GOD JUL - KorpÃ¶gat

Årgång 6 December 2008 Pris 10:- 

En riktig tomte 

Han såg ut som en urtidsmänniska och 

kunde skrämma slag på bärplockare 

som han mötte i skogen. Vid jultid brukade 

han vikariera som tomte. 

Född som naturbarn förblev han ett sådant 

in i det sista. Han visste var ugglan 

fanns och han visste var räven hade sitt 

bo. Här presenterar vi ännu en av de 

människor som bott i Torsåker vars minne 

ännu lever kvar i våra hjärtan, kanske 

just därför att han inte gick i samma 

spår som alla andra. 

Sidan 20-21 

Rör inte vår skola 

Bodåsborna ställer verkligen upp för sin 

nedläggningshotade skola. Två möten 

har hållits där kommunens företrädare 

mött Bodåsborna rörande skolans 

framtid. Påståenden om enighet i frågan 

är lika verklighetsfrämmande som att 

Torsåkers IF skulle spela i allsvenskan 

nästa år. 

Sidan 3-4 

Nu är det jul igen 

I det här numret släpper vi lös Torsåkersbornas 

kreativitet vad gäller julberättelser. 

Alla bär vi på något som vi 

känner skulle passa för en julberättelse. 

Vi presenterar Farbrorn som letade 

efter lyckan, Jul med balansproblem, 

Julskyltning, samt Var jag går i skogar 

berg och dalar - en historia kring två 

små flickor som inte slutade riktigt 

lyckligt även om det till viss del rörde 

sig om en solskenshistoria. 

Sidorna 5-8, 10, 12-13 och 14-17 

Kravlöst fullmäktige 

Vilka krav skall vi egentligen ställa på 

dem som sitter i fullmäktige Den frågan 

blev aktuell då vi i förra numret av 

Korpögat redogjorde för turerna kring 

försäljningen av Skolmuseet. 

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. 

Sidan 8 

Trots allt som i bygden händer kommer här en ny kalender 

Sidan 9

2 KORPÖGAT 

Ledaren: 

Livsstilsinvandring till Torsåker 

Begreppet invandrare för idag oftast tankarna till flyktinginvandring - den 

grupp av invandrare som vi bäst känner till eftersom det oftast handlar 

om individer från helt andra världsdelar och kulturer, hitkomna i en traumatisk 

livssituation och i behov av särskilt stöd för att kunna integreras i 

sitt nya hemland. Förutom flyktinginvandringen finns idag två andra invandrargrupper 

som allt mer låter höra tala om sig. Det är arbetskraftinvandrare 

och livsstilsinvandrare. Bakom hörnet lurar en fjärde invandrargrupp 

som vi ännu inte sett så mycket av men som vi möjligen kan 

komma att konfronteras med längre fram - klimatflyktingarna. 

I många områden i lands- och glesbygd vädras lite morgonluft inför den 

framtida invandringen till Sverige som är nödvändig för att vi skall kunna 

upprätthålla det välstånd vi lagt oss till med. Redan idag ser vi hur vissa 

kommuner i lands- och glesbygd tävlar med varandra för att locka till sig 

framtidens invandrare. Det gäller bland annat livsstilsinvandrarna som oftast 

kommer från överhettade storstadsregioner i mellaneuropa där levnadsutrymmet 

för varje enskild individ krymper för varje dygn som går. 

Arbetskraftsinvandringen förväntas ske från nya EU-länder som t.ex. 

Polen medan livsstilsinvandringen beräknas ske från främst Tyskland och 

Nederländerna. Vad gäller livsstilsinvandringen till glesbygdsområden har 

det visat sig att det är just själva glesheten som är attraktiv. 

För oss som är medborgare i Hofors kommun finns därför anledning att 

stanna till inför dessa fakta och fundera över bästa sättet att möta framtiden. 

Skulle vi få en arbetskraftinvandring vore det nog ungefär likvärdigt 

för den invandrade att bosätta sig i Hofors som i Torsåker. 

Vad gäller livsstilsinvandringen är det dock ingen tvekan om att här har 

Torsåker ett rejält försprång gentemot Hofors. Här får man stora hus för 

en relativt billig penning. Här finns “hästgårdar” och natur som kan utnyttjas 

bara genom att sätta sandalerna på fötterna och gå ut genom dörren, 

så är man där. Här finns mycket av det som livsstilsinvandrarna efterfrågar, 

förutsatt att man nu inte av politisk prestige och kortsiktigt tänkande 

drar ner på vettiga möjligheter till skolgång i Torsåkersdelen samt att 

man aktivt arbetar för att den som vill bo i Torsåker också skall ha möjlighet 

att kunna göra det utifrån de krav på service man idag har rätt att 

ställa som EU-medborgare. 

Ett varmt tack till er alla och en önskan om en riktigt 

God Jul och ett riktigt Gott Nytt År 

från oss alla på redaktionen 

Korpögats vänner 

Så har ni nu fått årets sista Korpögat 

och vår mycket uppskattade 

almanacka i er brevlåda. För oss 

som jobbat med dem känns det underbart 

att det är över för detta år 

och att vi nu äntligen kan luta oss 

tillbaka och ta en lång välbehövlig 

ledighet. 

I år har 172 personer skänkt totalt 

27.620:- i bidrag till Korpögats 

ekonomiska överlevnad. Det är 

mycket välbehövliga pengar, då 

allting blivit dyrare. Tryckning, distribution, 

porton och hyra blir bara 

dyrare. Hyran för vår redaktion 

kommer under nästa år totalt att 

hamna på över 40.000:-. 

Utan er som skänker oss både tankar 

och pengar och inte att förglömma 

våra annonsörer, skulle 

inte Korpögat finnas. 

De som under december skänkt 

pengar är: 

Astrid Westberg 

Gunni Englund 

Gun o Anders 

Gun o Bernt i Kalvsnäs 

Gösta Carlsson 

Ing-Marie Möller-Andersen 

Sune o Ewa i Malmjärn 

Kerstin o Lasse Holmgren 

Annette o Rune Steen 

L. G o Elaine Berglund 

Inga o Per-Olof Sohlborg 

Redaktionen 

Jag önskar alla mina vänner 

och bekanta 

En God Jul 

och 

Ett Gott Nytt År 

Olle Johansson, f.d. Kalvsnäs 

KORPÖGAT 

Torsåkers Sockentidning 

Politiskt oberoende 

Utges av: 

Torsåkers Sockenförening 

Ansvarig utgivare 

Håkan Hansson 

Bankgiro: 5601-8831 

Annonser: 

Margareta Skogsberg 0290-40173 

Material skickas till: 

Alkrantzvägen 2 

81395 Torsåker 

margareta.skogsberg@telia.com 

Redaktionssekreterare: 

Maude Hydén, 

prosten246@hotmail.com 

Postadress: 

Korpögat c/o Margareta Skogsberg 

Alkrantzvägen 2, 813 95 Torsåker 

Besöksadress: 

Bygdegården Torsåker 

Tel. 0290-40173 Fax. 0290-40175 

e-mail: korpogat@hotmail.com 

Tryck: 

Sandvikens Tryckeri AB, 2008

Heta frågor - 

svala svar 

Inför diskussionerna om att 

Hofors kommun vill lägga ner 

Bodås skola 2010 ställer Bodåsborna 

upp och försvarar 

sin skola och sin bygd med 

näbbar och klor. Vid de två 

möten där representanter från 

de olika politiska partierna, 

representanter från BUN – 

barn- och utbildningsnämnden 

och övriga ansvariga inom 

kommunen deltagit, har argumenten 

för och emot en nedläggning 

varit heta. 

Kenneth Axling, ordförande i 

BUN, säger att nämnden så sent 

som för två månader sedan fick i 

uppdrag att planera nedläggning av 

Bodås skola till 2010. Anledningen 

är kommunens svåra ekonomiska 

läge och när budget för 2009 och 

planerad budget för 2010 och 2011 

görs, måste pengar sparas, och då 

ansågs det ekonomiskt motiverat 

att planera nedläggning. 

Kommunen ska enligt de uträkningar 

som gjorts då spara 2,7 miljoner. 

Dessa pengar behöver kommunen 

använda till annat, t.ex. att 

försköna Hofors centrum till en 

planerad kostad av 25 miljoner, riva 

hus i Hofors osv. 

En bister församling 

Tjänstemännen avgör 

Kasper Eklöf, förälder i Bodås, 

ifrågasatte de framtida kostnader 

för Bodås skola som kommunen 

sammanställt. Bland annat har man 

räknat ut att varje matportion i Bodås 

blir 25 kronor dyrare än övriga 

skolors. Anledningen sades vara 

transporten av maten till Bodås. 

Totalt skulle det bli en kostnad av 

ca 300.000 per år, enbart för denna 

transport. När Kasper Eklöf 

ifrågasatte detta, kunde ingen ansvarig 

redogöra för hur denna uträkning 

gjorts. 

Någon kom med förslaget att för 

dessa pengar kan man anställa en 

person som lagar mat på plats till 

eleverna i Bodås. 

Torbjörn Jansson säger att det är 

“proffs” som gjort dessa uträkningar, 

och att vi måste lita på dem. 

Vad är det som säger att man kan 

lita på de tjänstemän som gjort de 

ekonomiska uträkningarna frågade 

man sig Är det kanske så att det 

är Hofors kommuns tjänstemän 

som avgör Bodås skolas framtid 

Bodåsborna frågade varför inte 

kommunalrådet Marie-Louise 

Dangardt fanns på plats, då hon 

borde varit den som har den bästa 

helhetsbilden av situationen 

Många frågor ställdes av föräldrarna, 

och det visade sig att de 

KORPÖGAT 

flesta frågor som ställdes till de 

ansvariga förblev obesvarade. 

3 

Ändrade förutsättningar 

Den avgörande orsaken till den 

planerade nedläggningen sägs vara 

ett vikande elevantal. 

Kasper Eklöf frågade skolutredare 

Hans Hellström om han ändrat sig, 

då han i tidigare utredningar sagt 

att när elevantalet sjunker under 

20, kan det bli tal om nedläggning 

av Bodås skola. Detta påstående 

ingår bland annat i Färdplanen för 

Hofors kommun. Hans Hellström 

säger att “förutsättningar har ändrats”, 

så detta påstående gäller 

inte längre. 

Torbjörn Jansson, vice ordförande i 

BUN, säger att minskningen av 

skolbarn i kommunen är 25%. 

Det visar sig att den största minskningen 

sker i Hofors, men i Torsåker 

och Bodås är minskningen 

minimal. 

Föräldrar ifrågasatte också antalet 

barn i respektive grupper på förskolan 

Tallbacken i Torsåker. 

Fortsättning på sidan 4

4 KORPÖGAT 

fortsättning från sidan 3 

Redan idag är grupperna för stora 

enligt dem, och Kasper Eklöf redogör 

för Skolverkets rekommendationer 

att ingen grupp bör vara 

större än 15, och då med 3 anställda. 

För grupper med barn i åldrarna 

1-3 år bör antalet vara ännu 

lägre. I dagsläget är det 20 barn i 

grupperna på Tallbacken. 

Hur blir det då när Bodåsbarnen 

ska flytta in på förskolan i Torsåker, 

undrar man 

Kenneth Axling säger att en möjlighet 

är att köpa dagisplatser i 

Dalarna på de orter där Bodåsföräldrar 

arbetar och som har små 

barn. Till vilken kostnad, frågar sig 

många Han säger också att man 

absolut inte kommer att behöva 

bygga ut dagis i Torsåker. Tommy 

Hellström, rektor för förskolorna i 

kommunen, säger sig inte veta vad 

Skolverket rekommenderar. Han 

säger vidare att om det blir för 

många barn får man “väl ordna det 

då”. Man får väl ta till plan B, 

enligt honom. Han redogjorde dock 

inte för vad plan B innebar. 

Solberga är en liten skola 

När Eva-Britt Dandanell, rektor 

för Solberga skola, tillfrågas om 

vad som händer om antal barn 

ökar, svarar hon att man får väl 

bygga ut en avdelning. Vad kostar 

det Hon säger också att varje 

kommun själv avgör antal barn i 

grupperna och i Hofors räknar 

man på ett eget sätt, nämligen att 

det i genomsnitt ska vara 5,7 barn 

på varje årsarbetare. Eva-Britt 

Dandanell tycker att Bodås skolas 

elever och personal fungerar utmärkt, 

men att en eventuell flytt till 

Solberga skola också innebär en 

flytt till en liten skola. 

Anita Drugge som representerade 

socialdemokraterna i kommunen 

menade att om det skulle visa sig 

att inflyttningen till det nya 55plushuset 

i Torsåker skulle innebära att 

barnfamiljer flyttar till Torsåker, så 

kommer kommunen att satsa ännu 

mer i Torsåker. 

Kenneth Axling poängterar att beslutet 

att ta med en eventuell nedläggning 

av Bodås skola i budgeten 

inte på något sätt är statiskt, utan 

kan komma att ändras om förutsättningarna 

ändras. Reaktionerna 

blev många på detta uttalande, då 

man ansåg att om denna nedläggning 

sätts på pränt innebär det negativa 

följder för eventuell inflyttning 

av barnfamiljer. Det är detsamma 

som att sätta ut en flagga 

vid vägen med texten “Skolan 

läggs ner, köp billiga hus”, sa Pär 

Åslund. 

Många höll med honom. 

