Etiska frågor tar plats i Norge

BFI:s Etikkurs i Tromsö, 5-6 februari
Etiska frågor tar plats i Norge
Ishavskatedralen har blivit ett landmärke för Tromsö.
SAMTLIGA FOTON: KRISTINA LINDBRATT
AV EVA TISELIUS BOHLIN
Under mina 35 år i Norge har jag
haft glädjen att få uppleva Tromsö
och Nord-Norge vid flera tillfällen
och vid olika årstider. Första
gången var i juni månad, den tiden, då
solen lyser närmast dygnet runt. Människorna
grips av en slags eufori och livet
pågår såväl dag som natt. Vem kan väl
då gå och lägga sig och falla till ro i
strålande sol Och nordlänningen är
öppen och fylld av livsglädje!
Denna gång i början av februari var
mörketiden över och solen kunde upplevas
flera timmar. Över landskapet och
staden låg snön djup och fjällandskapet,
som omger Tromsö är svindlande vackert.
Det är en närmast magisk miljö,
som omger och inspirerar oss, när BFI,
Bioingeniörfaglig institutt, den norska
motsvarigheten till IBL, inbjuder till
Kurs i etikk.
Sedan drygt 1 år är jag åter i Sverige
och börjar så smått bli mera förtrogen
med det svenska samhället och svensk
kultur. Därför är det spännande och
utmanande att få återvända till det land,
där jag, tillsammans med min familj,
levat och verkat under en lång och viktig
tid av mitt liv. En stor del av tiden i
Norge ägnade jag åt BFI och dess Yrkesetisk
råd. Rådet hade anförtrotts ansvaret
för utformningen av denna tvådagarskurs
i etik, den första i BFI:s historia.
De olika medlemmarna i rådet
ledde var sin del under kursens gång. Vi
fick alltså möta såväl dess ordförande
som medlemmarna själva och lära
känna dem – sådant skapar kontakt och
gemenskap – en viktig del av etiken!
Sedan jag återvänt till Sverige får jag
ibland höra uppfattningen, att Norge –
och BFI – ligger långt framme, vad gäller
etik. Jag upplever också uttryck för
djup respekt och aktning för det arbete
och engagemang, som BFI och Yrkesetisk
råd, lägger ned i detta. När BFI har
kurser i t.ex. ledarskap och olika
ämnesområden har etiken alltid sin
givna plats. Denna gång handlade det
enbart om etik! Utmaningen låg redan
där – skulle medlemmarna och andra
intresserade lyckas i att övertyga
arbetsgivare, att detta var angeläget
Att få tjänstledigt med lön för att deltaga
på en tvådagarskurs i etik Kan detta
vara försvarbart i en tid, då såväl ekonomiska
som personella resurser är
knappa och ansträngda Skulle vi i Sverige
kunna försvara detta Min fråga är
öppen! Till kursen i Tromsö kom 70
deltagare från hela landet, däribland
studenter från utbildningen vid universitetet.
Ekonomiskt gick kursen med ett
litet plus, till stor glädje för arrangörerna,
som ju satsat djärvt och entusiastiskt.
Skulle sådant varit möjligt i
dagens Sverige Kanske detta säger
något väsentligt om de kulturskillnader
jag upplever att mina svenska kontakter
givit uttryck för
FÖRSTA DAGEN ägnades information
om Yrkesetisk råd, dess sammansättning
och mandat. Vi fick också en orientering
in i de yrkesetiska retningslinjerna
(riktlinjer), som kom till 1996
efter flera år av utredning, där samtliga
medlemmar var delaktiga. Det skapades
då ett starkt engagemang och en livfull
debatt. De yrkesetiska riktlinjerna har
sedan dess inte reviderats – men presentationen
av dem har omarbetats och
8 LABORATORIET 2/2009

förnyats i försök att bättre nå ut i bioingeniörens
vardag. Den senaste versionen
kom till under min tid som ordförande
för rådet, 2005. Under år 2006
förelåg en engelsk översättning inför
IFBLS:s kongress i Syd-Korea. BFI och
dess dåvarande ordförande, Gry Andersen,
är nämligen, med rätta kanske,
stolta över sin presentation. Gry Andersen
är nu president i IFBLS och prioriterar
utformningen av internationella
”Codes of ethics”.
Kursen fortsatte med ”Etiske teorier
og verditenkning”, en central och tung
del i en kurs av detta slag. Einar Aadland,
1.amanuensis vid Diakonhjemmets
Högskole i Oslo, också författare
till en rad böcker i etik, gjorde en god
och klok insats för att levandegöra
”torr” teori, ingen enkel uppgift, men
nödvändig som bas för vidare reflektion.
Senare i kursen, samma dag, under
tema ”Kommunikasjon og dilemmatrening”,
gavs en fin illustration till, hur
dessa teorier kan fungera i vardagen. En
modig och erfaren bioingeniör, Kirsti
Holden, presenterade inför oss alla ett
dilemma hon upplevt. Einar Aadland
var med henne med frågor och kommentarer,
som hjälpte henne att komma
med utfyllande information för ökad
förståelse. Så ”kopplades” ägaren av
dilemmat bort och vi i publiken, som
alla kände oss igen i den aktuella problemställningen,
kunde komma med
våra reflektioner och erfarenheter. Slutsatsen
blev, att Kirsti löst sitt dilemma
på ett klokt sätt – vi skulle, troligen alla,
handlat som Kirsti. Det blev verkligen
en spännande upplevelse under Einar
Aadlands kunskapsrika indirekta ledning.
