Carin Holmquist - Handelshögskolan i Stockholm

Kvinnors n
företagande
– kan
och bör
det öka
Carin Holmquist
FORSKNING I
FICKFORMATF

Stockholm School of Economics Institute for Research
Stockholm School of Economics Institute for Research är en självständig forskningsstiftelse, grundad
2010. Institutet har till ändamål att bedriva kvalificerad akademisk forskning inom det ekonomiska
fältet som syftar till att förena vetenskaplig stringens med empirisk relevans. I dess styrelse ingår
professorer och andra representanter ur fakulteten vid Handelshögskolan i Stockholm. Institutet
uppmuntrar och bistår de vid institutet verksamma forskarna i arbetet med att kommunicera sin
forskning. Syftet med institutets publikationer är att sprida forskning om företag och samhälle.
Styrelseordförande: Professor Johnny Lind
Institutets chef: Docent Filip Wijkström
Adress
Stockholm School of Economics Institute for Research
Box 6501, SE-113 83 Stockholm, Sverige
Besöksadress: Saltmätargatan 19 B, Stockholm
Telefon: +46(0)8-736 90 00
2

www.pwc.com/se
PwC Sverige är marknadsledande inom revision, redovisning,
skatt och affärsrådgivning med 3 600 medarbetare och 130
kontor runt om i landet. Med erfarenhet och unik branschkunskap
utvecklar vi värden för våra 60 000 kunder vilka utgörs av globala
företag, svenska storföretag och organisationer, mindre och medelstora,
främst lokala företag samt den offentliga sektorn.
PwC Sverige drivs som en självständig och oberoende juridisk
enhet. Vi ingår i det globala nätverket PwC och delar våra
kunskaper, erfarenheter och lösningar med 161 000 medarbetare
i 154 länder för att utveckla nya perspektiv och praktiska råd.
Ämnesord: Kvinnors företagande, företagande, entreprenörskap,
genus, företagsfrämjande, företagsstart
ISSN 1654-8566
ISBN: 978-91-7258-837-0
© Stockholm School of Economics Institute for Research och författaren, 2011
Omslag och formgivning: Manifesto, Petra Lundin
Grafi sk form, inlaga: Mats Glenngård
Omslagsfoto: Lasse Lychnell
Omslagsfoto, porträtt: Lasse Lychnell
Bilder inlaga: Lasse Lychnell, www.lasselychnell.com
Distribuerad av:
Stockholm School of Economics Institute for Research
Box 6501, 113 83 Stockholm, Sverige
Tryck: Intellecta Infolog, Stockholm, 2011
4

Forskning i Fickformat är en vetenskaplig skriftserie som ges ut av stiftelsen Stockholm School of
Economics Institute for Research i samarbete med revisions- och rådgivningsföretaget PwC. Syftet är
att sprida aktuell forskning om företag och samhälle. Författarna är huvudsakligen nydisputerade
forskare från svenska universitet och högskolor. Varje forskare formulerar fritt innehållet i sin skrift.
Serieredaktörer Ilinca Benson och Filip Wijkström.
2008
Linda Portnoff, Musikbranschens styrningsproblematik.
Kalle Kraus, Sven eller pengarna Styrningsdilemman inom äldrevården.
Pernilla Petrelius Karlberg, Vd under press – om medialiseringen av näringslivets ledare.
Anna Breman, Forskning om filantropi. Varför skänker vi bort pengar
2009
Lars Henriksson, Marknad eller reglering Vägval för europeisk telekommunikation.
Svante Schriber, Att realisera synergier: Ledning av värdeskapande vid företagsköp.
Axel Hagberg, Bankkrishantering.
Anna Krohwinkel-Karlsson, Oändliga projekt Om projektförvaltningens tidsproblematik.
2010
Emma Sjöström, Ansiktslösa men ansvarsfulla Institutionella ägare och en hållbar utveckling.
Sara Melén, Globala från start. Småföretag med världen som marknad.
Fredrik Törn, Utmana varumärket! Ökad effektivitet med inkongruent kommunikation.
2011
Carin Holmquist, Kvinnors företagande – kan och bör det öka
Beställningar: efi.publications@hhs.se
5