Mögel på dagis 

Pär Åslund var ombedd av föräldrarna 

i Bodås att på mötet redogöra 

för de vattenskador och eventuella 

mögelskador som finns på 

Tallbacken i Torsåker. Han visade 

på en karta de ställen som varit utsatta 

för vattenskador. När han 

mätte fukt med sin mätare gick 

den i botten med 60%. Pär Åslund 

påpekade att risken är stor att det 

finns mögelskador som är direkt 

hälsovådliga, och att detta måste 

tas på största allvar för de som 

idag vistas i dessa lokaler. 

Skyddsombud på Tallbacken har 

sagt att något inte står rätt till, då 

flera personer har fått problem av 

olika slag. 

Christer Ekendahl, vd för Hoforshus, 

säger att kommunen låtit företaget 

Mekab göra en besiktning 

och att den inte gav några negativa 

resultat. Han säger också att någon 

mätning av eventuella mögelsporer 

i luften inte gjorts, men att 

man snarast skall genomföra en 

sådan mätning. 

Pär Åslund anser att man skall 

vänta med att besluta om eventuell 

nedläggning av Bodås skola då 

man i dagsläget inte vet hur stora 

skador som eventuellt måste åtgärdas 

på Tallbacken. Han berättade 

också att det tidigare hänt att 

Hofors kommun fått riva en förskola 

på grund av mögelskador. 

Ansvariga fick bakläxa 

Mötesordförande Bengt Lönnberg 

frågade hur de olika politiska partierna 

såg på nedläggning av Bodås 

skola, och det var bara socialdemokraterna 

och vänsterpartiet som 

förordade den. Bengt Lönnberg 

som med stor skicklighet höll samman 

mötet avslutade med att ge 

kommunens och BUN:s representanter 

underkänt då man inte förberett 

sig tillräckligt för att kunna 

ge korrekta svar på åhörarnas 

frågor. 

Text: Margareta Skogsberg 

Foto: Ulrika Holmgren 

Tel 0290-235 15, 076 241 03 18 

LACKFÖRSEGLING - TEXTILTVÄTT 

HANDTVÄTT - SERVICE 

FRAMVAGNS / FYRHJULSTINSTÄLLNING 

DÄCK OCH FÄLG 

M.Å bra i Torsåker 

Solbergaleden 15 

(fd barnfyndet) 

Gym och massage i din närhet. 

Öppnar 2 januari 2009. 

Tidsbokning för massage el. 

instruktion i gymmet! 

Säljer även presentkort före jul! 

Välkomna! 

070 3250228 

Rättelse: I förra numret av Korpögat 

satte vi namnet Olle Hellström 

som medförfattare till artikeln om 

Bergs by. Rätt namn skall vara 

Ove Hellström

Farbrorn som letade efter lyckan 

KORPÖGAT 

5 

Det var en gång en liten, liten 

grå farbror som bodde i en 

liten, liten by. Det var inget 

märkvärdigt med den här farbrorn. 

Han hette Evert efter 

sin morfar som han själv inte 

mindes. Morfadern liksom fadern 

hade jobbat i en gruva 

där det inte var så hälsosamt 

att arbeta. Den sotiga luften 

hade gjort att hans lungor kollapsade. 

Kollapsade…tänkte 

Evert eftertänksamt... kolapsade 

När jag var liten så 

trodde jag att dom sa kalopsade. 

Han trodde att morfar 

hade fått kalops i lungorna, 

inte undra på att han dog, 

hade Evert tänkt. 

Han satt vid sitt köksfönster och 

tittade ut som han alltid brukade 

göra vid förmiddagskaffet. Husen 

på andra sidan vägen såg han inte 

ens, dimman låg som ett täcke av 

vispgrädde över hela byn. Förr i tiden 

var det snö och kallt när det 

var vinter, nu var det mest slask 

och man såg aldrig en människa 

ute efter mörkrets inbrott. Så hade 

det blivit sen TV:n satt sin prägel 

på folk, tänkte Evert. Dom enda 

som gick ut var dom stackarna 

med hund, dom var väl tvungna 

och gå ut, eller så hade dom hunden 

att skylla på för att få gå ut. 

Förr var ungarna ute och lekte i 

varenda snöhög som traktorerna 

hade dragit ihop. Man grävde 

gångar och grottor i dom stora högarna 

dagarna i ända. Lovikkavantarna 

var fulla med snökluvor 

när ungarna kom in med snor runt 

hela ansiktet, rödblommiga och 

granna och lyckliga! Lycklig, Evert 

smakade på ordet. När var man 

lycklig senast 

Han tittade på sina händer som låg 

tungt på bordet framför kaffekoppen. 

Han började stöta ihop fingertopparna 

mot varandra lite förstrött. 

Alla fingrarna hade ingen 

partner att stöta ihop med, han hade 

mist ett par fingertoppar när 

han jobbade vid sågen. Det var 

inget märkvärdigt med det, sånt 

hörde till hade sågmästarń sagt 

när han kom med en blodig trasa 

runt näven. Det var ingen idé att 

gnälla, sa sågmästarń och höll upp 

sina stympade nävar, det ena fingret 

kortare än det andra. Nästa 

fingertopp som försvann bland spånorna 

brydde inte Evert sej om att 

leta efter en gång. Han gick bara 

in till sågmästarń och sa att han 

måste åka och sy. 

Roligt liv 

Ja, ja suckade Evert och rörde i 

koppen. Han funderade över sitt 

liv där han satt. Glad Lycklig 

Hade det varit bra, livet, det 86 

åriga livet Det hade både varit 

upp och nedgångar, så är det ju för 

alla, det visste han. Men hade han 

verkligen levt Hade han tagit tillvara 

dom små chanser han hade 

fått Och den stora frågan, hade 

han haft ett roligt liv 

– Roligt liv! Vad är det för dumheter 

hade hans farsa sagt föraktfullt. 

Här finns det inge rolit å stå 

etter, pöjk! Dä ä bare å arbeta! 

Rolit kan du ha i sänghälmen om 

du har tur, men dä går fort över, 

hade farsan skrockat där dom satt 

på ve’backen hemmavid. 

Det kändes som en evighet sen 

men Evert glömmer aldrig orden. 

Roligt…han smakade på ordet.. 

roooolllllligt… på danska visste han 

att roligt betyder lugnt och nog hade 

hans liv varit lugnt allt. 

Nu kom han på när han hade haft 

riktigt roligt senast. Det var när 

morsan fastnade på dasset! 

Ja, hon hade väl inte fastnat på riktigt 

men det hade varit en regnig 

dag och de var fem ungar hemma 

som hade tråkigt. Morsan som var 

påhittig ropade i högan sky. 

– Jag sitter faaaaaast! Alla ungar 

sprang till dasset och beskådade 

den stora katastrofen. På alla sätt 

och från alla håll försökte de att få 

loss morsan som satt som berget 

med ändan i fjölet. Hela eftermiddan 

jobbade alla med att bända 

och bryta ända till morsan blev 

kaffetörstig och bara gick därifrån. 

Som fån stod vi och bara tittade 

efter henne när hon gick in i köket 

och satte på kaffet. Efter en stund 

ropade hon ut och frågade om det 

var någon som ville ha saft och 

skorpor. Om vi ville Lyckliga rusade 

alla in och satt vid det stora 

slagbordet och doppade de torra 

skorporna i hallonsaften. Då var 

jag lycklig, tänkte Evert. 

Fortsättning på sidan 6 

Öppettider: 

Tis-Fre 10.00-17.30 

Karin Osmund 

Lunch 12.00-13.00 

Lördag 10.00-13.00 

Tingsgatan 16 Storvik Tel: 0290-10218 

Diesel - Eldningsolja - Spånbalar - Transporter 

God Jul 

Gott Nytt År 

www.lindrothsakeri.se 

070-370 00 26 

070-370 01 66

6 KORPÖGAT 


Snöflingorna började dala ner utanför 

fönstret allt eftersom folk börde 

komma igång på byn. Hopkrupna 

kutade dom så snabbt dom kunde 

förbi på väg till affären. Undrar 

om dom där har så roligt liv då, 

tänkte Evert. En del hade så rysligt 

bråttom bara för att kvällstidningarna 

hade kommit. 

Kvällstidningar, fnös Evert, dom 

kommer ju på förmiddan nu för tiden, 

då äle väl ingen kväller! 

Allt ska gå så fort 

Allt hade blivit så konstigt tyckte 

Evert, det skulle gå så fort allting. 

Maten skulle gå fort att laga, bilarna 

skulle gå fortare fast man inte 

fick köra fortare. Det där internätet, 

som alla språkade om, skulle 

också gå fortare, man bytte fruar 

och karlar om vartannat för att 

hinna med så många som möjligt. 

Evert begrep inte det, för han hade 

aldrig hittat nån trevlig liten fru. 

Han hade alltid varit så blyg inför 

damer. Visst hade det väl funnits 

en och annan som hade intresserat 

honom men vid närmare eftertanke 

så tjattrade dom så förbannat 

hela tiden. Sen bestämde de vad 

man skulle ha på sej och vad, när 

och hur mycket man skulle äta. 

Näää, det var enklast att bestämma 

själv hade Evert kommit fram 

till. 

Evert såg inte oäven ut alls, tvärtom, 

det var många som hade tyckt 

att han var en trevlig och snygg 

karl som borde ha hittat en fru. 

Det var synd att han var så förgjordat 

blyg. 

Du borde skratta och bjuda till lite, 

hade en kompis sagt åt honom en 

gång på 40-talet. Det var då det, 

så mycket skratt och bjuda till hade 

det inte blivit sen dess. 

Nu var det en månad till jul och 

den skulle väl avlöpa som alla 

andra jular, lugnt och fridfullt! 

Men då for fan i Evert där han 

satt. Lugnt! Jag ska inte ta det 

lugnt, nu har jag haft det lugnt så 

länge att nu får det vara nog! 

Evert slog näven i bordet, drog 

fram tidningen och slog upp annonssidan. 

Där någonstans hade 

han sett den….där…nä…men… 

jo DÄR! 

En liten nästan osynligt blyg annons 

under personligt: 

Är Du också ensam i jul 

Mogen kvinna 80+ söker julklapp 

på kinden. Rökare och/ 

eller spritare göre sig icke 

besvär. Svar till: Våga! 

Evert blev ivrig, nu eller aldrig, det 

var klart att han vågar. Med darrande 

händer skrev han ner några 

få rader om sig själv och slickade 

omsorgsfullt på det finaste frimärket 

han hittade och gick sen raka 

vägen till brevlådan med brevet. 

Nu var det gjort, det mest vågade 

han någonsin hade tagit sig till. 

Precis när handen släppte brevet i 

lådan ångrade han sig, vad hade 

han gjort Tänk om hon var en riktig 

ragata som skulle domdera hela 

tiden. 

I fyra långa dagar passade Evert 

sin brevlåda för att inte missa om 

det skulle dimpa ner nåt brev. Till 

slut kom det ett fint rosa brev i 

brevlådan. Vördnadsfullt tog han 

upp brevet och stod och klämde på 

det. Hastigt såg han sig omkring 

ifall någon skulle ha sett hans 

brevskörd. Det hade kommit in 

emellan reklambladen så det var 

nära att han slängde det hela till 

pappersinsamlingen. Hans händer 

skakade mer än vanligt, hjärtat bultade 

hårt. Sakta slog han sig ner 

vid köksbordet med brevet och bara 

tittade på den sirligt skrivna 

adressen. Aldrig hade någon skrivit 

namnet Evert så vackert, hans 

spretiga namn hade fått ett nytt liv. 

Nervöst tog han fram den gamla 

brevsprättaren som han ärvt av sin 

far, stack in spetsen och sprättade 

försiktigt upp kuvertet så det inte 

skulle förstöras mer än i själva 

kanten. Evert kom på sig själv att 

han höll andan när han såg det 

hopvikta brevet som dolde sitt innehåll 

med ryggen upp. 

Andäktigt tog han fram brevet och 

vecklade upp det och började läsa: 

– Hej Evert! Jag heter Maja 

och har aldrig någonsin gjort något 

sånt här förut så jag är väldigt nervös. 

Jag har levt ensam i fyrtiotvå 

år nu och har tröttnat på det, särskilt 

nu när det närmar sig jul. Det 

skulle vara trevligt att träffa dig 

och se om vi skulle kunna enas vid 

ett julbord och se om vi kan ha ett 

utbyte med varandra när Karl Bertil 

Jonssons jul går på TV. 

Jag skulle verkligen behöva mig ett 

gott skratt, för det var så länge 

sedan. Med vänlig julhälsning, 

Maja 

Med dom orden och sitt telefonnummer 

avslutade Maja sitt brev. 

Det fanns ingenting att tveka om, 

Evert tog telefonen direkt och började 

snurra på den gamla nummerskivan. 

En, två, tre, fyra signaler 

gick fram, han tänkte precis 

lägga på när han hörde en försiktig 

röst som sa – Persson! 

– Äle Maja, hasplade Evert 

fram. 

– Jaa, joo nog är det, det, sa 

damen i andra ändan. 

– Jo, dä ä Evert, vill hon träffas 

Jag tänkte… kanske…skulle 

vi…kunna… 

– Jomen det är väl klart att vi 

kan, så trevligt! Det är sopplunch 

på församlingshemmet klockan 

tolv, du kan väl komma dit 

– Här På byn Idag 

– Javisst! Vi ses där, jag möter 

dej i dörren när du kommer, sa 

Maja och lade på luren. 

