PDF-version - Finlands svenska baptistmission
Share Embed Flag
Download ePaper

PDF-version - Finlands svenska baptistmission

PDF-version - Finlands svenska baptistmission PDF-version - Finlands svenska baptistmission

baptist.fi
22.01.2015 Views

Pamela Hinds, ny ungdomsledare i baptistkyrkan i Vasa, vill ha mer än bara myskvällar SIDAN 5 Berit Nilsson njuter av att vara gästfri men tycker inte det är värt att jobba ihjäl sig med julmaten. SISTA SIDAN Nr 11 18 november 2005 Årgång 113 FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM Inne i tidningen: Höstmötet i Vasa • Finlands svenska baptistmission samlades åter en gång till höstmöte för att diskutera bl a Humlevisionen, ekonomin och förslaget till ny samfundsordning. SIDAN 2 Kvalitet på tron • ”Varför tar vi så sällan trosrisker” frågar Sten- Göran Liljeström i ledaren och undrar också vad det är för kvalitet på vår tro. SIDAN 3 Carita är vårdoptimist SIDAN 6 Mitt i livet • Susanne Kackur skriver i Angeläget om att befinna sig mitt i livet. SIDAN 4 Med nya ögon • I SBFK-rutan kan man denna gång läsa hur en moldavisk kvinna vittnar om vad Gud gjort i hennes liv. SIDAN 4 BAS på åttan • I serien av glimtar från församlingarnas barn- och ungdomsarbete har turen nu kommit till Helsingfors Betel som samarbetar med Andreaskyrkan. SIDAN 8 Fri och modig • Ultraweekend för ungdomar blir det i år igen i Betania över lillajul. Temat är ”Fri och modig”. SIDAN 9 Lilians sista • ”Att hitta rätt” är rubriken för Lilian Lytz´ sista krönika för den här gången. SIDAN 9 JULE- TID är nu tryckt och klar för försäljning. Läs mer om innehållet på åttan. Carita Westman är specialsjukskötare på Mentalvårdscentralen i Jakobstad. Hon har sett mycket av livets skuggsidor men tackar Gud för att hon lyckats behålla vårdoptimismen och tron på att man kan göra en insats också i de svåraste situationer. Personligen har hon också drabbats av motgångar. Hennes man dog i cancer som 52-åring och hon blev ensam med fyra barn, men också då upplevde hon att Gud tog hand om dem.

Pamela Hinds, ny ungdomsledare i<br />

baptistkyrkan i Vasa, vill ha mer än<br />

bara myskvällar<br />

SIDAN 5<br />

Berit Nilsson njuter av att vara gästfri<br />

men tycker inte det är värt att jobba<br />

ihjäl sig med julmaten.<br />

SISTA SIDAN<br />

Nr 11 18 november 2005 Årgång 113<br />

FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM<br />

Inne i<br />

tidningen:<br />

Höstmötet i Vasa<br />

• <strong>Finlands</strong> <strong>svenska</strong> <strong>baptistmission</strong><br />

samlades åter en<br />

gång till höstmöte för att<br />

diskutera bl a Humlevisionen,<br />

ekonomin och förslaget<br />

till ny samfundsordning.<br />

SIDAN 2<br />

Kvalitet på tron<br />

• ”Varför tar vi så sällan<br />

trosrisker” frågar Sten-<br />

Göran Liljeström i ledaren<br />

och undrar också vad det är<br />

för kvalitet på vår tro.<br />

SIDAN 3<br />

Carita är<br />

vårdoptimist<br />

SIDAN 6<br />

Mitt i livet<br />

• Susanne Kackur skriver<br />

i Angeläget om att befinna<br />

sig mitt i livet.<br />

SIDAN 4<br />

Med nya ögon<br />

• I SBFK-rutan kan man<br />

denna gång läsa hur en<br />

moldavisk kvinna vittnar om<br />

vad Gud gjort i hennes liv.<br />

SIDAN 4<br />

BAS på åttan<br />

• I serien av glimtar från<br />

församlingarnas barn- och<br />

ungdomsarbete har turen<br />

nu kommit till Helsingfors<br />

Betel som samarbetar med<br />

Andreaskyrkan.<br />

SIDAN 8<br />

Fri och modig<br />

• Ultraweekend för ungdomar<br />

blir det i år igen i<br />

Betania över lillajul. Temat<br />

är ”Fri och modig”.<br />

SIDAN 9<br />

Lilians sista<br />

• ”Att hitta rätt” är rubriken<br />

för Lilian Lytz´ sista krönika<br />

för den här gången.<br />

SIDAN 9<br />

JULE-<br />

TID är nu<br />

tryckt och<br />

klar för<br />

försäljning.<br />

Läs<br />

mer om<br />

innehållet<br />

på åttan.<br />

Carita Westman är specialsjukskötare på Mentalvårdscentralen i Jakobstad. Hon har sett mycket av livets skuggsidor men tackar Gud för att hon lyckats behålla vårdoptimismen<br />

och tron på att man kan göra en insats också i de svåraste situationer. Personligen har hon också drabbats av motgångar. Hennes man dog i cancer som 52-åring<br />

och hon blev ensam med fyra barn, men också då upplevde hon att Gud tog hand om dem.

2<br />

Missionsstandaret<br />

FSB:s höstmöte i Vasa:<br />

FOTO: PETER SJÖBLOM<br />

Snart börjar<br />

jubileumsåret<br />

<strong>Finlands</strong> <strong>svenska</strong> <strong>baptistmission</strong><br />

höll sitt höstmöte<br />

den 12 november i baptistkyrkan<br />

i Vasa. Antal<br />

närvarande ombud var<br />

89 och de representerade<br />

16 församlingar.<br />

Samlingen inleddes med den<br />

trosvissa sången nr 657 ur Psalmer<br />

och Sånger: ”Framåt, det går<br />

igenom båd’ ljus och mörker än.”<br />

Sedan hälsade missionsföreståndare<br />

Nils Erik Vikström de församlade<br />

välkomna, varefter missionsstyrelsens<br />

ordförande, Erik<br />

Liljeström, höll ett inledningsanförande<br />

som hade rubriken ”På<br />

tröskeln till jubileumsåret 2006”<br />

(Se nedan).<br />

En 150-årshistorik har skrivits<br />

av pastor Leif-Erik Holmqvist<br />

och den ska enligt planerna vara<br />

tryckt den 15 december. Ganska<br />

mycket av diskussionerna under<br />

höstmötet rörde sig om frågor<br />

som har med jubileumsåret att<br />

göra.<br />

Humlevisionen<br />

Leif-Erik Holmqvist gav en rapport<br />

om den s k Humlevisionen,<br />

dvs visionen för missionens<br />

lägerområde på Hummelholmen<br />

i Monäs, Nykarleby. Vad det närmast<br />

gäller är hur området ska<br />

användas och vad som nu bör<br />

prioriteras.<br />

– Humlevisionen lever vidare,<br />

även om visionen föddes i en<br />

annan tid än den vi nu lever i, sade<br />

Holmqvist.<br />

En arbetsgrupp har framställt<br />

en broschyr efter att ha kartlagt<br />

området och byggnaderna. Församlingarna<br />

har tillfrågats hur de<br />

ser på visionen och vilka förslag<br />

de har.<br />

Sju församlingar har svarat<br />

och av de svaren framgår det<br />

att man fortsättningsvis vill se<br />

Hummelholmen som vår interna<br />

satsning. Däremot ska området<br />

inte ses som någon plattform för<br />

evangelisation utåt.<br />

Det planerade kapellbygget vill<br />

man ha billigare och enklare.<br />

Det viktigaste att prioritera nu<br />

är reparation av lägerhyddorna<br />

och den första nya satsningen bör<br />

vara en ny lagerbyggnad.<br />

Verksamhetsplan<br />

Mottot för nästa år är ”Framtid<br />

och hopp”. Beslöts att göra ett<br />

definierande tillägg enligt Hebreerbrevet<br />

11:1: ”Tron är en övertygelse<br />

om det man hoppas, en<br />

visshet om det man inte ser.”<br />

Målsättningen och verksamhetsplanen<br />

är utformad ungefär<br />

som förr. Då det gäller mission<br />

i Finland vill vi gemensamt<br />

satsa på att fler församlingar ska<br />

omsätta principerna för Naturlig<br />

församlingsutveckling i sin<br />

verksamhet. Inom internationell<br />

mission fortsätter ännu projekten<br />

i Demokratiska Republiken<br />

Kongo och i Thailand. Ett planerat<br />

alfabetiseringsprojekt för<br />

kvinnor och flickor i Burundi<br />

kan inte startas ännu, eftersom<br />

det fortsättningsvis finns en hel<br />

del oklarheter.<br />

Vad beträffar internationella<br />

kontakter vill vi upprätthålla<br />

kontakter till systersamfund i<br />

Norden och Baltikum. Här beslöt<br />

höstmötet att också skriva in<br />

Östeuropa.<br />

Offerdagar<br />

Några talare ifrågasatte behovet<br />

av offerdagar, då det ändå verkar<br />

vara bara några församlingar som<br />

uppmärksammar dem. I stället<br />

är det flera församlingar som<br />

ger sina bidrag månadsvis eller<br />

kvartalsvis. Det påpekades att<br />

dessa dagar tidigare kallades<br />

offer- och bönedagar. Föreslogs<br />

att denna benämning återinförs<br />

och att missionsföreståndaren<br />

skriver ett inlägg om detta i Missionsstandaret.<br />

En jubileumsinsamling kommer<br />

att anordnas nästa år då man<br />

hoppas kunna samla in ca 20.000<br />

euro. Om tillräckligt med medel<br />

kommer in ska man satsa på en<br />

kampanj som man gett namnet<br />

”40 dagar i Sydösterbotten”.<br />

I Svenska baptisternas i Finland<br />

kvinnoförbunds verksamhetsplan<br />

för år 2006 kan man bl.a.<br />

läsa att de fortsättningsvis deltar<br />

i avlöning av ett köksbiträde för<br />

lägersäsongen. De tänker också<br />

bidra med medel till alfabetiseringsprojektet<br />

i Burundi då det<br />

kommer igång.<br />

Budgeten<br />

Budgeten godkändes utan större<br />

ändringar och mötesordföranden<br />

uttalade sin förhoppning om att<br />

den ekonomiska situationen ska<br />

bli bättre i och med jubileumsåret.<br />

Eftersom insamlingstrenden<br />

utvecklats positivt efter det<br />

att budgeten uppgjorts beslöts<br />

att öka posten bidrag från församlingarna<br />

med 5000 euro<br />

Leif-Erik Holmqvist (t v), pastor i Jakobstads baptistförsamling, diskuterar med sin församlings ordförande<br />

Bengt Lillvik. Båda deltog aktivt i diskussionen under höstmötet.<br />

och i motsvarande grad minska<br />

på summan som tillförs från försäljning<br />

av testamentsmedel.<br />

Rapport från Kongo<br />

Elisabeth Nylund har nyligen<br />

varit i Kongo och gjort en evaluering<br />

av HIV-projektet. Hon<br />

fick på höstmötet tillfälle att visa<br />

bilder och informera från sin resa.<br />

Det var en intressant presentation<br />

som gav en bra bild av läget. Hon<br />

konstaterade att projektet överlag<br />

fungerar mycket bra. ”Visst finns<br />

det sådant som inte fungerar, men<br />

det gör det hos oss också.” Hon<br />

konstaterade bl.a. att man i projektet<br />

nu har kapacitet att HIVtesta<br />

nästan allt blod, någonting<br />

som man inte trodde skulle vara<br />

möjligt. Som mest hade man hoppats<br />

kunna testa ca 90 %.<br />

I nästa nummer kommer en<br />

intervju med Elisabeth Nylund<br />

med anledning av hennes resa.<br />

Samfundsordningen<br />

Förslaget till ny samfundsordning<br />

föranledde många talturer.<br />

Om det går som planerat är det<br />

tänkt att alla församlingar år<br />

2007 ska vara samfundsanslutna<br />

så att rf kan avregistreras. Före<br />

det bör den nya samfundsordningen<br />

vara antagen. Förslaget<br />

till ny samfundsordning har varit<br />

på remissrunda till de olika församlingarna,<br />

men det är bara fem<br />

församlingar som svarat.<br />

Det mesta av diskussionen<br />

rörde sig kring formuleringen av<br />

hur dopet bör ske. Ett par församlingar<br />

tycker man kunde stryka<br />

uttrycket ”genom hela kroppens<br />

nedsänkning i vatten”, eftersom<br />

det tidigare i samfundsordningen<br />

sägs att den som vill bli medlem<br />

ska omfatta en ”baptistisk syn”,<br />

vilket då underförstått innefattar<br />

dop genom nedsänkning. Andra<br />

ville ha just den formuleringen.<br />

– Bevare oss från att skapa<br />

konflikt i konsekvensens namn,<br />

var en talares kommentar.<br />

Förslaget till ny samfundsordning<br />

ska gås igenom nästa gång<br />

på samfundets årsmöte i Vasa den<br />

4 februari 2006 i samband med<br />

församlingstjänardagen och vid<br />

behov ännu i samband med FSB:s<br />

vårmöte som troligen blir den<br />

1 april.<br />

Nykterheten<br />

En annan fråga som kom upp<br />

flera gånger var nykterheten och<br />

behovet av att ivra för ett helnyktert<br />

leverne. Men också här fanns<br />

det alternativa åsikter. Frikyrkofolkets<br />

inställning till alkohol är<br />

inte densamma nu som förr och<br />

det måste vi också ta hänsyn till.<br />

Flera personer tyckte att nattvardsvinet<br />

bör vara alkoholfritt.<br />

Gemensam tidning<br />

Missionsstyrelsen samlades på<br />

morgonen innan höstmötet och<br />

omfattade då en motion som de<br />

förelade höstmötet att besluta<br />

om. Det går ut på att vi skulle<br />

undersöka om de andra frikyrkliga<br />

tidningarna är intresserade<br />

av att igen börja diskutera förslag<br />

till en gemensam tidning.<br />

Motionen skulle ges till Frikyrklig<br />

Samverkan med en önskan om<br />

att de utreder saken. Höstmötet<br />

biföll detta förslag.<br />

S-G LILJESTRÖM<br />

När vi som baptister står på<br />

tröskeln till vårt jubileumsår<br />

2006, som till viss del firas<br />

gemensamt med de finsktalande<br />

baptisterna, är det skäl att för vår<br />

del göra en lägesrapport eller situationsbestämning<br />

om Ni så vill. Därvid är det<br />

skäl att blicka såväl bakåt som framåt.<br />

På basen av läget är vi säkert beredda<br />

att instämma i inledningssången, som vi<br />

sjöng nyss, ”Framåt, det går igenom båd’<br />

ljus och mörker här”, och med sångaren<br />

konstatera att visst är det sant att vår<br />

uppgift är att gå framåt och i tro känna<br />

segerkänning, trots att en mänsklig och<br />

ytlig betraktelse kunde ge orsak till pessimism<br />

över en viss stagnation med risk<br />

för tillbakagång.<br />

Det inspirerande arbetet som lagts ned<br />

för att utge vår 150-årshistorik har dock<br />

gett oss orsak till glädje och inspiration<br />

över Guds trofasthet mot våra föregångare,<br />

som vi minns med tacksamhet.<br />

Dessa som fullbordade loppet, bevarade<br />

tron, och har fått gå in i vilan i väntan på<br />

det stora baptistmötet på uppståndelsens<br />

morgon. Ett möte där ”alla frälsta tågat<br />

in” och där alla som bekänt Jesus vara<br />

Herre och trott på hans uppståndelse har<br />

övergått från död till liv.<br />

Då vi tänker på det dagsaktuella läget<br />

infinner sig frågor som gäller övergången<br />

till religionssamfundet, Humlevisionen,<br />

Åbacka kristliga lägergård, jubileumsprogrammet<br />

för 2006, ansökan om statsstöd,<br />

ansökan om penninginsamlingstillstånd<br />

för jubileumsinsamlingen och<br />

Erik Liljeströms tal på <strong>Finlands</strong> <strong>svenska</strong> <strong>baptistmission</strong>s höstmöte i Vasa 12.11.2005:<br />

På tröskeln till jubileumsåret 2006<br />

naturligtvis plan och budget för nästa år<br />

samt aktuella val för olika uppdrag i vår<br />

mission. Från nomineringskommittén<br />

kan genast med glädje och tacksamhet<br />

konstateras att samtliga funktionärer på<br />

något undantag när, är villiga att fortsätta<br />

i sina uppdrag även under nästa år. Detta<br />

vittnar om trogen tjänst och målmedvetet<br />

arbete i församling och mission.<br />

Åbacka kristliga lägergård<br />

Vad Åbacka kristliga lägergård beträffar<br />

är dagsläget det att ansökan om rätt att<br />

grunda stiftelsen insändes i juni detta<br />

år. På en telefonförfrågan den 7 november<br />

fick jag till svar att ansökan är den<br />

nästa som kommer upp till behandling.<br />

Ansökningar om alla typer av ärenden<br />

som föreningsregistret behandlar (även<br />

församlingarnas ärenden) behandlas i<br />

den ordning de kommer in till myndigheten.<br />

Det betyder att vanliga registreringsärenden<br />

även tar sin tid.<br />

Registrering av församlingar<br />

Med glädje kan nu konstateras att vi<br />

kommit in på slutrakan ifråga om registreringen<br />

av de församlingar i vår mission<br />

som hittills inte varit registrerade.<br />

Sålunda har ansökan insänts för några<br />

veckor sedan för Oravais baptistförsamling.<br />

Möten är överenskomna att hållas<br />

före utgången av detta år med baptistförsamlingarna<br />

i Hankmo, Åmossa och<br />

Nämpnäs. Kontakt skall även tas med<br />

Karleby. Då jag den 7 november i år<br />

ringde till Patent- och registerstyrelsen<br />

för att kolla att allt var klart beträffande<br />

Oravais fick jag veta att vi får vänta ca<br />

fyra månader även i detta fall. På nytt<br />

fördes frågan på tal om att en registrerad<br />

förenings namn inte kan användas i en<br />

ny samfundsförsamling innan den gamla<br />

föreningen är upplöst. Jag protesterade<br />

med att kommentera att föreningar med<br />

egendom måste ha en juridisk mottagare<br />

innan upplösning kan ske. Vi får se om<br />

protesten accepteras. I annat fall måste<br />

andra utvägar prövas. Vi har som jag ser<br />

det juridiken på vår sida i detta fall.<br />

Ansökan om statsunderstöd<br />

I tron och förvissningen att vårt land vill<br />

stöda religionsfrihet i samma utsträckning<br />

som ”frihet från religion” har<br />

en ansökan om statsstöd insänts till<br />

undervisningsministeriet för nästa år.<br />

I statsförslaget finns årligen ett anslag<br />

som utdelas i huvudsak åt de två ateistiska<br />

organisationerna, fritänkarna och<br />

humanisterna. Därför och då man från<br />

lutherskt håll frågat om vi har försökt<br />

få något understöd, vill vi på nytt hålla<br />

oss framme och betona de jämlikhetssträvanden<br />

som uttalades vid stiftandet<br />

av vår nya religionsfrihetslag.<br />

Jubileumsinsamling 2006<br />

Med tanke på all den glädje som bör<br />

få komma till uttryck under vårt jubileumsår<br />

2006, har en ansökan om penninginsamlingstillstånd<br />

insänts till Länsstyrelsen<br />

i Nylands län med tanke på vår<br />

verksamhet och olika projekt som står<br />

i förgrunden under jubileumsåret. Det<br />

är fråga om Missionsstandaret, Hummelholmen,<br />

en satsning i Sydösterbotten<br />

och med möjligheten för gåvogivarna<br />

att även meddela att givet understöd får<br />

användas där det bäst behövs. Eftersom<br />

insamlingen gäller hela landet skall<br />

ansökan behandlas av länsstyrelsen i<br />

Nylands län.<br />

Humlevisionen<br />

Vi har gett församlingarna möjlighet att<br />

uttala sig om framtidsplanerna för vår<br />

vision för Hummelholmen. En redogörelse<br />

härför ges oss i dag. Oberoende<br />

har vi orsak att skåda framåt för vårt<br />

lägerområde, som kommer att ha stor<br />

betydelse för gåvogivare framöver och<br />

även då vi som religionssamfund skall<br />

bevisa får duglighet inom ramen för<br />

ett av staten understött ungdoms- och<br />

socialt arbete. Den som väntar på något<br />

gott i detta hänseende kommer inte att<br />

vänta förgäves.<br />

Nykterhet<br />

Vår baptistiska nykterhetsprofil bör ur<br />

ljuset av FSN:s 100-årsjubileum höjas<br />

ånyo.<br />

I ett samhälle där det används mera<br />

rusdrycker än någon sin tidigare, har vi<br />

all orsak att ånyo hävda helnykterhetens<br />

bibliska syn utan att blygas. Man säger<br />

allmänt att helnykteristernas skara minskar<br />

hela tiden. Är det möjligen så att<br />

vi baptister och frikyrkliga har en stor<br />

orsak härtill. Därvidlag hoppas jag att<br />

ANGÅENDE VALEN, SE SIDAN 3<br />

många av oss kunde säga som framlidne<br />

Ralf Norrman hade för vana att säga då<br />

man beklagade vår krympande finlands<strong>svenska</strong><br />

folkstams andel av befolkningen<br />

i vårt folk. Hans standardsvar var: ”Personligen<br />

minskar jag inte”. Alltså låt oss<br />

säga att vi är och förblir nykterister och<br />

baptister, som också kallas ibland kallas<br />

sekterister.<br />

Jag menar att om vi får utstå hån och<br />

spe för vår nykterhet så skall vi göra som<br />

oss är föreskrivet i Bibeln: ”Springa upp<br />

av fröjd.”<br />

”40 dagar i Sydösterbotten”<br />

I verksamhetsplanen för jubileumsåret<br />

har vi inprickat en punkt om en specialsatsning<br />

på Sydösterbotten. Som vi<br />

alla vet är det frikyrkliga skördearbetet<br />

omfattande för frikyrkligheten i området.<br />

Därför vill vi samla krafterna för<br />

en storsatsning i området med målet att<br />

skapa framtidstro och fortsatt optimism<br />

även där.<br />

Värderade ombud, kära vänner, välkomna<br />

till dagens höstmöte! Låt oss<br />

bedja, tro och hoppas att vi skall kunna<br />

återvända hem efter dagens förhandlingar<br />

styrkta i tron, segervissa i anden<br />

och uthålliga i bönen. Gud är densamma<br />

år från år. Hans namn är ”Jag är”. Därför<br />

är det som vi sjöng i min ungdom”: vi<br />

förändras, Jesus aldrig, ära ske hans<br />

namn”!<br />

ERIK LILJESTRÖM<br />

ordf. i <strong>Finlands</strong> <strong>svenska</strong> <strong>baptistmission</strong>

