg 2002 – en beskrivande analys av resultaten samt Barn, elever, personal och
utbildningsresultat 2004, rapport 241
Fler går vidare till högre studier
Många elever fortsätter sina studier inom den kommunala vuxenutbildningen, komvux,
direkt efter gymnasiet. Av de elever som gick i årskurs 3 läsåret 2001/2002 började 14
procent i komvux under det efterföljande läsåret.
Källa: Skolverket, Gymnasieskolans slutbetyg 2002 – en beskrivande analys av resultaten.
Allt fler går vidare till studier i högskolan efter gymnasiet. Av de som avslutade gymnasieskolan
våren 2000 var det 43 procent som påbörjade en högskoleutbildning inom tre år.
Bland de som avslutade sina gymnasiestudier 1990 var denna andel endast 28 procent.
Källa: Skolverket, Barn, elever, personal och utbildningsresultat 2004, rapport 241

VARDAG OCH FRITID 79
Vardag och fritid
Foto: Bertil Ericson, Pressens bild
De flesta barn och ungdomar är friska, de mår bra och de ser ljust på framtiden. Både
vid jämförelser över tid och med andra länder har dagens barn och ungdomar i Sverige
det generellt sett bra. Samtidigt finns negativa tendenser. Stressen bland barn och
unga och andelen överviktiga ökar samtidigt som fler tillbringar allt större del av sin tid
stillasittande.

80 VARDAG OCH FRITID
11-åringar som värderar sitt liv positivt
Andel som har värdesatt sitt liv över fem på skalan 0–10 (10=bästa tänkbara liv, 0=sämsta tänkbara liv).
Ett urval av länder.
Nederländerna
Grekland
Finland
Flickor
Pojkar
Israel
Sverige
Spanien
Italien
Danmark
Polen
Tyskland
Kanada
Frankrike
Norge
USA
Estland
England
Ryssland
Lettland
Litauen
0 20 40 60 80 100
Källa: WHO, Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) study: International report from the 2001/2002 survey. 2004
Matvanor
Barns matvanor är inte så dåliga som man ibland kan tro. Det verkar vara en myt att
middagen som samlingspunkt är på väg att försvinna. I en studie av elever i årskurs 3 i
Stockholms län år 2002 åt barnen nio av tio middagar i hemmet, åtta av tio middagar åts
tillsammans med en vuxen och tre fjärdedelar av alla middagar var lagade.
I den här åldersgruppen äter också de flesta frukost, nio av tio oavsett veckodag.
Däremot är bara en av tio frukostar näringsmässigt komplett och nästan hälften av
frukostarna innehöll söta komponenter, såsom O’boy eller sötade flingor. Barnen åt
oftare grönsaker än frukt. I två fall av tre var det gurka, tomat eller sallad som avsågs.

VARDAG OCH FRITID 81
På vardagar åt 74 procent grönsaker och 55 procent frukt. Hälften drack saft eller läsk på
vardagar och en fjärdedel åt godis. I den här studien förekom också sociala skillnader. I de
resursstarka områdena var frukostarna oftare mer kompletta än de var i de resurssvaga.
Källa: ”Min matdagbok” – En matvaneundersökning bland barn i åk 3 från områden med olika socioekonomiska förhållanden
i Stockholms län. Rapport nr 2003:27
Barn som dagligen äter frukt, grönsaker, godis respektive läsk
Procent
50
40
30
Sverige
Frukt
Grönsaker
Godis
Läsk
20
10
0
11 år
13 år
15 år
11 år
13 år
15 år
Flickor
Pojkar
50
HBSC medelvärde
40
Det internationella
forskningsprojektet
Skolbarns hälsovan-
30
or (Health in School-
Aged Children)
påbörjades i början
20
av 1980-talet och har
därefter genomförts
vart fjärde år. Senas-
10
te datainsamlingen
gjordes 2001/2002
i 36 länder.
0
11 år
13 år
15 år
11 år
13 år
15 år
Flickor
Pojkar
Källa: WHO, Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) study: International report from the 2001/2002 survey. 2004
Matvanorna förändras när barnen blir äldre. Andelen barn som äter frukost minskar med
stigande ålder. I årskurs 5 åt 90 procent frukost fyra eller fem vardagar i veckan. I årskurs
9 hade andelen sjunkit till 80 procent för pojkarna och 71 procent för flickorna. På samma

82 VARDAG OCH FRITID
sätt sjönk andelen som åt frukt och grönt varje dag, medan andelen som åt godis eller
drack läsk ökade, med stigande ålder. Vid jämförelse med ett internationellt genomsnitt
är det många som äter frukost i Sverige. Däremot är det en lägre andel som äter frukt
varje dag. Men också en lägre andel som äter godis och dricker läsk varje dag.
Källa: WHO, Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) study: International report from the 2001/2002 survey. 2004
Elevers uppfattning om skolmaten
Procent
100
80
Nöjd
60
Varken eller
40
20
Inte nöjd
0
7–9 år 10–12 år 13–15 år 7–9 år
Flickor
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals, 2002
10–12 år
Pojkar
13–15 år
En rikstäckande studie bland barn som är fyra, åtta och elva år visar på samma mönster.
De flesta äter frukost och middag varje dag, över 90 procent. Hälften av barnen tycker att
skollunchen är god. En gång i veckan äter 4-åringar och barnen i årskurs 2 godis, medan
de i årskurs 5 äter godis två gånger i veckan. Skolbarnen dricker läsk två gånger i veckan
och 4-åringarna en gång i veckan. Det är 19 procent av 4-åringarna som dricker läsk tre
gånger i veckan eller oftare, medan 36 procent av barnen i årskurs 5 gör det.
Källa: Livsmedelsverkets kostvaneundersökning som omfattar barn och unga 2003
”Ibland är maten i skolan äcklig för mig. En
gång fick vi geggamoja. En annan gång fick vi
något brunt som såg ut nästan som ormar.”
Flicka, 7 år

VARDAG OCH FRITID 83
Konsumtion av vissa livsmedel bland elever i årskurs 8 och 9
År 2000–2002. Procent
100
Mer sällan
80
1–2 dgr/v
60
40
3–6 dgr/v
20
Varje dag
0
Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar
Frukt
Grönsaker Lätt-/mellanmjölk Godis/choklad Vanlig läsk
Källa: Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och
självkänsla bland ungdomar. 2004
I en studie som riktar sig till stockholmsungdomar i årskurs 8 och 9 nådde bara var tionde
elev upp till rekommendationerna om 500 gram frukt och grönt per dag.
Under 1990-talet blev fler ungdomar vegetarianer. Bakom beslutet att ändra kost
finns ofta etiska motiv. Det är ett sätt att ta ställning för djur och miljö. Dagens unga
vegetarianer lever förutom den köttfria kosten som genomsnittet. Exempelvis röker
de och dricker alkohol lika ofta som andra. Detta är ett nytt mönster, tidigare levde
vegetarianer ofta hälsosam mare än människor i gemen.
Studier av kosthållningen hos ungdomar visar att vegetarianer inte fick kostbehoven
uppfyllda. Bland annat för att de inte åt så mycket grönsaker som de borde. Fler flickor
än pojkar är vegetarianer. Bland flickor 13–15 år och 16–17 år var 5 respektive 12 procent
vegetarianer år 2001/2002.
Källa: Christel Larsson, Umeå universitet. Young vegetarians and omnivores. 2001.
Det finns olika sorters vegetarianer. Lakto-ovo-vegetarianer
accepterar mjölk och ägg. Lakto-vegetarianer godtar mjölk
men inte ägg. Veganerna väljer bort allt som inte kommer
från växtriket. Vissa grupper väljer även bort bladgrönsaker
och rotfrukter eftersom det skulle vara att skada levande
växter. De accepterar bara frukter, bär, nötter, frön och
annat som växterna ”bjuder på”.

84 VARDAG OCH FRITID
Vegetarianer och veganer
Procent
Vegetarian Vegetarian Vegan Varken vege- Samtliga
men äter fisk
tarian eller vegan
13–15 år
Flickor 1 3 – 95 100
Pojkar 0 1 1 98 100
16–17 år
Flickor 10 2 – 88 100
Pojkar – 2 – 98 100
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/02
Socker har kommit att bli en allt vanligare tillsats i olika livsmedel. Det rör sig främst
om läsk, godis, sylt, fruktyoghurt och andra mjölkprodukter, samt frukostflingor. Men
socker tillsätts även i ”icke-söta livsmedel” som köttbullar och leverpastej. Under 1900-
talet ökade mängden tillsatt socker från 1 kilo till 41 kilo per person och år. Sverige ligger
därmed högre än EU-genomsnittet på 33 kilo per person och år. Barn och ungdomar har
en högre sockerkonsumtion än vuxna trots att hög konsumtion anses särskilt skadligt i
unga år.
Källa: Eurostat, 2001
Läsk är den stora boven i sockersammanhang. Från 1980 till 2001 ökade konsumtionen av
läsk från 30 liter per person och år till 92 liter per person och år. Dubbelt så många pojkar
som flickor dricker läsk varje dag.
Källa: Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och
självkänsla bland ungdomar. 2004
I den internationella jämförelsen av skolbarns hälsovanor (HBSC) har Sverige en låg andel
överviktiga eller feta 13–15-åringar. Det är en lägre andel unga barn som är missnöjda med
sin vikt och det är heller inte lika vanligt att svenska barn försöker gå ner i vikt. Trots detta
är det 15 procent av de svenska tonårsflickorna och 5 procent av de 11-åriga flickorna som
bantar. Omkring var femte 11-åring tycker att de är för magra eller för tjocka. Läs mer om
längd och vikt i kapitlet Hälsa.

VARDAG OCH FRITID 85
Andel som tycker att de är för magra eller för tjocka
Procent
50
40
Sverige
HBSC
medelvärde
30
20
10
0
11 år
13 år
Flickor
15 år
11 år
13 år
Pojkar
15 år
Källa: WHO, Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) study: international report from the 2001/2002 survey. 2004
Fysisk aktivitet
Även om den fysiska aktiviteten i form av organiserad träning har ökat så har
stillasittandet också ökat bland barn och ungdomar. Levnadsvanorna försämras med
ökande ålder. Träningen på fritiden är ett undantag med ökande träning med stigande
ålder. Pojkar tränar mer än flickor, men äter mer godis och dricker mer läsk. Men
sammantaget är pojkars fritidsaktiviteter mer stillasittande än flickors och andelen
överviktiga är högre bland pojkarna.
Källa: Statens folkhälsoinstitut. Skolbarns hälsovanor 2001 – Maten, aktiviteten och kroppen. 2003

86 VARDAG OCH FRITID
Tränar intensivt 1) minst fyra gånger i veckan på sin fritid
År 1985–2001
50
40
30
2001
1997
1993
1989
1985
20
10
0
Flickor
Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar
11 år 13 år 15 år
Källa: Statens folkhälsoinstitut. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/2002
Dagens barn och unga har en bättre syn på hälsa och motion än de hade som var unga för
trettio år sedan. 2) Men en stor del av vardagsmotionen har försvunnit. Färre går och cyklar
till och från skolan och på fritiden är många av aktiviteterna stillasittande. Barn och unga
vet att det är viktigt med motion och många av dem har organiserade fysiska aktiviteter
varje vecka förutom skolidrotten. Trots att andelen som tränar minst 4 gånger i veckan har
ökat under perioden 1985–2001, från 28 procent till 40 procent för 15-åriga pojkar och från
12 procent till 23 procent för flickor i samma ålder, så har andelen överviktiga fördubblats
under samma period.
Fysiskt aktiva under vardagarna
Procent
Grundskola Gymnasium Samtliga
Pojkar Flickor Samtliga Pojkar Flickor Samtliga
Alla dagar (5 dgr) 40 30 35 46 36 40 38
3–4 dgr/vecka 42 40 41 33 37 35 38
1–2 dgr/vecka 15 28 21 20 26 23 22
Inga 3 3 3 1 1 1 2
Summa 100 100 100 100 100 100 100
Fysiskt aktiv i undersökningen definierades som kroppsrörelser som gör att man blir andfådd eller svettig. Det kan t.ex. vara
cykling, dans, promenad, idrott motion och friluftsliv.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Sätt Sverige i rörelse 2001. Förskolan/skolan. Rapport 2002:10

VARDAG OCH FRITID 87
Fysiskt aktiva under lediga dagar (lördag–söndag)
Procent
Grundskola Gymnasium Samtliga
Pojkar Flickor Samtliga Pojkar Flickor Samtliga
Båda dagarna 46 35 40 38 26 31 35
En dag 45 50 48 50 63 58 53
Ingen dag 8 15 12 13 11 11 12
Summa 100 100 100 100 100 100 100
Fysiskt aktiv i undersökningen definierades som kroppsrörelser som gör att man blir andfådd eller svettig. Det kan t.ex. vara
cykling, dans, promenad, idrott motion och friluftsliv.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Sätt Sverige i rörelse 2001. Förskolan/skolan. Rapport 2002:10
De största motionsaktiviteterna bland barn 7–14 år
Antal och andel utövare
Antal
Procent
Gång, promenader 355 500 38
Fotboll 285 800 30
Cykling 265 200 28
Simning 265 200 28
Gympa, aerobics 235 200 25
Löpning, joggning 187 800 20
Innebandy 155 300 17
Skridsko 128 700 14
Dans 114 200 12
Ridning 102 400 11
Aktiviteten ska genomföras minst en gång i månaden och överstiga 20 minuter per gång.
Källa: Riksidrottsförbundet, 2002
Pojkar med utländsk bakgrund deltar i högre grad i organiserade idrottsaktiviteter än
andra. Könsskillnaderna är större bland dem med utländsk bakgrund. Men precis som
bland andra ungdomar minskar idrottandet med stigande ålder. Fotboll är den största
idrotten bland pojkar med utländsk bakgrund. Basket är också en stor sport i samma
grupp. Fler flickor än pojkar spelar basket. Kampidrotter utförs bara av några få procent.
1) Intensivt innebär att de blir andfådda eller svettas av träningen.
2) Källa: Westerståhl, Mtaria, Physical activity and fitness among adolescents in Sweden with a 20-year trend perspective,
Idrottshögskolan, 2003

88 VARDAG OCH FRITID
Ungdomar med utländsk bakgrund som tränar eller tävlar i en
idrottsförening
Procent
De själva födda Flickor Pojkar
Utanför Europa 27 59
I Europa 37 66
I Sverige 50 55
Med utländsk bakgrund menas att de eller någon av deras föräldrar är födda utomlands.
Källa: Riksidrottsförbundet 2002
Så mycket kostar barnens idrott per år
Ungdomar 7–15 år
Genomsnittlig totalkostnad
Andel av totalkostnad*
En gång/vecka Tre gånger/vecka Avgifter Utrustning Resor
Ridsport 6 046 25 130 63 22 14
Golf 3 455 5 150 50 32 18
Tennis 3 000 23 325 68 19 14
Simning 2 550 14 800 29 18 53
Ishockey 2 200 11 500 22 27 45
Friidrott 2 160 9 300 19 28 53
Fotboll 1 750 4 300 22 22 57
Basket 1 700 7 600 26 23 51
Innebandy 1 150 4 550 22 26 52
Gymnastik 1 100 7 480 45 26 29
* Totalkostnad oavsett antal gånger/vecka
Källa: Riksidrottsförbundet, Kostnader för idrott 2003
Barn utgör en majoritet av de aktiva utövarna i en rad sporter. De lägger också ner
mer pengar än andra åldersgrupper. Inom vissa sporter stiger kostnaderna kraftigt när
barnen blir äldre eftersom skillnaderna i kostnad är stora beroende på vilken nivå man
befinner sig på. Inom tennis och ridning är skillnaden i genomsnitt 20 000 kr/år mellan
att träna 1 ggn/vecka och 3 ggr/vecka. Typen av kostnader skiljer sig också åt mellan
olika sportgrenar. Lagsporterna hade jämförelsevis stora utgifter för resor, ungefär
halva totalkostnaden. Inom tennis, ridsport, gymnastik och golf stod avgifterna för en
förhållandevis stor del.
Källa: Riksidrottsförbundet, Kostnader för idrott 2003

VARDAG OCH FRITID 89
Tillgänglighet
Mindre än hälften av barnen med funktionshinder tycker själva att det fungerar bra vid
besök på bio, hälften kommer inte in på någon fritidsgård och två tredjedelar tycker att
tillgängligheten är dålig på restauranger och caféer. Tillgängligheten på landets nöjesoch
djurparker varierar stort från 28 till 89 procents tillgänglighet. Stora anläggningar
klarar sig bättre än små. Många gånger hade tillgängligheten kunnat ökas med enkla
medel, men barn blir sällan tillfrågade om hur olika miljöer ska göras tillgängliga för dem.
Källa: Rädda Barnen, Trappor, trösklar och tanklöshet - Barn och unga med funktionshinder om rätten till lek och fritid. 2002
Barn med funktionshinder är ofta hänvisade till särskilda aktiviteter i grupp med andra
barn med funktionshinder. De deltar sällan i ”vanliga” fritidsaktiviteter. Tillgängligheten
till lokaler och fritidsaktiviteter är fortfarande dålig. Vid en kartläggning av Norrlands
lekplatser var bara 2 av 2 266 lekplatser anpassade för barn med funktionshinder (81
var delvis anpassade). Det är en rad hinder som ska övervinnas för att ett barn med
exempelvis rörelsehinder ska kunna följa med sina kamrater på fritiden. Först och främst
är det inte säkert att han/hon kan ta sig in i lokalen eller kompisens hem. Sedan kan
det vara problem med färdtjänst som måste beställas lång tid i förväg. Kanske behövs
också ledsagare vilket det idag råder brist på. På frågan om man har någon bästa kompis
svarade många barn med funktionshinder att det var en vuxen person, ofta en personlig
assistent.
Källa: Socialstyrelsen, Handikappomsorg Lägesrapport 2003
År 1966 fick Sverige lag om att alla offentliga lokaler som byggs eller byggs om ska göras
tillgängliga för personer med funktionshinder. Trots det hade 1998 endast 30 kommuner
av Sveriges då 288 kommuner avfasade trottoarkanter vid alla övergångsställ. Hälften
av alla grundskolor saknade minimal anpassning för rörelsehindrade och 36 procent
av kommunerna hade minimal anpassning för rörelsehindrade på biblioteken. Antalet
lekplatser som var anpassade var nästan noll. Även i skolan fanns små detaljer som
medförde stora problem i barnens vardag. Det kunde röra sig om dörrar som var så tunga
att barnet inte kunde öppna dem själv, hissar som krävde nyckel som barnet inte hade
eller klassrum placerade högt upp i byggnader.
Källa: RBU och Rädda Barnen, Det ser så fint ut på papperet, 2000

90 VARDAG OCH FRITID
Kultur
Bland barn i åldern 3–8 år har åtta av tio barn varit på teater eller opera under det senaste
året. Teater- och operabesöken sker oftare i förskolan/skolans regi än tillsammans med
familjen. Musikevenemang besöker barnen oftare med familjen. Sex av tio barn har varit
på museum eller utställning under det senaste året och speciellt 7–8-åringarna är vana
musei- och utställningsbesökare. 63 procent av 3–8-åringarna hade varit på bio under ett
år. De äldre barnen och storstadsbarnen hade varit på bio i högre grad än övriga grupper.
Biobesök sker oftast med familjen.
Källa: Kulturrådet, Barnbarometern 2002/2003
Läsandet, lyssnandet och tittandet
Tidningsläsande i åldersgruppen 3–8 år betyder oftast serietidningar och en
genomsnittlig dag läser knappt en tredjedel av barnen en serietidning och den ägnas en
kvart per dag. Av kulturinstitutionerna ligger biblioteken i topp bland barn. Under den
senaste tjugoårsperioden har nio av tio barn besökt biblioteket någon gång under det
senaste året. Många lyssnar också på någon sagostund där.
Källa: Kulturrådet, Barnbarometern 2002/2003
År 2001 genomfördes en av de mest omfattande undersökningarna någonsin av 9- och
10-åriga elevers läsförmåga. De svenska eleverna uppnådde den högsta genomsnittliga
poängen av samtliga 35 deltagande länder. Svenska barn har också en positiv inställning
till läsning och jämförelsevis många uppger att de är mycket bra på att läsa, 48 procent.
Självförtroendet har ökat sedan år 1991 då 27 procent tyckte att de var mycket bra på att
läsa. I svenska hem finns det enligt barnen mycket böcker. Drygt 30 procent uppgav att
de hade över 200 böcker hemma vilket var dubbelt så mycket som det internationella
genomsnittet.
En knapp femtedel av barnen lyssnar dagligen på kassett, även om andelen successivt
minskat sedan 80-talet. 40–50 procent lyssnar på CD och en knapp tredjedel av barnen
lyssnar dagligen på radio. Lyssnartiden per lyssnare bland barnen är ungefär en halvtimme.
Källa: Kulturrådet, Barnbarometern 2002/2003
Barn i åldern 3–8 år ägnar, i jämförelse med andra medier, med stor marginal längst tid
per dag åt TV. En genomsnittlig dag år 2002/2003 tittade barnen 84 minuter på TV. Det
är en ökning på 20 minuter sedan år 1984. SVT1 får mest av barnens tid, i genomsnitt en
dryg halvtimme per dag. 37 procent tittar på DVD eller video och den genomsnittliga
tittartiden är nästan 40 minuter.
Källa: Kulturrådet, Barnbarometern 2002/2003

