Mst nr 2/2006 - Finlands svenska baptistmission

Nr 2 17 februari 2006 Årgång 114 

FOTO: STEN-GÖRAN LIILJESTRÖM 

Inne i 

tidningen: 

INTOLERANTA 

RELIGIONER 

”Alla religioner är 

intoleranta”, konstaterar 

Sten-Göran Liljeström i 

Ledaren. 

SIDAN 3 

BORDLAGDA 

STADGAR 

Förslaget om ändring 

av baptistsamfundets 

stadgar bordlades vid 

årsmötet den 4.2. 

SIDAN 2 

”Ta vara på den 

blygsamma tron” 

Torsten Åhman 

sidan 2 

ANGELÄGET 

I EN BRUNN 

I Angeläget berättar 

Carina Ahlskog bl a om 

en dröm där hon ramlat 

ner i en brunn. 

SIDAN 4 

HJÄRTA FÖR 

FÖRSAMLINGEN 

Agneta Åkermark 

(bilden) har pedagogiken 

i hjärnan och församlingen 

i hjärtat. 

MITTEN 

VARNING FÖR 

BIBELTEXTER 

”Vissa bibeltexter 

borde förses med varningstext”, 

skriver Patrik 

Hagman i Livsord. 

SIDAN 5 

ATT VÄLJA 

MED MAGEN 

Ann-Britt Victorzon 

konstaterar i Krönikan 

att hon gör många av 

sina val ”med magen”. 

SIDAN 9 

NY BIL I THAILAND 

Kim Brown rapporterar 

från handikapprojektet 

i Thailand som stöds 

också från Finland. 

SISTA SIDAN 

För Erik Liljeström är Bibeln en 

kär bok. Han läste första gången 

igenom den som 11-åring, och då var 

det sin pappas Bibel han fick låna. 

De Biblar han har framför sig ska 

gå i arv till hans efterlevande. 

FOTO: PETER SJÖBLOM 

Erik firar 70 år 

– Jag var en helt mogen frukt när jag kom till 

mitt första läger och Herbert Söderqvist frågade 

om någon ville bli frälst. Och drygt ett 

år senare blev jag som 13-åring döpt, berättar 

Erik Liljeström i Vörå i en 70-årsintervju. 

– Jag är väl tvungen att hålla mig vid liv, för 

ingen annan i familjen skulle orka reda upp 

mina papper, konstaterar han med en blick in i 

sitt arbetsrum. 

MITTUPPSLAGET 

Torsten Åhman från Sverige var gäst 

på Församlingstjänardagen som i år 

hölls i baptistkyrkan i Vasa.

2 

Missionsstandaret 

Gudstjänst och evangelium 

på församlingstjänardagen 

Vasa baptistförsamling 

och Smedsby 

bönehusf örening 

var arrangörer för 

den serie möten som 

hölls i Vasa 3-5 februari. Det 

övergripande temat var ”Drömmar 

och evangelium”. Fredagskvällens 

möte hölls i Smedsby 

bönehus, de övriga mötena i baptistkyrkan. 

Här ska kort redogöras 

för de två seminarier som hölls 

på lördag eftermiddag, dvs på 

Församlingstjänardagen. Talare 

var pastor Torsten Åhman från 

Vårgårda missionsförsamling i 

Sverige. Hans framställningssätt 

var ledigt och medryckande. Det 

är länge sedan man fått höra ”de 

goda nyheterna” framförda på ett 

så glatt och (med)mänskligt sätt. 

Temat för det seminarium som 

hölls kl 12.30 var ”Gudstjänst 

för vem” Åhman började med 

att konstatera att det är viktigt 

att fråga sig vilka grundliggande 

värderingar man har och om man 

är överens om dem. 

Grundläggande 

värderingar 

– De grundläggande värderingarna 

bör vara förankrade i urkristendomen. 

Det är framför allt där 

som vi har vår identitet. 

Han citerade från Apg. 2:42-47 

som har rubriken ”De troendes 

gemenskap”. Vad kan man dra för 

slutsatser utifrån detta bibelsammanhang 

1) Bibelundervisningen hade 

en hedersplats. Hur skapar man 

brinnande hjärtan i en församling 

Jo, om Bibeln får ha en 

stor plats. 

2) Man hade stort socialt 

ansvar. Man gick så långt att man 

hade egendomsgemenskap. 

3) Man hade en levande gudstjänst. 

Man möttes i templet och 

man möttes i hemmen. Redan då 

fanns alltså den lilla gruppen. 

4) Det fanns karismatiska 

inslag i gudstjänsten. Det var 

väldigt tydligt. Hur odlar vi detta 

i våra församlingar idag utan att 

vi hamnar i svärmeri 

5) Öppenhet mot nya människor. 

Sedan Åhman presenterat 

dessa bakgrundsfaktorer berättade 

han att en vanlig kommentar 

brukar vara: Men var finns 

bönen Svar: Den behöver inte 

nämnas, för den finns ju med i 

alla punkter. Åhman menade att 

det i detta sammanhang är lika 

befängt att nämna bönen som att 

man skulle säga åt någon att du 

måste andas då du arbetar. Det 

är ju en självklarhet, utan vilken 

vi helt enkelt skulle dö. 

Gudstjänst för vem 

– Gudstjänsten var ryggraden i 

församlingens arbete redan från 

början. Den är själva livsnerven i 

församlingen. 

Ska vi ha gudstjänster för äldre, 

för yngre eller för båda grupperna 

– Man får försöka odla en stor 

tolerans. Vi behöver predika så, 

att ungdomar känner att det här 

också är för dem. 

Är gudstjänsten endast för församlingen 

Eller är den för hela 

stan eller för hela samhället 

– Det är en väldigt viktig och 

grundläggande frågeställning. 

Hur var det i Nya testamentet Jo, 

där möttes man också i templet 

och det var den mest offentliga 

platsen i hela landet. Gudstjänsten 

hölls mitt i det offentliga 

rummet. I Joh. 18:20 säger Jesus: 

”Jag har talat öppet till världen. 

Jag har alltid undervisat i synagogorna 

och i templet, där alla judar 

samlas. Jag har inte sagt något i 

hemlighet.” 

– Jesus var offentlig. Det här 

behöver vi tänka igenom. Jag 

tror att gudstjänsten är något av 

ett församlingens skyltfönster. 

Gudstjänsten signalerar om det 

är slutet eller öppet där. Får alla 

vara med 

– Det finns människor som har 

en blygsam (försiktig) tro men 

som nästan aldrig går i kyrkan. 

Vi ska göra det lätt för de människorna 

att komma och vara 

med. Jesus bekräftade ofta den 

tro som redan fanns hos människor. 

Han bekräftar en människas 

blygsamma tro. De människor 

som lever i trons gränsland, vart 

tar de vägen 

– Vi ska också underlätta för de 

människor som är långt borta från 

tron. Vi behöver ha en öppenhet 

för att överraskande saker kan 

hända. Allt mer har det blivit 

så, att våra frikyrkor har blivit 

lokaler som folk tänker att de är 

bara för dem, inte för oss. Men 

vi märker nu att det har blivit en 

ökad förståelse för att kyrkan är 

öppen för alla i vårt samhälle. 

Subjektet 

i gudstjänsten 

– Vem är subjekt i gudstjänsten 

Jag skulle vilja hävda att i en 

kristen gudstjänst är det Gud 

som är subjektet. Han är den som 

handlar. Det är med en längtan att 

Gud ska göra någonting i våra liv 

som vi kommer till gudstjänsten. 

Gud är för hela stan. Den inställningen 

ska man också ha då man 

predikar. Frågan är inte: Har jag 

lyckats med predikan Frågan 

ska vara: Har jag fått vara en 

kanal för Guds handlande 

Olika former 

– Vissa former måste alla samlingar 

med människor ha. Det 

måste finnas en viss struktur. 

Om vi har en gudstjänst för stan 

ska det märkas redan i annonsen. 

Det ska märkas på hur vi sitter i 

kyrkan, hur vi välkomnar människor. 

Jag är bibeltroende, men 

det finns bibelord som inte är 

lämpliga att läsa vid alla tillfällen. 

Paulus säger: För alla har jag 

blivit allt. 

– Den djupa inlevelsen i hur 

människor har det, den behöver 

vi odla. Vi behöver be om att 

kunna göra Guds ord intressant. 

Av de 20 predikningar som finns i 

Apostlagärningarna riktar sig 19 

till dem som ännu inte är troende. 

Och de 19 predikningarna är alla 

väldigt olika, därför att lyssnarna 

var så olika. 

– Vi har ett oerhört budskap 

med en oerhörd kraft i, konstaterade 

Torsten Åhman till sist i 

detta seminarium. 

FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM 

Torsten Åhmans framställning i baptistkyrkan i Vasa var ledig och medryckande. Han talade 

bl a om vikten av att värna om den blygsamma tro som finns hos många människor. 

”Jag tror att 

gudstjänsten 

är något av ett 

församlingens 

skyltfönster. 

Gudstjänsten 

signalerar om 

det är slutet 

eller öppet där. 

Får alla vara 

med 

– Det finns 

människor som 

har en blygsam 

tro men som 

nästan aldrig 

går i kyrkan. 

Vi ska göra 

det lätt för de 

människorna 

att komma 

och vara med. 

Evangeliet för vem 

Andra seminariet som började 

kl 14.30 hade temat Evangeliet 

för vem 

– Ordet väckelse finns inte i 

Bibeln. Men ”saken” finns ju där. 

Det uttrycks så här: Herrens ord 

hade framgång. Ordet evangelisation 

finns inte heller i Bibeln. 

Men i 1 Thess. 1:8 står det: ”Ni 

har fått Herrens ord att höras…”. 

I kapitel 4 i Markusevangeliet 

undervisar Jesus om evangelisation 

och väckelse då han framställer 

olika liknelser. 

Andlig kreativitet 

– Vad det väldigt mycket handlar 

om i våra liv är att Guds ord får 

höras. Men det måste höras på ett 

sådant sätt att folk kan ta emot 

det. Vi behöver ändra formen 

– men inte innehållet – i evangeliet 

för att nå olika människor. Vi 

måste ha en förmåga till igenkänning 

hur människor har det. Detta 

ligger i linje med det profetiska. 

Vår kallelse gäller andra människor. 

Det är inte frågan om hur 

jag tycker att det ska vara. 

– Vi ska vara öppna för den andliga 

kreativiteten. Oftast fungerar 

det enkla bäst. Att vara med 

i en liten grupp passar många 

människor. Vi ska be att Gud låter 

sitt ord höras i vår stad och i vår 

bygd, och vi ska vara öppna för 

nya saker. 

Hur blir man en kristen 

– Vad gör du då en person säger 

att han vill bli frälst Det är bra att 

tänka på det och ha en viss beredskap, 

veta hur man ska göra. Det 

viktigaste är att Guds Ande får 

leda en sådan stund. Be en bön i 

ditt inre: ”Herre, hjälp mig nu. Låt 

din Ande leda mig nu.” Andens 

ledning och en god förberedelse 

utesluter inte varandra. 

– Man kan slå upp Upp. 3:20 

och läsa: ”Se, jag står vid dörren 

och bultar. Om någon hör min röst 

och öppnar dörren skall jag gå in 

till honom och äta med honom 

och han med mig.” Man kan ha 

personen själv att läsa texten. 

Sen kan man fråga: ”Är det så du 

upplever det” Ofta får man då 

svaret: ”Det är precis så.” 

FINLANDS SVENSKA 

BAPTISTSAMFUNDS ÅRSMÖTE: 

Förslaget till ny 

samfundsordning 

bordlades 

Finlands svenska 

baptistsamfund höll 

sitt årsmöte i Vasa 

baptistkyrka den 4 

februari. Från elva församlingar 

hade 73 ombud mött 

upp. Inledningsanförande 

hölls av samfundets ordförande 

Mikael Lidman som 

också valdes till ordförande 

för årsmötet. 

Styrelsen har följande 

sammansättning: Maj-Lis 

Ede, Wilhelm Bonn, Rafael 

Edström, Göte Kackur, 

Mikael Lidman, Inez 

Revahl, Joyce Uwukunda, 

Sofia Wallin och Margaretha 

Wikman. Styrelsen har 

ännu inte konstituerat sig. 

I sitt inledningstal utgick 

citerade Lidman från Hebr. 

6:1-3: ”Låt oss därför inte 

uppehålla oss vid det man 

först får lära sig om Kristus 

utan gå vidare till det som 

är avsett för vuxna. Vi kan 

inte börja om med grunderna: 

omvändelsen från 

döda gärningar, tron på Gud 

och läran om dop och handpåläggning, 

om de dödas 

uppståndelse och evig dom. 

Nej, med Guds tillåtelse går 

vi vidare.” Han läste också 

några verser från 2 Mos. 

19 där folket ombads göra 

sig beredda att sätta sig i 

rörelse (stiga upp på berget) 

”när jubelhornet ljuder med 

utdragen ton”. 

– Vi önskar höra jubelhornet 

med utdragen ton och vi 

önskar sätta oss i rörelse då 

vi hör tonen. 

Låsta läger 

Tyvärr blev det inget jubel 

och heller ingen rörelse 

framåt då årsmötet behandlade 

den viktigaste punkten 

på föredragningslistan: 

Beslut om ändring av samfundsordningen. 

Ett förslag 

till ändrad samfundsordning 

har varit på remiss till församlingarna. 

Alla församlingar 

har inte svarat. Inte 

heller har man i den slutliga 

versionen kunnat ta med 

alla de förslag till ändringar 

som kommit från dem som 

svarat. Orsak: Åsikterna går 

alltför mycket isär. 

Den största stötestenen 

är en paragraf under punkten 

”Formen för religionsutövningen”. 

Vi citerar: 

”Som medlemmar i 

samfundet kan upptas 

församlingar och personer 

med en baptistisk 

grundsyn gällande 

dop och medlemskap. 

Församlingstillhörigheten 

grundar sig på 

bekännelse av personlig 

tro på Jesus Kristus 

och därtill hörande dop 

som sker i den treeniga 

– Ett annat bibelställe man kan 

läsa är Joh. 1:12: ”Men åt dem som 

tog emot honom gav han rätten att 

bli Guds barn, åt alla som tror på 

hans namn.” 

– Efter det ska man tacka Gud 

för frälsningen. Gärna kan man 

också lämna någon liten skrift till 

den som blivit frälst. 

– Man kan inte alltid följa ett 

sådant här schema. Det kan också 

Gudens namn genom 

hela kroppens nedsänkning 

i vatten.” 

De som vill hålla kvar 

formuleringen ”genom hela 

kroppens nedsänkning i 

vatten” anser att detta är helt 

nödvändigt, annars betyder 

det att man tummar på den 

baptistiska identiteten. 

De som vill stryka denna 

formulering hävdar att det 

räcker med det som konstateras 

i början av paragrafen: 

”en baptistisk grundsyn gällande 

dop och medlemskap”. 

De menar också att formuleringen 

”genom hela kroppens 

nedsänkning i vatten” 

utesluter att man skulle 

kunna tillämpa associativt 

eller öppet medlemskap. 

Vasa baptistförsamling har 

sedan länge haft associativt 

medlemskap som en möjlighet. 

I Helsingfors baptistförsamling 

tillämpas öppet 

medlemskap. 

Mötesordföranden och 

några andra menade dock 

att Samfundsstyrelsen inte 

tidigare agerat som någon 

polis och inte tänker göra 

det i fortsättningen heller. 

Men det blev något oklart 

hur detta resonemang går 

ihop med det som står i § 

24: ”I församlingsstadgan 

får inte intas bestämmelser 

som strider mot denna samfundsordning.” 

En församling 

kan ju göra upp sin egen 

församlingsstadga där man 

mera i detalj bestämmer om 

saker som man vill tillämpa 

i sin egen församling. Men 

det får som sagt inte strida 

mot samfundsordningen. 

Bordläggning 

Om ombuden hade kunnat 

enas om att stryka orden 

”genom hela kroppens nedsänkning 

i vatten” hade det 

nya förslaget till samfundsordning 

förmodligen blivit 

godkänt. Ett förslag till bordläggning 

fick understöd och 

det gick till omröstning där 

39 av 73 ombud röstade för 

bordläggning. 

Förslaget till samfundsordning 

går alltså tillbaka 

till styrelsen. Det blev inget 

bestämt när ett reviderat 

förslag ska vara klart. Den 

nya religionsfrihetslagen 

kräver en del förändringar, 

så en ny samfundsordning 

måste fås till stånd så småningom. 

Men så låsta som 

positionerna nu är kan det ta 

länge innan vi ser ett förslag 

som kan accepteras av alla 

församlingar. 

Ett problem med det förslag 

till samfundsordning 

som nu föreligger är att det 

är onödigt detaljerat. 

S-G Liljeström 

gälla att bekräfta den lilla tro som 

redan finns. 

Torsten Åhman delade till sist 

ut en liten artikel med rubriken 

”Hur man hjälper en människa 

som vill bli kristen”. Den som vill 

bekanta sig med den och annat 

som han skrivit kan gå till webbsidan 

”www.troitiden.se”. 

S-G LILJESTRÖM

Missionsstandaret 3 

www.baptist.fi 

Alla religioner är intoleranta 

Finlands svenska baptistmissions 

och dess ungdomsförbunds 

tidning 

Utkommit sedan 1892. 

Tidigare namn: Finska 

Månadsposten, Finska 

Missionsbladet (1903), 

Missions-Standaret (1915) 

12 nummer per år 

Redaktörer: 

Sten-Göran Liljeström, 

Peter Sjöblom (layout) 

Ansvarig utgivare: 

Leif-Erik Holmqvist 

Postadress: 

PB 54, 65101 Vasa 

Redaktion och expedition: 

Rådhusgatan 44 K 5, Vasa 

Tfn: 06-346 4501; Fax: 

06-346 4510; E-post: 

mst@baptist.fi 

Prenumerationer: 

Henry Månsus 

Redaktionsråd: 

Maj-Lis Ede, Jan Edström, 

Leif-Erik Holmqvist, Rurik 

Lindqvist, Inez Revahl 

Prenumerationspriser 

2005: 

I Finland 45 euro, i Europa 

50 euro, övriga länder 

(med flyg) 60 euro. Gåvoprenumeration: 

32 euro, 

Europa 40 euro, övriga 

länder 55 euro. Med studieeller 

pastorsrabatt: 36 euro. 

Frikyrkligt tidningspaket 

(FTP) 125 euro, EVMST 

65 euro, KBMST 73 euro, 

NBMST 61 euro. 

Annonspriser: 

0,95 euro/spmm. 

Förlovnings-, vigsel- och 

födelseannonser 13 euro/st. 

Bankgiro: 

Vörå Sb 497111-213391; 

Nordea 228218-61965; 

Sampo 800012-252311 

Karleby 2006, 

Ab Österbottningen 

Det är inte lätt att vara religiös 

utan att någon gång hamna i 

konflikt med dem som har en 

annan religiös inriktning. För det 

mesta är konfrontationerna inte värre 

än att de kan hållas inom lagens råmärken. 

De andliga konsekvenserna 

kan dock vara förödande. 

Hur extrema följderna kan bli 

av något som till synes kan verka 

som ett oförståndigt skämt visar de 

nu aktuella karikatyrerna av profeten 

Muhammed som Jyllandsposten 

publicerat. Att reaktionerna bland 

muslimerna världen över skulle 

bli så våldsamma och sprida sig 

till så många länder hade väl upphovsmakarna 

knappast kunnat förutse. 

I så fall hade de säkert tänkt 

sig för både en och två gånger. 

Alla de stora världsreligionerna 

håller på sitt, men det lär inte vara 

någon överdrift att påstå att islam är 

en av de mest militanta. Det finns i 

Koranen inget direkt förbud att avbilda 

profeten Muhammed, även 

om vissa fraktioner vidhåller att 

det är så. Men att publicera karikatyrer 

av en religiös förgrundsgestalt 

som många anser helig visar på 

mycket dåligt omdöme. Varför vill 

man göra sig lustig på någon religions 

bekostnad Skälet kan väl knappast 

vara någonting annat än för 

att provocera Provocera till vad 

Karikatyrerna har nu för de militanta 

islamisterna blivit ett svepskäl 

för att ställa till upplopp som inte står 

i någon rimlig proportion till det som 

saken gäller. Frågan handlar nu mera 

om islamism – islam som politisk ideologi 

– än om islam som religion. 

Det är säkert rätt som Hans 

Rosing nyligen skrev i Vasabladet 

att det nu handlar om ett muslimernas 

krig mot de västerländska värderingarna. 

Då inställer sig genast 

frågan: Vad har vi som bor i västerländska 

demokratier för skyldighet 

att följa muslimska värderingar 

Inga alls. Inte ens då det gäller att avbilda 

religiösa förgrundsfigurer eller 

gudar. Så i den bemärkelsen är, och 

får, kristendomen vara intolerant. 