Missionsstandaret 3<br />

www.baptist.fi<br />

<strong>Finlands</strong> <strong>svenska</strong> <strong>baptistmission</strong>s<br />

och dess ungdomsförbunds<br />

tidning<br />

Utkommit sedan 1892.<br />

Tidigare namn: Finska<br />

Månadsposten, Finska<br />

Missionsbladet (1903),<br />

Missions-Standaret (1915)<br />

12 nummer per år<br />

Redaktörer:<br />

Sten-Göran Liljeström,<br />

Peter Sjöblom (layout)<br />

Ansvarig utgivare:<br />

Leif-Erik Holmqvist<br />

Postadress:<br />

PB 54, 65101 Vasa<br />

Redaktion och expedition:<br />

Rådhusgatan 44 K 5, Vasa<br />

Tfn: 06-346 4501; Fax:<br />

06-346 4510; E-post:<br />

mst@baptist.fi<br />

Prenumerationer:<br />

Henry Månsus<br />

Redaktionsråd:<br />

Maj-Lis Ede, Jan Edström,<br />

Leif-Erik Holmqvist, Rurik<br />

Lindqvist, Inez Revahl<br />

Prenumerationspriser<br />

2005:<br />

I Finland 45 euro, i Europa<br />

50 euro, övriga länder<br />

(med flyg) 60 euro. Gåvoprenumeration:<br />

32 euro,<br />

Europa 40 euro, övriga<br />

länder 55 euro. Med studieeller<br />

pastorsrabatt: 36 euro.<br />

Frikyrkligt tidningspaket<br />

(FTP) 118 euro, EVMST<br />

64 euro, KBMST 70 euro,<br />

NBMST 56 euro.<br />

Annonspriser:<br />

0,95 euro/spmm.<br />

Förlovnings-, vigsel- och<br />

födelseannonser 13 euro/st.<br />

Bankgiro:<br />

Vörå Sb 497111-213391;<br />

Nordea 228218-61965;<br />

Sampo 800012-252311<br />

Karleby 2005,<br />

Ab Österbottningen<br />

Ställer du frågan ”Tror du<br />

på Gud” till folk är det<br />

fortfarande en stor procent<br />

som svara ja. Men vad betyder<br />

detta ja egentligen Har<br />

det någon praktisk betydelse<br />

För den som säger sig vara kristen<br />

borde det ha ganska klara<br />

följder för det dagliga livet.<br />

Vad är det för kvalitet på vår<br />

tro Behagar den Gud, eller är<br />

ser vi den bara som ett slags andlig<br />

livförsäkring som till slut ska ge oss<br />

en plats i de saligas boningar I Hebr.<br />

11:6 läser vi att det är omöjligt att behaga<br />

Gud utan tro. ”Den som kommer<br />

till Gud måste tro att han är till<br />

och belönar dem som söker honom.”<br />

Tron är ingenting som kommer lättvindigt.<br />

De flesta av oss skulle vara<br />

betjänta av mycket mera tro. Vad är det<br />

då som skapar tro Enligt Rom. 10:7<br />

”kommer tron av predikan och predikan<br />

i kraft av Kristi ord”. Alltså, förstår<br />

vi härav att om det brister i vår tro<br />

beror det sannolikt på att vi inte bryr<br />

oss om att i tillräcklig utsträckning<br />

ta del av vad Bibeln säger. Där kan vi<br />

läsa väldigt mycket om tro i olika sammanhang,<br />

och om vad brist på tro kan<br />

leda till. Klart verkar det också vara<br />

att vi som kristna skulle kunna få se<br />

direkta underverk i vår verksamhet<br />

om vi hade tro åtminstone som ”ett senapskorn”<br />

(som lär vara väldigt litet).<br />

I Mark. kap. 9 säger en man som kom<br />

med sin pojke, som hade en stum ande,<br />

till Jesus: ”Men om du kan, så förbarma<br />

dig över oss och hjälp oss!”<br />

Till det svarar Jesus: ”Om du kan,<br />

säger du. Allt förmår den som tror.”<br />

Framgångstro<br />

eller motgångstro<br />

Finns det någon i våra kristna<br />

sammanhang som skulle våga ta<br />

de orden i sin mun Allt förmår<br />

den som tror. Knappast. Vår tro omfattar<br />

tyvärr ofta bara det<br />

som från mänsklig synpunkt<br />

är rimligt och<br />

möjligt, vilket betyder<br />

att vi kan klara av det<br />

utan att blanda in någon<br />

Gudstro.<br />

Men vi skulle vara<br />

betjänta av så mycket<br />

mer. För överallt och<br />

dagligdags konfronteras<br />

vi med problem som är omöjliga<br />

från mänsklig synpunkt. Ska vi då<br />

bara fortsätta att konstatera det och<br />

aldrig våga ta några större trossteg<br />

och förlita oss på Guds möjligheter<br />

Varför tar vi så sällan trosrisker Är<br />

det för att vi helt enkelt är rädda för att<br />

skämma ut oss, ifall vi misslyckas och<br />

ingenting händer Men vem har sagt<br />

att vi alltid måste lyckas Våra trosmisslyckanden<br />

är knappast något problem<br />

för Gud. Knappast lider församlingen<br />

eller vi som enskilda kristna<br />

något större avbräck heller. Vi måste<br />

våga fortsätta trots misslyckanden.<br />

”Allteftersom<br />

medlen minskar,<br />

minskar också<br />

tron på Guds<br />

möjligheter,<br />

verkar det som.<br />

Två områden borde vara självklara<br />

för våra ”trosövningar”:<br />

ekonomi och sjukdom. De flesta<br />

kristna församlingar i våra sammanhang<br />

har problem med ekonomin. Det<br />

finns säkert många orsaker, men bristande<br />

tro på att Gud kan och vill ta vid<br />

där våra resurser inte räcker till är den<br />

största boven.<br />

Sjukdom och lidande konfronteras<br />

de flesta av oss med i vår näromgivning.<br />

Vågar vi be om helande<br />

Om inte, varför Det krävs givetvis<br />

stor finkänslighet, för vi får inte och<br />

kan inte utlova helande ”bara så där”.<br />

Det finns många som inte blir helade<br />

genom förbön. Men sannolikt finns<br />

det också många som är sjuka ”i onödan”<br />

därför att ingen haft tro att be<br />

Miionsförtåndaren<br />

för deras sjukdom. Naturligtvis ska<br />

alla sjuka också gå till sin läkare och<br />

se vad som kan göras den vägen.<br />

Medicin och förbön utesluter<br />

inte varandra på något sätt, tvärtom<br />

kan de komplettera varandra och<br />

samarbeta på ett fruktbart sätt.<br />

Ekonomin då Där skulle de<br />

kristna församlingarna behöva<br />

se många under. Allteftersom<br />

medlen minskar, minskar också tron<br />

på Guds möjligheter, verkar det som.<br />

Åtminstone om vi ser på trenden inom<br />

vårt eget samfund. Det finns enstaka<br />

personer som försöker hålla ångan<br />

uppe och tro på en framtid också efter<br />

150-årsjubileet nästa år.<br />

Förslag har också förts fram om<br />

att dra ett streck och starta en verksamhet<br />

på den ekonomiska nivå som<br />

vi vet att vi säkert klarar av. I praktiken<br />

betyder det att vi då inte behöver<br />

”antasta” Gud heller. Men hur<br />

stor tro är det En millidel av ett senapskorn<br />

Och den tron lär knappast<br />

åstadkomma några underverk.<br />

Niklas Holmefur säger så här i en<br />

predikan om trons kraft: ”Frågan om<br />

tro har i vår tid blivit ganska infekterad.<br />

Vi pendlar mellan framgångstro<br />

och motgångstro. Några av oss<br />

tänker på tro som en väg till framgång,<br />

som ett slags knep att lyckas lite<br />

bättre med sina föresatser. Andra av<br />

oss har blivit lätt cyniska och håller<br />

gärna fram våra motgångar som exempel<br />

på tro. Åter andra försöker balansera<br />

mitt emellan och tänker att<br />

det är väl detta som menas med tro<br />

– varken framgång eller motgång.”<br />

Låt oss utmana varandra att våga<br />

ta trossteg. Inte för vår egen skull,<br />

men för att utbreda Guds rike.<br />

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM<br />

– Om allting är möjligt för Gud,<br />

då är allting möjligt för den<br />

som tror på honom.<br />

Corrie ten Boom<br />

”(1892-1983)<br />

Valen vid<br />

årsmötet<br />

<strong>Finlands</strong> <strong>svenska</strong> <strong>baptistmission</strong><br />

samlades till höstmöte i Vasa den<br />

12 november. Vid mötet omvaldes<br />

Erik Liljeström som ordförande.<br />

Han deklarerade dock att det är<br />

sista gången han låter sig omväljas<br />

för posten.<br />

Av de styrelsemedlemmar som<br />

var i tur att avgå omvaldes Sofia<br />

Wallin och Margaretha Wikman<br />

medan Ingemar Hannus meddelat<br />

att han önskar avgå. Nomineringskommittén<br />

hade emellertid inget<br />

förslag på ersättare för honom.<br />

Efter att mötet konstaterat att<br />

representationen söderifrån var<br />

dålig valdes Jani Edström från<br />

Helsingfors baptistförsamling<br />

till ny styrelsemedlem i Hannus<br />

ställe. Han kunde dock inte nås<br />

under mötet, varför ett ersättande<br />

personval eventuellt måste göras<br />

på vårmötet ifall Edström tackar<br />

nej.<br />

Ingemar Hannus avtackades<br />

med en ros för sina år i styrelsen.<br />

Han fortsätter dock som disponent<br />

för Hummelholmen.<br />

Av övriga funktionärer hade<br />

ingen meddelat att de önskar<br />

avgå, varför samtliga återvaldes.<br />

FOTO: PES<br />

Ingemar Hannus (t v) avtackas av<br />

FSB:s ordförande Erik Liljeström.<br />

Nästa<br />

nummer…<br />

…utkommer den 16<br />

december.<br />

Manus till det numret<br />

bör vara redaktionen tillhanda<br />

senast fredagen<br />

den 2 december. Kortare<br />

notiser tas emot senare.<br />

k<br />

K<br />

O R T & N Y T T<br />

ELISABETH NYLUND<br />

har återkommit från en evalueringsresa<br />

till Kongo. Intervju<br />

med henne i nästa nummer.<br />

Väntar på<br />

uppmuntran<br />

Såg en temarubrik från en<br />

konferens senaste sommar:<br />

”Någon väntar på din uppmuntran”.<br />

Uppmuntran är något som vi österbottningar är<br />

mindre bra på. Vi har så svårt att visa vår uppskattning<br />

för vad andra gör. Är det av rädsla för att någon<br />

annan ska äras mer än jag själv som jag inte vågar<br />

visa min uppskattning av vad andra gör<br />

Vi har också svårt att på rätt sätt ta till oss<br />

uppskattande ord från andra, vi blir lätt lite osäkra<br />

och undfallande. Tänk om vi istället skulle räta på<br />

ryggen och kunna säga ett tack för orden och visa<br />

att de värmde oss.<br />

Uppmuntran i församlingen borde vara en naturlighet.<br />

Vi har många trofasta ledare i barn- och ungdomsarbetet<br />

som oftare borde få ett erkännande<br />

för tid och krafter som läggs ned vecka efter<br />

vecka.<br />

Vi sjunger i den gamla psalmen ”Ett<br />

vänligt ord kan göra under…”, ett vänligt,<br />

uppmuntrande ord kan göra under”…den<br />

tröttes börda lyftes av…”.<br />

I 1 Tess. 5:14 står bl.a. om att ”uppmuntra<br />

de modfällda”. Vem av oss vet vad som<br />

döljer sig bakom en ledares, som det ser ut,<br />

helhjärtade insats i församlingen Kanske<br />

är personen modfälld och nära att ge upp<br />

även om det inte sagts direkt. I den situationen<br />

kan uppskattning och uppmuntran<br />

vara av direkt avgörande betydelse för hur<br />

insatserna blir i framtiden. Även om vi gör det vi gör,<br />

som det står i NT, ”för Herren” så kan modfälldheten<br />

av olika orsaker finnas där. Man känner sig ensam,<br />

ser inte konkreta resultat av arbetsinsatserna eller<br />

kanske tycker att det är för få som gör något i församlingen.<br />

Eller det är i vart fall ett fåtal medlemmar<br />

som gör allt.<br />

Vi har också arbetare i åtminstone<br />

en del av våra församlingar som inte är<br />

medlemmar av församlingen. De borde<br />

ju också känna av stödet från församlingsmedlemmarna,<br />

uppleva att deras<br />

insatser är både välkomna och viktiga.<br />

För att ännu en gång ta upp något<br />

som vi kunde lära oss av hur åtminstone<br />

den församling jag tjänade i Norge<br />

gjorde, så kunde vi inför julen, eller årsskiftet,<br />

göra något speciellt för alla frivilligarbetarna<br />

i våra lokalförsamlingar. Vi<br />

kunde ordna en middag i församlingen,<br />

eller på annan lämplig plats, för alla våra<br />

ledare i församlingen. Samtidigt kunde den kvällen/<br />

dagen få bli ett tillfälle med tack och uppskattande<br />

ord, en dag som visar att vi bryr oss.<br />

”Någon väntar på din uppmuntran”, något för dig<br />

att tänka på<br />

”Uppmuntran i<br />

församlingen<br />

borde vara en<br />

naturlighet.<br />

Nils Erik Vikström<br />

RENOVO PÅ MERILÄ<br />

den 14 december. Inleds<br />

med kaffe o smörgås kl 9.30.<br />

Årsmöte för pastors- och<br />

medarbetarförbundet samt<br />

julmiddag. Anmälan senast<br />

7.12 till Betania på telefon<br />

7230642, vardagar kl 9-11.<br />

VI PÅMINNER om<br />

julhälsningarna som vi vill<br />

ha inom november för att<br />

hinna sammanställa dem till<br />

julnumret.<br />

Ansvarsveckan tackar<br />

för uppmärksamheten<br />

Ett stort tack till alla som på olika sätt uppmärksammade Ansvarsveckan<br />

2005 och det frikyrkliga insamlingsmålet att starta en yrkesskola<br />

i Kiambu, Kenya. Återkommer med redovisning i december.<br />

Ett speciellt tack bör riktas till Sarlinska skolans (åk 7-9) elever i<br />

Pargas. De valde Kiambuprojektet som insamlingsmål under dagsverksdagen.<br />

På en enda dag arbetade eleverna ihop 2.710 euro för att<br />

bekämpa fattigdom i Kenya. Tack!<br />

BK<br />

Byggnationen vid yrkesskolan<br />

i Kiambu går<br />

vidare. I början av oktober<br />

stod portvaktens hus<br />

nästan klart. Grinden är<br />

också på plats.<br />

(Foto: Trons Ords<br />

församling.)