VARDAG OCH FRITID 91
Elever (9–10 år) som varje dag eller nästan varje dag läser för nöjes skull
samt landets genomsnittspoäng i läsfärdighet
Procent och medelpoäng i ett internationellt prov (PIRLS)
Sverige
Nederländerna
England
Bulgarien
Lettland
Kanada (O,Q)
Litauen
Ungern
USA
Italien
Tyskland
Tjeckien
Nya Zeeland
Singapore
Skottland
Ryssland
Hong Kong
Frankrike
Grekland
Slovakien
Rumänien
Island
Israel
Slovenien
Norge
Cypern
Moldavien
Turkiet
Makedonien
Colombia
Argentina
Iran
Kuwait
Marocko
Belize
0 10 20 30 40 50 60
Procent
0 100 200 300 400 500 600
Medelvärde
Källa: Skolverket, Barns läskompetens i Sverige och i världen, PIRLS 2001

92 VARDAG OCH FRITID
Barns TV- och videotittande under en vanlig vardag
Procent
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
I åldern 10–12 år tittar de flesta 1–2 timmar per dag på TV och video. I den äldsta
åldersgruppen, 16–17 år är det mer än en tredjedel som tittar minst tre timmar per dag.
I de äldre åldersgrupperna minskar bokläsandet till förmån för TV- och dataspel, samt
Internet. 31 procent respektive 37 procent av 16–17-åriga flickor och pojkar följer nyheterna
i TV, radio eller tidningar.
Hemmet – pojkarnas favoritplats
En nordisk ungdomsstudie år 2001 har ställt frågor om var 15–16-åringar helst tillbringar
sin fritid. Det visade sig att många av pojkarna helst var hemma och att de gått om
flickorna i hemmaorientering. Till stor del berodde det på datorn, 65 procent av pojkarna
uppgav att de tillbringade mycket av sin tid framför datorn. Bland flickorna var den
andelen bara 24 procent. Vidare betecknade 22 procent av pojkarna sig som mycket
intresserade av datorer mot 1 procent av flickorna. Drygt hälften av pojkarna hade datorer
på det egna rummet mot 20 procent av flickorna (se även avsnittet Barns egna saker).
Cirka 40 procent av pojkarna tillbringade merparten av sin fritid hemma för sig själva eller
hemma med familjen. Motsvarande andel bland flickorna var 26 procent. När hemmaumgänget
med kompisarna inkluderas hade 57 procent av pojkarna hemmet som huvudsaklig
fritidsarena. Motsvarande andel bland flickorna var 40 procent. De var istället något mer
föreningsorienterade än pojkarna, 25 procent av dem använde fritiden till olika föreningsaktiviteter
jämfört med 19 procent av pojkarna. Mönstret var detsamma i alla nordiska länder.
Även under helgen var hemmet den vanligaste fritidsarenan. När pojkarna skulle
rangordna vilken som var den viktigaste fritidsarenan på helgen kom ”hemma hos en
kompis” etta och ”hemma med familjen” tvåa. En tredjedel hade ”hemma hos en kompis”
som första val och en femtedel hade ”hemma med familjen” som första val.

VARDAG OCH FRITID 93
Slutsatsen av studien var att nordiska ungdomar grovt kunde delas in i fyra grupper.
En tredjedel som var hemmaorienterade, en tredjedel kamratorienterade (också de
tillbringade mycket tid i hemmiljö), en fjärdedel föreningsorienterade och slutligen en
tiondel uteorienterade.
Källa: Barnsäkerhetsdelegationen, Plats för ungdom, 2003
Aktiviteter som utövas dagligen
Procent som utövar aktiviteten varje dag
40
35
30
25
Läser böcker
Följer nyheter
Spelar dataeller
TV-spel
Internet
20
15
10
5
0
10–12 år
13–15 år
Flickor
16–17 år
10–12 år
13–15 år
Pojkar
16–17 år
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Barn- och ungdomslitteratur september 2004
1 (1) Harry Potter och Fenixorden – J K Rowling, Tiden (4)
2 (2) Eva & Adam 10: Solen skiner – sura miner – Måns Gahrton, Bonnier Carlsen (2)
3 (3) Silverormen – Pia Hagmar, B. Wahlströms (1)
4 (4) Första kyssen (Mary-Kate & Ashley) – K Clark/E Harrison, B. Wahlströms (2)
5 (–) Här kommer bussen – Arne Norlin, R&S (–)
6 (–) Den bästa sommaren – Kathryn Clark, B. Wahlströms (–)
7 (–) Allt är guld, Sune – Sören Olsson, R&S (–)
8 (10) Min Skattkammare 1 – Natur och Kultur (3)
9 (8) Allt om Mary-Kate & Ashley – Damon Romine, B. Wahlströms (1)
10 (7) Harry Potter och den flammande bägaren – J K Rowling, Tiden (2)
Källa: SvB:s boktopplistor september 2004
Förra månadens placering inom första parentesen, antal månader på listan efter förlagsnamnet. Listorna bygger på
uppgifter från cirka 300 bokhandlare och varuhus.

94 VARDAG OCH FRITID
Datoranvändning
Användningen av Internet ökar med barnens ålder medan dataspelandet minskar. Bland
pojkar 10–12 år spelar 77 procent data- eller TV-spel varje dag eller flera gånger i veckan.
Motsvarande andel bland flickor är 45 procent. I den äldsta åldersgruppen, 16–17 år, spelar
68 procent respektive 12 procent data- och TV-spel lika ofta. Tonårsflickor är i stället ute på
Internet, 66 procent är ute minst flera gånger i veckan. Bland pojkar i samma ålder är 68
procent ute så ofta.
Jämfört med övriga Europa är Sverige datortätt. Det gäller också datortätheten
i skolorna. I hemmet hade 88 procent av barnen tillgång till dator med Internetuppkoppling.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Enligt Lunarstorm, som är en av de populäraste digitala mötesplatserna bland ungdomar
i Sverige, så sker 80–90 procent av kommunikationen på sajten mellan människor som
känner varandra i verkliga livet – IRL (in real life). Det är ungefär lika många killar som
tjejer som är medlemmar och 60 procent är under 18 år. Varje dag besöker 350 000
medlemmar Lunarstorm, de loggar i genomsnitt in två gånger per dag och tillbringar
sammanlagt 46 minuter på Lunarstorm.
Barnens Internet är en community (samlingsplats) som vänder sig till barn mellan
10–15 år. I en enkät till 500 barn uppgav var tredje att de varit med om obehagliga saker
på Internet. Av dem hade en tredjedel berättat det för sina föräldrar men nästan ingen av
dem visste vad man skulle göra när man råkade ut för något obehagligt.
Källa: Våldsskildringsrådet, Barnens nät – nätets barn, 2003
Isolering till följd av den nya tekniken tycks inte vara något större problem eftersom
datorerna och mobiltelefonerna används när man är tillsammans. En sådan företeelse är
LAN- Local Area Network. Genom att koppla samman ett antal datorer som är anslutna
till Internet kan man spela klanmatcher. Antingen mot andra lag efter överenskommelse
eller genom att gå in i redan etablerade seriesystem. Man kan exempelvis vara hemma
hos någon i gruppen under en längre tid, kanske en helg, och spela olika dataspel i grupp.

VARDAG OCH FRITID 95
Barns användning av Internet
Barn 9–16 år som använder Internet. Procent
Norge Sverige Danmark Island Irland
Spela spel över nätet 64 50 71 69 51
Skicka e-post 50 54 50 55 39
Ladda ned musik 44 49 31 35 42
Surfa í största allmänhet 32 38 39 53 46
Göra läxor 49 29 47 39 38
Söka information om
annat än skolarbete 38 34 43 30 41
Chatta 37 39 31 38 16
Kolla på sajter med kändisar 27 21 32 21 36
Kolla på sajter om olika hobbies 22 21 24 16 20
Använda Instant Messaging 8 22 12 26 14
Ladda ned program 12 21 10 13 13
Källa: MMI, Saft-studien. 2003
Barn i Sverige har, jämfört med barn i fyra andra länder – Norge, Danmark, Island och
Irland – fått lite Internetundervisning i skolan. Bara 2 procent uppger att de har fått
regelbunden undervisning om Internet. Barn i Sverige var också dåliga på källkritik. Bara
15 procent uppger att de brukar kontrollera att den information de får från Internet är
sann. Var tredje (23 procent av flickorna och 45 procent av pojkarna) tror att det mesta
av informationen de hittar på Internet är pålitlig. På frågan om föräldrarna sitter med
barnen när de använder Internet hemma svarar 67 procent av barnen ”aldrig” mot 20
procent av föräldrarna.
Av de svenska flickorna har 38 procent råkat ut för att någon pratat sex med dem på
Internet många eller några gånger utan att de ville det. Motsvarande andel för pojkarna
var 21 procent. Av dem som använder Internet har 34 procent av flickorna och 57 procent
av pojkarna någon gång besökt en pornografisk sajt och 20 procent av flickorna och 43
procent av pojkarna har besökt sajter med våldsamma eller blodiga bilder.
Det är accepterat att låtsas/ljuga när man chattar (skriver meddelanden på en sajt
på Internet). Av dem som chattar på Internet har 60 procent av de svenska ungdomarna
låtsats att de heter något annat, 51 procent att de har annan ålder, 29 procent att de
ser annorlunda ut än i verkligheten, 19 procent att de är av annat kön. Var fjärde har
träffat någon på riktigt (IRL) som de tidigare bara träffat/chattat med på nätet. I ungefär
hälften av fallen hade de med sig någon jämnårig kompis men 13 procent gick till mötet
ensamma.
Källa: MMI, Saft-studien 2003

96 VARDAG OCH FRITID
Barns användning av Internet och föräldrarnas antagande
om vad barnen gör
Barn 9–16 år som använder Internet. Procent
Barn
Föräldrar
Spela spel 59 35
Skicka e-post 52 18
Ladda ner musik 43 12
Surfa i största allmänhet 37 26
Göra läxor 38 30
Söka information om annat än skolarbete 37 19
Chatta 37 32
Kolla på sajter med kändisar/fansajter 35 0
Kolla på sajter om olika hobbies 22 5
Använda Instant Messaging 26 4
Ladda ned program 26 1
Besöka nyhetssajter 14 1
Göra egna hemsidor 11 2
Titta på pornografi 8 0
Shoppa 8 1
Källa: MMI, Saft-studien 2003
Mobiltelefonen
Mobiltelefonen har intagit en speciell plats i många ungas liv. Till skillnad från övrig
teknologi ses mobilen som en del av en själv eller som en vän som alltid finns till hands.
Fältstudier som gjorts visar att mobiltelefonen ofta används gemensamt av ungdomar.
Man tar del av varandras telefonsamtal, lånar frikostigt ut sina telefoner och bläddrar
i varandras gamla sms och adressböcker. Mobiltelefonen är även ett verktyg för att
socialisera med vänner som befinner sig på samma plats och telefonen är ofta i fokus i
umgänget.
Mobiltelefonanvändningen har krypit ner i åldrarna. Enligt ULF-undersökningarna
2001/02 hade en tredjedel av 10–12-åringarna egen mobiltelefon. Över två tredjedelar av
13–15-åringarna hade det och nio av tio 16–17-åringar. Förutom sms och vanliga samtal
spelar man spel, laddar ner bilder och nya ringsignaler. Mobiltelefonen är mer än en
telefon, den fungerar bland annat både som klocka och som påminnare.
Källa: Göteborgs universitet, Viktoriainstitutet (Alexandra Weilenmann), Kan inte du svara – om hur ungdomar använder
sina mobiltelefoner. 2001

VARDAG OCH FRITID 97
Barn med egen mobiltelefon
Procent
100
80
60
40
20
0
10–12 år
13–15 år
Flickor
16–17 år
10–12 år
13–15 år
Pojkar
16–17 år
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Short Messages Service – sms – har blivit ett vanligt sätt att kommunicera. Dagligen
skickas mer än tre miljoner sms och en stor del av dessa skickas och mottas av ungdomar.
Flera ungdomar säger att de sms:ar för att fördriva tiden när de har tråkigt eller för att
fånga någons uppmärksamhet utan att man egentligen har något särskilt att meddela.
Man leker med språket och kan även skicka kedjebrev och roliga historier. Sättet att skriva
har anpassats eftersom ett sms bara får innehålla 160 tecken. Det gör att man trycker
ihop meddelandena, till exempel genom att undvika att skriva dubbelkonsonanter eller
genom att använda tecken för att förmedla känslor.
Källa: University of Tampere, Information Society Research Center, Extension of the Hand, 2001
Ungdomars fritid
En femtedel av 16–19-åringarna sysslar dagligen med någon skapande verksamhet
på sin fritid som att sjunga, spela, måla eller sy. Det är ungefär lika vanligt som att
spela dataspel varje dag. Två tredjedelar går åtminstone en gång per år på teater och
utställningar respektive på sportevenemang eller konserter. I topp ligger förstås bio med
97 procent som går varje år, varav 48 procent går varje månad.
Några exempel på SMS-förkortningar:
p&k puss och kram 4 för cs ses
ql kul d,dt det cu see you
lr eller e är
OIC jaha (från eng. mkt mycket Källa: www.it.se,
”oh I see”
www.svebo.se

98 VARDAG OCH FRITID
16–19-åringars aktiviteter under fritiden
Procent
Strövar i naturen, Sjunger, spelar, målar, Sysslar med datafiskar,
jagar, gör syr eller annan programmering/
båtturer etc. skapande verksamhet spelar dataspel
Varje dag 2 21 23
Varje vecka 11 20 29
Varje månad 23 16 19
Varje år 47 14 12
Aldrig 18 29 16
Summa 100 100 100
Källa: Ungdomsstyrelsen, Dom kallar oss unga, 2003
Inom ungdomsforskningen nämns två nya trender – globalisering och individualisering.
Globaliseringen hänger delvis samman med medieutvecklingen och den ökande
användningen av Internet som har gjort världen mindre. Individualiseringen har gett
ungdomar frihet att gå sina egna vägar men samtidigt lett till ökade krav – det är upp
till var och en att ordna sin framtid. Det anses viktigare att hävda sin egen åsikt än
att tillhöra en grupp. Schablonen av ungdomar som drar på stan är också förbi. I dag
tillbringar de flesta ungdomar mycket tid hemma.
Källa: Ungdomsstyrelsen, Brus nr 1 2004. Ensam är stark
Framtiden
De flesta svenska ungdomar har varit utomlands. En majoritet har dessutom varit
utomlands utan de egna föräldrarna, 69 procent i åldersgruppen 16–19 år. Oftast hade
det varit fråga om semester men 27 procent hade studerat, 13 procent hade arbetat och 12
procent hade varit på ungdomsutbyte.
52 procent av alla 16–19-åringar i Ungdomsstyrelsens undersökning 2003 tycker att det
är mycket viktigt att de har en fast anställning vid 35 års ålder mot bara 33 procent som
tycker att det är mycket viktigt att ha familj och barn vid den åldern. 38 procent anser att
det är mycket viktigt att de hunnit med att resa och se världen vid 35 år.
De flesta svenska ungdomar ser ljust på framtiden. De vill prova på att bo utomlands
eller att göra någon längre resa. 78 procent av 16–19-åringarna svarar att de vill flytta från
Sverige och bo i annat land minst 6 månader. Arbeta eller ”luffa runt” hägrar mer än att
studera. Men alla dessa tre alternativ är attraktiva. På frågan om vad som ger livet mening
svarar ungdomarna att det är familj och vänner. 37 procent svarade vänner, 32 procent
familj, 22 procent fritid, 6 procent studier och 3 procent arbete.

VARDAG OCH FRITID 99
Synen på framtiden. 16–19-åringar
2003. Procent
30
25
20
15
10
5
0
1=Mycket
pessimistisk
2 3 4 5 6
7=Mycket
optimistisk
Källa: Ungdomsstyrelsen, Dom kallar oss unga, 2003
Stress
En fritid full av valmöjligheter kan vara stressande. Vare sig man har för mycket att göra
eller inte. Vardagen förväntas innehålla mer än skola, läxor och sömn. Kompisar och
aktiviteter spelar en viktig roll. Bland pojkar är det upp emot 40 procent som känner
sig stressade en eller flera gånger i veckan. Bland flickor ökar andelen med åldern. I
åldersgruppen 16–17 år svarar hela 68 procent att de känt sig stressade varje vecka.
Källa: SCB, Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) 2001/2002
Barn som känt sig stressade under det senaste halvåret
Procent
Flickor
Pojkar
10–12 år 13–15 år 16–17 år 10–12 år 13–15 år 16–17 år
Varje dag 2 5 8 3 2 3
Flera gånger i veckan 15 23 37 12 14 17
En gång i veckan 21 24 23 19 22 19
Någon gång i månaden 28 29 24 32 30 31
Mer sällan eller aldrig 33 19 8 33 32 28
Summa 100 100 100 100 100 100
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002

100 VARDAG OCH FRITID
Barnombudsmannen har ställt frågor till barn i åldern 9–16 år om de känner sig stressade
och i så fall vad de tror att det beror på. 2) De flesta, 77 procent, menade att det berodde
på skolan. I skolarbetet var det främst läxor, 53 procent, som stressade de äldre barnen (13
år och uppåt) och avsaknaden av lugn och ro, 53 procent, som stressade de yngre barnen
(9–12 år). En femtedel uppgav att hemmet stressade dem. Främsta anledningen där var
att de sov för lite, 47 procent. Tonåringar uttrycker oftare brist på sömn än yngre barn och
de som är födda i Sverige oftare än utlandsfödda.
Orsaker till stress, bland de som känner sig stressade
Barn 9–16 år. År 2003
Skolan
Hemma
Flickor
Pojkar
Annat
Fritiden
Idrottsaktiviteter
Kompisar
Kan inte påverka min vardag
TV, Data, Tidningar
0 20 40 60 80 100
Källa: Barnombudsmannen, Barn och unga berättar om stress, 2004
”Det finns för mycket att göra. Man blir helt
knäckt! Man hinner inte med vad man måste. Det
mullrar i en. Man kan inte slappna av. Man vill
bara få allt undanstökat. Sen kan man koppla av.
En orolig känsla som är svår att få bort.”
Flicka, 14 år
2) Barnombudsmannen ställde under år 2003 frågor om stress till ett antal kontaktklasser. De fick in 400 enkätsvar från
elever i åldrarna 9–16 år i tjugo skolor belägna i sjutton olika kommuner runt om i Sverige. Eleverna är inte utvalda enligt
statistisk urvalsmetodik, men svaren ger ändå en bild av vad barn och ungdomar själva tycker.

