Kan tillträdesförbudslagen göra anspråk på att minska huliganismen?

Kriminologiska institutionen
Kan tillträdesförbudslagen göra
anspråk på att minska huliganismen
En teoretisk studie
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi III (30 hp)
Höstterminen 2011
Lina Rosin

Sammanfattning
Tillträdesförbudslagen trädde i kraft den 1 juli 2005. I och med lagens införande skulle det
idrottsrelaterade våldet minska. Frågan jag då ställer mig är om en sådan lag teoretiskt kan få den
avsedda effekten
Den tidigare forskningen på området är bristfällig och ett fåtal studier har gjorts om den svenska
tillträdesförbudslagen. Desto mer forskning finns kring huliganism, både nationellt och
internationellt, men ändå känner man inte till orsakerna bakom samhällsproblemet vilket leder till
att man inte vet hur man ska hantera det.
Genom en kvalitativ innehållsanalys av lagens förarbete tematiseras tillträdesförbudslagens syfte.
Det syfte som framstår som framträdande i propositionen är brottsprevention genom att lagen som
skapar:
fler ingripandemöjligheter
möjlighet att utestänga vissa individer
avskräckning
minskad nyrekrytering
Lagens brottspreventiva syfte diskuteras utifrån stämplingsteorin och allmän- och
individualpreventionsteorier. Tillträdesförbudslagen måste anses vara ett uttryck för
allmänprevention, genom att man försöker avskräcka individer från idrottsrelaterat våld och minska
nyrekryteringen till firmorna. Vidare medför även lagen individualpreventiva åtgärder då polisen
ges fler ingripandemöjligheter mot den enskilda individen och det skapas även en möjlighet för
arrangören att effektivt utestänga dessa individer från arenorna för att avhålla dem från
idrottsrelaterad brottslighet. Bryter individen mot ett förbud riskerar denne böter eller fängelse i upp
till sex månader.
Utifrån ett stämplingsteoretiskt perspektiv ges inte stöd för att lagen skulle kunna leva upp till sitt
syfte; att minska den idrottsrelaterade brottsligheten. Enligt stämplingsteorin medför en sådan
lagstiftning att individer riskerar att stämplas som huliganer av sin omgivning och i värsta fall
anammar denne en huligans egenskaper. Inte heller polisens matchrapporter ger stöd för att det
idrottsrelaterade våldet skulle ha minskat sedan lagens tillkomst.
3

Innehållsförteckning
1. INLEDNING ............................................................................................................................................ 7
1.1. Problemformulering, syfte och frågeställning ................................................................................ 8
1.2. Disposition ................................................................................................................................................... 8
1.3. Definitioner och avgränsningar ........................................................................................................... 9
1.3.1. Huliganism ............................................................................................................................................................. 9
1.3.1.1. Lagstiftarens definition av huliganism ................................................................................................................ 10
1.3.1.2. Christies metod .............................................................................................................................................................. 10
1.3.1.3. Klubbtillhörighet och huliganism .......................................................................................................................... 11
1.3.1.4. Firmor ................................................................................................................................................................................. 11
1.3.1.5. Maskulinitet och huliganism .................................................................................................................................... 11
1.3.1.6. Min definition av huliganism.................................................................................................................................... 12
1.3.1.7. Avgränsningar ................................................................................................................................................................ 12
2. LAG OM TILLTRÄDESFÖRBUD VID IDROTTSARRANGEMANG ......................................... 13
2.1. Beslut om tillträdesförbud ................................................................................................................... 13
2.2. Tillträdesförbudslagens tillämpning ................................................................................................ 15
2.3. Ordningsläget under fotbolls- och ishockeysäsongen år 2010 ............................................... 15
3. TIDIGARE FORSKNING ................................................................................................................... 16
3.1. Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet ................................................................. 16
3.2. Svenska studier om tillträdesförbudslagen ................................................................................... 16
4. TEORI ................................................................................................................................................... 17
4.1. Stämpling .................................................................................................................................................... 18
4.2. Brottsprevention...................................................................................................................................... 20
4.3. Allmänprevention .................................................................................................................................... 20
4.4. Individualprevention ............................................................................................................................. 22
5. METOD ................................................................................................................................................. 23
5.1. Socialkonstruktivistisk utgångspunkt och forskarens roll ...................................................... 23
5.2. Förförståelse och förkunskap ............................................................................................................. 24
5.3. Kvalitativ forskning ................................................................................................................................ 24
5.4. Kvalitativ innehållsanalys .................................................................................................................... 25
5.5. Juridisk metod .......................................................................................................................................... 26
5.6. Dokument som datakälla ...................................................................................................................... 27
5.7. Urval och material ................................................................................................................................... 27
5.8. Validitet och reliabilitet ........................................................................................................................ 29
5

6. RESULTAT ........................................................................................................................................... 30
6.1. Tillträdesförbudslagens syfte ............................................................................................................. 30
6.1.1. Fler ingripande möjligheter ......................................................................................................................... 31
6.1.2. Utestänga vissa individer, avskräckning och minskad nyrekrytering ....................................... 32
7. DISKUSSION ....................................................................................................................................... 33
7.1. Stämplingsteorin och tillträdesförbudslagen ............................................................................... 33
7.2. Brottsprevention och tillträdesförbudslagen ............................................................................... 34
7.3. Avslutande diskussion ........................................................................................................................... 36
8. VIDAREUTVECKLING AV ARBETET ............................................................................................ 38
6

1. INLEDNING
Som segrare av den svenska fotbollssäsongen år 2011 stod i slutändan Helsingborgs IF, som tog
hem ”trippeln” då de vann allsvenskan, Supercupen och Svenska cupen. Förlorade gjorde
Trelleborgs FF och Halmstads BK som båda åkte ur allsvenskan, i alla fall om man utgår från
resultatet av årets upplaga av allsvenskan och spelet på planen… 1 Andra kan hävda att den stora
förloraren var hela den svenska fotbollen, då tre matcher under säsongen fick avbrytas på grund av
publikens agerande. Det första avbrottet skedde redan den 25 april 2011, då ett flertal knallskott
kastades in från läktaren mot spelare och funktionärer i matchen mellan Syrianska FC och AIK. 2
Nästa match avbröts knappt en månad senare, den 24 maj 2011, mellan Malmö FF och
Helsingborgs IF sedan Helsingborgs målvakt, Pär Hansson, blivit påhoppad av en åskådare och
knallskott kastats in från publiken. 3 Den tredje gången en allsvensk match avbröts var den 30 juli
2011 i mötet mellan Malmö FF och Djurgårdens IF, även då sedan knallskott kastats in från
läktaren mot planen. 4
För att bland annat hindra publiken från att avgöra matcherna från läktarplats infördes den 1 juli
2005 en huliganlag 5 i Sverige. Innan lagen trädde i kraft saknade både idrottsklubbarna och polisen
möjlighet att, på ett effektivt sätt, utestänga s.k. huliganer från idrottsarenorna, trots att dessa
oönskade supportar ”portats” av idrottsklubbarna. I och med införandet av tillträdesförbudslagen
gavs polisen möjlighet att ingripa mot de personer som överträdde ett meddelat förbud om att vistas
på en idrottsarena, något som tidigare inte varit möjligt då polisen saknade möjlighet att avlägsna
eller straffrättsligt ingripa mot dessa personer. 6 Genom att utestänga bråkstakarna från arenorna
skulle det idrottsanknutna våldet motverkas, 7 något som 2011 års fotbollssäsong talar emot.
1 Tabell- allsvenskan herrar, http://svenskfotboll.se/allsvenskan/information/scr=table&ftid=31625.
2 Beslut i SvFF:s Disciplinnämnd 12 maj 2011, http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/tavling/namnder-ochkommitteer/disciplinnamnden/arkiv/articleId=25521.
3 Beslut i SvFF:s Disciplinnämnd 17 juni 2011. http://svenskfotboll.se/arkiv/tavling/disciplinnamnden/2011/beslut-isvffs-disciplinnamnd-17-juni-2011/.
4 Beslut i SvFF:s Disciplinnämnd 5 september 2011. http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/tavling/namnder-ochkommitteer/disciplinnamnden/arkiv/articleId=26122.
5 Lag (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, även kallad tillträdesförbudslagen.
6 Prop. 2004/05:77, s. 21.
7 Prop. 2004/05:77, s. 15ff.
7