Innehåll
Företagande – en trend i tiden 11
Företagandets könsprägling 25
Hur ser företagandet ut i Sverige idag 37
Kvinnors företagande, lika och olika mäns företagande 57
Två forskningsprogram om kvinnors företagande 65
Måste alla bli företagare 91
Referenser 107
Bildförteckning 111
6

Förord
Spännande och framsynt om kvinnors företagande
Carin Holmquist, professor i entreprenörskap, ställer följande fråga i den
här skriften: Kan och bör kvinnors företagande öka Det är en fråga som
även engagerar PwC och mig personligen mycket. Hennes svar är glädjande
nog ja.
Carin Holmquist är en av pionjärerna inom forskningen om kvinnors
företagande i Sverige. Hon tecknar bilden av hur kvinnors företagande
har utvecklats och blivit alltmer synligt under de senaste decennierna.
Hon menar att historiskt sett har hela vår moderna ekonomi byggts upp
med kvinnor som i det närmaste osynliga aktörer, vilket avspeglas även
i företagandet.
Sedan slutet av 1900-talet har allt större hopp satts till att ett ökande
nyföretagande ska rädda Sveriges – och världens – tillväxt. I detta sammanhang
har kvinnor lyfts fram som en underrepresenterad grupp som
bör stödjas med uppmuntran och politiska åtgärder för att öka sin andel
av företagandet.
Carin Holmquist hävdar att effektiva åtgärder för att öka antalet kvinnor
som är företagare ofta är desamma som är effektiva för att öka företagandet
generellt. Samtidigt belyser hon att det finns strukturella hinder
för kvinnor som vill starta företag. Det handlar för det första om normer
avseende vad som är manligt och vad som är kvinnligt. För det andra
handlar det om normer avseende företagande – som i sig är starkt manligt
präglat. Slutligen har det att göra med att majoriteten företagare idag
är män. En kvinna som startar företag står därför inför en rad andra
utmaningar än en man som startar företag.
På det hela taget är dock förutsättningarna bättre än någonsin tidigare.
Tillväxten inom tjänstesektorn, där många kvinnor är verksamma,
är stark. Det är en av de främsta orsakerna till att antalet företagare
som är kvinnor ökar. En annan drivkraft är utvecklingen inom den
7

kommunala och ideella sektorn, där antalet kvinnliga företrädare ökat.
Samtidigt är det viktigt att den här positiva utvecklingen inte banar väg
mot en ny typ av kvinnofälla. Med det menar jag att kvinnors företagande
inte koncentreras till vissa branscher, till exempel inom vård och
omsorg, där lönsamheten ofta är relativt låg och tillväxtmöjligheterna
begränsade.
Förståelsen viktig
En av Carin Holmquists huvudpoänger är att allt företagande, om det
ska vara långsiktigt framgångsrikt, måste ha en bärkraftig affärsidé och
bygga på en vilja att driva, utveckla och ta eget ansvar – inte på stöd och
bidrag i olika former. Men det är också viktigt med förebilder, nätverk,
mentorer och samarbetspartners som de nya företagarna kan identifiera
sig med. Och detta är något som kvinnor har saknat – och till stor del
fortfarande saknar. Omsatt till PwC:s värld innebär det att kvinnor som
är företagare behöver mötas av en lika hög grad av affärsförståelse som
män, exempelvis hos oss revisorer och rådgivare som förväntas bidra
i utvecklingen av deras verksamheter.
Att förstå och ha rätt attityd blir därmed betydelsefullt för alla som vill
bidra positivt till kvinnors företagande. Detta sagt med koppling till det
kloka konstaterande som avslutar Carin Holmquists skrift – att kvinnor
bär på andra erfarenheter, värden och idéer än män och att dessa samlade
erfarenheter har en stor affärspotential. Med andra ord finns det
vinster för ekonomin som helhet att andelen kvinnor som är företagare
ökar. Därför är det lätt för mig att stämma in i svaret på den inledande
frågan – ja, kvinnors företagande både kan och bör öka!
Hans Börsvik
Vd, PwC
8

