Etiska frÃ¥gor tar plats i Norge

More documents

Recommendations

Info

förnyats i försök att bättre nå ut i bioingeniörens vardag. Den senaste versionen kom till under min tid som ordförande för rådet, 2005. Under år 2006 förelåg en engelsk översättning inför IFBLS:s kongress i Syd-Korea. BFI och dess dåvarande ordförande, Gry Andersen, är nämligen, med rätta kanske, stolta över sin presentation. Gry Andersen är nu president i IFBLS och prioriterar utformningen av internationella ”Codes of ethics”. Kursen fortsatte med ”Etiske teorier og verditenkning”, en central och tung del i en kurs av detta slag. Einar Aadland, 1.amanuensis vid Diakonhjemmets Högskole i Oslo, också författare till en rad böcker i etik, gjorde en god och klok insats för att levandegöra ”torr” teori, ingen enkel uppgift, men nödvändig som bas för vidare reflektion. Senare i kursen, samma dag, under tema ”Kommunikasjon og dilemmatrening”, gavs en fin illustration till, hur dessa teorier kan fungera i vardagen. En modig och erfaren bioingeniör, Kirsti Holden, presenterade inför oss alla ett dilemma hon upplevt. Einar Aadland var med henne med frågor och kommentarer, som hjälpte henne att komma med utfyllande information för ökad förståelse. Så ”kopplades” ägaren av dilemmat bort och vi i publiken, som alla kände oss igen i den aktuella problemställningen, kunde komma med våra reflektioner och erfarenheter. Slutsatsen blev, att Kirsti löst sitt dilemma på ett klokt sätt – vi skulle, troligen alla, handlat som Kirsti. Det blev verkligen en spännande upplevelse under Einar Aadlands kunskapsrika indirekta ledning. Han förmådde locka fram mycken etisk reflektion bland de närvarande bioingeniörerna. I en sådan situation handlar det mycket om att skapa trygghet, en väsentlig faktor i etikens spännande värld! UNDER NÄSTA TEMA, ”Yrkesetikk”, mötte vi Anne Rösvik, bioingeniör och forskare vid Universitetet i Bergen. Anne är också medlem av Bioteknologinemnda, ett rådgivande organ för Stortinget (Norges Riksdag) i frågor rörande bioteknologi och genteknologi. Som Anne ser det, är vår identitet en fråga om kompetens och om tillhörighet. Enligt Anne är vår kompetens preanalytisk, analytisk och postanalytisk och tillhörigheten är helsefag – ”anledningen till att vi är här är, att vi har ansvar och omsorg för patienterna”. I detta sammanhang bör det påpekas, att BFI:s Yrkesetisk råd planerade etikkursen. Fr. v. Tina B. Withbro, Elin Öien Örvoll (tid. ordförande), Turid Aarhus Braseth, Marit Steinsund (nuvarande ordf.), Vigdis Fjeld (observatör från styrelsen för BFI), Cecilie Okkenhaug, Marie Nora Roald (sekreterare) i Norge tar de biomedicinska analytikerna blodproven av patienterna. Men det sker stora förändringar på många arbetsplatser – av ekonomiska och organisatoriska skäl prövar man nu ordningar, där sjuksköterskor tar proven ute på avdelningarna. Debattens vågor går höga såväl ute på respektive arbetsplatser som inom BFI. I Norge har detta kommit att handla om bioingeniörernas identitet. Att ta ett blodprov på ett korrekt sätt kräver god utbildning och är en viktig del av den preanalytiska kompetensen. Därför är detta, enligt BFI, en bioingeniörs ansvar. Anne tog också upp kollegial etik. Den handlar om, hur vi tar vara på oss själva för att så kunna ta vara på våra kolleger. Hon föreslog, att man på våra arbetsplatser skulle ha en slags ”nödhjälpscentraler”, där det skulle finnas tid och rum för att få ventilera och bearbeta vanskliga upplevelser! Vi mötte en läkare, Ragnar Hotvedt, vice ordförande i Rådet for legeetikk. Rådet har en speciell roll och stor makt. De beslut, som fattas, kan inte överklagas. Det handlar om att förvalta etiken så, att man skall kunna lita på läkarna, att ”etikens fana” hålles högt inom en yrkeskår, som har ett sådant speciellt och svårt ansvar. Läkarna har en lång etisk tradition att stödja sig på, ett av världens äldsta yrken och deras yrkesidentitet är tydlig, stark, liksom etiken. Vi fick en spännande orientering in i de frågeställningar, som en medlem av Rådet for legeetikk möter. Där ”haglar” det in klagomål, enligt Hotvedt, och det framgick med all tydlighet, hur vansklig och utsatt läkarnas yrkesroll är. Sammanhållningen inom läkarkåren är stark och kanske är det helt nödvändigt i ett sådant utsatt yrke ”Hon föreslog, att man på våra arbetsplatser skulle ha en slags ‘nödhjälpscentraler’, där det skulle finnas tid och rum för att få ventilera och bearbeta vanskliga upplevelser!” UNDER TEMA ”Empatisk kommunikation” hade man engagerat en föreläsare med retorik och etik som specialkunskap. Retorik – konsten att tala. Själv kallade han sig författare, förläggare och förkunnare med stickorden ”det rätta och det goda”. Hans Ivar Kristiansen ville få oss att förstå viktiga moment i samband med kommunikation, som t. ex. att hålla ett anförande, föredrag eller att skriva en artikel, etablera god kontakt med en kollega eller en patient.. Det är ”saken”, ”budskapet”, som skall fram – jag är förmedlaren. Hur skall jag lyckas i att få LABORATORIET 2/2009 9