Det finns många olika slag av 

muslimer, liksom det finns 

många olika slag av kristna. 

Att försöka föra någon slags dialog 

vore säkert bra. Samtidigt inser väl 

alla att det svårligen låter sig göras om 

man har att göra med islamister som 

tar varje tillfälle i akt att ställa till 

bråk. 

I islam finns inget förbarmande 

med dem som inte hyllar Allah: det är 

nolltolerans gentemot andra religioner. 

Därmed inte sagt att alla muslimer i 

praktiken skulle vara krigiska, men 

alltför ofta åberopas ändå ”jihad”, 

dvs det heliga kriget, som det är rättfärdigt 

att föra mot alla icke-troende 

som upplevs kränka den islamiska 

tron eller de islamiska värderingarna. 

Islam breder ut sig starkt i Europa. 

Den politiska undfallenheten för islam 

– i toleransens namn – är skrämmande 

på många håll, inte minst i 

Sverige. Samtidigt som muslimerna 

aldrig sticker under stol med vad de 

står för eller vad de vill, har de kristna 

börjat undra om det är rätt att hålla 

fast vid vissa kristna traditioner i 

t.ex. skolorna, därför att det kan tänkas 

kränka dem som inte är kristna. 

Patetiskt. Här i vårt land ska läroplanen 

för grundutbildningen numera 

vara neutral i fråga om ideologi och 

religion. Det är delvis detta argument 

som undervisningsministeriet just nu 

anför för att inte förlänga tillståndet 

för några kristna skolor i vårt land. 

Det tycks vara många som skäms för 

sina kristna rötter. Hur blir det den 

dag då muslimerna kräver 

att få starta egna skolor 

Har vi kristna då 

någonting att 

skryta med Ja, 

det borde vi ha. Men visst 

finns det många skamfläckar 

också i vår historia, 

i synnerhet om vi tittar lite 

längre bakåt. Korstågen – 

för att nu citera någonting 

av det värsta - i början av 

1000-talet kommer alltid att ligga oss 

i fatet, även om de kanske inte var 

fullt så gruvliga som det verkar om vi 

tar i beaktande hur det dåtida samhället 

var beskaffat. 

Journalisten Nathan Shachar hävdar 

följande: ”De blodsdåd araberna 

utsattes för under korstågen 

lade grunden till en mycket seglivad 

bitterhet och misstänksamhet 

mot de kristna européerna. Denna 

misstänksamhet håller i sig än idag. 

Europeiska resenärer på besök i arabvärlden 

kallas ofta franji, vilket är 

det arabiska ordet för frankerna.” 

Men det är inte bara mellan religionerna 

som det skär sig. De 

inre striderna är otaliga. Det behövs 

inte mycket eftertanke för att 

påminna sig otaliga schismer, delningar 

och hemska våldsbrott inom 

kristendomen, som ändå hyllar det 

dubbla kärleksbudet. Problemet är 

att om vi bara bekänner oss till 

en religion blir formen viktigare 

än innehållet i det vi gör – och då 

kan vi göra nästan vad som helst. 

Exempel på inre stridigheter och 

splittringar inom den protestantiska 

kyrkan saknas sannerligen 

inte heller. I praktiken borde vi 

väl kunna splittras utan att bli stridande 

Också inom protestantismen 

”Problemet 

är att om vi 

bara bekänner 

oss till en 

religion blir formen 

viktigare än innehållet 

i det vi gör – och 

då kan vi göra nästan 

vad som helst. 

har det alltför ofta 

varit formerna som 

stått i förgrunden då 

det blivit splittring. 

Visst ställer också 

olika teologiska 

åsikter hinder i 

vägen, men det är ju 

så mycket lättare att 

se och angripa formerna. 

Ta t.ex. dopet 

och nattvarden, två 

sakrament som säkert 

kommer att dela kristenheten i 

olika fraktioner så länge världen består. 

Olika samfund accepterar ofta 

inte ett annat samfunds dopsätt eller 

sätt att fira nattvard. Då vi firar nattvarden 

ska vi göra det till minne av 

Jesus, men ofta blir det snarare bara 

en påminnelse om våra teologiska meningsskiljaktigheter, 

om flera samfund 

är inblandade i nattvardsfirandet. 

Även om vi har olika syn på vad 

det teologiskt innebär, borde vi 

kunna acceptera varandras sätt att 

begå dessa sakrament. Men vi behöver 

tydligen ha ett perspektiv på 

flera hundra år innan vi kan komma 

till större samförstånd. Det kanske 

inte gör någon skillnad, då ju tusen år 

för Gud är som en dag…(Ps. 90:4) 

Det är okej att ha olika åsikter och 

teologisk praxis, bara vi kunde acceptera 

varandra. Vi är så olika att 

det säkert är bara bra att ha valmöjligheter 

då det gäller vilken trosriktning 

vi vill identifiera oss med. I den 

meningen kan vi säga att ”alla blir saliga 

på sin kristna tro”, förutsatt att 

vi bekänner oss till Kristus och hans 

försoningsverk och har honom som 

Herre i våra liv. Vi får helt enkelt lov 

att acceptera varandras intolerans. 

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM 

k 

K 

O R T & N Y T T 

TALKO PÅ HUMLE ordnas 

tisdag (28.2) och torsdag (2.3) 

vecka 9, dvs den vecka det är 

sportlov i Österbotten. Det som 

ska göras är att renoveringen 

av lägergårdens köksdel ska 

fullföljas. Det gäller i första 

hand att snygga upp de sociala 

utrymmena. Intresserar inte 

inomhusarbete, så finns också en 

del skogsarbete. Välkommen på 

sportlovstalko. Ta gärna kontakt 

med disponenten Ingemar 

Hannus (050-552 0202) och 

berätta när ni kommer. 

RENOVOSAMLING för 

pastorer och medarbetare i 

församlingarna tisdagen den 14 

mars i Betaniakyrkan, Jakobstad, 

med början kl 9.30. 

Anmälan om deltagande görs 

till Betanias kansli senast fredag 

10.3. (tfn 723 0642) 

STILLHETENS RUM. 

Retreat på Merilä 24-26 mars 

med Leif-Erik och Gertrud 

Holmqvist. Anmälan 040- 

7589207. 

INSTPIRATIONSDAG för 

sångare och organister/pianister 

söndagen den 19 mars kl 15 i 

Betania, Jakobstad, med Gerd 

och Sam Lindén. Anmälan och 

mera info: Gertrud Holmqvist, 

040-8296198. Arr.: BaptistSång. 

Prioriteringar 

Jag har lätt att säga 

hur andra ska göra, 

eller borde göra. Jag 

vet vanligtvis hur andra ska 

prioritera när det gäller församlingen 

och familjen. Själv gör jag saker 

när jag har lust, eller kanske inte har 

annat. Hur får vi in bibelordet i Psalm 

40:9: ”Att göra din vilja, min Gud, är 

min lust, och din lag är i mitt hjärta” 

Hur är det med våra prioriteringar 

Är vi inte oss själva närmast Mitt 

är viktigast. Att prioritera berör inte 

bara mitt eget liv men också andras. 

Hur jag väljer att offra, ge av min 

tid och mina krafter avspeglar sig 

ganska raskt i gemenskapen, Finlands 

svenska baptistmission. Vid samfundets 

årsmöte hörde vi ordförande säga 

hur svårt det var att få någon att ställa 

upp i samfundsstyrelsen. Det har visat 

sig redan en längre tid att det inte är 

lätt att få ansvarsposter fyllda varken 

i församlingar eller baptistgemenskapen. 

Det har säkert att göra med hur 

vi prioriterar, vad vi anser vara viktigt. 

Miionsförtåndaren 

Naturligtvis vet jag också 

att arbetslivet kräver 

mycket av var och en 

idag och därför väljs det 

bort som inte ligger mig 

så varmt om hjärtat. 

Hoppas att församlingarna 

vid sina årsmöten nu 

fått poster besatta som anses viktiga. 

Sen kan vi ju också fråga oss om vi 

kanske kunde göra en revidering av 

vår verksamhetsapparat. I naturlig 

församlingsutveckling talas helt riktigt 

om att församlingen inte ska vara 

verksamhetsinriktad utan gåvoinriktad. 

Det betyder att vi sysslar inte med sånt 

till varje pris i församlingen som vi inte 

har gåvor till. Då blir det bara en tung 

verksamhet som i de flesta fall blir 

kravfull och olustig. Någon har sagt: 

”Vi är bra på att hålla igång den verksamhet 

som våra förfäder hade gåvor 

till att göra”, men vi sliter nog ut oss 

många gånger. Prioriteringar kan bli till 

döds om vi fokuserar på en verksamhet 

vi till varje pris måste hålla igång. 

Nu till en annan prioritering som 

jag hoppas du med glädje går in för. 

Det gäller jubileumskonferensen 

Förhandsbeställning 

Just nu cirkulerar en uppsättning med 

T-shirts i församlingarna. Det gäller 

förhandsbeställning av T-shirts med 

jubileumslogon påtryckt. Det är barnstorlekar 

från 92 cm till 152 cm och sen 

vuxenstorlekar S–XXL både i premium 

(vanlig modell) och slim (smal modell). 

De beställer man nu och de levereras till 

församlingarna 1 april i samband med 

15- 18 juni. Det är snart dags för varje 

anställd att begära tidpunkt för semestern. 

Kommer du att välja de dagar vi 

har jubileumskonferens Varför inte 

Det har hörts korridorsnack om att vi 

inte kan börja konferensen så tidigt 

som på torsdag kväll, för ingen är 

ledig. Det är klart att ingen är ledig om 

ingen prioriterar. Jag hoppas verkligen 

att vi alla låter årets stora händelse bli 

jubileumskonferensen på Pedersöre 

skol- och idrottscentrum. Redan vid 

inledningssamlingen på torsdag kväll 

blir det intressanta inslag med (som vi 

hoppas) representant från undervisningsministeriet, 

kommunens hälsning, 

predikan av Harry Månsus m.m. 

Många är aktivt engagerade i 

förberedelserna av det praktiska och 

innehållsmässiga för att 150 årsfesten 

ska bli ett minne för livet för alla som 

besöker den. Du kan också vara med 

redan nu i föreberedelserna i förbön. 

Gud välsigne dig! 

Jubileumsåret fortsätter i förväntan! 

Nils Erik Vikström 

Baptistmissionens vårmöte i Jakobstad. 

Det följer också med pennor och klistermärken 

i “provsatsen” som cirkulerar, 

de kan man köpa redan nu. Mera information 

följer med i utskicket. 

VÅRMÖTESKALLELSE 

Medlemmar i Finlands svenska 

baptistmission r.f. kallas till vårmöte 

i Betaniakyrkan, Jakobstad, 

lördagen den 1 april 2006 kl. 

10.00 

Varje medlem (församling 

eller förening) äger rätt att inom 

sig utse ett (1) ombud för varje 

påbörjat tiotal medlemmar. Varje 

sammanslutning äger dock rätt 

att utse minst två (2) ombud. 

Även andra än befullmäktigade 

ombud är välkomna att vara med 

på mötet. Ombuden förses med 

fullmakter. 

Ärenden: 

Stadgeenliga ärenden som 

Bokslut med verksamhetsberättelse 

för år 2005 

Ansvarsfrihet för de redovisningsskyldiga 

Eventuella övriga ärenden 

Vasa den 14 februari 2006 

Styrelsen för Finlands svenska 

baptistmission r.f. 

Enligt uppdrag 

Nils Erik Vikström, 

missionsföreståndare 

OBS! Finlands svenska baptistsamfund 

har eventuellt extra möte samma 

dag – närmare kallelse senare! 

Nästa nummer… 

…utkommer den 24 mars. 

Manus till det numret bör 

vara redaktionen tillhanda 

senast fredagen den 10 mars. 

Korta notiser tas emot senare.

4 


Fyra vill leda Ekumeniska 

rådet i Finland 

Fyra personer söker tjänsten som generalsekreterare 

för Ekumeniska rådet i Finland. De är 

teologie magister, pastor Heikki Huttunen från 

ortodoxa kyrkan, teologie magister, pastor Ari 

Ojell från lutherska kyrkan, teologie magister, 

chefredaktör Kari Räntilä från ortodoxa kyrkan 

och teologie magister, forskare Jussi Sohlberg 

från lutherska kyrkan. 

Den nya generalsekreteraren torde tillträda 

i början av augusti 2006. Ny generalsekretare 

väljs av Ekumeniska rådets vårmöte den 3 april. 

Generalsekreterarens väljs för en mandatperiod 

på fem år. Enligt de nu gällande stadgarna för 

Ekumeniska rådet i Finland kan en och samma 

person inneha tjänsten som generalsekreterare 

i högst två perioder. 

Den nuvarande generalsekreteraren, baptistpastorn 

Jan Edström har innehaft tjänsten 

sedan 1993. Han lämnar uppgiften efter att den 

nya generalsekreteraren tillträtt sin tjänst. 

Ordförande för Ekumeniska rådet i Finland 

är den lutherska kyrkans ärkebiskop Jukka 

Paarma. (KT) 

Nedläggning hotar 

kristna skolor 

Av de sammanlagt 11 kristna privatskolorna i 

Finland går tillstånden nu ut för fyra. Samtliga 

har anhållit om förnyade tillstånd, men undervisningsministeriet 

sätter tummen ner. Ministeriets 

framställning ligger som bäst på regeringens 

bord. Eller rättare sagt på kommunminister 

Hannes Manninens bord. Manninen bad vid 

senaste regeringssammanträde att få bekanta 

sig närmare med handlingarna. 

Varför undervisningsministeriet inte vill förlänga 

tillstånden för skolorna är ett mysterium. 

– Jag har vänt mig till ministeriet både 

muntligt och skriftligt för att få ta del av motiveringarna, 

men de vägrar ge dem. Detta med 

förklaringen att de inte är skyldiga att göra det, 

berättar riksdagsledamot Päivi Räsänen (kd). 

(Kyrkpressen) 

aAngeläget 

En spalt med utrymme för 

vardagliga – och mindre 

vardagliga – tankar. 

I en brunn 

Carina Ahlskog 

För några år sen hade jag 

en dröm. Jag drömde att 

jag befann mig i bottnen på 

en djup brunn. Det var en 

sån där gammal stenbrunn 

med våta och klibbiga väggar, men 

en tom sådan. Högt där uppe kunde 

jag skymta dagsljuset. Jag fick panik, 

jag måste komma upp! Jag ropade 

på hjälp, men endast ekot svarade. 

Försökte att klättra, men väggarna 

var alldeles för hala för att jag skulle 

få något grepp. Gud! Du kan hjälpa 

mig, tänkte jag. Du har ju all makt! 

Herre, gör någonting! Sänd ner en 

repstege, öppna ett fönster, skicka en 

helikopter, gör ett mirakel! Gör vad 

som helst, bara du hjälper mig upp ur 

denna brunn. 

Då fick jag syn på flera grova rep 

som hängde på brunnens ena sida. 

Räddad! Jag tackade Gud och grep 

lättad tag om ena repet, men repet 

lossnade. Vad var nu detta Kände 

paniken krypa längs ryggraden men 

tryckte ner den. Det fanns ju många 

rep kvar. Grep tag i nästa, men 

samma sak hände. Grep i nästa och 

nästa och nästa men inget höll. 

Jag ropade i förtvivlan till Gud om 

hjälp men inget hände. Bara tystnad. 

Förkrossad sjönk jag ihop ner på bottnen. 

Hopplösheten kröp fram bredvid 

mig och jag gav upp. Där satt jag, 

djupt nere i en kall och fuktig brunn 

och kunde inget göra. Så besviken, 

så ensam och så avklädd. Sanningen 

var hård och skoningslös. Alla vackra 

bilder om mig själv 

suddades sakta ut. 

Kvar blev endast jag, 

människan, i bottnen 

på en brunn. Jag 

kunde inget annat 

göra än att vänta 

och acceptera, ville 

inte men hade inget 

val. 

Sedan var det som 

om jag fick ett nytt 

perspektiv. Det var 

som om jag befann 

mig högt uppe och 

såg på mig själv 

där jag satt nere i 

brunnen. Då insåg 

jag att brunnens 

botten i själva verket 

var GUDS HAND. 

Hela brunnen låg i Guds hand. Jag 

satt i Hans hand! Och jag som så 

förväntade mig att Gud skulle komma 

ovanifrån, vilken ironi. 

Drömmen slut. 

Livet är livet. Omständigheterna kan 

vi inte alltid förändra och ibland så 

sker inte undret som vi hoppades på. 

Men vad livet än bjuder oss på så är 

en sak säker: vi är i Gud hand. Och 

jag undrar om det kan finnas någon 

bättre plats att vara på än just där. 

Instängd men ändå buren 

Avklädd men ändå älskad 

så älskad. 

”Alla vackra 

bilder om 

mig själv 

suddades 

sakta ut. 

Kvar blev 

endast jag, 

människan, 

i bottnen på 

en brunn. 

f 

”I ett längre framtidsperspektiv 

måste vi få med flera 

dimensioner än enbart ytligt 

framgångstänkande”, skriver 

Jan-Erik Nyholm bland annat. 

Uttrycket ”För en tid som 

denna” är lånat från Esters 

bok i Gamla testamentet. 

Drottning Ester levde i en tid då 

judafolket hotades till sin existens i 

det babyloniska riket. Genom en hjältemodig 

insats av henne just i denna 

speciella tid räddades det judiska 

folket. 

Varje tid har sin speciella utmaning, 

även frikyrkan i vår lilla 

finlandssvenska ankdamm. Allting 

handlar inte bara om väckelse. Ibland 

får vi vara försiktiga med att alltid 

göra de framgångsrika församlingarna 

till ideal. Vi kan påminna 

oss att orsaken till den ödesdigra 

andliga linje man valde i den f.d. 

pingstförsamlingen i Knutby till 

synes berodde på bl.a. framgång och 

väckelse. För inte så länge sen ansågs 

Karismaförsamlingen i Stockholm 

som Sveriges snabbast växande 

församling. I dagens läge existerar 

inte denna församling. I ett längre 

framtidsperspektiv måste vi få med 

flera dimensioner än enbart ytligt 

framgångstänkande. 

Det handlar främst om den lokala 

församlingens identitet och detta 

i förhållande till den universella 

församlingen. Här har stora förändringar 

redan ägt rum. Jag tror att 

de flesta frikyrkoförsamlingar i sin 

universella församlingsmedvetenhet 

räknar in alla troende och allt Guds 

folk inom de kyrkliga sammanhangen 

och även i samtliga frikyrkosammanhang. 

Detta var inte en 

självklarhet förr i tiden. 

När det gäller den lokala identiteten 

är det lite mer komplicerat i 

dagens situation. Befolkningsstrukturer 

och sociala miljöer skiljer sig 

redan mellan urbana områden och 

ren landsbygd. Vi kan bara tänka på 

våra studiestäder Vasa, Helsingfors 

och Åbo, där vissa församlingar 

ibland blir rena samlingsplatser för 

studerande ungdomar. Landsbygdsförsamlingarna 

befolkas i första 

hand av åldrade, trogna pensionärer. 

De flesta ungdomar söker sig bort 

från landsbygden, vilket resulterar i 

att den lilla lokala församlingen på 

jorden upphör när den tynande lilla 

pensionärsförsamlingen efterhand 

flyttar till härligheten. 

Det som ytterligare har rört om i 

den lokala församlingens identitet är 

de olika väckelsepatent som bjudits 

ut främst från USA. Man kan med 

risk för generalisering säga att vi fått 

två huvudlinjer i frikyrkan hos oss 

för tillfället. En församlingstyp är 

den där man agerar lite försiktigt mot 

alltför radikala nymodigheter och i 

sin gudstjänstutformning helst håller 

sig till gamla, beprövade former. Den 

andra linjen förespråkar förnyelse 

och skrotande av ”gamla former” 

till förmån för mera nyandliga idéer. 

Spalten Fritt Forum är öppen för läsarnas inlägg och debattartiklar. Insändarskribenternas åsikter sammanfaller inte nödvändigtvis med redaktionens. 

För en tid som denna 

Med nyandlighet i detta sammanhang 

menar jag olika influenser från 

trosrörelse, apostoliskt ledarskap, 

cellgrupper, exorcism, Torontoväckelse, 

Pensacolaväckelse m.m. Ibland 

försöker någon församling blanda 

ihop dessa två huvudlinjer där pensionärerna 

står för en äldre gudstjänstordning 

och där ungdomar ofta 

håller sig till nyandligare linjer. Trots 

alla försök verkar det som om den 

frikyrkliga statistiken inte märkbart 

påverkas. Marginell framgång hos 

vissa församlingar verkar ändå för 

det mesta handla om konfessionella 

förskjutningar. Den stora efterlängtade 

väckelsen tycks gäcka oss. 