Tyst satt Evert och tittade i luren 

som låg som en het potatis i handen. 

Hon bodde här, på byn, och 

visste vem han var! Nu blev han 

nervös, klockan var tio och han 

visste med ens inte vad han skulle 

ha för kläder på sig. Herre jösses 

sån fart han fick. Den ljusblåa 

skjortan med slipover över och de

KORPÖGAT 

7 

blåa byxorna kom han fram till 

skulle passa. Slipsen kändes som 

en snara så den hoppade han över. 

– Äh, dä får fäll duga, muttrade 

Evert, te en sopplunch på församlingshemmet. 

Han körde ner sin tjocka plånbok i 

bakfickan, drog på sig kepsen och 

skinnjackan och gick iväg till mötesplatsen. 

Med darrande steg gick han fram 

mot den blå dörren och precis när 

han skulle öppna den så kom den 

sötaste lilla damen ut och mötte 

honom. 

– Välkommen Evert! Det är jag 

som är Maja. 

Stum stod Evert och såg Maja 

djupt i ögonen…var det inte... 

näää…jomen…visst… 

– Äle du Maja Maja med röda 

baskern 

– Joooo du Evert, det är jag. 

Kom in nu så ska vi äta lunch och 

prata minnen du och jag. 

Som på en molnbricka fördes 

Evert in i rummet där allas blickar 

vändes mot honom och Maja. Han 

brydde sig inte ett enda dugg om 

deras tisslande och tasslande, han 

var inte ens hungrig. Maja försåg 

honom med soppa och bröd och 

sen satt dom tysta och bara såg på 

varandra medan de åt. 

– Var har du varit i alla år Fick 

Evert fram till slut. 

– I grannsocken sa Maja…det 

är en annan historia det…men så 

glad jag blev när du svarade på 

min annons. Jag visste direkt att 

det var du Evert. 

På kvällen satt Evert ensam i TV 

soffan och försökte summera ihop 

sin omtumlande dag. 

Tänk, Maja levde och bodde ett 

stenkast ifrån honom, han som hade 

varit så förtjust i henne i sin 

ungdom. Och det konstigaste av 

allt var att det kändes precis lika 

nu. 

De bestämde att de skulle fira jul 

tillsammans, knytkalas med lite 

småplock. En julklapp var till varandra 

för högst 50 kronor. Evert 

tyckte att det kändes bra, han ville 

komma på en bra julklapp åt Maja. 

Någonting oväntat. 

Till slut kom julafton, det hade snöat 

hela natten så byn liknade ett 

Jenny Nyström-kort. Det var första 

julafton på många, många år 

som Evert verkligen hade längtat 

till. Han hade städat och fejat 

överallt. Köpt sill och rödbetssallad 

som var ett måste och lutfisken 

förstås! Evert hade haft ut lite 

kryddnejlikor på ett fat för att få 

en go doft i den lilla lägenheten. 

Till och med en liten gran hade han 

tagit in och köpt några röda kulor 

till. Under granen låg ett vackert 

inslaget guldfärgat paket som Maja 

skulle få. Han stod i hallen när allt 

var klart och kände sig väldigt 

nöjd. Maja skulle komma till lunch 

och ha med sig Jansson, köttbullar 

och lite annat smått och gott. 

Maja…tänkte Evert…tänk att han 

och Maja hade strålat samman efter 

en sån herrans massa år. Hon 

var lika härlig och glad som han 

mindes henne från danserna på 

Vallen. Inte för att han hade vågat 

bjuda upp men han hade hållit ett 

öga på henne på avstånd. 

Prick klockan 11.00 ringde det på 

dörren och Evert gick högtidligt 

och öppnade för den bedårande 

Maja som sken som en sol så att 

snön runt omkring nästan smälte. 

Isen inuti Evert hade definitivt 

smält och hjärtat bultade varmt 

innanför den vita skjortan och den 

nya röda västen. 

Besök 

www.fotohistoriska.se 

och se bilder från Torsåker 

Dofterna spred sig i det lilla ombonade 

köket där de två satt och såg 

varandra djupt in i ögonen. 

– Å ja som inte trodde på att 

gamla mänsker sku kunna bli kär, 

sa Evert, mellan sillen och laxen. 

– Å jo, skrockade Maja, Gud 

satte aldrig ut ett bäst för datum på 

det. Det är så härligt att få sitta 

här med dej Evert. Lite synd bara 

att vi båda var så blyga i yngre år, 

men som sagt det är aldrig för sent. 

Klockan närmade sig tre och den 

klassiska Kalle Anka. Evert och 

Maja hade slagit sig ner i soffan 

intill varandra med kaffe och 

Majas nybakade mandelmusslor 

med grädde och hallonsylt. Dom 

skrattade förnöjt åt Piff och Puff 

och alla andra välbekanta figurer 

som i år hade fått en ny framtoning 

och var mycket roligare än 

Evert kunde minnas. Han såg på 

Maja där hon satt och såg Kalle 

Anka bli galen på hackspetten. Så 

vacker hon var med sitt silverfärgade 

nylagda hår, doften av hennes 

parfym och den djupt röda klänningen 

som klädde henne så bra. 

Han böjde sig ner till granen och 

tog upp paketet till Maja. Hon var 

fortfarande inne i Tv:ns värld men 

kände av spänningen i rummet. 

Hon släppte blicken och såg hur 

Evert darrande höll fram ett litet 

fint paket till henne. Medan Maja 

sakta öppnade den lilla asken som 

omslutits av guldpapperet gick 

Evert mödosamt ned på knä framför 

Maja. 

– Maja…nån talare änt ja, men 

vi sku ha kommit i lag förr, dä vet 

vi båda två…nu blev dä inte så, 

men av kärlek kan man bli förgjordat 

gammal har jag läst…å ja 

vill bli gammal mä dej. Jag är så 


8 KORPÖGAT 


gla i dej Maja och goda köttbullar 

kan du gö. Jag sku aldrig ha våga 

fråga när jag va ung men nu frågar 

ja dej Maja…vill du gifta dej mä 

mej 

Maja tog Everts händer i sina och 

såg honom djupt i ögonen och svarade 

efter vad Evert tyckte en 

evighet. 

– Som jag har väntat på din fråga 

Evert, det är klart att jag vill 

gifta mej mä dej! Det är aldrig för 

sent och gammal kärlek rostar aldrig. 

Vänta så ska jag hjälpa dej 

opp gubben min. 

Med darrande hand satte Evert på 

förlovningsringen på Majas späda 

finger, i samma stund som deras, 

till åren komna, läppar möttes kände 

Evert ett rus genom kroppen 

och han tänkte… 

– Lycklig! Jag är lycklig! Äntligen! 

Text: P.I.A-08 

Insändare: 

Beslut utan vetskap 

Det Korpögat redogjorde för i föregående nummer angående Kommunfullmäktiges 

ledamöters nonchalans över att inte ta reda på vilka ärenden 

som ska beslutas, har upprört väldigt många. Korpögat har blivit nedringt 

av upprörda skattebetalare som luftat sina åsikter. 

– Hur ska jag kunna lita på mitt parti hädanefter, säger en upprörd 

Hoforsbo. 

– Bedrövligt, och er har vi valt. 

– Att ni inte skäms, som inte tar oss medborgare på större allvar, säger 

Sven i Hofors. 

– Om ni inte har tid och lust med politiken ska ni låta någon annan ta 

er plats, som kanske inser allvaret i de beslut som tas, tycker upprörd 

Hästbobo. 

– Snacka om lekstuga! Arvode ska ni ha, för vad, frågar sig “Nu får 

det vara nog”. 

– Vilka tror ni egentligen att ni är Fy …, anser “Arbetslös”. 

– Det spelar ingen roll vilket parti dom representerar, dom är lika slappa 

allihop, tycker “Anna”. 

– Är det dom där som bestämmer över oss Nä, nu får det vara nog!. 

Jag byter färg till nästa val! säger “Förbannad”. 

– Vad säger Dangardt och Höglin om det här frågar sig “Politisk 

vilde”. 

Detta är några av de kommentarer som skickats till oss. Dessutom har vi 

fått oändligt många telefonsamtal från upprörda människor. De visar att 

oerhört många är riktigt arga och upprörda över att ledamöter i Kommunfullmäktige 

anser att de inte har tid eller möjlighet att sätta sig in i de 

ärenden som de är med och beslutar. Vi har till och med fått telefon från 

ledamöter som försvarar sig med att “Vi får alldeles för mycket papper” 

som vi inte hinner läsa. 

Fortfarande frågar vi oss: Varför har man tackat ja till förtroendeuppdraget 

om man inte är beredd att ge det den tid som krävs 

Hur kan man som ledamot känna att man fullföljt sitt uppdrag när man 

inte vet vilka beslut man deltagit i 

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR! 

Mekaniska arbeten, svetsning, 

bockning och pulverlackering 

Tel. 0290 - 230 45 

När det 

gäller 

badrum 

Vi har våtrumsbehörighet 

Kakelbutiken, Storvik 

Tel/Fax 0290-10489 

HULDS ÅKERI AB 

Tor 

orsåk 

såker 

0290-406 89

Korpögat ifrågasatte... 

Korpögat uppmärksammade 

i novembernumret den tvivelaktiga 

försäljningen av Solbergaleden 

9, huset där Skolmuseet 

är inhyst. 

Följden blev att Hoforshus styrelse 

ansåg sig tvungna att dra tillbaka 

den då pågående försäljningen och 

lägga ut den på anbud. Man beslutade 

även att lägga ut försäljningen 

av “Hemlins hus” på anbud vid 

samma tillfälle. 

Anbudstiden har gått ut, och enligt 

Hoforshus vd Christer Ekendahl 

var fyra anbud på “Skolmuseet” 

inlämnade och tre på “Hemlins”. 

Tomtesmyg med Pippi 

Den tidigare försäljningssiffran 

som Hoforshus ansåg vara relevant 

var 450.000:-. 

Nu slutade priset på 640.000:- för 

“Skolmuseet” vilket innbär att 

Hoforshus och tjänade 190.000:- 

tack vare anbudsförfarandet. 

Hemlins fastighet ville Hoforshus 

ha minst 375.000:- för och även 

där blev priset högre. Den såldes 

för 450.000:- 

Text: Margareta Skogsberg 

KORPÖGAT 

Butiken 

mitt i byn 

Paketutlämning 

ATG-ombud 

Svenska Spel 

Apoteksutlämning 

Öppet: 

Måndag - fredag 

9.30 - 20.00 

Lördag 9.30 - 19.00 

Söndag 11.00 - 19.00 

9 

Dalgränsens 

Mekaniska 

0290-43082 

Årets Tomtesmyg i Torsåkers skogar gick i år i feernas och Pippi 

Långstrumps tecken. Naturligtvis var häxan fia-fia där, trollen med getterna 

och tomten i sin stuga. Tomtesmyg var lika välbesökt som tidigare 

men i år slapp vi regnet. Alla saknade snön, vi får hoppas på bättre lycka 

nästa år. Skam den som ger sig. 

Tid: Se vidare annonsering 

Plats: Torsåkers Bygdegård 

Text: Trollmor 

Foto: Häxan fia-fia 

Styrelsen för Torsåkers Bygdegårdsförening 

påminner om rådslagsmötet 

Söndagen den 18 januari 

MJ:s 

Tel. 0290-42144 

070-607 72 46 

Stort sortiment av bl.a. 

GOLVVIRKE 

PLANKTIMMER 

BREDA FURUGOLV

10 KORPÖGAT 

Jul med balansproblem 

Den episod jag här vill berätta 

om inträffade under andra 

världskriget. 

Julafton hade tillbringats hos morfar 

och mormor i Wijbyhyttan. 

Eftersom det rådde snäva ransoneringstider, 

bestod det mesta på julbordet 

av mat hämtad från skogen. 

Min mormor var liksom de flesta 

jägarhustrur duktig på att tillreda 

älg och skogsfågel så julmiddagen 

hade allt man kunde önska sej. 

Tomten kom i sedvanlig ordning 

med julklappar till oss som var barn. 

Några av de paket man fick innehöll 

leksaker, men i de flesta var 

det nyttosaker i form av kläder och 

liknande. 

Jag minns att jag denna jul fick ett 

par stövlar med läderskaft spikade 

på en träskobotten. Stövlarna saknade 

sula eftersom gummi var en 

bristvara under kriget. Dessa skodon 

var varma och fungerade utmärkt 

fram till första tövädret. Då 

visade det sej att de oskyddade 

träsulorna hade en magnetisk inverkan 

på blötsnön. Efter bara fyra-fem 

steg var jag en decimeter 

längre. Allt eftersom snömängden 

under stövlarna tilltog ökade också 

balansproblemen i samma grad. 

När den maximala påbyggnaden 

av snö under stövlarna nåtts gick 

jag med knäna ihop och fötterna 

utåt för att kunna hålla mej upprätt. 

När detta stadie nåtts gällde 

det att hitta något hårt att sparka 

på så att snöklumparna 

släppte. Om inga sådana 

möjligheter fanns 

fick jag lägga mej ner 

och slå ihop träskobottnarna 

tills sulorna var 

snöfria. Jag tror inte 

ens att en fullfjädrad 

cirkusartist hade bemästrat 

dessa skodon i 

töväder. Efter dessa 

erfarenheter förvisades stövlarna 

till garderoben och togs fram 

endast när det var kallgrader ute. 