1.1. Problemformulering, syfte och frågeställning
Trots att tillträdesförbudslagen har funnits i drygt sex år är det ett faktum att matcher fortfarande
utspelas och avgörs på andra platser än just på planen. Dessa matcher avgörs inte av spelarna utan
av publiken och arenan behöver inte vara den plats som idrottsarrangemanget är tänkt att hållas vid.
Under 1990-talet förekom många fall av brott i samband med idrottsarrangemang. Både läktarvåld
och annat våld inne på och kring idrottsarenorna var vanliga företeelser. Rikspolisstyrelsen
efterlyste en lag som kunde förbjuda individer från att besöka idrottsarrangemang. Riksåklagaren,
polisen och idrottsrörelsen var några av de aktörer som framförde att det idrottsanknutna våldet var
ett växande problem, något som man behövde göra något åt. Regeringen ansåg att en lag på
området skulle stärka skyddet mot brottslighet i samband med idrottsarrangemang. 8
I och med införandet av tillträdesförbudslagen fanns en förhoppning om att det idrottsrelaterade
våldet skulle minska, något som inte tycks ha skett. 9 I detta arbete har jag för avsikt att redogöra för
om det är teoretiskt möjligt för lagen att leva upp till sitt syfte genom att jämföra huliganlagens
syfte med kriminologiskt relevanta brottspreventiva teorier. Min frågeställning är således om
tillträdesförbudslagen ur ett teoretiskt perspektiv kan göra anspråk på att minska huliganismen
Avsikten med arbetet är inte att redogöra för lagens effekt utan syftet är att åstadkomma en teoretisk
studie av tillträdesförbudslagen där traditionell juridisk metod kopplas samman med kriminologiska
teorier.
1.2. Disposition
Arbetet inleds med en definition av huliganism och en diskussion förs kring begreppet för att det
ska vara möjligt att besvara frågan om tillträdesförbudslagen kan minska huliganismen. Därefter
följer en presentation av tillträdesförbudslagen och läsaren ges en bild av läget kring de svenska
arenorna. Den tidigare forskningen på området konstateras vara bristfällig, men den forskning som
ändå finns redogörs för.
Stämplingsteorin, allmän- och individualprevention är de kriminologiska teorierna som behandlas i
arbetet och dessa kommer sedan att ligga till grund för diskussionen. I metodavsnittet diskuteras
forskarens roll ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Arbetets validitet och reliabilitet behandlas
8 Prop. 2004/05:77, s. 15ff.
9 Prop. 2008/09:78, s. 21.
8

och materialet som används beskrivs närmare. En redogörelse lämnas för de metoder som tillämpats
i arbetet; kvalitativ innehållsanalys och den juridiska metoden.
Resultatdelen består av en tematisering av propositionens brottsförebyggande syften. Tyvärr finns
endast en begränsad mängd material som behandlar lagens syfte och detta återfinns i
tillträdesförbudslagens proposition 2004/05:77 lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,
något som leder till att resultatdelen inte blir så omfattande. Den juridiska metoden tillhandahåller
inte ett svar på min frågeställning, varför jag får vända mig till de kriminologiska teorierna för att
möjliggöra en diskussion kring de teman som framgår av propositionen för att besvara arbetets
frågeställning i avsnittet diskussion. Arbetet avslutas med förslag på hur det skulle kunna utvecklas.
1.3. Definitioner och avgränsningar
För att kunna föra en teoretisk diskussion kring tillträdesförbudslagen och dess syfte är det av vikt
att begreppet huliganism definieras. Avsnittet avslutas med en redogörelse för hur arbetet har
avgränsats.
1.3.1. Huliganism
Genom att definiera ett begrepp blir en handling lättare att förstå och även att hantera. Det leder i
sin tur till en ökad förståelse för fenomenet och samhället kring oss. 10 En definition av ett begrepp
gör emellertid inte att vi automatiskt förstår orsakerna bakom det, och inte heller utbredningen av
fenomenet.
Det finns ingen entydig definition av begreppet huligan eller huliganism. 11 Inte heller finns det
någon etablerad teori som kan förklara huliganism. 12 Genom en dekonstruktion av begreppet
huliganism finner man våld som har olika orsaker, något som resulterar i att det inte finns en enkel
lösning på huliganproblemet. Huliganism kan beskrivas som ett mångsidigt och socialt komplext
fenomen. 13 Det största problemet med huliganismen enligt Dunning är att det inte finns någon
koppling till vetenskap eller något socialpsykologiskt koncept. Begreppet huliganism är enligt
10 Joern 2010, s. 43.
11 Se exempelvis diskussion av begreppet i Joern 2010, s. 40ff, och Green 2010, s. 101.
12 Maniglio 2007, s. 204.
13 Se exempelvis Brännberg 2010, s. 56 och Dunning 2000, s. 143.
9

honom en politisk och medial konstruktion som innefattar en rad handlingar och beteenden som på
något sätt kan kopplas till idrotten. 14
1.3.1.1. Lagstiftarens definition av huliganism
I lagen definieras inte begreppet huliganism eller huligan. Ordet ”huliganer” nämns vid ett tillfälle i
propositionen:
”… det finns behov av en lagstiftning som ger möjligheter att under straffansvar
utestänga s.k. huliganer från idrottsarrangemang”. 15
I övrigt väljer lagstiftaren att använda sig av benämningar i stil med att man, med hjälp av lagen,
ska utestänga personer som ägnar sig åt idrottsanknuten brottslighet. 16 Det måste betraktas som en
brist att lagstiftaren inte definierar huliganism, utan istället använder sig av det vaga
begreppet ”idrottsrelaterad brottslighet”.
1.3.1.2. Christies metod
För att definiera huliganism kan man använda sig av Christies metod som utgår från handlingen vid
bestämmandet av vad som är kriminellt. Först görs en uppdelning mellan onda och goda handlingar
i samband med ett idrottsarrangemang, men alla onda handlingar behöver inte vara kriminella utan
enbart de som upplevs som oönskade. Vilken eller vilka handlingar som upplevs som oönskade
beror på sociala förutsättningar som antingen uppmuntrar till eller förhindrar att vissa handlingar
uppfattas som kriminella. 17 Genom att använda sig av Christies metod för att avgöra vilka
handlingar som kan klassas som huliganism framstår det ganska tidigt för läsaren att huliganism är
ett fenomen som är föränderligt och ständig under utveckling. 18 Om alla oönskade handlingar i
samband med ett idrottsarrangemang skulle klassificeras som huliganism försvinner nyansskillnader,
vilket i sin tur utesluter alternativa synsätt. På detta sätt kan begreppet huliganism således ibland
framstå som en barriär mot förståelsen. 19
14 Dunning 2000, s. 142.
15 Prop. 2004/05:77, s. 3.
16 Prop. 2004/05:77, s. 21.
17 Christie 2009, s. 16f.
18 Se exempelvis Dunning 2000, s. 141f, Green 2010, s. 101, och Brännberg 2010, s. 71.
19 Joern 2010, s. 44.
10

1.3.1.3. Klubbtillhörighet och huliganism
Green vill hävda att den renodlade huliganismen kan leva sitt eget liv utan idrotten. Kopplingen till
idrotten uppstår enligt honom i och med att huliganerna, som ofta är hängivna supportrar, besöker
matcherna och får då polisens och säkerhetspersonalens blickar på sig. 20 Carsten menar, precis som
Green, att klubben har en stor betydelse för huliganen, trots att många är av uppfattningen att
huliganer inte är supportrar eftersom deras beteende svärtar ner klubbens rykte. Huliganerna har
ofta klubbmärket tatuerat på sin kropp och de döper sina barn efter spelare i laget, att hävda att de
skulle vara ”icke-fans” är inte möjligt enligt Carsten. 21 Maniglio beskriver huliganen som en person
som vill framstå som en god supporter i andras ögon och att denne identifierar sig med klubben.
Genom våld hävdar huliganen sin status gentemot motståndare och polisen. 22
1.3.1.4. Firmor
Huliganism kan ses som organiserade och systematiska bråk mellan olika klubbars likasinnade
supporterfraktioner, 23 ofta benämnda firmor. 24 Det innefattar även dessa personers konfrontationer
med polis och ordningsmakt. 25 Våldsuppgörelserna mellan de olika firmorna sker uteslutande mot
likasinnade, är överenskomna och välplanerade. Mötena sker vid många tillfällen avskilt från
arenorna för att inte allmänheten ska drabbas och det är endast vissa, särskilt utvalda, som har
möjligheten att få vara med och slåss med sin firma, för sin klubb. 26
1.3.1.5. Maskulinitet och huliganism
Det finns ett starkt samband mellan maskulinitet och huliganism. Genom den maskulina gruppens
normer förstärks möjligheterna till tillfällen att slåss och en särskild form av hårdhet. Detta är
attribut för manlighet och genom att hävda dessa hävdar man också maskulinitet. Enligt Dunning är
huliganism ett sätt att hävda maskulinitet. 27 Paralleller till huliganens våldsanvändning kan dras till
den hegemoniska maskuliniteten. Förespråkare för den hegemoniska maskuliniteten menar att det
20 Green 2010, s. 115.
21 Carsten 2010, s. 140f.
22 Maniglio 2007, s. 205f.
23 Andersson 2010, s. 32.
24 Green 2010, s. 101.
25 Joern 2010, s. 41.
26 Se exempelvis Brännberg 2010, s. 69f, Dunning 2000, s. 142, Green 2010, s. 101 och Maniglio 20007, s. 204.
27 Dunning 2000, s. 151.
11