Han förmådde locka fram mycken
etisk reflektion bland de närvarande
bioingeniörerna. I en sådan situation
handlar det mycket om att skapa trygghet,
en väsentlig faktor i etikens spännande
värld!
UNDER NÄSTA TEMA, ”Yrkesetikk”,
mötte vi Anne Rösvik, bioingeniör och
forskare vid Universitetet i Bergen.
Anne är också medlem av Bioteknologinemnda,
ett rådgivande organ för
Stortinget (Norges Riksdag) i frågor
rörande bioteknologi och genteknologi.
Som Anne ser det, är vår identitet en
fråga om kompetens och om tillhörighet.
Enligt Anne är vår kompetens
preanalytisk, analytisk och postanalytisk
och tillhörigheten är helsefag –
”anledningen till att vi är här är, att vi
har ansvar och omsorg för patienterna”.
I detta sammanhang bör det påpekas, att
BFI:s Yrkesetisk råd planerade etikkursen. Fr. v. Tina B. Withbro, Elin Öien
Örvoll (tid. ordförande), Turid Aarhus Braseth, Marit Steinsund (nuvarande
ordf.), Vigdis Fjeld (observatör från styrelsen för BFI), Cecilie Okkenhaug,
Marie Nora Roald (sekreterare)
i Norge tar de biomedicinska analytikerna
blodproven av patienterna. Men
det sker stora förändringar på många
arbetsplatser – av ekonomiska och
organisatoriska skäl prövar man nu ordningar,
där sjuksköterskor tar proven
ute på avdelningarna. Debattens vågor
går höga såväl ute på respektive arbetsplatser
som inom BFI. I Norge har detta
kommit att handla om bioingeniörernas
identitet. Att ta ett blodprov på ett korrekt
sätt kräver god utbildning och är en
viktig del av den preanalytiska kompetensen.
Därför är detta, enligt BFI, en
bioingeniörs ansvar. Anne tog också
upp kollegial etik. Den handlar om, hur
vi tar vara på oss själva för att så kunna
ta vara på våra kolleger. Hon föreslog,
att man på våra arbetsplatser skulle ha
en slags ”nödhjälpscentraler”, där det
skulle finnas tid och rum för att få ventilera
och bearbeta vanskliga upplevelser!
Vi mötte en läkare, Ragnar Hotvedt,
vice ordförande i Rådet for legeetikk.
Rådet har en speciell roll och stor makt.
De beslut, som fattas, kan inte överklagas.
Det handlar om att förvalta etiken
så, att man skall kunna lita på läkarna,
att ”etikens fana” hålles högt inom en
yrkeskår, som har ett sådant speciellt
och svårt ansvar. Läkarna har en lång
etisk tradition att stödja sig på, ett av
världens äldsta yrken och deras yrkesidentitet
är tydlig, stark, liksom etiken.
Vi fick en spännande orientering in i de
frågeställningar, som en medlem av
Rådet for legeetikk möter. Där ”haglar”
det in klagomål, enligt Hotvedt, och det
framgick med all tydlighet, hur vansklig
och utsatt läkarnas yrkesroll är.
Sammanhållningen inom läkarkåren är
stark och kanske är det helt nödvändigt
i ett sådant utsatt yrke
”Hon föreslog, att man på våra
arbetsplatser skulle ha en slags
‘nödhjälpscentraler’, där det skulle
finnas tid och rum för att få ventilera
och bearbeta vanskliga upplevelser!”
UNDER TEMA ”Empatisk kommunikation”
hade man engagerat en föreläsare
med retorik och etik som specialkunskap.
Retorik – konsten att tala. Själv
kallade han sig författare, förläggare
och förkunnare med stickorden ”det
rätta och det goda”. Hans Ivar Kristiansen
ville få oss att förstå viktiga
moment i samband med kommunikation,
som t. ex. att hålla ett anförande,
föredrag eller att skriva en artikel,
etablera god kontakt med en kollega
eller en patient.. Det är ”saken”, ”budskapet”,
som skall fram – jag är förmedlaren.
Hur skall jag lyckas i att få
LABORATORIET 2/2009 9

mina åhörare att bli aktiva deltagare –
få patienten att verkligen lyssna och
förstå, verkligen bli informerad Kollegan
att inse och känna, att jag önskar en
ömsesidighet i samtalet Han gav oss
en retorikens kompass: ”Logos - ethos
– pathos”, av Kristiansen omformulerat
till vikten av språket, språkbruk, vikten
av att skapa mening och trovärdighet
och sist att beröra, skapa engagemang.
Hans Ivar Kristiansens föredrag var i
hög grad lärorikt och tankeväckande.