Annandag juls eftermiddag kom 

Viktor Lindfors på besök. Viktor 

och hans bror Kalle var slaktare 

och charkuterister med ett litet företag 

i närheten av Torsåker. 

Ingen av bröderna var kända för 

“att spotta i glaset”, varför brist 

hade uppstått i spritförrådet. I de 

motbokstider med en snäv tilldelning 

som rådde var det allmänt 

brukligt att låna av varandra till 

nästkommande månad då ny tilldelning 

påfördes av myndigheterna. 

När Viktor kom in i köket stannade 

han innanför dörren och framförde 

genast sitt ärende. 

– “De ä väl int´ möjligen så Axel 

att du har en skvätt å låna ut till 

nästa månad”, frågade han. 

– Jo visst, nog ska vi väl kunna 

ordna det, svarade far och hämtade 

en liter från skafferiet. Med 

försiktig hand fyllde han en läskedrycksflaska 

och satte i en kork 

som förslutning. Viktor tog emot 

God Jul 

Dryckesbröder sommartid 

önskar vi på Faluvägen 29 

flaskan och stoppade ner den i 

överrocksfickan, men blev sedan 

stående innanför köksdörren som 

om han funderade på något. Efter 

en stund så kom förklaringen till åt 

vilket håll tankarna gått. Han 

harklade sej och sade: 

– Du skä veta Axel att dä änt 

nåå hävlitt mä Kalle heller”. 

Ytterligare en läskedrycksflaska 

fylldes och korkades. Viktor stoppade 

ner flaskan i den lediga överrocksfickan, 

bugade och önskade 

god fortsättning på julen. Med raska 

steg och ett leende på läpparna 

anträddes hemfärden. Resterande 

delen av julen var räddad! 

Stort sortiment av 

Johnny i Ålbron 

Fyrverkerier 

God Jul & Gott Nytt År 

önskar 

Kicke och Bengt med personal

Insändare: 

När ideskaparen till Tomtesmyg kom och ringde på vår dörr och frågade 

om jag och min man ville driva Tomtesmyg vidare, tvekade vi inte en sekund. 

Sedan satte vi igång med allt vad det innebar. Det skulle fixas med 

sponsorer, kallas till möten, beställas korv, korvbröd och glögg. C:a tusen 

julklappspaket skall slås in för hand. Så kommer den magiska lördagen då 

det är dags att ta emot alla barn med föräldrar, mor- och farföräldrar. 

1.000 marschaller skulle sättas upp och tändas och 1.200 korvar skulle 

grillas. Glögg kokades. Någon besökare gnällde över att det tog för lång 

tid vid grillningen och att det var knöligt att gå på stigarna till tomtens 

stuga. Jodå, det kanske det kan vara, men nu är det en gång för alla så 

att skogen inte är asfalterad, inte ens i Torsåker. Dessutom är ju allt gratis 

utom lotterna till lotteriet, och dom är det frivilligt att köpa. Så är årets 

Tomtesmyg plötsligt slut. Kvar återstod städning och undanplockning som 

skulle göras dagen efter då alla medverkande nu var trötta. Trots allt 

njuter vi av blotta tanken på att vi lyckats genomföra ännu ett Tomtesmyg. 

Varför gör vi då allt detta Jo, det gör vi för alla barn som tror på tomten, 

trollen och häxan. Men det är också roligt när man får samtal från vuxna 

som även dom tror på dessa figurer. 

Tack alla ni som besökte Tomtesmyg. 

Tack till alla er som hjälpte till att genomföra arrangemanget som blivit så 

uppskattat. 

Tack också till Torsåkers Bygdegårdsförening som var medarrangör. 

PS. Vad tänkte NI på som var där dagen efter och stal våra pallkragar 

och ved Det blev extra arbete att ta reda på efter Er. 

Lämna gärna tillbaka det ni tog till Bygdegården. DS 

Tråkigt julinslag 

Den 1 december var det dags för 

julavslutning för soppluncherna vid 

Församlingshemmet. Det är soppgruppen 

inom Torsåkers församlingskår 

som står för luncherna, 

men i år blev det en sorglig syn för 

gruppen då damerna anlände till 

Församlingshemmet för att förbereda 

sopplunchen. Någon eller 

några hade ryckt loss askkoppen 

som sitter vid entrén och spritt ut 

hela innehållet över bänkar och 

golv på verandan. Dessutom var 

entrén nergrisad med trasiga pizzakartonger, 

delar av en pizza samt 

tomma läskburkar plus lite annat 

smått och gott som vittnade om att 

barn eller ungdomar haft fest där. 

Församlingshemmets tomt har sedan 

några år tillbaka varit lite av 

samlingplats för barn och ungdomar 

som gärna går dit under kvällstid. 

Häxan fia-fia som åker på kvasten till Blåberget 

Nedskräpning på Församlingshemmet i Torsåker 

– Vi har väl ingenting emot att 

dom är där. Men det är tråkigt med 

den här typen av nedskräpning och 

skadegörelse som ibland blir resultatet 

av att området blivit en samlingplats 

under kvällstid för barn 

och ungdomar, säger församlingskårens 

ordförande Berit Bergström 

med tillägget att föräldrarna kanske 

borde intressera sig lite mer 

för vad deras barn sysslar med när 

dom är ute tillsammans med sina 

kompisar. 

Reportage: Staffan Berglind 

KORPÖGAT 

Inte dyr 

Inte billig 

Inte bäst 

Men jag finns här 

året runt 

Nornholms 

Blommor 

Solbergaleden - Torsåker 

Tel. 0290-40760 

11 

PLANNJA 

TP 20 & TEGELPROFIL ALLTID I LAGER! 

Beställ gärna i exakta längder 

HÄNGRÄNNOR - TAKBRYGGOR 

TAKSTEGAR - SNÖRASSKYDD M.M 

Vi utför takläggningar till fasta priser 

Öppet: Vardagar 7-17 

BR.NORLING I HOFORS AB 

0290-242 69 

www.brodernanorling.se 

SANDVIKENS 

STADSBUDSKONTOR 

ALLA SLAGS 

FLYTTNINGAR OCH 

TRANSPORTER 

Tel: 026-251090 

Fax: 0290-10320

12 KORPÖGAT 

Julskyltning 

I min barndom var julen alltid 

lika efterlängtad. Denna längtan 

var inte bara förknippad 

med spännande julklappar, 

utan kanske lika mycket med 

alla förberedelser inför julen. 

Ett av dessa med förväntan emotsedda 

inslag var den årliga julskyltningen 

i Storvik. Vi bodde under 

flera år i Eltebo, och tack vare goda 

tågförbindelser var det lätt att 

ta sej till Storvik och den hägrande 

julmarknaden. 

Min mor arbetade vid denna tid 

som kokerska på Hotell Björling i 

Storvik, och det avtalades att min 

bror och jag ensamma skulle åka 

tåg till Storvik. Vi fick också instruktioner 

om att uppsöka mor på 

hennes arbetsplats senare på kvällen 

för gemensam hemresa. 

Vilket äventyr! Brorsan och jag, 9 

respektive 11 år, ensamma ute i 

stora världen. Storögda betraktade 

vi vimlet av folk efter Storgatan. 

Alla skyltfönster var julpyntade 

och vi tittade på allt med stort intresse. 

Den största uppmärksamheten 

gav vi City:s leksaksaffär. 

I deras två stora skyltfönster var 

bland annat en stor modelljärnväg 

uppbyggd. Fascinerade betraktade 

vi detta under som innefattade både 

tunnlar, viadukter, stationshus 

och en naturtrogen miljö som inramning. 

Alla andra leksaker skärskådades 

och kommenterades också, 

men modelljärnvägen var den 

stora behållningen. Efter ytterligare 

någon timme i folkvimlet kom vi 

ihåg mors uppmaning att besöka 

henne på Hotell Björling. 

Julskyltning i Stationshuset i Storvik 2008 

Promineta gäster 

Björlings var urtypen för en utskänkningslokal 

ifrån 1940-50 tal. 

Den stora matsalen med bruna 

stoppade möbler lystes upp av en 

för den tiden typisk belysning bestående 

av en från taket hängande 

rak stång med en stor glasskiva 

monterad med en smakfull ornamentik. 

Mellan taket och glasskivan 

satt en ring med lampetter förankrade 

i stången. Vita linnedukar 

och gardiner i en mörk ton bidrog 

ytterligare till den atmosfär som en 

matsal skulle ha vid denna tid. 

När vi försiktigt steg in i denna 

matsal kom ägarinnan fru Qvick 

emot oss med ett pekfinger över 

läpparna som ett tecken på att vi 

skulle vara tysta. Hon visade in 

oss till ett bord lite i skymundan 

och uppmanade oss att sitta stilla 

så skulle hon återkomma med mat 

om en stund. 

För två otåliga pojkar blev denna 

väntan lång, men när fru Qvick 

kom med maten var all rastlöshet 

som bortblåst. Maken till måltid 

hade varken min bror eller jag någonsin 

vare sej sett eller ätit. Vi 

tyckte båda att det var lite mat på 

tallrikarna, men fru Qvick sade att 

det skulle komma mera mat när vi 

ätit upp. Vad vi serverades minns 

jag inte men det var förrätt, varmrätt 

och dessert, också något vi aldrig 

hört talats om. 

Upprinnelsen till denna överdådiga 

traktering var att fru Qvick gått raka 

vägen till köket och meddelat 

mor och kallskänkan att två prominenta 

gäster anlänt till hotellet och 

att desamma gett köket fria händer 

att iordningställa en middag. Naturligtvis 

lade både mor och kallskänkan 

ned all möda för att allt 

skulle vara till belåtenhet. När vi 

ätit färdigt och fru Qvick dukat av 

bordet sade hon till mor och kallskänkan 

att titta ut i matsalen för 

att få en skymt av de prominenta 

personerna som gästade hotellet. 

Vad mor fick se var två proppmätta 

söner, kanske inte så prominenta, 

men ytterst välmående. 

Hotellet hade varit välbesökt hela 

eftermiddagen och kvällen. Många 

kom bara för att dricka någon öl i 

glada vänners lag. Eftersom dåtidens 

utskänkningsbestämmelser 

stadgade att ingen alkohol fick serveras 

utan mat åtföljdes varje öl av 

en smörgås. Detta tilltugg åkte oftast 

mellan matsalen och köket flera 

gånger eftersom det sällan blev 

uppätet. 

Denna skyltsöndag var dock ett 

undantag. I köket uttalade fru 

Qvick sin förvåning över att gästerna 

hade sådan aptit på dagens 

smörgåsar. Kallskänkan hade fullt 

jobb med att göra nya hela tiden.

Under kvällens lopp klagade fru 

Qvick flera gånger över att hon 

började se dåligt. Hon var helt inne 

på att besöka provinsialläkaren i 

Storvik för att få bekräftat att hon 

behövde glasögon. 

När mor fått se de “prominenta” 

gästerna kom hon ut i matsalen för 

att höra hur min bror och jag haft 

det på julskyltningen. Hon reagerade 

genast på den dåliga belysningen. 

Med hjälp av en trappstege 

klättrade hon upp till takkronan för 

att kontrollera hur många lampor 

som var trasiga. Alla voro hela. 

Förklaringen till skymningsljuset 

var att en stor del av de smörgåsar 

som serverats låg på takkronans 

glasskiva. Ett gäng Storvikspojkar 

som med jämna mellanrum 

besökt hotellet under eftermiddagen 

och kvällen misstänktes ligga 

bakom skämtet. Fördelen med det 

hela var att fru Qvick inte behövde 

skaffa glasögon. 


Efternamnen i almanackan 

Många kanske funderar varför deras namn inte finns med, men tyvärr 

räcker årets dagar inte till för alla namn. Dessutom har vi enbart tagit 

med dom som enligt Din Del har fast telefon och har adress Torsåker. 

Alltså har vi ingen med som enbart har mobilnummer. Varje år ändras 

namn då utflyttning trots allt sker i Torsåker, så vill du vara med i nästa 

års almanacka kan du mejla till oss, så sätter vi upp ditt namn på 

“önskelistan”. 

Föreningen Kråknäsjärnet 

Ställer ut sina fynd i Torsåkers kyrka 

Invigning sker söndagen den 29 januari klockan 19.00 

Föredrag och guidning kommer att ske Välkomna till en intressant afton 

Nya möjligheter för 

Dig & Din Häst 

Kom med förslag, 

planera Din egen aktivitet 

eller ta del av det redan 

planerade aktiviteter. 

Kontakta Erik Jöns Gård 

Tel. 070 – 318 54 14 

www.erikjonsgard.dinstudio.se 

Reflexvästar 

Finns att 

köpa på 

Korpögat 

storlek: 

3-10 år 

10-16 år 

XL 

XXL 

Pris: 80 kr 

Tel: 

0290-40050 

070-2300891 

Nu är mörkret här! 

Obs! 

nya 

KORPÖGAT 

AT Bildelar Hofors 

God Jul 

och 

Gott Nytt År 

Storgatan 33 

Tel 0290-20220 


Vi har julklapparna 

för Fri Tid 


signerar sin bok 

hos oss 

21/12 14.00 - 17.00 

Personalen önskar alla 

sina kunder en riktigt 

God Jul 

och ett riktigt 

Gott Nytt År 

Vi säljer varmkorv 

också och kaffe 

13 

Öppet- Mån. - Fre. 08.00 - 19.00 

tider: Lör. - Sön. 09.00 - 19.00 

Tel. 0290 - 402 15 

God Jul och Gott Nytt År 

önskar Dacke med personal 

Julafton och nyårsafton stängt 

Öppettider: Måndag - torsdag 16-21, fredag-lördag 12-23, söndag 12-21 

Obs! Baren har andra öppettider!