vid varje tid och vid varje plats finns en, just för detta tillfälle, rådande hegemonisk position, 28 i
detta fall skulle det då handla om ett givet tillfälle för våldsanvändning.
1.3.1.6. Min definition av huliganism
I detta arbete kommer en huligan att definieras som en person (vanligen en man) som använder
klubben och lagtillhörigheten som argument för att rättfärdiga det våld som denne riktar mot andra
personer (inkluderat ordningsmakten). Min definition av huliganism förutsätter inte någon
geografisk eller tidsmässig koppling mellan huliganens våldsanvändning och ett idrottsarrangemang.
Det centrala för min definition är att personen legitimerar sin våldsanvändning genom att hänvisa
till klubbtillhörigheten. Genom att avsmalna begreppet till att endast innefatta sådant våld som sker
inne på arenan eller i anknytning till denna utesluter man många handlingar som enligt min mening
är att betrakta som handlingar som bör innefattas i begreppet.
1.3.1.7. Avgränsningar
Arbetet behandlar den svenska lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Det finns liknande
lagstiftning i andra länder, men att göra en jämförelse med andra länders lagstiftning skulle sträcka
sig utöver arbetets syfte och dessutom riskera att bli allt för omfattande, varför en avgränsning sker
till den svenska lagstiftningen.
Andra nationella lagar och regler som berör det idrottsrelaterade våldet kommer inte att beaktas i
arbetet. Som exempel kan nämnas brottsbalken (1962:700), polislagen (1984:387) och
ordningslagen (1994:1617). Den civilrättsliga arrangörsrätten som behandlar arrangörernas
rättigheter och ansvar i samband med idrottsarrangemang kommer inte heller att behandlas.
Svenska Fotbollförbundets regler och krav 29 på sina idrottsföreningar gällande deras ansvar för sin
publiks uppträdande som kan leda till att föreningen döms till böter eller andra straff kommer inte
att behandlas då syftet är att undersöka tillträdesförbudslagens verkningar.
Det är enbart lagens brottsförebyggande aspekter som kommer att behandlas. Lagen har andra
intentioner, exempelvis att öka tryggheten hos publiken och allmänheten. En sådan undersökning
skulle kräva andra och mer omfattande metoder för att mäta trygghetskänslan, något som påverkat
28 Lundgren, Pettersson och Tiby 2003, s. 81.
29 Se Svenska Fotbollförbundets Tävlingsbestämmelser år 2011.
12

frågeställningen och gjort att arbetet är avgränsat till att endast beröra de brottsförebyggande
verkningarna.
I arbetet kommer statistik från år 2010 och tidigare år att användas för att beskriva läget kring de
svenska idrottsarenorna. Vid skrivandet av arbetet finns ingen sammanställning av polisrapporter
från matcher för år 2011 tillgänglig och dessutom saknas en utvärdering av tillträdesförbudslagen
för år 2011. Det skulle vara möjligt att göra en egen sammanställning av samtliga polisrapporter i
anknytning till årets idrottsarrangemang, men med tanke på både det begränsade utrymmet och den
begränsade tid som finns till förfogande har jag valt att använda mig av befintliga
sammanställningar.
Genus och genusteorier kommer inte redogöras för i större omfattning än vad som gjorts i avsnittet
om maskulinitet och huliganism (se avsnitt 1.3.1.5. Maskulinitet och huliganism) där det
konstateras att det finns ett samband mellan huliganism och maskulinitet. Att föra en djupare
diskussion kring mäns och kvinnors laglydnad omfattas inte av arbetets syfte och kommer därför
inte att behandlas mer ingående.
2. LAG OM TILLTRÄDESFÖRBUD VID IDROTTSARRANGEMANG
För att få en inblick i lagen och förstå hur den är avsedd att fungera kommer en övergripande
redogörelse för lagen och dess tillämpningsområde att lämnas i detta kapitel. Därtill kommer
Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighets utvärdering av tillträdesförbudslagen användas
för att beskriva hur lagen har tillämpats under år 2009 och år 2010. Även domar från tingsrätterna
kommer att användas för att illustrera lagens användning. Arbetet har till syfte att redogöra för
lagen och om den kan leva upp till sitt syfte teoretiskt, men jag vill ändå ge läsaren en inblick i
lagens användning.
2.1. Beslut om tillträdesförbud
Enligt 2 § tillträdesförbudslagen meddelas tillträdesförbud till en person när det finns en risk för att
han eller hon kommer begå brott under ett idrottsarrangemang och brottet är ägnat att störa
ordningen eller säkerheten där. Riskbedömningen grundas på:
13

”en bedömning av risken för att någon genom brottsligt beteende angriper de intressen
som är relevanta i sammanhanget”. 30
De brott som avses i sammanhanget är olika former av våldsbrott, skadegörelse och vissa brott mot
ordningslagen, som är ägnade att störa ordningen eller säkerheten vid arrangemangen. 31 Något som
särskilt ska beaktas vid riskbedömningen är om personen tidigare har gjort sig skyldig till brott
under eller i samband med idrottsarrangemang. 32 Tillträdesförbud bör som regel endast komma i
fråga när någon begått sådant brott. 33 Ett meddelat tillträdesförbud innebär att personen utestängs
från arenan i samband med arrangemang avser lagstiftaren sådana händelser som har ett tidsmässigt
samband mellan brottet och arrangemanget. Det bör även, men måste inte, finnas en geografisk
koppling till arrangemanget. Varje händelse ska bedömas enskilt, med hänsyn till samtliga
omständigheter. 34
Riskbedömningen ska enligt 6 § tillträdesförbudslagen göras av en åklagare och dennes beslut kan
prövas av domstol. Åklagaren anses som lämplig att göra denna typ av bedömning enligt regeringen
då denne är van att göra riskbedömningar, vilket även domstolen är. 35 Vid bedömningen av risken
för framtida brott krävs en utredning om tidigare brottslighet och även viss utredning om individens
personliga förhållanden. Behovet av utredning varierar med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet. 36
Ett tillträdesförbud gäller för högst ett år och kan förlängas med ett år i taget enligt 3§
tillträdesförbudslagen. Enligt 22§ tillträdesförbudslagen riskerar den som bryter mot ett
tillträdesförbud att dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt propositionen bör
böter vara normalpåföljden. 37
30 Prop. 2004/05:77, s. 31.
31 Prop. 2004/05:77, s. 31.
32 Prop. 2004/05:77, s. 32.
33 Prop. 2008/09:78, s. 13
34 Prop. 2004/05:77, s. 33.
35 Prop. 2004/05:77, s. 34.
36 Prop. 2004/05:77, s. 46.
37 Prop. 2004/05:77, s. 36.
14

2.2. Tillträdesförbudslagens tillämpning
Enligt Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet registrerades under år 2010 sju misstankar
om överträdelse av tillträdesförbud vid åklagarmyndigheten. Tre av dessa ledde till åtal. 38 Enligt
uppgifter från Riksåklagaren har totalt nio åtal väckts mot personer som misstänks ha överträtt ett
meddelat tillträdesförbud sedan lagen infördes i juli 2005. Av dessa åtal har hittills sju personer
dömts för överträdelse av tillträdesförbud. Vid samtliga tillfällen dömdes de efter att de erkänt att
de närvarat vid en match, trots meddelat förbud. 39
Som exempel på ett tillfälle då ett tillträdesförbud överträtts kan en dom mot en 20-årig
Örgrytesupporter nämnas. 20-åringen bröt mot ett tillträdesförbud som han hade meddelats den 18
oktober 2009 då han en vecka senare besökte en match mellan Djurgårdens IF och ÖIS och
identifierades då av två matchvärdar. 40 Han dömdes att betala 40 dagsböter á 50 kronor, sedan han
erkänt brottet. 41
I en dom, 42 meddelad av Stockholms tingsrätt den 24 november 2011, dömdes totalt sju personer
för bland annat våldsamt upplopp och misshandel i anknytning till och i samband med olika
idrottsarrangemang runt om i Stockholmsområdet under en period mellan den 22 december 2010
och den 11 oktober 2011. Endast en person hade sedan tidigare meddelats beslut om tillträdesförbud
(från den 24 januari 2011), ändå gjorde han sig skyldig till brottslighet som måste anses vara
idrottsrelaterad. De övriga sex personerna saknade tillträdesförbud, och inte heller mannen som
hade meddelats förbud dömdes för att ha överträtt det, då han inte var på en idrottsarena när han
begick något av brotten.
2.3. Ordningsläget under fotbolls- och ishockeysäsongen år 2010
Polisens matchrapporter från år 2010 vittnar om att ordningsläget på och närmast kring arenorna
verkar ha förbättrats, men det är fortsatt stökigt utanför arenorna. Vid de fall då ledande personer
38 Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet 2011, s. 6.
39 Mål nr B 12667-08, meddelad av Stockholms tingsrätt den 12 oktober 2009, mål nr B 3151-10, meddelad av Solna
tingsrätt den 19 oktober 2010, mål nr B 7473-09, meddelad av Solna tingsrätt den 12 mars 2010, mål nr B 14876-09,
meddelad av Göteborgs tingsrätt den 30 november 2010, mål nr B 902-10, meddelad av Göteborgs tingsrätt den 22
mars 2010 samt mål nr B3209-11, meddelad av Norrköpings tingsrätt den 20 december 2011. Huvudförhandling i mål
nr B 16354-11 är planerad till den 19 januari 2012 vid Södertörns tingsrätt.
40 Bråkig öisare bröt mot tillträdesförbud - http://www.gp.se/sport/fotboll/1.294213-brakig-oisare-brot-tilltradesforbud.
41 Mål nr B 902-10, meddelad av Göteborgs tingsrätt den 22 mars 2010.
42 Mål nr B 6018-11, meddelad av Stockholms tingsrätt den 24 november 2011. Intressant att nämna var att varken
ordet huligan eller huliganism nämns på någon av domens 51 sidor, inklusive bilagor.
15