För det första måste vi inse att 

vår lilla språkminoritet befinner 

sig inklämd mellan å ena sidan den 

finsktalande befolkningen i vårt 

gemensamma fosterland och den 

rikssvenska befolkningen i vårt 

västra grannland. Och en viktig 

framtidsfråga blir hur man ska förhålla 

sig till dessa två storheter. 

Finlandssvenskheten består av 

en mångfald finmaskiga nät i olika 

föreningsstrukturer och små församlingar 

och väckelserörelser, både 

kyrkliga och frikyrkliga. Föreningsoch 

församlingsutbudet på finlandssvenskt 

håll är så mångfacetterat att 

det knappast räcker till några alltför 

stora väckelseskaror åt någon av 

dessa. På frikyrkligt håll har vi som 

bekant pingstväckelsen, missionsförbundet, 

baptisterna, metodisterna och 

adventisterna. På kyrkligt håll har vi 

evangeliska rörelsen, laestadianer, 

kyrkans ungdom och inremissionare. 

Och allt detta i våra allt mer krympande 

finlandssvenska sammanhang. 

För att inte tala om gamla maranataförsamlingar 

och små trosförsamlingar. 

Att skapa enhetsstrukturer mellan 

olika frikyrkor har ibland fungerat, 

t.ex. i Vörå. Samfundstanken är föremål 

för diskussion och prövning, men 

verkar inte attrahera alla frikyrkoförsamlingar. 

Samfundstanken förefaller 

ändå positiv i dessa tider, bl.a. för 

att det ger ett visst skydd mot sektstämpeln, 

inte minst efter Knutby. 

Att samla hela frikyrkofolket till ett 

gemensamt samfund är ändå en alltför 

utopisk tanke. Samtidigt kan man 

inte provocera det känsliga frikyrkofolket 

till omfattande enhetsarbete. 

Detta gör att församlingsöverlevnad 

måste sökas på annat håll. Radikala 

enhetssträvanden eller väckelse tycks 

inte finnas omedelbart om hörnet. 

Öppna dörren! 

Jag hör till dem som är både barndöpt 

och vuxendöpt. Men har 

kanske fått kämpa mer för min tro 

och åsikt än t.ex. min egen man 

som växte upp i ett baptistiskt 

hem. Högaktar också dom som 

”kämpat” före mig. Jag växte upp 

30 m från lutherska kyrkan, bor 

idag 1 km därifrån. 

Har vi större ljus idag som baptister 

än andra troende Tiderna 

har ändrats. Jag tror att är dörren 

mera öppen, är det lättare att döpa 

sig då man väl är inne. 

Läs gärna i Kyrkpressen nr 5 hur 

pingstvännerna resonerar. 

Vi behöver inte lägga bort vår 

”identitet”, fast vi öppnar dörrarna. 

Anna-Lisa Björklund, baptist 

F R I T T F O R U M 

Samma här…, 

Peter Sundqvist 

Tack för din intervju! Ibland så 

kan en annans erfarenhet slå 

s a s direkt på spikhuvudet. Jag 

vill skriva under på alla dina 

åsikter och tankar. 

Under de tre senaste åren har 

också jag känt mig främmande 

för hur vissa frikyrkor och pastorer 

skapar andliga förväntningar 

och krav. Detta leder 

till att man undviker att aktivt 

arbeta i församlingen, även om 

Jesus är Herre i ens liv. 

I praktiken betyder detta att 

framtidsutsikterna för enskilda 

församlingar inte behöver påverkas 

av alltför stora skaror eller väckelseformuleringar 

utan kommer att bestå 

i hur man har lyckats planera sin 

ekonomi. Det kanske finns någon församling 

som består av tre livskraftiga 

gummor, som kan hålla sig med egen 

pastor kanske p.g.a. Nokia-aktier, 

fastighetsaffärer eller hyresinkomster. 

Det måste ju ändå vara bättre än 

att församlingen helt upphör. Och 

vem vet, kanske pastorn och de tre 

gummorna plötsligt kan intressera 

någon. Detta skulle åtminstone inte 

vara potentiellt möjligt ifall församlingen 

upphör. 

Redan Josef i Gamla testamentet 

har lärt oss att i goda tider skall man 

förbereda sig för sämre tider. Själv 

blev jag lite förvånad då jag hörde att 

stiftelsen Livets Ord i Uppsala har 

ca 40 miljoner kronor i ryggen så att 

säga, förutom att rörelsen är en av 

Uppsalas största arbetsgivare, bl.a. 

genom sitt skolväsende. Min förvåning 

gällde den åtminstone tidigare 

förkunnelsen från det hållet, där man 

även i ekonomiskt hänseende skulle 

vara hänvisad enbart till tro på Gud. 

Men det är möjligt att även Livets 

Ord har lärt av Josef att man skall 

vara beredd på sämre tider. Livets 

Ord är givetvis inte den enda rörelse 

eller kyrka som har kapital i ryggen. 

Immanuelskyrkan i Stockholm är 

inte heller barskrapad utan har tiotals 

miljoner kronor i ryggen. Även 

Stockholms Filadelfia är knappast 

medellös, utan man har sett till att 

skickliga ekonomer omstrukturerat 

verksamheten även ur ekonomiskt 

perspektiv på ett säkert sätt. Även om 

någon tycker att jag verkar blasfemisk 

så tror jag ändå att det inte är helt fel 

att tänka på den ekonomiska säkerheten. 

Vi har ju Karisma Center som 

ett tydligt exempel på hur det går om 

man inte har kontroll på ekonomin. 

Enbart statistisk framgång hjälpte 

inte. Penningstorlekar kan diskuteras 

men en förnuftig förvaltning kan 

knappast vara fel. 

För att en församling skall överleva 

i våra småskaliga förhållanden 

måste man inte enbart falla tillbaka 

på offrade medel i sin ekonomi. I så 

fall blir inte värmen till kyrkan betald 

när alla pensionärer är i himlen. Hur 

man än vrider och vänder på saken så 

kommer framtida ungdom och barnfamiljer 

inte att ha samma offerkapacitet 

som de äldre församlingsmedlemmarna. 

Ungdomarna är upptagna 

av studier och lever på svältgränsen, 

om de inte har rika föräldrar eller 

släktingar. Barnfamiljer mitt uppe i 

t.ex. egnahemsbygge bär nästan alla 

sina pengar till banken. En ung man 

mitt uppe i familjeförvärv och egnahemshusbygge 

sa till mig att det är 

tur att man inte är engagerad i någon 

församling, åtminstone för tillfället. 

Banken tar pengarna, arbetet och 

familjen tar tiden. Naturligtvis offrar 

även våra ungdomar och barnfamiljer 

så mycket de förmår, men speciellt 

på landsbygden tycks inte pengarna 

räcka till för att anställa pastorer och 

församlingsledare. 

Aktiv frikyrkoungdom får oftast 

sina andliga intryck från nyandligheten, 

vilket ofta betyder häftiga och 

stora väckelsevisioner. Om någon 

sådan ungdom hamnar i en liten 

församling ute på landsbygden i all 

småskalighet kan den andliga kulturchocken 

bli förödande. Vi måste 

också vara medvetna om att kristna 

ungdomar inte upplever konfessionella 

gränser som något problem. 

Jag har nu och då sett att ungdomar 

med rötter i frikyrkan, vilka inte 

orkar med ”högtrycksfrälsningen” 

som bjuds ut på den unga kristna 

marknaden, söker sig tillbaka till den 

lutherska kyrkan, ofta via skriftskolläger. 

För frikyrkofolket måste detta 

naturligtvis betraktas som en allvarlig 

utmaning. Den lilla landsbygdsförsamling 

som har lyckats få tag på 

ungdomar som vill ge tid och krafter 

i dessa småskaliga sammanhang kan 

jag endast gratulera. 

c 

Bror Nygård 

Församlingsaktivist i 40 år 

JAN-ERIK NYHOLM 

C I T A T E T 

– Gud begär så lite av oss och 

lovar så mycket. Vi behöver bara 

se till Gud med en tro stor som ett 

senapskorn så arbetar han genom 

oss på ett mäktigt sätt. 

David Beckman 

– Styrka föds i den djupa tystnaden 

hos dem som har tålmodiga hjärtan 

– inte i glädjen. 

Felicia Hemans


Anders Frostenson död 

Den 4 februari avled Anders Frostenson vid 99 

års ålder. Han föddes i Killeberg i Skåne 1906. 

Han studerade språk, litteraturvetenskap och 

teologi vid Lunds universitet och tog en fi l.kand i 

engelska, slaviska språk och fi losofi 1928. Fyra år 

senare, 1932, tog han en teol.kand och prästvigdes 

i Lund. Året därpå, 1933, kom han till Stockholm 

och tjänstgjorde som präst i Gustav Vasa 

församling. Han gifte sig 1941 med Ulla Lidman, 

missionär och riksdagsman, dotter till författaren 

Sven Lidman. 

Anders Frostenson skrev under 1940-talet en 

licentiatavhandling om Kristusbilderna i psalmerna. 

1949 utsågs han till kyrkoherde i Lovö 

församling på Drottningholm där han stannade 

fram till sin pensionering 1971. 1955 utnämndes 

han till slottspredikant på Drottningholms slott. 

År 1969 utsågs han till ledamot av 1969 års 

psalmkommitté, en kommitté som han även var en 

av initiativtagarna till. 1981 blev han hedersdoktor 

i teologi vid Lunds universitet. 

Anders Frostenson har utgivit fl ertalet diktsamlingar 

i det mindre formatet, samt tolkat lyrik av 

Rainer Maria Rilke och Paul Claudel. Men det är i 

första hand som psalmdiktare han framträtt. Den 

svenska psalmboken av år 1986 är starkt präglad 

av honom och där återfi nns hela 140 psalmer 

som bär hans namn. Mest kända och sjungna är 

kanske Jesus från Nasaret går här fram och Guds 

kärlek är som stranden och som gräset. 

År 1977 grundade Anders Frostenson en egen 

stiftelse vars uppgift är att främja förnyelsearbetet 

med psalmer och visor. 

(Kyrkans Tidning/Barbro Matsols) 

RWANDA – 55 döpta i fängelset 

Den nionde oktober hölls ännu en gång dopförrättning 

i Kigalifängelset i Rwanda. 55 personer 

döptes, varav två var kvinnor. 

Under gudstjänsten bekräftades också att 

ytterligare 47 personer som tidigare hört till en 

församling och var döpta, men fallit i synd, hade 

bekänt sina synder och börjat ett nytt liv efter att 

ha lyssnat till undervisningen på IBRA:s kassetter. 

IBRA:s studio Isoko Y’ubugingo delade ut 

Biblar till alla de nydöpta och nyfrälsta. (IBRA) 

b 

Huberts 

testamente 

När jag fick Huberts testamente 

i min hand och läste texten på 

baksidan tyckte jag att det var 

väldigt svårt att bilda mig en 

uppfattning om vad det var för 

sorts bok. Det väckte en viss 

nyfikenhet. Även nu efter att 

jag har läst boken är det svårt 

att beskriva den. Den är nog 

på många sätt annorlunda än 

något jag läst tidigare. Som jag 

uppfattar det är Huberts testamente 

inte enbart en roman, 

utan också en sorts debattbok 

där författaren använder 

sig av personerna i boken för 

att föra fram åsikter om olika 

aktuella samhällsproblem och 

kontroversiella frågor. Boken 

är antagligen ämnad att väcka 

tankar och kanske provocera. 

Trots alla långa diskussioner 

kan man inte påstå att boken 

saknar handling. Tvärtom 

händer det väldigt mycket, och 

läsaren får också följa med på 

en djupdykning i valarnas känsloliv. 

Författaren har verkligen 

inte sparat på fantasin – kanske 

VÄRLDSBÖNDAGEN DEN 3 MARS 

Mål för böndagskollekterna i år är två av 

Frälsningsarméns daghem i Moçambique. 

Världsböndagen firas i år 

för 119:e gången i över 

170 länder. I Finland är vi 

med i denna bönegemenskap 

för 46:e gången. Temat för årets 

böndag är ”Tidens tecken”. 

I år är det Frälsningsarmén i Finland 

som får ta emot och föra vidare 

det som samlats in på de finlandssvenska 

världsböndagsgudstjänsterna. 

Frälsningsarméns fadderbarnsoch 

missionsavdelning har beslutat 

att stöda ett dagcenter i Maputo i 

Moçambique. Dagcentret är öppet 

för barn under skolåldern, men också 

för barn som p.g.a. brist på pengar 

inte ännu har haft möjlighet att börja 

i skolan. Dagcentret stöder också barn 

vars föräldrar dött av aids. Denna 

ständigt växande barnaskara behöver 

vårt stöd. 

Frälsningsarmén har två daghem 

nära staden Maputo. De leds av lokala 

krafter och verkar i kårernas utrymmen. 

Ndlavelas och Inhagoias daghem 

befinner sig i områden där det bor fattiga 

människor och där arbetslösheten 

bland vuxna är stor. För många familjer 

är den enda inkomstkällan kvinnornas 

små frukt- och grönsaksstånd. 

Båda daghemmen ger barnen en 

varm måltid per dag och ett mellanmål 

på förmiddagen (i Ndlavela ett mellanmål 

också på eftermiddagen). 

95 % av barnen lever i omständigheter 

som präglas av hiv/aids. Antingen 

bär de själva eller någon i familjen på 

smittan. Barnen testas bara om familjen 

önskar det. Eftersom viruset inte smittar 

i kontakter människor emellan finns 

det ingen orsak att testa. Detta skulle 

bara åstadkomma segregation, vilket 

är det största problemet bland dem som 

lider av sjukdomen. Personalen ser till 

att alla skyddsåtgärder beträffande 

hälsovården följs. 

Frälsningsarmén har ett hemvårdsprogram 

i Maputo. I realiteten fungerar 

det inte riktigt i den omgivningen, men 

när det gäller hälsofrågor finns sjukskötare 

och läkare att tillgå. 

I daghemmen lär sig barnen att leka, 

sjunga och skriva sina första bokstäver 

samt att teckna. En viktig del av 

deras utveckling är också att lära sig 

hur man kommer överens med andra, 

något de oftast inte lär sig hemma. Inga 

restriktioner finns beträffande undervisningen, 

så förutom den normala 

förskoleundervisningen lär sig barnen 

också bibliska berättelser. 

Hälsningar från Inhagoia 

Officerarna och daghemmets personal 

arbetar hårt med att ta hand om barnen. 

Daghemmet har en föräldraförening där 

familjemedlemmarna kan träffa officerarna 

och personalen för att diskutera 

sina problem och svårigheter. 

Presidenten besökte daghemmet den 

1 juni 2005 och tackade Frälsningsarmén 

för dess arbete under svåra 

omständigheter. Han sade att utan 

daghemmet skulle föräldrarna eller 

vårdnadshavarna omöjligt kunna arbeta 

någon annanstans – de behöver denna 

möjlighet till barnomsorg. 

Familjerna betalar en liten summa 

kan det komma sig av att han 

tidigare skrivit barnböcker 

Huvudpersonen heter Bert 

Tasman och är den sista kvarlevande 

ättlingen till urbefolkningen 

på Tasmanien. Hans 

stora sorg i livet är att det inte 

finns någon kvinna som tillsammans 

med honom kunde 

föra hans folkstam vidare. Å 

andra sidan lider Bert av mindervärdeskomplex 

eftersom 

den tasmanska urbefolkningen 

har ansetts vara den lägst stående 

människorasen enligt den 

darwinistiska läran. 

Trots att Bert är både intelligent 

och välutbildad blir han 

ofta fördomsfullt behandlad. På 

grund av detta har han lämnat 

ett bra jobb på FN, och sedan 

dess nöjt sig med att ta hand om 

huset åt sin gode vän, sjömannen 

James Harry. När denne 

omkommer blir Bert tvungen 

att fundera över sitt liv. Han 

kommer fram till att han vill 

kämpa för de svagas rättigheter. 

Han är speciellt intresserad av 

att göra något för de utrotningshotade 

valarna. 

Berts intresse för minoriteter 

för honom till det svenska Österbotten, 

men 

där leder en gift beundrarinnas 

intriger till oväntade problem, 

och efter ett omtumlande 

veckoslut i Stockholm ger sig 

Bert av till London för att söka 

upp James Harrys dotter för att 

informera henne om den allt 

annat än blygsamma arvslotten. 

Inte heller detta förflyter utan 

problem. Bert försöker hjälpa 

den unga arvtagerskan, och 

han blir till och med tvungen 

att avstyra en kidnappning med 

hjälp av en bumerang. 

När allt är som mest intensivt 

får Bert veta att han lider av en 

allvarlig sjukdom, och han blir 

igen tvungen att fundera på ett 

och annat. Vad skall han lägga 

för barntillsynen, men för många är 

även denna lilla summa för stor. Alla 

barn tas dock emot. Fem förskolebarn 

kommer dagligen till daghemmet 

– när skolorna har ledigt kan det 

hända att även deras äldre syskon 

kommer. Daghemmet är öppet kl 7- 

15 måndag till fredag mellan februari 

och november. 

I daghemmet finns en liten föräldralös 

pojke. När hans föräldrar dog 

fick familjen själavård. Både pojken 

och hans faster/moster hiv/aids-testades. 

Bådas resultat var positiva. 

Fastern/mostern har inte medgett 

sitt tillstånd och vägrar ta emot den 

vård som erbjudits henne. Nu är 

det farmor/mormor som tar hand om 

pojken. I samma storfamilj bor femton 

personer, vuxna och barn. Farmor/ 

mormor är mycket medtagen på grund 

av den svåra situationen och har förlorat 

sin livsvilja. 

Efter föräldrarnas död har familjen 

fått undervisning i hur man skall 

använda sig av mikrokredit. Familjen 

fick också ett litet lån för att kunna 

starta en egen affär och få sin utkomst 

av verksamheten. En farbror som 

nyligen hade frigetts ur fängelset lade 

beslag på pengarna, så nu har man inte 

kunna betala tillbaka lånet. Drömmen 

om att kunna livnära sig själva gick 

omintet. 

Pojken hämtas varje dag till daghemmet 

där han trivs tillsammans 

med jämnåriga kompisar. En utbildad 

volontär ser till att pojken regelbundet 

kommer till sjukhuset och att han får 

ordentlig vård. 

De tider daghemmet är stängt ser 

kårens officerare till att pojken dagligen 

får sin matportion. För tillfället är 

pojkens hälsotillstånd stabilt. 

Detta var bara en av många berättelser 

om en liten pojke i daghemmet i 

Inhagoia. 

B Ö C K E R 

sina sista krafter på Hurudant 

är hans förhållande till Gud 

Trots det tunga beskedet känner 

han sig ganska fridfull. 

Huberts testamente är en 

bok för den som vill ha något 

nytt, fantasifullt och ovanligt, 

och för den som tycker om att 

fundera på samhällsproblem. 

Personligen tycker jag att det är 

skönt att någon emellanåt vågar 

vädra sina konservativa åsikter 

utan att vara rädd för vad någon 

skall tycka. Speciellt skicklig 

är Bertlin på att beskriva 

olika känslor och stämningar. 

Det blir kanske lite väl många 

osannolika sammanträffanden 

och ibland kan dialogen mellan 

personerna i boken kännas lite 

onaturlig, men det är många 

intressanta tankegångar som 

dyker upp. 

Jag skulle inte rekommendera 

boken för personer med 

alltför liberala åsikter – då kan 

den lätt göra någon upprörd. 

Dan Thage Bertlin 

HUBERTS TESTAMENTE 

Bertlinas 2004 

PAMELA HINDS 

Livsord 

Vi vet att Gud på allt sätt hjälper 

dem som älskar honom att nå det 

goda (Rom 8:28). 

Då och då, när debatterna 

i insändarspalterna 

igen urartat 

till bibelordspajkastning, 

föreslår någon 

att man helt enkelt borde plocka 

bort vissa texter ur Bibeln. De där 

styckena som så lätt missförstås 

ifall man inte beaktar att världen 

har förändrats sedan Bibelns texter 

kom till. 

Censurera Bibeln vill jag inte, 

men vissa verser borde nog förses 

med varningstexter. Så är det, av 

helt andra orsaker, med den här 

versen, som i gamla översättningen 

lydde: ”Men vi veta att för dem som 

älska Gud samverkar allt till det 

bästa.” Bibelkommissionen har i 

bibel 2000 gjort det näst bästa; förutom 

att korrigera översättningen 

(det står ”det goda”, inte ”det bästa” 

i grundtexten) har den 

formulerat texten så att 

missförstånd inte lika 

lätt uppstår. Men ryckt 

ur sitt sammanhang 

är versen fortfarande 

livsfarlig. Fel förstådd 

leder den till att själva 

kärnan av den kristna 

tron förvanskas. 