Företagande – en trend i tiden
Vem vill inte vara företagare idag Eller entreprenör Hela det svenska
samhället har gått från att se med viss misstänksamhet på små företag
och företagare till att numera nästan krama ihjäl dem. När jag, tillsammans
med min kollega och vän Elisabeth Sundin, startade vårt första
projekt om kvinnors företagande i början på 1980-talet såg det helt annorlunda
ut. Visst fanns det företagare och småföretag, men normen låg
kvar – det var de stora företagen och industrin som var Sveriges framtidshopp.
Sedan dess har tiderna förändrats. Utvecklingen har gjort att
globala marknader styr vår ekonomi, vare sig vi vill det eller inte. Våra
svenska storföretag har varit duktiga i det här avseendet. De var tidigt
medvetna om vikten av rationell produktion och av att internationalisera.
Det har burit frukt och gett mycket till det svenska samhället. Men
idag har många länder och företag hunnit i kapp. För en fortsatt tillväxt
krävs nydaning och omstrukturering. Det är därför alla ropar på nya
och fler företagare som kan få hjulen att snurra, och kvinnors företagande
har kommit på tapeten.
När Elisabeth och jag började vår forskning 1980 möttes vi däremot
av stor oförståelse. Många trodde oss inte ens när vi sade att det finns
kvinnor som är företagare. Idag finns det en annan medvetenhet om att
kvinnor kan vara företagare. Det är till och med så att trycket på att just
11

kvinnor ska starta och driva företag är större än trycket på män att göra
detsamma.
I denna skrift diskuterar jag kvinnors företagande och den politiskt
aktuella frågeställningen om det kan och bör ökas. Bakgrunden är den
forskning jag bedrivit i ämnet under snart trettio år. Den omfattar dels
två stora projekt som avslutats med sammanfattande böcker, dels en hel
del mindre studier och uppdrag i samarbete med företagarorganisationer
och myndigheter. Jag bygger också på många års erfarenhet av att
utbilda, coacha och tala för företagare, speciellt kvinnor som är företagare.
De övergripande frågeställningarna som kommer att behandlas är:
o Vad är kännetecknande för kvinnors företagande
o Kan kvinnors företagande öka
o Bör kvinnors företagande öka
Skriften är upplagd så att jag i detta inledande kapitel diskuterar företagandet
i allmänhet och hur det har förändrats historiskt över tiden. Därefter
diskuterar jag i kapitlet Företagandets könsprägling hur företagandet
har fått en tydlig prägling av att vara något manligt, som förknippas med
vad män gör. Dessa delar bildar bakgrund till de följande kapitlen. Först
beskriver jag översiktligt hur företagandet i allmänhet och kvinnors
företagande i synnerhet ser ut i kapitlet Hur ser företagandet ut i Sverige
idag. Med detta som avstamp ger jag mig sedan, i kapitlet Kvinnors företagande,
lika och olika mäns företagande, in i en diskussion om eventuella
skillnader. Här bygger jag till mycket stor del på mina egna studier, men
ger också en överblick över forskningsläget internationellt. I kapitlet
Två forskningsprogram om kvinnors företagande summerar jag erfarenheter
från våra stora studier. Slutligen återkommer jag, i det avslutande kapitlet
Måste alla bli företagare, till en diskussion kring grundfrågan: Kan
och bör kvinnors företagande öka
Företagandets historia och villkor
Trots att jag inte är historiker har jag med åren kommit att uppfatta den
allmänna historielösheten som ett stort problem. Den som inte känner
till – åtminstone grunddragen – i den ekonomiska historien bildar sig
12