inom supportergrupperna tilldelats tillträdesförbud har ordningsläget dock förbättrats. Däremot har
de s.k. ultrasgrupperingarna 43 ökat, lika så förekomsten av pyroteknik. Bråk och uppgörelser mellan
supportergrupperingar har även under 2010 års säsong förekommit på andra tider och andra platser
än vid arenorna vid matchtillfällena. 44
3. TIDIGARE FORSKNING
Det finns mycket skrivet om huliganism, men det tycks inte finnas någon lösning på problemet.
Huliganismen är ett internationellt problem, varför det finns en stor mängd skrivet material om
ämnet. Detta arbete har avgränsats till att endast behandla den svenska lagstiftningen, varför det inte
är aktuellt att redogöra för forskning kring andra länders liknande lagstiftning. Det är inte heller
aktuellt att mer utförligt, än vad som skett ovan (se avsnitt 1.3.1. Huliganism), redogöra för
forskningen kring huliganism. Avsnittet om tidigare forskning kommer att behandla den forskning
som gjorts kring den svenska tillträdesförbudslagen.
3.1. Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet
De uppföljningar som jag funnit kring lagens effektivitet är de som gjorts av Samverkansrådet mot
Idrottsrelaterad Brottslighet. Rådet, som initierades år 2009 av Rikspolisstyrelsen, 45 har utvärderat i
vilken utsträckning tillträdesförbudslagen har tillämpats under åren 2009 och 2010. 46 Under år 2010
anmäldes 167 ärenden om tillträdesförbud till åklagare, och under år 2009 anmäldes 161 ärenden
(från och med den 1 april 2009). Antalet ärenden om tillträdesförbud som anmälts för perioden
mellan lagens ikraftträdande den 1 juli 2005, fram till och med den 31 mars 2009 omfattar totalt 67
ärenden. 47
3.2. Svenska studier om tillträdesförbudslagen
Green berör den svenska lagstiftningen om tillträdesförbud i sin rapport ”Fotboll och huliganism.
Utveckling, problem och åtgärdsarbete i England och Skandinavien”. I sin studie genomförde han
43 Ultrasgrupperingar består av subgrupperingar av fans, vars stöd för laget går bortom vad som kan anses normalt, se
Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad brottslighet 2011, s. 2.
44 Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet 2011, s. 2.
45 RättsPM 2010:1, s. 3.
46 Se ”Utvärdering av tillämpningen av tillträdesförbudslagen – Slutrapport”, april 2010 och ”Tillämpningen av
tillträdesförbudslagen under år 2010”, april 2011, av Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet.
47 Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet 2011, s. 5.
16

land annat intervjuer med en rad personer som på ett eller annat sätt har anknytning till fotbollen.
De menade att tillträdesförbudslagen var ett steg i rätt riktning, men att den antagligen hade en liten
avhållande effekt. Lagstiftningen var inte en ”mirakelmedicin”. Problemet med huliganism
beskrevs som något djupare än vad tillträdesförbudslagen kunde handskas med. Vidare ansågs lagen
vara för omständlig och tandlös för att på ett effektivt sätt kunna hantera problematiken kring
huliganismen. Särskilt framhävdes bilden av att huliganismen inte sker inne på arenan, varför ett
tillträdesförbud till en match för den som inte bryr sig om matchen är meningslöst. 48 Det framhölls
dock att trovärdiga hot om lagföring för brott, med fängelse i straffskalan, kunde ha en viss effekt. 49
Vad denna effekt består i framgår dock inte av rapporten.
Green tar även upp diskussionen kring den svenska lagstiftningen i sitt arbete ”Hur viktig är
fotbollen för fotbollshuliganismen” där lagen beskrivs som vällovlig, men för omständlig för att
vara effektiv. Vidare beskrivs det som en svårighet att ringa in vilka handlingar som ska omfattas av
lagens tillämpningsområde. 50
4. TEORI
Med hjälp av teorier är det möjligt att ordna och strukturera verkligheten. En teori kan hjälpa oss att
se sammanhang mellan olika fenomen som vi annars skulle ha svårt att upptäcka. Teorin kan även
användas som en grund till en förklaring av ett fenomen. 51 I detta arbete kommer den
kriminologiska teorin att ta vid för att fylla de luckor som juridiken har lämnat efter sig vid
införandet av tillträdesförbudslagen. Jag vill likna det vid att juridiken i detta fall tillhandahåller ett
verktyg (tillträdesförbudslagen) för att minska huliganismen, men om detta verktyg är verksamt
eller inte ger inte juridiken något svar på utan man får istället vända sig till kriminologiska teorier
för att söka efter svaret på om lagen kan anses verksam.
Detta arbete utgår från stämplingsteorin och det är således den teori som är utgångspunkt när jag
teoretiskt ska förklara hur tillträdesförbudslagen är tänkt att minska huliganismen. En redogörelse
för stämplingsteorin behövs för att det ska vara möjligt för läsaren att följa med i den senare
48 Green 2009, s. 85.
49 Green 2009, s. 90.
50 Green 2010, s. 113.
51 Sohlberg och Sohlberg 2009, s. 209.
17

diskussionen. Även brottspreventionsteorier på allmän- och individnivå kommer att behandlas, som
också kommer ligga till grund för den avslutande diskussionen.
Huliganism figurerar inte inom den kriminologiska teorin, men det finns beröringspunkter med en
del klassiska teorier om kriminalitetens orsaker. Som exempel kan nämnas rational choice och
sociala band, som fokuserar på orsaker till varför man begår brott. Detta arbete syftar inte till att
förklara varför någon ”blir” huligan, eftersom lagen först träder in när man av sin omgivning har
blivit klassad som en huligan. Stämplingsperspektivet är därför relevant ur en konstruktivistisk
ansats. 52
4.1. Stämpling
Det finns olika sätt att se på brottslighet. Brott kan ses som ett slags normaltillstånd i samhället,
något som man helt enkelt får lära sig att leva med och anpassa sig efter. Ett annat sätt att se på
brott är att se det som något katastrofalt som någon måste ställas till svars för. 53 Christie anser att
kriminalitet inte finns utan att det är något konstruerat. 54 De flesta moderna kriminologiska
teorierna utgår dock från att brott är något vardagligt och normalt i vårt samhälle. Brottsligheten
kan liknas vid en risk i vardagen som man måste räkna med, eller en slags olycka som måste
undvikas, snarare än ett fenomen som måste förklaras. 55 Äldre kriminologiska teorier fokuserade på
att disciplinera avvikande individer och legala subjekt. Dagens kriminologiska teorier är inriktade
mot att försöka undvika att brott uppstår genom att identifiera tillfällen till brott och arbeta utifrån
att försöka förhindra dessa. Utgångspunkten är att det är tillfället som gör tjuven, och inte tvärt
om. 56
Stämplingsteorin faller in under den förstnämnda kategorin och utgår ifrån att brott är normalt,
något inneboende och något som alla gör. Stämplingsteorin fokuserar på betydelsen av
myndigheternas och straffsystemets reaktioner på brott i skapandet av en brottslig identitet hos den
som utsätts för åtgärder av staten till följd av brott. 57 Teorin utvecklades i USA under 1950- och 60-
talen som en reaktion på de första undersökningarna om självrapporterad brottslighet. Brottslighet
52 Green 2009, s. 46ff.
53 Garland 2001, s. 147 och 186.
54 Christie 2009, s. 16f.
55 Garland 2001, s. 128, 147.
56 Garland 2001, s. 129.
57 Andersson och Nilsson 2009, s. 109.
18