VARDAG OCH FRITID 101
Flickor upplever i högre grad än pojkar att det är ”mycket noga” att komma i tid på
kvällen, att sköta skolarbetet och uppföra sig väl mot andra. Av de 10–12-åriga flickorna
svarar över 70 procent att det är mycket noga hemma att sköta skolarbetet och uppföra
sig väl mot andra.
Hur noga är det hemma hos dig med följande saker
Andel som svarat ”Mycket noga”. Procent
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Sömn
Vid 21-tiden på kvällen sover en tredjedel av 10–12-åringarna. En halvtimme senare sover
ytterligare en tredjedel. I genomsnitt är 13–15-åringarna vakna en timme längre vilket
betyder att kl. 22.00 har över en tredjedel somnat och kl. 22.30 sover drygt två tredjedelar.
I åldersgruppen 16–18 år har över hälften somnat vid elva på kvällen och två tredjedelar
sover kl. 23.30.
Ungas sovtider en vanlig skoldag
Median dvs. tiden då hälften har gått upp respektive somnat samt genomsnittligt antal timmar per natt
Flickor
Pojkar
10–12 år 13–15 år 16–18 år 10–12 år 13–15 år 16–18 år
Sover antal timmar per natt 9,5 8,5 7,5 9,5 8,5 7,5
Går upp på morgonen kl. Sju Halv sju Halv sju Sju Sju Sju
Lägger sig på kvällen kl. Halv tio Halv elva Elva Halv tio Halv elva Elva
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002

102 VARDAG OCH FRITID
Trött under dagarna i skolan det senaste halvåret
Procent
Flickor
Pojkar
10–12 år 13–15 år 16–17 år 10–12 år 13–15 år 16–17 år
Varje dag 7 15 19 13 12 13
Flera gånger i veckan 25 34 51 22 30 41
En gång i veckan 25 21 23 22 30 23
Någon gång i månaden 19 18 6 22 20 13
Mer sällan eller aldrig 24 10 – 22 10 10
Summa 100 100 100 100 100 100
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Ungefär en tredjedel av barnen i åldrarna 10–17 år har svårt att somna en eller flera
gånger i veckan. En fjärdedel har svårt att somna någon gång i månaden. De äldre barnen
är oftare än de yngre trötta under dagen i skolan. Omkring 70 procent av 13–15-åringarna
är trötta under skoldagen en eller flera gånger i veckan. Bland de äldre flickorna är den
andelen över 90 procent . Andelen som sover dåligt på natten ökar också med åldern,
särskilt bland flickor. Bland flickor i åldersgruppen 10–12 år uppger 22 procent att de
under det senaste halvåret sovit dåligt på natten en eller flera gånger i veckan. Vid
13–15 år och 16–17 år är motsvarande andelar 32 respektive 49 procent . Bland pojkar är
andelarna 25, 28 och 35 procent.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Trygghet
Nio av tio känner sig trygga i sitt bostadsområde. Det är en större andel bland de yngsta
flickorna som känner sig otrygga. Ungefär var fjärde flicka i åldersgruppen uppger att
de inte känner sig trygga till och från skolan. Det är också en högre andel bland de yngre
barnen som blivit slagna, ungefär var tionde svarar att någon slagit eller sparkat dem de
senaste året.
Det är vanligare att barn med utlandsfödda föräldrar känner sig otrygga i närmiljön.
Också här är det speciellt flickor i 10–12-års åldern som känner sig otrygga. Nära hälften
av dem känner sig inte trygga när de går till och från skolan. I den här gruppen (barn
med utlandsfödda föräldrar) är det inte heller ovanligt att man känner sig otrygg i
klassrummet. 20 procent i hela åldersgruppen 10–17 år känner sig inte trygga i klassrummet
jämfört med 6 procent bland barn med svenskfödda föräldrar.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002

VARDAG OCH FRITID 103
Platser där barn inte känner sig trygga
Procent som inte känner sig trygga
30
25
20
15
10
Utomhus i mitt
bostadsområde
På väg till
skolan
I klassrummet
På rasterna
i skolan
På väg hem
från skolan
5
0
10–12 år 13–15 år 16–17 år 10–12 år
Flickor
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Företeelser som barn är rädda för
Procent
13–15 år
Pojkar
16–17 år
Inbrott Våldtäkt Rånad Mobbning Trafik- Slagen Slagen Knark
hemma olyckor hemma av jämn- och
åriga sprit
Flickor
7–9 år 46 52 56 54 53 37 36 57
10–12 år 31 45 34 24 36 19 21 34
13–15 år 23 43 33 27 34 16 13 20
Pojkar
7–9 år 38 41 54 40 45 34 26 46
10–12 år 19 20 23 23 27 16 13 28
13–15 år 34 12 17 13 16 10 10 14
Källa: Barnombudsmannen, Rätten att komma till tals, 2002
Fickpengar och arbetsinkomster
Det är något vanligare att flickor än pojkar i 16–17-års åldern sommarjobbar, 58 procent
respektive 50 procent. Flickor med utlandsfödda föräldrar sommarjobbar lite oftare än
flickor med föräldrar födda i Sverige. Bland pojkar är skillnaderna större, 26 procent av de
16–17-åriga pojkarna med utlandsfödda föräldrar sommarjobbade mot 55 procent med
föräldrar födda i Sverige. Det var också vanligare att pojkar i den åldern sommarjobbade
(55 procent) om de hade sammanboende föräldrar än om de hade ensamstående föräldrar
(34 procent).

104 VARDAG OCH FRITID
Barn som har sommarjobbat
År 2001/2002. Procent
60
50
40
30
20
10
0
13–15 år 16–17 år 13–15 år
Flickor
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Pojkar
16–17 år
Månadspeng är vanligast bland 10–15-åringar. Drygt hälften får det. Flickor får i genomsnitt
en lite högre vecko- och månadspeng än pojkar. Bland 16–17-åringar får de flesta
barnbidraget.
Veckopeng, månadspeng eller barnbidrag/studiebidrag
Procent som får samt genomsnittsbelopp
80
70
60
50
40
30
20
10
0
52 kr/v
220 kr/m
10–12 år
63 kr/v
374 kr/m
13–15 år
Flickor
169 kr/v
870 kr/m
16–17 år
36 kr/v
218 kr/m
10–12 år
65 kr/v
357 kr/m
13–15 år
Pojkar
75 kr/v
691 kr/m
16–17 år
Veckopeng
Månadspeng
Bidrag (inkl.
ibland
Vid behov
Får inte penga
hemma
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
Bland 16–17-åringarna har nio av tio eget rum, egen CD-spelare och egen mobiltelefon.
Det är något vanligare bland pojkar med ensamstående föräldrar att ha egen video, eget
TV-spel och egen dator. En förklaring kan vara att familjer med sammanboende föräldrar
oftare har fler barn och att syskonen därmed delar.

VARDAG OCH FRITID 105
Barns egna saker
Barn med ensamstående (E) respektive sammanboende föräldrar (S). Procent som har
100
10–12 år
Pojkar (E)
80
Pojkar (S)
Flickor (E)
60
Flickor (S)
40
20
0
Eget rum
Ett husdjur
Egen TV
Egen
video
Eget
TV-spel
Egen
CD-spelare
Egen
dator
Egen
mobiltfn
100
16–17 år
80
60
40
20
0
Eget rum
Ett husdjur
Egen TV
Egen
video
Eget
TV-spel
Egen
CD-spelare
Egen
dator
Egen
mobiltfn
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002
En tredjedel av barnen och ungdomarna i åldern 10–17 år tillbringar delar av semestern
i sommarstugan med föräldrarna, nästan hälften reser i Sverige och en tredjedel reser
utomlands. Vid 16–17 års ålder är det också en tredjedel som reser med kompisar. Bland de
yngre, 10–15 år, var nästan en fjärdedel på läger och bland 16–17-åringarna åkte 5 procent
på språkresa.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002

106 VARDAG OCH FRITID
Förvärvsarbete
Det har skett stora förändringar av ungdomars inträde i arbetslivet. I mitten av 70-talet
fanns nästan 60 procent av alla 16–19-åringar i arbetskraften mot omkring en tredjedel
idag. Under 1990-talet sjönk andelen ner till under en fjärdedel. Under samma period ökade
andelen studerande dramatiskt. Andelen inaktiva 16–19-åringar har ökat till omkring 10
procent. Med begreppet avses personer som inte är sysselsatta och inte heller är studerande
eller anmälda som arbetslösa. En del är så kallade latent arbetssökande det vill säga de kan
och vill arbeta, men är inte anmälda som arbetssökande. En tredjedel av de ”inaktiva” vistas
utomlands, antingen på långresor, arbete eller studier och några förmodas vara sjuka.
Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningarna (AKU)
Sysselsättning hos 16–19-åringar
År 1976–2003. Procent
Flickor 16–19 år
100
80
60
40
”Inaktiva”
Arbetslösa
Sysselsatta
Värnpliktstjänstgöring
Studier
Arbete i eget hushåll
20
0
1976
1980
1984
1988
1992
1996
2000 2003
100
80
60
40
20
Pojkar 16–19 år
Inaktiva
Arbetslösa
Sysselsatta
Värnpliktstjänstgöring
Studier
Arbete i eget hushåll
0
1976 1980 1984 1988 1992
Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningarna (AKU)
1996
2000 2003

VARDAG OCH FRITID 107
Vid en studie år 2002 av de 35 000 ”inaktiva” i åldern 16–19 år bedömdes omkring 7 000
ha betydande problem att etablera sig i samhället. De hade under två års tid (2000 och
2001) befunnit sig utanför de olika systemen, utan klassificerbar sysselsättning. I den här
gruppen finns en överrepresentation av ungdomar som inte har avslutat grundskolan,
som har varit inskrivna i slutenvården för psykiatriska problem, självmordsförsök eller
drogmissbruk.
Vid djupintervjuer fann man att de var mycket medvetna om och led av sitt
utanförskap. Det fanns ingen tydlig övergång till utanförskapet utan det hade kommit
smygande. De flesta hade en stark önskan om att komma in i arbetslivet men de ville
inte tillbaka till utbildningssystemet där många hade upprepade misslyckanden bakom
sig. De hade oftast stått i nära kontakt med olika myndigheter men blivit utskrivna och
var hänvisade till att på egen hand ordna sysselsättning vilket inte var lätt utan längre
utbildning och arbetslivserfarenhet. Utredarna menar att dessa unga kommit i kläm
genom att ha odefinierade problem eller ”för små problem” för att få hjälp från samhället
men ”för stora problem” för att klara sig genom systemet utan stöd.
Källa: SOU 2003:92. Unga utanför
Sex och samlevnad
Den genomsnittliga åldern för samlagsdebut som under en längre period sjönk verkar ha
stabiliserat sig på en nivå strax över 16 år för flickor och något senare för pojkar. Andelen
ungdomar som anser att samlag endast hör hemma i fasta relationer har minskat kraftigt
under 1990-talet. Tre fjärdedelar av ungdomarna är nyktra vid samlagsdebuten och den
nivån har legat still under hela 1990-talet. På 1970-talet var det vanligare att man var
berusad vid debuten.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Ungdomar och sexualitet – en presentation av aktuell svensk kunskap. 2000
I undersökningen Skolbarns hälsovanor uppger 31 procent av 15-åringarna att de haft
samlag någon gång. Av dessa var 11 procent under 13 år, 17 procent var 13 år, 48 procent
var 14 år och resterande 25 procent var 15 år vid debuten. 82 procent hade använt
preventivmedel vid senaste samlaget. Av dessa använde 62 procent kondom, 43 procent
p-piller, 9 procent avbrutet samlag och 9 procent så kallade dagen-efter-piller. Summan
överstiger 100 procent eftersom man kan använda flera metoder samtidigt.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Skolbarns hälsovanor 2001/02

108 VARDAG OCH FRITID
Andel som instämde i påståendet ”Samlag bör
endast förekomma i fasta förhållanden”
År 1989–2003. Ungdomar 16–17 år. Procent
80
70
60
50
40
30
Flickor
Pojkar
20
10
0
1989
1994
1997
2000
2003
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Allmänheten om hiv/aids 2004
Andel som instämde i påståendet ”Att vara
homosexuell är inget onormalt”
År 1989–2003. Ungdomar 16–17 år. Procent
100
80
Flickor
60
40
Pojkar
20
0
1989
1994
1997
2000
2003
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Allmänheten om hiv/aids 2004
Det har blivit mer accepterat med homo- och bisexualitet. Både flickor och pojkar i åldern
16–17 år är mer positivt inställda 2003 än tidigare. Flickorna har hela tiden varit positivare
än pojkarna.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Ungdomar och sexualitet – en presentation av aktuell svensk kunskap 2000

VARDAG OCH FRITID 109
Tonårsaborter och spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar har ökat under
senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet. Detta är delvis en följd av att
kondomanvändningen bland ungdomar har minskat. Vid en anonym enkätundersökning
vid ungdomsmottagningen i Uppsala län år 2001 framkom att sju av tio ungdomar
någon gång haft oskyddade samlag och att hälften av dem hade varit oroliga för sexuellt
överförbara sjukdomar efteråt, en tredjedel hade varit oroliga för graviditet. Flickor
oroade sig för klamydia och för att möjligheterna att få barn i framtiden skulle äventyras.
Pojkarna var inte lika rädda för sjukdomar eftersom man ansåg att de inte drabbade dem
i samma utsträckning. Ungdomarna tyckte att det var viktigare att använda kondom när
man var utomlands och ansåg att det hemma gick att bedöma smittrisken utifrån rykte
och utseende. Man tyckte att det var pinsammare att köpa kondomer än att använda
dem.
Källa: Läkartidningen, nr 44, volym 100, 2003
Spel och dobbel
Andelen problemspelare är störst bland tonåringarna. Åren 1997–98 klassades runt 4
procent som problemspelare och 1 procent som spelberoende i åldersklassen 15–17 år.
Pojkar löper högre risk än flickor att fastna i spelberoende. Ungdomar med utländsk
bakgrund har visat sig löpa särskilt hög risk.
Andelen problemspelare och spelberoende i Sverige
År 1997-98. Procent
Problemspelare Spelberoende Totalt
15–17 år 4,2 0,9 5,1
18–24 år 2,0 1,3 3,3
Alla åldrar 1,4 0,6 2,0
Problemspelare respektive spelberoende är här definierade efter hur många kriterier man uppfyller
enligt SOGS-R (South Oaks Gambling Screen Revised) eller enligt spelmani i DSM-IV (American
Psychiatric Association, 1994).
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Spel och spelberoende i Sverige 1999

110 VARDAG OCH FRITID
Rökning och snusning
Andelen dagligrökare bland vuxna har minskat under flera decennier och börjar nu också
minska bland ungdomar. Under perioden 1999–2003 minskade andelen dagligrökare
bland 15-åriga flickor från 18 procent till 13 procent och bland jämnåriga pojkar från 10
procent till 7 procent. I den internationella jämförelsen av skolbarns hälsovanor år 2001/
02 är andelen pojkar som röker dagligen lägst i Sverige. De svenska flickorna ligger inte
lika bra till men är under genomsnittet för de 30-tal länder som ingår i undersökningen.
Andelen som uppger att de röker regelbundet är högre än andelen som röker varje dag.
År 2004 svarade 18 procent av pojkarna och 30 procent av flickorna att de röker. Snusar
gjorde 21 procent av pojkarna och 8 procent av flickorna.
Källor: Statens folkhälsoinstitut. Rapportering av ungdomspolitiska mål. Rapport nr 2003:25 och 2002:45 samt CAN 2004
Andel daglig-/nästan dagligrökare i årskurs 9
År 1983–2003. Procent
25
20
15
Flickor
10
Pojkar
5
0
1983
85
87
89
91
93
95
97
99
01
03
Källa: CAN 2003
Tobaksbruket bland unga skiljer sig inte nämnvärt över landet förutom att snusningen
bland flickor är dubbelt så vanligt förekommande i norra Sverige (12 procent) som i
riket som helhet (5 procent). Däremot har det visats sociala skillnader i rökning bland
ungdomar. Studier på gymnasieskolan visar att andelen flickor och pojkar som röker
dagligen är nästan dubbelt så hög på de icke-teoretiska programmen som på de
teoretiska.
Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), samt Ung 96 och Ung 2000

VARDAG OCH FRITID 111
Andel 15-åringar som röker varje dag
Procent
Flickor
Pojkar
HBSC genomsnitt
Sverige
Källa: WHO. Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) study: International report
from the 2001/2002 survey. 2004

112 VARDAG OCH FRITID
Alkoholvanor
Under 1990-talet ökade alkoholkonsumtionen bland landets niondeklassare, särskilt
under den senare delen. Under 2000-talet har den gått ner men fortfarande år 2004
uppger 71 procent av pojkarna och 74 procent av flickorna att de dricker alkohol. Den
genomsnittliga alkoholkonsumtionen 2001–2003 är i liter 100-procentig alkohol 4,0
liter för pojkar och 2,8 liter för flickor. 3) Både bland pojkar och flickor är blanddryckerna
cider, alkoläsk mest populära och har högst andel konsumenter. Omkring en fjärdedel av
niondeklassarna har intensivkonsumtion och någon nedgång har inte skett.
Pojkars genomsnittskonsumtion är högre bland 16–19-åringar än bland
niondeklassarna. År 2000 skattades deras årskonsumtion till 5,4 liter för pojkar och 2,5
liter för flickor. Pojkarna drack mest starköl och flickorna mest cider.
Jämfört med årskurs 7, sker i årskurs 8 och 9, en markant ökning av andelen som dricker
alkohol minst en gång i månaden. Det finns regionala skillnader i niondeklassarnas
alkohol konsumtion. I Skåne är konsumtionen högre än i övriga Sverige. Där är också
andelen som druckit smuggelsprit, köpt sprit i utlandet och fått olika alkoholdrycker
hemma högst. Andelen som druckit hembränt däremot var högst i norra Sverige. I alla
regioner hade pojkarna en högre konsumtion än flickor. Vid internationella jämförelser
har Sverige legat bra till under 1990-talet med en förhållandevis låg konsumtion bland
ungdomar.
Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) 2003
Andel med intensivkonsumtion minst en gång i månaden i åk 9
samt andelen mönstrande som är berusade varje vecka
År 1972–2004. Procent
40
35
30
25
20
15
10
5
Pojkar
Flickor
Mönstrande
Intensivkonsumtion
= Dricker alkohol motsvarande
minst 18 cl sprit
eller en helflaska vin eller
4 burkar starköl/cider
eller 6 burkar folköl vid
samma tillfälle
0
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2004
Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) 2004
Antalet ungdomar 15–24 år som vårdats på landets sjukhus för akut alkoholförgiftning
har ökat nästan 80 procent bland pojkar och tredubblats bland flickor under perioden
1987–2002. Ökningen har varit kraftigare bland 15–19-åringar än bland 20–24-åringar.

VARDAG OCH FRITID 113
Mönstret att unga dricker mer alkohol än andra åldersgrupper har funnits i Sverige sedan
1970-talet. I Syd- och Centraleuropa är skillnaderna mellan åldersgrupperna som regel
små. I snitt ligger svensk alkoholkonsumtion på en låg EU-nivå men vårt dryckesmönster
över ålder gör att svenska ungdomar i genomsnitt dricker mer alkohol än andra EUungdomar
medan svenska medelålders i genomsnitt dricker betydligt mindre än andra
medelålders i EU.
Källa: Socialstyrelsen, Folkhälsa och sociala förhållanden 2003
Antal sjukhusvårdade med akut alkoholförgiftning
Antal vårdade personer per 100 000 invånare. Åren 1987–2002
250
Män 15–24 år
200
150
Kvinnor 15–24 år
100
50
Flickor 0–14 år
0
1987
89
91
93
95
97
Pojkar 0–14 år
99 01
Källa: Socialstyrelsen, Patientregistret 2003
Andelen misstänkt alkoholpåverkade förare vid polisanmälda vägtrafikolyckor med
personskada är högre i de yngre åldersklasserna. Under 15 år var andelen 6 procent, 15 år 2
procent, 16–17 år 9 procent och 18–19 år 7 procent. Totalt i alla åldersklasser misstänktes 4
procent år 2001.
Källa: Vägverket. 2003
Det finns ett samband mellan alkoholkonsumtion och narkotikamissbruk. I den lägsta
alkoholkonsumtionsgruppen hade 5 procent använt narkotika mot 35 procent i den
högsta. Det finns också ett samband mellan föräldrarnas inställning till ungdomars
alkoholkonsumtion och ungdomarnas faktiska alkoholkonsumtion. Det är en myt att
föräldrar kan lära sina barn ett sunt konsumtionsmönster genom att tidigt bjuda barnen
på alkohol.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Socialt arbete och rättsvetenskap, Utblick nr 1 2004
3) 4 liter 100-procentig alkohol under ett år motsvarar 4 stora starköl i veckan.

