Hämta provlektionen (pdf) - Liber AB

Barnen smög försiktigt nerför trappan till källaren.
”Vårt hus är precis likadant”, viskade Linus. ”Vi
bor mittemot där alla husnummer är udda. Jag tror
jag vet vilket rum det är.”
De smög genom en lång korridor. Dörren till
rummet längst bort stod på glänt, och de kunde se
en man som satt bunden på en stol. Framför honom
stod en lång man.
”För sista gången herr Garvin. Ge mig koden
till kassaskåpet!” Den långe lät hotfull.
Mannen på stolen skakade på huvudet.
”Vi måste ta till andra åtgärder”, sa en pipig röst.
Den långe mannen skrattade kort.
”Jag tror inte att tanten däruppe är lika tålig.”
Herr Garvin ryckte till.
”Nej! Skada inte min fru! Då berättar jag hellre.”
Barnen var framme nu. Leila och Linus kastade sig
på dörren och stängde den. Samtidigt slog Betty snabbt in
en kod på den lilla tavlan med siffror på väggen bredvid.
Först reagerade ingen i rummet. Men snart ryckte
bovarna i handtaget och bankade på dörren.
Tack och lov var koden riktig. Dörren var låst!
Nu hördes äntligen sirenerna från polisbilar som
närmade sig.
11
När allt var över, satt de i familjen Garvins trädgård.
Den svarta schäfern låg på gräset. Den hade hämtat
sig från värmen i bilen och tittade nyfiket på Linus
hundvalp som skuttade runt.
”Utan er barn vet jag inte hur det hade gått”,
sa fru Garvin.
Herr Garvin såg på Betty, Leila och Linus.
”Jag är mest imponerad över att ni så snabbt kunde
komma på koden till dörren. Jag trodde att det skulle
vara svårt att lösa gåtan.”
”Äsch”, sa Linus och lyfte upp sin valp i knäet.
”Med lite koll på matte så var det inte så knepigt.”
”Ni ska nog skaffa ett nytt sätt att minnas koden”,
sa Betty. ”Eller göra en svårare gåta.”
12
Mattespanarna 4A Provlektion © Författarna och Liber AB Får kopieras 10