visade sig vara ett vanligt beteende, betydligt vanligare än vad man tidigare trott då de tidigare
teorierna om brottslighet byggde på registerdata. 58
Avvikande identiteter hos individen skapas genom att de stämplas eller stigmatiseras av personer i
sin omgivning. En ung människa som begår en avvikande handling kan således komma att betraktas
som kriminell, eller i detta fall som huligan, i deras ögon. Denna sociala identitet kan den stämplade
människan så småningom införliva i sin självbild och denna ligger sedan till grund för framtida
handlingar och liv. 59
Det finns olika stämplingsteorier. En framstående stämplingsteoretiker är Becker som benämner en
person som avviker från samhällets rådande regelverk som en ”outsider”. 60 Han menar att regler
och normer för vad som är avvikande i samhället skapas av sociala grupper i samhället och genom
att benämna personer som bryter mot dessa regler som ”outsiders” stämplar omgivningen dem. 61
Om en handling är att anse som avvikande eller inte, beror på hur omgivningen reagerar på
handlingen, något som varierar över tid.
En annan faktor av betydelse är vem det är som begår handlingen. 62 Sociala regler och normer är
skapade av särskilda sociala grupper i samhället, vilket gör att det också är dessa grupper som har
möjlighet att bestämma vem eller vilka som avviker. Det är en stor risk att de personer som begår
dessa avvikande handlingar skiljer sig från de som fördömer handlingarna. Som exempel kan
nämnas att lagar för yngre ofta är stiftade av äldre, män stiftar lagar som gäller för kvinnor och så
vidare. Detta kan leda till att de som träffas av lagarna känner sig utanför samhället och vägrar att
acceptera de regler som tvingas på individen. Skillnaderna i möjligheten att stifta lagar som gäller
för andra grundar sig i samhällets maktstrukturer. Dessa regler är dock inte universella och
otidsbundna, utan en del av en politisk process i samhället. 63
Polisens arbete styrs i icke obetydlig mån av övergripande identiteter som ger föreställningar om
vilka som utgör ”det riktiga buset”. Huruvida någon blir föremål för polisen och därigenom
domstolarnas intresse handlar om vilken stämpel individen fått. Alla individreaktioner på brott, från
socialsekreterarens insatser till domstolar och polisbeteende är ur ett stämplingsteoretiskt perspektiv
58 Garland 2001, s. 66.
59 Sohlberg och Sohlberg 2009, s. 209.
60 Becker 1973, s. 1.
61 Becker 1973 s. 9.
62 Becker 1973, s. 11f.
63 Becker 1973, s. 1ff.
19

kontraproduktiva. Straffsystemet i sig självt ger på så sätt upphov till brott genom att starta den
negativa identitetsprocessen som stämpling innebär. 64 Ur ett stämplingsteoretiskt perspektiv är det
bästa sättet att reagera på ett brott att vara tolerant, tona ner gärningen och vägra att överreagera på
sådana händelser. 65 Det räcker således med att en individ, vid ett tillfälle begår ett brott för att han
eller hon ska stämplas som en brottsling. Med denna stämpling följer också fördomar om individen,
då denne förväntas uppträda på ett på förhand givet sätt. Individen riskerar även att ses som
avvikare i andra sammanhang. 66 På detta sätt kan vissa individualpreventiva åtgärder stundtals
orsaka mer kriminalitet än vad de avskräcker. 67
4.2. Brottsprevention
Begreppet brottsprevention kommer från engelskans ”crime prevention” och syftar till olika
åtgärder för att förhindra och förebygga brott. Dessa modeller kan delas in i olika nivåer, beroende
på var de är tänkta att fungera och skillnad görs mellan individ- och allmännivå. 68
Brottsförebyggande åtgärder används som argument för att minska den enskildes integritet, 69 något
som legitimerar att staten inför tvångsmedel. Syftet med tvångsmedel är tudelat, dels syftar det till
att förhindra att oönskade beteenden uppstår (förebyggande), dels att vidta åtgärder om sådana
beteenden skulle förekomma (reaktion). 70 Tillträdesförbudslagen är ett exempel på ett tvångsmedel.
4.3. Allmänprevention
Allmänpreventiva åtgärder syftar till att förhindra att brott uppstår i samhället och riktar sig till den
stora massan. När man talar om åtgärder som innefattas av allmänprevention syftar man inte sällan
till sådant som är avskilt från rättsapparaten, allt från psykologiska till sociala faktorer i
omgivningen. Detta exkluderar dock inte rättsapparatens allmänpreventiva verkan. 71
Lagar används av staten för att upprätthålla ordning och bestraffa de kriminella. 72 Hot om straff och
andra påföljder av brott är verktyg som används i allmänpreventivt syfte. 73 Denna tanke förutsätter
64 Andersson och Nilsson 2009, s. 110.
65 Garland 2001, s. 66.
66 Becker 1973, s. 33.
67 Lab 2007, s. 204.
68 Andersson och Nilsson 2009, s. 17.
69 Garland 2001, s. 12.
70 Flyghed 2000, s. 39.
71 Lab 2007, s. 25, s. 45.
72 Garland 2001, s. 29.
73 Se exempelvis Jareborg och Zila 2007, s. 73, samt prop. 1987/88:120, s. 32.
20

att alla medborgare är potentiella förbrytare. För att hot om straff ska vara ett verksamt
allmänpreventivt medel förutsätts att skälen mot att inte begå brott är starkare än skälen för att begå
brott. Vidare har även straff en moralbildande funktion, som bygger upp och förstärker den enskilda
individens förmåga att själv styra över sina val. 74 Straff antas också medföra att individer avstår
från brott genom dess avskräckande effekt. 75
Flyghed är av uppfattningen att en strafflag som införs måste vara effektiv mot just den typ av
brottslighet som den ska användas mot för att den ska kunna motiveras. Vidare måste en förklaring
ges till varför redan befintlig lagstiftning inte kan anses tillräcklig för att uppnå resultaten.
Nykriminalisering av ett beteende som redan, med stor sannolikhet, skulle kunna bekämpas med
befintlig lagstiftning kan kallas för ”onödig lagstiftning” och utgör inte sällan ett tecken på
överreaktion. Det blir konsekvensen av att den politiska makten väljer att exploatera lagstiftningens
symbolvärde på handlingskraft. Som exempel nämner Flyghed den brittiska
antiterrorristlagstiftningen från år 1974. Det var ett faktum att terrorismen inte kunde lagstiftas bort
och att mycket kunde uppnås genom en tillämpning av redan befintlig lagstiftning. Trots att det
fanns lite som talade för att lagen skulle få någon påtaglig effekt godkändes den. 76
Kriminalisering och lagändringar är ett verksamt vapen i dagens politik. Genom att lagstifta mot ett
beteende symboliserar samhället (staten) ett moraliskt fördömande, något som fokus riktats mot,
snarare än de eventuellt brottspreventiva effekterna. Frågan om brott faktiskt förebyggs, förhindras
eller försvinner genom att en gärning fördöms har uteslutits ur ekvationen och det är viktigt att ha i
åtanke, i enlighet med kriminaliseringens logik, att brott uppstår och inte försvinner genom att en
gärning förbjuds i lag. 77 I och med att fler normbrott ”uppgraderas” till lagbrott ökar också antalet
kriminella individer. 78
Åtgärder som vidtas för att ytterligare kriminalisera beteenden måste förses med etiska gränser för
att begränsa vad staten tillåter sig att göra mot individer för myndigheternas eller allmänhetens skull.
Samhällets intressen riskerar att sammanblandas med exempelvis partiets eller näringslivets
intressen. Gränserna mellan brott, det socialt förkastliga och det politiskt oönskade kan komma att
74 Jareborg och Zila 2007, s. 73f.
75 Sahlin 2008, s. 33f.
76 Flyghed 2009, s. 58f.
77 Andersson och Nilsson 2009, s. 175.
78 Sahlin 2008, s. 65.
21

li otydliga i detta led mot kriminalisering. 79 För att lösa problem som uppstår i samhället väljer
staten i regel att lagstifta mot dessa istället för att gå till botten med problemen och på detta sätt
behandla orsaken istället för symtomen. 80
Det kan knappast påstås att den enskilda domen i sig har en allmänpreventiv verkan för laglydnaden,
utan snarare torde det faktum att en viss påföljd regelmässigt tillämpas i likartade fall vara en
preventiv åtgärd. 81 Enligt Jareborg och Zila är det inte heller avgörande att varje enskild
kriminalisering är effektiv utan det viktiga är att systemet i sin helhet är effektivt. 82
4.4. Individualprevention
Åtgärder som riktar sig direkt mot individen, för att förhindra denne från att begå brott faller in
under åtgärder för individualprevention. 83 Syftet med ett straff enligt individualpreventionsteorin är
att det ska verka förbättrande för brottslingen, eller i vart fall hindra personen från att återfalla i
brott. 84 Ett straff som motiveras individualpreventivt kan vara vad som helst. Det ”bästa”
individualpreventiva straffet är dödsstraffet, då brottslingen inte kan upprepa någon form av
brottslighet. Individualprevention förväxlas ofta felaktigt med humana socialterapeutiska åtgärder.
Genom exemplet med dödstraff framstår det som självklart att hänsyn till brottslingen inte beaktas
vid bestämmandet av individualpreventiva åtgärder. 85
Tanken om individualprevention förutsätter en tro om att samhället kan påverka individen och på så
sätt även brottsligheten. 86 Kriminalisering syftar till att förebygga brott genom straffhot på allmän
nivå och de individualpreventiva åtgärderna förutsätter att det redan finns en kriminalisering. En
individualpreventiv åtgärd förutsätter att lagöverträdare är identifierade, och det kan bara ske om en
handling är kriminaliserad. 87 Domstolarna använder sig av standardiserade påföljder vid
utdömandet av straff, då det inte är möjligt att i praktiken individanpassa straffen. Faktum kvarstår
dock att alla människor är olika, något som gör att en del kanske inte behöver utsättas för
bestraffning, det är för vissa tillräckligt med en varning för att främja laglydnaden. Den empiriska
79 Sahlin 2008, s. 104.
80 Garland 2001, s. 199, samt s. 121.
81 Se Sahlin 2008, s. 33f. samt prop. 1987/88:120, s. 35.
82 Jareborg och Zila 2007, s. 74.
83 Lab 2007, s. 27.
84 Leijonhufvud och Wennberg 2007, s. 16.
85 Jareborg och Zila 2007, s. 82.
86 Leijonhufvud och Wennberg 2007, s. 19f.
87 Jareborg och Zila 2007, s. 87.
22