14 KORPÖGAT 

Var jag går i skogar berg och dalar 

Dessa båda foton är tagna i 

adventstiden 1901. Platsen är 

Kisa lasarett. Flickorna är 

Jenny och Augusta Johansson, 

11 respektive 8 år gamla. 

De ser lite ängsliga ut trots 

att ingen har talat om för dem 

vad som skall ske. Men det 

vet läkaren som finns i rummet 

intill och som gjort sig redo 

för att göra det som måste 

göras. Alldeles strax skall han 

kapa av båda benen på båda 

flickorna. Här är historien om 

Jenny och Augusta och om 

två märkliga fotografier som 

togs med avsikten att de skulle 

säljas som vykort. 

Jenny och Augusta bodde med sina 

föräldrar i en torpstuga som hette 

Äskhultstorpet i Svinhults socken i 

Östergötland. Torpare var en 

grupp i samhället som på den tiden 

inte stod särskilt högt i rang. 

I många torparhem rådde vid den 

här tiden både fattigdom och nöd 

och Äskhultstorpet var inget undantag 

i det avseendet. Flera personer 

som kände till familjens förhållanden 

hade hört av sig till kyrkoherden 

i Svinhults församling med begäran 

om att kyrkan på lämpligt 

sätt skulle förbarma sig över familjen 

Johansson i Äskhultstorpet. Så 

hade även skett. En söndag efter 

högmässan gjordes några tillkännagivanden 

från predikstolen, En av 

dessa var att det fanns en familj i 

socknen som var i stort behov av 

hjälp och att den som ville engagera 

sig i problemet var välkommen 

att höra av sig till kyrkoherden. 

Då högmässan var slut stegade 

nämndeman Petterson från Grindsbo 

fram till kyrkoherden och ställde 

sina tjänster till förfogande. Det 

var inte första gången som han var 

Augusta Johansson 

aktuell för sådana uppdrag. Han 

hade även vid några tidigare tillfällen 

engagerat sig i liknande fall och 

nu mottog han beskedet att ärendet 

gällde familjen Johansson i Äskhultstorpet 

som hamnat i akut nöd 

och som saknade möjligheter att 

sörja för sina barn. Därvid träffades 

överenskommelsen att då nöden 

i torpet var så stor att man inte 

hade något alls att stoppa i munnen 

på barnen, kunde man gå till nämndeman 

Pettersson och få det som 

behövdes för att avhjälpa det mest 

akuta. 

Ovälkommet väder 

Den 13 november var första gången 

som man tvingades utnyttja 

erbjudandet om nämndeman Petterssons 

hjälp. De som fick uppdraget 

att gå de c:a 8 kilometrarna 

från torpet till nämndeman Petterssons 

hus i Grindsbo var Jenny och 

Augusta. På förmiddagen travade 

de iväg och vandringen till Grindsbo 

beredde dem inga som helst 

bekymmer. De hade gått där förut 

och kände vägen bra. Första biten 

gick de längs en skogsstig som 

Jenny Johansson 

ledde ut på landsvägen mellan 

Svinhult och Österbymo. Där tog 

de till höger och efter ankomsten 

till Grindsbo letade de reda på 

nämndeman Petterssons hus. 

Lite försiktigt knackade de på dörren 

och berättade vilka de var. 

Därmed förstod man genast i vilket 

ärende de hade kommit. Flickorna 

fick hjälp med att ta av sig sina 

skor och ytterkläder och visades in 

i köket där de sattes vid köksbordet 

i väntan på gåvorna som de 

skulle få med sig hem. För säkerhets 

skull stoppade man även i flickorna 

lite mat som ett extra energitillskott 

inför vandringen tillbaka 

hem. 

Då flickorna satt där i spisvärmen i 

nämndeman Petterssons kök började 

det att snöa kraftigt ute. Det 

var årets första snöfall och givetvis 

var det blötsnö som gällde. 

Husfolket sade åt flickorna att det 

var bäst att ge sig av hemåt eftersom 

molnen på himlen skvallrade 

om att ovädret nog skulle förvär-

as. Då de fått på sig ytterkläderna 

fick de hjälp att lasta på sig gåvorna 

de fått. Det rörde sig bland annat 

om bröd, kött, smör, en påse 

med avlagda kläder samt en liten 

säck med havregryn som de skulle 

bära mellan sig. Innan avfärden 

fick de hjälp med att dra till snörningen 

på kängorna så att de skulle 

hålla sig torra om fötterna. Och 

det sista som hände innan de gick 

iväg hemåt var att de tackade för 

gåvorna, något som mamma hemma 

i Äskhultstorpet förmanat dem 

noga att göra. 

Ganska snart stod det klart för 

flickorna att vandringen hem inte 

skulle bli lika enkel som vandringen 

till Grindsbo. Snön vräkte ner över 

dem och nu hade de även en hel 

del att bära på. Men de kämpade 

tappert vidare i snöstormen och 

snart var de framme vid skogsstigen 

som ledde hem till Äskhultstorpet. 

Där fick de ganska snart 

pro-blem. Snön hade börjat lägga 

sig som ett täcke på marken och 

gjorde det svårt att se var stigen 

gick. Flickorna travade vidare i 

förhoppningen om att de var på 

rätt väg, men till slut insåg de att 

de nog hade hamnat fel. De bestämde 

sig för att vända tillbaka till 

landsvägen för att börja om igen, 

men snövädret var så pass kraftigt 

att deras egna fotspår började 

försvinna. Nu började det också 

att bli mörkt. 

Vad som sedan i detalj hände vet 

man inte. Förmodligen började flickorna 

irra omkring i skogen helt 

planlöst tills de var så utmattade 

att de sjönk ihop och somnade mitt 

i snöstormen. 

Då de vaknade igen hade det slutat 

att snöa. Solen sken och flickorna 

förstod att det blivit en ny dag. 

Både flickorna själva och de gåvor 

som de fått var helt översnöade. 

Till en början tyckte de att det var 

roligt att ha blivit begravda i snön, 

men då de började gräva fram sig 

själva och sina paket gjorde de en 

fasansfull upptäckt. De kunde inte 

resa sig upp. Benen bar dem inte, 

och för att gå händelserna lite i 

förväg skulle det sedemera visa sig 

att det var snörningen på kängorna 

som var boven i dramat. De hårt 

snörade kängorna hade stoppat 

upp blodflödet i benen med påföljd 

att båda benen på båda flickorna 

var förfrusna. 

I sin förtvivlan upptäckte de att en 

liten bit bort fanns en gran som 

växte intill en stor sten. Där i utrymmet 

mellan granen och stenen 

fanns ett hål som var format som 

en liten grotta. Dit lyckades flickorna 

släpa sig med gåvorna de 

fått i Grindsbo och där blev de 

sittande utan någon möjlighet att ta 

sig därifrån. 

Vid den här tiden hade larmet gått 

om att flickorna var försvunna. 

Skallgång utan resultat 

Genom länsmannen i Österbymo 

ordnades med skallgång. Hela området 

mellan Grindsbo och Äskhultstorpet 

praktiskt taget dammsögs 

i jakten på flickorna, dock 

utan att finna de minsta spår efter 

dem. 

Efter en veckas sökande gav man 

upp med motiveringen att vilket 

Minnessten. Jennys dödsår är fel, hon gick bort 1943 

KORPÖGAT 

15 

öde som än drabbat flickorna måste 

man utgå ifrån att de inte skulle 

kunna återfinnas i livet. Till saken 

hörde också att de män som deltog 

i skallgången inte hade råd att leta 

längre eftersom de inte fick någon 

lön från sina arbeten under de dagar 

då de deltog i skallgången. 

Sedan sökandet avblåsts började 

livet sakta men säkert åter ta vardagliga 

former i trakterna kring 

Svinhult. Någon organiserad sökning 

efter flickorna pågick inte 

även om man höll ögon och öron 

öppna vid vistelse i skogarna kring 

Svinhult. 

På det 21:a dygnet efter försvinnandet 

skulle torparen Axel Danielsson-Lind 

gå ut ett ärende i skogen. 

Av en bonde hade han fått lov 

att hugga lite ved på ett skogsskifte 

och nu ville han se hur det såg 

ut på platsen. På vägen hem kom 

han att passera förbi en sten invid 

en gran och efter en stunds vandring 

fick han en känsla av att han 

sett något där som inte hörde dit. 

Nyfikenheten fick honom att vända 

tillbaka till platsen och då han böjde 

sig ner för att titta in i hålet 

mellan granen och stenen kunde 

han knappt tro sina ögon. Där satt 

Jenny och Augusta, och båda flic- 


16 KORPÖGAT 


korna levde. 

Inom ett par timmar var hela Svinhults 

befolkning engagerade i fyndet 

av Jenny och Augusta. På starka 

armar bars de ut till landsvägen 

och sedan bar det av i släde de 

fem milen upp till Kisa lasarett där 

båda flickorna kvicknade till då de 

bars in i värmen. 

Trodde de var i himlen 

För Jenny blev ankomsten till Kisa 

lasarett en sällsam upplevelse. 

Hon kunde inte tro annat än att 

hon var död och hade kommit till 

himlen. Salarna på lasarettet hade 

nyligen utrustats med elektriskt ljus 

och något sådant hade Jenny aldrig 

sett. Däremot visste hon att det 

fanns en psalm som sade att i himmelen 

finns vitklädda skaror, där 

finns stora salar och det finns ett 

ljus där som ingen tidigare har sett. 

Och det stämde ju ganska bra med 

det som nu spelades upp inför 

hennes ögon. 

Efter en första undersökning kunde 

tjänstgörande läkaren Bexelius 

konstatera att båda flickorna i 

princip var döende. Det var i absolut 

sista stund som man hittat dem. 

Tillfrisknadet gick oväntat snabbt 

och snart kunde flickorna börja 

berätta om sin tid ute i skogen. 

Deras ben kunde man dock inte 

göra mycket åt. Där gällde endast 

amputation som dock inte kunde 

genomföras förrän flickorna ätit 

upp sig lite grann och fått sina medicinska 

värden stabiliserade. 

Många var givetvis nyfikna på hur 

flickorna hade haft det under sina 

tre veckor i skogen. Jodå, nog hade 

de ibland gråtit och längtat hem. 

Men en liten tröst i sorgen var att 

det bodde en ekorre i granen där 

de slagit läger som tydligen uppskattade 

det nya inslaget i den 

annars så monotona skogsmiljön. 

De berättade hur de tillverkat gröt 

genom att blanda havregrynen med 

snö och att de även matat ekorren 

Flickorna i sitt fosterhem i Stockholm 

med havregryn. Av flickornas berättelse 

framgick att det fanns fyra 

olika faktorer med i bilden som genom 

varandras samverkan banat 

väg för deras möjligheter att överleva. 

Det första var tillgången på 

mat. På grund av kylan hade nästan 

all mat frusit, men de lyckades 

ändå få i sig så pass många kalorier 

att det räckte till för att överleva. 

Det andra var att de hade varit 

två och haft sällskap av varandra. 

För ett ensamt barn skulle situationen 

ha varit betydligt värre. Det 

tredje var att de klarat sig från att 

bli desorienterade beträffande 

tiden. Förvånansvärt nog visste 

flickorna exakt hur lång tid de varit 

borta, något som till en början 

väckte stor förvåning. Det visade 

sig bero på att de varje söndag 

hört kyrkklockorna i Svinhults 

kyrka och att de därför visste att 

det gått tre söndagar sedan de gick 

hemifrån.Den fjärde faktorn var 

ekorren som de haft stor glädje av 

i sin ensamhet. 

Placerades i fosterhem 

Efter en dryg veckas rehabilitering 

från sitt äventyr var det då dags 

för den operation som skulle beröva 

dem deras ben. Inför operationen 

föddes tanken på att ordna en 

insamling åt flickorna för att om 

möjligt underlätta deras möjligheter 

till ett bra liv efter operationen. I 

det syftet kallades en fotograf till 

lasarettet för att strax innan flickorna 

lades på operationsbordet 

fotografera dem för att bilderna 

sedan skulle kunna säljas som vykort 

som ett extra bidrag till insamlingen. 

Någon vykortsförsäljning 

blev det aldrig. Tydligen var det 

någon som tyckte att där gick 

gränsen för hur fattiga barn kunde 

behandlas i Sverige. 

Vilket liv fick då Jenny och Augusta 

efter sitt äventyr i skogen För 

att göra en lång historia kort kan 

följande nämnas: 

Efter sjukhusvistelsen kom båda 

flickorna till ett fosterhem i Stockholm 

där fosterhemsmamman var 

sjuksköterska. Flickornas biologiska 

föräldrar ansågs inte vara kapabla 

att ta hand om två svårt handikappade 

barn i en bostad som 

vimlade av råttor och vägglöss. 

Det resonemang som fördes kring 

detta var inte helt ovanligt på den 

tiden då fattigdom var tillräckligt 

skäl för att bli underkänd som förälder.

KORPÖGAT 

17 

I fosterhemmet fick flickorna lära 

sig att gå med benproteser. 

De fick skolgång och Jenny fick 

även utbildning till sömmerska. 

Efter tiden i fosterhem flyttade 

Jenny och Augusta till Falköpingstrakten. 

