sefoark10012

65
Ändå kunde många knektar i många år förskonas från både sjukdom och
strider,fastän de var tjänstgörande knektar.De knektar,som utskrevs
i Umeå 1631 och 1633,var ju förlagda i Kalmar 1634 - 1638 under
fredliga förhållanden och var sedan i hemorten till år 1642,innan de
översändes till Tyskland.Men det var i trettioåriga krigets slutskede
och de hade endast bevakningsuppdrag vid garnisonen i Stralsund
och det ursprungliga- kalmarkompaniet skingras inte helt förrän
i slutet av 1640-talet.
Några enskilda knektar kunde också vara i fälttjänst lång tid.Anders
Klåckare i Sörmjöle åtminstone från 1613 till 1637 och Johan Knaop
i Röbäck i varje fall från 1666 till 1689.
Knektarna blev utskrivna till krigstjänst för hela sin framtida
levnad.Enda möjligheten för en knekt att bli befriad från krigstjänst
var att leja en annan i sitt ställe.Avsked beviljades endast om en
knekt blivit oduglig till krigstjänst.De knektar som sändes till hemorten
från ett fälttåg måste ständigt vara beredda att kallas till ny
tjänstgöring.
En stor del av knektarna dog genom epidemiska sjukdomar som härjade
i deras förläggningar.Det var fallet 1629.Medan det kompani,som umeåknektarna
tillhörde organiserades för att delta i det trettioåriga
kriget,dog 2 tredjedelar av kompaniet inom några månader.
Men många umeåknektar dog också i strid,exempelvis i Preussen .1626-28,
på Östersjön 1644,,i Polen 1656 och tydligen i kriget med Danmark i
Skåne och på Östersjön 1676-1679.
Bonden Olov Håkansson i Hössjö hade säkert lejt knekt för sig 1620-
talet.Hans son,Håkan Olsson,utgick till Pommern 16:38 som knekt för
bonde i Röbäck,men återvände till Hössjö 1640-talet.Olov Håkansson J
lejde 1640 ny knekt,som dog 1656 i kriget.Ar 1657 utgick Håkan Olssons
son,Per Håkansson,till Pommern och dog där 1658.Sedan utsändes Håkan
Olssons son i andra giftet,Joen Håkansson,1677 till Skåne och dog där
före 1678. Det var nästan flera män än de som producerades på gården,
men så var det vanligvis i- Umeå socken under denna tid.
E.Övriga synpunkter.
De flesta män som utskrevs till knektar och sändes till krigen upplevde
troligen utskrivningen som en tragedi,men det är inte säkert att
det gällde alla.Alla unga män i en by var medvetna om att deras utkomstmöjligheter
i byn var osäkra och att en framtid som jordbrukare
i varje fall var fylld av tungt arbete,enformighet och fattigdom.Många
kunde anse uppgiften som knekt såsom enda möjligheten att komma ut i
världen och att förändra sin livssituation.Det var ju ändå så att ett
stort antal knektar var lejda och de hade frivilligt blivit knektar.
Knektarnas utskrivning och tjänstgöring i krig ger anledning till
många andra synpunkter och bedömningar.En sådan synpunkt är att
jordbrukare,som aldrig varit i en båt utan någon nämnvärd övning
plötsligt skulle vara dugliga att delta i sjöstrider mot fiender med
sjövana besättningar.
Fler liknande iakttagelser och reflektioner blir aktuella efterhand,
när man fördjupar sig i historien om umeåbygdens knektar under
1600-talet och det som hände i bygden i samband med deras utskriv- *
ning och tjänstgöring.