4<br />

Missionsstandaret<br />

AFGHANISTAN<br />

Fem män döpta i vatten<br />

IBRA:s samarbetspartner för arbetet i Afghanistan<br />

berättar om ett litet möte som hölls i slutet av<br />

förra året inne i landet, då fem män blev döpta till<br />

Kristus. En av deltagarna berättar:<br />

”Tidigt i november, under en lovsångsgudstjänst<br />

inne i landet, blev fem män döpta i vatten.<br />

Innan dopet uppmanade mötesledaren männen<br />

att offentligt omvända sig från sina synder och<br />

bekänna sin tro på Jesus Kristus. En efter en gick<br />

de fram och ställde sig inför mötesdeltagarna och<br />

berättade hur de kommit till tro. Vi var bara nio<br />

personer närvarande. Hur underbart var det inte<br />

att höra deras vittnesbörd, hur de hade kommit till<br />

tro och att höra dem deklarera sin överlåtelse till<br />

Kristus! Fyra av de fem männen berättade också<br />

hur de brukade lyssna till radioprogrammen.<br />

Flera av dem hade varit flyktingar i Pakistan, och<br />

radion hade varit ett av flera led i hur de kom att<br />

lära känna Jesus. De nämnde också kassetterna<br />

och litteraturen som radioteamet sänt dem. Alla<br />

fem männen är idag del av en gemenskap som<br />

möts varje vecka.” (IBRA)<br />

Lättare för Frälsningsarmén<br />

i Ryssland<br />

Vi får uppmuntrande nyheter från Frälsningsarmén<br />

i Moskva. Under åren 2000-2002 förhindrades<br />

armén att återregistrera sig och de mötte<br />

allvarliga juridiska försök att få Frälsningsarmén<br />

att helt lägga ner sin verksamhet. I en domstol<br />

slogs det fast att rörelsen var en ”militariserad<br />

organisation”.<br />

Idag säger Frälsningsarméns representant<br />

att deras problem är lösta. ”Vi väntar nu bara<br />

tålmodigt på att dokumenten för återregistrering<br />

skall komma igenom.”<br />

Man säger sig kunna arbeta i lugn och ro<br />

i staden utan större problem och kan t.o.m.<br />

fritt hyra fastigheter. Detta är något som vi får<br />

tacka Gud för, samtidigt som vi ber för de religiösa<br />

organisationer som fortfarande kämpar för<br />

registrering och för rätt att arbeta och fungera i<br />

Ryssland. (Martyrkyrkans Vänner r.f.)<br />

aAngeläget<br />

Mitt i livet!<br />

En spalt med utrymme för<br />

vardagliga – och mindre<br />

vardagliga – tankar.<br />

Susanne Kackur<br />

Mitt i livet – det kan man väl<br />

sägas vara om man som jag<br />

är på väg att fylla fyrtio så<br />

småningom. Man har minnen<br />

från barndomstiden och ungdomsåren,<br />

utbildningen är avklarad, huset<br />

är byggt och de mest nödvändiga ägodelarna<br />

är inköpta. Nu flyter vardagen på och<br />

ofta försvinner dagar, månader och år så<br />

snabbt att det ibland är svårt att hinna med.<br />

Med pojkar på sex och elva år samt en<br />

flicka i tonåren – då känner man sig verkligen<br />

mitt i livet. Det är dagvård, läxor och<br />

prov. Kompisar, vänner och kalas. Fritidsintressen<br />

som behöver skjuts och stöd. Du<br />

får som förälder ge av dig själv, din tid och<br />

helst också av det som finns i din plånbok.<br />

Men det man har gett i form av omtanke och<br />

kärlek kommer oftast tillbaks. Ibland strax,<br />

ibland efter en tid. Livet för mig som mamma<br />

är som intensivast just nu och det är väl så<br />

det ska vara. Det är inte alltid lätt att hinna<br />

med i vardagens lunk, eller kanske man<br />

borde kalla det vardagens maraton.<br />

Mitt i livet – får jag vara som lärare och<br />

rektor. Det är en förmån att<br />

få jobba med andras barn<br />

och ungdomar under skoldagen,<br />

nästan 200 dagar i<br />

året. Att få vara med och se<br />

Ӏven Jesus<br />

fick vara mitt<br />

i livet eftersom<br />

han själv<br />

levde som en<br />

människa.<br />

dem växa upp och utvecklas.<br />

Att få undervisa dem<br />

och uppfostra dem så att<br />

de sedan när de går vidare<br />

i livet är rustade att klara av<br />

de utmaningar som möter<br />

dem. Det är en meningsfull<br />

uppgift.<br />

Mitt i livet, i skapelsen,<br />

är jag när jag får vara ute<br />

i skärgården på sommaren. Att få sitta på<br />

trappan, se solen spegla sig i vattnet en<br />

vindstilla morgon och bara njuta av utsikten,<br />

värmen och naturen. Då njuter jag.<br />

Skaparens storhet och människans litenhet<br />

inser man speciellt om man åker ut på<br />

det öppna havet. Vår familj har förmånen att<br />

nästan varje sommar få åka över till Sverige<br />

med egen båt. Oberoende av om vi är mitt<br />

ute på Kvarken, med bara hav runt omkring,<br />

eller mellan de otroligt fina holmarna och<br />

klipporna vid Höga kusten känner jag glädje<br />

över att få vara en del av denna Guds fina<br />

värld. Då känns Gud så otroligt nära och<br />

det ger kraft att leva på under vinterhalvåret.<br />

Det är en riktig semester, bara familjen,<br />

båten och skärgården.<br />

Även Jesus fick vara mitt i livet eftersom<br />

han själv levde som en människa. Han var<br />

en del av en familj, han hade vänner men<br />

också ovänner. Han träffade massor med<br />

barn och vuxna, han lyssnade på dem och<br />

han hjälpte dem. Han undervisade dem om<br />

den väg han ville att de skulle vandra. Han<br />

blev sviken av många vänner vid sin död<br />

men han uppstod, förlät dem och gav dem<br />

och oss ett hopp om ett nytt liv, ett evigt liv.<br />

När vi lever här på jorden kan vi komma till<br />

honom med alla våra vardagliga tankar och<br />

böner. Och han förstår oss, han förstår vår<br />

situation just för att han levde som en människa<br />

här på jorden. Just för att han själv<br />

hela tiden var, mitt i livet!<br />

Den första måndagen i november<br />

firade vi baptistkvinnornas<br />

internationella böndag. Temat<br />

för den dagen och för en tid<br />

framåt är ”Att se med nya ögon”.<br />

I den internationella <strong>version</strong>en<br />

av böndagsprogrammet som<br />

utarbetats av de europeiska<br />

baptisternas kvinnoförbund,<br />

EBWU, fanns flera vittnesbörd<br />

om hur kvinnor lärt sig att se på<br />

nytt sätt. Här följer ett sådant<br />

från Moldavien:<br />

upptäckte Guds<br />

underbara gärningar<br />

först i mogen ålder.<br />

Jag ångrar så väldigt<br />

”Jag<br />

att jag inte lärde känna<br />

Gud i min ungdom, men mitt<br />

hjärta och mitt sinne var då ännu<br />

stängda för honom. Men, Herren<br />

är tålmodig och det är aldrig för<br />

sent att bli frälst.<br />

Det var år 1992 som jag sökte<br />

Gud för att få tröst. Min make<br />

hade lämnat mig, mina barn – en<br />

son och en dotter – var vuxna och<br />

levde sina egna liv. Jag kände<br />

mig så ensam, uppgiven och<br />

sorgsen.<br />

På den tiden arbetade jag ännu<br />

som läkare. På min arbetsplats<br />

fanns en kvinna, Maria, som jag<br />

blev vän med. Maria hade nyligen<br />

tagit emot Jesus som sin Herre<br />

och Frälsare. Hon var adventist<br />

och bjöd mig till gudstjänster och<br />

bibelstudium i sin kyrka. Jag började<br />

besöka den och blev sedan<br />

När samfundsförsamlingarna för en tid<br />

sedan pålades avgifter för meddelanden<br />

om adressförändringar, medlemsförändringar<br />

m.m. uppstod en situation som inte är<br />

tillfredsställande för berörda parter. Därför har<br />

jag fört en del diskussioner med Patent- och registerstyrelsens<br />

företrädare och kommit fram till en<br />

del fakta, som dem som vederbör torde beakta.<br />

Det är en stor glädje i varje frikyrkoförsamling<br />

då föräldrar till nyfödda barn anmäler att de vill<br />

ordna med barnvälsignelse i församlingens mitt.<br />

Då har man redan i regel gett barnet namn och<br />

uppgifter härom har inlämnats till magistraten.<br />

Personbeteckningen har även ordnats och allt<br />

förefaller vara klart.<br />

Men då man ifyllt uppgifter om barnet, på blankett<br />

man fått från magistraten, befolkningsregistrets<br />

blankett ”Anmälan om uppgifter om barnet”<br />

så har man inte observerat den lilla kolumnen med<br />

texten ”uppgifter om upptagande av barn som<br />

medlem i religionssamfund (ifylls av representant<br />

för religionssamfund)”. Blanketten har återsänts<br />

till Magistraten och detta har medfört att barnet<br />

blir antecknat som samfundslöst (religionslöst)<br />

utan samfundstillhörighet. Lokalförsamlingens<br />

registerförare borde ha fått blanketten för att fylla<br />

i uppgifterna om att föräldrarna vill att barnet<br />

skall inskrivas i religionssamfundet.<br />

Enligt lag skall föräldrarna inom ett år efter<br />

födelsen komma överens om huruvida barnet<br />

skall följa modern eller fadern. Om så inte skett<br />

döpt år 1993.<br />

Mina föräldrar var inte kristna<br />

och jag växte upp i ett muslimsamhälle.<br />

Det var en chock för<br />

min familj när jag meddelade att<br />

jag blivit kristen. De bor i Uzbekistan<br />

och jag i Moldavien. Min mor<br />

kom resande och försökte hindra<br />

mig att gå i kyrkan. Hon sade att<br />

jag måste stiga över henne om<br />

jag vill gå dit. Hon hade nämligen<br />

blivit en hängiven muslim efter att<br />

min far hade dött. Enligt henne<br />

var jag en förrädare nu när jag<br />

blivit kristen, eftersom jag föddes<br />

muslim. Hela min församling bad<br />

för mig och för henne. Och ett<br />

under skedde – min mor beslöt<br />

sig för att besöka min församling.<br />

Hon blev intresserad och innan<br />

hon reste hem bad hon att få en<br />

egen Bibel! Fastän hon inte kalllade<br />

sig kristen trodde hon ändå<br />

på Jesus Kristus som Herre och<br />

Frälsare.<br />

Efter det har jag fått uppleva<br />

många andra under i mitt liv. Mina<br />

barn, sonen Oleg och dottern<br />

Veronica, och mitt barnbarn Olesyia,<br />

har alla kommit till tro och<br />

blivit döpta. Men den Onde är på<br />

alerten, den lilla adventistförsamlingen<br />

splittrades, och mina barn<br />

vände Gud ryggen och valde<br />

att gå sina egna vägar. Efter tre<br />

långa år då jag förgäves försökte<br />

finna sanningen leddes jag till en<br />

baptistförsamling där jag kände<br />

att jag kunde stanna. Jag vill på<br />

intet sätt såra mina adventistsystrar<br />

och -bröder, men jag upplevde<br />

SBFK<br />

Hon ser med nya ögon<br />

inte längre deras undervisning<br />

som rätt. Må Herren döma dem,<br />

jag vill det inte. Under alla dessa<br />

prövningar var det en vers från<br />

Psaltaren som talade till mig:<br />

”Herren vakar över dem som fruktar<br />

honom, över dem som hoppas<br />

på hans nåd” (Ps. 33:18).<br />

Mitt liv fortsatte tillsammans<br />

med Herren. Men helt plötsligt,<br />

som en blixt från en klar himmel,<br />

drabbades jag av en märklig sjukdom.<br />

Läkarna kunde hitta komma<br />

fram till någon diagnos. Inte ens<br />

jag själv som läkare förstod vad<br />

som hände mig. När jag tänker på<br />

det som hände kan jag bara se<br />

det som prövningar som Herren<br />

tillät. Genom dem visade Gud<br />

mig mina tillkortakommanden:<br />

mitt högmod, min själviskhet, min<br />

otålighet, och han prövade min<br />

tro. ” Min bittra plåga blev mig till<br />

välsignelse. Du skonade mitt liv<br />

och räddade mig från förintelsens<br />

avgrund, du kastade alla mina<br />

synder bakom dig.” (Jes 38:17)<br />

Det finns inte ord att beskriva<br />

vad jag har gått igenom: lidande<br />

och smärtor på grund av en förskräcklig<br />

värk i mina ben och<br />

händer, enorm viktminskning,<br />

och stora vattenblåsor slog ut<br />

på kroppen. Mina ben bar mig<br />

inte längre och jag blev sängliggande.<br />

Jag kunde inte ens röra<br />

mina händer så pass att jag<br />

skulle ha kunnat skriva. Mina<br />

prövningar påminde om dem som<br />

Gamla testamentets Job upplevde.<br />

Jag ropade till Herren att<br />

Förhållandet mellan frikyrkosamfunden,<br />

magistraten och Patent- och registerstyrelsen<br />

följer barnet modern. Men där blanketten inte<br />

har någon samfundsrepresentants underskrift<br />

blir barnet samfundslöst. Jag befarar att antalet<br />

barn i de frikyrkliga samfundsförsamlingarna är<br />

betydligt färre än vad det borde vara och uppmanar<br />

varje församling att kontrollera dagsläget.<br />

Vi baptister döper inte barn in i församlingen,<br />

som den evangelisk-lutherska kyrkan gör. Men vi<br />

kan och bör bli punktligare (och varför inte högtidligare)<br />

även med våra barnvälsignelser, då vi<br />

har Bibelns lära att följa. Att fostra och undervisa<br />

barnen om omvändelse, tro och dop är naturligtvis<br />

föräldrarnas och församlingens gemensamma<br />

uppgift med allt vad därtill hör.<br />

Varje församling borde åtminstone en gång<br />

per år kunna köpa de kontrolluppgifter som<br />

erbjuds av registermyndigheten. Priset är 45 euro,<br />

vartill kommer 0,03 euro/person och 22 % moms.<br />

Registret rekommenderar beställning av utdraget<br />

kvartalsvis. Men i våra små förhållanden bör det<br />

räcka med ett utdrag per år.<br />

I varje fall är det rekommendabelt att varje<br />

frikyrkomedlem som byter bostadsadress utöver<br />

stadgad anmälan sänder det färdigt frankerade<br />

postkortet även till församlingens registerförare,<br />

så att församlingsregistret hela tiden kan hållas<br />

ajour.<br />

Då vi som frikyrkofolk inom en icke avlägsen<br />

framtid skall börja söka statsstöd inom ramen för<br />

anslag i statsförslaget gäller det att se till att våra<br />

register, barnen medräknade, är i ordning.<br />

han skulle förbarma sig. Jag ville<br />

inte längre fortsätta att leva. I alla<br />

stadens församlingar bad man<br />

om helande för mig.<br />

Gud själv gav mig kraft att gå<br />

igenom dessa prövningar! Inom<br />

mig föddes en övertygelse att<br />

inte ge upp oberoende av hur<br />

svår situationen blev. Jag är så<br />

tacksam till mina trossyskon, till<br />

mina ”mödrar i bönen”, för deras<br />

böner, för deras andliga stöd och<br />

allt det materiella stöd de gav. Jag<br />

tog fasta på Herrens löfte: ” Ropa<br />

till mig när du är i nöd, jag skalla<br />

rädda dig och du skall ära mig”<br />

(Ps. 50:15). Sannerligen, Gud är<br />

värd lov och pris.<br />

Jag är så tacksam till Gud – Fader,<br />

Son och Helig Ande – för frälsning<br />

och för helande. Det är hans välsignelse<br />

att jag sommaren 2003 åter<br />

var frisk och kunde gå till kyrkan.<br />

Som en följd av detta har jag tagit<br />

som motto för mitt liv orden ur 1<br />

Thess. 5:16-18: ”Var alltid glada,<br />

be ständigt och tacka hela tiden<br />

Gud.”<br />

Svetlana Idiatova,<br />

Chisinov, Moldavien<br />

☐ ☐ ☐<br />

Information om SBFK:s<br />

verksamhet och<br />

verksamhetsplanen för 2006,<br />

se www.baptist.fi/sbfk eller<br />

kontakta undertecknad.<br />

Mai-Britt Vehkaoja, ordf.<br />

Svenska baptisternas i Finland<br />

kvinnoförbund (SBFK)<br />

Med glädje noterar jag att Oravaisbaptisterna<br />

nu beslutat registrera församlingen som samfundsförsamling.<br />

Jag hoppas att mötena med de tre kvarvarande<br />

församlingarna även skall leda till beslut om<br />

registrering. Församlingen (föreningen) bör fatta<br />

ett beslut om att ansöka om registrering. Blanketterna<br />

för ändamålet tillhandahåller Patent- och<br />

registerstyrelsen på nätet. Samfundsstyrelsen står<br />

till tjänst med den service som behövs.<br />

Då församlingen har registrerats och fått sitt<br />

nummer, kan den formulärmässiga personliga<br />

övergången från de ”religionslösas grupp” ske<br />

hos församlingens kontaktperson, som hjälper<br />

till med ifyllandet av blanketten/ blanketterna.<br />

Det är fråga om två blanketter för person som<br />

samtidigt med inträde i baptistförsamlingen<br />

anmäler om utträde ur annat religiöst samfund.<br />

Bägge blanketterna kan ifyllas hos den församling<br />

i vilken personer inträder som medlem.<br />

Även jag står till församlingarnas förfogande i<br />

dessa frågor om så önskas.<br />

Nyligen sa man på TV-nyheterna att gruppen<br />

samfundslösa i vårt land nu överstiger 700.000<br />

personer. Inte att undra på att ateisterna och<br />

humanisterna gläds åt en sådan utveckling. Du<br />

som hör till den gruppen hoppas jag vill skynda<br />

dig att motverka den officiella avkristningen av<br />

vårt land. Lycka till!<br />

ERIK LILJESTRÖM<br />

E-post:erik.liljestrom@netikka.fi

Missionsstandaret 5<br />

”BWAid Hjälp 24”<br />

arbetar ännu i Pakistan<br />

Baptisternas Världshjälp BWAid / Ungersk Baptisthjälp<br />

(HBAid) fortsätter med sina hjälpprogram<br />

i Pakistan där det tredje teamet nu är på plats. Då<br />

BWAid började få donationer, ställdes $40.000<br />

genast till förfogande.<br />

Undsättningsteamet BWAid Hjälp 24 lämnade<br />

Ungern den 9 oktober, bara en dag efter den<br />

förödande jordbävningen i Kashmir, Pakistan. De<br />

anlände till landet inom 24 timmar och efter att ha<br />

blivit fördröjda lite vid fl ygbasen Chaklala lyfte de<br />

mot katastrofområdet i Bagh, Kashmir.<br />

Undsättningsteamet bestod av två läkare, två<br />

sjukskötare, två tekniska räddningsexperter, två<br />

hundar och en räddningschef och en koordinator<br />

från HBAid. Genast efter ankomsten startade<br />

sökandet efter överlevande i raserade skolbyggnader,<br />

men trots positiva indikationer hittade de<br />

inga överlevande i ruinerna.<br />

Efter att chanserna att hitta några överlevande<br />

var länge sedan förbi, började teamet ge<br />

medicinsk vård åt de sjuka och skadade. Från de<br />

kringliggande bergen kom hundratals jordbävningsoffer<br />

som hade varit utan mat ner till dalen<br />

och hade med sig skadade. Under de första fem<br />

dagarna behandlade teamets läkare och närvårdare<br />

nästan 400 skadade.<br />

Under tiden hjälpte de tekniska experterna<br />

och deras två hundar till med att söka igenom tre<br />

skolbyggnader och föra bort fl era kroppar som<br />

låg i ruinerna. Teamet fi ck en väldigt bra kontakt<br />

med lokalbefolkningen och den pakistanska<br />

armén. /…/<br />

Paul Montacute, chef för Baptist World Aid<br />

har igen understrukit nödvändigheten av att den<br />

världsvida baptistfamiljen fortsätter att svara<br />

generöst på BWAids jordbävningsupprop. (BWA)<br />

Arabvärlden: Ökande respons<br />

Den ständigt ökande tittarresponsen på den arabiska<br />

tv-satellitkanalen ”Life Channel” fortsätter.<br />

Under januari 2005 var det totala antalet tittare<br />

som hörde av sig till IBRA:s uppföljningscenter<br />

för dessa program, genom brev, e-post, fax och<br />

telefon, inte mindre än 5635. Halleluja! (IBRA)<br />

Pamela Hinds ny i baptistkyrkan i Vasa<br />

Halvtidsanställd lärarstuderande ungdomsledare vill erbjuda MER ÄN BARA MYS<br />

PAMELA HINDS<br />

Född i Kristinestad, bor nu på Rådhusgatan i Vasa på 35 m 2 tillsammans<br />

med Robert och Yasmin, snart 2.<br />

Favoritfärg: koboltblå.<br />

Senaste lästa bok: Framgångsrikt ledarskap genom tolvgrupper (eftersom<br />

en kompis rekommenderat den)<br />

Favoritmusik: Etnomusik, men hon gillar egentligen allt från opera till<br />

metall och plockar det bästa ur alla kategorier. Skulle hon gå på konsert<br />

skulle hon helst välja kristen etnomusik, men det är inte så lätt att hitta<br />

sådant. Kulning skulle hon gärna lära sig.<br />

Favoritårstid: våren.<br />

Pamela Hinds är sedan augusti anställd som barn- och ungdomsledare i Vasa baptistförsamling.<br />

