Plantskola i norr - Hushållningssällskapet Rådgivning Nord

Mellansverige och det blev populärt att använda träd och buskar i massplanteringar. Detta
avspeglade sig även i norr och massplanteringarna gjorde att priset på växterna måste pressas.
Man började handla med de stora holländska och tyska plantskolorna i stället för att köpa
lokalt. Detta ledde till att plantskolorna i norr inte kunde behålla lönsamheten. I mitten av
1970-talet hade de flesta av dessa försvunnit och tagit sitt stora sortiment av buskar och träd
med sig i graven. Därmed försvann produktionen av träd, buskar, perenner för vårt klimat.
Växtanvändare i norr – kommuner, byggnadsföretag m.fl. –började dock rätt snabbt
uppmärksamma att en förändring skett hos det bassortiment av växter som användes i
anläggningarna. I nyanlagda parker och grönområden började buskar och träd, t. ex.
korallkornell, praktspirea, rosentry och vanlig syren, som använts utan problem under 40-50
års tid drabbas av frostskador och sjukdomar. Ett växtmaterial som tidigare ansetts robust och
pålitligt kunde man inte längre lita på. Till det yttre var det identiskt med det man använt
tidigare, dvs. samma arter, men genetiskt sett ett helt annat material utan den klimatanpassning
som krävdes. De provenienser (klimatraser) av detta växtmaterial som man använt i norra
Sverige från sekelskiftet och framåt gick inte att få tag i längre och man har sedan varit
hänvisad till ett växtmaterial som har valts ut av plantskolor i Skåne och Mellaneuropa. Detta
ledde 1980 till att SLU i Öjebyn och Umeå (dåvarande Avd. för Norrländsk Trädgårdsodling)
startade ”Projekt återintroduktion” för att söka igen, samla in och bevara det gamla
norrländska växtmaterialet (Krekula 1980, Thögersen 1984 och 1988) från gamla
järnvägsparker, seminarieträdgårdar, gamla torp, från kommunala planteringar och från privata
trädgårdar. Detta arbete bedrevs som intensivast under åren 1980-1982 och resulterade i ett par
hundra insamlade och registrerade kloner, arter och sorter av träd och buskar.
2.4 Genbank i Öjebyn
Växterna från Projekt återintroduktion finns i dag på Forskningsstationen i Öjebyn och går
under benämningen ”Norrlandssortimentet”. Tillsammans med de gamla sortimenten från
1947 och framåt (Larsson 1980) och en stor mängd växter från övriga Skandinavien, Alaska
och nordöstra Ryssland utgör de idag mer än 700 sorter, arter och kloner av gamla
kulturväxter. En ovärderlig källa till förökningsmaterial av bra växter som har en given plats
på marknaden. Det urvalsarbete som gjorts och de erfarenheter med klimatriktigt växtmaterial
som utförts av forskningsstationer och arboreta i norra Sverige, måste bli känt och tillgängligt
för handelsträdgårdar/plantskolor, privata och offentliga konsumenter samt planläggare.
2.5 Positivt för landsbygdens utveckling
Under mer än ett sekel har det småskaliga jordbruket haft stor betydelse för sysselsättning och
försörjning i Norrbottens inland. Samhällsutvecklingen de senaste 40 åren har i rask takt lett
till att allt färre personer bereds arbete på landsbygden. Trots ett ökat trädgårdsintresse och
ökad efterfrågan och konsumtion av fleråriga prydnadsväxter finns en mycket obetydlig
verksamhet inom denna bransch. För att bidraga till att bibehålla ett öppet landskap i
Norrbotten och till en positiv ekonomisk utveckling i dessa bygder skulle viss åkermark kunna
nyttjas för produktion av plantskoleväxter först och främst för en hemmamarknad, men också
som möjlig unik exportvara. En av växterna från ”Projekt återintroduktion”, praktspirean
’Norrbotten’, har blivit huvudsort i Norge pga. sin goda resistens mot svampsjukdomar, sin
vinterhärdighet och sitt utomordentliga prydnadsvärde.
8