sefoark10012

9
2.2. DJÄKNEBÖLE.ÄR 1696 - 1697.
I byn fanns 3 skattegårdar med sammanlagt 10 tunnland brukad åker
och 1 och 1/2 tunnland obrukad åker.Från ängarna bärgade bönderna
127 parmar hö.Dessutom fanns i byn 2 bebyggda utjordar med ett knappt
tunnland obrukad åker,44 parmar bärgat hö och sedan var det inte
mindre än 9 bönder från andra byar,som endast bärgade hö på obebyggd
jord i Djäkneböle.
Beskrivningen till kartan lyder:
1 denna by är åkerjorden frostaktig och hårdbrukad,dock kan med
en dragare bärgas 3 a 4 tunnland och prövas efter 1 tunnas utsäde
2 1/2 och efter 1 korn 2 a 3 nya.Sämre år mindre.
Denna by har tall-och granskogsmark,nyttig till vedbrand,ladutimmer
och gärdsel,litet timmer och sågtimmerskog.Björk och granskog
nyttig till att taga löv av till boskapsföda och vedbrand.Haver och
goda såg- och sqvaltkvarnar uti bäcken Över om åkern.Kunde och både
såg och vattenkvarn upprättas om de hade nödigt och mäktade dssa
bruka och upprätta.De måste och merendels och efter några års förlopp
alladeles köpa sig timmerskog av andra närliggande byar.
Och kunna dessa byamän hava av såg,kvarn och på bräde med bohaget
som och något av humlegårdarna och vad som är mesta fördelen,man
måste för sågen och vedbrandsskogen hålla en häst mer än hemma,
de kunna sig och något betinga av kvarnarna,Men har inte något
fiskevatten,ingen näverskog eller svedjemark,ingen lägenhet till
tjärubränneriet samt hava någorlunda betesmark.
2.3.DEGERFORS by.Geometrisk avmätning 1702.
I byn fanns 2 kronogårdar och 4 skattegårdar.De odlade drygt 15
tunnland brukad åker och drygt 2 tunnlandobrukad åker och bedömdes
bärga 104 parmar hö.
Beskrivning till kartan lyder;
Dessa byamän har ensädig och något frostaktig åker.som årligen
besås och prövas om 3 dels 2 1/2 korn,nämligen tunnor efter var
tunnas utsäde i medelmåttliga år,men ängen är elak och hårdbrukad
och större delen myr vitt kring i skogen belägen.
Haver och god skogsmark till timmer.vedbrand,gärdsel och annat samt
tillfälle till tjärubränneri och att upprätta sågkvarn.Men kunna
sig därav ej mer betinga än till egna behov.För lång vägs skull
haver och någon svedjemark och nödtorftig näver med lövskog.Samt
någorlunda fågel och djurfångstskog.Jämte god betesmark.
Haver och trenne fiskeställen i älven därest de kunna få någon lax
och börting de åren storflod är att de inte så tidigt får stänga
över älven utanfÖre,göra därför ingen taxa emedan de sin rättighet
till laxfisket efterlåtit vänforsborna med dess interpreteter,som
överstänga älven vid sin by och göra laxen.
Hava eljest fiskning,Qvarnställen och qvarnar att mala på till husbehov.Men
inga humlegårdar utom några par stänger.Samtliga dessa
byamän hava sin fördel till utlagornas för skaffande av fiskning,
åkerbruken,skogen och bohagen.
KOMMENTAR.
Dessa beskrivningar ger oss en klar uppfattning om försörjningsmöjligheterna
i Umeå socken 1600-talet.Förutsättningarna var inte
lika i alla byar.I en del byar var åkerjorden bättre,i andra byar
var ängsmarken större och mer frodig och i många byar kunde man
ägna sig åt tjärubränneri,men inte i alla byar.Flera andra skillnader
framgår också av beskrivningarna .1 de 3 nämnda byarna var jordmånen
frostig,men det var inte så i alla byar,t ex inte i Röbäck
Sormjöle och Häggnäs och om orsaken härtill kan Ni läsa i min skildring:"
EN ÄLDRE BY I VÄSTERBOTTEN" sid 4-5.