Musikintresset har hon ärvt hemifrån.<br />

Pamela Hinds är sedan 1<br />

augusti i år anställd som<br />

barn- och ungdomsledare<br />

på halvtid i baptistkyrkan<br />

i Vasa. I det här skedet<br />

löper anställningen till<br />

slutet av maj nästa år. Efter det ska båda<br />

parterna ta ställning till en eventuell<br />

fortsättning.<br />

Pamela trivs med sitt jobb.<br />

– Det bästa är att jag hela tiden tvingas<br />

fundera på trosfrågor och ha ordning på<br />

bönelivet, eftersom det är viktigt i ett<br />

jobb som det här. Det gör också att jag<br />

känner att jag utvecklas.<br />

– Och så är de människor jag jobbar<br />

med väldigt positiva. Jag tycker jag har<br />

blivit mycket bra mottagen.<br />

Till de negativa sidorna med jobbet<br />

hör att Pamela ibland tycker att hon<br />

känner sig otillräcklig.<br />

– Men å andra sidan är det säkert också<br />

utvecklande att ta itu med utmaningar av<br />

olika slag, även om man inte alltid inser<br />

det just när man är mitt i det.<br />

Uppvuxen i Kristinestad<br />

Pamela är uppvuxen i Kristinestad.<br />

Egentligen är hon lutheran även om hon<br />

mest rört sig i frikyrkliga sammanhang,<br />

under tonåren innebar det oftast metodistkyrkan<br />

i Kristinestad.<br />

– Som mest var vi väl ett 20-tal ungdomar<br />

där, men idag tror jag de flesta<br />

flyttat bort.<br />

Religionen spelade inte så stor roll i<br />

vardagen i hemmet när hon växte upp,<br />

även om hennes familj gick i kyrkan med<br />

jämna mellanrum.<br />

– Jag har ändå alltid trott på något sätt.<br />

Någon gång i tonåren började jag sedan<br />

fundera mera.<br />

Under en period var hon väldigt rädd<br />

och hade mardrömmar och fantasier om<br />

allt hemskt som kunde hända henne.<br />

– En natt när jag var 15 tyckte jag till<br />

och med att djävulen stod och hotade mig<br />

i mitt rum och sa: ”Du har inget beskydd<br />

– jag kan göra vad jag vill med dig!”<br />

Blev fri från rädslorna<br />

Den rädsla som följde med den upplevelsen<br />

verkade inte lämna henne och<br />

Pamela började fundera att om hon<br />

tar Jesus på allvar så kanske rädslorna<br />

försvinner.<br />

– Tillsammans med en kompis besökte<br />

jag Sionkyrkan i Vasa. Där hade man en<br />

predikant på besök. Mänskor ramlade<br />

hit och tid och jag förstod just ingenting.<br />

Men i ett skede lade predikanten<br />

sin hand på mig och tillsammans bad<br />

vi frälsningsbönen. Jag kände hur det<br />

liksom kittlade i huvudet och jag upplevde<br />

en obeskrivlig glädje som höll i<br />

sig i flera timmar, så jag skrattade nästan<br />

hela natten.<br />

Efter den upplevelsen sjönk hennes<br />

rädslor sakta undan. Det var efter det<br />

som hon och hennes kompis började gå<br />

FOTO: PETER SJÖBLOM<br />

i metodistkyrkan i Kristinestad.<br />

– Efter den händelsen för tio år sedan<br />

har jag förstås hunnit vara med om en hel<br />

del. Min tro har mognat och jag känner<br />

att Gud hela tiden är med mig även fast<br />

jag blir missförstådd ibland, som alla<br />

människor blir då och då.<br />

– Om man själv mår bra har man också<br />

lättare att tro gott om andra människor.<br />

Men om man inte mår så bra blir man<br />

lätt misstänksam.<br />

Studerar till speciallärare<br />

Direkt efter studenten 1999 flyttade<br />

Pamela till Vasa och började studera till<br />

speciallärare. Hon är inte riktigt klar<br />

med sina studier än men hoppas bli det så<br />

småningom, kanske till våren. Hennes<br />

avhandling ska handla om speciallärares<br />

syn på handikappade.<br />

– Jag tror ändå inte jag vill börja jobba<br />

som lärare genast jag blir klar med studierna.<br />

Det känns inte så bråttom med<br />

det. Jag gör gärna något annat emellan,<br />

fast målar stolar. Jag tror att Gud gör en<br />

beredd på olika saker och leder.<br />

Den som delvis har bromsat hennes<br />

studiefart heter Yasmin och fyller två<br />

i december.<br />

För tillfället är Pamelas fästman<br />

Robert pappaledig vilket gör det mycket<br />

lättare att få allt att fungera.<br />

– Förra året var jobbigare när man<br />

måste skaffa barnvakt genast man skulle<br />

göra något.<br />

Det faktum att hon inte är gift var en av<br />

de saker som gjorde henne tveksam till<br />

att ta jobbet som ungdomsledare, eftersom<br />

hon tycker att en ungdomsledare<br />

måste kunna vara en förebild.<br />

– Min personliga inställning är att<br />

det är bättre att gifta sig. Själv skulle<br />

jag också gärna gifta mig, men det är<br />

som bekant ett beslut man måste vara<br />

två om och Robert tycker inte att det är<br />

dags ännu.<br />

Bor bredvid kyrkan<br />

Robert, Pamela och Yasmin bor i en liten<br />

35 m 2 lägenhet på Rådhusgatan alldeles<br />

bredvid baptistkyrkan. Närheten till<br />

kyrkan var också en av orsakerna till att<br />

hon sökte sig just dit.<br />

– Jag läste på anslagstavlan utanför<br />

kyrkan att man hade bön på onsdagseftermiddagarna.<br />

Som studerande hade<br />

jag ofta ledigt den tiden och började<br />

gå med. Och när jag var mammaledig<br />

fortsatte jag.<br />

I somras började hon tänka att det vore<br />

bra med ett halvtidsjobb som hon kunde<br />

kombinera med studierna. Så hon ”sände<br />

lite böner uppåt”. Och när hon efter en tid<br />

pratade med pastor Mai-Britt Vehkaoja<br />

berättade hon att församlingen sökte en<br />

ungdomsledare som helst också skulle<br />

vara duktig på musik. Så Pamela lämnade<br />

in sina papper. Och fick tjänsten.<br />

Många olika aktiviteter<br />

Barn- och ungdomsarbetet i Vasa baptistförsamling<br />

är ganska brett även om<br />

deltagarantalet i de olika aktiviteterna<br />

inte alltid är så stort. Söndagsskolan<br />

består till exempel för tillfället av några<br />

afrikanska barn som bor långt från<br />

kyrkan och därför har problem att ta sig<br />

till kyrkan på söndag förmiddag, så det<br />

händer att Pamela inte har några barn<br />

alls i söndagsskolan.<br />

Varannan tisdag (jämna veckor) kl 18<br />

är det PlaySing, sång och lek för föräldrar<br />

och deras barn. Varje onsdagskväll kl<br />

19 har man PraySing, bön och lovsång,<br />

för tonåringar och ungdomar.<br />

– De flesta som deltar där idag är en<br />

bit över 20 år. Förutom bön och lovsång<br />

brukar vi också ha någon som berättar<br />

om sitt liv och sin tro.<br />

Varannan fredag kväll kl 20-24<br />

ordnas King´s Café som nu återuppstått<br />

eftersom det igen fanns några som ville<br />

engagera sig i det arbetet. King´s Café<br />

hålls i församlingens lillasal som för ett<br />

par år sedan renoverades och bland annat<br />

försågs med en severingsdisk. De fredagar<br />

man inte har kafé är det tonårsklubb<br />

i stället, ca kl 19-22.<br />

Församlingen har även scoutverksamhet,<br />

men där inskränker sig Pamelas<br />

uppgift tillsvidare till att sköta om<br />

diverse utskick. Men hon var faktiskt<br />

scout i Kristinestad, även om hon själv<br />

aldrig var ledare.<br />

Sång och musik hemifrån<br />

Sången och musiken har Pamela med sig<br />

hemifrån. Hennes pappa har jobbat som<br />

musiklärare och pianolärare i många år<br />

och hennes farfar var folkmusiker och<br />

spelade dragspel så Pamela fick tidigt<br />

komma med i musiken.<br />

Själv spelade hon fiol men bytte i tonåren<br />

till sång i stället. Lite piano spelar<br />

hon också.<br />

– I söndagsskolan och i lovsången<br />

spelar jag ibland. Någon gång har jag<br />

också spelat och sjungit i gudstjänsten<br />

men oftast är jag ju i söndagsskolan då så<br />

det är svårt att ordna det praktiskt.<br />

Pamela beskriver sig själv som en tänkare<br />

som kan sitta flera timmar i soffan<br />

och fundera på olika saker.<br />

– Ibland blir det kanske mera tänkt än<br />

gjort, erkänner hon.<br />

– Och så är jag väl lite tankspridd.<br />

Hon är en utpräglad kvällsmänniska,<br />

så på det sättet passar det här jobbet<br />

henne bra.<br />

– Hemma vet de att det inte lönar<br />

sig att prata med mig allt för tidigt på<br />

morgonen...<br />

Visioner för arbetet<br />

Vad har hon då för visioner och mål för<br />

sitt arbete<br />

– Jag skulle vilja att alla som kom<br />

på de olika samlingarna skulle få bli<br />

trygga i sin tro och lära sig lita på Guds<br />

närvaro oberoende vad som händer. Vi<br />

får inte bara bli en mysklubb utan måste<br />

komma till den punkten att vi ser människorna<br />

runtomkring oss och fylls av<br />

en brinnande längtan att också de ska<br />

få rymmas med.<br />

– Praktiskt sett är det svårt att veta hur<br />

man ska göra för att åstadkomma det här.<br />

Speciellt när det gäller tonåringarna är<br />

de mycket olika vad gäller mognad, tro<br />

och intressen. Jag tycker ändå att det<br />

behöver synas att det här är en plats som<br />

har med Gud att göra, samtidigt som det<br />

är viktigt att ha respekt för människor<br />

och inte tvinga på dem något.<br />

PETER SJÖBLOM

6<br />

Missionsstandaret<br />

b<br />

Att resa med<br />

lätt packning<br />

Max Lucados bok handlar om att med<br />

lättare packning blir livsresan enklare.<br />

Texten är stor och marginalerna väl<br />

tilltagna, så det är lätt att läsa boken. Det<br />

finns en studieplan i boken.<br />

Ibland överdriver författaren för att få<br />

oss att reagera. Tonen är ljus och ändå<br />

rör det sig om saker som gärna stryper<br />

livslusten. En stor del av texten går ut<br />

ifrån Ps 23. Nya detaljer lyfts fram som<br />

ger nytt ljus över Guds omsorg om oss.<br />

Exempel tas också med små berättelser<br />

ur livet. De bördor vi har att lämna är<br />

till exempel: habegär, oron, hopplösheten,<br />

skulden, högmodet, döden, sorgen,<br />

rädslan.<br />

Den sista bördan skall vi inte göra oss<br />

av med, det är hemlängtans börda: Alla<br />

ljud tystnar när Jesus tar dig under hakan<br />

och säger: ”Välkommen hem.” Han<br />

torkar alla dina tårar med sin genomspikade<br />

hand. Och Herrens hus skall vara<br />

ditt hem – för evigt.<br />

Några citat:<br />

”Det som du äger i din herde är mer än<br />

det som du inte äger i livet.<br />

Eftersom jag vet att han förser mig<br />

med det som jag behöver i livet kan jag<br />

njuta av nuet.<br />

Inte tror vi väl att han skulle överge<br />

oss i dödens stund<br />

Åldrandet är Guds idé.<br />

Max Lucado<br />

LÄMNA DINA BÖRDOR<br />

Bokförlaget Libris 2005<br />

Kärlek<br />

som befriar<br />

HJ<br />

Kärlek som befriar är en återberättelse<br />

av Bibelns Hosea. Boken utspelar sig i<br />

Amerika under 1850-talet. Berättelsen<br />

handlar om Angel, som ända sedan hon<br />

var liten arbetat som prostituerad, och<br />

Hosea, en varmt troende jordbrukare.<br />

Angel har blivit sviken så många gånger<br />

att hon är fylld av hat. Hon är en mycket<br />

vacker, men mycket kall, lyxhora. Hosea<br />

är raka motsatsen, han är tålmodig,<br />

troende och god. Gud säger till Hosea<br />

att Angel är kvinnan han skall gifta sig<br />

med. Hosea kan först inte tro att Gud<br />

verkligen menar att han skall gifta sig<br />

med den här kvinnan, men han lyder<br />

Gud och vandringen på en krokig och<br />

mödosam stig påbörjas.<br />

Hela berättelsen är en enda lång<br />

kärlekshistoria, på samma gång som det<br />

är en bok fylld av Gud. Det går inte att<br />

på ett rättfärdigt sätt ta bitar ur boken<br />

eller heller kortfattat berätta vad boken<br />

handlar om. Jag började läsa boken så<br />

fort jag fick den, och läste ut den på ett<br />

par dagar.<br />

Det här är en bok som alla mår bra av<br />

att läsa. Den kan gott räknas till en av de<br />

bästa böcker jag har läst, och jag har läst<br />

många. Jag tror att såväl kvinnor som<br />

män kan ha glädje av att läsa den, även<br />

om det kanske kan ses som en bok mer<br />

riktad till kvinnor. Redan från första<br />

kapitlet dras man med i historien, och<br />

man måste helt enkelt läsa vidare för att<br />

ta reda på hur det hela skall sluta.<br />

Jag var själv inte bekant med berättelsen<br />

om Hosea i Bibeln, så där lärde jag<br />

mig något nytt. I början av varje kapitel<br />

finns det en vers ur Bibeln eller ett citat<br />

av någon klok person, som ger en liten<br />

bild av vad kapitlet kommer att handla<br />

om.<br />

Förr tvivlade jag smått på att det gick<br />

att skriva en kristen kärleksroman, men<br />

nu har jag fått inse att det visst går. Jag<br />

hoppas att alla som älskar böcker läser<br />

den här boken, för den har verkligen<br />

mycket att ge. Boken är på 456 sidor,<br />

men jag lovar att det inte kommer att<br />

kännas av, för slutet kommer ändå för<br />

snabbt, och åtminstone jag kände en viss<br />

saknad över att boken tog slut så snabbt<br />

när jag kom till det sista kapitlet.<br />

Francine Rivers<br />

KÄRLEK SOM BEFRIAR<br />

KM & Bornelings 2004<br />

LINDA TAMMELIN<br />

En ny handbok<br />

för frikyrkorna<br />

I Sverige har man gett ut ”Gudstjänstboken”.<br />

Bakom det arbetet står en<br />

arbetsgrupp från Evangeliska Frikyrkan,<br />

Pingströrelsen, Svenska Alliansmissionen<br />

och Svenska Baptistsamfundet.<br />

Personerna är Sven Lindström, Sune<br />

Fahlgren, Kent Cramnell, Joakim<br />

Hagerius, Anders Hallqvist, Lars Hult,<br />

Gunnar Melkstam, Dan Salomonsson,<br />

Lennart Thörn och Karin Wiborn.<br />

Det enda jag saknar i boken är ett<br />

sidenband till att markera sidor med.<br />

Gudstjänstboken är mycket omfattande.<br />

Där finns allt det vi förväntar oss när det<br />

gäller församlingens olika gudstjänstformer.<br />

Språket är enkelt och vackert i de<br />

föreslagna texterna. Detta är viktigt, ty<br />

tro kan stärkas eller försvagas utifrån det<br />

språk vi använder.<br />

Gudstjänst är helig närvaro och en fördjupad<br />

delaktighet. Församlingen är den<br />

handlande, det är den (inte bara pastorn)<br />

som firar högtid. ”Vi kan inte leva utan<br />

att fira vår Herres dag.” En bedjande församling<br />

är ett av de starkaste uttrycken<br />

för delaktighet. Gudstjänsten är församlingens<br />

centrum.<br />

Boken tar upp gudstjänstens grundmönster:<br />

samling, tilltal, gensvar,<br />

måltid, förbön och sändning. Så hittar vi<br />

varierande modeller för olika gudstjänster.<br />

Nattvard, dop, barnvälsignelse, pastorsinstallation,<br />

bikt och själavård finns<br />

självfallet med, men också Välkomnande<br />

av nya medlemmar, dopförnyelse mm.<br />

För vigslar finns olika alternativ.<br />

Likaså för begravningar. Här finns<br />

hjälp med svåra saker som begravning<br />

av dödfött barn eller barn som avlidit i<br />

späd ålder och texter att användas vid<br />

självmord.<br />

Till boken hör en CD med allt material.<br />

Då kan man lätt skriva ut texterna<br />

och variera dem för aktuella behov. På<br />

CD:n finns dessutom texter för bildande<br />

av ny församling.<br />

Varje församling/pastor skulle ha bra<br />

nytta av denna bok.<br />

GUDSTJÄNSTBOKEN<br />

Bokförlaget Libris 2005<br />

ca 40 e<br />

B Ö C K E R<br />

HJ<br />

Carita Westman, sjukskötare på me<br />

”Jag har bibehål<br />

C<br />

Carita Westman, f.<br />

Huhta mäki, är född<br />

i Monäs, Nykarleby, i<br />

en minkfarmar familj.<br />

Mor heter Svea och<br />

far hette Bertel.<br />

Carita jobbade också på farmen<br />

som barn.<br />

– Jag trivdes på farmen men det<br />

var ingenting för mig. Vi var många<br />

syskon och det var ganska rörigt<br />

ibland. Syskonskaran ser ut så här:<br />

Maj-Lis Isaksson, Britta Wiklund,<br />

Ruben, jag och Ture. Vi var inte<br />

alltid så säkra på vem skulle göra<br />

vad då det gällde arbetsuppgifterna<br />

i hushållet.<br />

Om det var sommar eller höst<br />

löste Carita problemet på sitt eget<br />

sätt.<br />

– Jag tog en hink och for och<br />

plocka blåbär i stället och fick då<br />

vara för mig själv. Eller så var jag<br />

och pysslade i trädgårdslandet. Jag<br />

tog lite avstånd, tog inte så mycket<br />

ansvar och sökte mig egna vägar.<br />

De andra syskonen accepterade<br />

detta, så i det stora hela var alla<br />

nöjda.<br />

Aktiva i<br />

baptistförsamlingen<br />

– Föräldrarna var aktivt med i baptistförsamlingen.<br />

Det blev naturligt<br />

att man kom med. Jag ifrågasatte<br />

inte ens att man skulle gå i kyrkan.<br />

Personligen trivdes jag i Guds hus<br />

redan som liten och jag var glad att<br />

gå i söndagsskolan. Det kändes bra<br />

att hela familjen var i bönhuset. Det<br />

var en trygghet då man satt där med<br />

mamma och pappa. Det var också<br />

en värdighet i allt detta.<br />

– Pappa var mera humoristisk än<br />

mamma, som var ankaret i familjen.<br />

De kompletterade varandra på<br />

det viset. Jag har ärvt mest av pappa<br />

när det gäller humorn.<br />

Finska först,<br />

sjukskötarskola sedan<br />

– Jag hade på känn att jag skulle bli<br />

sjuksköterska. Men efter avslutad<br />

mellanskola var jag ännu för ung<br />

att bli antagen. Därför for jag först<br />

till en finsk kristlig folkhögskola i<br />

Kalajoki för att lära mig praktisk<br />

finska. Vi hade en faster som var<br />

diakonissa i Brahestad, så efter<br />

Kalajoki for jag dit för att praktisera<br />

både finska och lite sjukhusarbete.<br />

Sen var det dags att börja<br />

på sjuksköterskeskolan i Vasa, en<br />

utbildning som på den tiden var<br />

två och ett halvt år lång. Dåförtiden<br />

valde man inte inriktning från<br />

början.<br />

– Man skulle helst arbeta lite<br />

efter att man fått sin examen,<br />

innan man kunde påbörja specialiseringen<br />

som varade ett år eller<br />

två terminer. Jag kom att jobba<br />

tolv år inom psykiatrin innan jag<br />

specialiserade mig.<br />

Samma tjänst<br />

i mer än 30 år<br />

– Den tjänst jag fick på Roparnäs<br />

sjukhus fyra dagar efter min dimission,<br />

den har jag fortfarande kvar.<br />

Jag har bara flyttat lite mellan olika<br />

avdelningar, men jag har aldrig<br />

hoppat av tjänsten. Jag har min<br />

tjänst kvar fast organisationerna<br />

har bytt namn. Jag fick anställning<br />

den 1 februari 1968 och går i<br />

pension den sista maj nästa år. Då<br />

”Det kändes bra att<br />

hela familjen var<br />

i bönhuset. Det<br />

var en trygghet då<br />

man satt där med<br />

mamma och pappa.<br />

kommer jag att ha arbetat drygt<br />

38 år.<br />

– Jag har trivts bra. Psykiatrin<br />

är mitt område. Jag har varit<br />

avdelningsskötare och jag är nu<br />

specialsjukskötare på Mentalvårdscentralens<br />

vuxenmottagning<br />

i Jakobstad.<br />

Det är fråga om öppen vård.<br />

Alla patienter som kommer till<br />

mottagningen kommer frivilligt.<br />

Personal på vuxenavdelningen<br />

består av läkare, psykologer och<br />

sjukskötare.<br />

Specialitet:<br />

Kognitiv psykoterapi<br />

– Mitt arbete består mest av psykiatriska<br />

terapisamtal. Jag har<br />

gått kurser i kognitiv psykoterapi<br />

i Umeå. Det är en korttidsterapi<br />

som passar bra då Mentalvårdscentralen<br />

(MVC) inte har så mycket<br />

resurser. Det är till fördel om man<br />

har lång erfarenhet och har studerat<br />

olika terapiformer.<br />

– Nuförtiden är folk upplysta och<br />

vet mycket om olika terapiformer<br />

och vad de vill ha. Vi undersöker<br />

sedan om deras önskemål är praktiskt<br />

genomförbara.<br />

– De jag sköter kommer bara<br />

polikliniskt för samtal, en gång i<br />

veckan eller varannan vecka. Sessionerna<br />

är 45 minuter långa. En del<br />

kommer 3-4 gånger, andra 10-20<br />

gånger. Vi får patienter remitterade<br />

till oss, men de kan också komma<br />

utan remiss och då kollar vi upp om<br />

de platsar på MVC, i så fall gör vi<br />

upp en vårdplan. En av oss på mottagningen<br />

har alltid jour.<br />

Lägre mental tröskel<br />

– men sämre hälsa<br />

– Tröskeln till mentalvårdsbyrån<br />

har blivit lägre. Ofta söker man<br />

hjälp snabbare än förr. Vi får många<br />

nya patienter varje vecka. Den<br />

mentala hälsan har försämrats<br />

överlag. Nu har vi många med<br />

utmattningsdepression. Då man<br />

är stressad, slut och utmattad blir<br />

man förr eller senare deprimerad.<br />

Relationsproblem och livskriser<br />

av alla de slag är vanliga, samt ett<br />

ökande drogproblem.<br />

Mentalvårdsbyrån är alltså<br />

enbart en öppenvårdsmottagning.<br />

Vart slussas då de långtidssjuka<br />

– För dem finns ett vårdhem och<br />

ett dagcenter i Jakobstad.<br />

– Vi har också en del uppföljningsklienter<br />

med tre-fyra besök<br />

per år.<br />

Så ser en dag ut<br />

– Min dag kan se ut så här. Jag<br />

har samtal med fyra-fem patienter<br />

plus diverse journalarbete. Efter<br />

varje patient och varje besök görs<br />

Carita Westman är specialsjukskötare<br />

tycker att tröskeln för att söka hjälp fö<br />

”Tröskeln till mentalvårdsbyrån<br />

har<br />

blivit lägre. Ofta<br />

söker man hjälp<br />

snabbare än förr.<br />

en sammanfattning av vad som<br />

hände, hur läget är och vad vi ska<br />

göra sen.<br />

– Utom vuxenmottagningen,<br />

som tar emot klienter från 20 år<br />

och uppåt, finns det en barn- och<br />

ungdomsmottagning för personer<br />

från 0-20 år. MVC omfattar också<br />

en dagavdelning samt en s.k. övernattningsmodul<br />

med tre-fyra platser.<br />

De som behöver vårdas längre<br />

tid hänvisas till det ovan nämnda<br />

vårdhemmet, där vårdtiden kan<br />

vara upp till två år.<br />

Depressioner vanliga<br />

En av de vanligaste åkommorna<br />

hos dem som söker hjälp på MVC

Missionsstandaret 7<br />

ntalvårdscentralen i Jakobstad:<br />

lit vårdoptimismen”<br />

FOTO: STEN-GÖRAN LIILJESTRÖM<br />

Från olika håll<br />

KAMBODJA<br />

Regeringen bad om utvidgning<br />

av IBRA:s radiosändningar<br />

Radiostationen FamilyFM i Kambodjas huvudstad<br />

Phnom Penh, vars arbete IBRA är med och stödjer, har<br />

fått en förfrågan från de nationella myndigheterna att<br />

sätta upp fyra relästationer runt om i landet. Initiativet<br />

kommer alltså från Kambodjas myndigheter som sett att<br />

programmen FamilyFM sänder har en positiv inverkan<br />

på samhället och familjerna. Om det blir möjligt att sätta<br />

upp dessa relästationer skulle större delen av landet<br />

kunna nås av stationens kristna program. Det berättar<br />

IBRA-medarbetaren Andreas Johansson, som nyligen<br />

besökte stationen för att hjälpa dem att bygga och<br />

utrusta en ny studio.<br />

– Det är verkligen en stor möjlighet att nå befolkningen<br />

i landet med evangelium och presentera ett<br />

budskap som verkligen bygger upp människor. Och<br />

att myndigheterna kom med förfrågan är ju jättespännande!<br />

Den stora utmaningen för FamilyFM är nu att få loss<br />

de pengar det kostar att sätta upp relästationerna, ca<br />

60.000 kr styck.<br />

Redan idag når den mycket populära stationen miljonstaden<br />

Phnom Penh genom dagliga sändningar över en<br />

stark FM-sändare, och har en potentiell lyssnarskara på<br />

över 6 miljoner människor. (IBRA)<br />

Första somaliska församlingen<br />

Det här är den första FridaFax-nyheten om Somalia!<br />

Vi har tidigare nämnt landet bara en gång. Det var år<br />

2002 då det listades som det land som var minst nått av<br />

evangelikal kristendom. Det fanns bara en kristen på 67<br />

314 invånare.<br />

Tyska missionärer i Somalia har just sänt oss följande<br />

nyheter: ”Under femton års tid har Somalia stått<br />

för anarki, hunger, död, våld och flyktingar. Man har<br />

nu inom nationen lyckats bilda en ny regering. Många<br />

somalier har erfarit dödsbringande hat och vet att islam<br />

aldrig lyckats föra med sig fred till landet. När de hör att<br />

Jesus bad för sina mördare då han hängde på korset,<br />

blir de djupt rörda.<br />

Kanske Gud måste tillåta situationen i Somalia för att<br />

öppna folket för evangeliet. I decennier har det funnits<br />

bara några få kristna och ännu i dag får många<br />

betala med sitt liv för sin tro. Nu kommer dock par och<br />

t.o.m. hela familjer till tro på Jesus och barnen får höra<br />

Guds Ord i församlingarna. En dröm som burits av<br />

missionärer i decennier har just gått i uppfyllelse: för<br />

några månader sedan förenade sig ett antal somaliska<br />

grupper för att plantera en församling. Till och med<br />

regeringstjänstemän måste medge att deras nation<br />

inte längre är muslimskt till 100 procent. De nya kristna<br />

växer i tron och tar mer och mer ansvar…” (FridayFax)<br />

på Mentalvårdscentralens vuxenmottagning i Jakobstad. I den öppna vården består henens arbetsuppgifter mest av psykiatriska terapisamtal. Hon<br />

