Kult. 2002.02 - SeKeL

tema.serier
Roy Lichtenstein As I Opened Fire 1964
Stedelijk Museum, Amstedam
lite i förhållande till förlagorna, och i tekniskt avseende strävade
han efter att göra dem så lika tryckalster som möjligt,
målande rasterpunkt för rasterpunkt. Paradoxalt nog är det
just denna opersonliga stil som utgör Lichtensteins kännemärke.
”POW!”
Snart övergav Lichtenstein Disney-figurerna och började
istället måla motiv från amerikanska krigs- och kärleksserier.
Ofta föreställde målningarna flygstrider, våldsamma slagsmål
eller blonda skönheter oroligt väntande på sina hjärtevänner.
Målningarna är ibland kryddade med ”ljudeffekter”
och till synes helt banala repliker i pratbubbleform.
En knytnävsknock i en målning ackompanjeras följdriktigt
av ett ”POW!” samt repliken ”Sweet dreams, baby!”. I en
annan målning uttrycker en drunknande flicka i en tankebubbla:
”I don’t care! I’d rather sink than call Brad for
help!”. Denne Brad är för övrigt den ständigt omnämnde
hjälten i flera av dessa bilder.
Replikerna är för det mesta något modifierade i förhållande
till serieförlagorna för att framhäva eller skapa någon viss
innebörd. Ibland syftar de på något internskämt från de
konstkretsar Lichtenstein umgicks i, exempelvis Mr. Bellamy
från 1961, där en ung officer tänker: ”I am supposed
to report to a Mr. Bellamy. I wonder what he’s like.” För
de invigda anspelade detta på Dick Bellamy, en gallerist
känd för att satsa på nya konstriktningar. Att få sin konst
uppmärksammad av Bellamy innebar för många konstnärer
skillnaden mellan succé och fiasko. En annan självironisk
målning har Lichtenstein döpt till Masterpiece, en dubbeltydig
titel, där ”mästerverket” i själva verket visar sig vara en
målning vi inte får se och om vilken en beundrande ung
kvinna utbrister: ”Why, Brad darling, this painting is a masterpiece!
My, soon you’ll have all New York clamoring for
your work!”.
Ironisk blinkning
Parallellt med seriebilderna fortsatte Lichtenstein att måla
bruksföremål hämtade från postorderkataloger och tidningsannonser.
Det är ibland frestande att dra slutsatsen
att han med sina tvättmaskiner, soffor, kotletter, kylskåp,
sockor och sophinkar velat kritisera konsumtionssamhället.
För det mesta brukar dock popkonsten frånkännas sådana
22 Kult. 2002.02