114 VARDAG OCH FRITID
Andel i åk 9 som fått starköl av föräldrarna
Genomsnitt år 2001–2003
20
15
Flickor
Pojkar
10
5
0
Stockholms
län
Västra
Götalands
län
Skåne
län
Södra
Sverige
Källa: Socialstyrelsen, Folkhälsa och sociala förhållanden, 2003
Mellersta
Sverige
Norra
Sverige
Riket
Narkotika
Drogvaneundersökningar bland skolelever och mönstrande män – 18 år – har gjorts
regelbundet sedan 1970-talet och den långsiktiga utvecklingen har varit höga nivåer i
början av 1970-talet, successiv nedgång fram till slutet av 1980-talet och uppgång under
1990-talet. Bland niondeklassare har det sedan varit en liten nedgång under 2000-talet.
Bland lite äldre ungdomar har uppgången ännu inte brutits.
År 2002 svarade 8 procent av eleverna i årskurs 9 att de provat narkotika någon
gång. Den mera regelbundna användningen av narkotika, vilket innebär att ha ”använt
senaste 30 dagarna” har följt ungefär samma utveckling som att ha provat någonsin,
fast på en lägre nivå. År 2001 svarade ca 3 procent av skoleleverna och de mönstrande
att de använt narkotika senaste månaden. Omkring två tredjedelar har enbart använt
cannabis (hasch/marijuana) medan 5–10 procent enbart använt annan narkotika.
Mönstringsundersökningen visar att de näst vanligaste narkotikasorterna är amfetamin
och ecstacy. Lika vanligt är det också att ha använt vissa sömnmedel eller lugnande
medel – främst benzodiazeponer – utan läkarordination, vilket då räknas som narkotika.
Samtidigt som allt fler har prövat är det också fler som säger att de blivit erbjudna
narkotika eller vet hur de skulle kunna få tag på narkotika. De flesta ungdomar är dock
negativa till narkotika och det är fortfarande en minoritet som har prövat.

VARDAG OCH FRITID 115
Andel elever i åk 9 samt mönstrande som uppgett
att de någon gång prövat narkotika
År 1971–2002. Procent
20
15
Mönstrande
10
Pojkar
5
Flickor
0
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000
Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) 2003
De regionala skillnaderna var inte särskilt omfattande när det gäller erfarenheter av
narkotika men en liten övervikt fanns för Stockholm och Skåne län jämfört med övriga
landet. I norra Sverige var det lite färre som provat eller haft tillfälle att prova narkotika.
Man kan tala om två rekryteringsvägar till narkotikamissbruk, avvikarkarriären och den
ungdomskulturella vägen. De studier som gjorts i Sverige pekar mot att de flesta som
fastnar i missbruk kommer från avvikarkarriären. Det börjar med en asocial uppväxt och
en begynnande kriminalitet. Missbruket kommer först senare.
Källa: Att vårda unga missbrukare, Bengt Svensson. Malmö högskola. 2004
Även andra undersökningar visar på att det inte är narkotikan i första hand som lockar
utan subkulturen. Man är ute efter spänning och action. Att leva lite utanför, att bryta
mot lagar och normer och att något extraordinärt ska hända. En studie som gjordes i
Norrköping bland en grupp heroinister visade att man redan i högstadiet börjat söka sig
till subkulturen. Drogerna, som till en början var hasch, gav spänning och gemenskap
inom gruppen. När man drogade upplevde man alltid att något hände. Högstadieeleverna
sökte sig till äldre ungdomar och ”lärdes upp” i kriminalitet och droganvändande.
Källa: Philip Lalander, Hela världen är din – en bok om unga heroinister. 2001

116 VARDAG OCH FRITID
15-åringar som någon gång använt cannabis
Procent
Schweiz
Kanada
USA
Frankrike
Holland
Tyskland
Danmark
Medel (HBSC)
Italien
Irland
Estland
Ryssland
Finland
Sverige
Israel
Grekland
Flickor
Schweiz
Kanada
USA
Frankrike
Holland
Tyskland
Danmark
Medel (HBSC)
Italien
Irland
Estland
Ryssland
Finland
Sverige
Israel
Grekland
Pojkar
0 10 20 30 40 50
0 10 20 30 40 50
Källa: WHO, Health Behavior in School-aged Children (HBSC) Study, International report from the 2001/2002 Survey. 2004
Sniffning
År 2003 svarar 3 procent av ungdomarna i åldern 16–24 år att de någon gång har sniffat
”butangas, bensin, lösningsmedel eller liknande”. Det är något vanligare bland män än
bland kvinnor.
I början av 1970-talet uppmättes relativt höga värden bland skolungdom och
mönstrande som sniffat någon gång. Under 1970-talet minskade emellertid andelarna
och låg på en oförändrat låg nivå under hela 1980-talet. En ökning inträffade emellertid
en bit in på 1990-talet såväl i årskurs 9 som bland de mönstrande. Bland eleverna i årskurs
9 svarade 13 procent av pojkarna och 11 procent av flickorna 1999 att de sniffat någon

VARDAG OCH FRITID 117
gång. Under 1970-talet var dock sniffning betydligt vanligare bland ungdomarna. Lim,
tändargas och bensin är de vanligaste sniffningsmedlen som skolungdomarna använt.
Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Drogutvecklingen i Sverige. 2002
Dopning
Under 1990-talet började användningen av dopningsmedel spridas från idrotten till
andra delar av samhället, särskilt bland personer med anknytning till kroppsbyggnad
och gym. Sedan den 1 april 1999 är, förutom smuggling, försäljning och innehav, även
själva konsumtionen av dopningsmedel straffbar. Av de i dopningslagen förbjudna
preparaten hör anabola androgena steroider (aas) till de vanligaste. Omkring 1 procent
av män i åldern 15–30 år har i olika svenska undersökningar svarat att de någon gång
provat anabola steroider. Denna siffra har i stort sett varit oförändrad sedan 1993, då man
för första gången ställde frågan i drogvaneundersökningar. Mindre än en halv procent
av kvinnorna har provat dopningsmedel. De svenska nivåerna överensstämmer med
andra europeiska länder men ligger lägre än i USA där ca 3 procent av ungdomarna i
14–18-årsåldern provat aas-preparat. Erfarenhet av tillväxthormon är sällsyntare än aaspreparat.
Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Drogutvecklingen i Sverige. 2002

HÄLSA 119
Hälsa
Foto: Mikael Nordström
Ur ett internationellt perspektiv är hälsan hos barn och ungdomar i Sverige mycket god,
till och med bland den bästa i världen. Men det saknas heltäckande hälsodata för barn i
Sverige, speciellt för barn i förskoleåldern och skolåldern. De urvalsundersökningar som
görs tillåter sällan redovisning mellan grupper eller regioner. Det pågår arbete för att
datorisera insamlingen av uppgifter från BVC och skolhälsovården. Organisatoriskt finns
det också brister eftersom landstingens barnhälsovård inte längre har något uppdrag att
ansvara för hälsosituationen och för förebyggande insatser för barns hälsa i förskolan.
Sedan Socialstyrelsen för några år sedan upphävde den aktuella föreskriften på området
har detta uppdrag inte ersatts av något nytt.

120 HÄLSA
Sociala skillnader i hälsa
Det finns betydande sociala skillnader bland barn och ungdomar när det gäller hälsa.
I genomsnitt är de fysiska hälsoproblemen 60 procent vanligare bland socialt mindre
gynnade barn jämfört med mer gynnade. Psykiska problem är 70 procent vanligare i
den socialt mindre gynnade gruppen. Minst är skillnaderna när det gäller fallskador och
näringsintag. Störst är skillnaderna i plötslig spädbarnsdöd och självmordsförsök samt
självtillfogat våld i nedre tonåren.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Sociala skillnader i ohälsa bland barn och unga i Sverige, Rapport 2002:13
Svenska ungdomar känner sig friska
De flesta barn trivs med livet och tycker att de har en bra hälsa. Andelen som uppger att
de känner sig mycket friska har varit konstant sedan mitten av 1980-talet. Däremot har
det under åren varit en minskande andel som anger att de trivs mycket bra med livet
samtidigt som andelen med psykiska och somatiska besvär har ökat.
Flickor och pojkar 15 år som trivs
mycket bra med livet i stort sett nu
1985–2001. Procent
60
50
Pojkar
40
30
Flickor
20
10
0
1985 1989 1993 1997
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Skolbarns hälsovanor 2001
2001
Undersökningen Skolbarns hälsovanor visar att de yngre barnen mår bättre än de äldre.
De lever sundare, trivs bättre i skolan, har närmare kontakt med föräldrar och uppger
i högre grad att de trivs med livet. I tonåren ökar andelen med somatiska och psykiska
besvär samtidigt som trivseln minskar. Dessutom börjar flickor må allt sämre än pojkar.
Nästan hälften, 47 procent, av alla 15-åriga flickor har huvudvärk minst en gång i veckan.
Många gånger har samma individ flera olika besvär. Det gäller både somatiska och
psykiska besvär.
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Skolbarns hälsovanor 2001

HÄLSA 121
Barn med huvudvärk
År 2001. Procent
100
80
60
40
Sällan/aldrig
Ca 1 gng/månad
Ca 1 gng/vecka
> 1 gng/vecka
Ungefär varje dag
Sällan/aldrig
20
Ca 1 gng/måna
0
11 år
13 år
Flickor
15 år
11 år
13 år
Pojkar
15 år
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Skolbarns hälsovanor 2001
I SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden fick 10–18-åringar svara på flera frågor om
hur de mår och känner sig. Påståendet Jag är nästan alltid på gott humör, tyckte nästan
alla stämde precis eller ungefär. Många tyckte också att de för det mesta var nöjda med
sig själva. Undantaget var dock gruppen flickor i åldern 13–18 år, där var femte tyckte att
påståendet För det mesta är jag nöjd med mig själv stämde dåligt eller inte alls.
Källa: SCB, Undersökningen av levnadsförhållanden 2002
Amning
I Sverige har spädbarnsmödrar till nyligen blivit rekommenderade att börja med
smakportioner vid fyra månaders ålder. Detta bland annat för att motverka
glutenintolerans. De internationella rekommendationerna har varit att enbart amma
fram till och med 6 månaders ålder och som en följd av en expertkonsultation i Världs -
hälsoorganisationens regi har nu Sverige tagit efter.
Källa: Socialstyrelsen, Informationen Ny rekommendation – Endast bröstmjölk upp till sex månaders ålder
Amning av barn födda 2001. Procent
1 vecka 2 månader 4 månader 6 månader
Enbart ammade 92 80 68 35
Delvis ammade 7 12 15 38
Ej ammade 2 8 17 28
Källa: Socialstyrelsen, Amning av barn födda 2001

122 HÄLSA
Amningsfrekvensen har varierat över tiden men ligger nu på en konstant hög nivå sedan
1990-talet. Sverige ligger högst bland i-länderna i fråga om amningsfrekvens, särskilt i
åldersgruppen 6 månader.
Källa: Socialstyrelsen, Amning av barn födda 2001
Vaccination
De barnvaccinationer som erbjuds alla barn ger skydd mot åtta sjukdomar: polio, difteri,
stelkramp, kikhosta, infektioner orsakade av Haemophilus influenzae typ B, mässling,
påssjuka och röda hund. Vaccination mot tuberkulos eller hepatit B erbjuds endast barn
med ökad risk att bli smittade.
I slutet av 1990-talet fördes en debatt, som handlade om att det kombinerade vaccinet
mot mässling, påssjuka och röda hund – MPR – skulle kunna ge upphov till bland annat
autism och diabetes. Detta medförde en dramatisk nedgång av andelen barn som
vaccinerades med MPR-vaccin. Många studier har dock avfärdat denna teori och under
senare år har den nedåtgående trenden brutits. De barn som tillhör de dåligt vaccinerade
årskullarna har i många fall blivit vaccinerade vid ett senare tillfälle.
För barn födda år 2000 gäller att nästan alla, 98 procent, blir vaccinerade mot polio,
difteri, stelkramp, kikhosta och Haemophilus influenzae typ B före två års ålder. För MPRvaccin
är täckningen fortfarande inte fullständig, cirka 90 procent vaccineras före två års
ålder.
Källa: Smittskyddsinstitutet
Tandhälsa
Under en lång rad år har barnens tandhälsa förbättrats i Sverige. Men nu kan man se en
avmattning. Speciellt är det bland ungdomarna avmattningen har skett.
Det finns ingen skillnad i tandhälsan mellan flickor och pojkar. Däremot är barnens
tandhälsa sämre i områden med hög andel socioekonomiskt utsatta grupper, bland annat
utländsk bakgrund, låg utbildning och hög arbetslöshet.
Världshälsoorganisationen (WHO) har satt som mål att en tolvåring i genomsnitt
ska ha högst 1,5 kariesangripna och lagade tänder år 2025. Det målet har Sverige redan
uppnått. År 2002 uppgick detta medelvärde till 1,1 i Sverige.

HÄLSA 123
Kariesfria barn 1985–2002. Procent
Ålder
3 år 6 år 12 år
År Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar Totalt
1985 . . 83 . . 45 . . 22
1990 . . 91 . . 60 . . 40
1995 . . 93 . . 65 . . 50
2000 . . 94 . . 70 . . 61
2002 93 93 93 70 68 69 56 59 57
Källa: Socialstyrelsen, Tandhälsan hos barn och ungdomar 1985–2002
Astma och allergi
Allergier och astma drabbar allt fler barn. Både arv och miljö har betydelse för om ett barn
utvecklar allergi. För barn med en allergisk förälder är risken 20–30 procent att utveckla
allergi. Där båda föräldrarna är allergiker är risken upp till 70 procent. Varför allergier ökar
är oklart. Många orsaker samverkar och barn möter idag fler olika ämnen, både i mat och
i miljö. Vissa riskfaktorer är väldokumenterade, exempelvis exponering av tobaksrök eller
ett dåligt inomhusklimat.
I den så kallade Bamsestudien av 4 000 Stockholmsbarn hade 40 procent av alla
fyraåringar astma eller allergi. Bland fyraåringarna hade 7 procent astma, 11 procent
allergisnuva, 13 procent misstänkt födoämnesallergi och 20 procent eksem. 40 procent
av fyraåringarna hade någon av dessa sjukdomar och 12 procent hade flera än en.
Bamsestudien är en av världens största barnallergiundersökningar. Barnen har följts
sedan de var nyfödda och är nu mellan åtta och nio år.
Källa: Statens folkhälsoinstitut och Stockholms läns landsting, Bamsestudien 2004
Barn och försäkringar
Genom kommunen är barn i förskola och skola försäkrade mot olyckshändelser.
I de flesta kommuner gäller denna försäkring även på fritiden.
En offentlig försäkring finns för alla barn. Många barn är också försäkrade
privat. Hälften av alla barn som kan omfattas av barnförsäkring, har en
privat barnförsäkring. Tyvärr har inte alla barn samma förutsättningar
att få en försäkring. Tillhör man en riskgrupp kan försäkringsbolaget göra
undantag för vissa sjukdomar eller skador och/eller höja premien och
ibland avslås ansökan helt om risken anses vara för hög. Funktionshinder
medför ofta problem med att teckna försäkringar.
Källa: Sveriges Försäkringsförbund och Konsumenternas Försäkringsbyrå, Barnförsäkring
och riskbedömning 2002 samt Funktionshinder Försäkringshinder 2001

124 HÄLSA
Förekomsten av astmatiska symtom hos 13/14-åringar
Albanien
Rumänien
Georgien
Grekland
Ryssland
Polen
Lettland
Italien
Uzbekistan
Portugal
Spanien
Estland
Österrike
Belgien
Sverige
Frankrike
Tyskland
Malta
Finland
Irland
Storbritannien
0 5 10 15 20 25 30 35
Källa: WHO 2002, Children´s health and environment
Astma och allergier är ett ökande problem i världen. Men det är särskilt
i i-länderna som astma och allergier ökar. Skillnaderna mellan länderna är stora.
Tinnitus
Många barn i förskolan eller i skolan utsätts dagligen för skadliga bullernivåer. Buller kan
orsaka tinnitus (öronsus), hörselnedsättningar, trötthet och sömnstörningar.
En stor studie bland 7-åringar visar att 13 procent hade eller hade haft tinnitus. En
studie bland skolbarn på högstadiet och årskurs 1 på gymnasiet, visar att 10 procent hade
tinnitus ofta eller alltid.
Särskilt hög volym kan det även vara på diskotek och konserter. Tekniken för
högtalaranläggningar har utvecklats så att mycket höga ljudnivåer kan nås utan att
musiken låter sprucken eller oren. Tillfällig tinnitus är mycket vanlig vid diskotekbesök och
konserter. Mellan 60 och 70 procent av 10–15-åringarna hade haft tillfällig tinnitus efter
att ha varit ute och lyssnat på musik och i denna grupp är andelen som har daglig tinnitus
22 procent.
För cirka 15 år sedan rapporterades att 7,5 procent av 20-åringarna hade tinnitus ofta
eller alltid. Idag är förekomsten större bland yngre personer.
Källa: Läkartidningen, nr 46 2003 Tinnitusbehandling styrs av etiologin. Socialstyrelsen och Ammot 2002, Höga ljudnivåer
- ungdomars beteenden, kunskaper och attityder.

HÄLSA 125
Andel ungdomar 15–20 år som har övergående tinnitus
efter konsert eller disco/klubb/rave
År 2002. Procent
Aldrig
36 %
Alltid
11 %
Ibland
53 %
Diabetes
Diabetes innebär att blodsockerhalten i blodet är för hög. Därför brukar man ibland kalla
diabetes för sockersjuka. Det finns två former av diabetes, typ 1 och typ 2. Typ 1 kallas också
för barn- eller ungdomsdiabetes, därför att den oftast bryter ut i barn- eller ungdomsåren.
Det finns cirka 6 500 barn under 18 år som har typ1-diabetes i Sverige. Ungefär 40 barn
per 100 000, dvs. cirka 650 barn per år insjuknar i typ 1-diabetes. Under de senaste 20 åren
har diabetes hos barn ökat med 50 procent. Dessutom kryper sjukdomsdebuten ned i
åldrarna.
Även diabetes typ 2 har blivit allt vanligare bland barn i Sverige. Diabetes typ 2 är en
sjukdom som tidigare bara drabbade äldre och som bryter ut när man är överviktig, i
kombination med ärftlighet.
Källa: Umeå universitetssjukhus, Gisela Dahlqvist, Allt fler barn får diabetes. Socialstyrelsen (2001) Folkhälsorapport 2001.
Stockholms läns landsting, Vårdguiden. Karolinska sjukhuset 2001, Diabetes ökar bland barn
Cancer
År 2002 insjuknade 122 flickor och 135 pojkar under 15 år i cancer. Överlevnaden för barn
med cancer har förbättrats påtagligt under de senaste 30 åren. I mitten av 1960-talet
levde 35 procent av barnen fem år efter diagnosen. I mitten av 1990-talet var motsvarande
siffra 85 procent. Trots att cancer i dag ofta går att bota, är cancer ändå den vanligaste
dödsorsaken bland flickor 1–14 år. Bland pojkar är cancer den näst vanligaste dödsorsaken,
endast skador och förgiftningar är vanligare.
Källa: Socialstyrelsen, Dödsorsaker 2001 samt Cancer Incidence in Sweden 2002.