r mentala problem har blivit lägre än förr.<br />

är depressioner av olika slag.<br />

– De nya antidepressiva medicinerna<br />

är bra. De innehåller ämnen<br />

som man har för lite av då man är<br />

deprimerad. Medicinen ger effekt<br />

ganska snabbt, men man rekommenderas<br />

använda den ett halvt år<br />

efter det att man är symtomfri.<br />

Vilka uttryck tar sig då depressionen<br />

– T.ex. initiativlöshet, dålig<br />

matlust eller tröstätande, dålig<br />

sömn och ångest. Man kan också<br />

mista intresset för att sköta sig<br />

själv. Självkänslan är i botten.<br />

– Jag har sett mycket av livets<br />

skuggsidor, men har inte tappat<br />

hoppet och gnistan. Jag tackar<br />

Gud att jag lyckats bibehålla vårdoptimismen<br />

och tron på att man<br />

kan göra en insats också i de<br />

svåraste situationer.<br />

Familj med fyra barn<br />

Carita har varit gift med Hans<br />

Westman från Larsmo. De har fyra<br />

barn: Sophie Vestman Antonsen<br />

(-71), Sara Åhman (-74), Stefan<br />

(-75) och Sandra (-90). Sophie<br />

bor i Alta i Norge och är gift med<br />

en norrman. Hon är tandläkare.<br />

Sara är ekon.mag. och lärare på<br />

Yrkeshögskolan i Jakobstad där<br />

hon också bor med sin familj.<br />

Stefan är maskin- och metalltekniker<br />

och jobbar på Kovjoki<br />

Mekan. Minstingen Sandra går<br />

på nian i Cronhjelmskolan, det<br />

(ännu ganska) nya högstadiet i<br />

Holm, Larsmo.<br />

– Jag har tre barnbarn. Sophie<br />

har två barn, en flicka och en<br />

pojke, och Sara har en pojke.<br />

– Hans var metallarbetare på<br />

Schaumans ända fram till sin död<br />

år 1993. Han dog i cancer efter att<br />

ha varit sjuk bara ett halvt år. Jag<br />

var tjänstledig och skötte honom<br />

en och en halv månad. Han blev<br />

52 år gammal. Efter hans död<br />

började jag jobba igen.<br />

”Valde att inte<br />

grubbla på min lott”<br />

– Hans och jag visste att Gud<br />

hade ämnat oss för varandra. Då<br />

Hans dog var det en tröst för mig<br />

att veta, att även då tog Gud hand<br />

om vår familj. Det är klart att<br />

det var chockartat och tungt. En<br />

gång blev jag sittande i köket och<br />

hängav mig åt självömkan och<br />

avundades dem som fortfarande<br />

har varandra. Men sen tänkte<br />

jag: stopp nu, på det här viset går<br />

det utför. Jag lade på en kassett<br />

”Då Hans dog var<br />

det en tröst för mig<br />

att veta, att även då<br />

tog Gud hand om<br />

vår familj.<br />

med lovsånger. Då blev jag på en<br />

gång helt befriad från självömkan<br />

och efter det har den inte kommit<br />

tillbaka. Det var ett val jag gjorde:<br />

att välja lovsången och inte börja<br />

grubbla på min lott.<br />

– Hans död har ju också satt sina<br />

spår hos alla barnen.<br />

– Jag satsade på dem. Men en<br />

sensommar efter nästan tio år som<br />

änka, kände jag mig ensam, trött<br />

och sliten, fastän jag just hade<br />

haft semester. Jag minns att jag<br />

stod på gården och bad till Gud:<br />

Dina ögon överfar hela jorden, ser<br />

Du någon gullig pensionär som<br />

skulle passa mig Småningom<br />

blev jag bekant med Allan, som är<br />

troende, och nu har vi varit särbo i<br />

ca tre år. Så jag fick bönesvar.<br />

Ekumen som trivs<br />

där Guds folk samlas<br />

– Jag är troende, blev frälst på<br />

ett läger på Humle då jag var 11<br />

år och döpt då jag var 13. Jag har<br />

gång på gång konstaterat att Gud<br />

är god, han har aldrig behandlat<br />

mig efter förtjänst. Jag har fått<br />

ledning, tröst och styrka, och har<br />

inte behövt kämpa ihjäl mig för<br />

att få välsignelser från Gud. Hans<br />

nåd är stor.<br />

– På något sätt har jag lösgjort<br />

mig från det materiella.<br />

Det kanske också har att göra<br />

med dödsfallet i familjen. Jag<br />

vill inte lägga hela min själ i det<br />

här synliga.<br />

– Då jag håller på med trädgårdsarbete,<br />

som är mitt stora<br />

intresse, tänker jag ibland: Allt<br />

det här är till låns en tid och sen<br />

är det över.<br />

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM<br />

Handlingsprogram mot<br />

människohandel godkändes<br />

Statsrådet godkände under sitt allmänna sammanträde<br />

den 25 augusti ett handlingsprogram för bekämpning<br />

av människohandel. Där presenteras för första gången<br />

täckande åtgärder mot människohandel i Finland.<br />

Det godkända handlingsprogrammet grundar sig på<br />

en slutrapport som utrikesministeriets arbetsgrupp överlämnade<br />

åt utrikesminister Erkki Tuomioja våren 2005.<br />

Den centrala utgångspunkten i handlingsplanen, som<br />

är utarbetad ur människorättslig aspekt, är att man<br />

snabbt borde kunna identifiera och hjälpa offren. Identifieringen<br />

av offer underlättas genom att myndigheter<br />

och aktörer inom den tredje sektorn utbildas. Genom<br />

att öka den allmänna kännedomen om människohandel<br />

strävar man efter att människor ska varsebli möjligheten<br />

att människohandel också förekommer i Finland. En<br />

annan målsättning är att dämpa efterfrågan, liksom att<br />

ställa de skyldiga inför rätta.<br />

Offren för människohandel bör erbjudas service enligt<br />

individuella behov.<br />

Verksamheten förutsätter samarbete mellan myndigheter<br />

och medborgarorganisationer. Då man hjälper<br />

offer för människohandel borde man i mån av möjlighet<br />

använda redan befintliga tjänster. Vilka tjänster som<br />

ordnas beror på huruvida offret har uppehållstillstånd i<br />

Finland eller inte. För dem som har uppehållstillstånd är<br />

det hemkommunen som ansvarar för tjänsterna, medan<br />

de som saknar uppehållstillstånd inte har rätt till några<br />

kommunala tjänster förutom brådskande sjukvård.<br />

Till utlänningslagen kommer att fogas en bestämmelse<br />

om uppehållstillstånd för personer som blivit offer<br />

för människohandel.<br />

Arbetsgruppen lade i sin rapport fram att handlingsprogrammets<br />

uppföljning skulle skötas av ifrågavarande<br />

ordförande, antingen social- och hälsovårdsministeriet<br />

eller inrikesministeriet. I de politiska underhandlingar<br />

som fördes under sommaren beslöt man sig ändå för att<br />

arbetsministeriet tar ansvar för det servicesystem som<br />

ska hjälpa offer för människohandel. Arbetsministeriet<br />

leder också handlingsprogrammets genomförande tillsammans<br />

med inrikesministeriet. (http://global.finland.fi)