forskningen ger inte stöd för att det skulle vara möjligt att skrämma folk till att inte återfalla i
brottslighet. 88
5. METOD
I detta avsnitt har jag för avsikt att redogöra för hur jag har gått till väga för att nå mina resultat som
presenteras i nästa avsnitt. Utgångspunkten i detta arbete har varit ett socialkonstruktivistiskt
perspektiv vilket gör att forskarens roll i arbetet är av stor vikt då forskaren är med och påverkar
resultatet i hög grad. Även begreppen reliabilitet och validitet kommer att diskuteras.
5.1. Socialkonstruktivistisk utgångspunkt och forskarens roll
Som forskare lever man i det samhälle som man studerar och det är då viktigt att ha en professionell
distans till det som undersöks, detta för att inte återskapa fördomar som grundats i ett
vardagsperspektiv. Varje individ föds i ett samhälle som redan existerar med normer och sociala
förhållanden, något som påverkar individen. Det gör att alla sociala konstruktioner som pågår,
aldrig utgår från ett tomrum, utan dessa förhåller sig till processer i det förflutna. 89 En forskare kan
således aldrig presentera en version som kan betraktas som slutgiltig, vilket gör att kunskapen
uppfattas som något obestämbart. 90
Inom naturvetenskapen finns antaganden om en objektiv verklighet, något som saknas inom
samhällsvetenskapen. Inom samhällsvetenskapen ägnar man sig istället åt att försöka analysera och
förstå sociala företeelser 91 . Med ett socialkonstruktivistiskt synsätt fokuserar man på hur människor
i interaktion konstruerar meningar, positioner och regler. 92 Centrala frågor är då; vad konstrueras,
vem konstruerar och hur går konstruktionen till 93
Det finns en grundläggande tanke om att forskaren strävar efter en allsidig analys och att komma
fram till rimliga tolkningar, något som har ifrågasatts under senare tid. Inom den postmoderna
traditionen ses det inte nödvändigtvis som ett problem att forskaren inte försöker finna några
88 Jareborg och Zila 2007, s. 83.
89 Sohlberg och Sohlberg 2009, s. 250ff.
90 Bryman 2001, s. 33.
91 Sohlberg och Sohlberg 2009, s. 251.
92 Sohlberg och Sohlberg 2009, s. 255.
93 Sohlberg och Sohlberg 2009, s. 248.
23

grundläggande mönster. Forskarens roll blir istället att ifrågasätta tolkningar och visa på den
mångtydighet som alltid finns i ett material eller i en text. 94
5.2. Förförståelse och förkunskap
I och med de definitioner och avgränsningar som görs i arbetet påverkar jag, i egenskap av forskare,
mitt resultat. Genom alla val påverkas arbetet i hög grad. Valet att utgå från stämplingsteorin gör
exempelvis att jag betraktar kriminalitet som ett slags normaltillstånd. Hade jag istället utgått från
en annan teori hade antagligen mitt resultat blivit annorlunda. Det hade också blivit annorlunda om
jag definierat begreppet huliganism på ett annat sätt. Som forskare har jag stora möjligheter att
påverka min forskning, något som läsaren måste vara medveten om.
Det är inte möjligt att redovisa en sann och objektiv bild av huruvida tillträdesförbudslagen faktiskt
påverkar huliganismen. Jag lever i en verklighet och har precis som alla andra individer en egen
förståelse för världen utifrån mina livsbetingelser och perspektiv. Det är omöjligt att lämna
förförståelsen utanför ett arbete av detta slag, varför det är av stor vikt att jag är medveten om min
förförståelse 95 och på vilket sätt jag påverkar arbetet.
Jag har ett stort intresse för fotboll och har skapat mig en egen bild av den svenska huliganismen
genom mina egna erfarenheter, dels genom att ha närvarat vid ett stort antal fotbolls- och
ishockeymatcher, dels har jag skrivit mitt juridiska examensarbete 96 om tillträdesförbudslagen.
Mina kunskaper om tillträdesförbudslagen kan därför beskrivas som relativt goda.
5.3. Kvalitativ forskning
Kvalitativ forskning är en metod som är mer inriktad mot ord än siffror och som exempel kan
nämnas att metoden går ut på att samla in och kvalitativt analysera texter och dokument. 97 Denna
insamlade data kan antingen generera teorier eller användas för att pröva teorier. 98 Kvalitativ
forskning beskrivs ofta utifrån vad den kvantitativa forskningen inte är. 99
94 Sohlberg och Sohlberg 2009, s. 149.
95 Sohlberg och Sohlberg 2009, s. 73.
96 Rosin 2010.
97 Bryman 2009, s. 249ff.
98 Bryman 2009, s. 255.
99 Bryman 2009, s. 250.
24

Kvalitativ forskning brukar kritiseras för att den i stor utsträckning bygger på forskarens
uppfattningar om vad som är viktigt och betydelsefullt, vilket också gör att forskningen är
subjektiv. 100 Vidare är en kvalitativ undersökning inte sällan ostrukturerad och ofta beroende av
forskarens egen uppfinningsrikedom, varför det sällan är möjligt att replikera en studie. Forskaren
är det viktigaste redskapet vid datainsamlingen något som också leder till att resultaten till stor del
är beroende av dennes intressen. Därtill kan sägas att kvalitativ forskning är svår att generalisera.
Man menar att den kvalitativa forskningen ska generaliseras till teori och inte till populationer. Den
kvalitativa forskningen kritiseras även för att den ofta brister i transparensen, då det vid många
tillfällen saknas information om hur en undersökning konkret planerades och genomfördes. 101
5.4. Kvalitativ innehållsanalys
En form av kvalitativa studier som kommit att bli allt mer vanlig inom samhällsvetenskapen är
textanalyser i olika former. 102 I detta arbete kommer en kvalitativ innehållsanalys göras av
tillträdesförbudslagens propositioner. Genom att söka efter bakomliggande teman i propositionen
som analyseras genomförs en kvalitativ innehållsanalys. De teman som framkommer kan illustreras
på olika sätt och som exempel kan nämnas kortare citat ur texter. 103 En vidare innehållsanalys
inkluderar analyser som syftar till att på ett systematiskt sätt beskriva textinnehåll. En kvalitativ
innehållsanalys är, till skillnad från en kvantitativ innehållsanalys, en form av textanalys där inget
räknas eller mäts. 104
Innehållsanalysen beskrivs ofta i litteraturen som en icke reaktiv metod vilket innebär att det är en
metod som inte påverkas av forskarens närvaro, 105 något som inte är helt sant. Oavsett hur man
väljer att analysera en text måste texten alltid tolkas. Fem väsentliga element kan urskiljas; texten,
det sociala sammanhanget i vilket texten konsumerats eller producerats, avsändaren, mottagaren
och uttolkaren (i detta fall jag som forskare). Forskaren kan på olika sätt påverka tolkningen av
texten, tydligast blir det om forskaren har ett särskilt syfte med sin tolkning. 106 Dels påverkas
resultatet redan vid valet av forskningsfråga, något som gör att man väljer bort stora delar av texten.
100 Bryman 2009, s. 269.
101 Bryman 2009, s. 270f.
102 Sohlberg och Sohlberg, 2009, s. 101.
103 Bryman 2009, s. 368.
104 Bergström och Boréus 2005, s. 44.
105 Bryman 2009, s. 203.
106 Bergström och Boréus 2005, s. 23f.
25

