GOTT NYTT Ã R! - Nedervetil

vidare, med smärre avbrott. Hösten 1952 fick man förslagsskiftet klart för första gången, och
75-80 % av bönderna godkände sina nya hemmanslotter genast. Sedan diverse ändringar
gjorts har nu 95 % av delägarna godkänt åtgärdsförslaget.
Rätt många frivilliga utflyttningar har redan gjorts i Nedervetil, medan tvångsförflyttningarna
återstår. Härvidlag yppar sig givetvis att ganska stort missnöje med skiftet, men till den saken
har vi anledning att återkomma i en senare artikel..
Nyskiftet är emellertid inte bara utflyttning av gårdar. Det gäller också att bygga vägar
till de nya gårdarna.
En 7-8 km väg har byggts från prästgården till Pelo och Markusbacka, och 6-7 km från
Murick till Hästbacka och till Backända är likaså färdig. Vidare kommer vägar att byggas på
sträckorna Sandbacka-Storkärr, Markusbacka-Karleby sockenrå och Skriko-Markusbacka.
Vad som lämnat på efterkälken är torrläggningarna påpekar Slotte. Nästan hela
förrättningsområdet borde nydikas, och det i brådskande ordning. En del diken är färdiga
redan, medan undersökningar har gjorts och kostnadsförslag godkänts beträffande andra. Det
är de statliga instanserna som sölar, så att vi inte kan sätta igång med torrläggningen.
Och när kan då nyskiftet i Nedervetil vara klart
Det beror på det, säger Slotte. I bästa fall är det klart inom två år, men vill det sig riktigt illa,
så räcker skiftet ännu fem, ja, kanske tio år.
Och rör man sig ute i bygden så får man minsann bekräftelse på Slottes ord. På en del håll
råder det stort missnöje med skiftesförrättningen, medan inställningen på andra håll lutar mer
åt tillfredsställelse.
Sid
(Öb 21.09 -55)
Nyskiftet
Längs vägen från Pelo till Markusbacka i Nedervetil ligger överallt nya gårdar. Här har de
bönder, som redan flyttat ut, slagit sig ner. En del håller ännu på att bygga, medan andra är
klara. Vi stannar vid en av de nybyggda gårdarna och stiger in för att se, hur en utflyttad
nedervetilbonde har det.
Och missnöjd är han minst av allt med sin nya tillvaro. För tre veckor sedan flyttade Levi
Högnäs från Pelo gårdsgrupp där sammanlagt femton bönder har trängts med varandra. När
nyskiftet är klart, skall bara fyra av dem vara kvar där.
Och som sagt, Levi Högnäs är nöjd:
Jag har väntat i femton år på att få flytta, säger han. Och nu äntligen har jag hunnit slå mig
ner på det nya stället.
Och varför är det då så bra att få flytta bort från gemenskapen i gårdsgruppen på Pelo
Det var nog inte så mycket gemenskap, utan desto mer brist på svängrum därstädes, påpekar
Högnäs. Här har man lugn och ro. Och så är det förstås det, att man får allt mark på ett ställe.
Tidigare hade jag hemmanet delat i femton delar. Korna gick på bete långt från hemmet, och
kreaturen mjölkade naturligtvis sämre av det mykna traskandet mellan fähuset och utskiftet.
Men blir det inte dyrt att flytta
Jo det är klart, att det kostar. Både arbetskraften och byggnadsmaterialet är dyra.
Totalkostnaderna blir för min del ca 5 miljoner mk, inklusive kostnaderna för uppförande av
växthusen. Ungefär hälften av denna summa är jag tvungen att punga ut med nu, medan
statslånet täcker resten.
Och de gamla gårdarna på Pelo rivs. Visst kan det vara en aning vemodigt att se det gamla
försvinna, men det är nödvändigt. När gårdarna står vägg i vägg, och man knappt har egen
gårdsplan en gång, då är det bäst att flytta. Livsrum måste man ha.
En del bönder har alltså redan flyttat, medan andra vägrar att flytta frivilligt. Motiveringen är
att de inte godvilligt ger sig iväg till de anvisade nya boplatserna skall vi återkomma till.
(Öb 22.09 -55)