åsikter och fattar beslut på delvis felaktiga grunder. Jag har exempelvis
roat mig med att fråga människor om hur vård och omsorg sköttes innan
den offentliga sektorn växte fram, framför allt under 1960-talet. Det är
ganska häpnadsväckande hur många som på allvar tror att till exempel
barnomsorg var ett slags lönsamt företagande innan den offentliga sektorn
tog över ansvaret. Så var faktiskt inte fallet. Innan den offentliga
barnomsorgens framväxt sköttes omsorgen till största delen obetalt. Om
mamman inte var hemma så sköttes barnen av andra familjemedlemmar
eller vänner. För de riktigt olyckligt lottade fanns det godhjärtade (ofta
bättre bemedlade kvinnor) som anordnade omsorg som välgörenhet. De
som hade råd kunde anställa en barnflicka, dessa kvinnor arbetade ofta
för kost och logi och en liten penning. De kan knappast beskrivas som
vinstdrivande företagerskor. Barnomsorg har alltså aldrig varit ett
vinstdrivande företagsprojekt i Sverige – och det finns naturligtvis en
anledning till det. Skalbarheten, det vill säga möjligheten att utöka verksamheten
utan att anställa mer personal eller hyra större lokaler, är
mycket liten. Dessutom är barnomsorg traditionellt ett kvinnogöra som
varit obetalt. Därför är det svårt att ta ut priser som ger stora vinster.
Den här sortens missuppfattningar skapar många myter även i Googleseklet.
Det är alltså viktigt att ha en historisk bakgrundsteckning när vi
beskriver kvinnors företagande idag, liksom när vi beskriver företagandet
generellt sett. Jag begränsar mig här till att ge några exempel på stora
förändringar i hur företagandet bedrivits, med början vid omvandlingen
från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Idag har vi gått från industrisamhälle
till tjänstesamhälle, vilket ytterligare har påverkat företagandets
former. Före industrialiseringen fanns i princip inga andra formella
organisationer än kyrkan och militären. Skråväsendet var visserligen en
organiseringsprincip i sig, men inte lika inflytelserik som kyrkan och militären.
I övrigt var alla sammanhang familje- eller byabaserade.
Idag kan vi inte vända oss ett kvarts varv utan att stöta på ännu en
organisation. Vårt nutida samhälle är så genomorganiserat att vi kommit
att se organisationer som levande. En intressant parentes är att man för
drygt 100 år sedan såg företag som omoraliska (Bakan 2004). Att starta
företag var, fram till industrialismens genombrott, förenat med starka
tillståndskrav, reglerat genom skråväsendet. När industrialismen vann
13

mark luckrades detta upp och man bildade temporära företag, projekt,
för speciella syften – till exempel att köpa, frakta och sälja en last. Därefter
avslutades företaget/projektet. Med tiden fick dessa företag mer
långvarig karaktär – framför allt när det började etableras industrier med
stora och långsiktiga kapitalbindningar. Företagarna var personer med
uppfinningar eller med kapital som startade verksamheter, i synnerhet
tillverkningsföretag där vinstutsikterna länge var mycket goda. De tidiga
industriföretagen växte sig ofta ganska starka. Det är i kölvattnet av
denna första våg av industriföretag som min generation har växt upp,
med ett ökande välstånd som följd. Utvecklingen stannade inte med den
första etappen av industrialisering. Teknologin har under nästan två sekel
ständigt gjort landvinningar så att produktionen har kunnat effektiviseras.
Modern teknologi har lett till internationalisering och en ekonomisk
dominans av globala företag och kedjor. Samtidigt är de flesta företag –
över hela världen – mycket små.
Vid slutet av 1900-talet började vi se att tillväxt inte längre var lika
självklart. Ökningstakten avstannade och vi stod inför en tydlig förändring
av den globala scenen, som fortfarande är i full gång. Redan för
några decennier sedan visade en uppmärksammad studie (Birch 1979) att
det faktiskt, i motsats till vad många trodde då, var de små och medelstora
företagen som stod för tillskottet i sysselsättningen. Ännu tidigare
hade det visats att forskning och utveckling var mer effektivt i småföretag
(Cooper 1964). Senare forskning har bekräftat dessa resultat. Politiker
i de flesta länder insåg därför att nyföretagandet borde uppmuntras.
Detta har pågått under några decennier och manifesteras i en mängd
politiska åtgärder för att stimulera företagandet. Framför allt gäller detta
sådant företagande som är innovativt och kan leda till snabb företagstillväxt.
Men företagandet ökar inte i den utsträckning som politikerna önskat
och önskar. Dessutom har vi för närvarande en lågkonjunktur som förvärrar
situationen med ökande arbetslöshet. Som i tidigare lågkonjunkturer
(1930-talet till exempel) ökar då nyföretagandet och de arbetslösa
uppmuntras och uppmanas att starta eget. Detta kallas inom forskningen
för nödvändighetsföretagande, till skillnad från möjlighetsföretagande
som bygger på att man startar företag för att man vill, inte för att man
måste. Det finns ingenting som säger att det alltid är dåligt att starta
14