En bekant till mig 

lyckades efter en längre 

tid som arbetslös få ett 

bra arbete. Alla var vi 

glada åt detta, att hitta 

ett nytt arbete när man 

är över femtio är inte 

självklart i dagens Finland. 

Men vissa vänner uttryckte sin 

glädje med att antyda att jobbet var 

en gåva direkt från Gud, ett exempel 

på hur ”allting samverkar” till 

det bästa för den som älskar Gud. 

Kruxet var bara att tjänsten i fråga 

blev ledig eftersom den som innehaft 

tjänsten dog i en trafikolycka 

och efterlämnade hustru och barn. 

Det att min vän fick jobb var inte 

resultatet av att allting samverkade 

till det bästa, det var en konsekvens 

av en djup tragedi. 

Att vara kristen betyder inte att 

Gud fixar våra problem. Livet är nu 

bara sådant att ibland har vi goda 

dagar, ibland dåliga. ”Livet tenderar 

att gå sönder” brukar den svenske 

artisten och prästen Ingmar Johansson 

säga. Om man älskar Gud eller 

inte ändrar inte på detta grundläggande 

faktum i tillvaron. Att älska 

Gud ger en inget företräde i livets 

krogkö, ingen vip-behandling. 

Inte heller Paulus påstår något 

sådant. Läser man vår bibelvers i 

sitt sammanhang märker man att det 

är just detta grundläggande faktum 

Paulus utgår från. Några verser 

senare säger han: ”Vem kan då skilja 

I spalten Livsord 

uppmanas skribenterna 

att utgå från ett bibelord. 

Patrik Hagman 

Vissa bibelverser borde 

förses med varningstexter 

” 

Att vara kristen 

betyder inte att 

Gud fixar våra 

problem. Livet är 

nu bara sådant 

att ibland har 

vi goda dagar, 

ibland dåliga. 

oss från Kristi kärlek Nöd eller 

ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, 

fara eller svärd Det står ju 

skrivet: För din skull lider vi dödens 

kval dagen lång.” Paulus talar här 

inte primärt till min vän som fick 

arbetsplatsen, utan till familjen som 

miste sin far. Det goda som allt samverkar 

till är inte lycka och välgång 

här i detta livet utan den frihet som 

vi får i det kommande livet. 

I hoppet är vi räddade säger Paulus. 

Detta är sannerligen dårskap för vår 

tids förnuftiga människa. Det ter sig 

omöjligt för oss att acceptera att vi 

bara skall resignera för all ondska i 

världen och leva i tanken på att allt 

blir bra i himlen. 

Det kanske har funnits tider då 

det har räckt för människan att 

hoppas på en bättre värld bortom 

graven. Men det är knappast det som 

Paulus syftar på. Det han beskriver 

är ett mod inför livets brustenhet 

som kommer av övertygelsen att 

Gud är närvarande i vårt liv. Det 

hopp som tron ger är 

inte blott en flykt undan 

vardagen till en vacker 

drömvärld, utan hoppet 

– fast grundat genom 

Kristi död och uppståndelse 

– ger stadga, det 

är en källa ur vilken 

man kan få kraft till 

motstånd mot mörkret 

i världen. 

Detta hopp är inte 

helt lätt att få grepp om. 

Det räcker liksom inte 

med att bara tro att man 

kommer till himlen 

efter döden. Det handlar 

inte om att med sitt 

förnuft omfatta en viss lära. Hoppet 

om uppståndelse blir relevant först 

när man stått ansikte mot ansikte 

med sin egen dödlighet. Då får 

man tillträde till det mysterium som 

Kristi uppståndelse utgör. Då blir 

det en tröst att det finns en som gått 

in i döden och kommit ut levande på 

andra sidan. Och att ingenting kan 

skilja oss från Guds kärlek i Kristi 

Jesus, vår Herre. 

När människan i djupet av sitt 

inre gör kopplingen mellan Kristi 

död och uppståndelse och sin egen 

död och uppståndelse, då framträder 

alla livets mödor i ett helt annat ljus. 

Då kan man räta på ryggen, lyfta 

blicken, och gå in i den frihet som 

Guds barn får när de förhärligas. 

Gud löser inte våra problem åt oss. 

Det är inte det som är poängen med 

att vara kristen. Men han ger oss 

möjlighet att ta itu med dem, ork att 

kämpa på när det är som mörkast. 

Först när vi en dag står vid målet kan 

vi se tillbaka på hur allting verkligen 

samverkade till det goda, hur Gud 

ständigt hjälpte oss. Men här, mitt i 

livet, ger tron på den dagen ett hopp 

som håller att leva på. ■

6 


Ledande nationer namngivna 

för brott mot religiös frihet 

En ny avdelning vid utrikesdepartementet i USA 

rapporterar om global religiös frihet och listar åtta 

länder där det är speciellt bekymmersamt (länder 

som speciellt bekymrar, CPS), där ”regeringarna 

har utövat eller tolererat speciellt allvarliga 

kränkningar av den religiösa friheten under det 

senaste året”, sade utrikesministern Condoleezza 

Rice. Länderna i fråga är: Myanmar, Kina, 

Nordkorea, Eritrea, Iran, Saudiarabien, Sudan 

och Vietnam. 

USA:s kommission för internationell religiös 

frihet har också rekommenderat CPC-status för 

Pakistan, Uzbekistan och Turkmenistan. Andra 

länder som kritiseras för mindre allvarliga brott 

inkluderar Azerbajdzjan, Bangladesh, Vitryssland, 

Brunei, Kuba, Egypten, Indien, Indonesien, 

Israel, Malaysia, Ryssland, Sri Lanka och Turkiet. 

Frankrike, Tyskland och Belgien nämndes som 

länder där ”minoritetsreligioner stämplas som farliga 

kulter eller sekter”. Rice sade att av de åtta 

CPC-länderna har Vietnam förbättrat sin status 

och kunde kanske tas bort från listan om förbättringen 

fortsätter. Förbättringar rapporteras också 

i Indien, Turkmenistan, Georgien och Förenade 

Arabemiraten. (News Bytes) 

”Naturen svenskarnas religion” 

I takt med att svenskarnas tro på Gud minskar 

ökar vördnaden för naturen. Den har upphöjts till 

religiös nivå. 

– Naturens ordning har blivit den nya 

katekesen, säger teologiprofessor Carl Reinhold 

Bråkenhielm, enligt TT:s webbnyheter. 

Bråkenhielm säger att svenskarna uppskattar 

naturen mer än de flesta andra folk i världen. 

Alla tycks sjunga med i lovsången – medborgare, 

politiker och även företag. 

En större undersökning visade att 79 procent 

av svenskarna instämmer i att ”vi måste 

respektera naturens ordning oavsett hur det 

påverkar människans välfärd”. (Dagen) 


från Forsby, 

Pedersöre, studerar 

pedagogik, 

den administrativa 

linjen, 

vid Åbo Akademi 

i Vasa. Hon är nu på slutrakan 

och koncentrerar sig på att 

få pro graduavhandlingen färdig 

till sommaren. Avhandlingen är 

en deskriptiv studie av ”social 

kompetens”. En annan stor händelse 

i Agnetas liv kommer att 

inträffa nästan samtidigt som 

hon blir färdig med sina studier: I 

maj gifter hon sig nämligen, med 

Lukas Enström från Nykarleby. 

Men det som den här intervjun 

främst handlar om är Agnetas 

andliga resa, som är av det lite 

radikalare slaget. 

Fick grunderna i 

tron i Forsby Saron 

– Jag kommer från ett lutherskt 

hem, men föräldrarna är inte 

aktiva troende. När jag var liten 

var jag med i Forsby baptistförsamling 

i den scoutverksamhet 

som leddes av Bengt och Birgitta 

Ahlskog och Bo och Margareta 

Edström. Där fick jag grunderna 

i den kristna tron. 

– Det som är nedsått, är nedsått 

av Gud. Det som kommit i unga 

år finns ju där, så därför är jag 

tacksam för det jag fick i Saron 

i Forsby. 

– Tron befästes ytterligare 

genom den lutherska kyrkans 

konfirmation som jag tog på 

allvar. Men efter det for jag ”ut i 

världen” som man brukar säga. 

Efter studentexamen år 1999 

åkte Agneta som au pair till 

London på ett år. Där trivdes hon 

väldigt bra. 

– I efterhand har jag kunnat 

se att Gud verkade under den 

här tiden. 

Andlig helomvändning 

– Då jag kom hem från England 

sökte jag till Enheten för pedagogik 

och vuxenpedagogik i Vasa. 

Jag hade då inte en tanke på Gud, 

utan tänkte leva ett vanligt studieliv. 

Men på något vis började 

jag ifrågasätta det mesta. Jag har 

alltid vetat att människan består 

av ande, kropp och själ. I väst 

är vi experter på kropp och själ, 

men inte på det andliga. Sakta 

men säkert gick ”rullgardinen” 

upp. Detta fick jag ganska direkt 

från Anden. 

– Senare visade det sig att 

Charlotta ”Lotta” Grönroos, som 

jag fick jättebra kontakt med och 

som studerade på samma institution, 

hade bett för mig. Men hon 

sade aldrig någonting först. 

Detta resulterade i att Agneta 

tog med sig Bibeln till Vasa. 

– Och det var faktiskt 

Andens ledning. Efter en tid kom 

jag till en punkt då jag insåg att 

nu måste jag byta spår. Lotta och 

jag var en gång och såg på filmen 

Prince of Egypt. Jag frågade 

henne om hon trodde på allt det 

där - Ja, sa hon. Och på något 

vis klack det till i mig också att 

ja, så är det. Efter det bjöd hon 

mig med till Sionkyrkan, pingstförsamlingen 

i Vasa. Fast första 

gudstjänsten jag var på var det 

ingen som bjudit mig med till. Jag 

ville ha Gud, för jag hade fått en 

uppenbarelse att han finns. 

– En gång då jag var med ett 

gäng ungdomar i Jakobstad på en 

krog, berättade jag för dem att nu 

ska jag börja byta spår. De insåg 

att detta var från Gud, för ingen 

skulle ha kunnat övertala mig. 

– Lotta bjöd mig med på ungdomssamlingar 

i Sion. Jag kom 

in där och började vara med 

regelbundet och sen har tron 

fördjupats. 

Bibelläsningen och 

församlingen viktiga 

– Bibelläsning är viktigt. Ofta 

är det en kamp med Bibeln och 

bönen. Ibland använder vi dem 

bara för att stilla vårt samvete. 

Men det är inte mängden av det 

vi gör som är det väsentliga, utan 

inställningen. 

– Jag blev medlem i Sion år 

2001. Församlingen är överallt 

där vi kommer samman som 

troende. Vi är lemmar i Kristi 

kropp och lemmarna flyttar ju på 

sig. Jag har varit ungdomsledare 

och celledare. Det är inte aktiviteterna 

som är församlingen 

för mig, det är relationerna. Församlingen 

är jätteviktig för mig. 

Agneta Åkermark har 

Pedagogiken i HJÄRNAN 

och församlingen i HJÄRTAT 

Agneta Åkermark tror på församlingens möjligheter idag. 

– Visst behövs det 

ibland att man bildar 

något nytt. Men det 

får då inte bli en ”motförsamling”, 

” 

utan det 

ska vara en komplettering 

till det som redan 

finns. Vi måste kunna 

välsigna varandra, 

även då det är svårt. 

Om jag är borta en vecka eller 

två är det någonting viktigt som 

saknas. Det finns en styrka i att 

”inte försumma våra sammankomster” 

som det står i Hebreerbrevet 

10:25. Ändå är det förstås 

på det viset att tron inte dör fastän 

vi inte är med på alla söndagsgudstjänster. 

– Jag märker att det är en stor 

skillnad på de människor som 

varit med i kristen verksamhet 

från barn och de som kommit 

med senare. Man kan förstås 

bli trött på den kontinuerliga 

verksamheten. Själv fick jag en 

väldigt stor kärlek till församlingen 

från första början. Ensam 

är inte stark, vi är skapade till 

gemenskap. 

– Glädjen är viktig. Då man 

märker att glädjen över att vara 

en kristen minskar, då bör man se 

upp. För vad har man då att ge 

En cellkyrka är 

relationsbaserad 

I Sion i Vasa har man hållit 

på med cellgruppsverksamhet i 

cirka fyra år vid det här laget. 

– Det är omöjligt för pastorn 

att relatera till alla i församlingen. 

Därför har vi cellgrupper 

där ledaren kan ha kontakt med 

FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM 

alla i gruppen. En cellgrupp är 

relationsbaserad, inte verksamhetsbaserad. 

Det kräver nog en 

hel del, för det är inte så lätt som 

det låter. Någon tycker att vi har 

en djup relation medan andra kan 

tycka att det är ytligt. Men det ju 

det som är charmen. Det är lätt 

för unga att komma samman på 

detta sätt. För äldre kan det vara 

en aning svårare. 

– Att delegera arbetsuppgifter 

i andliga sammanhang är ingenting 

nytt. Agneta pekar på exemplet 

i 2 Mosebokens 18:e kapitel, 

där Moses svärfar Jetro uppmanar 

Mose att engagera andra för 

att själv orka med jobbet. 

Smågrupper ställer en hel del 

krav på celledaren. Agneta vill 

dock avdramatisera det här med 

ledarskap. 

– Jag kan inte vara ledare, säger 

många. Men vi är alla kallade att 

gå ut och göra folk till lärjungar. 

Vi får inte tappa bort det här med 

lärjungaskap. Först blir jag själv 

en lärjunge och sedan ska jag i 

min tur göra lärjungar. 

Församlingslivet är 

ett liv i relationer 

– Jesus tog med sig sina lärjungar 

och talade med dem. De 

gick överallt tillsammans. Vi 

ska bära varandras bördor. De 

icke-kristna ska, liksom i Nya 

testamentet, kunna ”se hur de 

kristna älskar varandra”. Det 

handlar mycket om att våga tappa 

masken och visa hur man är. 

– Det är ytterst viktigt att församlingen 

ökar, men vi måste 

fråga oss om det är viktigt inför 

Gud eller inför människor Vi 

måste ju ha en längtan efter att 

sammanhanget ska växa, men 

motivet är viktigt. 

Kompletterande 

gemenskap 

– Det finns en stor villighet till 

enhet bland unga kristna i dag. 

Själv har jag ingenting emot 

något kristet sammanhang. Jag 

tycker om det som är kompletterande. 

Det viktiga är att man är 

trygg i sitt sammanhang. Vi har 

ju ändå samma Gud. Samtidigt 

måste vi konstatera att vi är så 

olika, att vi väl behöver olika 

gudstjänstuttryck. 

Är det bra att bilda nya församlingar 

– Visst behövs det ibland att 

man bildar något nytt. Men det får 

då inte bli en ”motförsamling”, 

utan det ska vara en komplettering 

till det som redan finns. Vi 

måste kunna välsigna varandra, 

även då det är svårt. På frukten 

ska man sedan känna trädet. Men 

det är nog svårt i Finland. Det är 

inte bara att säga ja och amen till 

att bilda nya församlingar. Fast 

mot tidens slut ska det bli en stor 

skörd och den ska ju rymmas in 

någonstans. 

Andens gåvor ska 

fungera naturligt 

– Det vore bra om församlingen 

kunde leva i det profetiska och så 

att säga vara steget före. Profetia 

är en jätteviktig tjänst som säkert 

fått ta sina smällar. Men man får 

inte vara blåögd. Profetian ska 

tjäna till uppbyggelse, den ska 

vara en bekräftelse på något som 

Gud redan lagt ner. Det optimala 

är om gåvorna får fungera spontant. 

Ett ord i rätt tid. 

Agneta ställer också upp och 

predikar då det behövs. 

– Jag predikar där de vill ha 

mig och jag tycker det är roligt. 

På sistone har det blivit ganska 

regelbundet på ungdomssamlingar. 

Jag har alltid tänkt som 

så, att det är Gud som kallar. En 

sommar arbetade Lotta och jag 

som evangelister i Borgå och 

under ett mellanår var jag med i 

Team Action. 

Team Action är en kristen ungdomsorganisation 

som – vi citerar 

från deras webbsida – ”bedriver 

kreativt ungdomsarbete i samarbete 

med lokala församlingar”. 

Vad har Agneta då för planer då 

hon blir färdig med studierna 

– Jag skulle vilja jobba då jag 

blir färdig. Vi får se vad som 

öppnar sig. Jag älskar församlingen. 

Det ska bli intressant att 

se vad som öppnar sig. Jag har lite 

av pedagogiken i hjärnan och församlingen 

i hjärtat. Det återstår 

att se vad jag då följer. 

STEN-GÖRAN LILJESTRÖM 

ERIK 

LILJESTRÖM 

70 ÅR 

 

Det var nära att 

det inte skulle ha 

blivit så mycket av 

gossen Erik. Som 

8-åring höll han 

nämligen på att drunkna i Purmo 

å. Det var april och islossning 

och Erik skulle skuffa ut ett 

isblock, ramlade i men fick tag 

i en gren och kom sig på något 

sätt upp igen. 

– Jag hade kramper följande 

natt och man passade på att fotografera 

“stackaren som kommer 

att dö”. Jag åt medicin tills jag 

var 14 och hade kramper på nätterna 

efter ansträngning eller för 

mycket sol. 

Han fick heta Lill-Erik hela 

uppväxten. En annan följd var 

att han med intyg slapp militärtjänstgöringen 

och blev klassad 

som ”kronovrak”. 

– Skulle min (brist på) militärtjänstgöring 

kommit på tal när 

jag sökte kommunaldirektörstjänsten 

i Vörå, misstänker jag 

att jag kanske inte fått tjänsten. 

Men ingen kom på att fråga efter 

den saken. 

Däremot frågade man om hans 

inställning till alkohol och vilken 

religionsprofil han skulle komma 

att hålla. 

Han har klarat av att under 

alla år kombinera en nykter livsstil 

med representationsuppdrag. 

När det gäller hans tro, förklarade 

han då att han kände gränserna 

och inte tänkte predika 

på arbetet. Efter avslutat värv 

som kommundirektör fick han 

bekräftat av sina arbetskolleger 

att han också lyckats med den 

balansgången. 

Flera jubileer 

Erik konstaterar att han jubilerar 

samma år som vissa andra 

bemärkta, t ex baptisterna i Finland 

(150 år), SFP (100 år) och 

Vasa stad (400 år). 

– Det är också min mors 100- 

årsjubileum. Skulle hon leva idag 

så skulle hon fylla 100 år den 13 

februari. Pappa skulle ha fyllt 99 

år den 8 januari i år. 

Erik firar också ett annat jubileum 

i år. Det är nämligen 50 år 

sedan han började praktisera på 

kommunkansliet i Purmo. På den 

tiden var baptisten Lars Ede ordförande 

i kommunstyrelsen och 

till reglerna hörde att en Bibel 

alltid skulle ligga uppslagen på 

bordet när styrelsen hade sammanträde. 

Bibeln kär bok 

Bibeln är en kär bok också för 

Erik. Han läste första gången 

igenom Bibeln som 11-åring 

och kallar sig gärna ”läsare”, en 

benämning baptister ofta fick 

tidigare. 

– Det var så att jag, som barn 

ju ibland gör, klagade över att 

jag inte hade något att göra. ”Det 

stämmer inte”, sa min pappa då 

och tog fram sin Bibel. ”Läs 

igenom den här och kom tillbaka 

sedan”. Och jag gjorde som han 

sade. 

Världen var i krig den här tiden


Erik Liljeström i Vörå firar sina 70 år i dagarna tre 

Drömmen om Finlands 

svenska frikyrka finns kvar 

Kommunalrådet Erik Liljeström i 

Vörå fyller 70 år den 27 februari 

och firar i dagarna tre. När Mst 

för tio år sedan gjorde en inter- 

vju med honom med anledning 

av hans 60-årsdag, berättade 

han att han hade planer på 

att engagera sig ännu mera 

i det ekumeniska arbetet 

efter sin pensionering. 

Erik har hållit vad han 

lovade till den delen. 

Ekumeniken har haft en 

viktig plats under de 

senaste tio åren. Dessutom 

är han engagerad 

i ett antal föreningar. 

Politiken har han däremot 

lämnat. 

och det var vanligt att man talade 

om Jesu andra tillkommelse som 

något väldigt nära förestående. 

Det här påverkade även den unga 

gossen Erik. 

– Jag var en helt mogen frukt 

när jag kom till mitt första läger 

och Herbert Söderqvist frågade 

om någon ville bli frälst. Och 

drygt ett år senare, den 11 december 

följande år, blev jag som 13- 

åring döpt tillsammans med en 

17-åring och en 70-åring. 