8<br />

sidan är<br />

SBFU:s sida.<br />

Bidrag<br />

sänds till<br />

denna<br />

tidnings<br />

redaktion<br />

eller direkt<br />

till SBFU:s<br />

kansli, på<br />

adress PB<br />

54, 65101<br />

VASA.<br />

åttanDen här<br />

Svenska baptisternas i Finland<br />

ungdomsförbund rf<br />

Besöksadress:<br />

Rådhusg. 44 K 5, Vasa.<br />

Postadress:<br />

PB 54, 65101 VASA.<br />

Tfn: 06-3464 515;<br />

fax: 346 4510;<br />

e-postadress: sbfu@baptist.fi<br />

Ordförande Åsa Kackur,<br />

tfn 050-353 8744<br />

asa.kackur@baptist.fi<br />

Ungdomssekreterare:<br />

Caroline Södergård-Hahn,<br />

tfn 050-5426719<br />

SBFU:s<br />

JULFEST!<br />

Traditionen håller i sig!<br />

Lördag 17.12 kl. 19.00 är<br />

det dags för SBFU:s julfest<br />

som också i år äger<br />

rum i Hirvlax baptistkyrka.<br />

Boka in datumet<br />

och fundera ut en<br />

lämplig julklapp. Mera<br />

information kommer så<br />

småningom!<br />

Juletid<br />

har kommit<br />

B<br />

BAS (= Betel och<br />

Andreaskyrkans<br />

scouter) består av två<br />

patruller, Björnen och<br />

Flygekorren och en<br />

vargungegrupp. Sen finns det<br />

också en gemensam söndagsskola<br />

för de mindre barnen och<br />

den som inte vill vara scout.<br />

Varje söndag kl.11.00 samlas<br />

vi. Först är vi med i början av<br />

gudstjänsten och sen har vi våra<br />

patrull- och flockmöten. Första<br />

söndagen i månaden har vi storsamling<br />

alla tillsammans.<br />

I oktober fick patrull Björnen<br />

i uppdrag att bidra till sidan åtta<br />

i Mst och här ser ni en del av<br />

resultatet.<br />

Frågesport<br />

1. Vad är Skillnaden i Helsingfors<br />

a) en gata<br />

b) en församlingstidning<br />

c) en Internetadress<br />

d) en spårvagn<br />

2. Vad står WAGGGS för<br />

a) pojkscouternas världsförbund<br />

b) flickscouternas världsförbund<br />

c) scouternas världsförbund<br />

3. Hur mycket vatten behövs<br />

för att producera ett glas (2 dl)<br />

apelsinjuice<br />

a) 170 liter<br />

b) 110 liter<br />

c) 190 liter<br />

4. Vad betyder ”kirves”<br />

a) stämjärn<br />

b) såg<br />

c) yxa<br />

5. Vad saknas i detta plättsmetsrecept<br />

8 dl mjölk eller vatten<br />

3 ägg<br />

1 tsk salt<br />

1 msk margarin<br />

a) 4 dl vetemjöl<br />

b) 1 dl socker<br />

c) 4 dl havregryn<br />

6. Vad skyddar ett vindskydd<br />

mot<br />

a) bilar<br />

b) människor<br />

c) vind<br />

b) en bowlingklubba<br />

c) man håller t.ex. vatten varmt<br />

8. Scouterna i Helsingfors är<br />

en del av två församlingar,<br />

baptistförsamlingen och fria<br />

missionsförbundet. Vad heter<br />

församlingarna<br />

a) Betania och Tomas<br />

b) Betel och Andreas<br />

c) Betesda och Johannes<br />

Visste du att…<br />

• den gemensamma åldern för<br />

patrull Björnen blir 162 år<br />

• det finns 18 gröna fingeravtryck<br />

på vår avdelningsflagga<br />

• vår scoutledare Anna har fått<br />

en liten flicka!<br />

• vi har en egen hemsida<br />

www.skillnaden.net/scout, där<br />

kan du läsa mer om oss och se<br />

foton från läger och utfärder<br />

m.m.<br />

EFTERLYSNING<br />

En liten trägubbe vid namn<br />

Ugh är spårlöst försvunnen<br />

sedan förra patrullmötet.<br />

Födelse: Humlelägret 2002<br />

Kännetecken: liten trägubbe<br />

med spretigt hår<br />

Vid tidpunkten för försvinnandet<br />

hade han en grön<br />

scoutskjorta på sig. Belöning<br />

utlovas!<br />

Bildgåtor<br />

1. Vad är detta<br />

2. Hur många scouters händer<br />

finns på denna bild<br />

Missionsstandaret<br />

Betel och Andreas trivs tillsammans<br />

Baptist- och missionsförsamlingen har gemensamt barn- och ungdomsarbete<br />

3. Vad är detta<br />

4. Vilken knop är detta<br />

b) sjömansknop<br />

c) pålstek<br />

d) råbandsknop<br />

5. Vad är detta<br />

Rätta svar till bildgåtorna<br />

hittar du nere på sidan!<br />

Bella barnarbetare<br />

Denna höst<br />

inleddes lite<br />

a n n o r l u n d a<br />

i Betel. Vi<br />

har, tillsammans<br />

med<br />

Andreaskyrkan,<br />

anställt en person som<br />

ansvarar för barnverksamheten.<br />

Hon heter Gabriella<br />

Ahlbäck och jobbar på halvtid<br />

i båda församlingarna,<br />

främst med att koordinera<br />

och hålla i trådarna för scoutoch<br />

söndagsskolverksamheten,<br />

men också som ett<br />

stöd för de andra ledarna.<br />

På Betels hemsida fi nns en<br />

(mycket informell) intervju<br />

med henne.<br />

RÄTTA SVAR till frågesporten<br />

(vänd på sidan):<br />

Vi ser den rödvita<br />

sjöräddningsbåten<br />

komma, med sikte<br />

på Stora Herrö.<br />

På bryggan står scouter och<br />

patrulledaren och väntar.<br />

Äntligen får vi hjälp!<br />

Två av scouterna är borta.<br />

De gick för att plocka blåbär,<br />

före nästa pass på vår<br />

dagsutfl ykt, men de kom inte<br />

tillbaka! Vi har letat, ropat,<br />

sökt, utan resultat. Till slut<br />

måste vi tillkalla hjälp och nu<br />

är den här.<br />

Med på båten fi nns räddningspatrullen:<br />

en grupp<br />

sökhundar med hussar och<br />

mattar, tränade att hitta<br />

människor.<br />

Bryggan blir full med<br />

folk och hundar. Scouterna<br />

försöker förklara vad som<br />

hänt. Vi pratar <strong>svenska</strong>, de<br />

fl esta i räddningspatrullen är<br />

fi nskspråkiga…..<br />

När situationen klarnat<br />

kan sökningen inledas. Vi<br />

väntar och avvaktar…. Så<br />

hörs ett skall – hundarna<br />

har klarat sitt uppdrag.<br />

Scouterna är funna och<br />

det brutna benet får sin<br />

första-hjälp-behandling<br />

– räddningsÖVNINGEN är<br />

På ungdomssidan<br />

får vi under året glimtar<br />

från arbetet i de olika<br />

församlingarna.<br />

En annorlunda dag<br />

på stora Herrö<br />

Båten som tog BAS-scouterna ut på en räddningsövning.<br />

avklarad!<br />

Lördagen den 27 augusti<br />

var en annorlunda utfl yktsdag.<br />

BAS-Helsingfors<br />

befann sig ute på Stora<br />

Herrö i Esbo, för att agera<br />

“borttappade” i den stora<br />

landsomfattande övningen,<br />

Kriisi 2005, som arrangerades<br />

av EMPY, Espoon<br />

Meripelastajat och SpeKL,<br />

Suomen Pelastus Koiraliitto.<br />

Under dagen kom sex olika<br />

räddningsgupper, och innan<br />

den sista gruppen kom<br />

hade skymningen lagt sig<br />

och det blev både hund och<br />

fi cklampa som fi ck slutföra<br />

uppdraget.<br />

Arrangörerna var mycket<br />

nöjda med vår insats, och<br />

för oss som var med var det<br />

en innehållsrik dag!<br />

<br />

…Och vad vi gjorde däremellan<br />

Vi bakade blåbärspaj,<br />

täljde skedar, byggde<br />

tangrampussel, försökte<br />

konstruera en provisorisk<br />

bår, uppskattade tid m.m<br />

….. men vi gick inte vilse,<br />

och båten som tog oss till<br />

och från ön, den minns<br />

alla….400 hk….<br />

FOTO: ANDREAS BJÖRKLUND<br />

FOTO: ANDREAS BJÖRKLUND<br />

7. Till vad används en termos<br />

a) en slags modern toalett<br />

1.alla, 2.b), 3.a), 4.c), 5a),<br />

6.c), 7.c), 8.b)<br />

FOTO: BENGT AHLSKOG<br />

UR INNEHÅLLET:<br />

– En trebarnsmors tankar<br />

om julen (intervju med Pia<br />

Kackur)<br />

– Magnus Mikander skriver<br />

om alla de katastrofer som<br />

drabbar vår värld<br />

– Elias Edström ger ett<br />

boktips<br />

– Helena Jansson skriver om<br />

när Gud kallar och om sina<br />

läseböcker<br />

– Juldikter, pyssel och<br />

korsord<br />

– Åsa Kackur ger tips för ett<br />

julbak med himmelska dofter<br />

– SBFU:s styrelse delar med<br />

sig av sina bästa julminnen<br />

och tipsar och rimmar<br />

– Några scouter berättar om<br />

vad de sysslar med på vintern<br />

– Carolina Edström delar<br />

med sig av intryck från en resa<br />

till Birmingham där hon träffade<br />

en massa baptister.<br />

KORSORD<br />

1. Det <strong>svenska</strong> ordet för Herbst<br />

2. Vad heter en av Björnens patrullmedlemmar<br />

3. Ett ställe där alla scouter samlas<br />

4. En mjölkprodukt<br />

5. En ort mellan Helsingfors och Sjundeå<br />

6. Icke är samma som…<br />

7. WIK är ett …<br />

8. Förkortning av <strong>Finlands</strong><strong>svenska</strong> scouter<br />

9. En mycket het stjärna<br />

10. Gammal scout<br />

11. Fågel som inte fl yger<br />

Det är viktigt att lära sig reagera på rätt sätt i en olyckssituation.<br />

Denna sida gjordes av Anton Björklund, Jennifer Bonns, Emmi<br />

Eriksson, Ann-Lois Edström, Joel Edström, Jonathan Sjöberg<br />

och Victor Spiby.<br />

FACIT till korsordet (vänd på sidan):<br />

H Ö S T<br />

J E N N I F E R<br />

L Ä G E R<br />

O S T<br />

I N G Å<br />

I N T E<br />

F Ö R B U N D S L Ä G E R<br />

F I S S C<br />

S O L<br />

R O V E R<br />

S T R U T S<br />

SVAR till bildgåtorna:<br />

(vänd på sidan)<br />

1. en termos<br />

2. sju händer, men<br />

sex scouter<br />

3. en detalj av affi -<br />

schen för WIK 2005<br />

lägret i sommar. Be<br />

there!<br />

4. a) OCH c)<br />

5. en lampskärm<br />

som ser ut som en<br />

jordglob

Missionsstandaret 9<br />

Ultraweekend<br />

25-27.11.2005<br />

Betaniakyrkan, Jakobstad<br />

Trevliga syskon, gemenskap och långa nätter.....<br />

Krönikan<br />

Att hitta rätt<br />

Välkommen till årets upplaga av Ultraweekend! Det blir som vanligt<br />

en helg fullspäckad med Gudsnärvaro, gemenskap, spännande aktiviteter,<br />

undervisning, bön m.m. Vi övernattar i kyrkan så kom ihåg<br />

att ta med sovsäck och liggunderlag. Anmäl dig redan idag och tipsa<br />

gärna dina kompisar!<br />

Kom på UW, lär känna dig själv,<br />

människor och Gud bättre!<br />

ANMÄL DIG SENAST 20.11<br />

Till: Hanna Rönnqvist, Högbackavägen 15, 68600 Jakobstad,<br />

050-3509397, hanna@ronnqvist.fi<br />

Pris: 15 euro<br />

Ta med: liggunderlag, sovsäck, pengar till lördagslunch, godispengar,<br />

Bibel, anteckningsmaterial<br />

Fredag 25.11<br />

09.00 Hej och välkommen<br />

20.00 På rymmen<br />

22.00 Bönevandring<br />

Lördag 26.11<br />

08.45 Andakt<br />

09.00 Hotellfrukost<br />

10.00 Verkstäder<br />

• Filmverkstad • Matverkstad<br />

• Upptäck dina gåvor • Handmassage<br />

11.30 Lunch på stan & basar<br />

14.00 Undervisning FRI & MODIG<br />

16.00 Verkstäder (se ovan)<br />

18.00 Kvällsmat<br />

20.00 Lillajulsfest<br />

Söndag 27.11<br />

10.00 Frukost<br />

11.00 Adventsgudstjänst i Betania<br />

Lilian Lytz<br />

Det begav sig inte sämre häromsistens<br />

än att jag fick vara<br />

drottning för en dag. Ett 20-<br />

årigt långt äktenskap skulle<br />

firas. Överraskningsmålet<br />

visade sig vara österbottningarnas eget<br />

Mecka, köpcentret i Tuuri. Nu var det<br />

tack och lov inte shopping som min man<br />

bjöd mig på – det skulle ha varit en synnerligen<br />

grov felbedömning av den äkta<br />

hustrun. Men att leka drottning för en<br />

dag och bo i en lyxig svit i ett låtsasslott<br />

tackade jag inte nej till. Var det inte<br />

sånt vi flickor lekte redan som barn Att<br />

familjen inte behöver leva på knäckebröd<br />

resten av månaden på grund av leken ska<br />

slottets ägare också ha tack för.<br />

Nu var det inte drottningleken jag<br />

tänkte skriva om. Utan det krångliga i att<br />

hitta rätt, trots karta och kompass. Nåja,<br />

den senare glömde vi faktiskt hemma.<br />

Den skulle ha behövts, för ibland visste<br />

vi inte vad som var upp eller ner, vänster<br />

eller höger på vårt avlånga land. Jag själv<br />

hör till de smalspåriga när det gäller finsk<br />

geografi. ”Vasaremsan” behärskar jag<br />

något så när, men allt som ligger öster om<br />

riksväg 8 faller under sorteringen ”främmande<br />

land”.<br />

Begivenheten skulle naturligtvis firas<br />

med god mat. Vi spanade in ett trevligt<br />

matställe långt bortom våra geografiska<br />

kunskaper. Jag läste kartan och dirigerade.<br />

Han lydde. Kanske var det därför<br />

vi hamnade i Peräseinäjoki. Vi skulle<br />

norrut, men hamnade västerut. Inte<br />

bara en gång utan flera. Vi klarade helt<br />

enkelt inte att välja rätt i korsningarna.<br />

Orsakerna var flera: bristfällig skyltning<br />

och gammal karta. Skyltningen krävde<br />

geografiska kunskaper vi var i avsaknad<br />

av. För den som inte vet om Peräseinäjoki<br />

och Kuortane ligger åt samma håll eller<br />

inte blir det inte enkelt när grundkursen<br />

förutsätts sitta.<br />

Profeten Jeremia visste tydligen vad<br />

han pratade om när han uppmanar det<br />

judiska folket ”Sätt upp vägmärken åt<br />

dig, skaffa dig vägvisare!” (Jer. 31:21)<br />

”<br />

Den västerländska människan<br />

av modern tid anses<br />

vara mogen nog att ta sig<br />

fram i livet utan vare sig<br />

kartor och vägmärken. Frihet<br />

och individualism är hyllningsorden.<br />

Alltmedan kaoset tilltar<br />

och krockarna blir fl er.<br />

Vägmärken varnar för faror, reglerar<br />

samspelet mänskor emellan och sätter<br />

nödvändiga gränser för oss för att garantera<br />

vår säkerhet. Trafik utan vägmärken<br />

skulle betyda kaos. Vägvisarna hjälper<br />

mig att hitta rätt.<br />

Israel hade tappat bort vägen. Det<br />

var inte första gången. Guds tålamod<br />

är hårt prövat. Både folket och ledarna<br />

bär ansvar för desorienteringen. De som<br />

skulle fungera som vägvisare förde folket<br />

på orätta vägar, och Gud går till rätta<br />

med dem. Det är allvarligt att vara andlig<br />

vägvisare. En vägvisare skall avlägga<br />

räkenskap inför Uppdragsgivaren.<br />

Ledarna bär ansvar för att visa rätt väg.<br />

Och för att skyltningen är tydlig.<br />

Idag råder stor vilsenhet både hos<br />

kyrkfolket och mänskorna utanför.<br />

Besluten i livets korsningar tycks så<br />

svåra, och ofta märker man att vägvalet<br />

inte förde dit man ville. Var fanns<br />

vägvisarna och var fanns skyltningen<br />

som skulle hjälpa en att hitta rätt I takt<br />

med att vilsenheten ökar fortsätter starka<br />

krafter att montera ned vägmärke efter<br />

vägmärke. Den västerländska människan<br />

av modern tid anses vara mogen nog att<br />

ta sig fram i livet utan vare sig kartor och<br />

vägmärken. Frihet och individualism är<br />

hyllningsorden. Alltmedan kaoset tilltar<br />

och krockarna blir fler.<br />

Också i den kristna församlingen har<br />

skyltningen blivit allt otydligare. Också<br />

där plockas vägmärken ner. Vägvisarna<br />

har blivit allt försiktigare med att peka ut<br />

riktningen. Av rädsla Av egen osäkerhet<br />

om vad som är rätt eller fel När de sekulariserade<br />

dikterar åt vilket håll kyrkans<br />

vägvisare ska peka är det allvarligt. Det<br />

är vägvisarnas ansvar att kunna geografin,<br />

att känna Riket. Riket lär man känna<br />

genom att studera kartan och sedan<br />

följa den, vandra efter den. Genom att<br />

ge sig ut på en egen vandring i lydnad<br />

för Ordet. Inte bara studera Ordet, utan<br />

vandra i lydnad för Ordet. Ju längre in i<br />

lydnaden jag vandrar desto mera fascinerar<br />

landskapet! Vilket Rike!<br />

(En litet lockrop till dig som är lika<br />

geografiskt smalspårig som jag – Riket är<br />

större än den andliga bygata du trampat<br />

sen barnsben! Det finns mer att upptäcka.)<br />

Ledarna bär inte ensamma ansvaret<br />

för att Gudsfolket hittar rätt. Lyd era<br />

ledare och rätta er efter dem, manar<br />

Hebreerbrevets författare. Vad hjälper<br />

vägvisare mig om jag inte följer dem<br />

Jag bär också själv ansvar för att studera<br />

kartan. När det egna studiet bekräftar<br />

den riktning vägvisarna pekar ut kan jag<br />

tryggt färdas framåt. Men det gäller att<br />

navigera efter rätt karta. Guds rikes karta<br />

och Världens karta är inte densamma.<br />

Som själavårdare är jag oroad över att<br />

känslorna allt oftare är den kompass<br />

Guds rikes medborgare tar in riktningen<br />

efter. Det som känns rätt uppfattas som<br />

rätt. Tar jag in riktningen efter vad mina<br />

känslor säger är rätt eller fel hamnar jag<br />

garanterat vilse förr eller senare. Min<br />

söndagsskollärare gav klart besked om<br />

hur vi barn skulle hitta rätt i livet.<br />

Bibeln är boken som Gud oss gav<br />

Den är kompassen på livets hav<br />

Följer vi den går vi ej i kvav.<br />

Bibeln är boken idag.<br />

Med den hälsningen tackar jag för mig<br />

som krönikör. Lev väl! Studera kartan!<br />

b<br />

Hon berättar om sitt liv med Alzheimers sjukdom<br />

Det har skrivits mycket om<br />

Alzheimers sjukdom som är en<br />

av de stora folksjukdomarna.<br />

Utgångspunkten för skriverierna<br />

har nästan alltid varit den<br />

medicinska eller de anhöriga.<br />

Sjukdomen kallas ofta ”de anhörigas<br />

sjukdom”!<br />

Nu får vi genom Agneta<br />

Ingberg uppleva sjukdomen inifrån,<br />

förmedlad av en som lever<br />

med sjukdomen sedan ett par<br />

år tillbaka. Hon fick diagnosen<br />

Alzheimer med tidig debut för<br />

två år sedan då hon var 58 år<br />

gammal. Under tre år före det<br />

hade hon gått igenom ett otal<br />

olika undersökningar, innan<br />

diagnosen till slut kunde ställas.<br />

Hon trodde först att hon bara<br />

var överansträngd och utbränd.<br />

Men sen kom paniken smygande<br />

allt oftare, då hon började inse<br />

att det måste vara någonting<br />

värre.<br />

Agneta kan inte skriva själv<br />

längre, så det är hennes tidigare<br />

kollega och vän, Birgitta<br />

Andersson, som skrivit ner<br />

hennes tankar. De har varit<br />

prästkollegor. Agneta arbetade<br />

som präst inom <strong>svenska</strong> kyrkan<br />

tills sjukdomen satte stopp<br />

för allt arbete. Hon beskriver<br />

i boken hur det kändes att<br />

plötsligt inse att någonting var<br />

helt fel och den vånda som det<br />

innebar innan hon efter flera<br />

år äntligen fick en slutgiltig<br />

diagnos, och om ”de första<br />

kaosveckorna” efter det hon fått<br />

diagnosen.<br />

Hon som kunnat så mycket<br />

utantill och haft ett så fantastiskt<br />

minne! Plötsligt gjorde<br />

hon inte det längre och när hon<br />

måste börja ty sig till att slå upp<br />

sådant hon tidigare kunnat utantill<br />