Augusta hade genom 

äventyret i skogen fått en del inre 

skador som gjorde henne sjuklig 

under hennes återstående levnad. 

Då hon drabbades av engelska 

sjukan blev det för mycket. Hon 

avled 1918. 

För Jenny var situationen till en 

början något ljusare. Hon kom att 

arbeta som sömmerska i Falköpingstrakten 

och blev mycket omtyckt 

till följd av hennes stora 

skicklighet i yrket. Jenny fick 

också två barn, Robert och Viola. 

Barnen var hennes stora glädje i 

livet men som ensamstående mor 

kunde hon inte med sitt svåra 

handikapp ta hand om dem på ett 

tillfredsställande sätt. Idag skulle 

hon genom Socialtjänstlagen ha 

fått det stöd hon behövde i sin 

föräldraroll. Men på den tiden 

fanns inget socialt skyddsnät av 

det slaget. Hela ärendet kring 

Jenny och hennes barn hamnade 

slutligen hos barnavårdsnämnden i 

Falköping där man övertalade 

henne att lämna barnen ifrån sig. 

Innan överlämnandet ägde rum 

klädde Jenny sig själv och barnen i 

sina finaste kläder och lät fotografera 

sig hos en fotograf för att 

barnen skulle få ett minne av sin 

mor. 

Efter att Jennys barn placerats i 

fosterhem kom hennes liv att i allt 

större utsträckning präglas av misär 

och ensamhet. Barnen hade 

trots allt varit hennes stora glädje i 

livet. Genom Östgöta Sparbank 

hade en större insamling gjorts till 

förmån för Jenny och Augusta i 

samband med att de skrevs ut från 

Kisa lasarettet. Men för Jenny och 

Augusta blev det aldrig någon 

glädje med de pengarna. Hur det 

kunde bli så är en särskild historia 

för sig, men den får berättas någon 

annan gång 

Jenny Viktoria Elisabet Johansson 

avled lugnt och stilla i sitt hem i 

Falköping den 23 juni 1943. Den 1 

juli jordfästes hon på Nya kyrkogården 

i Falköping. Vid bouppteckningen 

påträffades i hennes hem 

endast ett föremål som var värt att 

ta upp till ett särskilt värde - en symaskin. 

Artikeln bygger på uppgifter 

från Rune Lord i Falköping och 

Anna Rudberg-Waltersson i 

Svinhult som fascinerats av 

historien om Jenny och Augusta 

och därför forskat i ärendet. 

Jenny med sina barn hos fotografen 

Stenen där flickorna sökte skydd och där de 

hittades efter 21 dygn 

Text: Staffan Berglind 

Foto: Staffan Berglind & 

Anna Rudberg-Walterssons arkiv 

Beställ hos oss: 

Smörgåsar - Smörgåstårtor - Sallader 

Tårtor - Bakelser - Fikabröd 

Rubinen Hofors Tel. 0290-27300 

Systembolagets öppettider 

inför Jul & Nyår 

Måndag 22/12 10.00 - 19.00 

Tisdag 23/12 10.00 - 19.00 

24/12 - 26/12 Stängt 

27/12 10.00 -14.00 

28/12 Stängt 

29/12 10.00 - 19.00 

30/12 10.00 - 19.00 

31/12 10.00 - 15.00 

1/1 Stängt 

6/1 Stängt 


önskar 

Anneli med personal 

GOD JUL 

och 

GOTT NYTT ÅR 

önskar 

Handelsbanken 

Torsåker 

Kerstin Alexia Karin 

0290-400 58

18 KORPÖGAT 

Staffans krönika 

Uppifrån och ner eller fram och tillbaka 

Det är jultid och året är 1905. I 

Sandviken går en man gatan 

fram med några julkort i handen. 

Han går in på postkontoret 

för att få dem postade. 

Portot för julkort är fem öre. 

Ett av hans julkort är adresserat 

till en ung kvinna i Kalvsnäs 

som heter Anna och som 

han är släkt med. Märkligt nog 

har han glömt att skriva vem 

kortet kommer ifrån. Men det 

kan nog Anna lista ut ändå. 

Med Sandviken som poststämpel 

finns bara en att välja på. 

Kortet föreställer ett hem någonstans 

i Sverige på julaftons kväll. 

Barnen har fått sina julklappar och 

står i förundran över gåvorna de 

fått - en trumpet, en docka och en 

dockvagn som tydligen var årets 

julklappar 1905. I bakgrunden finns 

krubban med Jesusbarnet som en 

nyttig påminnelse om varför dessa 

gåvor har delats ut. 

Förmodligen är det snart läggdags 

för barnen. Gissningsvis skall hela 

familjen upp tidigt nästa dag för att 

bege sig till julottan i kyrkan. Tro 

det eller ej, men det fanns faktiskt 

en tid i Sverige då barnfamiljer 

gjorde så. 

Lektion i tandborstning 

Om det blev någon tandborstning 

eller ej innan sänggåendet vet vi 

inte. Den organiserade tandborstningen 

hade vid den här tiden ännu 

inte sett sina glansdagar. Om vi nu 

antar att det ändå blev så, får vi 

utgå ifrån att tandborsten fördes 

fram och tillbaka över tandraderna 

ungefär så som vi är lärda att göra 

idag. Det fanns dock en mellanperiod 

då tandborsten enligt experterna 

skulle föras annorlunda - uppifrån 

och ned. 

Vi som gick på Solberga skola i 

mitten av 1950-talet minns ännu 

våra tandborstlektioner som resultat 

av att tandborstningen kommit 

upp på skolschemat. Framme vid 

katedern stod fröken och berättade 

att förr i tiden begrep folk ingenting. 

Dom stod till och med och 

drog tandborsten fram och tillbaka 

över tandraderna. I sin enfald begrep 

dom inte att det viktigaste 

med tandborstningen var att göra 

rent mellan tänderna. Och där kunde 

det ju inte bli rent om tandborsten 

drogs fram och tillbaka i sidled. 

Nej, nu hade upplysningens tidevarv 

inträtt och nu skulle tandborsten 

föras uppifrån och ned i munnen 

istället för fram och tillbaka. 

Vi gick hem och lät våra tandborstar 

dansa uppifrån och ned över 

tänderna. Vi prisade vår skapare 

för förmånen att få leva i en tid då 

det fanns experter som visste hur 

det skulle vara. Vi beklagade våra 

förfäder som nu vilade på Torsåkers 

kyrkogård i tron på sin frälsare 

och i tron på att tandborsten 

skulle föras fram och tillbaka istället 

för uppifrån och ned. 

Åren gick och vi blev större. Vi 

bytte skola. Några av oss hamnade 

på realskolan i Storvik medan vi 

andra hamnade på den skola i Hofors 

som idag heter Hagaskolan. 

Även där stod tandborstningen på 

schemat och nu var det inte längre 

läraren som undervisade i ämnet. 

Nu kom en livs levande tandsköterska 

från Folktandvården i Hofors 

och vi kunde knappt tro våra 

öron över vad vi fick höra. Då vi 

borstade tänderna skulle vi föra 

tandborsten fram och tillbaka över 

tandraderna och inte uppifrån och 

ner. Torsåkerseleverna protesterade 

och påpekade att så sa inte 

fröken på Solberga skola. Efter 

diskussion om huruvida de förhatliga 

tandtrollen hade olika beteenden 

i olika delar av kommunen 

svarade sköterskan att så var det 

inte alls. Nej, nu hade experterna 

kommit med nya rön som sa att det 

viktigaste med tandborstningen var 

att hålla rent i trakterna av tandköttet 

där alla bakterierna samlades. 

Hur det såg ut mellan tänderna 

var inte lika noga, så därför 

skulle tandborsten föras fram och 

tillbaka och inte uppifrån och ned. 

Med blandade känslor mottog vi 

budskapet om att nu skulle vi plötsligt 

göra precis som våra förfäder 

hade gjort. 

Fettet en nyupptäckt fiende 

Idag har samma debatt blossat upp 

igen, fast nu handlar det inte om 

tandborstning. Nu handlar det om 

huruvida den närmaste vägen till 

kyrkogården går via fett eller kolhydrater. 

Förr skulle man äta mycket 

fett för att orka kroppsarbeta. 

Men plötsligt blev fettet klassat 

som människans främsta fiende. 

Fettet skulle bort och in kom istället 

kolhydraterna, och nu har det 

vänt igen. Nu gör fettet comeback 

i triumf medan kolhydraterna gör 

sorti, allt efter samma system som

en gång hände med tandborstningen. 

Om årets julbord skall domineras 

av fett eller kolhydrater får avgöras 

från fall till fall. Nu är det i alla 

fall jul och vi får hoppas att den 

blir både avstressande och glädjerik 

för alla oss Torsåkersbor, både 

för oss som bor här rent fysiskt 

och för andra som bor på annan 

ort med Torsåker i sitt hjärta. 

God Jul tillönskas er alla! 

En riktigt smaklig måltid inför julbordet 

tillönskas också, oavsett om 

det nu blir fett eller kolhydrater på 

tallriken. Ett gott råd kan vara att 

ta lite av båda för att vara riktigt 

helgarderad mot experterna. Och 

efter julbordet, glöm inte att borsta 

tänderna - fram och tillbaka, eller 

kanske rent av uppifrån och ned. 

Välj och vraka! 


Foto: Vykort 

KORPÖGAT 

19 

Slut på tristessen i Mörbylånga 

Nu blir det åter striptease i Mörbylånga. Det är handlaren och Sverigedemokraten 

Rolf Jönsson som efter några års uppehåll med att arrangera 

strip-shower tar upp traditionen igen med motiveringen: 

– Det händer ju alldeles för lite i Mörbylånga... 

Showerna kommer att genomföras i Föreningsbankens gamla lokaler som 

Rolf Jönsson fått hyra av Mörbylånga kommun. 

Senast han bjöd på striptease i Mörbylånga blev det rusning till etablissemanget 

Kajutan där showerna ägde rum. Det blev även ett ramaskri från 

kvinnorörelsen och från EU-parlamentarikern Anna Hed som verbalt avrättade 

Rolf Jönsson i en direktsänd radiodebatt. Under sista föreställningen 

innan Kajutan slog igen övertalade han stripporna att göra en så 

kallad “full mounty” vilket innebär att varenda tråd på kroppen åkte av till 

publikens stora förtjusning. 

– Jag visste att det var olagligt och att sprittillståndet skulle ryka efter 

en såń grej. Men vad hade det för betydelse - jag skulle ju ändå sluta, 

berättar Rolf Jönsson. 

Nu är han dock igång igen med ny lokal, nytt sprittillstånd och med förhoppningsfulla 

Mörbylångabor som hoppas att det åter skall börja hända 

någonting i Mörbylånga, skriver tidningen Ölandsbladet. 

- Färg - Tapeter - Måleri 

- Kakel & Klinkers 

- Trä & Laminatgolv 

- Mattor - Massagekar 

- Totallösningar på entreprenad 

- Inredning/presenter från 

Cult Design, Mique, Nordal mfl 

Färg & Interiör 

Skolgatan 13 

0290-20370 

Hofors Trafikskola 

utbildar: 

Handledare, B-körkort, 

BE-körkort, EU-moped 

Ring för mer information 

Även intensivkurser 

0290-234 60, 070-646 35 93 

Faluvägen 73, 813 30 Hofors 

Vi utför alla slags 

VVS-arbeten. 

Vi samordnar 

med snickare, 

plattsättare, 

elektriker och 

målare. 

Ring Hofors VVS 

Vi lämnar gratis offerter. 

En riktigt 

God Jul 

och 

Gott Nytt År 

önskar 

Centralgatan 13 Hofors 

Tel. 0290 - 200 47

20 KORPÖGAT 

Storsängs-Sven 

Sven-Erik Persson hette han 

egentligen men föredrog att 

kallas för Sven. Som Sven var 

han dock inte särskilt känd i 

Torsåker. Sa man däremot 

Storsängs-Sven var det ingen 

tvekan om vem som avsågs. 

Vid ett tillfälle kom en liten förskrämd 

pojke fram till honom 

och frågade på fullt allvar om 

han var medlem i Beatles. 

Nej, det var han inte. Men vad 

skulle en liten parvel tro som 

plötsligt står öga mot öga 

med en man som vare sig 

klippt eller rakat sig på 26 år. 

Sven växte upp i ett arrendetorp 

vid Mossarna som låg i närheten 

av Storsäng i de djupa skogarna 

kring Stor-Gösken. Torpet som ägdes 

av SKF låg fjärran från övrig 

bebyggelse, så pass fjärran att 

man skrivit in i arrendekontraktet 

att den som bodde på torpet var 

förbjuden att ha både bössa och 

hund. Detta för att torpet med sitt 

isolerade läge var rena paradiset 

för den som råkade ha anlag för 

tjuvjakt. 

Redan som barn fick Sven under 

vintrarna följa med sin far och köra 

kol till Hofors bruk. De monotona 

kolresorna från storskogen in till 

industrisamhällets hjärta gav rikliga 

tillfällen att studera den natur där 

ekipaget drog fram. 

Barndomshemmets isolerade läge i 

kombination med kolresorna till 

Hofors gav Sven ett alldeles speciellt 

förhållande till naturen, och på 

den vägen blev det. 

En duktig tecknare 

Efter skolan vigde Sven sitt liv åt 

skogen. Han började som vanlig 

skogsarbetare och på äldre dar då 

krafterna började sina, arbetade 

han med siktröjning längs vägarna. 