företag för att man är tvungen – det kan gå hur bra som helst. Problemet
är att många av de som tvingas till att bli företagare har mycket dåliga
förutsättningar för att klara av att driva företag. De är ofta arbetslösa
och har inget nätverk, de har inget kapital, de är ofta nya invandrare och
de har ingen erfarenhet av företagande.
Kvinnors företagandehistoria
Sedan slutet av 1980-talet har också andra grupper, förutom arbetslösa,
blivit föremål för politikernas intresse, speciellt i lågkonjunkturer. En
sådan grupp är invandrare, en annan är kvinnor. Med stöd av internationell
data, som Global Entrepreneurship Monitor (GEM) producerar,
konstateras att det är en lägre andel kvinnor än män som är företagare.
The Global Entrepreneurship Monitor
The Global Entrepreneurship Monitor, GEM, är världens största studie av entreprenörskap.
Undersökningen omfattar 54 länder (2010) och är ett världsomspännande,
unikt forskningsprojekt. Syftet är att årligen mäta och analysera entreprenöriell
aktivitet i alla medverkande länder.
Projektet har vuxit från tio medverkande länder vid starten 1999, till förra årets
54 länder, och växer hela tiden. Resultaten presenteras bland annat i en global,
sammanfattande årsrapport och i nationella rapporter från medverkande länder.
Resultaten finns tillgängliga för alla intresserade: policy-makers och forskare
världen över.
Från 2010 har Entreprenörskapsforum ansvar för de årliga undersökningarna för
Sveriges del. Den senaste globala rapporten, GEM Global 2009 Report, finns att
ladda ned på forumets hemsida.
www.entreprenorskapsforum.se
I den politiska agendan har stor vikt lagts vid denna underrepresentation.
Det är underligt eftersom förhållandet är förbryllande konstant över hela
världen, ungefär en kvinna på tre män. Däremot har de olika länderna
dramatiskt olika stora andelar, totalt sett, som startar eget. Här ligger
variationen mellan cirka tre och fyrtio procent.
Det finns många anledningar till att kvinnor är underrepresenterade
som företagare. Jag kommer att ta upp dessa närmare längre fram. Här
15

vill jag påminna om några fakta som historiskt sett har hindrat kvinnors
företagande:
o Före 1846 var det inte möjligt för kvinnor i Sverige att starta företag.
1846 fick begränsade kategorier kvinnor, under begränsade former,
denna rätt. Änkor, skilda eller ogifta fick utföra vissa hantverk och
idka viss handel.
o Först från slutet av 1800-talet började kvinnors villkor luckras upp.
Gifta kvinnor fick bestämma över egen inkomst (1874) och ogifta kvinnor
blev myndiga från 21 år (1884).
o Det dröjde fram till 1921 innan även gifta kvinnor blev myndiga från
21 år och kvinnor fick rösträtt i Sverige.
Kvinnors deltagande i utbildning och yrkesliv har utvecklats långsamt
och deras företagande är en spegling av detta. Som jag återkommer till
ökar kvinnors företagande över tiden, men den största andelen kvinnor
som företagare, historiskt sett, hade vi i Sverige strax före välfärdsstatens
inträde på 1930- och 1940-talen. Då var närmare 10 procent av kvinnorna
företagare – de hade mjölkaffärer, kaféer med mera.
Under den tid vi talar om här, 1930- och 1940-talen, var kvinnor inte
ute på arbetsmarknaden i samma utsträckning som nu. Många av de
som hade ekonomiska möjligheter var hemmafruar. De som inte var
hemmafruar fick ofta pussla för att få ihop familj och arbete, då barnomsorg
och annat stöd inte fanns eller var dyrt. Det var också länge
ganska vanligt med hemarbete, till exempel att utföra sömnad eller tvätt
i hemmet. Dessa kvinnor var varken anställda eller företagare i konventionell
mening. De utförde uppdrag åt andra, uppdrag som gick att kombinera
med hushållsarbete och barnomsorg. Eftersom många kvinnor
inte hade 8 till 5-jobb kunde de ägna en del av sin tid åt att handla i alla
de små butiker som fanns. Dessa butiker var specialiserade – man köpte
mjölk i en affär, bröd i en annan och kött i ytterligare en annan affär. När
kvinnor började förvärvsarbeta i högre utsträckning fanns det inte
utrymme att ägna så mycket tid åt att handla. Samtidigt drev effektivitetskrav
fram en företagskoncentration och vi fick stora handelskedjor,
i stället för många små företag. När välfärdsstaten började byggas togs
industrin som förebild och lösningen blev stora organisationer. Många
16

