sefoark10012

63
9 % 2 SAMMANFATTANDE SYNPUNKTER.
A.Bygdens struktur och näring i relation till knektutskrivningen.
Även i slutet av 1500-talet och under de 20 första åren under 1600-
talet hade Sverige ständiga krig med sina grannländer med stora uppoffringar
för befolkningen i hela landet genom betungande skatter och
utskrivning av manskap till krigen.Så var det också i umeåbygden.Ett
flertal dokument bekräftar denna verklighet,inte minst uppbördslängderna
för Älvsborgs Lösen 1613.
Bygdens huvudnäring var jordbruket,men de klimatiska förhållandena
var inte så gynnsamma och brukningsredskapen var primitiva.Umeåbygden
var en fattig bygd med sjukdom och svält som ständigt hotande fiender.
För hela landet gällde att varje jordbruk var ett företag,men alla
hade inte förutsättningar att vara egna företagare och många saknade
den fysiska styrka som behövs för att vara jorbrukare med framgång.
Det gällde även befolkningen i umeåbygden.
I Norrland tillkom dessutom den omständigheten att det där inte var
samma möjlighet att bedriva ett rationellt jordbruk som i södra
Sverige.Att frosten ofta försämrade eller förstörde skörden är ju
känt,men dessutom är det ju så att de ljusa sommarnätterna i Norrland
befrämjar en snabb västlighet men också en snabb mognad av skörden
och att bärgningstiden där är kortare än i södra Sverige.Under regniga
somrar hann inte bönderna bärga tillräcklig mängd vinterfoder åt
sina kreatur.Därför var utskrivning av duglig arbetskraft till krigstjänst
en större börda för folket i Norrland än i södra Sverige.
B.Knektutskrivningens betydelse för befolkningsutvecklingen i bygden.
Befolkningsutvecklingen hämmades givetvis av sjukdom och missväxt,
men bevisligen i all synnerhet genom knektutskrivningen.Det framgår
av befolkningsstatistiken och enskilda exempel.Nedgång i den demografiska
utvecklingen är särskilt framträdande under och efter de
intensivaste krigsperioderna.År 1629 fanns det i Umeå socken 466
hemman,461 manliga bönder och 1132 personer.År 1648 var motsvarande
siffror 403,284 och 1036,fastän en normal ökning a 10 - 30 % hade
varit normal.En återhämtning skedde till 1655,då det i socknen fanns
468 hemman,312 manliga bönder och 1584 personer,men år 1660 efter
Karl X Gustavs krig hade siffrorna sjunkit till resp.419,277 och 1339.
År 1674 redovisas i Umeå socken 416 hemman,363 manliga bönder och
1891 personer,men år 1679 efter Karl IX:s krig med Danmark 405 hemman
251 manliga bönder och 1506 personer.Ändå är det alldeles klart att när
det gäller antal hemman behöll skattemyndigheterna dessa på samma
nivå så långt det var möjligt.
Ett annat exempel är ju att det år 1644 i Umeå socken fanns 77 söner,
mågar och drängar,men 393 döttrar,sonhustrur och pigor och orsaken
till denna fördelning kunde ju inte vara missväxt och sjukdom utan
knektutskrivning,som givetvis i hög grad minskade nativiteten.
Här blev det också fråga om kedjereaktioner på grund av det onormala
ingrepp i utvecklingen som knektutskrivningen utgjorde.Minskad duglig
arbetskraft betydde ju försämrade möjligheter att fylla vinterförråden
med livsviktiga förnödenheter,t.ex.foder,säd och ved.Därav följde
självklart näringsbrist,svält och ökad risk för sjukdomar och epidemier
samt minskad nativitet.Mansbristen medförde också att uppbyggnad
och underhåll, av t janliga bostäder blev ef tersatt. Likaså tillverkning
och underhåll av redskap och verktyg.