Dessutom söker man i texten efter det som stämmer överens med den valda forskningsfrågan, något
som även påverkar tolkningen och som i sin tur påverkar förklaringen.
En innehållsanalys kan leda till att forskaren får nya insikter i ämnet eller ökar forskarens förståelse
för ett fenomen. 107 Enligt Krippendorff tolkar och förstår läsaren texten, vilket innebär att den inte
existerar utan läsaren. En text har inte heller en mening som kan hittas, identifieras eller beskrivas,
utan texten ges en mening av läsaren eller forskaren. Tolkningen av texten behöver inte delas av
alla. 108
Kritik kan dock riktas mot den kvalitativa innehållsanalysen för att den enbart beaktar det uttalade i
texterna. Det som är underförstått måste tydligt impliceras för att för att kunna tas med i analysen.
Det outtalade kan många gånger vara mycket viktigt och ibland uppfattas som så pass självklart att
det inte ens behöver nämnas. 109
5.5. Juridisk metod
När ett problem ska lösas juridiskt använder juristen ett särskilt tillvägagångssätt för att fastställa
vad som är gällande rätt på området. För många jurister framstår den juridiska metoden som så pass
grundläggande att den inte behöver diskuteras, 110 men i detta arbete är det inte möjligt att förbise en
redogörelse av den juridiska metoden då det är en metod som kommer att användas i arbetet
tillsammans med den kvalitativa innehållsanalysen.
Det rättsliga källmaterialet (rättskällorna) består av lagar, förarbeten, rättspraxis och juridisk doktrin.
Lagar är i regel generellt skrivna och för att tolka och fylla ut dessa används de övriga rättskällorna.
För att reda ut hur lagstiftaren resonerat vänder man sig till lagens förarbete. Det slutgiltiga
lagförslaget kallas för proposition och skickas från regeringen till riksdagen. I propositionen
framgår ofta lagens syfte och olika tolkningsmöjligheter, något som spelar stor roll när lagen är ny
och inte har prövats av domstol. 111 En icke sällan förekommande brist i dessa propositioner är
avsaknaden av förklaringar till vad lagstiftaren egentligen avser när denne exempelvis säger att
lagens syfte är att minska brottsligheten, men det framgår inte på vilket sätt som är lagen avsedd att
minska brottsligheten.
107 Krippendorff 2004, s. 18.
108 Krippendorff 2004, s. 22.
109 Bergström och Boréus 2005, s. 77.
110 Granström 2008, s. 232.
111 Granström 2008, s. 236f.
26

Det är bara högsta instansens (Högsta domstolens eller Regeringsrättens) domar som kan räknas
som en rättskälla. De högsta instansernas domar kallas för rättspraxis och genom dessa kan man se
hur lagen har tillämpats av domstolen. Ett avgörande i högsta instans är vägledande för
underrätterna. 112 Doktrinen kan beskrivas som en kompletterande rättskälla. När andra rättskällor
inte ger svar kan det vara doktrinen som fyller luckorna och förklarar sammanhangen. 113
Den juridiska metoden är väl etablerad hos juristerna och alla juristers arbetssätt ser rätt lika ut
oavsett om denne är forskare eller domare. Under utbildningen skolas juriststudenterna i den
juridiska metoden, med syftet att de i framtiden ska kunna presentera en rimlig uppfattning om hur
rättsläget ser ut i den aktuella frågan. Tanken är att alla jurister ska arbeta på samma sätt, med
samma problem och mot samma mål, något som fungerar i teorin, men inte alltid i praktiken. 114
5.6. Dokument som datakälla
Detta arbete kommer att utgå från befintliga dokument, men bara för att de ”finns därute” och
väntar på att bli insamlade betyder det inte att analysen av dem blir mindre tidsödande eller lättare
att göra än om man samlar in data på egen hand. Att söka efter dokument som är relevanta för
undersökningen kan både vara en frustrerande och utdragen process och när man väl fått tag i
dokumenten måste man tolka dem för att förstå deras betydelse. 115
Problematiskt för detta arbete är att det inte finns mycket skrivet om tillträdesförbudslagens
inverkan på huliganismen. Inte heller är det möjligt att i detta fall studera internationella källor, då
deras problem inte rakt över kan översättas till ”våra” inhemska problem. Ett annat problem är att
åtskilliga av de brottsförebyggande metoder som används idag saknar en kunskapsbaserad grund. 116
5.7. Urval och material
En vanligt förekommande brist inom kvalitativ forskning är diskussionen kring vilket material som
valts. 117 Materialet som använts i detta arbete är inte på något sätt att anse som ett slumpmässigt
sannolikhetsurval, utan kan snarare liknas vid ett bekvämlighetsurval då jag har valt att använda
mig av material som jag funnit genom att söka bland avhandlingar och böcker tillgängliga vid
112 Granström 2008, s. 238f.
113 Granström 2008, s. 240.
114 Granström 2008, s. 241f.
115 Bryman 2009, s. 356.
116 Brå 2008, s. 12f.
117 Bryman 2009, s. 270f.
27

Stockholms universitets bibliotek. 118 Om jag hade använt mig av ett slumpmässigt urval vore
chansen liten att jag skulle kunna besvara min forskningsfråga. Materialet som jag har använt mig
av har valts ut för att på ett övergripande sätt kunna besvara min frågeställning. Detta arbete har inte
för avsikt att presentera generaliserbara resultat, något som inte är syftet vid kvalitativa
undersökningar, 119 varför det är möjligt att utgå från ett urval som inte är slumpmässigt.
Till avsnitten om teori och metod har jag till stor del använt mig av tidigare kurslitteratur som hör
till den kriminologiska utbildningen vid Stockholms universitet. För att definiera begreppet
huliganism använde jag mig av Greens rapporter, Christies definition av en brottsling och två
artiklar som jag fann genom en sökning på begreppen ”hooligan” och ”hooliganism” på databasen
Criminal Justice Abstracts (EBSCO). En sökning på dessa begrepp resulterade i ett stort antal
träffar (hooligan gav 64 träffar och hooliganism gav 114 träffar), men det var framförallt två artiklar
som tilltalade mig, som beskrev fenomenet huliganism djupare. De riktade inte fokus mot åtgärder
för att bekämpa problemet utan hade som syfte att beskriva fenomenet huliganism. Det hade
säkerligen varit möjligt att få fram ännu fler artiklar om ämnet genom att vidga begreppen till att
söka på exempelvis fotbollsrelaterat våld och supportrar, något som jag dock inte bedömde
behövdes sedan jag funnit två artiklar som beskrev begreppet huliganism på ett sätt som jag
upplevde som grundläggande och kritiskt.
Det juridiska material som jag använt mig av är tillträdesförbudslagen och dess propositioner som
analyserats genom en innehållsanalys. I detta arbete är två propositioner (prop.) aktuella, dels prop.
2004/05:77 om lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och dels prop. 2008/09:78 om
ytterligare åtgärder mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang. Det är dock endast den
förstnämnda som kommer att bli föremål för innehållsanalysen, men i övriga delar då det är
relevant kommer jag att använda mig av den andra. Vidare använde jag mig av
justitiedepartementets utredning Ds 2004:40 lag om tillträdesförbud. Jag har även tagit del av de
domar som meddelats i de åtal som väckts mot de som överträtt meddelade tillträdesförbud. Dessa
domar har jag fått fram efter kontakt med Riksåklagaren som gav mig de aktuella målnumrena.
Därefter kontaktade jag respektive domstol och begärde att få del av domarna i sin helhet.
118 Bryman 2009, s. 114.
119 Bryman 2009, s. 270f.
28

5.8. Validitet och reliabilitet
Validitet och reliabilitet är två viktiga begrepp inom den kvantitativa forskningen när det gäller att
få en uppfattning om kvaliteten i forskningen. Inom den kvalitativa forskningen avser begreppet
validitet ett mått på om man mäter, observerar eller identifierar det man säger sig göra. 120 Kan den
valda metoden användas för att besvara frågeställningen Forskaren är inte en utomstående
observatör utan är med och konstruerar sitt studieobjekt. Det är den egna förförståelsen som
bestämmer vilka svar som finns på frågan. Det gör att det inte bara metoden som måste beaktas vid
en validitetsbedömning, utan även forskaren själv, med dennes historia och socialt präglade
förförståelse. 121 Genom min valda metod besvaras frågeställningen, vilket gör att arbetet är att anse
som valid.
En förutsättning för god reliabilitet är att forskaren är tillräckligt noggrann i mätningar och
uträkningar, något som gäller för alla led i en undersökning. 122 Om en undersökning har god
reliabilitet kan den replikeras. 123 Skulle en annan forskare kunna upprepa studien och komma fram
till samma resultat är intersubjektiviteten god. 124 Syftet med arbetet har inte varit att presentera en
objektiv och sann bild av tillträdesförbudslagens brottsförebyggande effekter. Jag har i arbetet
belyst problem som finns knutna till tillträdesförbudsalgen och dess tillämpning. Det finns
säkerligen ett flertal aspekter som jag förbisett och resultatet hade antagligen blivit ett annat om
man utgått från andra teorier, varför det är tveksamt om denna studie kan replikeras av en annan
forskare. Att en undersökning är möjlig att replikera skulle förutsätta att det fanns ett neutralt
observationsspråk, något som är idealet. Då det inte finns en objektiv metod som inte färgats av
forskaren leder det till att en fullständig intersubjektivitet är orimlig. God forskning utmärks istället
av genomskinlighet och en välgrundad argumentation, som gör att läsaren kan följa med och i
princip rekonstruera forskarens operationer. 125
120 Bryman 2009, s. 257.
121 Bergström och Boréus 2005, s. 34f.
122 Bergström och Boréus 2005, s. 35.
123 Bryman 2009, s. 257.
124 Bergström och Boréus 2005, s. 36.
125 Bergström och Boréus 2005, s. 36.
29