126 HÄLSA
Cancer hos barn 0–14 år
1961–2001. Antal per 100 000 som insjuknar resp. antal per 100 000 som avled i cancer under ett visst år
20
15
10
Flickor Insjuknade
Pojkar Insjuknade
Flickor Dödlighet
Pojkar Dödlighet
5
0
1961
1966
1971
1976
1981
1986
1991
1996
2001
Källa: Socialstyrelsen, Cancer i siffror 2001
Läkemedelsanvändning
Försäljningen av läkemedel på recept till flickor och pojkar är lika stor upp till 14 års ålder.
Därefter ökar den för flickor, till stor del beroende på försäljningen av p-piller. Men även
försäljningen av andra läkemedel är från 14 års ålder större för flickor.
Under perioden 1999–2003 skedde en ökning av försäljningen av antidepressiva medel
till 15–19-åringar. Såld mängd skulle räcka till att dagligen behandla 0,7 procent av alla
män och 1,7 procent av alla kvinnor i åldern 15–19 år 2003. Det är en fördubbling sedan
1999. Även försäljningen av lugnande medel och sömnmedel har ökat.
Källa: Apotekets läkemedelsstatistik
Övervikt och fetma
Det finns stora skillnader i övervikt och fetma i olika socioekonomiska grupper. Bland
tioåriga barn är 30 procent överviktiga eller feta i Stockholms mest resurssvaga områden.
I de mest välbärgade områdena var motsvarande siffra 5 procent.
Källa: Stockholms läns landsting, Folkhälsorapporten 2003
Om hur stress känns i kroppen:
”Jag får mycket ont i huvudet. Jag blir
oerhört trött. Jag blir trött i kroppen.
Får ont i magen. Utvecklar känslor som
panik & ångest som sitter kvar.”
Flicka, högstadiet

HÄLSA 127
Barns genomsnittliga längd, vikt och BMI, samt förekomst
av övervikt och fetma 2003
4-åringar Årskurs 2 Årskurs 5
Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar
Längd, cm 106 106 135 136 152 151
Vikt, kg 18 18 31 32 42 42
BMI 16 16 17 17 18 18
Överviktiga % 20 21 23 23 16 17
Feta % 2 5 5 4 2 3
BMI beräknas som vikten i kg dividerat med längden i kvadrat. I procentandelen för överviktiga ingår även
andelen feta. Överviktig: BMI>25. Feta: BMI>30.
Källa: Livsmedelsverkets kostvaneundersökning som omfattar barn och unga 2003
År 2003 gjorde Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut en stor studie
av övervikt och fetma bland 15-åringar i Stockholm. Den visar på stora sociala skillnader
i fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och fetma. Också här visas ungdomar från lägre
social bakgrund ha större problem med övervikt och fetma, vilket hänger ihop med fler
timmar framför TV:n och datorn, oregelbundna matvanor och mer skräpmat. 11 procent
av flickorna och 15 procent av pojkarna var överviktiga. Fetma förekom hos 3 procent av
flickorna och 4 procent av pojkarna. Sociala skillnaden var större bland flickor än bland
pojkar och trots att flickorna hade oregelbundnare matvanor än pojkarna valde flickorna
nyttigare produkter såsom frukt och grönsaker.
Källa: Statens folkhälsoinstitut
Medellängd, medelvikt och Body Mass Index BMI
hos manliga mönstrande 18-åringar 1965–2003
Längd Vikt BMI
1965 177,6 65,9 20,9
1975 178,6 68,3 21,4
1986 179,1 70,1 21,9
1995 179,2 72,1 22,5
2000 179,9 73,6 22,7
2003 180,2 74,3 22,9
BMI beräknas som vikten i kg dividerat med längden i kvadrat.
Källa: Pliktverket
Både längden och vikten hos mönstrande 18-åriga pojkar har ökat under de senaste 40
åren. Även BMI har ökat.

128 HÄLSA
Ätstörningar
Anorexia nervosa (självsvält) och bulimi (hetsätning med kräkningar) är sjukdomar som
drabbar mer än en av hundra tonårsflickor och mer än en av tusen pojkar. Anorexi varar
i genomsnitt tre och ett halvt år och är därmed en av de vanligaste sjukdomarna hos
tonårsflickor. Sjukdomen kan vara mycket allvarlig och det är vanligt med kroppsliga
komplikationer.
Källa: Socialstyrelsen, Folkhälsorapport 2001
Unga i åldern 15–17 år med anorexia* som vårdats på sjukhus
perioden 1990–2001
Utskrivningsår Antal patienter Antal patienter per
1000 i befolkningen
Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar
1990 95 4 99 0,59 0,02
1991 108 7 115 0,69 0,04
1992 93 6 99 0,62 0,04
1993 99 5 104 0,68 0,03
1994 93 3 96 0,64 0,02
1995 82 3 85 0,56 0,02
1996 98 4 102 0,66 0,03
1997 71 1 72 0,48 0,01
1998 89 2 91 0,61 0,01
1999 111 2 113 0,76 0,01
2000 80 2 82 0,54 0,01
2001 99 3 102 0,64 0,02
* Antal vårdtillfällen per patient kan vara fler än ett.
Källa: Socialstyrelsen, Epidemiologiskt centrum, Patientregistret 2001
Psykisk ohälsa
I dag anses den psykiska ohälsan vara ett av de största folkhälsoproblemen. Tyvärr
saknas heltäckande uppgifter om hur omfattande den psykiska ohälsan är bland barn
och ungdomar. Mellan 10 och 15 procent av alla barn söker barnpsykiatrisk konsultation
under uppväxttiden. Mellan 1999 och 2003 fördubblades försäljningen av antidepressiva
läkemedel till 15–19-åringar. Läs mer om detta under avsnittet läkemedelsanvändning.
I en jämförelse med hur det såg ut i mitten av 1980-talet, ser man att psykiska besvär
som irritation, nervositet, sömnsvårigheter och att känna sig nere har ökat bland barn.
Exempelvis var det drygt 30 procent av de 15-åriga flickorna som år 1985/86 kände sig
nere minst en gång i veckan. År 2001/02 hade andelen ökat till 55 procent.

HÄLSA 129
15-åringar med psykiska symptom minst en gång i veckan
År 2001. Procent
100
80
Flickor
100
80
Pojkar
Känner sig nervös
Känner sig nere
Irriterad/dåligt humör
Svårt att somna
60
60
40
40
20
20
0
85/86
93/94
97/98
01/02
0
85/86
93/94
97/98
01/02
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Skolbarns hälsovanor 2001
Det är en förvånansvärt stor andel av 10–18-åringarna som tycker att de ofta känner sig
ledsna och nere. Särskilt gäller detta flickorna. Bland 16–18-åringarna är det 28 procent av
flickorna, men bara 11 procent av pojkarna som håller med om påståendet Jag känner mig
ofta ledsen och nere. Även bland de yngre flickorna, 10–12 år, är andelen stor, 17 procent.
Källa: SCB, Undersökningen av levnadsförhållanden 2002
Under åren 1988 till 1997 vårdades i genomsnitt 27 flickor per år i sluten vård för avsiktligt
självtillfogad skada med skärande eller stickande föremål, och under åren 1998 till 2002
vårdades i genomsnitt 37 flickor per år. Under samma tidsperioder vårdades i genomsnitt
9 pojkar per år för dessa problem. År 2002 vårdades 39 flickor inom sluten sjukhusvård för
självtillfogade skador.
Källa: Socialstyrelsen 2004, Flickor som skadar sig själva. En kartläggning av problemets omfattning och karaktär
Självmord
Tillgänglig statistik för självmordsförsök är endast de fall som innebär att man lagts in
på sjukhus minst ett dygn. Därför är det svårt att uttala sig om hur vanligt det är. Det
finns större risk för fullbordat självmord bland dem som tidigare gjort ett eller flera
självmordsförsök än bland dem som inte har försökt tidigare.
Betydligt fler flickor gör självmordsförsök än pojkar, medan det är fler pojkar än flickor
som avlider i fullbordade självmord. Pojkar använder sig ofta av mer aggressiva metoder.
Källa: SOU 2003:127, Från barnolycksfall till barns rätt till säkerhet och utveckling

130 HÄLSA
Självmordsförsök bland barn under perioden 1990–2001
Antal vårdtillfällen samt patienter och patienter per 1000 för flickor respektive pojkar.
År 0–12 år 13–17 år
Antal Antal Antal patienter Antal Antal Antal patienter
vård- patienter per 1000 i vård- patienter per 1000 i
tillfällen befolkningen tillfällen befolkningen
Flick. Pojk. Flick. Pojk. Flick. Pojk. Flick. Pojk. Flick. Pojk. Flick. Pojk.
1990 10 10 8 9 0,01 0,01 511 76 413 66 1,59 0,24
1991 13 2 10 2 0,01 0,00 510 73 410 65 1,63 0,25
1992 19 5 18 5 0,03 0,01 447 64 357 58 1,45 0,22
1993 11 5 10 5 0,01 0,01 478 75 387 65 1,59 0,25
1994 24 3 19 2 0,03 0,00 559 91 469 72 1,92 0,28
1995 17 5 15 5 0,02 0,01 576 90 466 80 1,91 0,31
1996 19 5 16 5 0,02 0,01 569 86 488 72 2,00 0,28
1997 20 11 20 7 0,03 0,01 556 120 475 105 1,95 0,41
1998 16 17 16 13 0,02 0,02 570 115 487 102 1,98 0,39
1999 22 15 16 12 0,02 0,02 615 176 533 163 2,13 0,62
2000 27 12 22 12 0,03 0,02 617 172 525 150 2,05 0,55
2001 29 27 21 24 0,03 0,03 664 161 564 144 2,12 0,51
Källa: Socialstyrelsen, Epidemiologiskt centrum, Patientregistret 2001
Säkra självmord är de fall då det inte råder något tvivel om att det är ett självmord. Ovisst
uppsåt betecknas ofta som osäkert självmord. Nästan tre fjärdedelar av dödsfall med
ovisst uppsåt, visar sig vid psykologiska undersökningar vara självmord. Ovisst uppsåt
innebär att dödsfallet registrerats som oklart om det är ett olycksfall eller en avsiktlig
handling.
När både säkra och osäkra självmord medräknas är det ungefär 20 personer under 18 år
som årligen avlidit genom självmord under tidsperioden 1980–2000. Siffrorna har gått
upp och med korta intervall, vilket är vanligt när det gäller små tal. Före 15 års ålder är
självmord ovanliga.
Källa: SOU 2003:127, Från barnolycksfall till barns rätt till säkerhet och utveckling
Sexuellt överförbara sjukdomar
Efter en nedgångsperiod i början av 1990-talet ökar klamydia kraftigt i yngre
åldersgrupper, särskilt bland unga flickor. Antalet fall ökar för sjätte året i rad och var
enligt Smittskyddsinstitutet 26 801 år 2002. Samma år rapporterades 10,88 av 1000
ungdomar i åldern 15–19 år ha haft klamydia. Även gonorré ökar.

HÄLSA 131
Sexuellt överförbara sjukdomar
År 2002 . Andel per 100 000 i respektive åldersgrupp. Rapporterade fall enligt smittskyddslagen
Ålder AIDS Gonorré HIV-infektion Klamydiainfektion Syfilis
0 år 0 0 0 15 0
1–4 år 0 0 1 0 0
5–9 år 0 0 0 0 0
10–14 år 0 0 0 15 0
15–19 år 0 4 1 1 088 0
Källa: Smittskyddsinstitutet, Smittsamma sjukdomar 2002
HIV
Internationellt är den vanligaste smittvägen för HIV heterosexuella kontakter vilket
resulterar i en stor andel gravida kvinnor med HIV. Ungefär 600 000 HIV-infekterade barn
föds varje år i världen.
I Sverige överfördes år 2003 smittan från mor till barn i fyra fall. Under åren 1997–2002
var 3,8 procent av alla HIV-infekterade i Sverige i åldrarna 0–19 år. Smittskyddsinstitutet
vet inte hur många som lever med HIV i Sverige idag.
Källa: Smittskyddsinstitutet, Smittsamma sjukdomar 2002
Vårdas på sjukhus
Ungefär 100 000 barn och unga 0–17 år var inlagda på sjukhus någon gång under 2002.
De vanligaste orsakerna till att barnen blev inlagda var sjukdomar i samband med födseln
eller infektioner (främst luftrörsinfektioner) och skador.
Pojkarna är överrepresenterade när det gäller skador (frakturer, hjärnskakning och övriga
skador), astma, luftvägsinfektioner och medfödda missbildningar. Den enda diagnosgrupp
där flickor dominerar är buksmärtor.

132 HÄLSA
Barn 0–17 år, inlagda på sjukhus 2002 efter diagnos 1)
Antal:
Andel (procent)
Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar Totalt
Lunginflammation 1 172 1 470 2 642 44 56 100
Diarré 1 458 1 640 3 098 47 53 100
Astma 918 1 684 2 602 35 65 100
Övriga sjukdomar
i andningsorganen 2 512 2 691 5 203 48 52 100
Buksmärtor 3 366 2 699 6 065 55 45 100
Hjärnskakning 2 023 2 859 4 882 41 59 100
Infektion utan diarré 2 810 3 106 5 916 47 53 100
Ospecificerade symtom 2 785 3 149 5 934 47 53 100
Medfödda missbildningar 2 307 3 471 5 778 40 60 100
Luftvägsinfektioner 2 456 3 712 6 168 40 60 100
Frakturer 2 068 4 213 6 281 33 67 100
Övriga skador 3 406 4 642 8 048 42 58 100
Nyföddhetssjukdom 3 858 4 846 8 704 44 56 100
Övriga sjukdomar 14 421 15 037 29 458 49 51 100
Alla 45 560 55 219 100 779 45 55 100
Källa: Socialstyrelsen, EpC, Patientregistret
Dödlighet
Dödligheten bland flickor och pojkar under 18 år har minskat avsevärt sedan slutet av
1960-talet. Skillnaderna mellan könen var större då för tiden än nu. Fler än hälften av de
avlidna barnen och ungdomarna 0–17 år hade avlidit innan de fyllt 1 år. Dagarna direkt
efter födseln är mest kritiska.
Dödlighet bland 0–17 åringar
År 1969–2003. Döda per 100 000
150
120
90
60
Pojkar
30
Flickor
0
196971
73
75
77
79
81
83
85
87
89
91
93
95
97
99
01
03
Källa: SCB, Befolkningsregistret

HÄLSA 133
Vad orsakar barns död
Under 2001 avled 594 barn under 18 år och 56 procent var pojkar och 44 procent flickor.
Risken att avlida är störst under ett års ålder. Medfödda missbildningar och sjukdomar
hos nyfödda är därför dödsorsaker som är bland de vanligaste hos barn i åldern 0–17 år.
Skador och förgiftningar är de största dödsorsakerna bland barn som är över ett år. Under
2001 avled 101 barn 0–17 år i skador och förgiftningar och 70 i tumörsjukdomar.
Antal av olika orsaker avlidna barn i åldrarna 0–17 år 2001
Infektions- eller parasitsjukdomar 4 2
Andningsorganens sjukdomar
Cirkulationsorganens sjukdomar
3 2
8 9
Andra sjukdomar 14 13
Plötslig spädbarnsdöd 15 13
Endokrina sjukdomar, näringsbrist m.m. 2) 12 14
Nervsystemets och sinnesorganens sjukdomar 3) 10 17
Tumörer 32 38
Skador och förgiftningar
39 62
Medfödda missbildningar 60 74
Sjukdomar hos nyfödda 65 Flickor Pojkar
88
Källa: Socialstyrelsen, EpC, dödsorsaksregistret
Spädbarnsdöd
År 2003 dog 308 spädbarn innan de fyllt ett år, 184 av dem var pojkar och 124 flickor. Det
motsvarar 3,6 av 1 000 levande födda pojkar och 2,6 av 1000 levande födda flickor. En
stor del av dödsfallen inträffar redan samma dygn som barnet fötts. År 2003 gällde det
42 pojkar och 30 flickor. Under barnets följande fem dygn dog ytterligare 47 pojkar och 33
flickor.
1) 2002 års tal är inte jämförbara med uppgifterna i Upp till 18 från 2001 eftersom i dessa siffror har en person som varit
inlagt på sjukhus för olika diagnoser under året och som därigenom hamnat i olika diagnosgrupper tagits med i varje
diagnosgrupp. Tidigare fanns en person med i tabellen endast en gång för den diagnos som gällde det första vårdtillfället
under året.
2) Innebär ämnesomsättningssjukdomar och näringsbrist
3) Innebär olika former av hjärnhinneinflammation

134 HÄLSA
Spädbarnsdödlighet i Sverige
1950–2003. Per 1 000 födda
25
20
15
10
5
Pojkar
Flickor
0
1950
1960
1970
1980
1990
2000
Källa: SCB, Befolkningsstatistiken
Spädbarnsdödlighet 2002 i EU 25 samt Norge och Island
Per 1 000 levande födda
Island
Sverige
Norge
Danmark
Finland
Frankrike
Italien
Slovenien
Spanien
Tjeckien
Tyskland
Belgien
Cypern
Grekland
Luxemburg
Malta
Nederländerna
Portugal
Storbritannien
Österrike
Irland
Litauen
Polen
Slovakien
Ungern
Estland
Lettland
0 5 10 15 20
Källa: Unicef, The State of the World’s Children 2004

HÄLSA 135
Spädbarnsdödlighet används ofta som ett mått på ett lands välfärd. I de flesta länder
ser man en positiv utveckling över 1900-talets senare årtionden. I Sverige var talen sex
gånger högre både för flickor och för pojkar vid 1950-talets inledning än i nutid.
Sverige har internationellt sett mycket låg spädbarnsdödlighet. År 2002 hade
Sverige lägst spädbarnsdödlighet i EU. Även i de övriga nordiska länderna är
spädbarnsdödligheten låg, mellan 3 och 4 per 1 000 levande födda.
Plötslig spädbarnsdöd
De flesta fallen av plötslig spädbarnsdöd inträffar när barnet är mellan 4 och 16 veckor
gammalt. Cirka 60 procent av de som drabbas av plötslig spädbarnsdöd är pojkar och
cirka 40 procent är flickor. De flesta dödsfallen inträffar under vinterhalvåret vilket
sammanfaller med utbrott av epidemier av övre luftvägsinfektioner.
De flesta barn som drabbas av plötslig spädbarnsdöd har inte uppvisat några symptom.
Barn med ökad risk är för tidigt födda, samt barn med livlöshetsattacker det vill säga
spädbarn som hittats till synes livlösa under sömn men kunnat upplivas. Risken för att ett
mycket för tidigt fött barn dör i plötslig spädbarnsdöd är flerfaldigt högre än bland barn
födda efter fullgången graviditet. Barn till storrökande mödrar löper en upp till fem gånger
högre risk att avlida i plötslig spädbarnsdöd.
Genom internationella studier har man kunnat påvisa riskfaktorer för plötslig
spädbarnsdöd, såsom rökning och magläge. Detta har lett till att frekvensen plötslig
spädbarnsdöd sjunkit genom att man har kunnat ge väl underbyggda råd till
småbarnsföräldrar i Norden.
Källa: Föräldraföreningen Plötslig spädbarnsdöd, Forskning kring plötslig spädbarnsdöd i Sverige
Under femårsperioden 1987–1991 avled 581 barn i plötslig spädbarnsdöd. Under
femårsperioden 1997–2001 hade antalet minskat till 146. År 2001 var den plötsliga
spädbarnsdödligheten en knapp tiondel (9 procent) av den totala spädbarnsdödligheten.
Källa: Socialstyrelsen, EpC, Dödsorsaksregistret

136 HÄLSA
Plötslig spädbarnsdöd
1987–2001. Antal
100
80
60
40
20
Pojkar
0
1987
89
91
93
95
97
Flickor
99
01
Antal döda Antal per 1 000
Flickor Pojkar Flickor Pojkar
1987 35 58 0,68 1,09
1988 36 52 0,68 0,94
1989 48 74 0,87 1,26
1990 53 93 0,91 1,51
1991 51 81 0,87 1,32
1992 31 58 0,52 0,92
1993 32 51 0,56 0,83
1994 19 30 0,35 0,52
1995 16 25 0,32 0,47
1996 19 14 0,41 0,29
1997 14 19 0,32 0,41
1998 12 19 0,28 0,41
1999 12 17 0,26 0,39
2000 9 16 0,19 0,36
2001 15 13 0,32 0,29
Källa: Socialstyrelsen, EpC, Dödsorsaksregistret
Skador
För femtio år sedan inleddes ett framgångsrikt arbete i Sverige med att förebygga
barnolycksfall. År 1954 bildades nämligen Samarbetskommittén mot barnolycksfall, en
frivilligorganisation som verkade fram till 1980, då samhället tog över. Under denna
period byggdes också sektorsmyndigheter upp, lagstiftning på området infördes och det
förebyggande arbetet byggdes upp både lokalt i kommunerna och regionalt i landstingen.