mina åhörare att bli aktiva deltagare – få patienten att verkligen lyssna och förstå, verkligen bli informerad Kollegan att inse och känna, att jag önskar en ömsesidighet i samtalet Han gav oss en retorikens kompass: ”Logos - ethos – pathos”, av Kristiansen omformulerat till vikten av språket, språkbruk, vikten av att skapa mening och trovärdighet och sist att beröra, skapa engagemang. Hans Ivar Kristiansens föredrag var i hög grad lärorikt och tankeväckande. Är man i Tromsö, skall man njuta av sjömat! Kvällen ägnade vi oss åt kommunikation i form av en gemensam måltid på en av Tromsös många restauranger. Vi serverades ”skrei-mölje”, en traditionsrik fiskrätt. Skrei är den torsk, som i januari går in mot Lofoten för att gyte, lägga sin rom. Till skreien, kokt i stora, härliga stycken serveras såväl rom som lever och dessutom kinderna och tungan från torskhuvudet, och som alltid till torsk i Norge – rött vin. Detta blev en skön avkoppling efter en innehållsrik dag och tillfälle att skapa nya kontakter eller möta kolleger utanför arbetet. NÄSTA DAG INLEDDES med ”Etik i relationer”. Perspektivet var existentiellt – krishantering, bemästring av upplevelse av sjukdom och död. De flesta av oss bär på såda- Håkon Augdal na erfarenheter och vi möter i våra liv och i vårt arbete medmänniskor, kolleger och patienter, som är drabbade. Sjukhusprästen Håkon Augdal förmedlade några av sina möten från verksamheten på ett stort sjukhus. På ett resursstarkt sjukhus, som det i Tromsö, som också är universitetssjukhus för Nord-Norge, möter man dagligen människor i livets mest utsatta situationer. Och däribland många nära anhöriga med sin sorg och sin förtvivlan. Eva Tiselius Bohlin i samspråk med Ole Danholt Mjös. ”DU KAN UTGJÖRE EN FORSKJELL”! Denna uppmaning om att utgöra en skillnad riktades till oss direkt och starkt av Torgeir Wittersö Skancke, journalist och fotograf, pappa till ett barn med kronisk, allvarlig sjukdom. Hans son har genomgått två levertransplantationer. I bilder, ord och dikter skildrade Torgeir oerhört starkt familjens erfarenheter genom många år. Om det över huvud är möjligt att förmedla sådana existentiella upplevelser, så lyckades Torgeir beröra oss, var och en. Vi bär ju alla på egen sorg och saknad, glädje och hopp. Det kan vara förlösande, att någon förmår sätta ord på sådana upplevelser! För att kunna handla etiskt behöver vi trygghet, tillit. Förutsättningen för det är, att vi känner oss själva och vårt redskap som individer så, att vi vågar vara personliga i våra möten med patienter och kolleger. Att vara professionell tillräckligt mycket, för att våga att inte vara professionell, utan personlig! Detta var budskapet från Torgeir Wittersö Skancke. DENNA TVÅDAGARSKURS i etik famnade mycket! Forskningsetik och samhällets prioriteringar inom vården stod också som viktiga tema på dagordningen. Kjersti Bakken, 1.amanuensis, knuten till institutionen för samfunnsmedicin (samhällsmedicin), Tromsö universitet, gav oss en orientering om forskningsetik och ny aktuell lagstiftning, och om de olika kommittéer, som i Norge reglerar forskningen, viktig information för oss bioingeniörer. Vi blir ju ofta involverade i olika projekt och detta handlar också om vårt ansvar. Olav Helge Förde, professor vid samma institution, föreläste livfullt om ”Helse og politikk”, de svåra prioriteringarna. ”Prioritering i Norge i dag är att säga ja till mera, men aldrig att ta bort något annat. Överförbruk är troligen ett större hälsoproblem än underförbruk”, var Olav Helge Fördes budskap. Han hävdade, att norska politiker lider av styrningsimpotens, samtidigt som de har behov av att visa politisk handlingskraft. Trots detta får man i Norge, enligt Förde, ut mycket av varje ”hälsokrona”. I en jämförelse mellan olika OECD-land hamnade Norge nyligen på andra plats – strax efter Sverige på första plats! ”Etik är kommunikation” – Ole Danbolt Mjös, professor vid den medicinska fakulteten i Tromsö, just avgången ordförande för Den norske Nobelkommitté (som delar ut Nobels fredspris) avslutade kursen. ”De gode ord må fölges av handling” var hans uppmaning till oss, illustrerat med möten med Nobelpristagare som Desmond Tutu, Dalai Lama, moder Theresa och många fler. Mjös är en varm, allmänmänsklig personlighet! Jag har mött honom tidigare och han har en ovanlig förmåga att på ett vardagligt sätt förmedla etik. Han lyfter fram ansvaret för den ”lilla” människan, hur viktigt det är att bli sedd. Mjös´ formulering ”Etik är kommunikation” upplever jag som en nyckel in i ett lås, som öppnar upp in i etikens spännande och utmanande univers! Min reflektion efter BFI:s kurs i etik blir att jag, och som jag tror, alla deltagare, lämnade kursen med ett bagage av mer kunskap, mer insikt, fördjupade och berikade såväl som bioingeniör som människa och medmänniska. Däri ligger styrkan i BFI:s prioritering, att låta etiken få livsrum. 10 LABORATORIET 2/2009
Page 1: BFI:s Etikkurs i Tromsö, 5-6 febru

Etiska frÃ¥gor tar plats i Norge

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?