GOTT NYTT Ã R! - Nedervetil

V. Slotte i Nedervetil omtalar att han redan slutfört höbärgningen för sin del vilket även de
flesta andra gjort här i trakten. Men om det kalla vädret fortfar kommer det att inverka menligt
på återväxten.
(Öb 25.07 -56)
Hembygdens röst
( Festdikt för hembygdsdagen i Nedervetil den 29 07.1956)
Helge Skog
Arbetets glädje och hemmets ro och den mättande dagliga brödet,
barndom och minnen och hopp och tro och det stigande överflödet,
allt som var sträng i mitt väsen rör har jag min hembygd att tacka för.
Fostran och vård som från barn jag rönt och värme och ljus från härden,
allt som är soligt och ljus och skönt och ädelt och gott i världen
och som ej år eller tid förstör har jag min hembygd att tacka för.
Språket från barndomens tidiga år och sånger och ton och visa,
vindsus och lärksång i vaknande vår och allt som ger sinnet lisa,
livet omkring mig som aldrig dör har jag min hembygd att tacka för.
Sommarnattsljuset kring fält och lid, blommorna, löven, gräsen,
vajande rågfält i mognadens tid med sagornas skymningsväsen,
allt vad jag ser och vad örat hör har jag min hembygd att tacka för.
Höstarnas skörd av vildbär och säd, färggranna löv som faller.
Vintrarnas stjärnor och snötyngda träd och gnistrande snökristaller,
allt som min känsla till värme rör har jag min hembygd att tacka för.
Fädernas arv, som jag fått i vård att förvalta och värna,
vill jag befästa i egen gård och se som en lysande stjärna.
Hembygdens mark skall när, själv jag dör, kommande släkte ha att tacka för.
II
Bygden som ligger framför oss i grönska och ljus
under höga skyar är den som fostrat och närt oss.
Ingen kan ge oss större gåvor än vår egen mor.
Djupt i jorden går våra rötter.
Endast här är vi hemma med vår ande.
Vi är ett med marken där vi går och bor på egen grund.
Vi har druckit ur markens källor
och öst styrka ur rymd och djup.
Så har vi växt ihop med skogarna, fälten och alla barska backar,
med älvens glid, forsarnas brus och de grå ladorna
Allt har blivit oss kärt och oändligt kära
ej blott tingen också människorna.
(Öb 02.08 -56)