små butiker fick slå igen, de kunde inte konkurrera med de nya, stora
företagen. Utbudet av arbeten på den reguljära arbetsmarknaden tillsammans
med omstruktureringen från många små till få stora butiker
ledde tillsammans till att kvinnors företagande minskade ganska snabbt
för att på 1950-talet ligga på ungefär samma nivå som idag. Vi har sett
en långsam ökning av kvinnors företagande från 1980-talet, men sedan
dess har trots allt kvinnors andel bara ökat marginellt. Totalt ligger andelen
fortfarande på knappt 25 procent, medan andelen bland nyföretagare
har ökat till drygt 30 procent. Ökningen beror bara delvis på att en högre
andel kvinnor startar företag, en del beror också på det fortsatta skiftet
till ett tjänstesamhälle. Kvinnor har traditionellt haft större andelar av
handel och tjänster än av tillverkning. Annorlunda uttryckt så ökar antalet
företag inom handel och tjänster när den sektorn växer medan
antalet företag inom tillverkning inte alls ökar i samma takt. Därmed blir
den relativa andelen företag förskjuten från tillverkning till högre relativa
andelar för handel och tjänster. Även om kvinnors andelar av företagandet,
inom respektive sektor, skulle vara konstant skulle branschförskjutningen
medföra att den totala andelen kvinnor som företagare
skulle öka. Det är alltså inte en massiv ökning av just kvinnors företagande
utan snarare effekten av en omstrukturering där branscher med
extremt stor manlig dominans (som tillverkning) förlorar mark i antal
och andel företag.
En annan viktig anledning till att kvinnors företagande är lägre än
mäns är att kvinnor fortfarande har lägre sysselsättningsgrad än män,
73 procent jämfört med 78 procent år 2008 (OECD 2010). Allt annat lika
kan vi förvänta oss att ungefär fem procent färre kvinnor är aktiva som
företagare utifrån dessa siffror. Fortfarande tar kvinnor ett större ansvar
för familjen och lägger ner mer tid på hushållsarbete, vilket gör att tiden
för att starta och driva företag är mindre än för män. Sammantaget
finns det alltså många anledningar till att kvinnors företagande är lägre
än mäns företagande. Men det finns ingenting som säger att kvinnors
företagsamhet är lägre än mäns, bara att kvinnor startar färre företag
än män gör. Det är viktigt att skilja på företagsstart, företagsamhet
och ägande.
17

Företagande, entreprenörskap, ägande
Idag skiljer man inte mellan begreppen företagande och entreprenörskap.
Outtalat ser man också ägandet av företag som synonymt med företagande.
Men egentligen finns det tydliga skillnader mellan dessa tre funktioner,
eller roller. Att vara företagare, att ha ett företag, betyder inte med
automatik att man är entreprenör. Man kan också vara företagare,
i bemärkelsen starta ett företag, utan att vara majoritetsägare. Tidigare
var forskningen noggrann med att separera dessa funktioner – den som
hade en idé och utvecklade den betecknades som entreprenör oavsett
om han eller hon startade ett företag. Den som drev ett företag betecknades
som företagare, eller ofta ledare, oavsett om det var han eller hon
som hade startat företaget eller hur stort ägandet var. Den som hade
ägarandelar betecknades som ägare. I praktiken finns det många människor
som är entreprenörer, företagare och ägare samtidigt, men det
finns alldeles för många undantag för att detta ska vara självklart. I den
här skriften väljer jag att följa dagens språkbruk och använda beteckningen
företagare och företagande även när det egentligen mer är fråga
om ägare/ägande eller entreprenör/entreprenörskap. Anledningen är att
statistiken är uppbyggd så.
Men jag vill ändå markera att det finns en mängd entreprenöriella
handlingar och personer som inte täcks in i företagandebegreppet. Det
kan gälla allt från projekt som aldrig sätts i ett företag, till frivilliga långsiktiga
samarbeten där entreprenörskap är navet, men där organisationen
är så löslig att inget formellt företag någonsin uppstår. Även om det är
vanligare (och lättare) att forma ett helt nytt företag när man har en
affärsidé så går det naturligtvis att vara företagsam eller entreprenöriell
i en existerande organisation – eller utanför organisationer. Ett bra exempel
på ett storföretag som lyckats med att uppmuntra entreprenörskap är
Sigma. Där har man utvecklat ett system där de anställda startar ett företag
i företaget om de har en idé som verkar bra. För ägarna blir det ett
utmärkt sätt att behålla värde i företaget. Idéerna hade annars mycket
lätt kunnat resultera i ett antal avknoppningsföretag. Ett exempel på
entreprenöriellt beteende utanför de etablerade organisationerna var när
Cirkus Cirkör startade som ett frivilligprojekt.
18