Hans mammma tyckte visserligen 

att han var onödigt ung för att 

döpas och undrade om han verkligen 

förstod vad det var frågan 

om, men hans pappa konstaterade 

att “har pojken bestämt sig så 

är han gammal nog”. Erik hade 

cyklat ifatt pastor Alef Vikström 

efter ett möte och meddelat att nu 

måste han få bli döpt. 

Biblar ges vidare 

För att återgå till Bibeln så har 

Erik vid Mst:s besök en liten 

utställning av biblar på vardagsrumsbordet. 

Fem olika biblar 

ligger uppradade. Han har redan 

bestämt vem som ska få vilken 

Bibel. 

– Min första egna Bibel var den 

söndagsskolbibel jag fick i Purmo 

1951. Den ska min yngsta dotter 

Johanna ha. Min Bibel från 1976 

ska Björn få, 1989 års får Åsa och 

den från 1999 ska tillfalla Annika. 

Den nuvarande ska min fru Greta 

få om hon överlever mig. 

Som en följd av sin kärlek 

till Bibeln har han varit medlem 

i Gideoniterna sedan 1987 och 

erhåller således snart seniormärket 

som man får efter 20 år. 

– ”Guds ord är sanning” har jag 

som mitt lösenord idag. 

Det fanns de som tyckte han 

borde bli präst när han var ung 

och skulle välja bana i livet. Därav 

blev inget. I stället blev det inom 

det kommunala han skulle göra 

sin insats som yrkesverksam. 

”Livet varar i 70 år” 

“Livet varar i 70 år, åttio om det 

blir långt” är den devis under 

vilken Erik firar sitt jubileum. 

Hans egen far dog som 68-åring 

och han är tacksam att han redan 

nu fått leva längre än honom. 

– Några år innan jag fyllde 50 

var det så tungt att min bön var att 

jag skulle få uppleva min femtioårsdag. 

Sedan gick det hyfsat till 

en 55-56. 

Den 1 september 1995 gick 

han i individuell förtidspension, 

ett halvt år innan han fyllde 60, 

efter 25 år som kommundirektör 

i Vörå. 

Sedan dess har han inte haft 

något kommunalt uppdrag, förutom 

kommunhistorikkommittén 

som nu engagerar honom 

mycket. 

I stället har han engagerat sig i 

många föreningar. Han konstaterar 

att det är allt svårare att få folk 

att ställa upp i föreningar. Själv 

betalar han medlemsavgift till ett 

20-tal olika föreningar. 

Vad finns ännu ogjort 

Vilka engagemang kommer 

han då att ha kvar efter sin 70- 

årsdag 

– Mitt privata arkiv väntar fortfarande 

på att jag ska börja reda 

upp det. För tillfället är det så 

mycket papper och annat i vägen 

i mitt arbetsrum att jag inte ens 

kommer in i arkivskrubben! Jag 

är väl tvungen att hålla mig vid liv, 

för ingen annan i familjen skulle 

orka reda upp mina papper. 

En biografi om Jacob Tegengren 

efter jubileumsåret 2007 vill 

han åstadkomma och dessutom är 

han den enda som har tillgång till 

50 privatbrev av Verner Rasmus. 

– Skrivandet, religionspolitiken 

och anhörigföreningen Vänskap 

kommer jag åtminstone att 

fortsätta arbeta med. 

Ekumeniken viktig 

Det ekumeniska arbetet ligger 

honom varmt om hjärtat. 

– Det religiösa klimatet i Purmo 

baptistförsamling där jag växte 

upp var väl ganska snävt, men 

FOTO: PETER SJÖBLOM 

på FKF vidgades mina vyer när 

jag fick vänner från andra frikyrkoriktningar. 

När jag sedan fortsatte 

studera på Lärkkulla i Karis 

lärde jag mig att det finns varmt 

troende kristna också bland lutheranerna. 

I Mst-intervjun för tio år sedan 

sade Erik att den föråldrade religionsfrihetslagen 

borde förnyas. 

Det skedde för ett par år sedan och 

Erik hade själv möjligheten att 

under beredningsarbetet få yttra 

sig i en sakkunniggrupp. 

Den nya religionsfrihetslagen 

gav som bekant även orsak till 

en revidering av samfundsordningen 

för Finlands svenska baptistsamfund. 

Det var tänkt att den 

tids- och energikrävande processen 

med samfundsordningen 

skulle kunna avslutas på årsmötet 

i början av februari och när intervjun 

med Erik gjordes en dryg 

vecka innan årsmötet var han 

nästan övertygad om att samfundet 

äntligen i och med övergången 

till 2007 med nya stadgar i ryggen 

kan ta över all förvaltning av 

Finlands svenska baptistmission 

rf. Då skulle samfundet äntligen 

få träda fram ur den skuggtillvaro 

det levt i sedan det godkändes 

1980. Urkundsbrevet för samfundet 

var Erik själv med om att 

underteckna 1979. 

Om tidtabellen fortfarande 

håller efter att beslutet om samfundsordningen 

bordlades på årsmötet 

återstår att se. 

Hans engagemang i baptistmissionen 

började 1970, för övrigt 

samma år han flyttade till Vörå, 

och har fortsatt sedan dess även 

om han inte alla år suttit i missionsstyrelsen. 

Sin nuvarande period som ordförande 

i missionsstyrelsen började 

han för tre år sedan. Han har 

redan tidigare meddelat att han 

avgår vid höstmötet i år. 

Gemensam frikyrka 

Han har under flera decennier 

också arbetat inom frikyrkoekumeniken 

och var under 1990-talet 

med om att genomföra Frikyrkorådets 

namnbyte till Frikyrklig 

Samverkan FS rf. 

– Jag är glad åt att vi för några 

år sedan i Frikyrklig Samverkan 

kunde öppna dörrarna även för 

Adventkyrkan och Frälsningsarmén. 

Jag vet att Alfons Sundqvist 

redan på 30-talet försökte 

få Adventkyrkan med. 

Nyligen har Erik varit med om 

att underteckna en motion från 

baptistmissionen till Frikyrklig 

Samverkans årsmöte där man 

begär att frågan om en gemensam 

frikyrklig tidning åter skulle tas 

upp till diskussion. FS:s årsmöte 

är 31 mars i Vasa. 

– Jag var med om att ta initiativ 

till motionen samtidigt som jag 

vet att Missionsstandaret är vårt 

bästa fönster utåt. 

I förlängningen hägrar ännu 

Eriks gamla dröm om en gemensam 

finlandssvensk frikyrka. 

Redan omkring 1980 fick han 

i uppdrag av Frikyrkorådet att 

skissa på en samfundsordning för 

Finlands svenska frikyrka. 

”Bibelns mönsterbild” 

– Min tanke är att det skulle 

vara ett kongregationalistiskt 

samfund inom vilket självständiga 

församlingar kunde verka. 

I stadgarna skulle det i princip 

räcka med att ange att “Bibelns 

mönsterbild gäller”. 

Sedan skulle var och en församling 

i sina stadgar skriva in 

Erik Liljeström med sina Biblar 

uppradade framför sig hemma vid 

vardagsrumsbordet. Han har redan 

bestämt vem som ska få vilken 

Bibel. 

TILL PAPPA 

på 60-årsdagen 8.1 1968 

Ordet dig visat vägen har 

i barndom, ungdom och 

mandomsdag 

I livets strid det varit ett stöd 

i sanning var dag ett livets bröd. 

Tack för att mig in i Ordet du förde 

När jag helt ung Guds kallelse 

hörde 

Att vandra på vägen, du gått förut. 

En väg, som till himmelen förer 

till slut. 

Må denna bok få vara din din lust 

och Gud visa vägen till himmelens 

kust 

få ge dig glädje och kraft alltid 

och skänka Din ålderdom sin frid. 

Erik 

hur de tolkar Bibelns mönsterbild 

i sitt lokala sammanhang. 

– Församlingarna skulle vara 

självständiga och vi skulle ha 

gemenskap i fråga om förlagsoch 

tidningsverksamhet och 

utlandsmission. Missionsförbundare 

och baptister är redan så nära 

varandra i teologi och praktik att 

det knappast skulle vara omöjligt 

att starta där. Omsider kanske 

pingstvännerna hakar på. Svårare 

är det förstås med metodister och 

adventister som har annorlunda 

kyrkostrukturer, men de kunde 

vara associerade medlemmar i 

det nya frikyrkosamfundet. Det 

skulle ge en mycket bättre plattform 

om frikyrkligheten kunde 

utgöra en enad röst. 

I Ekumeniska rådet 

Erik har varit länge med även i 

arbetet med Ekumeniska rådet, 

första gången som ombud 1973 

och från 1986 styrelsemedlem 

och en av tre vice ordförande 

ända till i fjol när Markus Österlund 

från Fria missionsförbundet 

övertog posten efter honom. 

– Jag tycker jag frimodigt 

kunnat debattera med företrädare 

för de andra kyrkorna. Och 

nyligen fick jag äntligen välsignat 

det att jag inte behöver känna mig 

kriminell om jag går till nattvarden 

i en luthersk högmässa. Det 

beror sist och slutligen på den 

lokala kyrkoherden om han eller 

hon låter mig komma. 

Ekumenen Alfons Sundqvist 

var den som omvände Erik från 

sluten till öppen kommunion när 

han förklarade att det var ”Mästarens 

bord” och pekade på det 

bibelställe som ger människan i 

uppdrag att pröva sig själv innan 

man går till nattvardsbordet. 

Samlar på ugglor 

När man besöker Erik i hans 

hem möts man av ugglor både 

här och där, i skiftande storlek 

och form. Han är stolt över sin 

FEST I 

DAGARNA TRE 

Erik Liljeström firar sin 70- 

årsdag på följande sätt: 

• Lördagen den 25 februari 

är det släktträff på Norrvalla 

för syskon, syskonbarn 

och kusiner. 

• Söndagen 26 februari 

kl 14 Gudstjänst i Vörå 

frikyrka. Erik Liljeström 

bjuder på kyrkkaffe efteråt. 

• Födelsedagen den 27 

februari 2006 kl 13.00- 

17.00 mottagning på 

Norrvalla. (Spegelsalen) 

Blommor finns i behåll 

(torkade från pensioneringsdagen). 

Glöm därför 

alla blommor! Den som 

vill kan sätta en slant i den 

gris som kommer att vara 

framlagd vid alla tillfällena. 

Den som vill kan göra 

inbetalning till mitt konto i 

Vörå Sparbank nummer 

497110-55391 eller till 

Nordea nr 205618-60789. 

Medlen kommer att fördelas 

till 6 olika mottagare, 

nämligen Norrvalla-stiftelsens 

rehabiliteringsfond 

(grundad på min 50- 

årsdag), Samariamissionen, 

Fängelsemissionen, Flyktingvännerna 

i Oravais,Vörå 

frikyrkoförsamlings sociala 

fond för hjälpbehövande 

och Gideoniternas bibelspridning. 

Den som använder 

inbetalningsvägen kan om 

så önskas skriva vilket 

ändamål man vill stöda. 

Omärkta inbetalningar 

delas lika till ovannämnda 

organ. 

ugglesamling. 

– På min 20-årsdag fick jag 

min första uggla av mina studiekamrater 

på Lärkkulla. Den 

ugglan sitter på en bok och på 

en inskrift kan man läsa: “Sök 

förvärva vishet, sök förvärva förstånd.” 

Jag har samlat på ugglor 

sedan dess. 

Hemmet delar han med sin 

Greta. De fyra barnen är alla 

utflugna, även om speciellt de 

som bor närmare är på besök 

regelbundet. 

– Äktenskapet, som varat i 

snart 46 år, lever i ständig inbördes 

förlåtelse enligt den muntliga 

överenskommelsen att om det blir 

någon förändring av inbördes 

kärlek så säger vi till. 

Erik är känd för att ofta ta till 

den rimmade dikten som uttycksform 

när han hälsningstalar eller 

uppvaktar. 

– Jag kan icke räkna alla kärleksdikter 

till Greta och morsdagsdikter 

till mamma och Greta. 

Barnen har varsin diskett med 

födelsedagsdikter. Hyllningsdikter 

till enskilda personer fyller en 

hel merkantilmapp. Rimmandet 

började under folkhögskolåren då 

kamraterna fick sina minnesverser 

i sina minnesböcker. 

Några visdomsord 

Till sist några visdomsord Erik 

gärna delar med sig av. 

– När det gäller stress: “Den är 

ej begråtansvärd som stupar vid 

sin stav, blott den som hörde ropet 

men aldrig gav sig av.” (Harry 

Blomberg) 

– När det gäller prövningar: 

“Den som ej har lidit har svårt att 

hjälpa dem som lider.” 

Och till sist en sångvers: “Jag 

har vandrat med Jesus i solsken 

och fest med den hop som till 

himmelen går, men i all denna 

lycka det gläder mig mest Han är 

trofast i dag som i går.” 

PETER SJÖBLOM

8 


sidan är 

SBFU:s sida. 

Bidrag 

sänds till 

denna 

tidnings 

redaktion 

eller direkt 

till SBFU:s 

kansli, på 

adress PB 

54, 65101 

VASA. 

åttanDen här 

Svenska baptisternas i Finland 

ungdomsförbund rf 

Besöksadress: 

Rådhusg. 44 K 5, Vasa. 

Postadress: 

PB 54, 65101 VASA. 

Tfn: 06-3464 515; 

fax: 346 4510; 

e-postadress: sbfu@baptist.fi 

Ordförande Åsa Kackur, 

tfn 050-353 8744 

asa.kackur@baptist.fi 

Ungdomssekreterare: 

Caroline Södergård-Hahn, 

tfn 050-5426719 

APRIL 

4.4 Vappenfest 

MAJ 

6.5 Talko 

JUNI 

5-11.6 Kristendoms- och Bibelskola 

15-18.6 Jubileumskonferens i Sursik 

26-29.6 Barnläger 

JULI 

1.7 Ungdomssamling 

3-8.7 Scoutläger 

– Larsmo, Jakobstad, Esse 

10-13.7 Camping på Humle (Familjeläger) 

17-20.7 Äventyrsläger 

29.7 De äldre ungdomarnas dag 

30.7 De äldres dag 

31.7-2.8 SBFK-läger 

AUGUSTI 

Fjällvandring 

5-6.8 ca 24 h 

9.8 ev. Allsång på Humle 

11-13.8 Humlefestival 

Dags igen 

att planera 

för sommarens 

läger. 

Personerna 

på bilden är 

deltagare 

på Familjelägret 

för två 

år sedan. I 

fjol ordnades 

inget familjeläger, 

men 

i år försöker 

man på nytt. 

RING 

CAROLINE 

(050-5426 719) 

om du vill 

hjälpa till på något läger i 

sommar. 

Din insats är värdefull! 

SEPTEMBER 

23.9 Talko 

En oförglömlig resa 

MST-ARKIV/PES 

ÅRSMÖTE 

Medlemmar i Svenska 

Baptisternas i Finland 

Ungdomsförbund rf 

(SBFU) kallas härmed 

till årsmöte den 1 april 

klockan 13 i Betania i 

Jakobstad. Stadgeenliga 

ärenden behandlas. 

Årsmötet hålls i samband 

med FSB:s vårmöte. 

Styrelsen 

12 

mars 

Från 19 oktober till 

5 november 2005 

deltog jag i en 

teamresa till Filippinerna, 

Myanmar 

(tidigare Burma) 

Thailand och Laos. 

Syftet med resan var att hålla 

en evangelisationskampanj och 

pastorskurs på Filippinerna 

och pastorskurser i Myanmar 

och Thailand. I Laos besökte vi 

familjen Johan och Inger Nylund. 

Vi som var med på resan var 

Stefan Sigfrids, Patrik Hellström 

och jag. På Filipinerna var också 

Agneta Åkermark, Jeanette och 

Tomas Ljungars med. 

Intensiteten på resan var hög 

och intrycken är många och här 

kommer några: 


(vithyad i mitten) 

tillsammans med 

ungdomar på 

Filippinerna. 

Offerdag för SBFU 

ÅRSMÖTE 

Frikyrkoscoutkåren Stigfi 

nnarna r.f. håller årsmöte 

lördag 18 mars kl 10.00 i 

Betania, Jakobstad. 

Stadgeenliga ärenden. 

Styrelsen 

Ungdomsweekend 

i Vasa 17-19 mars 

Vasa Baptistförsamling och 

SBFU ordnar en ungdomsweekend 

17 - 19 mars. Temat för 

helgen är ”I WALK BESIDE 

YOU”, och i programmet ingår 

bland annat Mysterium på stan, 

pizzakväll, film, bibelundervisning, 

lovsång och bönevandring. 

På lördagen blir det också 

lite fritid och parallellprogram 

som simning, snickerboa eller 

godistillverkning. Och så får 

man förstås tillfälle att träffa 

nya vänner! 

Som ledare fungerar bl.a 

unga vuxna i församlingen, och 

Anders Olin kommer att tala på 

det öppna mötet på lördagskvällen. 

Om du vill anmäla dig eller 

ställa frågor, ring 040-757 

0505 eller skriv till Pamela. 

Hinds@abo.fi. Foldrar med 

närmare information kommer 

att sändas till baptistförsamlingarna! 

Sista anmälningsdatum är 

10 mars. 

Filippinerna 

Det mest bestående intrycket 

lämnade nog Filippinerna. Där 

deltog vi i en pastors- och ungdomskonferens 

med cirka 600 

deltagare och i en utåtriktad 

evangelisationskampanj. Staden 

Isulan som vi var i ligger på 

ön Mindanao som ligger på 

södra Filippinerna. I närheten 

av Isulan ligger ett område som 

är helt muslimskt och stängt för 

utomstående. Inte ens myndigheterna 

har möjlighet att komma 

in dit. Där tränas olika terrorister 

och militanta muslimer 

upp. Staden Isulan är känd som 

”kidnappningarnas huvudstad” 

och därför fick vi också eskort 

av beväpnade militärer. 

På Filippinerna räknar man 

med att hälften av befolkningen 

på cirka 90 miljoner männi skor är 

under 25 år. Filippinerna består 

av 7.000 öar och har ungefär lika 

stor yta som Finland. 

På dagarna var det undervisning 

om grunderna i lärjungaskap 

som gällde. På kvällarna 

hölls kampanjmöten på stadens 

basketstadion. Det kom kanske 

mindre folk än väntat, men totalt 

tog 200 personer emot Jesus som 

sin personlige frälsare. Det viktiga 

uppföljningsarbetet startade 

redan i samband med kampanjen 

och vi har redan fått rapporter 

om uppföljningsmöten och att 

de nyfrälsta fått kontakter och 

besök från någon kristen. 

I samband med kursen och 

kampanjen skrevs också lite ekumenisk 

kyrkohistoria i Isulan 

med omnejd. Det var nämligen 

första gången som de många 

olika kristna församlingarna 

samarbetade. 

Myanmar 

Resan gick vidare till Myanmar. 

Vi visste inte riktigt vad som 

väntade oss på flygfältet i Myanmar, 

men det var inga problem. 

I Myanmar träffade vi vår värd 

Nehemja *) som visade sig vara en 

mycket intressant man. Professionell 

bibelsmugglare och en 

mycket glad man. Han skrattar 

Artikelförfattaren 

prövar på 

en av de lokala 

delikatesserna 

– rostade gräshoppor. 

åt allt och sprider glädje omkring 

sig. Knappt 40 deltagare är med 

på kursen från många olika församlingar 

och sammanhang. De 

flesta jobbar med olika typer av 

husförsamlingar eftersom allt 

annat är förbjudet. De stora traditionella 

kyrkorna får ha sina 

gudstjänster, men i husförsamlingarna 

får de inte be, inte lovprisa 

– så de gör det tyst, lågmält. 

Det finns alltid angivare, grannar, 

”ögon” som ser och öron som 

hör och gärna rapporterar till 

myndigheterna. Vi åkte runt lite 

i Yangon (Myanmars huvudstad 

som tidigare hette Rangoon) och 

såg på olika saker. Vacker stad 

och vackert land med mycket 

naturresurser, men nerslitet och 

ganska smutsigt. Nehemja berättade 

lite om vad han har på gång, 

men inte för mycket: När vi frågade 

om han varit i svårigheter 

när han smugglat biblar sa han 

bara: ”Yes, yes” och skrattade 

hjärtligt. Han smugglar biblar 

mellan de olika länderna: Myanmar, 

Kambodja, Kina och Laos 

där Bibeln är förbjuden. 

Gänget i Myanmar var mycket 

lågmälda och försiktiga – säkert 

något som de präglas av p g a 

omständigheterna, men de var 

innerliga och hjärtliga. Landet 

behöver nog all uppmuntran de 

kan få. Framtidsutsikterna var 

att det blir hårdare och hårdare 

tills det exploderar i en revolution... 