Är man i Tromsö, skall man njuta av
sjömat! Kvällen ägnade vi oss åt kommunikation
i form av en gemensam
måltid på en av Tromsös många restauranger.
Vi serverades ”skrei-mölje”, en
traditionsrik fiskrätt. Skrei är den torsk,
som i januari går in mot Lofoten för att
gyte, lägga sin rom. Till skreien, kokt i
stora, härliga stycken serveras såväl
rom som lever och dessutom kinderna
och tungan från torskhuvudet, och som
alltid till torsk i Norge – rött vin. Detta
blev en skön avkoppling efter en innehållsrik
dag och tillfälle att skapa nya
kontakter eller möta kolleger utanför
arbetet.
NÄSTA DAG INLEDDES med ”Etik i relationer”.
Perspektivet
var existentiellt
– krishantering,
bemästring
av upplevelse av
sjukdom och
död. De flesta av
oss bär på såda-
Håkon Augdal
na erfarenheter
och vi möter i
våra liv och i
vårt arbete medmänniskor,
kolleger
och patienter, som är drabbade.
Sjukhusprästen Håkon Augdal förmedlade
några av sina möten från verksamheten
på ett stort sjukhus. På ett
resursstarkt sjukhus, som det i Tromsö,
som också är universitetssjukhus för
Nord-Norge, möter man dagligen människor
i livets mest utsatta situationer.
Och däribland många nära anhöriga
med sin sorg och sin förtvivlan.
Eva Tiselius Bohlin i samspråk med Ole Danholt Mjös.
”DU KAN UTGJÖRE EN FORSKJELL”!
Denna uppmaning om att utgöra en
skillnad riktades till oss direkt och
starkt av Torgeir Wittersö Skancke,
journalist och fotograf, pappa till ett
barn med kronisk, allvarlig sjukdom.
Hans son har genomgått två levertransplantationer.
I bilder, ord och dikter
skildrade Torgeir oerhört starkt familjens
erfarenheter genom många år. Om
det över huvud är möjligt att förmedla
sådana existentiella upplevelser, så
lyckades Torgeir beröra oss, var och en.
Vi bär ju alla på egen sorg och saknad,
glädje och hopp. Det kan vara förlösande,
att någon förmår sätta ord på sådana
upplevelser! För att kunna handla etiskt
behöver vi trygghet, tillit. Förutsättningen
för det är, att vi känner oss själva
och vårt redskap som individer så,
att vi vågar vara personliga i våra möten
med patienter och kolleger. Att vara
professionell tillräckligt mycket, för att
våga att inte vara professionell, utan
personlig! Detta var budskapet från
Torgeir Wittersö Skancke.
DENNA TVÅDAGARSKURS i etik famnade
mycket! Forskningsetik och samhällets
prioriteringar inom vården stod också
som viktiga tema på dagordningen.
Kjersti Bakken, 1.amanuensis, knuten
till institutionen för samfunnsmedicin
(samhällsmedicin), Tromsö universitet,
gav oss en orientering om forskningsetik
och ny aktuell lagstiftning, och om
de olika kommittéer, som i Norge reglerar
forskningen, viktig information för
oss bioingeniörer. Vi blir ju ofta involverade
i olika projekt och detta handlar
också om vårt ansvar. Olav Helge
Förde, professor vid samma institution,
föreläste livfullt om ”Helse og politikk”,
de svåra prioriteringarna. ”Prioritering
i Norge i dag är att säga ja till
mera, men aldrig att ta bort något annat.
Överförbruk är troligen ett större hälsoproblem
än underförbruk”, var Olav
Helge Fördes budskap. Han hävdade,
att norska politiker lider av styrningsimpotens,
samtidigt som de har behov
av att visa politisk handlingskraft. Trots
detta får man i Norge, enligt Förde, ut
mycket av varje ”hälsokrona”. I en jämförelse
mellan olika OECD-land hamnade
Norge nyligen på andra plats –
strax efter Sverige på första plats!
”Etik är kommunikation” – Ole Danbolt
Mjös, professor vid den medicinska
fakulteten i Tromsö, just avgången
ordförande för Den norske Nobelkommitté
(som delar ut Nobels fredspris)
avslutade kursen. ”De gode ord må fölges
av handling” var hans uppmaning
till oss, illustrerat med möten med
Nobelpristagare som Desmond Tutu,
Dalai Lama, moder Theresa och många
fler. Mjös är en varm, allmänmänsklig
personlighet! Jag har mött honom tidigare
och han har en ovanlig förmåga att
på ett vardagligt sätt förmedla etik. Han
lyfter fram ansvaret för den ”lilla” människan,
hur viktigt det är att bli sedd.
Mjös´ formulering ”Etik är kommunikation”
upplever jag som en nyckel in i
ett lås, som öppnar upp in i etikens
spännande och utmanande univers!
Min reflektion efter BFI:s kurs i etik
blir att jag, och som jag tror, alla deltagare,
lämnade kursen med ett bagage av
mer kunskap, mer insikt, fördjupade
och berikade såväl som bioingeniör
som människa och medmänniska. Däri
ligger styrkan i BFI:s prioritering, att
låta etiken få livsrum.
10 LABORATORIET 2/2009