HÄLSA 137
Forskningen om barnolycksfall inleddes med Stockholmsundersökningen 1955 och den
har följts under årtionden av flera uppmärksammade undersökningar.
Diagrammet över olycksfallsdödligheten visar den positiva utvecklingen sedan 1951 när
det gäller barn under 15 år. Även bland ungdomar i åldersgruppen 15–19 år är det en positiv
utveckling. Trenden bryts dock vissa år, senast 2000 och 2001. Förklaringen till detta är att
antalet trafikolyckor är betydligt högre de två senaste åren jämfört med åren innan.
Pojkarnas höga dödsolyckstal drar upp den gemensamma andelen för ungdomarna
15–19 år. Spetsen 1998 beror på den brand som inträffade på ett diskotek i Göteborg, där
62 unga människor omkom.
Olycksfallsdödlighet barn 0–14 år och unga 15–19 år
1951–2001. Andel per 100 000 barn i befolkningen
60
50
40
Flickor 15–19 år
Pojkar 15–19 år
Pojkar 0–14 år
Flickor 0–14 år
30
20
10
0
1950 1960 1970 1980
Källa: SCB och EpC, Socialstyrelsen, Dödsorsaker
1990
2000
Sociala skillnader i skador bland barn och unga
Studier visar på betydande socioekonomiska skillnader i risken för barn och unga att
skadas. Skillnaderna är tydliga för både pojkar och flickor. De grupper som framför allt
visar stora överrisker är barn till ej facklärda arbetare och barn i den socioekonomiska
gruppen ”övriga”. Även barn till lantbrukare och övriga egna företagare har ökade risker
när det gäller skador som motorfordonsförare.
I åldrarna 5 – 19 år är de socioekonomiska skillnaderna i trafikskador tydliga. Vid studier
av specifika trafikantgrupper finner man tydliga socioekonomiska skillnader i risken
att skadas både som fotgängare, cyklist, mopedist, motorcyklist och bilförare. Dessa
skillnader ökar när unga kommer i kontakt med motorfordon.
För barn och unga i åldrarna 10 – 19 år finns stora sociala skillnader även för
våldsrelaterade och självtillfogade skador speciellt för flickor .
Källa: Sociala skillnader i skador bland barn och ungdom, rapport från Barnsäkerhetsdelegationen, SOU 2002:68

138 HÄLSA
Befogad eller obefogad oro
Rädsla för trafikolyckor är påtaglig bland barn och unga i åldrarna 7–15 år. Över hälften av
flickorna 7–9 år, 53 procent, och nästan hälften av pojkarna i samma åldrar (45 procent)
är rädda för trafikolyckor. Rädslan avtar med stigande ålder, mer för pojkar än för flickor.
Bland 13–15-åringarna är en tredjedel av flickorna rädda, 34 procent, och 16 procent av
pojkarna.
Källa: Rätten att komma till tals, Barnombudsmannen, 2002
Flera undersökningar visar att trafik är en källa till oro för barn. En stor orsak till rädslan är
när de trafikregler de lärt sig inte fungerar. Barnen känner sig då inte trygga någonstans
i trafikmiljön. Det är också skrämmande att trafiken är så oförutsägbar eller att man inte
alltid kan lita på bilisten. Dålig sikt på grund av snöhögar och skymmande häckar gör
också barn oroliga.
Källa: SOU 2003:127, Från barnolycksfall till barns rätt till säkerhet och utveckling
Rädslan kan anses vara befogad, eftersom konsekvenserna av trafikolyckor ofta blir
allvarliga. Av alla skador som gör att barn och unga måste uppsöka akutmottagning
för behandling utgör emellertid de trafikskadade en liten del, ungefär 5 procent 2003.
Av de som fått så allvarliga skador att de läggs in på sjukhus utgör de trafikskadade
däremot nästan en femtedel, 19 procent, och av olycksdödligheten i dessa åldrar är
trafikdöden drygt hälften. De åldrar som drabbas är främst tonåren. Men då är rädslan för
trafikolyckor mindre utbredd än bland de yngre barnen.
Cykelhjälm och bilbälte
Majoriteten av barn under 13 år använder cykelhjälm då de cyklar. Bland tonåringarna i
13–14 års ålder är det ungefär tre av tio som alltid/nästan alltid använder cykelhjälm då
de cyklar. I ungdomsåren 15–17 år och 18–19 år är andelarna mycket lägre och lägst bland
flickor.
Unga cyklister som alltid/nästan alltid använder cykelhjälm
respektive cykelbelysning
2003. Procent
15–17 år 18–19 år
Använder: Flickor Pojkar Flickor Pojkar
cykelhjälm 5 10 2 4
cykelbelysning 28 19 31 17
Källa: Vägverket, Trafiksäkerhetsenkät 2003

HÄLSA 139
Barn som alltid/nästan alltid använder cykelhjälm
Procent
100
80
60
13–14 år
7–12 år
0–6 år
40
20
0
1999 2000 2001 2002
Källa: Vägverket, Trafiksäkerhet, publikation 2004:45
2003
När man sitter i framsätet används bilbältet av ungefär nio av tio unga i åldrarna 15–17 år
och 18–19 år. Andelen som använder bilbältet i baksätet är lite lägre, runt åtta av tio bland
de unga flickorna och pojkarna.
Unga som alltid/nästan alltid använder bilbälte
Procent. 2003
15–17 år 18–19 år
Flickor Pojkar Flickor Pojkar
Bilbälte i framsätet. Tätort 88 90 91 86
Bilbälte i framsätet. Landsväg 87 90 91 89
Bilbälte i baksätet. Tätort 81 81 88 80
Bilbälte i baksätet. Landsväg 80 82 87 83
Har under de senaste 12 mån åkt med
förare påverkad av alkohol 18 8 21 17
Källa: Vägverket, Trafiksäkerhetsenkät 2003
Runt en femtedel av unga flickor/kvinnor i åldrarna 15–19 år har under det senaste året
åkt bil med förare som är påverkad av alkohol. Motsvarande andel för pojkar 15–17 år är
åtta procent och för unga män 18–19 år 17 procent.

140 HÄLSA
Barn och unga som söker vård akut för skada
Nio procent av alla barn och unga har sökt akut vård 2003 vid akutklinik eller jourcentral
till följd av skada från hem- och fritidsolycksfall.
Barn som vårdats vid akutklinik eller jourcentral till följd av hemoch
fritidsolycksfall
Andel (procent) i åldersgruppen. 2003
Ålder Pojkar Flickor Totalt
0–3 år 9 8 9
4–6 år 8 7 7
7–12 år 11 9 10
13–19 år 11 7 9
0–19 år 10 8 9
Skadeplats, ålder och kön. 2003 Procent.
0–3 år 4–6 år 7–12 år 13–19 år Alla
Plats Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor 0–19 år
Transportområde 2 3 3 4 4 5 6 7 5
Bostad - inomhus 57 56 25 30 9 11 7 11 18
Bostad/bostadsområde
– övrigt 15 15 25 22 16 16 8 7 13
Skola, institution 10 11 21 20 19 17 7 5 12
Idrotts- och sportanläggning
1 1 7 7 32 30 52 46 32
Annan plats 15 15 19 17 20 21 20 24 20
Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Källa: EHLASS, EpC, Socialstyrelsen.
Nästan tre av fyra av de yngsta barnen som år 2003 sökt akut på sjukhus eller jourcentral
har skadat sig hemma eller i dess närhet. Ungefär hälften av 4–6-åringarna har skadat
sig i bostaden/bostadsområdet, medan ungefär en femtedel har skadat sig i förskolan/
skolan.
Studier av barn som skadats i förskola visar att andelen barn med frakturer och
hjärnskakningar har fördubblats från slutet av 1980-talet till perioden 1999–2001.
Ungefär var tredje 7–12-åring har skadats på en idrotts-/sportanläggning och en knapp
femtedel i skolan. När det gäller tonåringarna är det ungefär hälften som har skadat sig
på en idrottsanläggning.
Källa: Barn som skadats i förskola och som behandlats vid Norrlands universitetssjukhus, rapport nr 117, Från barnolycksfall till
barns rätt till säkerhet och utveckling, bilaga, SOU 2003:127

HÄLSA 141
Skillnader i skador mellan flickor och pojkar
Fler pojkar än flickor skadar sig så pass allvarligt att de behöver uppsöka sjukhus akut.
Skillnaderna mellan pojkar och flickor ökar med stigande ålder; 62 procent av de skadade
tonåringarna är pojkar och 38 procent är flickor. Skillnaden är mest uttalad bland de
tonåringar 13–19 år som skadat sig i skolan – 69 procent pojkar respektive 31 procent
flickor. Det är också stor skillnad mellan pojkar och flickor vad gäller skador på idrottsoch
sportanläggningar. Av alla barn 0–19 år som skadades var 62 procent pojkar och 38
procent flickor.
Typ av behandling vid akutklinik/jourcentral för skada till följd av hemoch
fritidsolycksfall
Behandling, ålder och kön. Procent, 2003
0–3 år 4–6 år 7–12 år 13–19 år Alla
Behandling Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor 0–19 år
Undersökt och
hemsänd 29 30 17 19 16 21 13 19 19
Behandlad och
hemsänd 59 55 69 68 72 70 76 73 70
Remitterad för
fortsatt vård 2 2 4 4 4 3 3 2 3
Inlagd på sjukhus 10 12 10 9 7 6 7 6 7
Ospecificerad
behandling 0 0 0 0 0 0 1 0 0
Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Källa: EHLASS, EpC, Socialstyrelsen.
Ungefär vart femte barn som 2003 uppsökte sjukhus akut för skada fick åka hem efter
undersökning. Denna andel är större bland de minsta barnen, där detta gäller ungefär
tre av tio. Sju procent blev 2003 inlagda på sjukhuset för sin skada. Även denna andel är
något högre bland de yngsta barnen.
Barn och unga som vårdas på sjukhus för skador
Nästan 20 000 barn och unga under 18 år läggs in på sjukhus för vård av en skada under
en ettårsperiod. Av de barn och ungdomar under 18 år som 2002 vårdats på sjukhus
för skada var 61 procent pojkar och 39 procent flickor. I genomsnitt hälften av alla barn
som vårdas på sjukhus på grund av en skada har fallit och skadat sig. Vård på sjukhus
för förgiftning, skada på grund av hett ämne samt för kvävning är mycket vanligare
bland barnen under 7 år i än i högre åldrar. Över hälften av de trafikskadade barnen och
ungdomarna som vårdas på sjukhus är ungdomar i åldrarna 13–17 år, nämligen 56 procent.

142 HÄLSA
Under år 2002 hade 55 barn skadats av barnmisshandel så pass allvarligt att de lagts in
på sjukhus. När det gäller sjukhusvård för skada på grund av avsiktligt våld var det 70
procent av de 246 personerna under 18 år som var pojkar, företrädesvis i åldersgruppen
13–17 år.
När det gäller skada på grund av olycksfall som leder till sjukhusvård ökar skillnaderna
mellan pojkar och flickor med stigande ålder. Bland 13–17 åringar är två tredjedelar pojkar.
Bilden blir en annan för sjukhusvård på grund av avsiktliga skador, vilket beror på att
flickor i större utsträckning än pojkar vårdas på sjukhus för självmordsförsök.
Under år 2002 hade 55 barn 0–17 år skadats av barnmisshandel så pass allvarligt att de
lagts in på sjukhus – 23 pojkar och 32 flickor.
Barn och ungdomar 0–17 år inlagda på sjukhus p.g.a. skador
2002. Kön, åldersgrupp och yttre orsak. Antal
Ålder 0 år 1–6 år 7–12 år 13–17 år
Kön Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Alla
Oavsiktliga skador (olycksfall):
Drunkning 2 1 21 6 12 4 4 3 53
Eld 1 4 18 16 34 7 30 19 129
Fall 293 225 1 719 1 238 2 427 1 288 1 788 740 9 718
Förgiftning 10 11 216 139 31 23 54 68 552
Hett ämne 26 29 133 94 25 21 17 6 351
Kvävning 14 9 39 32 15 16 4 9 138
Trafik 2 5 194 141 632 521 1173 717 3 385
Annat olycksfall 117 97 689 438 703 399 847 401 3 691
Alla oavsiktliga 465 381 3 029 2 104 3 879 2 279 3 917 1 963 18 017
Avsiktliga skador:
Självdestruktiv
handling/
Suicidförsök 1 0 1 3 9 8 134 635 791
Uppsåt ovisst 7 6 26 14 10 9 31 40 143
Avsiktligt våld 5 2 12 9 16 9 139 53 245
Alla avsiktliga 13 8 39 26 35 26 304 728 1 179
Samtliga 478 389 3 068 2 130 3 914 2 305 4 221 2 691 19 196
Källa: Socialstyrelsen, Patientregistret

HÄLSA 143
Döda av skador
Trafik, självmord, drunkning och mord/dråp var 2001 de största enskilda orsakerna till
att barn och unga 0–17 år avlidit till följd av skada. Trafiken orsakar dödsfall mest bland
de unga 13–17 år. År 2001 avled 19 pojkar och 7 flickor i dessa åldrar i trafiken. Sex av nio
drunkningar drabbade barn under sju år. Tio pojkar och sju flickor under 18 år tog sina liv
år 2001. De var alla mellan tretton och sjutton år. För tre pojkar är det oklart om de avled
av uppsåtlig skada eller inte. Fem pojkar och tre flickor föll offer för mord eller dråp.
Döda i skador, barn och unga 0–17 år
År 2001. Orsak, kön och åldersgrupp
Ålder 0–6 år 7–12 år 13–17 år 0–17 år
Kön Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Alla
Trafik 2 4 2 3 19 7 23 14 37
Drunkning 5 1 1 0 1 1 7 2 9
Kvävning 2 1 1 0 0 1 3 2 5
Eld 2 1 1 2 0 0 3 3 6
Hett ämne 1 0 0 0 0 0 1 0 1
Förgiftning 0 1 0 0 1 1 1 2 3
Fall 0 0 0 0 0 1 0 1 1
Annan 2 1 1 2 2 2 5 5 10
Summa avlidna
av oavsiktliga
skador 14 9 6 7 23 13 43 29 72
per 100 000 4,2 2,8 1,6 2,0 8,2 4,9 4,3 3,1 3,7
Suicid 0 0 0 0 10 7 10 7 17
Oklart uppsåt 0 0 1 0 2 0 3 0 3
Mord, dråp 2 2 1 0 2 1 5 3 8
Summa avlidna
av avsiktliga
skador 2 2 2 0 14 8 18 10 28
Samtliga avlidna
pga. skador 16 11 8 7 37 21 61 39 100
per 100 000 4,7 3,4 2,1 2,0 13,1 7,9 6,1 4,1 5,2
Källa: Socialstyrelsen, EpC, Dödsorsaksregistret

144 HÄLSA
Internationell jämförelse
Sverige och Storbritannien har den lägsta andelen dödliga skador bland pojkar 1–14 år
bland de här jämförda länderna. När det gäller flickor är det Storbritannien och Italien
som har de lägsta andelarna.
Oavsiktliga och avsiktliga dödliga skador bland barn 1–14 år
1998–2000, per 100 000 i befolkningen 1) 0 10 20 30 40
Flickor
Danmark 1998
Storbritannien
1999
Italien 1999
Pojkar
Sverige 1999
Finland 2000
Tyskland 1999
Norge 1999
Frankrike 1999
Ungern 2000
Spanien 1998
Kanada 1998
Chile 1999
Australien 1999
USA 1999
Venezuela 2000
Rep Korea 2000
Estland 2000
oavsiktligt
40 30 20 10 0
Ryssland 2000
(utom Tjetjenien)
avsiktligt
Källa: WHO Statistics -> Statistics by country or region -> Mortality Database -> Table 1
1) Antalet avlidna flickor och pojkar i åldrarna 1–4 och 5–14 år på grund av oavsiktlig skada (dvs. skada från olycksfall) och
avsiktlig skada har relaterats till avrundade (i tusental) befolkningssiffror för ett antal länder.

BARN I UTSATTA SITUATIONER 145
Barn i utsatta situationer
Foto: Ulf Palm, Pressens bild
Om ett barn riskerar att fara illa på något sätt är det socialtjänstens uppgift att bistå
föräldrar med råd, stöd, behandling och vård. Familjen och socialtjänsten är som
regel överens om vilken hjälp barnet och familjen kan behöva. Det kan vara fråga om
stödsamtal, kontaktperson eller familj, öppenvårdsbehandling eller vård utanför det egna
hemmet. De insatser som sker i samförstånd med barnets familj och barnet självt om det
fyllt 15 år regleras av Socialtjänstlagen, SoL. Om insatserna sker utan vårdnadshavarens
eller barnets (om det fyllt 15 år) samtycke kan länsrätten besluta om sådan vård efter
ansökan från socialnämnden. Dessa insatser regleras av lagen om vård av unga, LVU.

146 BARN I UTSATTA SITUATIONER
Barnets bästa ska alltid stå i centrum när man bedömer om barnet behöver stödinsatser
och i så fall vilka som behövs. Ibland är det bäst för barnet att få bo och vårdas utanför
det egna hemmet. En sådan lösning kan komma ifråga om barnet har misshandlats
eller utnyttjats sexuellt eller om det på annat sätt finns brister i omsorgen. Om barnet
missbrukar eller håller på med brottslig verksamhet kan vård utanför hemmet också
komma ifråga.
År 2003 berördes drygt 40 000 barn i åldern 0–17 år av någon form av öppenvårds -
insats. Under samma år var drygt 15 000 barn någon gång placerade för vård utanför
hemmet. Det innebär en andel av 8 placerade barn per 1 000 barn i befolkningen. Det är
en liten ökning sedan 1990-talet då andelen låg kring 7 placerade barn per 1 000 barn.
Källa: Socialstyrelsen (2003); Socialtjänsten i Sverige
Barn 0–17 år som varit placerade utanför det egna hemmet
1986–2003. Antal
8 000
7 000
6 000
Pojkar
Flickor
5 000
4 000
3 000
2 000
1 000
0
1986
88
90
92
94
96
98
00
02
Källa: SCB (1986–1993) och Socialstyrelsen (1994–2003).
Placering utanför det egna hemmet
Om barnet eller den unga behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna ska
socialnämnden placera barnet i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Hem
för vård eller boende drivs i såväl offentlig som privat regi. I vissa fall placeras barnet
också i särskilda ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse. Då har oftast en
mängd olika insatser redan prövats.
När ett barn placeras ska det alltid övervägas om barnet kan tas emot av någon
anhörig eller annan närstående. Utgångspunkten vid placering utanför det egna
hemmet ska vara att barnets kontakt med sin familj uppmuntras och underlättas i syfte
att möjliggöra en så snabb återförening som möjligt. Barnets behov måste dock alltid
komma i första hand.

BARN I UTSATTA SITUATIONER 147
Barn 0–17 år som varit placerade utanför det egna hemmet efter ålder
2003. Antal
0–3 år
4–6 år
7–9 år
10–12 år
Pojkar
Flickor
Ålder Flickor Pojkar
0–3 år 644 671
4–6 år 649 640
7–9 år 866 909
10–12 år 1 170 1 499
13–14 år 1 265 1 326
15–17 år 3 067 2 909
13–14 år
15–17 år
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500
Källa: Socialstyrelsen (2004:9) Barn och unga – insatser år 2003
Av de barn 0–17 år som under 2003 var placerade utanför sitt hem var de flesta, omkring
70 procent, placerade i familjehem. Det näst vanligaste var placering i hem för vård
eller boende. Endast ett fåtal var placerade i särskilda ungdomshem eller hade annan
placeringsform. För omkring en tredjedel av barnen som under 2003 var placerade
utanför sitt hem hade placeringen skett med tvång. Flickors och pojkars placeringsform
skiljer sig inte nämnvärt.
I en riksomfattande studie framkommer att mellan 30 och 37 procent av placeringarna
när det gäller tonåringar avbryts innan vården hade planerats att avslutas. I närmare
hälften av fallen är det barnet som rymmer eller som vägrar återvända till vårdmiljön
efter en permission. I en tredjedel av fallen är det fosterhemmet eller institutionen som
inte vill eller orkar mer. Minst vanligt är det att placeringen avbryts om barnet är placerat
hos en släkting. Placeringen avbryts oftare om barnet är placerat i ”vanligt” fosterhem
eller hem för vård eller boende.
Orsaken till att barn placeras med tvång utanför sitt hem skiljer sig beroende på
barnets ålder. För barn 0–12 år är skälet i regel alltid brister i hemmiljön. Ju högre ålder
desto högre andel av ungdomarna blir föremål för insats på grund av eget beteende. Fler
pojkar än flickor blir placerade utanför hemmet på grund av eget beteende.