När vet ingen. De flesta sa 

att man inte kan lita på någon, 

endast de man känner verkligen 

bra. 

Thailand 

En söndag predikade och medverkade 

vi i två gudstjänster i 

Bangkok. Pastors- och ledarskapskursen 

i staden Korat i 

Thailand hade 25 deltagare, lite 

blandat folk, yngre och äldre och 

någon nyfrälst. De flesta hörde 

till Trinity Church – värdpastorn 

Sunans församling. Vi åkte 

runt i Korat med Sunans pickup 

(Toyota Hilux) och som mest var 

vi 23 personer, 5 i hytten och 18 

på flaket. 

Staden Korat med omnejd har 

4 miljoner invånare och endast 

600 kristna. I hela Thailand är 

det bara 1% som är bekännande 

kristna, trots att det bedrivits 

mission i över 100 år i Thailand. 

Laos 

Till Laos åkte vi på en kort 

tur, enbart sex timmar, för att 

besöka familjen Johan och Inger 

Nylund, samt träffa volontärerna 

Hanna West och Carolina Englund 

som jobbar på skolan Quest 

Collage som är ett av pingstmissionens 

missionsprojekt. 

(Mera om resan samt intervjuer 

med olika personer fi nns 

i Korsets budskap nr 11/05 och 

1/06.) 

MAGNUS MIKANDER 

FOTNOT: Nehemja bibelsmugglare 

heter egentligen något annat.


När jag började fundera 

på vad den här krönikan 

skulle handla om, dök 

det upp en del tankar 

kring allt det som sker 

i vår värld, i vårt land, 

inom baptistmissionen och dess församlingar, 

i mitt eget och min familjs 

liv. Det blev svårt att välja. 

Min allra första idé handlade faktiskt 

om att välja. Det var presidentval och 

jag funderade på frågor kring val i allmänhet. 

Väljer människor med huvudet 

eller hjärtat Finns det månne andra än 

jag som väljer med magen De flesta 

viktiga val jag har gjort har nämligen 

blivit gjorda med s.k. magkänsla. Det 

känns i magtrakten hur jag ska välja. 

Ibland känns det väldigt tydligt, i synnerhet 

om valet innebär ett ja, att jag ska 

göra en viss sak. För det mesta är magkänslan 

ganska diffus och kan gå över 

om jag bara väntar tillräckligt länge. I 

presidentvalet var den ganska obetydlig, 

men den fanns. En del kanske upplevde 

presidentvalet som ett val mellan pest 

och kolera. För andra handlade det mera 

om ett val mellan hallon och blåbär. 

Båda är goda och nyttiga men för det 

mesta föredrar man det ena framför det 

andra. 

Valtankarna ledde vidare till funderingar 

kring valet att öppna munnen 

eller att hålla tyst. När jag skriver det 

här bränns flaggor och ambassader av 

kränkta och uppretade muslimer och 

vi i västvärlden börjar förstå att några 

skämtteckningar får långt värre följder 

än vad vi kunnat föreställa oss. Är detta 

Krönikan 

Om valen, magen och tankarna 

Ann-Britt Viorzon 

” 

Det är också en utmaning 

att lita på att Gud har allt 

under kontroll. Man vill ju så 

gärna veta hur saker och 

ting skall ordna sig. 

vad yttrandefrihet handlar om: att jag 

har rätt att säga precis vad jag vill även 

om jag samtidigt trampar på någons tår, 

eller hjärta 

På en vägg vid min arbetsplats 

hängde för någon vecka sedan en 

aforism: ”Säg inte allt du tänker, men 

tänk på allt du säger”. All frihet innebär 

samtidigt ansvar, det gäller också yttrandefriheten. 

När jag kom så här långt i mina ”kröniketankar” 

valde jag att inte skriva 

allt jag tänker utan istället tänka på vad 

jag skriver. Min magkänsla sade mig 

att det som just nu rör sig allra mest 

i mina tankar inte ska lämnas ut till 

allmänt beskådande. Så jag tog hjälp 

av en annan aforsim: ”Tro inte att du är 

ensam om dina tankar även om du är 

ensam med dom.” 

Bakgrunden till att jag har huvudet 

fullt av aforismer är att vi på min 

arbetsplats konstaterade att det är viktigt 

att arbeta för positiva attityder. Vi 

behöver hjälpa varann att se hoppfullt 

på oss själva, våra medmänniskor, vår 

framtid och tillvaron i största allmänhet. 

Jag tog det som min uppgift att söka 

reda på uppmuntrande tankekorn, att 

sätta ut dem på olika håll i byggnaden 

och dessutom byta ut dem med jämna 

mellanrum innan folk hinner tröttna på 

dem. Nämnas bör kanske att arbetsplatsen 

ifråga är en skola bestående av drygt 

560 ungdomar i sina bästa (eller värsta) 

år, dvs tonåren. Det är en enorm utmaning 

för alla som jobbar med ungdomar 

att hjälpa dem att tänka positivt om 

sig själva och sin framtid. De behöver 

känna att de betyder något och att de 

kan påverka sina liv. 

Det är också en utmaning att lita på 

att Gud har allt under kontroll. Man vill 

ju så gärna veta hur saker och ting skall 

ordna sig. Men ”att oroa sig för morgondagen 

är som att betala av på ett lån 

man inte har fått”. Det var visst också 

någon som sa att vi inte ska bekymra 

oss om morgondagen och att varje dag 

har nog av sin egen plåga! 

Vi har all orsak att sprida hopp och 

framtidstro, inte bara till de unga utan 

också till varann. Våra tankar påverkar 

våra känslor i allra högsta grad och 

om vi väljer att tänka positivt, betyder 

det vanligtvis också att vi känner oss 

bättre till mods. Det är inte lätt att styra 

tankarna i en positiv riktning, men det 

är fullt möjligt och är sist och slutligen 

mest en vanesak. Åtminstone förlorar 

man ingenting på det för ”optimisten 

har fel lika ofta som pessimisten, men 

han har mycket roligare.” Det är mitt 

eget val om jag ser möjligheterna eller 

hindren. Min magkänsla säger mig att 

jag ska välja att se möjligheterna. 

SBFK 

Rådsnytt 

SBFK lyckades inte hitta en ny ordförande när undertecknads mandattid 

gick ut, så när SBFK-rådet samlades till årets första möte i början av 

januari omvaldes jag till ordförande för en ny treårsperiod. Rådet tillsatte 

också en arbetsgrupp som ska planera sommarens kvinnoläger som 

äger rum den 31.7- 2.8 på Hummelholmen. Nästa rådsmöte hålls 4.3. 

Nya kampanjen igång 

Ni tog väl vara på den lilla ”ruta” eller lapp som ingick på sidan 3 

i förra numret av Missionsstandaret Dvs. lappen om SBFK:s kampanj 

50-cent per vecka som kan klippas ut och fästas på den burk 

eller sparbössa som man sparar sina slantar i. Om du missade 

lappen, fråga efter en i församlingen. Ett utskick med liknande lappar 

har gått ut till SBFK:s kontaktsystrar i församlingarna i mitten på 

januari. Under en stor del av år 2006 samlar vi in för kökshjälpen på 

Humle. 

Extra till Thailand 

Målet för vår kampanj år 2005 nåddes, vi fick ihop 2 228,54 euro! Ett stort 

tack till alla! Det som gick över den planerade summan, dvs. 228 euro, 

har vi beslutat att ge för att täcka andra behov i Thailand såsom tryckning 

av undervisningsmaterial. Allt som kom in går alltså också ut! 

Böndagskollekten 

Med glädje kan vi konstatera att kollekten vid de samlingar som ordnades 

på Baptistkvinnornas internationella böndag, den första måndagen 

i november, uppgick till 619 euro. Denna summa sänds också i sin helhet 

för de ändamål som meddelades i programmet för böndagen. 

En märkeskvinna är borta 

En baptistkvinna med integritet och inflytande har gått bort. Kerstin 

Rudén, 91 år, Sverige, avled under julhelgen 2005. Kerstin Rudén var 

en föregångare inom kvinnoverksamheten och en förebild för många. 

Förutom olika förtroendeuppdrag i Sverige tjänade hon som sekreterare 

och som ordförande, 1972-77, för de europeiska baptistkvinnorna, 

EBWU. Hon valdes också till ordförande för Baptisternas Världsallians 

kvinnodepartement och tjänade i den uppgiften, som ”President” åren 

1980-85. 

Kerstin Rudén lyfte fram människorättsfrågor och frågor om fred på 

kvinnoarbetets agenda. Överallt där hon reste uppmuntrade hon kvinnor 

att aktivt tjäna med de gåvor de har. Med glädje och tacksamhet minns 

vi Kerstin Rudén också från besök här hos oss. 

Kvinnor i rörelse 

Temat för SBFK:s vårmöte den 22 april i Vörå frikyrka blir ”Kvinnor i 

rörelse”. Medverkande är bl.a. fysioterapeut Ulla-Maria Korpeus. Det är 

vöråkvinnorna som har planerat programmet och det verkar bli intressant! 

Planera att komma med! En broschyr med program och övrig info 

utkommer i månadsskiftet februari-mars. 

Mai-Britt Vehkaoja, ordf. 

Svenska baptisternas i Finland kvinnoförbund (SBFK) 

b 

B Ö C K E R 

Barndomslandet 

– en bok för 

stora och små 

Barndomslandet – en bok för 

stora och små handlar om en liten 

flicka i efterkrigstiden. Det är en 

sann berättelse med fotografier 

både från flickans och hennes 

mors liv, samt teckningar flickan 

gjort, och minneskort. 

Boken tar fasta på det dagliga 

livet, kristenhet, skola, lekar, 

pappan ute i kriget, ja det mesta 

som fanns i en liten flickas liv i 

Finland på 40- och 50- talen. På 

ett lättförståeligt sätt bearbetas de 

flesta aspekterna i en ung flickas 

liv, och man känner verkligen för 

familjen, med alla dess sorger, 

glädjeämnen och vardagsliv. 

Det är en intressant bok om en 

tid som flytt, och det känns som 

en hälsosam bok för dagens unga 

att bli bekanta med. Det finns så 

mycket vi nu tar för givet, som på 

den tiden inte alls var en självklarhet. 

Det är troligen också en lite 

nostalgisk bok för medelålders 

och äldre personer, som själva 

levde på den här tiden. Jag har 

nyss blivit mamma och min dotter 

gillar att höra min röst. Eftersom 

min monolog till slut blir lite långrandig 

så har jag gått inför att läsa 

högt för henne varje dag. Därför 

blev det så att jag läste så gott som 

hela boken högt för henne. Det har 

gjort att jag insett vilken otroligt 

bra högläsningsbok det här är, och 

jag kommer mycket troligen att 

läsa den för henne igen när hon 

blivit lite äldre. 

Jag tror de flesta kan ha någon 

glädje av den här boken. Den 

passar bra som högläsning för 

såväl barn som vuxna, och kanske 

speciellt åldringar. Jag tror åldringar 

kanske känner igen sig i 

flickans mammas situation, och 

detta kan i sin tur leda till intressanta 

diskussioner om hur det var 

förr, och väcka minnen. Det är 

överlag en bra bok att diskutera 

kring. Rekommenderas varmt. 

Göta Häger 

BARNDOMSLANDET 

– en bok för stora och små 

Eget förlag 2004 

LINDA TAMMELIN 

Barnens Bibel 

Alla barn behöver en Bibel för 

barn. Den här Bibeln är kanske 

lite svårare för de allra minsta, 

men kan absolut börja användas 

när barnet blivit något år gammalt. 

Boken är 288 sidor lång och 

har illustrationer på varje sida. 

Den är indelad i Gamla och Nya 

testamentet. De vanligaste bibelberättelserna 

tas upp, från jordens 

skapelse tills att vi får den 

helige Ande. Illustrationerna är 

rätt verklighetstrogna och kanske 

lite åt det grå hållet. Det här 

irriterade mig till en början, men 

jag kom snabbt över det. Det är 

en bra bok även fast bilderna inte 

är så överdrivet färggranna och 

”gulliga” som i så många andra 

barnbiblar. 

Boken innehåller allt som 

en bra barnbibel bör innehålla. 

Kapitlen är även lagom långa. 

Alla barn behöver som sagt en 

egen Bibel, och den här tycker jag 

är ett mycket bra alternativ. 

Anne de Vries 

BARNENS BIBEL 

Översättning: Ylva Eggehorn 

KM & Bornelings 2004 

LINDA TAMMELIN 

Kryddad olja 

Ylva Eggehorns senaste bok 

handlar om kvinnor i Bibeln. 

Pärmbilden är uttrycksfull i 

svart, rött och guld. Innehållet 

är typiskt Eggehornskt. Tankeväckande 

och innerligt. Hon går 

in i texterna och lyssnar in de 

livssituationer som Eva, Sara, 

Hagar, Rebecka, Dina, Hanna, 

Elisabet, Maria, Lydia och andra 

kvinnor fanns i. 

Hon tar fram nya tankar och 

ger oss stoff att arbeta vidare. 

Hon värjer sig inte för det svåra 

som mycket tydligt träder fram 

i dessa kvinnoöden, precis som 

i dag. Eggehorn vågar också ge 

något av sin egen smärta. Ingen 

kan läsa denna bok oberörd. 

”Nåden är Guds underjordiska 

ström av kärlek som rör sig genom 

våra liv, vare sig vi märker det 

eller inte. 

Varje kvinna borde ha en egen 

Gråtek. 

Hon längtar efter den avdramatiserade 

kärleken: vardagen, 

vänskapen, förtroligheten, syskonskapet. 

Men varken ägodelar 

eller familjeband, vardagen eller 

ens ungdomen och skönheten är 

de band som kan bevara och 

behålla kärleken. Det enda som 

kan bevara den är trofastheten. 

Hängivenheten är vår största 

brist.” 

Ylva Eggehorn 

KRYDDAD OLJA 

Bokförlaget Libris 2005 

HJ 

Lewis-triologi 

i nyutgivning 

C. S. Lewis är genom filmatiseringen 

av Häxan och lejonet mer 

aktuell än på länge. Det är främst 

hans sju böcker om det magiska 

landet Narnia som uppmärksammas 

och ges ut i nya utgåvor, men 

bokförlaget Libris har också gett 

Lewis rymdtrilogi nya kläder. 

Trilogin består av Utflykt från en 

tyst planet, Perelandra och Vredens 

tid och gavs först ut i andra 

världskrigets skugga, mellan 

åren 1938 och 1945. Böckerna, 

med dryga sextio år på nacken, 

har fått omslag som verkligen 

kittlar nya läsares nyfikenhet. 

Trilogin består av en rad spännande 

rymdäventyr, men kan 

läsas på många olika plan. Förutom 

att böckerna kan läsas som 

de äventyrsromaner de på ytan 

är, kan de också läsas som samhällskritik, 

som en granskning av 

människans svaghet och som en 

allegori om världens skapelse och 

undergång. Även om böckerna 

hör ihop kan de mycket väl läsas 

var för sig. 

Utflykt från en tyst planet 

inleds med att språkvetaren Ransoms 

stillsamma fotvandring på 

den engelska landsbygden övergår 

i mycket mer halsbrytande 

äventyr. Han kidnappas och 

förs till den planet vi på jorden 

känner som Mars av två män som 

kommer att representera kolonialismens 

allra sämsta sidor. Syftet 

med kidnappningen är att överlämna 

honom i utbyte mot guld, 

men Ransom rymmer och det 

visar sig att kidnapparna haft en 

mycket felaktig bild av planeten 

de upptäckt. Ransom får husrum 

hos ett av de folk som bebor planeten. 

Han lär sig deras språk och 

upptäcker att planetens invånare 

inte alls är de primitiva varelser 

som hans kidnappare föreställt 

sig, utan en högtstående kultur 

med kunskap som gått förlorad 

för människorna. 

Den första boken är främst 

ett spännande äventyr och en 

robinsonad, men i följande bok, 

Perelandra, blir den andliga 

dimensionen allt mer uppenbar. 

Där förs Ransom till Venus och 

möter den världens Adam och 

Eva. Ransoms uppgift visar sig 

vara att argumentera mot ormen, 

som uppträder i form av en vilsen 

vetenskapsman från jorden. Deras 

abstrakta diskussioner kombineras 

med halsbrytande äventyr i en 

främmande men vacker värld. 

I trilogins avslutande del Vredens 

tid är det vår egen jord, 

närmare bestämt en liten universitetsstad 

i England, som är 

skådeplatsen för ett slag mellan 

universums krafter. Kampen 

mellan ont och gott utspelas i 

universitetsmiljö och är inte bara 

en fysisk kamp, utan också ett 

ifrågasättande av människans 

värdegrunder och plats i naturen 

och universum. 

Trilogin är präglad av sin tid, 

speciellt i första bokens science 

fiction-äventyr och i tredje bokens 

vetenskapsdiskussioner. Det är 

ändå inget som stör en nutida läsning, 

utan böckerna blir tvärtom 

än mer fascinerande om man är 

medveten om den historiska och 

kulturella tradition de ingår i. 

C. S. Lewis 

UTFLYKT FRÅN EN TYST 

PLANET, PERELANDRA, 

VREDENS TID 

Bokförlaget Libris, 2005 

MIA STENMARK

10 

Döda 

ALFA HÖGBACKA 

Alfa Högbacka, f. Fahlin, bosatt 

i Fagersta, Sverige, har fått 

hembud. 

Hon föddes den 6 december 

1919 i Paljak, Oravais kommun. 

Redan som ung döptes hon och 

blev medlem i Paljak baptistförsamling. 

Efter giftermålet flyttade 

hon till gården Högbacka 

i Purmo. I början av 1950-talet 

lämnade familjen sitt fädernesland 

och bosatte sig i Sverige. 

Den 3 januari 2006 var det åter 

dags att flytta, men den här 

gången till sitt himmelska hemland. 

Hon sörjs av maken Bror, 

barnen Britta, Folke och Inger 

med respektive, nio barnbarn 

och tre barnbarnsbarn. 

Inger Malmberg 

–––––––––– 

Vår kära 

Under den senare delen av det 

gångna året fick tre äldre av 

Purmo baptistförsamlings medlemmar 

hembud. 

TURE STRANDÉN 

Ture Strandén föddes på 

Härmälä. Där bodde han i sitt 

barndomshem hela sitt vuxna liv 

tills han av hälsoskäl kom att bo 

på Purmohemmet. Han bodde 

tillsammans med sina ogifta 

syskon, en syster och två bröder. 

En tredje bror reste till Amerika, 

han var gift. 

Ture var begåvad och vetgirig, 

han läste mycket och reste 

också en del. Hans längsta resa 

var till Amerika för att besöka 

brodern där. Under väckelsetiden 

på trettiotalet avgjorde sig 

Ture för Kristus, blev döpt och 

medlem i vår församling. Så 

länge han hade krafter kom han 

regelbundet till gudstjänsterna. 

Han kände sitt ansvar när det 

gällde församlingens ekonomi. 

Vi minns hans finurliga, lite plirande 

blick. Han kom ibland med 

traktor till Betel, senare med sin 

lilla bil, och de senaste åren med 

hjälp av nån annan. 

Lennart Viktor Kull 

född 7.11.1911 i Malax 

fick hembud 30.1.2006 

I ljust och tacksamt minne bevarad 

av oss samt släkt och vänner 

Hedvig 

Carita och Nils 

barnbarn med familjer 

Ett verksamt liv har slocknat ut, 

en flitig hand har domnat. 

Din arbetsdag har nått sitt slut, 

och i Guds hand du somnat. 

Tack kära Far och Morfar för alla 

steg du tagit för oss. 

Tack Gamlamoffa för din omsorg. 

Barnbarnsbarnen 

Begravningshögtiden hölls lördagen den 11 februari. 

Ture var 92 år när han avslutade 

sin vandring. Begravningen 

hölls den 6 augusti. 

SANDRA (Alexandra) 

LASÉN 

Sandra Lasén, f. Åberg, föddes 

i Åvist som den äldsta i en 

syskonskara på tio. I unga år 

gifte hon sig med Arthur Lasén 

och flyttade till Lassfolk. I 

hemmet föddes sju barn. Arbetet 

i hemmet, på åker, äng och i 

fähuset gjorde hon med glädje. 

I mogen ålder ville hon bli döpt 

och medlem i vår församling. 

Hon förskonades inte från det 

svåra. Trots detta var Sandra en 

som spred glädje omkring sig. 

Det var trevligt i hennes sällskap. 

Hon var trogen i bönevrån. 

Kassetterna med inspelade gudstjänster 

lyssnade hon gärna på. 

Hennes försämrade syn gjorde 

att det de sista åren var svårt att 

läsa. 

Sandra fick hembud vid 97 års 

ålder. Den 10 december följde vi 

henne till den sista vilan. 