hittade hon inte genast det<br />

hon sökte i Bibeln eller handboken.<br />

Efter flera år av sjukskrivning<br />

var det dags att definitivt<br />

lämna arbetet i kyrkan, vilket<br />

var mycket traumatiskt. Men<br />

som hon säger: ”Samtidigt var<br />

det en lättnad att lämna tillbaks<br />

nycklarna … för utan punkt blir<br />

det ingen mening.”<br />

Agneta beskriver sin sjukdom<br />

bland annat så här: ”Att drabbas<br />

av en demenssjukdom är<br />

att förlora sig själv, sitt fotfäste.<br />

Tankarna spretar och fladdrar<br />

och orden sviker.” Hon säger att<br />

om hon haft något val hade hon<br />

hellre haft ont överallt än tappat<br />

bort förmågan att tänka och att<br />

formulera sig. Hon upplever<br />

att det värsta är problemet med<br />

orden, och att hon inte hittar.<br />

Det gör att hon känner sig dum.<br />

För en person med Alzheimers<br />

sjukdom är det svårt att<br />

möta många människor samtidigt,<br />

speciellt om det är människor<br />

man inte känner så bra.<br />

Det sociala nätverket är mycket<br />

viktigt och vad det beträffar är<br />

Agneta lyckligt lottad.<br />

Agneta får s k bromsmediciner<br />

som ska fördröja sjukdomsförloppet<br />

med några år. Men då<br />

hon så småningom kommer till<br />

en vårdinrättning kommer den<br />

att tas bort. Dyra mediciner<br />

får man bara så länge man bor<br />

hemma. Det har hon i och för<br />

sig ingenting emot. För slutskedet<br />

tycker hon inte att man ska<br />

dra ut på.<br />

Hon avslutar nu sitt liv bit för<br />

bit genom att ge bort saker och<br />

slänga papper. Hon försöker<br />

göra så mycket hon kan så länge<br />

hon vet vad hon vill och hur hon<br />

vill ha det.<br />

Agneta berättar att det ibland<br />

är som att dra ner en rullgardin<br />

då man berättar att man<br />

har Alzheimers sjukdom. Man<br />

räknas inte längre eller möts av<br />

misstro. Hon berättar att hon<br />

ibland kan känna en skam över<br />

att ha blivit sjuk.<br />

Agneta ställer i boken en<br />

viktig fråga: Varför kan man<br />

inte skriva ett vårdtestamente,<br />

då man kan donera sina organ<br />

Agneta konstaterar i slutet av<br />

boken att hon ändå haft ett bra<br />

liv och att Alzheimer inte tagit<br />

bort Gud för henne. Men hon<br />

kan inte se att sjukdomen skulle<br />

ha någon mening.<br />

Alzheimers sjukdom varar i<br />

genomsnitt nio år med en variation<br />

på ett par år. I enstaka fall<br />

kan sjukdomsförloppet vara bra<br />

mycket längre.<br />

Det här är en viktig bok för<br />

alla som kommer i kontakt med<br />

demenssjuka. Den kan hjälpa<br />

oss att tänka mera flexibelt och<br />

att i större utsträckning försöka<br />

se på det som händer utifrån<br />

patientens perspektiv.<br />

Birgitta Andersson<br />

I SLUTET AV MINNET<br />

FINNS ETT ANNAT SÄTT<br />

ATT LEVA. Agneta Ingberg<br />

om sitt liv med Alzheimers<br />

sjukdom<br />

Bokförlaget Libris 2005<br />

S- G LILJESTRÖM<br />

B Ö C K E R<br />

Kompisprovet<br />

Carolina Lundgrens bok<br />

heter Kompisprovet. Jennifer<br />

är den typ av barn som<br />

försöker komma in i en ny<br />

gemenskap genom att vara<br />

märkvärdig. Hon får en<br />

del beundrare, bland andra<br />

Karin, som överger Anna.<br />

Jennifer skryter om allt hon<br />

upplevt i London och allt de<br />

har i hennes hem. Hon drar<br />

sig inte för att ljuga och det<br />

hela blir problematiskt för<br />

Karin, som inte gärna lämnar<br />

sådant hon förr tyckt om. Det<br />

blir många omgångar men till<br />

sist hittar Karin en väg och i<br />

slutet av boken utbrister hon:<br />

– Det är barnsligt att<br />

gunga, men o så roligt.<br />

Bokens utformning är trevlig<br />

och texten tydlig. Passar<br />

för barn som läst ett par år.<br />

Carolina Lundgren<br />

KOMPISPROVET<br />

Bokförlaget Libris 2005<br />

HJ

10<br />

Missionsstandaret<br />

Döda<br />

Greta Rajby<br />

Efter många år av lidande och<br />

sjukdom fick Greta Rajby flytta<br />

hem till Herren på sin födelsedag<br />

den 29 september som därmed<br />

också blev hennes dödsdag.<br />

”När sommaren mot hösten sig<br />

vänder, då samlar sig flyttfåglars<br />

rad. De längtar till ljusare länder<br />

med vårliga grönskande blad.”<br />

Greta fick byta ut lidandet mot<br />

den härlighet som Gud berett för<br />

henne.<br />

Greta kom till tro under en<br />

väckelse som gick fram över<br />

bygden 1950. Inte mindre än<br />

elva ungdomar döptes under ett<br />

par månaders tid den hösten. Hon<br />

förenades med Esse baptistförsamling<br />

som sedan var hennes<br />

andliga hem.<br />

Greta var en mycket praktisk<br />

kvinna som kunde ta i där det<br />

behövdes. Hon gjorde det villigt<br />

och glatt dessutom. Hon sjöng<br />

också med i strängbandet och<br />

många minns hennes varma<br />

böner.<br />

I hemmet gladdes hon tillsammans<br />

med Erling åt korna, vävstolen<br />

och symaskinen. Många<br />

är de mattor hon vävt till församlingens<br />

basarer, men också till<br />

släkt och vänner. De sista åren<br />

var hon dock oförmögen att göra<br />

något på grund av sin sjukdom.<br />

Bäddavdelningen i Jakobstad var<br />

hennes hem under många års tid<br />

och Erling besökte henne varje<br />

dag och hjälpte henne med det<br />

han kunde. Det här och andra<br />

besök var säkerligen ljuspunkter<br />

i hennes liv.<br />

Begravningen hölls i baptistkyrkan<br />

i Esse, vilken fylldes<br />

till sista plats av alla som ville<br />

följa Greta den sista vägsträckan.<br />

Begravningsakten leddes av Birgitta<br />

Ahlskog. Vid orgeln satt<br />

Bengt Forsblom. Släktingar till<br />

Greta framförde vacker violinmusik.<br />

Minnesstunden hölls i<br />

lutherska församlingshemmet.<br />

Där fick vi ta del av mera musik<br />

i form av gitarrspel av två barnbarn,<br />

violinmusik av kusinen<br />

Jonas Borgmästars, sång och en<br />

varm och positivt tecknad bild<br />

över Gretas liv av dottern Siv.<br />

Greta sörjes närmast av maken<br />

Erling och döttrarna Siv och<br />

Monica med familjer. Vi tackar<br />

Gud för Greta och lyser frid över<br />

hennes minne.<br />

BA<br />

f<br />

F Ö D D A<br />

Vi fick<br />

en fin dotter<br />

3270 g, 50 cm<br />

VCS 10.11.2005<br />

Stolta föräldrar<br />

Linda (f. Liljeström) och<br />

Thomas Tammelin<br />

r<br />

Kl 6.55<br />

NOVEMBER<br />

18 Gun Erikson-Blomfelt<br />

19 Per Stenberg (repris)<br />

21-25 Malena Björkgren<br />

26 Catharina Englund<br />

(repris)<br />

28 Kaj-Mikael Wredlund<br />

29 Patrik Hellström<br />

30 Karl af Hällström<br />

Kl 8.53<br />

18 Andreas Elfving<br />

19 Familjeandakt. Lars<br />

Collmar läser ur sin bok<br />

Helga Hund i Egypten<br />

21-25 Gunborg Lindqvist<br />

26 Familjeandakt. Lars<br />

Collmar läser ur sin bok<br />

Helga Hund i Egypten<br />

28 Anette Frisk<br />

29 Bror Gammals<br />

30 Kaj Granlund (repris)<br />

Kl 19.20<br />

18 Karl Sällström<br />

20 Kristus Herre över allting.<br />

Textläsare: Helena Hult<br />

och Johan Klingenberg.<br />

Producent: Patricia Högnabba<br />

(repris)<br />

21 Harry Blomberg (repris)<br />

22 Andreas Elfving<br />

23 Anette Frisk<br />

24 Läsningar till kyrkans<br />

dagliga bön. Uppläsare:<br />

Peter Nynäs<br />

25 Karl Sällström<br />

27 Din konung kommer i<br />

ödmjukhet. Textläsare:<br />

Helena Hult och Johan<br />

Klingenberg. Producent:<br />

Patricia Högnabba<br />

(repris)<br />

28 Fride Hedman (repris)<br />

29 Charles Isaksson<br />

30 Bror Gammals<br />

Kl 6.55<br />

DECEMBER<br />

1 Maria Kurtén<br />

2 Anders Store<br />

3 Ronny Thylin (repris)<br />

5 Kaj-Mikael Wredlund<br />

7 Maria Kurtén<br />

8 Carola Lindholm<br />

9 Anders Store<br />

10 Carola Sarén (repris)<br />

12 Kaj-Mikael Wredlund<br />

13 Maria Kurtén<br />

14 Karl af Hällström<br />

15 Carola Lindholm<br />

16 Anders Store<br />

17 Lucas Snellman<br />

Kl 8.53<br />

1 Charles Isaksson<br />

2 Nanna Rosengård<br />

3 Familjeandakt. Lars<br />

Collmar läser ur sin bok<br />

Helga Hund i Egypten<br />

5, 7-9 Gunnel M. Helander<br />

10 Familjeandakt. Lars<br />

Collmar läser ur sin bok<br />

Helga Hund i Egypten<br />

12 Sara Torvalds<br />

13 Bror Gammals<br />

14 Maria Sten (repris)<br />

15 Hans Christer Laggnäs<br />

16 Sara Torvalds<br />

17 Familjeandakt. Lars<br />

Collmar läser ur sin bok<br />

Helga Hund i Egypten<br />

Kl 19.20<br />

1 Läsningar till kyrkans<br />

dagliga bön. Uppläsare:<br />

Peter Nynäs<br />

2 Peter Nynäs<br />

4 Din konung kommer i<br />

härlighet. Textläsare:<br />

Helena Hult och Johan<br />

Klingenberg. Producent:<br />

Patricia Högnabba (repris)<br />

VI SÖKER EN PASTOR<br />

R A D I O S P A L T E N<br />

5 Aysha Andersson (repris)<br />

6 Anette Frisk (repris)<br />

7 Sara Torvalds<br />

8 Läsningar till kyrkans<br />

dagliga bön. Uppläsare:<br />

Peter Nynäs<br />

9 Peter Nynäs<br />

11 Bered väg för konungen.<br />

Textläsare: Helena Hult<br />

och Johan Klingenberg.<br />

Producent: Patricia Högnabba<br />

(repris)<br />

12 Karin Saarukka (repris)<br />

13 Nanna Rosengård<br />

14 Ulla Holmberg<br />

15 Läsningar till kyrkans<br />

dagliga bön. Uppläsare:<br />

Peter Nynäs<br />

16 Peter Nynäs<br />

18 Herrens födelse är nära.<br />

Textläsare: Helena Hult<br />

och Johan Klingenberg.<br />

Producent: Patricia Högnabba<br />

(repris)<br />

GUDSTJÄNSTER<br />

☐ Söndagen den 20 november<br />

kl 13.03. Gudstjänst med Helsingfors<br />

<strong>svenska</strong> baptistförsaml<br />

ing. Predikant: Jan Edström.<br />

Mötesledare: Ann-Lois Edström.<br />

Textläsare: Ann-Britt Bonns.<br />

Organist: Inger Eriksson.<br />

☐ Söndagen den 27 november<br />

kl 13.03. Högmässa med Borgå<br />

<strong>svenska</strong> domkyrkoförsamling.<br />

Predikant: Erik Vikström. Liturg:<br />

Karl af Hällström. Organist:<br />

Ingmar Hokkanen. Kantor:<br />

Mikael Helenelund. Körledare:<br />

Lauri Juntumaa och Mikael Helenelund.<br />

Körer: Diskanten 1 & 2<br />

och Borgå kammarkör. Musik:<br />

Ingmar Hokkanen, blockflöjt, och<br />

bleckblåsensemblen Cornicines<br />

Borgoensis. Textläsare: Anna-<br />

Lisa och Lars Nyström.<br />

☐ Söndagen den 4 december<br />

kl 13.03. Gudstjänst med Vörå<br />

frikyrkoförsamling. Predikant:<br />

Magnus Mikander. Mötesledare:<br />

Marita Kackur. Organist: Carl-<br />

David Wallin. Sång: församlingens<br />

kör och barnkör, kören<br />

Rågbröderna, Peter Sjöblom<br />

och Caroline Södergård-Hahn.<br />

Körledare: Carl-David Wallin och<br />

Peter Sjöblom. Musiker: Peter<br />

Sjöblom, piano, Tom Lillas, trummor<br />

och Magnus Mikander, bas.<br />

☐ Tisdagen den 6 december kl<br />

12.00. Självständighetsdagens<br />

festgudstjänst i Helsingfors domkyrka.<br />

Predikant: biskop Wille<br />

Riekkinen. Samsändning med<br />

Yle Radio 1 och TV1.<br />

☐ Söndagen den 11 december<br />

kl 13.03. Gudstjänst med Sjundeå<br />

<strong>svenska</strong> församling. Predikant:<br />

Eimer Wasström.<br />

☐ Söndagen den 18 december<br />

kl 13.03. Liturgi med Åbo<br />

ortodoxa församling. Predikan:<br />

Markku Salminen.<br />

Hosianna från Borgå<br />

På första advent sänds gudstjänsten<br />

från domkyrkan i<br />

Borgå. I gudstjänsten som<br />

samtidigt utgör början på det<br />

nya kyrkoåret och avslutning<br />

på jubelåret Kyrkan 850 år<br />

predikar biskop Erik Vikström.<br />

Liturg är Karl af Hällström.<br />

Kantor och körledare Mikael<br />

Helenelund. Vid orgeln<br />

Ingmar Hokkanen. Borgå<br />

kammarkör och Cornicines<br />

Borgoensis. Barnkörerna<br />

Diskanten 1&2 sjunger under<br />

ledning av Lauri Juntumaa.<br />

Regi Leif Lindgren. TV1/FST<br />

27.11. kl 12.00-13.00 (direkt)<br />

Vill du arbeta i Jakobstads baptistförsamling med ca 280 medlemmar<br />

Vi söker en pastor på heltid som medarbetare i vårt team. Du får<br />

gärna vara intresserad av att arbeta med församlingsutveckling samt<br />

sång och musik. Församlingens övriga anställda är en församlingsföreståndare,<br />

församlingssyster och ungdomsledare. Skriv några rader och<br />

berätta om dig själv till info@betania.fi eller under adress Betaniakyrkan,<br />

Kyrkogatan 4, 68600 Jakobstad. Tillägginformation ger församlingens<br />

styrelseordförande, tfn +358 50 3758214.<br />

”Gamla män skola hava<br />

drömmar.”<br />

För ungefär två månader<br />

sedan vaknade jag mitt<br />

i en dröm. Jag läste i<br />

Vasabladet ”Glöm gåvorna<br />

men inte en vän.” Sedan<br />

fortsatte det med att det är<br />

servering i Vörå frikyrka och<br />

underst stod mitt namn. Då<br />

jag vaknade upp tänkte jag,<br />

varför inte, och beslöt att<br />

bjuda in mina vänner till Vörå<br />

frikyrka eftersom jag snart<br />

skulle fylla sextio år.<br />

Den 28.10 samlades<br />

mina vänner i kyrkan från<br />

klockan 17.00. De hade inte<br />

heller glömt gåvorna. Först<br />

framfördes gåvor från FSB,<br />

SBFK och SBFU av missionsföreståndare<br />

Nils-Erik<br />

Vikström och från Frikyrklig<br />

Samverkan och Frikyrkan<br />

Hjälper av generalsekreterare<br />

Håkan Nitovuori. Församlingens<br />

uppvaktning framfördes<br />

av ordförande Peter<br />

Sjöblom och äldstebroder<br />

Karl Smeds. Sedan följde<br />

dikter av Erik Liljeström<br />

och Håkan Nitovuori. Jag<br />

måste erkänna att dikterna<br />

värmde mitt hjärta fastän jag<br />

ifrågasatte sanningshalten i<br />

dem. Jag tröstade mig med<br />

att lyrik inte skall uppfattas<br />

j<br />

Att fira<br />

bokstavligt.<br />

Ett stort tack till alla som<br />

kommit ihåg mig på födelsedagen.<br />

Det största tacket<br />

riktar jag dock till min<br />

livskamrat som såg till att<br />

allt fungerade på festen och<br />

utöver detta bjöd mig på en<br />

veckas semester på Teneriffa.<br />

Hon som känner mig bäst<br />

visste att jag var i behov av en<br />

veckas vila.<br />

På Teneriffa fortsatte firandet.<br />

Vi fick uppleva olika traditioner<br />

av nattvardsfirande.<br />

På Teneriffa firades Allhelgonadagen<br />

den 1 november.<br />

Då besökte vi den katolska<br />

kyrkan i Los Cristianos som<br />

då hade nattvardsmässa.<br />

Därefter sökte vi upp Svenska<br />

kyrkan där och Skandinaviska<br />

turiskyrkan i Las<br />

Americas där Rune och Ulla-<br />

Britt Karlsson arbetar som<br />

jag tidigare i sommar träffat<br />

hemma i Vörå. I turistkyrkan<br />

fick vi höra att söndagen den<br />

6 november skulle man för<br />

första gången fira offentlig<br />

nattvard där.<br />

Då söndagen kom var vi<br />

i god tid i kyrkan och fick<br />

se hur både unga och gamla<br />

strömmade till. Då jag satt<br />

i bänken kom ordspråket till<br />

mig ”den som väntar på något<br />

gott väntar inte för länge.”<br />

<strong>Finlands</strong> <strong>svenska</strong> <strong>baptistmission</strong> rf<br />

Orsaken till att detta kom för<br />

mig var att den första som<br />

fick nattvarden var en trogen<br />

mötesbesökare från Norge<br />

som nu igen kommit ned till<br />

ön, denna gång för för att fira<br />

sin 100-års dag där.<br />

Då jag såg på honom<br />

började jag känna mig ung på<br />

nytt trots min höga ålder. Jag<br />

kände nästan hur nya vingfjädrar<br />

höll på och växte ut.<br />

Men så tittade jag över mittgången<br />

och fick se en farbror<br />

som till det yttre också såg<br />

ut som en hundraåring men<br />

i hans ögon lyste en sådan<br />

livsglädje då han viftade i<br />

luften med armarna till den<br />

gemensamma sången. Då jag<br />

tittade på honom kände jag<br />

hur jag själv åldrades.<br />

Jag lärde mig att ålder är<br />

något relativt. Man skall inte<br />

jämföra sin ålder med andra<br />

utan vara tacksam för var ny<br />

dag som man får leva. Detta<br />

kändes speciellt påtagligt<br />

dagen efter på väg till flygfältet<br />

då vi passerade platsen där<br />

bl.a en 24-årig norsk reseledare<br />

omkommit veckan före<br />

då bussen på väg till flygplatsen<br />

välte vid väjning för en<br />

rattfyllerist.<br />

Henry Månsus<br />

Ulla-Britt och Rune Karlsson delar ut nattvarden i Skandinaviska Turistkyrkan till en snart hundraårig<br />

man från Norge.<br />

VERNA SOLIN, medlem av<br />

Purmo baptistförsamling, fyller<br />

93 år den 10 december.<br />

GÖSTA HAGBERG, medlem av<br />

Bennäs baptistförsamling, fyller<br />

80 år den 20 november.<br />

RAKEL ESSELSTRÖM, medlem<br />

av Esse baptistförsamling, fyller<br />

80 år den 10 december.<br />

STIG WESTERBERG, medlem<br />

J U B I L A R E R<br />

av Jakobstads baptistförsamling,<br />

fyller 75 år den 5 december.<br />

INGER WÖRGREN, medlem av<br />

Oravais baptistförsamling, fyller<br />

65 år den 2 december.<br />

HANS WALDENSTRÖM,<br />

medlem av Forsby baptistförsamling,<br />

fyller 60 år den<br />

1 december. Han är bosatt i<br />

Florida, USA.<br />

C I T A T E T<br />

– Det är sant att folk ber om<br />

världsvid väckelse. Men det<br />

skulle vara mera lämpligt,<br />

och mera skriftenligt, om<br />

man bad skördens Herre<br />

att Han skulle resa upp<br />

arbetare som oförfärat<br />

och troget predikade de<br />

sanningar som är avsedda<br />

att åstadkomma väckelse.<br />

A.W. Pink (1886-1952)<br />

Rådhusgatan 44 K 5, Vasa, Finland. Postadress: PB 54, 65101 VASA. www.baptist.fi<br />

Telefon: 06-346 4500. Telefax: 06-346 4510 (telefontider vardagar 9-12), e-post: fsb@baptist.fi<br />

Bankkonton:<br />

FSB (Mission i Finland, Internationell mission, Missionsstandaret, SBFK, Understödskassan):<br />

Vörå Sb 497111-213391; Nordea 228218-61965; Sampo 800012-252311.<br />

SBFU: Vörå Sb 497111-213409; Nordea 228221-6569; Sampo 800016-551999.<br />

Missionsföreståndare: Nils Erik Vikström, 06-346 4511, 050-323 6188, nila@baptist.fi<br />

Ekonomisekreterare: Henry Månsus, hemtfn 06-383 5620, mobiltfn 050-520 3245.<br />

Missionsstyrelsens ordförande: Erik Liljeström, Skidstuguvägen 5, 66600 Vörå, tfn 050-<br />

527 5042, tfn/fax 06-383 2142, e-post: erik.liljestrom@netikka.fi<br />

SBFU: ordförande Åsa Kackur, tfn 050-353 8744, e-post: asa.kackur@baptist.fi<br />