148 BARN I UTSATTA SITUATIONER
Barn 13–17 år som varit placerade med tvång utanför det egna
hemmet
2003. Andel
Både hemmiljö
och beteende
Flickor
Både hemmiljö
och beteende
Pojkar
Eget
beteende
Eget
beteende
Brister
i hemmiljö
Brister
i hemmiljö
Källa: Socialstyrelsen (2004:9) Barn och unga – insatser år 2003
Riksrevisionsverket granskade under 2001 vården för barn hem för vård eller boende. Där
konstateras att antalet omhändertagna barn har ökat under 1990-talet och att barnen
av verksamhetsansvariga upplevs ha allt svårare problem. År 2003 tillsatte regeringen en
utredning som ska föreslå hur den sociala barn- och ungdomsvården bäst bör organiseras.
Utredningen ska redovisas senast 1 juli 2005.
Källor: Socialstyrelsen (2003); Socialtjänsten i Sverige. Socialstyrelsen (2003:9); Barn och unga – insatser år 2002.
Socialdepartementet (Dir. 2003:76); En nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Vinnerljung, Bo
m.fl. (2002); Sammanbrott vid tonårsplaceringar i fosterhem och på institution.
Barnaga
Ända till långt in på 1900-talet betraktade man barn som föräldrarnas egendom och det
var föräldrarna som bestämde hur de uppfostrade sina barn. Studier som gjordes på 1950-
och 1960-talen visade att det hörde till vardagen för de flesta förskolebarn att då och då
bli slagna.
År 1958 förbjöds aga i skolan och 1979 införde Sverige som första land i världen ett
totalförbud mot aga och annan kränkande behandling av barn såväl i hemmet som i
skolan. Sedan dess har barnagan minskat. En undersökning från 1980 visade att hälften
av föräldrarna någon gång under året hade använt sig av fysisk bestraffning. År 2000
hade andelen sjunkit till 8 procent.
Barnombudsmannen har i en undersökning från år 2003 frågat barn i åldrarna 8–15
år om rädsla för att bli slagna hemma och det visade sig att 19 procent var rädda för att
bli slagna. Flickor var något oroligare än pojkar. Undersökningen visar inte vem barnen är
rädda att få slag ifrån. Det behöver alltså inte bara gälla slag från föräldrarna utan även
från syskon eller annan person i hemmet.
Källor: Kommittén mot barnmisshandel (2001); Barn och misshandel. Barnombudsmannen (2004); Rätten att komma till tals

BARN I UTSATTA SITUATIONER 149
Bara elva länder har idag ett totalförbud mot aga i hemmet och i skolan
(år när agan förbjöds inom parentes)
Sverige (1979)
Finland (1983)
Norge (1987)
Österrike (1989)
Cypern (1994)
Danmark (1997)
Lettland (1998)
Kroatien (1999)
Israel (2000)
Tyskland (2000)
Island (2003)
Källa: www.endcorporalpunishment.org
Misshandel mot barn under 15 år
Barnagan har minskat kontinuerligt. Samtidigt visar statistiken att antalet anmälda
misshandelsfall mot barn har ökat. Sedan slutet av 1980-talet har antalet anmälningar
mer än fyrdubblats i både åldersgruppen 0–6 år och 7–14 år. Forskarna är oense om
ökningen beror på en ökad anmälningsbenägenhet eller på att misshandel blir vanligare.
En del menar att den kraftiga ökningen tyder på att misshandelsbrotten åtminstone inte
har minskat. Andra menar att färre misshandlas nu än förr och de anser att ökningen
endast beror på en ökad anmälningsbenägenhet som tyder på att samhället inte längre
accepterar våld mot barn.
Anmälda misshandelsbrott mot barn efter åldersgrupp
1988–2003. Antal
7 000
6 000
5 000
4 000
3 000
2 000
1 000
7–14 år
0–6 år
Barnets ålder
0–6 år 7–14 år
1988 266 1 506
1990 437 1 738
1995 824 4 381
2000 938 5 625
2001 923 5 962
2002 1 021 6 244
2003 1 196 6 428
0
1988
90
92
94
96
98
00
02
Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

150 BARN I UTSATTA SITUATIONER
De två åldersklasserna skiljer sig något åt beträffande vem som misstänks för misshandel.
En majoritet av de anmälda misshandelsbrotten mot barn 0–6 år misstänks ha
begåtts inomhus av en bekant. Misshandeln av 7–14-åringarna misstänks också i stor
utsträckning ha begåtts inomhus av en bekant men för de äldre barnen misstänks också
ofta misshandeln ske utomhus. Detta skulle kunna tyda på att det ibland handlar om
misshandel ungdomar emellan.
Anmälda misshandelsbrott mot barn efter gärningsman och plats
1990, 1995, 2000 och 2003. Antal
1000
Barn 0–6 år
3500
Barn 7–14 år
800
3000
2500
600
2000
400
1500
200
1000
500
0
1990
1995
2000
2003
0
1990
1995
2000
2003
obekant ute
obekant inne
bekant ute
bekant inne
Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
Personal inom förskolan, skolan och vården ska enligt lag göra en anmälan till socialtjänsten
vid misstankar om att barn far illa. Sedan 1 juli 2003 omfattas även de som
arbetar inom kriminalvården och rättspsykiatrin av anmälningsplikt.
En ny regel om skärpta straff för brott inom familjen som begås mot eller inför ett barn
har införts. Regeln innebär att ett straff kan skärpas om brottet skadat eller hade kunnat
skada tryggheten och tilliten hos ett barn i barnets förhållande till en närstående person.
Lagändringen började gälla 1 juli 2003.
Det är lätt att få intrycket att antalet barn som blir offer för dödligt våld ökar. Dödligt
våld mot barn uppmärksammas mycket och upprör och berör. Men sällan nämns de
framsteg som gjorts för att göra barns liv tryggare. Sedan 1950-talet har antalet barn
som blir offer för dödligt våld minskat. När det gäller spädbarn är minskningen särskilt
markant. Födelsekontroll, möjlighet till abort och en mer positiv syn på ensamstående
mammor har haft betydelse. I åldersgruppen 0–14 år har sedan år 1990 i genomsnitt sju
barn per år blivit offer för dödligt våld.
Källor: Brottsförebyggande rådet (BRÅ) (2003/4); Dödligt våld i kriminalstatistiken. Kommittén mot barnmisshandel (2001);
Barn och misshandel. Socialdepartementet (2003); Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. Proposition 2002/2003:53

BARN I UTSATTA SITUATIONER 151
Flickor i patriarkala familjer
Ett antal fall av hedersrelaterat våld fick stor uppmärksamhet i media och satte igång en
debatt om flickor i patriarkala familjer. Det handlar ofta om att flickorna måste följa de
regler som familjen och släkten bestämt. Det kan röra sig om att klä sig på ett visst sätt
eller inte ha sex före äktenskapet. Om flickorna tar ett steg i fel riktning kan de riskera
våld eller hot om våld från sin familj och släkt. I patriarkala familjer är heder viktigt. Alla
familjemedlemmar bidrar till familjens heder. Flickors heder är knuten till sexualiteten.
Flickan måste vara oskuld när hon gifter sig.
Enligt Länsstyrelserna i landet utsattes 1 500–2 000 flickor/unga kvinnor för
hedersrelaterat våld. Då ingår endast de fall som är kända hos myndigheter och
organisationer. Mörkertalet antas vara stort.
År 2003 beviljades storstadslänen medel för att bland annat utveckla skyddat boende
för flickor som riskerar att utsättas för så kallat hedersrelaterat våld. Man uppskattar att
av de 1 500–2 000 kända fallen skulle 10–15 procent behöva skyddat boende.
Källa: Länsstyrelsen i Stockholms län (2003); Utsatta flickor i patriarkala familjer. Länsstyrelsen i Stockholm, Västra Götaland
och Skåne län (2004); Samverkan för skyddat boende.
Sexuella övergrepp mot barn under 15 år
Antalet anmälda sexualbrott mot barn har mer än fördubblats sedan slutet av 1980-talet.
Allra mest har anmälan om våldtäkter ökat. De har mer än tredubblats sedan slutet av
1980-talet. Det är fler flickor än pojkar som blir utsatta för sexuella övergrepp, cirka tre
fjärdedelar av offren är flickor. De vanligaste förövarna är män. En undersökning har visat
att 98 procent av förövarna är män när det gäller flickor och 79 procent när det gäller
pojkar. Vanligt är också att förövarna själva är barn under 18 år. Omkring 30 procent av
dem som anmäls för sexuella övergrepp mot barn är unga förövare.
Sexualbrott hör till de brottstyper som har ett högt mörkertal. Enligt olika undersökningar
beräknas ca 7–8 procent av kvinnorna och 1–3 procent av männen i Sverige någon
gång under uppväxten ha blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Barn berättar inte eller mycket ogärna om sexuella övergrepp. Övergreppen är
förknippade med obehag. De flesta känner skam, skuld och förnedring och är oroliga för
vilka konsekvenser ett avslöjande skulle kunna medföra. Många försöker därför att aktivt
glömma vad som inträffat.
Våldtäkt. Med våld eller hot om våld, tvingar någon till samlag eller liknande
Sexuellt tvång. Genom tvång förmår någon till sexuellt umgänge
Sexuellt utnyttjande. Nära släktingar eller anhöriga som har sexuellt umgänge med den som är
under 18 år. Detsamma gäller den som har sexuellt umgänge med barn under 15 år.
Sexuellt ofredande. Sexuell beröring av barn under 15 år eller att förmå barnet att företa eller
medverka i någon handling med sexuell innebörd.
Källa: Svedin, C-G (1999); Sexuella övergrepp mot barn – Definitioner och förekomst. Socialstyrelsen.

152 BARN I UTSATTA SITUATIONER
Anmälda sexualbrott mot barn under 15 år
1987–2003. Antal
2000
1500
1000
Sexuellt tvång,
utnyttjande m.m.
Sexuellt ofredande
Sexuella övergrepp
täcker alla kränkande sexuella
handlingar där förövaren är en
person i överläge som utnyttjar
någon annan ofta yngre för sina
egna behov. Barnet har aldrig
någon skuld i det som sker.
500
Våldtäkt
0
1987
89
91
93
95
97
99
01
03
År Våldtäkt Sexuellt tvång, utnyttjande m.m. Sexuellt Totalt
Varav andel (%)
ofredande
där den misstänkte
har en nära
relation till offret
1987 83 574 51 % 426 1 083
1990 173 908 62 % 665 1 746
1995 258 1 395 53 % 1 057 2 710
2000 300 1 199 46 % 1 262 2 761
2001 332 1 191 41 % 1 390 2 913
2002 386 1 359 40 % 1 402 3 147
2003 466 1 450 39 % 1 329 3 245
Källa: SCB (1987–1993) och Brottsförebyggande rådet (1994–2003)
I Socialdepartementets utredning Kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige
framgår att 1,0 procent av flickorna och 1,8 procent av pojkarna som går sista året
på gymnasiet har sålt sex mot ersättning. Det var vanligt att de som sålt sex mot
ersättning själv hade råkat ut för sexuella övergrepp. Det visade sig också att pojkar med
invandrarbakgrund var överrepresenterade.
Den ökande användningen av Internet har skapat förutsättningar för nya kontaktsätt
mellan förövare och barn. Den tekniska utvecklingen har dessutom skapat förutsättningar
för att snabbt sprida barnpornografi. Under åren 2000–2002 har de polisanmälda
barnpornografibrotten ökat, från 239 anmälda brott år 2000 1) till 396 anmälda brott år
2002. En stor majoritet av brotten är relaterade till Internet.
1) År 2000 är det första år då barnpornografibrott särredovisas i kriminalstatistiken

BARN I UTSATTA SITUATIONER 153
Studier visar att omkring nio av tio polisanmälningar aldrig leder till åtal. Detta betyder
att många förövare med stor sannolikhet går fria och barnen får inte upprättelse för de
kränkningar de utsatts för.
Källor: Socialstyrelsen (1999); Sexuella övergrepp mot barn. Definitioner och Förekomst. Brottsförebyggande rådet
(BRÅ) (2003); Sexuell exploatering av barn- vad döljer sig bakom sexualbrottsstatistiken. Svedin, C-G m.fl.(2003); Varför
berättar de inte Om att utnyttjas i barnpornografi. Rädda Barnen www.rb.se/www/sv/FaktaOmBarn/Barnutnyttjande/
SexuellaOvergrepp/
Mobbning
Det finns ingen fastslagen juridisk definition av mobbning. I de allmänna råd som
Skolverket har utfärdat för arbetet med att motverka alla former av kränkande behandling,
klassas mobbning som en av flera former av kränkande behandling. Enligt Skolverkets
allmänna råd, förutsätter mobbning att den som utsätts kränks vid upprepade tillfällen,
vilket skiljer mobbning från andra former av kränkande behandling. Vidare råder, enligt
de allmänna råden, en obalans i makt mellan den som mobbar och den som utsätts för
mobbning. Upprepningen av kränkningen och obalansen i makt återfinns i många andra
definitioner av mobbning. Mobbning är ett brett begrepp och kan ta sig många olika
uttrycksformer. Många har någon erfarenhet av mobbning. Kanske har man blivit mobbad
själv, varit med och mobbat någon annan eller sett det hända.
En studie från Statens folkhälsoinstitut visade att mellan 12–18 procent av barnen i
årskurs 5, 7 och 9 år 2001/02 hade mobbats minst en gång de senaste månaderna. Pojkar
och flickor mobbades i ungefär samma
utsträckning. Mellan 1 och 2 procent hade
”Jag hatar min skola rent ut sagt och jag
mobbats flera gånger i veckan. Det var relativt hatar skolgården. Mobbningen är värst på
vanligt att eleverna har varit med och mobbat skolgården.”
andra elever i skolan. Det är fler pojkar än
flickor som mobbar och det är vanligare bland
äldre elever. Var fjärde pojke och var åttonde flicka i årskurs nio hade Flicka, 10 år
mobbat någon i skolan minst en gång de senaste månaderna.
Elever som blivit mobbad under de senaste månaderna
2001/2002. Andel (procent)
Hur ofta har du blivit mobbad Åk 5 Åk 7 Åk 9
i skolan under de senaste
månaderna Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar
Inte blivit mobbad 85 86 82 82 88 86
En eller två gånger 12 8 12 12 8 9
2-3 gånger i månaden 1 3 2 2 2 2
Ungefär en gång i veckan 1 2 2 2 1 1
Flera gånger i veckan 1 1 2 2 1 2
Källa: Statens folkhälsoinstitut (2003); Mobbning bland skolbarn. Rapport 2003:02

154 BARN I UTSATTA SITUATIONER
I Skolverkets undersökning Attityder till skolan 2003 framgår att 5 procent av eleverna
på grund- och gymnasieskolan upplevde att de mobbades eller trakasserades av sina
lärare. Positivt var dock att andelen som ansåg att skolan gjorde mycket för att förhindra
mobbning och annan kränkande behandling ökat från 50 procent 1993 till 75 procent år
2003.
Mobbning behöver dock inte bara ske inom ramen för skolan utan även inom idrotten
eller annan fritidsverksamhet. Barn riskerar att bli uteslutna om de inte är tillräckligt
duktiga. Barnombudsmannens undersökning visar också att det är många som är rädda
för mobbning. År 2002 svarade 31 procent av flickorna och 23 procent av pojkarna att de
var rädda för mobbning.
Källor: Statens folkhälsoinstitut (2003); Mobbning bland skolbarn. Rapport 2003:02. Barnombudsmannen (2004); Rätten att
komma till tals. Skolverket (2004); Attityder till skolan 2003
Brott bland ungdomar
15–17-åringar utgör 12 procent av samtliga lagförda men utgör endast 4,5 procent av den
straffmyndiga befolkningen. Benägenheten att begå brott är högst i unga åldrar. År 2003
misstänktes närmare 13 000 ungdomar i åldern 15–17 år för brott. Flickors andel av brotten
har ökat. År 1993 var 20 procent av de misstänkta 15–17-åringarna flickor medan 25
procent av de misstänkta år 2003 var flickor. Flickors och pojkars brottslighet skiljer sig.
Drygt hälften av de brott som flickor misstänktes för 2003 var snatteri. Andelen för pojkar
var ca 20 procent. Brott mot allmänheten är det enda brott där flickor är överrepresenterade.
I Brott mot allmänheten ingår bland annat vållande av brand, förfalskningsbrott,
mened. Pojkar är klart överrepresenterade när det gäller trafikbrott, olaga vapeninnehav
och rån. Drygt 90 procent av 15–17-åringarna som misstänktes för dessa brott 2003 var
pojkar.
Många brott begås utan att de upptäcks och även om de upptäcks är det inte säkert
att de anmäls. För att få en uppfattning om den faktiska brottsligheten har elever i
årskurs nio år 2001 själva fått ge uppgifter om sitt brottsbeteende. Enligt undersökningen
var det relativt vanligt att vid minst något tillfälle ha begått någon typ av stöld som
snatteri, stöld från skolan eller stöld från eget hem. Drygt 60 procent av pojkarna och
hälften av flickorna uppgav att de begått någon stöldrelaterad handling under en
tolvmånadersperiod. Skadegörelse är det något färre som har varit delaktiga i, 44 procent
av pojkarna och 27 procent av flickorna. Våldshandling mot person uppger 14 procent av
pojkarna och 5 procent av flickorna att de begått.
Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Stöld, våld och droger bland ungdomar i årskurs nio. Rapport 2003:5

BARN I UTSATTA SITUATIONER 155
Ungdomar 15–17 år misstänkta för brott efter brottstyp
2003. Antal
Brott mot allmänheten
Rån
Flickor
Pojkar
Brott mot staten
Olaga vapeninnehav m.m.
Narkotikabrott
Snatteri
Stöld m.m
Trafikbrott
Misshandel m.m
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000
I Brott mot staten ingår våld mot tjänsteman m.m. och i Brott mot allmänheten ingår brand, förfalskning
och mened m.m.
Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
Totalt sett minskar ungdomsbrottsligheten …
I undersökningen av elever i årskurs nio märks en viss minskning av brottsligheten totalt
sett bland ungdomarna. Detta beror framför allt på att stöld- och skadegörelserelaterad
brottslighet minskat mellan 1995 och 2001. Våldsrelaterade handlingar och narkotikarelaterade
handlingar ligger på ungefär samma nivå som 1995.
”En del säger: Han mobbade mig.
När det typ hände för första gången.
Mobbning är när det alltid händer.”
Pojke, 9 år

156 BARN I UTSATTA SITUATIONER
Delaktighet i brottsrelaterade handlingar de senaste 12 månaderna
1995–2001. Andel (procent) av ungdomarna i årskurs nio
80
Stöldrelaterade handlingar
80
Skadegörelserelaterade handlingar
Pojkar
60
60
40
Flickor
40
Pojkar
20
20
Flickor
0
1995
1997
1999
2001
0
1995
1997
1999
2001
40
Våldsrelaterade handlingar
40
Narkotikarelaterade handlingar
30
30
20
Pojkar
20
10
Flickor
10
Pojkar
Flickor
0
1995
1997
1999
2001
0
1995
1997
1999
2001
Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Stöld, våld och droger bland ungdomar i årskurs nio. Rapport 2003:5
Den offentliga statistiken visar också att ungdomsbrottsligheten totalt sett har minskat.
Antalet ungdomar som lagförts för brott var färre 2003 jämfört med 1995. Särskilt stor är
minskningen av antalet som lagförts för brott mot förmögenhet (snatteri m.m.). Däremot
har antalet som lagförts för narkotikabrott ökat.