Statistiken hänger inte med
Jag vill också säga något om statistiken. Företagandet är så komplext och
dynamiskt att statistiken aldrig riktigt hänger med – ett exempel är att vi
nästan alltid ser en ganska stor post ”övrigt” i branschklassifikation på
olika nivåer. Anledningen är bland annat att nya typer av företag dyker
upp hela tiden. När de ska klassificeras försöker man välja lämplig
bransch men hamnar inte alltför sällan på ”övrigt”. Efter en tid kan antalet
företag som gör samma sak vara så många att klassificeringen får ändras.
Ett exempel är hela IT-sidan där utvecklingen på företagssidan varit
mycket snabbare än branschklassificeringen hunnit med. Vem hade för
20 år sedan kunnat tänka sig att dataspelskonstruktion skulle vara så
vanligt som det är idag Eller att det skulle finnas så många andrahandsaffärer
Det är inte bara branschkodningen som ställer till problem för oss
som vill förstå företagandet – i de officiella registren kodas företag efter
den dominerande branschen. Om man har ett företag som tillverkar och
säljer kläder så kommer företaget att klassas efter det som utgör den största
delen. I dagens samhälle är det extremt vanligt att företag har många
olika affärer, som det nämnda exemplet tillverkning och försäljning, men
också att man är konsult samtidigt som man tillverkar något eller har
någon annan kombination av verksamheter.
Det finns dessutom många olika sätt att beräkna omfattningen av företagandet.
Många företagare har mer än ett företag och många företag
har mer än en företagare. Bara detta faktum gör att det är svårt att göra
en enkel statistik. Många företag ingår i koncerner eller andra företagskonstellationer.
Och för att komplicera det hela så är både företag och
företagare extremt rörliga. Även om vi skulle lyckas lägga fast exakt hur
många företag och hur många företagare det finns vid en viss tidpunkt
så dröjer det inte länge förrän situationen är ändrad. Om vi ser till gruppen
företag så är den ganska stabil över tid, men i denna stabilitet finns
en ständigt in- och utflöde. Samma gäller för företagargruppen, det vill
säga att det på totalnivå är ganska stabilt, samtidigt som det är många
individer som går in i eller ut ur företagandet. En del gör det till och med
samtidigt – man slutar som företagare i ett företag men börjar som företagare
i ett annat.
19