ungdomssekreterare: Caroline Södergård-Hahn, 06-346 4515, 050-5426719<br />

c

Missionsstandaret 11<br />

m<br />

M U S I K – N Y A S K I V O R<br />

Stor är din<br />

trofasthet<br />

Stor är din trofasthet heter den skiva<br />

som nestorn Harry Holtti släppte i oktober.<br />

Att som 96-åring ge ut en ny skiva<br />

lär inte vara många förunnat. Konserten<br />

den 30 oktober i Sundoms ungdomsgård<br />

hölls tillsammans med kören Ichtys som<br />

också medverkar på skivan. Producent<br />

för skivan är Stefan Jansson. På skivan<br />

medverkar flera skickliga musiker<br />

som ger ett extra lyft åt de fina arrangemangen.<br />

Harry sjöng med den äran också på<br />

konserten där han gav smakprov på flera<br />

av de 16 sånger som finns på cd:n. Att<br />

han fortfarande kan sjunga med en så<br />

bärande röst vid 96 års ålder är verkligen<br />

anmärkningsvärt. Men han har förstås<br />

vanan inne, för att han har sjungit i<br />

hela sitt liv.<br />

Förutom titelsången Stor är din trofasthet<br />

är flera sånger gamla godingar,<br />

t.ex. inledningssången Börja om än en<br />

gång i mitt liv. Men där finns också flera<br />

sånger som jag inte hört någon gång<br />

tidigare. Av dem fäste jag mig speciellt<br />

vid Dagar av moll av Arne Höglund.<br />

En mycket fin sång med en tänkvärd<br />

text. Två sånger på finska har Harry<br />

också tagit med, av vilka den ena är en<br />

översättning av Flyttfåglarna. Det kan<br />

tyckas lite tjatigt då också den <strong>svenska</strong><br />

<strong>version</strong>en finns med på cd:n, men samtidigt<br />

är det ganska intressant att lyssna<br />

till den finska tolkningen. En extra<br />

bonus ska Harry ha för att han tagit<br />

med Arne Pärsons fina sång ”En fattig<br />

trubadur”. I sista sången, Blott en dag,<br />

sjunger Harry duett med frun Göta.<br />

Detta är en cd som man garanterat<br />

lyssnar på många gånger.<br />

Avkastningen från skivförsäljningen<br />

går till arbete för barn i ryska Karelen.<br />

Stor är din trofasthet<br />

16 sånger med Harry Holtti<br />

ISRC FI-FG8-05-00001<br />

OrdCd01<br />

S-G LILJESTRÖM<br />

Visor med<br />

minnesverser<br />

Den 16 oktober släppte familjen<br />

Kronqvist en annorlunda cd: ”Förglöm<br />

ej mig. Visor med minnesverser”.<br />

Kärnan i varje sång är en minnesvers.<br />

Omkring denna har sedan skrivits en<br />

utförligare text. För musiken står Karl-<br />

Erik Kronqvist, Rebecka Björk och<br />

Sanni Kronqvist. För texten står Eva<br />

Kronqvist, Daniel Björk och Pia Perkiö<br />

(finsk översättning). Rebecka Björk har<br />

arrangerat alla sångerna utom två. Sångare<br />

är Karl-Erik Kronqvist, Rebecka<br />

Björk och Johnny Kronqvist. Recitatör:<br />

Eva Kronqvist.<br />

Bl.a. så här skriver Carola Ekrem,<br />

förste arkivarie vid Svenska litteratursällskapet<br />

i Finland, om minnesböckernas<br />

historia i sitt förord: ”Att skriva<br />

verser i minnesböcker (i Sverige även<br />

kallade poesialbum, i Finland minnesalbum)<br />

var en vanlig tradition bland<br />

flickor ännu i början av 1970-talet.<br />

Tidigare var det emellertid en manlig<br />

sed att anteckna sitt namn i en stambok,<br />

som böckerna i äldre tid kallades. /…/<br />

Många dikter i böckerna kan tillskrivas<br />

berömda skalder, men de flesta verserna<br />

har ingen känd författare. De är anonym<br />

folktradition, en ofta vacker, ibland<br />

humoristisk folkdiktning.”<br />

Rebecka Björk har lycktas bra med<br />

sina arrangemang som uppvisar stor<br />

variation. Detta är en unik skiva som<br />

borde intressera alla som uppskattar den<br />

lokala folktraditionen.<br />

Samtidigt med cd:n gav Kronqvist<br />

också ut en visbok med sångerna. Den<br />

riktar sig förstås till dem som själva<br />

sjunger eller spelar.<br />

Familjen Kronqvist<br />

Förglöm ej mig<br />

ISRC FI-AG8-05-00001-15<br />

EKK 2005<br />

S-G LILJESTRÖM<br />

Vi ber<br />

för andra<br />

baptistsamfund<br />

21-27 november<br />

Slovakiska<br />

baptistsamfundet<br />

Statistiska fakta<br />

Antal församlingar: 20<br />

Totala antalet församlingsmedlemmar:<br />

1 973<br />

Ordförande: Tomas Kriska<br />

Generalsekreterare: Tomas<br />

Valchar.<br />

Be för:<br />

– baptistsamfundets arbete<br />

och vittnesbörd.<br />

Förbundet för<br />

evangelikala kristna<br />

baptistförsamlingar<br />

i Tadzjikistan<br />

Statistiska fakta<br />

Antal församlingar: 22<br />

Totala antalet församlingsmedlemmar:<br />

430<br />

Ordförande: Alexandr Vervay<br />

Generalsekretare: Oleg<br />

Pilkevich.<br />

Be för:<br />

– baptistsamfundets arbete<br />

och vittnesbörd.<br />

Sänd julpaket<br />

till Östeuropa<br />

För trettonde året i rad kan man<br />

genom Hoppets Stjärna sända<br />

julpaket till fattiga barnfamiljer,<br />

åldringar och barn på sjukhus<br />

och barnhem i Östeuropa.<br />

Alt. 1 Ett eget familjepaket<br />

Julpaketen förmedlas i år till<br />

barnfamiljer och åldringar som<br />

är i stort behov av hjälp i Lettland,<br />

Litauen och Vitryssland.<br />

Förslag på innehåll i lådan:<br />

matris, havregryn, mannagryn,<br />

makaroni, vetemjöl, te, kakao,<br />

kex, cornflakes/frukostflingor,<br />

torkad frukt, konserverad frukt,<br />

pepparkakor, russin, godis, choklad;<br />

julpynt: julservetter, julgranspynt,<br />

ljus och tändstickor;<br />

hygienartiklar: tandkräm, tvål,<br />

tandborstar, schampo m m.<br />

I familjepaketen kan du även<br />

packa:<br />

• Skolmaterial: pennor, kritor,<br />

skriv- och målarböcker, suddgummin<br />

• Tåliga leksaker, sportartiklar<br />

som bollar, racketar, enkla spel,<br />

pussel<br />

• Matvarorna får inte ha passerat<br />

bästföredatum.<br />

Alt. 2 Barnpaket<br />

Paketen förmedlas till barn på<br />

barnhem, sjukhus och i fattiga<br />

familjer. Åldern på barnen är<br />

mellan noll och arton år.<br />

Packa oinslagna presenter i en<br />

låda eller slå först in varje sak<br />

i julpapper men märk då varje<br />

julklapp med ålder och ”girl” för<br />

flicka och ”boy” för pojke.<br />

Förslag på julklappar:<br />

• godis (ej lakrits), tåliga leksaker,<br />

sportartiklar, hygienartiklar,<br />

kex, russin, julpynt, rit/skolmaterial,<br />

skolväska, ryggsäck,<br />

kramdjur. Äldre barn uppskattar<br />

också parfymer och smink. OBS!<br />

Inga bräckliga eller batteridrivna<br />

leksaker.<br />

Alt. 3 Hoppets Stjärna packar<br />

ett paket åt dig<br />

Har du inte möjlighet att själv<br />

packa ditt paket kan du ändå vara<br />

med och skänka julglädje. Sätt<br />

istället in en gåva till något av<br />

Hoppets Stjärnas bankkonton,<br />

märk inbetalningen ”Julpaket<br />

2005”.<br />

Betala 25 euro/paket du vill<br />

ge. Din gåva behövs senast 25<br />

november för att hinna omvandlas<br />

till ett julpaket. Vill du ge en<br />

personlig julhälsning tillsammans<br />

med ditt paket, skicka ett<br />

julkort med.<br />

Bankkonton: Andelsbanken<br />

558002-1490 • Sparbanken<br />

496310-26966 • Nordea 207218-<br />

6600<br />

• Sampo 800018-2044611 •<br />

Ålandsbanken 660100-1001791<br />

GÖR SÅ HÄR:<br />

Förpacka varorna ordentligt,<br />

lägg ris och mjöl i en extra plastpåse<br />

så att inget blir förstört,<br />

även om förpackningen skulle<br />

gå sönder.<br />

Hygienartiklar packas för sig<br />

i plastpåsar<br />

Packa väl och se till att fylla<br />

kartongen – blir den inte full, fyll<br />

gärna på mer mat eller skär och<br />

vik ner kanterna.<br />

Sänder du paketet per post,<br />

skriv tydligt avsändare, namn<br />

och adress på postens paketavi.<br />

Paketen kan sändas till:<br />

Hoppets Stjärna r.f.<br />

Nisulsvägen 4<br />

64610 Övermark<br />

…eller föras till ett antal andra<br />

platser som man kan hitta t ex<br />

på Hoppets Stjärnas hemsida<br />

www.starofhope.org, Där finns<br />

även mer information om julinsamlingen<br />

och övrig verksamhet.<br />

Vill du ha mera information<br />

om julinsamlingen kan du också<br />

ringa 06-225 3698.<br />

PS Under november spelar En<br />

gåva i toner, varje fredagkväll<br />

19.30 - 20.30, för Hoppets<br />

Stjärna r.f. Telefonnumret till<br />

En gåva i toner är 0700-51-87<br />

77, samtalet kostar 5 eller 10 € +<br />

lokalnätsavgift.<br />

28 nov – 4 dec<br />

International Baptist<br />

Convention<br />

Statistiska fakta<br />

Antal församlingar: 66<br />

Totala antalet församlingsmedlemmar:<br />

3 500<br />

Ordförande: Doyle Searcy<br />

Chefssekreterare: Jimmy<br />

Martin.<br />

Be för:<br />

– visdom från Gud då<br />

IBC-församlingar söker nå<br />

internationella, engelsktalande<br />

människor och plantera<br />

engelsktalande församlingar<br />

– rättfärdigt, visionärt och<br />

uthålligt ledarskap för att leda<br />

våra församlingar i tillväxt och<br />

effektivitet<br />

– en anda av enhet bland våra<br />

församlingar, med fokus på<br />

det väsentliga i mission och<br />

evangelisation.<br />

5 – 11 december<br />

Tankekorn<br />

FOTO: S JANSSON<br />

– Min kyrkväg: Brojälo, Kullas åbro, förbi verkstan<br />

och så en åbro till.<br />

– Kika försiktigt på livet om du inte tror dig om<br />

att klara det helt.<br />

– Också genom halvfärdiga fönster kan en glimt<br />

av himlen spegla sig.<br />

– Januarikölden sveper över Vedäsjälo. Under<br />

Kalles lada ligger min paddel med löfte om en ny<br />

sommar.<br />

– Det räcker med att jag ser hängmattan när jag<br />

står i köket och att jag vet att flotten är förtöjd vid<br />

Kullforsen. Jag behöver inte gunga eller ro varje<br />

dag.<br />

– Jag är den strand mot vilken tonåringens<br />

vågor slår.<br />

– Att skapa är svårt, att få andra att skapa är<br />

värre, att få dem att skapa som man vill är omöjligt.<br />

– På det varma kakeltaket hade sommarens<br />

svalungar samlats. De satt utspridda på de röda<br />

kaklen och de tyckte att hela Bergliden var deras<br />

övningsflygfält.<br />

– Ymnighet är sommarens ord, åtminstone i år.<br />

– Att odla morötter är det rejäla livet.<br />

– I dag ropar tranorna på Tolmas måsa.<br />

– Varje sommar måste du ligga med örat mot<br />

jorden medan solen leker på din bara rygg. Du hör<br />

andras steg, ser lövsångarens ungar i äppelträdet<br />

och vet att allt hör ihop.<br />

– Hela sommaren har jag burit på en oskriven<br />

dikt, om de blå trollsländorna. Nu hör jag violinmusik<br />

i vinden. Då vet jag vad dikten handlar om:<br />

skimrande liv under sommarhimlen.<br />

– Som svalor inför hösten samlar sig barnen vid<br />

butiken, vid simstranden, för att öva sig att leva i<br />

flock.<br />

– Helhjärtat kan jag inte göra hur mycket som<br />

helst. Halvhjärtat är inget alternativ. Därför säger<br />

jag nej.<br />

– Jag gillar hörnrum, vill ha fönster åt två håll.<br />

Utsikt mot en grå himmel mellan spretande<br />

grenar. Detta hörn av skolhuset är mitt, detta hörn<br />

i världen är mitt.<br />

– Inte är jag hemmafru, inte odlar jag linneskåpslycka.<br />

I lådan med urklipp ligger min lycka och den<br />

sprider jag.<br />

– Jag gillar kalendrar utan förhandsanteckningar,<br />

en väggalmanacka ren och tom. Jag njuter<br />

av att ha full tank i bilen samt en förpackning med<br />

100 vackra frimärken, oanvända.<br />

– Allöven åker kana på nattgammal is under<br />

Dombron.<br />

– Jag tycker om böcker med ett sidenband, som<br />

följer min läsning sida efter sida.<br />

– Var uppmärksam på den röst du hör när alla<br />

människoljud tystnat.<br />

– Man kunde gå till bikt. Men då måste man tala<br />

om sina egna synder!<br />

– Nog har ni mycket här att köpa - om man bara<br />

hade någon att ge åt, sade tanten i Lenas shop.<br />

– Saltet i dina tårar mister inte sin sälta.<br />

– Hon satte fram mat till hans sena hemkomst.<br />

Hon tystade oss för att han skulle få sova. Det var<br />

det närmaste hon kom synliga kärleksbevis.<br />

– Kråkorna på snövidderna vet att dagarna<br />

ljusnar.<br />

– Aprilsnön klara jag av, den är bara på blixtvisit.<br />

– Med fart kom den mot rutan. Kvar lämnade<br />

den en aning av ett dun med en röd nyans som är<br />

domherrns.<br />

– I dag är jag öppen för himlens färger, husväggarnas<br />

lyster och musikens nyanser.<br />

– Jag har alltid älskat fönster, spejat för att se<br />

Någon gå förbi på väg mot min dörr.<br />

– Har en björn liten hjärna eller stor kropp<br />

– Högt upp i mitt klädskåp finns draken hon flög<br />

som liten. Nyss hörde jag när hon åkte iväg med<br />

sin skoter.<br />

– Jag kommer hem och möts av plättdoft. Då<br />

vet jag att han väntat.<br />

– Också genom sådant som du inte tilltalas av<br />

kan Gud tala till dig.<br />

– Gud hör framfusiga böner.<br />

– Min hemväg: åbron, förbi verkstan, Kullas<br />

åbro och så Brojälo.<br />

LENA<br />

…men tankarna gå<br />

Förbundet för<br />

baptistförsamlingar<br />

i Slovenien<br />

Statistiska fakta<br />

Antal församlingar: 7<br />

Totala antalet församlingsmedlemmar:<br />

160<br />

Ordförande: Misko Canji<br />

Generalsekreterare: Daniel<br />

Hamp.<br />

Be för:<br />

– baptistsamfundets arbete<br />

och vittnesbörd.<br />

12 – 18 december<br />

Förbundet för baptistförsamlingar<br />

i Lettland<br />

Statistiska fakta<br />

Antal församlingar: 86<br />

Totala antalet församlingsmedlemmar:<br />

6 614<br />

Ordförande: Janis Smits<br />

Generalsekreterare: Janis<br />

Lusis.<br />

Be för:<br />

– Guds ledning och hjälp att<br />

plantera nya församlingar<br />

där det inte finns någon<br />

baptistförsamling<br />

– framgångsrikt upprättande<br />

av ett baptistiskt<br />

ungdomsförbund och en<br />

baptistisk organisation för män<br />

i Lettland<br />

– det angelägna behovet av<br />

kristna arbetare och pastorer.

Om mat och gästfrihet<br />

Berit Nilsson i Vasa har under<br />

en stor del av sitt liv arbetat<br />

med mat på olika sätt, tidigare<br />

professionellt som husmor i<br />

ett storkök. Numera kockar<br />

hon mest för sina gäster. Mat<br />

handlar ju inte bara om intag<br />

av föda för att överleva, det<br />

är också ett trevligt sätt att<br />

umgås.<br />

– Jag är uppvuxen i ett gästfritt hem i<br />

Toby, Korsholm, där mycket folk kom<br />

och gick. Toby ligger ca 17 km från<br />

Vasa. Pappa var bonde och slaktare. I<br />

stället för pengar begärde han ofta kött<br />

som betalning. Jag minns mammas goda<br />

köttsåser. Vi hade ofta gäster och en del<br />

kontakt med folk från stan. Några orsaker<br />

till att folk kom på besök var också<br />

att vi hade en stor mangel och att pappa<br />

deklarerade åt folk.<br />

- På den tiden då jag växte upp färdades<br />

folk mera än nu. Nu och då kom<br />

någon från stan.<br />

Själva hade syskonen också anledning<br />

att åka till stan allt emellanåt, inte minst<br />

därför att de hörde till baptistförsamlingen<br />

i Dragnäsbäck.<br />

– Jag, mina systrar Karin och Mirjam<br />

och mamma Edith Sand, hörde till Elim<br />

Dragnäsbäck. Pappa hörde till missionsförsamlingen<br />

i Kvevlax. Mina fem äldre<br />

systrar som var bortflyttade hörde till<br />

olika församlingar.<br />

Lärde sig gästfrihet hemma<br />

– Jag lärde mig gästfrihet i hemmet och<br />

att man inte blir fattigare av att dela<br />

med sig. Det är snarare en rikedom. Min<br />

äldres syster Svea bodde i Petsmo och<br />

jag hade förmånen att få vara där nu och<br />

då. Hon var också ett föredöme i gästfrihet:<br />

det fanns alltid plats vid bordet.<br />

Hon kunde av enkla ingredienser ”trolla<br />

fram” en delikat måltid.<br />

– Jag tror att det berodde mycket på<br />

Sveas kärlek till medmänniskorna och<br />

glädjen i att betjäna. Det var det som<br />

förgyllde måltiden. Jag förbereder också<br />

en måltid med glädje, så att människorna<br />

ska tycka det är roligt att komma och<br />

sitta vid mitt bord och äta. Det lärde jag<br />

mig av Svea. Jag tycker det är roligt och<br />

därför inbillar jag mig också att gästerna<br />

är glada att få komma till mig. Därför blir<br />

jag heller inte förvånad då de tycker att<br />

det var roligt. Att det skulle vara roligt<br />

var liksom tanken bakom det hela.<br />

– Sättet att förbereda en måltid har<br />

åtminstone lika stor betydelse som ingredienserna.<br />

– Oj, vad det ser härligt ut då du sätter<br />

upp maten i skålar! säger matgästerna<br />

ibland. Men inte har jag några bättre<br />

skålar än andra. Alltså måste det vara<br />

sättet att göra det hela på som så att säga<br />

lyser upp skålarna.<br />

Utbildning till<br />

kosthållsföreståndare<br />

Berit sökte sig så småningom till Högvalla<br />

hushållsseminarium.<br />

– Livssituationen var<br />

orsaken till att jag sökte<br />

till Högvalla hushållsseminarium<br />

utanför Borgå,<br />

Hindhår. Det var en tvåårig<br />

utbildning som gav kompetens<br />

som kosthållsföreståndarinna.<br />

Jag fick efter<br />

det tjänst som biträdande<br />

husmor på Centralsjukhuset<br />

i Vasa. Det vill jag<br />

nog kalla bara Guds nåd,<br />

för det var inte så enkelt<br />

att få ett sådant arbete. Där kom jag sen<br />

att arbeta i 18 år. Det var en bra ”skola”.<br />

Jag kokade inte utan handlade mat, skrev<br />

matlistor och övervakade tillredningen<br />

av maten. Ett 40-tal personer arbetade i<br />

sjukhusets kök. Där trivdes jag bra, och<br />

lärde mig mycket som många kanske inte<br />

alls har möjlighet att lära sig.<br />

– Ganska snart började jag ha egna<br />

matgäster. I och med att jag bodde så nära<br />

kyrkan föll det sig ganska naturligt att<br />

bjuda in gäster. Jag bodde i kyrkans lokaliteter<br />

sammanlagt sexton år. Barnen<br />

– Kenneth och Gun-Britt – hade också<br />

en stor umgängeskrets, så vi hade många<br />

ungdomar hos oss. Jag försökte lära dem<br />

lite matlagning också, vilket resulterade<br />

i att båda blev intresserade av att kocka.<br />

För även om de har andra yrken så behövs<br />

det ju matlagning i hemmet också. En<br />

dotterson ska t.o.m. bli kock.<br />

Julmaten viktig på sjukhuset<br />

– Det var i sjukhusets storkök jag fick<br />

kännedom om all julmaten och de ingredienser<br />

som behövdes för den. Det var<br />

”Sättet att förbereda<br />

en måltid har<br />

åtminstone lika<br />

stor betydelse som<br />

ingredienserna.<br />

innehållsrikt, för sådant<br />

hade vi inte haft hemma.<br />

På sjukhuset fick vi lära<br />

oss om allt möjligt: skinktillredning,<br />

lutfisk och<br />

alla tillbehör, sillsallad.<br />

Där lärde jag mig att det<br />

ska vara vispad grädde<br />

med färg av rödbetsspad<br />

till sillsalladen. Vi hade<br />

också många olika fiskinläggningar.<br />

– En del av detta började<br />

jag sedan laga där hemma. Jag måste<br />

också pröva lite där hemma det som<br />

jag lärde mig i sjukhusköket. För ibland<br />

skulle det vara en finare middag för<br />

någon gäst eller så var det styrelser som<br />

kom på besök till sjukhuset. Då fick man<br />

lära sig att laga finare mat. Men nog var<br />

det alltid bra mat som patienterna fick<br />

också. Det vet jag därför att jag hade som<br />

uppgift att provsmaka maten.<br />

Lite julextra – men<br />

ingenting överdådigt<br />

– Jag är inte traditionsbunden på det viset<br />

att jag tycker att det måste vara mycket<br />

mat till julen. Jag vill ha något lite extra<br />

på julen, men ingenting överdådigt. Till<br />

det som jag inte vill undvara hör skinka,<br />

sillsallad med smetana (se ovan) och ett<br />

par fiskinläggningar. Morots- och kålrotslåda<br />

hör nog också till. Ibland köper<br />

jag maten, ibland lagar jag den själv. De<br />

senaste jularna har jag firat hos syster<br />

Karin i Österhankmo. Hon är ensam<br />

sedan några år tillbaka. Då bidrar vi båda<br />

till matlagningen.<br />

FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM<br />

Vad tycker Berit om färdigmat eller<br />

halvfabrikat som man kan köpa i affärerna<br />

– En del av det man köper är riktigt bra.<br />

Sen kan man själv sätta till en del ingredienser<br />

om man tycker att någonting<br />

saknas. För visst är det bra att det finns<br />

industriellt framställd mat också.<br />

– En nackdel med att ha jobbat i ett<br />

storkök är att jag har svårt att laga små<br />

mängder. Då jag lagar åt mig själv från<br />

början, gör jag så att det räcker för två-tre<br />

gånger. Då jag haft gäster blir det också<br />

ofta en del över som jag kan äta – om jag<br />

inte ger bort det.<br />

Ber Gud välsigna maten<br />

– Jag ber alltid Gud välsigna maten och<br />

då jag räknar jag med att han sätter sitt<br />

”filter” på den, ifall den skulle innehålla<br />

någonting som inte är hälsosamt. På<br />

sjukhuset sa jag också att ”jag använder<br />

Guds filter”. Jag tror att det är rädslan<br />

som skapar mer oreda än det som finns i<br />

maten. Men visst är jag för att vi ska äta<br />

hälsosam mat – mycket grönsaker ska det<br />

vara, och däribland mycket baljväxter.<br />

Vi behöver en omväxlande diet. Vi ska<br />

också tänka på att få i oss kostfibrer som<br />

ju är viktiga för tarmverksamheten och<br />

drar med sig fett ur kroppen.<br />

Matgäster efter<br />

söndagsgudstjänsten<br />

– Man ska göra måltiden till en glädje.<br />

Själv vill jag då jag äter ensam ofta ha<br />

en tidning eller en bok bredvid som<br />

sällskap. Då tycker jag att maten smakar<br />

godare.<br />

Berit Nilsson i Vasa tycker om att bjuda<br />

på mat. Gästfrihtetn har hon sig med sig<br />

hemifrån. Hon tycker att sättet att förbereda<br />

en måltid har lika stor betydelse<br />

som ingredienserna. När det ska ställas<br />

till med mat i församlingen är hon oftast<br />

inblandad åtminstone som rådgivare.<br />

– Det går åt mycket tid till matlagningen.<br />

Jag är ensam och kan då disponera<br />

min tid på ett annat sätt än de som<br />

har familj. Om man ska ha matgäster<br />

är det viktigt att tänka ut vad man kan<br />

förbereda i god tid, duka bordet, skala<br />

potatis t.ex., för att göra det lite enklare<br />

för sig. För den tar ändå så lång tid. Det<br />

förberedda kan uppbevaras i kylskåp och<br />

färdiglagad mat som hunnit kallna kan<br />

värmas i ugnen eller i mikron.<br />

Då det gäller anskaffning av mat och<br />

ingredienser slår Berit ett slag för specialerbjudanden.<br />

– Det är ju så bra att det finns specialerbjudanden<br />

nu och då. Då passar jag på att<br />

köpa och sätta i frysen. På det sättet kan<br />

jag planera längre på förhand, samtidigt<br />

som jag sparar några euro.<br />

– Vad jag vill ha sagt med detta är, att<br />

det är inte är någon omöjlighet att ta med<br />

sig matgäster efter gudstjänsten om man<br />

förberett matlagningen. Såsen kan man<br />

ha gjort på förhand och potatisen eller<br />

riset kokar man sen man kommit hem.<br />

Ibland sätter jag maten i ugnen då jag<br />

går till kyrkan, då har den stekt färdigt<br />

tills jag kommer hem.<br />

– Jag har matgäster ganska regelbundet.<br />

Det är en glädje att göra det festligt<br />

för andra – men också för mig själv. Det<br />

är en glädje att ha vänner vid mitt bord,<br />

en gemenskapens glädje.<br />

Uppskattar också själv<br />

att bli bjuden på mat<br />

– Jag uppskattar själv att bli bjuden på<br />

mat också. Det finns kanske en del som är<br />

rädda att bjuda mig på mat då de ser mig<br />

som ”experten”. Men nog finns det också<br />

de som ändå bjuder mig på mat. Fast visst<br />

bjuder jag mera än jag blir bjuden.<br />

– Ännu på tal om julen så är den<br />

mera en familjehögtid, då man träffar<br />

släktingar och så. Men det blir ju en<br />

variation då man där emellan bjuder<br />

andra människor.<br />

Tittar Berit på matprogram i tv<br />

– Nej, jag tittar sällan på matprogram<br />

i tv. Däremot läser jag matrecept i tidningar<br />

och broschyrer och kan ibland<br />

hitta ett och annat intressant. Det finns<br />

många knep och idéer man kan använda.<br />

Man kan hitta på en del själv, och också<br />

få tips från vänner och bekanta. Sen finns<br />

det alltid tidningar och kokböcker.<br />

– I församlingen räknar man med mig<br />

som åtminstone rådgivare då det ska<br />

lagas mat vid någon tillställning. Men det<br />

är ju inte så ofta, tack och lov, så då klarar<br />

jag av det. Och jag behöver ju inte alltid<br />

ha det där ansvaret heller. Jag tycker inte<br />

att det är betungande så länge som det<br />

finns goda medhjälpare.<br />

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM<br />

Frikyrkan Hjälper förmedlar hjälp till Pakistan<br />

Alla som sysslar med insamlingar för<br />

katastrofhjälp och bistånd vet att det<br />

måste ”tända” för att insamlingen<br />

skall ge resultat. Samstämmigt kan vi<br />

konstatera att hjälpen till Pakistan inte<br />

har tagit fart. Säkert har det flera sammanfallande<br />

orsaker som jag inte här skall försöka analysera.<br />

Behoven finns dock kvar och tycks utvecklas till<br />

en fruktansvärd humanitär katastrof i kombination<br />

med det spända politiska läget. Läget är svårt att<br />

överblicka och hjälpen svår att förmedla samtidigt<br />

som vi påminns om att vintern kommer emot i dessa<br />

bergstrakter.<br />

Frågan blir om vi nu kunde göra något och göra<br />

en ytterligare insats i detta skede trots att vi kommit<br />

igång så sent. Självklart behövs alla insatser fortfarande<br />

och man kan säga bättre en sen hjälp än ingen<br />

hjälp alls.<br />

Frikyrkan Hjälper som är de finlands<strong>svenska</strong> frikyrkornas<br />

gemensamma hjälporgan har inte resurser<br />

att själv göra insatser men har ett omfattande kontaktnät<br />

runtom vår värld. I Pakistan har vi möjlighet<br />

att förmedla hjälpen via ”Shelter Now Pakistan”, en<br />

kristen hjälporganisation med arbete inne i Pakistan.<br />

Förutom tusentals vinterbonade tält som förmedlats<br />

till det jordbävningsdrabbade området, kommer<br />

mottagarorganisationen att använda sina bilar för<br />

ambulanstransporter i de svårast drabbade områdena.<br />

Dessutom upprättar man kök i området som möjliggör<br />

matlagning för hundratals familjer. Man kommer<br />

att dela ut varma underkläder för barn och vuxna och<br />

yllekläder för småbarn.<br />

Denna organisation planerar sin hjälp utgående<br />

från de resurser och det ekonomiska stöd de kan få<br />

från olika håll. Man är direkt beroende även av våra<br />

insatser i Svenskfinland. Om du vill vara med och<br />

stöda, är vi tacksamma att kunna förmedla din gåva<br />

direkt till Pakistan.<br />

För Frikyrkan Hjälper:<br />

Håkan Nitovuori, gen.sekr.<br />

KONTONUMMER:<br />

Frikyrkan Hjälper/Frikyrklig<br />

Samverkan FS rf.<br />

Aktia 497044-227039,<br />

Vasa Andelsbank<br />

567008-261214,<br />

Kvevlax Sparbank<br />

495810-473910<br />

Märk talongen ”Pakistan”.<br />

(Insamlingstillstånd från Länsstyrelsen<br />

i Södra <strong>Finlands</strong><br />

län och Ålands landskapsstyrelse)

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!