Kult. 2002.02 - SeKeL

tema.serier
Öl, serier och
tegelstenar i huvudet
Text: Kajsa Sjökvist
Illustration: Joakim Gunnarsson
ur ”Emma och Sara”.
Kult.s egen illustratör Kajsa Sjökvist har träffat serieskaparen Joakim
Gunnarsson, som har både serien ”Emma och Sara” och många år som
Bamsetecknare på sitt samvete.
JAG HAR TAGIT tåget ned till Malmö för att träffa en av
tecknarna i det nya gardet av intressanta svenska serieskapare,
Joakim Gunnarsson. När jag anländer har det redan
hunnit bli sent på dagen och han föreslår att vi tar en promenad
till Möllevångstorget för att göra intervjun över ett
glas öl. Ett bra förslag svarar jag, så vi traskar med lugna
steg iväg mot en av de många uteserveringar som kantar
torget. Medan kvällssolen sprider ett rött sken över himlen
passar jag på att fråga Joakim om hur han fastnade för seriemediet.
Som liten slukade han sin fars sparade Kalle Ankatidningar
från 50- och 60-talet. Många varma sommardagar
spenderade han inomhus hos sin farmor och farfar där
tidningarna fanns, ivrigt konsumerande allt vad ankor och
möss hette. De största inspirationskällorna var Carl Barks
Kalle Anka och Floyd Gottfredsons Musse Pigg. Han tror
att det avspeglar sig i hans egna Bamseserier precis som i
Rune Andréassons - även han angav nämligen Gottfredsons
Musse som en stor inspirationskälla.
1991, då Joakim var 16 år, träffade han en av manusförfattarna
till Bamse, Olof Siverbo. Siverbo visade upp manusskisser
till en av sina serier och inspirerad av detta skrev
Joakim historien ”Bamse och dronten”, och skickade in
den. Efter att ha skrivits om ett par gånger kom den med
i tidningen 1996. Det första av Joakims manus som publicerades
var ”Bamse och det sällsynta frimärket” i Bamse
11/1993.
Efter gymnasiet jobbade han ett år på föräldrarnas handelsträdgård
och odlade akvarieväxter. Sedan sökte han till
konstskolor utan att ha tecknat ett enda streck i princip.
Han förklarar att det nog är denna naiva attityd av att inte
se problemen utan bara möjligheterna som tagit honom dit
han är idag. Det behövs jävlar anamma, vilja att bli bäst,
kunna mest och att man vill vara bra på det man utövar. Att
man sedan kanske aldrig prövat på något liknande tidigare
spelar mindre roll, bara viljan finns där.
Så gick Joakim på Skövde konstskola i ett år och på Falkenbergs
konstskola i två år. Efter det var han säker på att det
var serietecknare han skulle bli och övade i nästan ett år
på att teckna Bamse. Han flyttade 1998 till Malmö för att
komma närmare Egmont (förlaget som ger ut Bamse), det
ena ledde till det andra och han fick snart jobb som frilanstecknare.
Mellan 1997 och 2001 redigerade han serietidningen
Stål-Kalle och han har även gjort andra arbeten för
förlaget, såsom översättningar och faktagranskningar för
olika Disneypublikationer, samt att vara redaktör för praktverket
Carl Barks bästa.
Över en skummande Carlsberg ger han mig en inblick i
glädjen över att översätta texter och om det långa vikariatet
på förlaget som ledde till fast anställning. Då slutade han
att teckna och skriva manus till Bamse på frilansbasis för att
istället bara arbeta med världens starkaste björn på redaktionstid.
Det har gett tid över att skapa en egen serie tillsammans
med Emma Billbäck, som han mötte när han studerade
på Falkenbergs konstskola. De gör sedan två år till-
14 Kult. 2002.02