Hur definierar man en företagare
Slutligen har vi själva definitionen av en företagare. Detta kan diskuteras
rent teoretiskt och filosofiskt. Det görs oftast i de termer jag angav
ovan, det vill säga att vi pratar om vem som är entreprenör, företagare,
företagsledare och/eller ägare. Men det finns många svåra ställningstaganden
när vi ska bestämma vad som avgör vem som är vem. Ägandet
är kanske det enklaste – om företagande ska definieras som den som
äger företaget kan vi ganska lätt ta fram data. Problemet är att ibland är
ägandet spritt på många. Är alla dessa då företagare Eller behövs det att
man är majoritetsägare En del företag – även små – ägs i komplicerade
företagskedjor som inte alltid gör det lätt att identifiera fysiska ägare.
Om vi tror att företagande bäst beskrivs som den som driver företaget
kan vi gå på det som kallas operativa företagsledare. Där får vi fram
data om alla som har huvudansvaret för företag. Problemet är att inte alla
dessa är självständiga, en hel del är anställda av dem som äger företagen.
Det vi forskare gör är att vi då kopplar ägarregister mot vilka som är
företagsledare och tar fram gruppen som är både och. Men även detta
mått har sina klara nackdelar. Det är inte alls säkert att den som formellt
är företagsledare är företagaren även om hon äger majoriteten. En stor
del av företagen drivs i praktiken av team av människor – oftast är det
ett mini-team, det vanligaste är att det är makar eller sambos. I sådana
nära team flyter ofta uppgifterna mellan personerna i företaget. Att utse
en formell ledare har mer att göra med myndigheternas krav på att det
ska finnas en sådan än på att verkligheten ser ut så.
Entreprenörskapet är viktigare än entreprenörerna
Det absolut svåraste att sätta mått på är vem som är entreprenör. Att
vara entreprenör handlar om att vara nyskapande. Hur sätter man ett
enkelt mått på det Entreprenör och innovatör är båda begrepp som är
ganska svåra att mäta. De ligger dessutom nära varandra – skillnaden är
att entreprenören tar sin nyhet och omsätter den. Innovatören kan vara
entreprenör, men inte nödvändigtvis. Ett enkelt sätt att mäta antalet innovatörer,
åtminstone tekniska, är att se vilka som tagit patent. Någon så
enkel indikator finns inte för att mäta antalet entreprenörer. Det betyder
20

inte att det inte går, även om jag för egen del tror att det vettigaste vore
att försöka komma åt kärnan i det som är entreprenörskapet, handlingarna,
snarare än de som utför dessa handlingar. Problemet är att det finns
så många slags entreprenörer. Vi har en flora av begrepp som delvis
täcker in variationen: entreprenör, intraprenör, social entreprenör eller
samhällsentreprenör, bara för att nämna några. Det här är viktigt att ha
i minnet, även när man, för enkelhetens skull, studerar företagare. Att
vara företagsam och entreprenöriell är mer än att vara företagare. Men
samtidigt har jag över åren sett så många företagare som med tiden blir
allt mer entreprenöriella – just för att de arbetar i sitt eget företag och
därför tvingas sköta allt själva. Samhället skulle vara mycket mer statiskt
och långsamt utan entreprenörer av alla de slag som arbetar i andras
organisationer, i sina egna företag eller helt utanför alla slags organisationer.
Det har utvecklats en konvention som säger att entreprenör är den
som startar ett företag och den som driver företag. Den här definitionen
gör att det blir ganska lätt att mäta antalet entreprenörer, man ser på
vem som äger och driver företag och på vem som startar företag. Som jag
nämnt finns det redan där en del svårigheter rent datamässigt, men det
är ändå en ganska enkel definition eftersom företag och företagsstarter
registreras rätt bra i de flesta västerländska länder. Den absolut största
nackdelen är att det här sättet att mäta har gjort att vi fördunklar skillnaden
mellan att vara företagare och att vara entreprenör. Det är en
skillnad som de facto finns, men som håller på att tappas bort eftersom
de praktiska definitionerna glidit samman. Av denna anledning föredrar
jag personligen att tala om företagare snarare än om entreprenörer. Det
är faktiskt för det mesta företagare vi talar om, inte entreprenörer, när vi
bygger våra studier på offentlig statistik.
Med denna korta diskussion om företagandets historia och dess
nyckelbegrepp har jag beskrivit ramen för kvinnors företagande. Historien
är extremt viktig, nuläget är alltid ett resultat av tidigare förhållanden
och hur utvecklingen har varit. Visst kan vi ibland ändra på saker
ganska snabbt, men vi måste också inse att det oftast tar tid innan förändringar
ger avtryck i strukturerna. Jag har också diskuterat att handlingen,
företagande, i grunden är mer central än aktören, företagaren, eller
formen, företaget. Här har vi som sagt en konvention där företagaren
21

sätts i fokus mer än vad hon/han/de faktiskt gör. Betoningen på företagaren
som person hör också ihop med könspräglingen av företagandet.
Detta diskuterar jag i nästföljande kapitel.
22