BARN I UTSATTA SITUATIONER 157
Ungdomar 15–17 år lagförda för brott efter huvudbrott
1995, 1999 och 2003. Antal
Typ av brott Pojkar Flickor
1995 1999 2003 1995 1999 2003
Brott mot person
(misshandel m.m.) 2 211 1 652 1 594 329 274 341
Brott mot förmögenhet
(snatteri m.m.) 7 765 4 662 3 820 2 759 2 047 2 001
Brott mot allmänheten
(förfalskning m.m.) 253 262 220 260 239 309
Brott mot staten
(våld mot tjänsteman m.m.) 370 293 258 53 46 64
Trafikbrott 1 980 1 035 1 913 92 52 118
Narkotikabrott 143 292 379 54 99 124
Övriga brott 1 732 746 1 054 279 149 92
Summa 14 454 8 942 9 243 3 826 2 906 3 062
Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Kriminalstatistik
… men narkotikabrottsligheten och våldsbrotten ökar
Trots att undersökningen om stöld, våld och droger bland ungdomar i årskurs 9 inte visar
att vålds- eller narkotikarelaterade handlingar ökat så tyder den officiella statistiken
på motsatsen. Sedan 1999 har antalet 15–17-åringar misstänkta för misshandel ökat.
Detsamma gäller misstänkta för rån. Mer än dubbelt så många misstänktes för rån 2003
jämfört med 1999. Vanliga byten vid rån är bland annat pengar, mobiltelefoner, klockor,
smycken och dyra jackor. Antalet ungdomar misstänkta för narkotikabrott har mer än
fördubblats år 2003 jämfört med 1999.
”I skolan undersöker skolsyster oss,
det är bra. Men det skulle behövas
motsvarande, att alla skulle få träffa
kuratorn.”
Flicka, 16 år

158 BARN I UTSATTA SITUATIONER
15–17-åringar misstänkta för narkotikabrott, misshandel och rån
1999–2002. Antal
2000
Flickor
2000
Pojkar
1500
1500
1000
1000
500
500
0
Narkotikabrott
Misshandel
Rån
0
Narkotikabrott
Misshandel
Rån
1999
2000
2001
2002 2003
Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Kriminalstatistik
Internet bedöms bli ett allt mer utnyttjat hjälpmedel i narkotikasammanhang.
Information som underlättar tillverkning, handel och användandet av narkotika är lätt
tillgänglig på Internet. Idag anses risken för att upptäckas som liten för den som använder
Internet som hjälp för att begå narkotikabrott.
Källor: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Stöld, våld och droger bland ungdomar i årskurs nio. Rapport 2003:5. CAN (2003);
Skolelevers drogvanor 2002. Mobilisering mot narkotika (2003); Narkotikabrottslighet på Internet
Graffiti och klotter
Först i mitten av 1980-talet började det klotter vi idag ser dyka upp i Sverige på allvar. Det
är en del av den hip-hop-kultur som då spred sig över världen från USA. I klotterkulturen
skiljer man på Tags, Throw-ups och Pieces. Tags är enklare signaturer medan Throw-ups
är större, mer utvecklade signaturer som ofta är ifyllda med någon färg. Pieces är de stora
målningarna med mycket färg som ofta kallas för graffiti.
Av landets alla kommuner är det en fjärdedel som menar sig ha mycket eller ganska
mycket klotter. Det är främst i storstadsregionerna som klottret uppfattas som ett
stort problem. År 2003 genomfördes en lagändring där den maximala strafftiden för
klotterbrott fördubblades. Den nya lagen syftar främst till att komma tillrätta med de
mest notoriska klottrarna, vilkas skadegörelse kostar samhället stora summor årligen.
De flesta klottrare är pojkar under 19 år. Det är spänningsmomentet och subkulturen
som lockar. Klottrarna söker respekt och berömmelse i den egna gruppen. I den illegala
klottervärlden förekommer ibland även droger och annan brottslighet.
År 2001 uppgav 27 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna i årskurs nio att de
klottrat någon gång de senaste 12 månaderna. Att ha målat graffiti med flera olika färger

BARN I UTSATTA SITUATIONER 159
var mindre vanligt bland eleverna. Nio procent av pojkarna och mindre än två procent av
flickorna uppgav att de gjort det.
Källor: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Klotter – En inventering av förebyggande åtgärder. 2003. Brottsförebyggande rådet
(BRÅ); Stöld, våld och droger bland ungdomar i årskurs nio. Rapport 2003:5
Återfall i brott
Undersökningen av ungdomar i årskurs nio 2001 visar att det är vanligt att ha begått
någon brottsrelaterad handling. Drygt 70 procent av flickorna och 80 procent av pojkarna
sa sig ha gjort det. Knappt 4 procent av pojkarna och 1 procent av flickorna säger sig ha
begått fler än 35 brott. Det är en liten minskning jämfört med 1995.
Enligt samma undersökning tenderar de som begår många brott i högre grad än
genomsnittet komma från splittrade familjer och de har oftare föräldrar med låg
socioekonomisk status. Vidare tenderar andelen högbelastade vara större bland unga
med utländsk bakgrund.
Av de 15–17-åringar som lagfördes för brott 1990–1997 återföll hälften av pojkarna
och en femtedel av flickorna i brott. Ju yngre den unge är när han eller hon lagförs första
gången ju högre är risken för återfall.
Källor: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Stöld, våld och droger bland ungdomar i årskurs nio. Rapport 2003:5.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Vad händer med unga lagöverträdare
Straff
Barn som är under 15 år och begår brott får inte ställas inför rätta och dömas. I stället
griper socialtjänsten in och stödjer och hjälper de minderåriga och deras familjer. Först
när en person fyllt 15 år är denne enligt svensk lag straffmyndig. Den unga personen kan
då dömas i domstol, godkänna strafföreläggande eller meddelas åtalsunderlåtelse.
Att godkänna strafföreläggande betyder att den misstänkte går med på att betala de böter som
åklagaren utdömer utan att ärendet går vidare till domstol.
Att meddelas åtalsunderlåtelse innebär att den misstänkte registreras som skyldig till brottet
utan att några straffrättsliga åtgärder vidtas. Åtalsunderlåtelse tillämpas i första hand för dem
som begått mindre brott och som inte tidigare befunnits skyldig till brott. Allt färre får åtalsunderlåtelse.
I stället går fler ungdomsbrott till åtal eller strafföreläggande.
Om åklagaren väcker åtal går ärendet vidare till domstol. De som döms i domstol kan dömas till
dagsböter, överlämnande till vård inom socialtjänsten, fängelse, rättspsykiatrisk vård eller villkorlig
dom. Med villkorlig dom menas att en dömd inte behöver avtjäna straff om han inte begår nya
brott inom en prövotid på två år.
År 2002 lagfördes drygt 12 000 ungdomar i 15–17-årsåldern, 22 procent var flickor och 78
procent pojkar. De två mildare strafformerna åtalsunderlåtelse och strafföreläggande är
vanligare för flickor än för pojkar. Tre fjärdedelar av flickorna och drygt hälften av pojkarna
fick något av dessa straff år 2002. Nästan hälften av pojkarna och var fjärde flicka

160 BARN I UTSATTA SITUATIONER
döms i domstol. De vanligaste påföljderna för dem som döms i domstol är böter eller
överlämnande till vård inom socialtjänsten.
En utredning om unga lagöverträdare visar att samtalskontakt är den vanligaste
insatsen vid överlämnande av vård inom socialtjänsten. Vanligt är också att den unge får
en kontaktperson. Närmare hälften föreslogs någon av dessa insatser. Andra insatser kan
vara någon sorts programverksamhet eller placering utanför det egna hemmet. Av dem
som 1999 dömdes till överlämnande av vård inom socialtjänsten hade 70 procent av dem
dömts i domstol igen före utgången av år 2001.
15–17-åringar lagförda för brott efter huvudpåföljd
2002. Antal och procentuell fördelning
Typ av påföljd Flickor Pojkar
Antal Procent Antal Procent
Strafförelägganden 1 154 42 3 547 37
Åtalsunderlåtelse 923 34 1 698 18
Domar 670 24 4 331 45
därav böter 358 13 1 796 19
vård inom socialtjänst 290 11 2 138 22
villkorlig dom 9 0 133 1
skyddstillsyn 7 0 155 2
rättspsykiatrisk vård 1 0 2 0
sluten ungdomsvård 4 0 95 1
fängelse 1 0 6 0
övrigt 0 0 6 0
Totalt 2 747 100 9 576 100
Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Kriminalstatistik
Från 1999 får ungdomar endast i särskilda fall placeras i fängelse. Sluten ungdomsvård
ersätter i princip fängelse för ungdomar som begår brottet innan de har fyllt 18 år.
Källor: Brottsförebyggande rådet (BRÅ); Vad händer med unga lagöverträdare Rapport 2002:19. Brottsförebyggande rådet
(BRÅ); Kriminalstatistik

BARN I UTSATTA SITUATIONER 161
15–17-åringar som dömts till fängelse och tagits
in på anstalt
1990–2002
50
40
30
20
10
0
90
92
94
96
98
00
02
Källa: Kriminalvårdens officiella statistik
Barn till intagna
Barn till föräldrar som sitter i fängelse är de sällan nämnda och ofta bortglömda
brottsoffren. De upplever ofta att de förlorat en förälder och förlusten kan kännas lika
stark som vid en skilsmässa eller dödsfall. För några barn blir livet lugnare när föräldern
hamnar i fängelse.
En grov uppskattning tyder på att minst 8 000 barn har minst en förälder som är
frihetsberövad. Mörkertalet är stort eftersom det är de intagna själv som berättar för
kriminalvårdens personal om de har barn. Barnombudsmannen föreslår i rapporten
Straffa inte barnet att förutsättningarna för barn att hålla kontakten med en intagen
förälder ska förbättras. Bland annat bör besök på anstalten anpassas efter barns behov
och det bör finnas möjlighet för barnet att ha telefonkontakt med den intagne föräldern.
Källor: Melin, Mie (1998); Fångarnas barn. Rädda barnen.. Barnombudsmannen (2004); Straffa inte barnet! En studie av
barnperspektivet inom kriminalvården. Barnombudsmannen rapporterar BR2004:01
Samhällets osynliga barn
Enligt Ungdomens nykterhetsförbund lever ungefär 200 000 barn med en förälder som
missbrukar. De kallas samhällets osynliga barn trots att de är så många men det är inte
alltid så lätt att se att ett barn lever i en missbrukarfamilj. Många missbrukare lyckas
dölja missbruket för vänner och släktingar och barnen vill ofta inte avslöja hur de lever.
Missbrukare finns i alla bostadsområden och i alla yrken.
Många barn till missbrukare tvingas tidigt ta ett stort vuxenansvar. De har ofta en tuff
uppväxt och har ökad risk att hamna i problem senare i livet. Det är inte ovanligt att de

162 BARN I UTSATTA SITUATIONER
själva blir missbrukare eller skaffar sig en partner som missbrukar. De flesta som växt upp
i missbrukarhem klarar sig dock relativt bra. Det är svårt att säga vad det är som gör att
vissa klarar sig och andra inte. En bra relation till åtminstone någon vuxen verkar dock
vara betydelsefull.
En annan grupp osynliga barn är barn till psykiskt sjuka. En studie av vuxenpsykiatrin i
Stockholm visade att en tredjedel av patienterna hade barn. Detta innebär att bara i Stockholmsområdet
så finns det omkring 4 000 barn med psykiskt sjuka föräldrar. Barn till svårt
psykiskt sjuka riskerar att själva hamna inom psykiatrin. De har också högre risk för drogmissbruk
och självmord. Barn till psykiskt sjuka föräldrar blir ofta bortglömda och är många
gånger utan stöd.
Källor: http://www.unf.se/UNFTemplates/Report____2216.asp. FoU-enheten vid Psykiatrin Södra, Stockholms läns landsting
Barn med skulder
År 2003 var nästan 6 000 barn och ungdomar under 18 år registrerade hos kronofogden
för skulder. Totalt var skuldbeloppet 38 miljoner; 22 miljoner till enskilda fordringsägare
och 16 miljoner till staten. Den vanligaste skulden till enskilda fordrings ägare var skadeståndsskulder.
Andra typer av skulder var trafikförsäkringsavgifter, hyror och telefon. Den
vanligaste skulden till staten var skatteskulder. En stor del av skatte skulderna avser troligtvis
skatt på kapitalvinst efter försäljning av fondandelar. Dessutom var närmare 900
barn registrerade för obetalda fordonsskatter och felparkeringsavgifter till ett belopp av
drygt 5 miljoner.
En skuldsatt start på vuxenlivet kan innebära problem. Det blir så gott som omöjligt
att låna pengar och köpa på avbetalning. Att hyra lägenhet blir också svårt. Även efter att
man betalat tillbaka skulden har man kvar en betalningsanmärkning i kreditupplysnings -
registren i tre år.
Källa: RSV:s skrivelse 030924. Dnr. 7445-03/100
Hemlösa barn
Det finns barn i Sverige som inte har ett tryggt stadigvarande hem. De måste ibland
eller alltid tillbringa dygnet på annan plats. Orsakerna kan vara många. Det finns ingen
statistik över hur många hemlösa barn det finns i Sverige. Stockholms Stadsmission har
påbörjat ett projekt där man ska få kunskap om hemlösa barn och ungdomar i ålder
12–20 år. På Lunds universitet håller man på att kartlägga hemlösa barn i Malmö.
Källor: http://www.soch.lu.se/homeless/sidor/barn.htm http://www.stadsmissionen.se/articleID=675

SAKREGISTER 163
Sakregister
Aborter (tonårs) 19
Adoptivbarn 19
Alkohol 112
Allergi 123
Amning 121
Arbetsinkomster 103
Arbetstid (föräldrarnas) 43
Astma och allergi 123
Avlidna föräldrar 34
Barn i utsatta situationer 145
Barnaga 148
Barnbidrag 46
Barnen i samhället 7
Barngrupper (barnomsorgen) 58
Barnomsorg och skola 51
Betyg 69, 76
Bilbälte 138
Boendet 39
Bostad 39
Bostadsbidrag 46
Brott 154
Cancer 125
Cykelhjälm 138
Datoranvändning 94
Diabetes 125
Dopning 117
Döda av skador 143
Dödlighet 132
Dödsorsaker 133
Eget rum 40
Egna saker 105
Ekonomi 44
Ekonomiskt utsatta 50
Elever 62
Ensamma flyktingbarn 18
Ensamstående förälder 29
Enskild barnomsorg 54
Examen 77
Familj 27
Familjetyper 28
Fetma 126
Fickpengar 103
Flickor i patriarkala familjer 151
Flyktingbarn 18
Flytten hemifrån 41
Framtiden 98
Friskolor 63, 74
Fritidshem 60
Fritidshus 40
Funktionshinder 16, 23, 89
Fysisk aktivitet 85
Födda 11
Födelseländer 16
Föreningsliv 23
Förskoleklass 61
Förskoleverksamhet 52
Försäkringar 123
Förvärvsarbete (ungas) 106
Föräldraledighet 44
Föräldralösa 34
Föräldrapenning 46
Föräldrarna 36
Graffiti 158
Graviditeter (tonårs-) 19
Grundskolan 61
Gymnasieskolan 74
Handikapp 16
Hemlösa 162
Hemmet 92
HIV 131
Huvudvärk 121
Hälsa 119
Högre studier 77
Idrott 87
Inflytande 22, 67
Inkomststandard 49
Intagnas barn 161
Internet 94
Jämställdhet 25
Klotter 158
Kontakter med frånlevande förälder 32
Kultur 90
Köer 55
Lagen om vård av unga, LVU 145
Lyssnandet 90
Läkemedel 126

164 SAKREGISTER
Längd 127
Lärare 64, 76
Lärlingsutbildning 76
Läsandet 90
Mammor och pappor 36
Matvanor 80
Media 93
Medianinkomst 48
Minoriteter 18
Misshandel mot barn 149
Mobbning 153
Mobiltelefon 96
Modersmålsundervisning 56, 63
Mor- och farföräldrar 37
Motion 85
Narkotika 114
Nattis 53
Närvarotid i barnomsorgen 54
Olycksfallsdödlighet 137
Omsorg 52
Oro 138
Osynliga barn 161
Personal (barnomsorgen) 58
Personaltäthet 58
Placering utanför hemmet 146
Plötslig spädbarnsdöd 135
Program (gymnasie-) 74
Psykisk ohälsa 128
Resultat 69
Rättvisa 22
Rökning 110
Samhälle 23
Separationer 29
Sex 107
Sexuella övergrepp 151
Sexuellt överförbara sjukdomar 130
Sjukhusvård 131, 141
Självmord 129
Skador 136
Skilsmässa 29
Skolbarnsomsorg 52, 60
Skolk 67
Skolmaten 82
Skolmiljön 66
Skulder 162
Sniffning 116
Snusning 110
Socialbidrag 47
Socialtjänstlagen, SoL 145
Socker 84
Sommarjobb 104
Specialskolor 72
Spel och dobbel 109
Spädbarnsdöd 133
Straff 159
Stress 99
Stöd 46
Syskon 35
Sysselsättning (föräldrarnas) 43
Särskilt stöd 57, 66
Särskolan 72
Sömn 101
Tandhälsa 122
Tiden med föräldrarna 41
Tillgänglighet 89
Tinnitus 124
Tittandet 90
Tonårsföräldrar 21
Trivsel i skolan 66
Trivsel med livet 120
Trygghet 102
TV 90
Tvillingar 11
Underhållsstöd 46
Ursprung 15
Utländsk bakgrund 12
Vaccination 122
Veganer 84
Vegetarianer 84
Video 90
Vikt 127
Vård för skada 140
Vårdbidrag 46
Vårdnad 30
Världens barn 8
Växelvis boende 31
Ålderspyramid 13
Återfall i brott 159
Ätstörningar 128
Övervikt 126

Barnombudsmannen
Barnombudsmannen företräder barns och ungas rättigheter
och intressen med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets
rättigheter (barnkonventionen). För att kunna informera om och
bilda opinion för barns rättigheter samlar Barnombudsmannen
kunskap om barns och ungas villkor. I dialog med barn och unga
driver Barnombudsmannen på genomförandet av barnkonventionen
och verkar för att den genomförs i statliga myndigheter,
kommuner och landsting. Barnombudsmannen bevakar också att
svensk lagstiftning och dess tillämpning står i överensstämmelse
med barnkonventionen.
Barnombudsmannen
Box 22106
104 22 Stockholm
tfn 08-692 29 50
fax 08-654 62 77
e-post barnombudsmannen@bo.se
Webbplats: www.bo.se
Tidigare utgivna faktaböcker om barn och ungdom
under 18 år
Upp till 18 – Fakta om barn och ungdom 2001, 1998 och 1995.
Barnombudsmannen och Statistiska centralbyrån
0–17 – Fakta om barn och ungdomar i Sverige
Rädda Barnen 1991
Barnfakta – siffror om barns vardag
Barnmiljörådet 1987

Barn och unga under 18 år
– en femtedel av Sveriges befolkning
Visste du:
• att pojkar tycker att det är mer jämställt mellan könen än vad
fl ickor gör och att de yngre barnen är mer nöjda än de äldre barnen
med jämställdheten.
• att en tredjedel av de nyfödda barnen i Stockholms och
Uppsala län inte har sina mor- och farföräldrar i länet.
• att 40 procent av alla 10–12 åringar klarar sig helt själva efter
skolans slut.
• att barns tandhälsa är sämre i områden med hög andel
socioekonomiskt utsatta grupper.
• att pojkarnas favoritplats är hemma och det beror till stor del
på datorn.
• att 70 procent av alla flickor och 80 procent av alla pojkar
i årskurs nio säger sig ha begått något brott.
Upp till 18 – Fakta om barn och ungdom beskriver barns levnadsförhållanden
i siffror. Upp till 18 är en uppslagsbok med fakta om
barns och ungdomars liv. Boken beskriver barns förhållanden
generellt, följer förändringar över tid och lyfter fram barn som lever i
utsatta situationer.
Upp till 18 innehåller statistik från många olika källor: myndigheter,
internationella organ, forskningsrapporter m.m. Boken har
sammanställts i samarbete mellan Statistiska centralbyrån och
Barnombudsmannen. Den vänder sig till alla som är engagerade i
barns uppväxtvillkor – politiker, föräldrar, lärare och personer som i
sitt arbete kommer i kontakt med barn och ungdomar.
ISBN 91-618-1239-0
ISSN 1652-0157
Boken kan köpas från SCB, Publikationstjänsten, 701 89 ÖREBRO, telefon: 019-17 68 00,
fax: 019-17 64 44, eller e-post: publ@scb.se.
This book can be ordered from Statistics Sweden, Publication Services, S-701 89 ÖREBRO,
Sweden (phone: +46 19 17 68 00, fax: +46 19 17 64 44, e-mail: publ@scb.se).