Han skaffade sig kunskap om djur 

och fåglar och tillsammans med 

några övriga naturvänner i Torsåker 

deltog han i arbeten med att 

märka ugglor och rävar. 

En som fick god kontakt med Sven 

var Hans Blixt som gärna ser tillbaka 

på Sven med glädje. De talade 

mycket med varandra och 

ibland då Sven kom på besök hade 

han med sig egenhändigt ritade karikatyrer 

i vilka han gjort nedslag i 

Hans Blixt liv och leverne, så som 

Hans Blixt själv berättat för Sven. 

– Jodå, jag har ännu kvar de 

flesta av dem, berättar Hans Blixt 

och visar upp några av Svens karikatyrer. 

En annan som fick karikatyrer av 

Sven var Leif Sunnebrandt. En 

dråplig historia kring en räv som 

skulle märkas och där hanteringen 

av räven inte slutade som planerat, 

resulterade i en karikatyr ritad utifrån 

temat att räven var så pass 

listig att han kunde se att det var 

hål i håven som han fångats i. 

Även familjen Birgitta och Carl- 

Erik Ekman i Kalvsnäs fick god 

kontakt med Sven som bland annat 

åtog sig att vara jultomte åt familjens 

barn. En uppgift som han såg 

som ett hedersuppdrag och något 

att se fram emot varje år. 

För Sven behövdes ingen större 

rekvisita för uppdraget. Det räckte 

med att dra på sig tomteluvan. 

Prydligt hem 

Någon kvinna blev det aldrig i 

Svens liv. Ändå var hans hem pyntat 

nästan som ett dockhus med 

fönsterbänkarna fulla av mycket 

välskötta krukväxter, en del av 

dem ganska ovanliga. Inte för att 

han hade något emot kvinnor men i 

Svens ögon tycktes kvinnor vara 

komplicerade varelser: 

– Inte hade man tid för fruntimmer 

när man jobbade och slet i 

skogen, men nu när man är äldre 

och har hur mycket tid som helst, 

då vill dom inte ha en, brukade 

Sven säga med tillägget att någon 

last måste man ju ändå ha. För 

Svens del blev det att han rökte för 

mycket. 

Efter pensioneringen blev det en 

del läkarbesök för Sven och möjligen 

får en del av dessa sättas på 

rökningens konto. Under ett av 

dessa besök påpekade doktorn för 

Sven att han kanske drack lite för 

mycket också. Men sådana pekpinnar 

gick inte hem hos Sven som 

svarade med att ge doktorn en

KORPÖGAT 

21 

Återförsäljare Castrol 

även däck o fälgar 

samt oljeservice bilar 

070-672 85 45 

... men räven slank ur näven 

rejäl utskällning efter noter: 

– Har man tagit tio supar och lika 

många öl under en levnadstid på 

70 år kan det väl för f-n inte vara 

någonting att gnälla över! 

Nej, inte ens för Gud fader själv 

hade Sven någon större respekt. 

Både Gud och Svenska kyrkan hade 

Sven lämnat bakom sig för 

länge sedan. Någon grav på kyrkogården 

skulle han inte ha”som någon 

stackare skulle behöva hålla 

på och jolla med” som han själv uttryckte 

det. Fin kista och begravning 

i Torsåkers kyrka skulle det 

minsann inte bli. Men kyrklig begravning 

blev det till viss del i alla 

fall då Sven lämnade tillvaron på 

vår jord. Förre kyrkoherden Erik 

Hedbom hade vid några tillfällen 

träffat Sven. Inför Hedbom hade 

Sven talat om Kratte Masugn som 

enligt hans uppfattning måste vara 

en av jordens vackraste platser. 

Då Erik Hedbom fick uppdraget 

att ombesörja “kyrkohataren” 

Svens jordfästning bestämde han 

att den kunde äga rum i det lilla 

kapellet Jernsalen vid Kratte Masugn, 

eftersom Sven var särskilt 

fäst vid den platsen. Det blev en 

välbesökt tillställning och fram till 

dags dato är det enda tillfället som 

kapellet använts för ett sådant ändamål. 

För Sven var naturen hans stora 

livsintresse och alldeles särskilt 

fäste han sig vid fåglarna. 

Det sägs ibland att fåglarna har en 

egen himmel att få komma till. 

Kanske fanns det plats där även 

för Storsängs-Sven. 


Foto: Carl-Erik Ekman 

Teckning: Storsängs-Sven 

Ägare av teckningen är Leif Sunnebrant 

RAMSHOPEN 

Övre Storviksvägen 1, 

STORVIK 

Tel. 10747 

Inramning - Presenter - Hemslöjd 

Rolf Lidbergs tomtar och troll 

Kornischer - Loppis

22 KORPÖGAT 

En berättelse om Wijbyhyttan 

Kvarndammen 

Lapphagsgruvan 

Lapphagsgruvan är en av Torsåkers 

yngsta gruvor. Den inmutades 

den 2 juni 1930 av fanjunkaren 

Per Efraim Wallsten från Wijbyhyttan. 

Brytningen påbörjades 

1933 med Sandvikens Jernverk 

som kund. 

Driften i Lapphagsgruvan upphörde 

1938 när Sandvikens Jernverk 

helt övergick till att ta sin malm ur 

Bodåsgruvan. 

Det skogsområde som ligger mellan 

riksväg 68 och Wijbyhyttan benämnes 

lokalt som Lapphagen. 

Namnets uppkomst går tillbaka till 

den tid då Torsåkers Socken hade 

så kallade sockenlappar anställda. 

Torsåkers sista sockenlapp var 

Erik Alfred Skoglund, även kallad 

“Wijbylappen”. Han var född 1835 

i Rättvik och son till lappmannen 

Erik Skoglund. 

Wijbylappen kom till Torsåker i 

samband med att han gifte sej med 

Brita Cristina Larsdotter allmänt 

kallad “Lappmor”, född 1835 och 

dotter till lappmannen Lars 

Jansson, Torsåker. “Lappmors” 

morfar och mormor var också 

bosatta i Wij, Torsåker. Eftersom 

deras bosättning låg i anslutning till 

Lapphagen är det troligt att huvuddelen 

av deras renskötsel bedrivits 

inom området långt tidigare eftersom 

kringvandrande och även 

bofasta samer fanns i mellansverige 

redan på sent 1500-tal. 

På denna plats låg Wijbyhyttans 

övre hammarsmedja enligt en karta 

från 1829. Den hade två härdar 

och producerade år 1860 ca 785 

skeppspund stångjärn vilket motsvarar 

133 ton. Smedjan drevs till 

1886, då den lades ner. På den 

kvarvarande grunden har senare 

stått en kvarn som brann ned på 

1940-talet. Kvarnen byggdes upp 

igen, men revs efter SKF:s köp av 

Wijbyhyttan. 

Den nedre smedjan låg 700 meter 

nedströms och lades ner redan 

1745. 

Nedströms kvarnruinen har tidigare 

funnits 4 stycken så kallade 

skvaltkvarnar. Enligt årliga räntan 

1588 betalade varje kvarnägare så 

kallad tullspannmålsskatt på den 

årliga produktionen. 

Den nuvarande byggnaden uppfördes 

1880. Under en tid på 1960- 

talet användes den som militärförråd, 

men har sedan återställts till 

bostadshus. 

Under den tid som herrgården 

drevs som jordbruk var åkerarealen 

80 hektar och skogsarealen 80 

hektar. 

Kaptensgården i Wijbyhyttan 

Denna plats har tjänat som officersboställen 

sedan 1690-talet, när 

indelningsverket var färdigorganiserat. 

En tanke på ett indelningsverk 

väcktes redan år 1600 vid

KORPÖGAT 

23 

Torsåkers Bygdegård 

& Vandrarhem 

Vi erbjuder lokaler för 

* Kontor 

* Möten 

* Konferenser 

* Teater 

* Fester 

Tel. 0290 - 408 87 

Fax. 0290 - 405 37 

Mob. 070 - 268 52 63 

www.torsakersbygdegard.se 

Solbergaleden 28 

813 40 Torsåker 

Arbetare vid Lapphagsgruvan från vänster Klas Dilén, Karlsson och Brodin 

Vi utför plåt, ventilationsarbeten och 

teknisk isolering (brand, värme, kyla) 

med plåtbeklädnad 

Hör av dig ! 

Tommy Tiensuu 

Tel/fax 0290-40205 070-5929792 

riksdagen i Linköping av Karl X. 

Tanken var då att landets kungsgårdar 

skulle hysa soldaterna som 

arbetskraft och för militär utbildning. 

Efter en utredning av idén visade 

det sej att den var ogenomförbar 

eftersom kungsgårdarna var 

för få för att klara inkvarteringen 

av den mängd soldater som behövdes. 

Tanken föll därmed i glömska. 

Det dröjde ända till 1680 innan planerna 

på en yrkesarmé togs upp på 

nytt. Vid riksdagen i Stockholm 

detta år beslutade Karl XI att en 

armé och en örlogsflotta skulle 

byggas upp. Försörjningen av soldaterna 

ordnades genom ett rotesystem 

där både adeln och rikets 

bönder hade att dra försorg om de 

indelta soldaterna. Kostnaderna 

täcktes till stora delar genom försäljning 

av indragna adelsgods. 

Det tog 10 år att bygga upp hela 

organisationen men omkring 1690 

var allting klart. Inalles 18000 soldater 

och 8000 ryttare sorterade 

då under indelningsverket. Utöver 

dessa bidrog Finland med 7000 soldater 

och 3000 ryttare. Flottan 

mönstrade 6600 båtsmän i Sverige 

och 600 i Finland. Inalles var ca 

40000 män kontrakterade under 

indelningsverket vid denna tid. 

Den första byggnaden uppfördes i 

direkt anslutning till Hyttbäcken, 

och underställdes överstelöjtnantens 

kompani. Fänriksbostället togs 

i bruk av Göran Gross som därmed 

kom att bli den första officeren på 

Wijbyhyttan. 

Bostället kom senare att lyda under 

Fernebo kompani, fortfarande 

som fänriksboställe. Under åren 

kom stället att bebos av 18 officerare. 

5 av dessa dog under 

fältslagen och en mördades i 

Myssje i närheten av Mohed under 

en dispyt med en fältskärsgesäll. 

Några hamnade också i rysk eller 

dansk fångenskap, men återkom 

senare till Sverige. 

Eftersom vårfloden ständigt underminerade 

grunden till fänriksbostället 

flyttades byggnaden upp på 

säkrare mark omkring 1785. Den 

siste fänriken på bostället blev 

A.M. Amilan som innehade sin 

tjänst fram till 1833. 

Flera hus uppfördes 

1826 byggdes en ny fördämning till 

Wijbyhyttans sista hammarsmedja. 

Samma år byggdes också flera bostäder 

till smederna. 

Enligt ett kungligt brev daterat 2 

februari 1833 utsågs Wijbyhyttan 

nu till Kaptensboställe under 

Ovansjö kompani. Den 15 februari 

1842 utfärdade krigskollegium di- 

Fortsättning på sidan 24 

po.ferm 

datorservice 

service av PC och lokala nätverk 

Ring 0290-10 999, 070-3468205 

Per-Olof Ferm 

Wijbyvägen 59, 813 94 Torsåker 

Lokaler & Lägenheter 

Uthyres 

Torsåkers 

Bygg och Handel AB 

Tel 0290-910 32 

070-747 41 44

24 KORPÖGAT 

Underhåll av hamrarna 

Det var inte bara säkra inkomster i 

samband med bergsmännens järnframställning. 

Stora investeringar 

måste med jämna mellanrum göras 

för att säkerställa produktionen. 

Att bibehålla hamrarna i brukbart 

skick var en ständig källa till utgifter. 

Redan 1686 finns antecknat att 

en härd var obrukbar i den nedre 

hammaren. Inte långt därefter 

dömde bergstinget ut ett av smedsställena 

i den övre hammaren. År 

1701 fanns enligt uppgifter endast 

två fungerande smideshamrar i 

Wijbyhyttan. Av dessa var den övfortsättning 

från sidan 23 

rektiv för uppförande av en ny 

kaptensbostad. Ansvarig för byggarbetena 

var bergsmannen Lars 

Olsson från Wij som åtagit sej arbetet 

genom entreprenad. Till sin 

hjälp hade han bland andra muraren 

Per Sjöström och smeden Per 

Erik Öbrink. Kaptensgården var 

färdigställd och avsynades den 24 

november 1845. 

Många kaptener med skiftande 

öden kom att ha sin hemvist i Wijbyhyttan. 

Den siste kaptenen var 

Sven Reinhold Örtengren som tillträdde 

1867. Han var mycket intresserad 

av Wijbyhyttans försköning 

och anlade bland annat en 

park i direkt anslutning till kaptensgården. 

Han planterade också 200 

äppelträd på motsatta sidan om 

Hyttbäcken vilka till stora delar 

står kvar än idag. Både fänriksbostället 

och senare kaptensgården 

hade del i både hytta och smideshamrarna. 

Fänriksbostället revs och flyttades 

till sin nyvarande plats norr om 

hyttruinen 1957. 

Under Armfeldts återtåg från Norge 

1718-1719 omkom Per Pehrson-Wiström 

och Mårten Persson- 

Kiempe, båda indelta soldater uner 

Wijbyhyttans rotenummer. 

Privilegiebrev 

Något säkert årtal för när den första 

järnframställningen startade i 

Wijbyhyttan finns inte antecknat. 