VERNA SOLIN 

Verna Solin, f. Björklund, kom i 

unga år till tro och blev döpt och 

medlem i vår församling. Den 

kom hon att tillhöra hela livet, 

trots att hon genom sitt giftermål 

kom att flytta till Kronoby. De 

gånger vi träffade henne var på 

missionsbasarerna. Till dem gav 

hon många fina handarbeten 

under en lång följd av år. 

Under sina sista år bodde hon 

på Mariahemmet i Jakobstad. 

Hon var 93 år när uppbrottsordern 

kom. Stoftet välsignades 

till gravens ro i Betaniakyrkan 

i Jakobstad den 23 december. 

Under minnesstunden talade 

bl.a. en sonson om hur mycket 

farmors tro och böner betytt för 

honom och för hela släkten. 

Vi minns vår avsomnade 

vänner med tacksamhet och 

glädje och önskar att deras 

manande minne skall få inspirera 

oss. 

Finlands svenska baptistmission rf 

Rådhusgatan 44 K 5, Vasa, Finland. Postadress: PB 54, 65101 VASA. www.baptist.fi 

Telefon: 06-346 4500. Telefax: 06-346 4510 (telefontider vardagar 9-12), e-post: fsb@baptist.fi 

Bankkonton: 

FSB (Mission i Finland, Internationell mission, Missionsstandaret, SBFK, Understödskassan): 

Vörå Sb 497111-213391; Nordea 228218-61965; Sampo 800012-252311. 

SBFU: Vörå Sb 497111-213409; Nordea 228221-6569; Sampo 800016-551999. 

Missionsföreståndare: Nils Erik Vikström, 06-346 4511, 050-323 6188, nila@baptist.fi 

Ekonomisekreterare: Henry Månsus, hemtfn 06-383 5620, mobiltfn 050-520 3245. 

Missionsstyrelsens ordförande: Erik Liljeström, Skidstuguvägen 5, 66600 Vörå, tfn 050- 

527 5042, tfn/fax 06-383 2142, e-post: erik.liljestrom@netikka.fi 

SBFU: ordförande Åsa Kackur, tfn 050-353 8744, e-post: asa.kackur@baptist.fi 

ungdomssekreterare: Caroline Södergård-Hahn, 06-346 4515, 050-5426719 

r 

Kl 6.55 

FEBRUARI 

17 Johan Westerlund 

18 Heidi Jäntti (repris) 

20 Veckans psalm. Sebastian 

Djupsjöbacka 

21 Jan Tunér 

22 Bo-Göran Åstrand 

23 Johan Candelin 

24 Johan Westerlund 

25 Karl Sällström (repris) 

27 Veckans psalm. Sebastian 

Djupsjöbacka 


Kl 8.53 

17 Daniel Victorzon 

18 Familjeandakt. Lars 

Collmar läser ur sin bok 

Helga Hund i Egypten 

20 Ortodox morgonbön. 

Sergius Colliander 

21 Birgitta Sandås 

22 Torsten Sandell 

23 Birgitta Sandås 

24 Hans Häggblom 




27 Christine Eriksson 

28 Stefan Snellman 

Kl 19.20 

17 Apokryferna: Baruk. 

Anni Maria Laato 

19 Sådden av Guds ord. 

Textläsare: Helene 

Liljeström och Öivind 

Nyquist (repris) 

20 Torsten Sandell (repris) 

21 Den læstadianska 

musiktraditionen. Kristina 

Klingenberg 

22 Christine Eriksson 

23 Ortodox aftonbön. 

Sergius Colliander 

24 Apokryferna: Jeremias 

brev. Maria Repo 

26 Guds kärleks offerväg. 

Textläsare: Helene 

Liljeström och Öivind 

Nyquist. Producent: 

Patricia Högnabba 

(repris) 

27 Karl-Erik Vikström 

(repris) 

28 Den læstadianska 

musiktraditionen. 

Kristina Klingenberg 

Kl 6.55 

MARS 

1 Astrid Nurmivaara 

2 Ulf Skogström 


4 Monica Heikel-Nyberg 

(repris) 

6 Veckans psalm. Lars- 

Johan Sandvik 



9 Hilkka Olkinuora 


11 Hanna Eisentraut 

(repris) 


Johan Sandvik 

14 Jan-Erik Andelin 


16 Tomas Forsbäck 

17 Anders Laxell 

18 Stefan Forsén (repris) 


Johan Sandvik 

21 Jan-Erik Andelin 

22 Anders Laxell 

23 Tomas Forsbäck 


Litenhet och storhet 

i tv-programmet SALT 

Om litenhet och om storhet, om 

att avstå och om olikhet eller att 

inte passa in kretsar samtalet i de 

fyra nya avsnitt av tv-programmet 

SALT som sänds i februari. 

De två första programmen i 

serien, med politikern Suvi-Anne 

Siimes (5.2) munken Axel Carlberg 

(12.2) har redan hunnit sändas när 

tidningen trycks men de två återstående 

sänds 19.2 och 26.2. 

Då operasångaren Sören Lillkung 

är gäst hos Maria Sundblom 

(19.2) funderar de på om man måste 


25 Juanita Fagerholm-Urch 

(repris) 

Kl 8.53 

1 Fride Hedman 


(repris) 

3 Asta Särs 




6 Boris Källman 

7 Tua Backman 


9 Barbro Näse 

10 Tua Backman 






15 Asta Särs 

16 Johan Klingenberg 

(repris) 





20 Anna-Lisa Nyström 

21 Jockum Krokfors 

22 Kristina Fernström 

23 Tor-Erik Store 





Kl 19.20 


2 Tua Backman 

3 Apokryferna: Tillägg till 

Daniel. Maria Repo 

5 Jesus segrar över frestelserna. 

Textläsare: 

Helene Liljeström och 

Öivind Nyquist. Producent: 


(repris) 

6 Jockum Krokfors (repris) 

7 Fjedurs musik. Sissi 

Uunila 

8 Asta Särs 

R A D I O S P A L T E N 

MST-ARKIV/PES 

Sören Lillkung är gäst i 

SALT söndagen den 19.2. 

vara narcissist för att bli bra på scenen eller blir man narcissist 

när man är bra. Samtalet rör sig om storhet, litenhet, kristenhet, 

fartblindhet och ansvarighet. 

Det sista av de fyra avsnitten (26.2) handlar om olikhet. Saga 

Lydén har på kort tid gjort en resa från funderare till frommis, 

från liberal till konservativ. Hon kämpar ännu för att få in sig själv 

i en ny kristen förpackning. En fråga som finns med i samtalet är 

om man måste köpa allt i Bibeln för att få kalla sig kristen. 

Sedan programmet SALT sändes första gången i oktober 2004 

har gästerna och samtalsämnena varit många, men beståndsdelarna 

de samma. SALT bjuder på diskussion, bön, bibelläsning, 

musik och meditation, det är teologiska kullerbyttor och vanliga 

människors berättelser. (KT/Mst) 

Musik och gömda berättelser 

i årets radioandaktsserier 

Väckelsesång, undanträngda bibelberättelser och svängig 

psalm går som tre röda trådar genom tre av årets andaktsserier 

i Radio Vega. I tre olika serier kan du under hela året höra olika 

andaktstalare berätta sina historier om andlig musik, apokryferna 

och nyarrangerade psalmer. 

Apokryferna är Bibelns gömda och glömda böcker som ruvar 

på spännande historier. Få människor är likgiltiga inför Frälsningsarméns 

bleckblåsare – och visst är det med skräckblandad 

förtjusning vi hör ”Se vi gå upp till Jerusalem” i folkviseton. 

Serierna sänds under hela 2006, måndag, torsdag och 

fredag. 

• Psalmer i nytappning: Andrum Radio Vega, månd. kl. 6.55 

• Andliga sånger: Aftonandakt Radio Vega, torsdagar kl. 19.20 

• Apokryfer: Aftonandakt Radio Vega, fredagar kl. 19.20. 

(KT/mb) 

9 Boris Källman 



12 Bön och tro. Textläsare: 

Helene Liljeström och 

Öivind Nyquist. Producent: 


(repris) 

13 Henna Liljeström (repris) 

14 Sissi Uunila 





19 Jesus segrar över ondskans 

makter. Producent: 

Mårten Wallendahl 

20 Bertel Widjeskog (repris) 

21 Sissi Uunila 

22 Ralf Karlsson 

23 Anna-Lisa Nyström 

24 Apokryferna: Manasses 

bön. Lucas Snellman 

26 Herrens tjänarinna. Textläsare: 

Helene Liljeström 

och Öivind Nyquist. 

Producent: Patricia Högnabba 

(repris) 

GUDSTJÄNSTER 

Söndagen den 19 februari kl 

13.03. Gudstjänst med Lappfjärd-Kristinestads 

församling. 

Predikant och liturg: Lars Nisula. 

Organist, kantor och körledare: 

Olof Nilsson. Kör: Kyrkokören. 

Söndagen den 26 februari kl 

13.03. Gudstjänst med Ekenäs 

svenska metodistförsamling. 

Predikant: Anders Forsbäck. 

Mötesledare: Stefan Forsbäck. 

Pianist: Harry Fagerlund. Sång: 

församlingens lovsångsteam. 

Vittnesbörd: Rebecka Häger. 

Söndagen den 5 mars kl 

13.03. Högmässa med Karis 

svenska församling. Predikant 

och liturg: Claus Terlinden. 

Organist, kantor och körledare: 

Niels Burgmann. Kör: S:ta Katarina 

Barnkör. Textläsare: Gerd 

Kummel-Kunnas. 

j 

J U B I L A R E R 

INGA VINGREN, medlem av 

Elim Dragnäsbäck, fyller 93 år 

den 22 februari. 

EDITH SVED, medlem av Malax 

baptistförsamling, fyller 90 år 

den 5 mars. 

BIRGIT LÖFMARK, medlem av 

Vasa baptistförsamling, fyller 85 

år den 17 mars. 

JOHN ÅBACK, medlem av 

Malax baptistförsamling, fyller 

75 år den 9 mars. 

MARIANNE NILSSON, medlem 

av Larsmo baptistförsamling, 

fyllde 70 år den 13 februari. 

MONA HELSING, medlem av 

Vasa baptistförsamling, fyller 70 

år den 26 februari. 

ERIK LILJESTRÖM, medlem av 

Vörå frikyrkoförsamling, fyller 

70 år den 27 februari. 

ASTRID ÖSTERBLAD, medlem 

av Vörå frikyrkoförsamling, fyller 

65 år den 8 mars. 

MAJ-LIS ISAKSSON, medlem 

av Munsala baptistförsamling, 

fyller 65 år den 11 mars. 

JOHN ROSLUND, medlem av 

Jakobstads baptistförsamling, 

fyller 60 år den 10 mars. 

BERIT LAINE, medlem av Jakobstads 

baptistförsamling, fyller 60 

år den 14 mars. 

h 

H Ä L S N I N G A R 

BENNÄS BAPTISTFÖRSAMLING 

hälsar hjärtligt från årsmötet till 

icke närvarande medlemmar, 

alla vänner och beredvilliga 

medhjälpare med tillönskan om rik 

välsignelse för liv och gärning. 

1 Kor. 15:57, 58. 

Rafael Edström, föreståndare 

ELIMFÖRSAMLINGEN 

DRAGNÄSBÄCK höll årsmöte 

22.1. -06 och sänder hälsningar 

till vänner och trossyskon med 

Jesu uppmaning i Matt. 7:7. 

Karl-Erik Holm, ordf. 

Roger Lindman, sekr. 

FORSBY BAPTISTFÖRSAMLING, 

samlad till årsmöte den 22 

januari, sänder sin hälsning till 

frånvarande medlemmar och 

vänner. ”Och han som har sänt 

mig är med mig. Han lämnar mig 

inte ensam” (Joh. 8:29). 

Bo Edström, ordf. 

MALAX BAPTISTFÖRSAMLING, 

samlad till årsmöte den 29 

januari, sänder varma hälsningar 

till frånvarande medlemmar och 

vänner. Joh. 17:9-10. 

Inez Revahl, ref. 

MUNSALA 

BAPTISTFÖRSAMLING, samlad 

till årsmöte den 5 febr. 2006, 

hälsar till trossyskon och vänner. 

Mika 6:8 

Tomas Knuts (årsmötesordf.) 

Dan Nylund (årsmötessekr.) 

VASA BAPTISTFÖRSAMLING 

hälsar till alla vänner från församlingens 

årsmöte i Baptistkyrkan, 

Vasa, den 29 januari 2006. 

Församlingen har nu verkat i 125 

år och firar i arbetets tecken. Vårt 

motto för detta år är ”En öppen 

dörr”, Upp.3:8. 

Elmer Helsing, ordförande 

Mai-Britt Vehkaoja 

pastor o. föreståndare 


13.03. Gudstjänst från Kristliga 

folkhögskolan i Nykarleby. Predikant: 

Ulla-Christina Sjöman. 

Liturg: Boris Salo. Kantor och 

körledare: Ann-Kristin Storrank. 

Sång: skolans elevsångsgrupp. 

Solosång: Elena Sagishvilli. 

Musik: Michael Ford, saxofon. 

Intervju med Carl-Erik Sahlberg. 


13.03. Gudstjänst med Filadelfiaförsamlingen 

i Helsingfors. 

Predikant: Kenneth Grönroos.


f 

F R Å N F Ö R S A M L I N G A R N A 

BENNÄS 

BAPTISTFÖRSAMLING: 

Jämförelsevis 

omfattande verksamhet 

Bennäs baptistförsamling höll sitt 

årsmöte lördagen den 21 januari. På 

grund av den stränga vinterkylan hölls 

årsmötet hos Judith Höglund. Efter 

övlig inledning med sång, bibelläsning 

och bön bjöds vi på varm och god köttsoppa, 

efterrätt och kaffe. Till mötesordförande 

valdes Rafael Edström 

och till sekreterare Mats Höglund. 

Det gångna årets verksamhetsberättelse 

föredrogs och godkändes. Ett 

jämförelsevis omfattande arbete har 

utförts och speciellt Fredagsträffen 

med sina många deltagare och stora 

festtillfällen har varit uppmuntrande. 

Bokslutet presenterades och uppvisade 

en lägre omsättning än föregående år 

med en förlust på närmare 500 euro. 

Enligt revisorernas förslag fastställdes 

bokslutet och de redovisningsskyldiga 

beviljades ansvarsfrihet. Under 

året hade en medlem, nämligen Vera 

Holmgård, avslutat sin jordevandring. 

Medlemsantalet var vid årsskiftet 16 

personer i Betel rf och i baptistförsamlingen 

11 personer. 

Innan styrelse och funktionärsval 

vidtog fördes ett givande samtal om 

framtida planering. 

Styrelserna för både Betel rf och 

baptistförsamlingen omvaldes och fick 

efter konstitueringen följande sammansättning: 

För Betel rf Rafael Edström 

ordförande, Judith Höglund vice 

ordförande, Mats Höglund sekreterare, 

Margareta Högland kassör och Gösta 

Hagberg styrelsemedlem, ersättare 

Erla Hagberg och Signe Lindström. 

I baptistförsamlingens styrelse ingår 

Bengt Nylund, Gösta Hagberg, Judith 

Höglund, Mats Höglund och Anita 

Nylund. Till revisorer valdes Regina 

Höglund och Birgitta Mickelsson, 

ersättare Anita Nylund. Till ansvariga 

för Fredagsträffen valdes Judith 

Höglund, Birgitta Mickelsson, Pirkko 

Noon och Margareta Högland. Till 

organist och pianist valdes Margareta 

Smith-Edström. Övriga funktionärer 

omvaldes. 

Planeringen av årets verksamhet 

följer i stort sett gammalt mönster. 

Styrelserna fick i uppdrag att sondera 

möjlighet till ökat samarbete med 

grannförsamlingar. 

Fredagsträffen inleder sin vårverksamhet 

den 27 januari, ett sång- och 

musikmöte hålles på långfredag, 

Bennäsmötet hålles i år i Betel och 

Baptisternas 150-årshögtid hålles i 

Sursik skolcentrum den 15-18 juni. 

Åtminstone en ordinarie gudstjänst 

hålles varje månad. 

Årsmötet avslutades med bön och 

sångrefrängen Vi verkar tills Han 

kommer… 

RE 

NÄRPES 


Renoveringen av Salem 

snart klar 

Årsmötet inleddes med gudstjänst. 

Ruben Johansson predikade. Stig- 

Göran Pada har verkat som församlingens 

ordförande. 

Renoveringen av Salemkapellet i 

Yttermark har under året begränsat 

användningen av bönehuset, varför 

de flesta mötena och sammankomsterna 

har varit i församlingens övriga 

bönehus. Renoveringen är nu inne i sitt 

slutskede och återinvigning kommer att 

ske den 2.4.2006. 

I målsättningsplanen för 2006 

framhålls vikten av öppenhet för 

Guds tilltal och ledning samt bönens 

möjligheter. 

Bönehuset Pörtom Betania kommer, 

på samma sätt som Rangsby Betel, att 

överlåtas till Närpes baptistförsamling. 

Det innebär att församlingen äger alla 

de bönehus som församlingen verkar i. 

Jan Hedström 

PURMO 


Regelbunden barn- och 

ungdomsverksamhet 

Purmo baptistförsamling höll sitt 132:a 

årsmöte den 22 januari. Ordförande Tore 

Ede hälsade välkommen och läste från 

fjärde kapitlet i Lukas och underströk 

att det nya året är ett nådens år. En 

sång sjöngs och församlingsoffer upptogs. 

Pastor Daniel Victorzon talade 

utgående från missionsbefallningen. Vi 

överlever som församling om vi möter 

de behov som finns. Vi har en stor 

uppgift och en stor Gud som har alla 

resurser. Gemensamt bads bönen Fader 

Vår och årsmötesförhandlingarna 

vidtog. Hälsningar framfördes från 

de äldre som fått julblommor och från 

aktiva medlemmar som var förhindrade 

att vara med. 

Pastorn föredrog verksamhetsberättelsen 

och kassören gick igenom bokslutet 

som godkändes och de redovisningsskyldiga 

beviljades ansvarsfrihet. 

Tack uttalades av ordförande och av 

pastorn, till pastorn och till dem som 

haft olika uppgifter. 

Förhandlingarna gick raskt undan, 

på de flesta poster blev det återval. Vi 

gläds över några yngre som lovat vara 

med i styrelsen. Styrelsen konstituerade 

sig vid ett senare tillfälle: Tore 

Ede ordf., Tore Stenmark vice ordf., 

Maise Lasén-Vikman sekr., Marina 

Bock vice sekr., Majvor Westström 

kassör, Boris Björklund och Maj-Lis 

Westström. Ersättare: Anneli Olin och 

Simon Vikström. 

Under året har fem av våra medlemmar 

fått hembud, två har begärt flyttningsbetyg, 

en av våra ungdomar blev 

döpt på Hummelholmen och välkomnades 

senare till församlingen, två har 

kommit på flyttningsbetyg. Medlemsantalet 

var vid årsskiftet 114. Under 

året har 43 147,52 euro insamlats. 

Regelbunden barn- och ungdomsverksamhet 

har bedrivits. Nytt för i år 

är en grupp som kallas ”verkstas”. Det 

är pojkar som under ledning ”skruvar” 

(reparerar olika maskiner). En musikgrupp 

är också i startgroparna. Tonåringarna 

har under året färdigställt ett 

rum åt sig i pastorsbostadens källare. 

Gudstjänsterna har alternerat mellan 

Zion i Överpurmo och Betel i Lillby, 

likaså bönemötena. Ett par välbesökta 

stugmöten har hållits. Midsommardagen 

hölls gudstjänst på Fagerbacka 

fäbodställe. I augusti talade Max 

Söderberg i två möten som hölls i 

Forsska fähuset på Lassfolk. Pastorn 

har hållit andakter i Purmo skola, i 

högstadiet och på gymnasiet. Vårt 

motto i två år ”Närmare Gud och varandra” 

har till viss del förverkligats. Vi 

fortsätter, men nu: ”Ännu närmare Gud 

och varandra”. 

Ref. 

VASA 

BAPTISTFÖRSAMLING 

Dopförrättning 

inledde årsmötet 

Vasa baptistförsamlings årsmöte den 

29 januari inleddes med dopförrättning 

då två unga flickor, Pernilla och Malin 

Nordlund som vuxit upp i församlingens 

gemenskap, ville bekänna sitt 

lärjungaskap genom att låta döpa sig. 

Högtiden som samlade ett 50-tal deltagare 

var också församlingens 125:e 

årsmöte eftersom det var i januari 1881 

som församlingsbildningen skedde. I 

planerna finns en festsamling på hösten 

då de gångna åren kommer att belysas 

genom enkel dramatisering. 

