Här kan du läsa hela rapporten med bilaga 1-3.

Sammanfattning
I projektet har lantbrukare intervjuats och graderingar av ogräs har genomförts med syfte att ta
reda på hur ogräsförekomst, växtföljder och odlingsresultat förändras vid övergång till
radhackning inom ekologisk spannmålsodling. Resultaten har bland annat använts för att styra
framtida utvecklingsinsatser till rätt områden.
10 gårdar har deltagit i en intervjuundersökning, där samtliga ligger i slättområden med bra
förutsättningar för växtodling. Alla gårdar har investerat i radhackningsteknik som de utnyttjar på
hela gårdens areal och målsättningen är att alla grödor i växtföljden ska hackas. Förutom
radhackan utnyttjar samtliga gårdar ogräsharv som komplement för att komma tillrätta med
ogräsproblemen. Gemensamt för gårdarnas växtföljder är att de är intensiva med mycket
spannmålsodling i kombination med proteingrödor och/eller vallfrö. Det är växtodlingsgårdar
utan fastlagd växtföljd, även om en strategi för växtföljden finns på de flesta av gårdarna. Några
förändringar som odlarna tror på tack vare radhackan är möjlighet till intensivare växtföljder med
större andel stråsäd, ökad frihet vid val av grödor och möjlighet att göra insådder av frö mellan
raderna i huvudgrödan. Samtliga menar att radhackning är en nödvändig teknik för att de ska
kunna fortsätta med ekologisk odling. Rotogräsen tistel och kvickrot upplevs vara de största
problemogräsen och är också anledningen till att gårdarna investerat i tekniken. Många upplever
redan att ogräsen har minskat i förekomst jämfört med före investeringen.
Kävegödslingen var störst till höstraps. I alla grödor ligger till de tillförda mängderna kväve klart
under den rekommenderade kvävegivan för konventionell produktion. Mängden tillfört kväve
varierar ganska mycket mellan gårdarna. Utsädesmängd, radavstånd och antal hackningar är
parametrar som lantbrukaren kan anpassa efter olika grödor och aktuella förutsättningar.
Åkerböna är den gröda där variationen på gårdarna är som störst vad gäller dessa parametrar.
Genom att radhacka och på så vis kunna bekämpa ogräs effektivt förväntar sig lantbrukarna ökad
frihet i odlingen och höjda skördar tack vare minskad förekomst av ogräs. Radhackning för också
med sig ökad arbetstid i fält för lantbrukarna men det ser de inte som något negativt. Många
känner sig säkra på hur de ska använda tekniken men flera anser att det finns för lite information,
speciellt för lantbrukare som inte jobbat med tekniken tidigare. Förutom radhackning nämns
vallen som bra ogräsbekämpare, det är viktigt att jobba med växtföljd och jordbearbetning i
kombination med ogräsharvning och radhackning för att nå ett riktigt bra resultat. Radhackning
är dock en förutsättning för att lyckas med ekologisk växtodling om man inte har slåttervall i
växtföljden.
Inventering av ogräs gjordes på sju av gårdarna under två år. Förekomsten av tistel ökade på de
flesta fälten och det har troligen stort samband med årsmånen. Andra årets grödor var
konkurrenssvaga efter en snörik vinter och flera fält såddes om vilket troligen gav tisteln
konkurrensfördelar mot grödan. Vad gäller kvickrot minskade förekomsten på alla platser utom
en där den var i stort sett oförändrad. Trots att inventeringen gjordes på samma fält båda åren är
resultaten från inventeringen svårtolkade eftersom det varit olika grödor på fältet vilka
konkurrerar olika mycket med ogräsen. Örtogräsförekomsten följer ganska väl mängden kväve
som fältet har gödslats med. En högre mängd tillfört kväve med gödselmedel har gett en större
mängd örtogräs i inventeringen.
Ett mål med projektet var att fånga upp frågeställningar och idéer till ytterligare utveckling och
undersökning. Med utgångspunkt från de synpunkter vi har fått in från lantbrukare i detta projekt
har två nya projektansökningar formulerats. En med syfte att utveckla en radhacka för
försöksändamål och en där vi praktiskt vill studera radhackning i proteingrödor och spannmål.
3