Vad vi vet är att hyttan finns antecknad 

i landskapshandlingar från 

1500-talet. Den beskrivs redan då 

som uråldrig. 

Vad som har framkommit genom 

forskning är att den forntida järnframställningen 

i så kallade hednablästor 

pågick till 1200-talet då 

mulltimmerhyttor började byggas. 

Dessa hyttor var samtida med den 

påbörjade malmbrytningen i Storberget. 

Den nya tekniken med att 

tillföra syre till hyttorna med hjälp 

av stora blåsbälgar drivna av vattenhjul 

gjorde att man uppnådde så 

höga temperaturer att järnet blev 

flytande, vilket inte lyckades i de 

så kallade hednablästorna. 

Den tidiga järnhanteringen kom att 

regleras i så kallade privilegiebrev. 

Det första kända brevet är utfärdat 

av konung Magnus Eriksson 

1354. 1374 bekräftar konung Albrecht 

av Mecklenburg brevet och 

skriver att bergsmännen i Torsåker 

skall ha samma rättigheter som de 

i Norbergs bergslag. 

Privilegiebreven innebar att bergsmännen 

och deras drängar var 

undantagna när rekryteringar till 

hären gjordes. Bergsmännen betalade 

också sin skatt i järn. 

Lättnader i jordskatten ingick också 

i privilegierna. De utfärdade privilegiebreven 

kom att bestå ifrån 

1354 till 1630 då nuvarande bergsstaten 

bildades. 

Av någon anledning som inte finns 

klarlagd utfärdades inga nya privilegiebrev 

för Torsåkers bergsmän 

av bergsamtet som det hette på 

den tiden. Kontentan blev att Torsåkers 

bergsmän vägrade att betala 

vad som kallades “tackjärnstionde”, 

vilket var skatten på järnproduktionen. 

Dåvarande bergmästaren 

Hans Steffens gjorde många 

resor till Torsåker för att försöka 

utverka betalning från bergsmännen, 

men ingenting hjälpte. 

Torsåkers bergsmän meddelade i 

ett brev till drottning Kristina att 

dom gärna skulle betala tackjärnskatten 

bara dom fick tillbaka sina 

privilegier. Ett försök av bergsamtet 

att införa en hammarskatt i 

stället för tackjärnskatten avvisades 

också av Torsåkers bergsmän. 

Karl XI var också inblandad i dispyten 

enligt ett brev daterat 13 

augusti 1659, men utan resultat. 

Det kom att dröja ända till 1768 innan 

en överenskommelse gjordes. 

Den innebar att Torsåkers bergsmän 

accepterade en halverad 

tackjärnskatt. Tvisten hade då varat 

i 138 år. Under denna tid hade 

Torsåkers bergsmän betalat skatt i 

3 år (1643-1645).

e hammaren produktivast. Enligt 

1695-års skattetaxering smiddes 

100 skeppund detta år, vilket motsvarar 

17 ton. Nedre hammarens 

produktion var bara 50 skeppund 

vilket är lika med 8,5 ton. 

År 1723 måste den övre hammaren 

återuppbyggas helt, troligen efter 

en större brand. Den var klar 

för produktion 1725, fortfarande 

med bara en härd. 

År 1731 var masugnen så nedsliten 

att den måste rivas och återuppbyggas. 

Samtidigt renoverades 

också dammen, allt till en kostnad 

av drygt 1000 daler kopparmynt. 

För att täcka denna stora investering 

begärde bergsmännen att få 

öka smidet i den övre hammaren 

från 100 till 125 skeppund. Ansökan 

avslogs i tämligen hårda ordalag 

där det står “att uti deras årliga 

smide av 100 skeppund årligen 

ställa sig Hans Kungliga Majestäts 

nådiga förordningar till underdånig 

efterlevnad”. Eventuella överträdelser 

av beslutet skulle rendera i 

åtta daler silvermynt i böter för 

varje överproducerat skeppund. 

Beslutet var dessutom slutgiltigt 

och kunde ej överklagas. 

År 1762 brann en av hammarbyggnaderna 

ner till grunden. En ny 

byggnad uppfördes, men denna 

gång i sten. Kostnaden för byggnaden 

uppgick till 1900 daler. 

År 1764 var det åter dags att totalrenovera 

hyttan till en kostnad av 

ca 7000 daler. Under åren fanns 

en hel rad med kostsamma omoch 

nybyggnationer dokumenterade. 

De sista stora investeringarna 

gjordes i början på 1850-talet. Då 

byggdes en ny järnbod och ett nytt 

kolhus under ett tak med fack för 

varje delägares kol. En ny blåsmaskin 

till smedjan inköptes också under 

denna period. Trots alla ansträngningar 

kunde inte de små 

hyttorna och hamrarna konkurrera 

med de allt större järnbruken i 

Sverige. Masugnen i Wijbyhyttan 

lades ner 1860. Det bästa resultatet 

uppnåddes 1835. Detta år drevs 

hyttan i 93 dygn och producerade 

231 ton, vilket motsvarar 2,5 ton 

per dygn. Samma år producerades 

135 ton stångjärn i den kvarvarande 

smedjan. Efter det att masugnen 

rivits utnyttjades vattenhjulet 

till drift av ett sågverk samt en 

kvarn. 

Bybo med känsla 

Den drivande kraften att iordningställa 

denna gamla järnframställningsplats 

var fanjunkaren Per 

Efraim Wallsten, som levde mellan 

åren 1884-1962. 

Han var en smedättling ifrån Wijbyhyttan 

som ivrigt slog vakt om 

byns historia. Redan 1940 började 

han gräva fram masugnen och ombesörjde 

också att byggnaden med 

vattenhjulet och duschen samt dammen 

renoverades. För sin gärning 

som hembygdsvårdare tilldelades 

han Gefle Dagblads kulturpris. 

Kaptensgården i Wijbyhyttan 1892 

Från 1828 finns antecknad att 

bergsmannen Olof Olsson och soldaten 

Snyggs änka Greta Phersdotter 

mistat 5 kor vid ett björnangrepp. 

Efter ansökan till Torsåkers 

sockenstämma beslutades att en 

extra uttaxering skulle ske genom 

Torsåkers rovdjurskassa för att i 

någon mån täcka förlusten. 

En som hade problem med nämnda 

rovdjurskassa var gamla mästersmeden 

Anders Olsson. Han lyc- 

KORPÖGAT 

25 

kades år 1832 skjuta en varg, som 

han visade upp skinnet från vid en 

högmässa i Torsåkers kyrka för erhållande 

av fastställda skottpengar. 

Eftersom inga kontanta medel 

fanns i rovdjurskassan gavs ett löfte 

om att den gamla mästersmeden 

skulle få sin ersättning efter en extra 

uttaxering. År 1836, alltså 4 år 

senare, hade skulden ej reglerats, 

trots påtryckningar. Den gamla 

mästersmeden uppsökte då sockenstämman 

där utanvidsfolk vanligtvis 

inte fick deltaga. Under hot 

om stämning och utmätning lovade 

de församlade bergsmännen att 

skulden snarast skulle regleras, vilket 

också gjordes. Mästersmeden 

Anders Olsson fick sina välförtjänta 

skottpengar som bestod av 

25 riksdaler riksgäld, vilket var en 

betydande summa vid denna tid. 


Foto: Torsåkers Fotohistoriska

26 KORPÖGAT 

Köp julklapparna 

hos oss! 

Vi har det många önskar sig! 

Ett tips! 

Köp 2 badlakan & få 2 

handdukar på köpet! 

Torsåkers IF söker spelare, ledare 

och funktionärer till sin verksamhet 

För att Torsåkers IF ska kunna fortsätta sin verksamhet som idrottsförening 

och även i framtiden kunna erbjuda våra ungdomar en vettig fritidssysselsättning 

, idag huvudsakligen fotboll, behöver vi förstärka lagen, från 

de minsta upp till seniorer, med nya spelare och även ledare/funktionärer. 

En ort som Torsåker behöver sin idrottsförening, men utan engagerade 

människor så kommer föreningen att dö ut. 

Alla som är intresserade att spela, vara ledare eller på annat sätt kan och 

vill hjälpa till med något, är välkomna att höra av sig till kansliet tel. 0290- 

40555 eller till ordförande Lasse Ström, larsgunnar.strom@telia.com 

Torsåkers IF har fotbollslag från 6 år (flickor o pojkar) upp till A-laget 

(seniorer). 

Träffpunkt 

Det är också vår åsikt att Torsåker behöver en träffpunkt där människor 

kan träffas för att prata och kanske ta en kopp kaffe i all enkelhet. TIF:s 

cafeteria vid idrottsplan kommer därför att vara öppen dagtid vardagar 

och servera fika till humana priser. Vi gör ett försök med detta från 

trettonhelgen. Ni är alltid välkomna att också besöka kansliet. 

Idéer 

Hör av er till kansliet om ni har andra idéer som kan stärka och utveckla 

idrottsföreningen. Det som är bra för föreningen är också bra för Torsåker 

som ort. 

På vardagarna mellan 8.00 - 12.00 kan ni åka pulka på idrottsplan. 

Blir det tillräckligt med snö fixar vi en skidslinga. 

Styrelsen 

Gammelstillavägen 67 

813 94 TORSÅKER

Kommunalt höstlovsfiasko i Vimmerby 

Det blev ingen succé då barn- och ungdomsförvaltningen i Vimmerby 

bjudit in kommunens höstlovslediga ungdomar till Vimarhallen i Vimmerby 

för att spela lan. Spelsugna ungdomar kom i långa banor med sina datorer 

och med matsäck och sovsäck beredda att övernatta i Vimarhallen eftersom 

spelet skulle pågå i två dygn, men då spelet skulle börja visade det 

sig att lokalen saknade internetuppkoppling. För ungdomarna var det bara 

att gå hem igen. Nu rasar ungdomarnas föräldrar mot kommunen och 

kräver att de ansvariga skall ställas till svars för den misslyckade sportlovssatsningen 

som så många ungdomar hade sett fram emot. Att hitta 

någon syndabock blir dock inte lätt mot bakgrund av den synnerligen 

komplicerade situation som tycks ha varit rådande. Flera av de kommuntjänstemän 

som arrangerat tillställningen visste inte riktigt vad lan var för 

något och hade ingen aning om att det var ett on line-spel som kräver internetuppkoppling. 

En internetuppkoppling hade lätt kunnat ordnas genom 

kommunens IT-chef och den ansvarige IT-teknikern på platsen, men ITchefen 

var vid tillfället bortrest och den ansvarige IT-teknikern var spårlöst 

försvunnen och kunde inte anträffas. Det visade sig senare att han 

sagt upp sig från sin anställning, skriver Vimmerby Tidning. 

Skidtävling inställd på grund av snö 

Det blev en sorgens dag på Öland då ölänningarna tvingades avstå från 

den årliga skidtävlingen Böda Sandsrullen. Orsaken var att det kommit 

snö som gjorde att skidtävlingen inte kunde genomföras. De milda vintrarna 

gör att Ölands alla skidåkare måste träna på rullskidor. För att ölänningarna 

åtminstone en gång om året skall kunna få se en riktig skidtävling 

på hemmaplan arangeras därför Böda Sandsrullen där rullskidåkarna 

får mäta sina krafter med varandra. I år blev det dock inget av med det 

hela, och skidentusiasterna på Öland får nu istället sikta in sig på nästa år, 

skriver tidningen Ölandsbladet. 

Kvinna med egen domstol 

En 38-årig kvinna i Halmstad har av tingsrätten dömts till 5.000 kronor i 

böter för bedrägeri och skall dessutom bidra till rättegångskostnaderna 

med 2.000 kr. Själv krävde kvinnan strafflindring och hävdade att det förelåg 

förmildrande omständigheter eftersom brottet enbart begåtts för att 

skipa rättvisa. Bakgrunden var att då kvinnan och hennes sambo skulle 

åka på semester till Thailand ville sambon plötsligt inte ha henne med varför 

han reste iväg ensam. Under sambons vistelse i Thailand tog kvinnan 

ut 83.000 kr från sambons konto, ett belopp som kvinnan på eget bevåg 

utdömt som straff för att hon inte fick följa med på semesterresan. I summan 

ingick även ersättning för sveda och värk i samband med en misshandel 

som kvinnan påstår sig ha blivit utsatt för tidigare. Rätten fann 

dock inget gehör för kvinnans resonemang utan dömde henne till böter, 

läser vi i tidningen Hallands Nyheter. 

20 år i branschen 

Vi utför service och reparationer av 

Gräsklippare, Motorsågar, 

Röjsågar och Snöslungor. 

Öppet Må - Fr 8.00-17.00 

Fritidsmotor AB KUNGSGÅRDEN 0290-37950 

KORPÖGAT 

God Jul 

och 

Gott Nytt År 

önskar 

Solbergaleden 22, Torsåker 

Tel. 0290-33651 

LS-Produkter 

önskar 

alla sina kunder 

en riktigt 

God Jul 

27

28 KORPÖGAT 

Vi som arbetar med Korpögat 

Staffan, Maude, Korpulenten, 

Margareta och IngaLill 

önskar er alla 

en riktigt skön jul 

och ett lyckosamt nytt år 

Vi säger också GRATTIS 

till vår redaktionssekreterare Maude Hydén 

som fyller år den 23 december 

Maude har skvallrat att hon har öppet hus på sin födelsedag. 

Det sägs att det serveras ärtsoppa och punsch!

GOD JUL - KorpÃ¶gat

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?