Till församlingen hör idag 140 

medlemmar, men deltagarantalet vid 

gudstjänsterna varierar mellan 30 och 

60 personer. I Baptistkyrkan hade 

under året firats 45 gudstjänster men 

också många andra arrangemang. 

Sång- och musiksamlingarna samlar de 

flesta besökare, årets julspel sågs av ca 

130 personer. Stommen i verksamheten 

Dopförrättning i Vasa baptistkyrka i 

samband med årsmötet den 29 januari. 

På bilden är Pernilla Nordlund i tur att 

döpas medan hennes lillasyster Malin 

väntar i bakgrunden. Dopförrättare är 

pastor Mai-Britt Vehkaoja. 

utgörs av gudstjänsten samt onsdagens 

bönesamling. Annan regelbunden 

verksamhet är Tisdagsträffen, de 

dagledigas samling. Därtill kommer 

undervisningsblock samt olika kortare 

satsningar. 

Barn- och ungdomsverksamheten 

fick förstärkning genom anställningen 

av Pamela Hinds som ungdomsledare 

på deltid från augusti månad. Scoutverksamheten 

har fortsatt med fyra 

patruller. Ett försök att introducera en 

ny aktivitet, en musiklekskola för små 

barn, PlaySing, gjordes, men samlade 

inte deltagare. Ungdomarnas King’s 

café på fredagar har fortsatt, nu med 

tonåringarna själva som initiativtagare. 

På onsdagskvällar ordnas vittnesbördsoch 

bönesamlingar för ungdomarna. 

Församlingens organiserade smågruppsverksamhet 

har minskat. En 

grupp för invandrare samlas ett par 

gånger i månaden. Gruppen leds av 

bl.a. François Bazaramba på engelska 

och franska. Förutom den egna verksamheten 

används kyrkans utrymme 

ibland som konsertutrymme, men på 

mera regelbunden basis av bl.a. Bullaligan 

och en AA-grupp. 

Bokslutet visade att Vasa baptistförsamling 

har ett stort förvaltaransvar då 

det gäller fastigheter. Denna verksamhet 

utgör ett stöd för själva församlingsverksamheten 

då insamlade offer 

och bidrag sjunkit en del under året. 

Församlingen bidrar dock regelbundet 

till det gemensamma arbetet inom 

Finlands svenska baptistmission. 

Församlingens medlemmar Marianne 

Liljeström och Elisabeth Nylund har 

under året besökt sina tidigare arbetsfält 

i Thailand respektive Kongo på 

uppdrag av FSB. 

Vid årsmötet återvaldes Elmer 

Helsing till styrelsens ordförande, 

ett uppdrag som han redan innehaft i 

många år. Till styrelsen valdes också 

Eva Nordlund, Kurt Tuuf, Ralf Aspholm, 

Ulla-May Sjöblom, Harriet Sten 

och Linda Tammelin. 

Mai-Britt Vehkaoja är anställd som 

pastor och föreståndare på heltid. 

Vaktmästarfunktionen sköts av en 

civiltjänstgörare, redan den femte i 

ordningen. 

Mottot för det nya verksamhetsåret 

är ”En öppen dörr”. Med mottot vill vi 

uttrycka vår strävan till öppenhet för 

Guds välsignelser och ledning både i 

det personliga livet och i församlingen 

samt utgöra en inbjudande och öppen 

gemenskap. 

MBVoja 

FOTO: JANI NORDLUND 

VÖRÅ 

FRIKYRKOFÖRSAMLING 

Kyrkan är betald 

Vörå frikyrkoförsamling var samlad 

till årsmöte söndagen den 29 januari. 

Året som gått var det första med 

Magnus Mikander som pastor och 

föreståndare. Han gick in i heltidstjänst 

i församlingen vid årsskiftet och installerades 

i sin nya tjänst på nyårsdagen 

2005. 

Ekonomiskt har året varit gott och ett 

bevis på detta är att kyrkskulden nu är 

betald i sin helhet, sju och ett halvt år 

efter invigningen. 

Samarbetet med Vörå kommun löper 

fortsättningsvis gott. Eftisverksamhet 

bedrivs för andra året i rad i kyrkans 

bottenvåning i samarbete med kommunen 

och den Öppet hus-verksamhet för 

traktens ungdomar som församlingen 

driver på fredagskvällarna är mycket 

uppskattad och diskussioner förs om 

att hålla öppet även lördag kväll. 

Ett par MI-kurser hyr även in sig i 

församlingens utrymmen. 

Församlingen erhöll ett bidrag från 

Svenska kulturfonden för ”utvecklande 

av musiklivet i församlingen”. Därför 

har under året bl a en barnkör startats 

och ett antal Lovsjung vår Gud-böcker 

inköpts. Det musikcafé som hölls under 

Vörådagarna var mycket lyckat. Den 

4 december bandades församlingens 

gudstjänst och sändes i Radio Vega 

samma dag. Musikinslaget var stort, 

med bl a barnkör, husband, manskören 

Rågbröderna och en för tillfället speciellt 

ihopsatt kör. Responsen var god. 

Församlingen fortsätter att ha gudstjänster 

på varierande tider och av lite 

olika art. Hela kyrkan sjunger-samlingarna 

ungefär en gång per månad hålls 

söndagar kl 18. De speciellt familjeanpassade 

”Mötet”-samlingarna, med 

söndagsskola, hålls kl 14 var tredje 

söndag. ”Vanliga” gudstjänster hålls 

oftast kl 11. Tisdagskvällarna är vikta 

för bibelsamtal och bön, alternativt 

förbönsgudstjänst. Några smågrupper 

samlas även. 

Mottot för den verksamhetsplan som 

antogs för 2006 är ”Vi vill lära känna 

Kristus”. Under året planerar församlingen 

bland annat att delta i Naturlig 

Församlingsutveckling. Eftersom församlingen 

fungerar som eget religionssamfund, 

kommer även en revidering 

av stadgarna att behöva göras. 

Styrelsen för 2006 består av Magnus 

Mikander (föreståndare), Henry 

Månsus (kassör), Ken Kackur, Ulla- 

Maria Korpeus, Peter Sjöblom och 

Rigmor Söderberg. I skrivande stund 

har styrelsen inte ännu konstituerat sig. 

Församlingen fick under året två nya 

medlemmar och beviljade flyttningsbetyg 

åt en, varför medlemmarnas antal 

vid årsskiftet var 57. 

Ref. 

Vi ber 

för andra 

baptistsamfund 

20 – 26 FEBRUARI 

Förbundet för evangelikala 

och baptistförsamlingar 

i Estland 

Statistiska fakta: 

Antal församlingar: 83 

Totala antalet församlingsmedlemmar: 

5 932 

Ordförande: Joosep Tammo 

Generalsekr.: Ruudi Leinus. 

Be för: 

– samfundets missionsarbete 

– barn- och ungdomsarbetet 

– församlingsplantering 

– fördjupat samarbete mellan 

medlemmarna i EBF. 

27 FEBR – 5 MARS 

Tjeckiska 

baptistsamfundet 




2 318 

Ordförande: Vladislav Donat 

Generalsekr.: Jan Titera. 

Be för: 

– andlig förnyelse i samfundet 

– ett nytt koncept för utbildning 

av pastorer och missionärer 

– starkare lärjungaskap 

– församlingsplantering. 

6 – 12 MARS 

Förbundet för baptistförsamlingar 

i Lettland 




6 680 

Ordförande: Janis Smits. 

Be för: 

– arbetet med att organisera 

Skolan för kristet ledarskap, 

dess framgång och ackreditering 

– nya pastorer och evangelister, 

så att vi i varje stad kunde 

plantera en baptistförsamling 

– ungdomsarbetet och ledare 

– söndagsskollärarna 

– andlig väckelse i Lettland 

– parlamentsval hösten 2006: 

att män och kvinnor med 

kristna värderingar skulle bli 

valda. 

13 – 19 MARS 

Den kristna baptistkyrkan 

i Bosnien-Hercegovina 




300 

Ordf.: Theodor Raychynets 

Gen.sekr.: Tomislav Dobutovic 

Be för: 

– baptistförsamlingens arbete 

och vittnesbörd. 

20 – 26 MARS 

Förbundet för 

evangelikala kristna 

baptistförsamlingar 

i Tadzjikistan 




350 

Ordförande: Alexander Vervai 

Förste vice ordförande: Rashid 

Shamsi-zade 

Vice ordförande för norra 

delen: Vladimir Chernishkov. 

Be för: 

– enhet bland de troende 

– ett lägerområde att användas 

i barnarbetet 

– flera pastorer i Tadzjikistan 

– medel att bygga nya kyrkor 

– medel för samfundets rehabiliteringscenter.

Nyheter från handikapprojektet i Thailand 

Översättning av ett nyhetsbrev från Kim Brown 

Tack för ert fortsatta intresse, 

uppmuntran och stöd för 

T 

Handikapprojektet i norra 

Thailand (CBRP). Projektet 

fortsätter att utvecklas 

med nya personalmedlemmar, 

nya initiativ och det når ut till nya, 

avlägsna områden. En del av byarna 

är väldigt isolerade och CBRP-teamet 

måste färdas på farliga vägar för att 

nå dessa fattiga samhällen då de ska 

behandla barn som har en rad olika 

handikapp. Det är sorgligt att igen konstatera 

att majoriteten av barnen som 

teamet kommer i kontakt med har ådragit 

sig hjärninfektioner med åtföljande 

förlamning, som ofta är ett resultat av 

obehandlade infektioner där isolering 

och dåliga vägar har utgjort ett hinder för 

att komma under medicinsk vård. 

saker kring de gamla byggnaderna. 

Stipendier för barn som går i skolor för 

blinda och döva och integrering av barn 

med handikapp i lokala skolor fortsätter 

och teammedlemmarna är mycket tacksamma 

för det generösa stödet i detta 

arbete. Ett program för nya sponsorer för 

mycket fattiga barn från byarna som går 

i förskola är under utarbetning. 

Ingkomstgenerering, främst vävning, 

fortsätter att ge ekonomiskt stöd till 

familjerna. Det är viktigt att det ger 

mamman möjlighet att vara hemma 

och väva och samtidigt sköta sitt barn, 

i stället för att arbeta med jordbruket. 

Teamet fortsätter att ge utbildning och 

stöd till kvinnor som lär sig de traditionella 

mönstren och där man använder 

naturliga färger som utvinns från frukt 

i byarna. 

Specialskola 

För närvarande går elva barn i programmets 

skola med Nipaporn, en karensk 

speciallärare, och det är spännande att 

se hur barnen trivs med skolan. Dessa 

barn som har många olika handikapp går 

igenom ett individuellt undervisningsprogram. 

De får en varm, näringsrik 

lunch och får njuta av musik, hantverk, 

terapi, hydroterapi och de kan leka utomhus 

med saker som är designade och 

gjorda av teamet. Barnen gör speciella 

utflykter och lär sig mer om Thailand och 

får kunskaper som ökar deras funktionella 

oberoende. 

Hälsovårdare inom 

rehabilitering 

En generös gåva från en församling i 

Melbourne, Australien, har gjort det 

möjligt för Panee, en av medlemmarna 

i CBRP-teamet, att kunna gå på en sexmånaders 

intensivkurs i Chiang Mai. 

Denna utbildning omfattar hälsokunskap, 

Första hjälp, mödra- och barnavård, 

näringslära, barns utveckling och 

hur man ska göra bedömningar och 

verkställighet. 

Utbildning och träning 

Teamet har arbetat i alla de lokala skolorna 

med ett program som de kallar 

Program för att öka kunskapen om 

handikapp, som syftar till att undervisa 

Ett av de handikappade barnen öppnar en julklapp. 

barnen om olika handikapp genom olika 

interaktiva övningar. Detta har också 

lett till att lärarna och närsamhället fått 

ökad kunskap om teamets arbete och det 

bygger broar så att en del av eleverna 

som deltar i Specialskolan kan bli partiellt 

integrerade i den vanliga skolan. 

Ett radioprogram som sänds en gång i 

veckan ger information, råd och uppmuntran 

till byborna och detta har resulterat 

i flera remitterade patienter och en 

större medvetenhet om handikapp och 

teamets arbete. Med hjälp av Japans 

generösa gåva, en videbandspelare och 

en tv, kan teamet vara ute i byarna och 

tala på kvällarna och det hjälper samhället 

i deras förståelse av de problem som 

är förenade med att ha ett handikappat 

barn. Teamet fortsätter att producera 

tryckt material på tre språk, kursmaterial, 

små böcker och kalendrar som kan 

användas i undervisningen och för att 

öka kunskapen om CBRP:s arbete. 

Arbete i byarna 

Det är tillfredsställande att se hur med 

projektpersonalens hjälp en del barn 

gör goda framsteg och kan integreras 

i byns liv. Men för de flesta av barnen 

går förbättringen väldigt långsamt och 

familjerna är glada för de regelbundna 

besöken av rehabiliteringsskötare, som 

Den handikappanpassade 

minibussen 

kommer helt 

säkert att bli 

till stor glädje. 

Den inköptes i 

december i fjol 

med projektmedel 

från 

Finland. 

inte bara fortsätter med terapiprogrammet 

utan också ger emotionellt stöd och 

uppmuntran. Men det är dock mycket 

svårt att se många föräldrar som är 

mycket ledsna över att deras barn har 

så svårt att överleva i de tuffa förhållandena. 

Läger 

I april 2005 reste 25 barn, deras vårdare 

och personal på det årliga CBRP-lägret 

till södra Thailand, en resa på 15 timmar 

från Mae Sariang. Detta bekostades 

genom ett bidrag från den thailändska 

regeringen. Alla reste tillsammans i en 

stor buss och bodde på lägerområdet där 

de hade mycket roligt och var med om 

olika äventyr. Det här var en spännande 

upplevelse eftersom det för många var 

första gången som de såg havet, simmade 

och red på en häst. 

Under den här tiden kunde man ägna 

sig åt en mängd olika saker som blev 

tillfällen för terapi genom lek och olika 

aktiviteter. Det hjälpte till att forma 

relationer bland föräldrarna. Föräldrarna 

fick också ökad kunskap och förtroende 

i förståelsen av handikapp och de unika 

behoven hos deras barn. 

Hjälp av volontärer 

Glen, en volontärfysioterapeut från Australien, 

kom igen för att arbeta med 

teamet i februari och i oktober. Ett team 

från Australien jobbade också tillsammans 

med henne en tid och hjälpte och 

uppmuntrade Saylo och hennes team i 

deras arbete. De fixade en del praktiska 

Framtida planer 

Det är dags för CBRP att se framåt och 

då är det uppenbart att det behövs en ny 

byggnad, eftersom det skulle bli väldigt 

dyrt att reparera och förstora de gamla 

byggnaderna. Nu går många fler barn i 

skolan och det nuvarande klassrummet 

är överfullt. Dessutom finns det många 

handikappade barn i mycket fattiga och 

isolerade byar där det inte finns någon 

specialiserad undervisning i byskolorna 

och inte heller någon tillgång till terapitjänster. 

Med en ny byggnad skulle vi 

få en plats där man kunde undervisa, 

ge terapi, göra olika utvärderingar och 

yrkesbedömningar. Därför behövs det 

en plats där man kunde hysa in barnen 

från byarna och deras vårdare under 

en till två veckor. Ett utbildnings- och 

yrkescenter för vuxna behövs också. 

Teamet tackar för ert stöd, era böner 

och uppmuntran och ser fram emot att 

dela glädjeämnen och utmaningar med 

er. 

KIM BROWN 

Marianne Liljeström kommenterar: 

Handikapprojektet får stöd från 

församlingar i Australien, USA utöver 

projektbudget från Finland. En privat 

person i Finland ger stipendiehjälp till 

två fattiga barn i förskoleprojektet. 

I december i fjol inköptes med projektmedel 

från Finland en handikappanpassad 

minibuss, Toyota Hiace. 

Vår mor på 

åldringshem 

När min syster sydde hattar åt oss då vi 

var unga, såg jag bara hattar när jag var 

ute bland människor. Då vi valt tapeter 

till huset på Lilltimmerkull, var väggar det första 

jag såg när jag kom in i ett hem. 

Så medför varje period i ens liv nya infallsvinklar. 

Minns en klassträff ungefär tjugo år 

efter vår examen. Mitt i allt upptäckte jag, att 

vi då hade mycket mera gemensamt än under 

de fyra studieåren. Nu var det egna barn det 

gällde. Och åldrande föräldrar. 

Varje tidsepok medför speciella känslor. Att 

bryta sig ut från föräldrarnas maktområde har 

sin tid, att anpassa sig till sin äkta hälft har sin 

tid och att bli förälder sin. Ännu förvånar det 

mig hur jag i mammas ögon blev vuxen över 

en natt – då vårt första barn föddes! 

Och nu är jag inne i en annan period: vår mor 

är på åldringshem sedan ett halvt år. Talade 

med Mona i kväll. Hon avundas oss som får 

ha vår mor på ett litet hem på landet, i den 

trakt där hon levt stora delar av sitt liv. Från 

sitt fönster ser mor gårdarna och stenfähusen 

på Lassfolk. Samma utsikt som jag hade när 

jag fått min första tjänst och eget hem. För att 

inte tala om mors rumsgranne Elin, hon ser sitt 

barndomshem genom fönstret när hon tittar 

bort mot åkrarna och ån. 

En kväll på hemmet fi ck jag lära mig en bra 

bön: Gud som har oss alla kär’, se till mig som 

sliten är… 

Det är ett mycket bra åldringshem. Vi är glada 

för den kärleksfulla omsorg hon får där. 

Nu är mor den som sträcker ut sina händer 

och behöver bli omskött. Det är fortfarande en 

ovan situation för oss som är vana att hon tar 

ansvar för andra. Hela vår uppväxttid var hon 

till för far och oss. Det var något självklart för 

henne. 

Nu är det vi som läser för henne. Hon gillar 

att höra det hon själv skrivit, för att Tilda och de 

andra barnbarnsbarnen skall veta hur det var 

på Buur när hon bar liten. Precis som Erik Hj 

Linder vaknade till när Ulla Isaksson läste hans 

texter för honom. Har nyss läst ”Boken om E” 

där Isaksson skildrar sin mans sista år och sina 

egna känslor under den tiden. En annan bok 

som är bra för barn heter ”Något konstigt med 

mormor” och är skriven av Anna Dunér. 

En diktbok av Barbro Lindgren tar upp 

samma tema. Sakförhållandena i dikterna 

stämmer inte helt med mors, men det är något 

i stämningen som är bekant: 

Nu är du mitt barn. 

Jag sveper försiktigt täcket omkring din 

utmärglade kropp. – 

Du söker min blick, det är vi i världen nu. – 

Nu har du för längesedan glömt bort hur det 

är att vara lycklig, 

Du minns inte ens din sorg. 

Dina kläder har blivit för stora, 

nu när din kropp gör sig beredd att lämna 

dig. 

I går föll vigselringen från ditt fi nger. – 

Du ser på mig som ett barn med vidöppna 

ögon, viker inte undan med blicken. – 

Du sover insluten i din barndoms trädgård. 

Markens tystnad söver dig. 

När jag rör mig aldrig så litet, öppnas dina 

ögon, 

ett vindsnabbt leende drar över ditt ansikte. 

Våra händer ligger stilla intill varandra. 

Snart skall din försvinna, 

min kommer att fi nnas ännu en tid. – 

Du har längtat färdigt. 

Du är framme. 

Nu vet du hur det är att komma fram. 

Att vara mor till sin mor är något nytt. 

De ombytta rollerna ger känslan en frihet. Det 

som känts ovant under de starka åren i mors 

liv blir plötsligt möjligt: smek och innerliga 

ord. Det hjälplösa förlöser en ömhet som inte 

hittat fram under hennes krafts dagar. 

Tidigare hade jag fruktat den dag hon inte 

skulle känna igen oss. Men tillståndet har 

kommit smygande och beredde ingen sorg. 

Kanske förvirring för mor, så som Lars Huldén 

fångar det: 

”Alla besökare borde säga vad de heter, 

när de kommer. 

Hur ska jag annars veta 

Många ser bekanta ut, 

men jag törs inte nämna dem vid namn 

för jag kunde nämna fel namn 

och då kunde de bli sårade. 

Jag vill att alla skall tänka vackert om mig.” 

Varje kväll vid läggdags har mor knäppt 

sina händer till bön. Nu ber kroppen i samma 

ställning, den fortsätter när tankens universum 

brustit sönder. Och Gud omsluter sitt trötta 

barn. 

Han har lovat: 

Ännu när ni blir gamla är jag densamme, 

ännu när ni grånat skall jag bära er. 

Jag har skapat er, 

jag skall lyfta, bära och rädda er. 

…men tankarna gå 

LENA

Mst nr 2/2006 - Finlands svenska baptistmission

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?