Ytterligare en aspekt av reliabiliteten är intrasubjektiviteten. Om samma forskare får samma resultat,
vid samma sorts analys, av samma material, men vid olika tidpunkter är intrasubjektiviteten god.
Detta för att garantera att forskaren är konsekvent i sina bedömningar. 126
Forskning om huliganism kritiseras från ”huliganhåll” med huvudargumentet om att ingen
utanförstående någonsin kan kartlägga huliganismen, 127 varför jag inte heller ur det perspektivet kan
göra anspråk på att redovisa en objektiv och sann bild av den påstådda verkligheten i detta arbete.
6. RESULTAT
Avsnittet resultat består av en redogörelse för lagens syfte genom en tematiserad innehållsanalys av
tillträdesförbudslagens proposition. Detta avsnitt, tillsammans med avsnittet teori, ligger sedan till
grund för diskussionen i nästa kapitel då resultatet vävs samman med kriminologiska teorier.
6.1. Tillträdesförbudslagens syfte
Under 1990-talet förekom många fall av brott i samband med idrottsarrangemang. Läktarvåld och
annat våld, både innanför och utanför arenorna var återkommande inslag i samband med
idrottsarrangemang, liksom användandet av pyrotekniska varor utan tillstånd. Flera aktörer
efterlyste en lagstiftning som medförde förbud för vissa individer att besöka idrottsarrangemang
vilket mynnade ut i att regeringen, genom proposition 2004/05:77 lag om tillträdesförbud vid
idrottsarrangemang, framförde ett förslag till riksdagen om ett system med straffsanktionerade
förbud att närvara vid idrottsarrangemang. 128
Syftet med lagen är brottspreventivt, något som framgår när man i propositionen säger att:
”lagstiftningen om tillträdesförbud (har) ett framträdande preventivt syfte, nämligen att
motverka idrottsrelaterad brottslighet”. 129
Syftet framstår särskilt tydligt när man hänvisar till lagens förebild; besöksförbudslagen (1988:688).
Besöksförbudslagen innehåller bestämmelser som förbjuder en person från att besöka en annan
126 Bergström och Boréus 2005, s. 36.
127 Green 2009, s. 18.
128 Prop. 2004/05:77, s. 15.
129 Prop. 2004/05:77, s. 24.
30

person. Syftet med lagen är i första hand att förebygga brott, förföljelse och allvarliga trakasserier.
Liksom tillträdesförbudslagen grundar sig ett beslut om besöksförbud på en riskbedömning. 130
Tillträdesförbudslagen syftar till att rent generellt motverka den idrottsanknutna brottsligheten, inte
bara de brott som sker inne på anläggningarna. 131 En förutsättning för att kunna förebygga den
idrottsrelaterade brottsligheten är dock att dessa förbud kan tillämpas effektivt. 132
Lagen har utvecklats sedan dess tillkomst år 2005 genom proposition 2008/09:78 ytterligare
åtgärder mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang. Dessa ändringar har dock inte förändrat
lagens syn på de brottsförebyggande aspekterna. 133 I propositionen kritiseras den tidigare lagen:
”Tillträdesförbudslagen har dock hittills inte kommit att få så stor användning som
avsikten var vid dess tillkomst.” 134
Både polisen och idrottsorganisationerna har uttryckt att lagstiftningen var värdefull under
förutsättning att den kunnat tillämpas effektivt. 135 I och med att lagen använts endast vid ett fåtal
tillfällen, och inte vid alla tillfällen som det finns förutsättningar för det, menar regeringen att det
finns en risk att man går miste om de brottsförebyggande effekter som förbudet syftar till. 136
6.1.1. Fler ingripande möjligheter
Tillträdesförbudslagen infördes eftersom det bedömdes att det fanns
”ett behov av att förstärka skyddet mot denna brottslighet genom fler ingripande
möjligheter för att motverka brott”. 137
Enligt propositionen syftar ”denna brottslighet” till läktarvåld och annat våld, både inne på arenan
och utanför. Våldet som avses sker mellan rivaliserande grupper och i vissa fall riktar sig våldet mot
polismän eller ordningsvakter. Även skadegörelsebrott omnämns som något som drabbar
130 Ds 2004:40, s. 30ff.
131 Prop. 2004/05:77, s. 32.
132 Prop. 2004/05:77, s. 21.
133 Se prop. 2008/09:78 om ytterligare åtgärder mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang. Ändringarna bestod i
huvudsak av effektiviseringsåtgärder, genom införandet av att även polisen får initiativrätt vad gäller anmälan om
tillträdesförbud och åklagare ges möjlighet att meddela interimistiska tillträdesförbud. Det infördes också ett
straffsanktionerat förbud mot pyrotekniska varor i ordningslagen (1993:1617).
134 Prop. 2008/09:78, s. 23.
135 Prop. 2008/09:78, s. 23.
136 Prop. 2008/09:78, s. 25.
137 Prop. 2004/05:77, s. 16.
31

allmänheten. 138 Med ”ingripandemöjligheter” avser lagstiftaren polisens möjligheter att med stöd av
polislagen ingripa mot den som överträder ett tillträdesförbud. 139
Redan innan tillträdesförbudslagen infördes fanns det möjligheter att ingripa mot det
idrottsrelaterade våldet i och med att dessa beteenden sedan tidigare utgjorde brottsliga handlingar.
Straffprocessuella tvångsmedel kan användas mot den som är misstänkt för brott och polisen får
med stöd av polislagen avvisa eller avlägsna personer som stör eller utgör en omedelbar fara för den
allmänna ordningen. Polisen får även ingripa om någon begår ett brott. Trots dessa redan existerade
ingripandemöjligheter gjorde man bedömningen att idrottsrelaterat våld förekom i en icke obetydlig
utsträckning . 140
6.1.2. Utestänga vissa individer, avskräckning och minskad nyrekrytering
I och med att samhället ansvarar för att skydda enskilda från våld och annan brottslighet, måste
åtgärder som är ämnade att upprätthålla ordning och säkerhet vid idrottsarrangemang stödjas.
Idrottsorganisationernas möjlighet att effektivt kunna utestänga vissa personer från arrangemanget
stärks i och med lagen då polisen ges möjlighet att avvisa eller avlägsna en person som meddelats
ett förbud. 141
”Förbud… att närvara vid idrottsarrangemangen kan förebygga farliga eller annars
icke önskvärda beteenden… Förbuden kan också förhoppningsvis bidra till att
avskräcka presumtiva brottslingar och minska nyrekryteringen”. 142
Genom att utestänga vissa personer från idrottsarrangemang hoppades man kunna förebygga farliga
och andra icke önskvärda beteenden. Vidare ansågs förbuden ha en avskräckande effekt på
presumtiva brottslingar och därigenom även minska nyrekryteringen. Detta skulle i sin tur leda till
en ökad trygghet och trivsel vid idrottsarrangemangen. 143
138 Prop. 2004/05:77, s. 15f.
139 Prop. 2004/05:77, s. 22.
140 Prop. 2004/05:77, s. 16.
141 Prop. 2004/05:77, s. 21.
142 Prop. 2004/05:77, s. 21.
143 Prop. 2004/05:77, s. 21.
32

7. DISKUSSION
Av tillträdesförbudslagens förarbete framgår det att dess syfte är att minska det idrottsrelaterade
våldet (se avsnitt 6. Resultat), men hur detta ska gå till eller på vilket sätt som lagen ska verka för
att minska huliganismen förtäljer inte det juridiska materialet. Lagstiftaren nöjer sig vid att
tillhandahålla en lag som bland annat medför fler ingripandemöjligheter och möjlighet att utestänga
vissa individer från landets idrottsarenor för att minska huliganismen, men min fråga kvarstår; kan
lagstiftningen verkligen leva upp till sitt syfte Det är nu juristen i mig får kliva åt sidan till förmån
för kriminologen. Det är till de kriminologiska teorierna jag får vända mig till för att söka svaret på
frågan om tillträdesförbudslagen kan göra anspråk på att minska huliganismen.
Genom att jämföra lagens syfte med de kriminologiska teorierna stämpling, allmän- och
individualprevention förs i detta avsnitt en diskussion för att svara på frågan som presenterades i
inledningen av arbetet; om tillträdesförbudslagen teoretiskt kan anses leva upp till sitt
brottspreventiva syfte
7.1. Stämplingsteorin och tillträdesförbudslagen
Begreppet huliganism är svårdefinierat. 144 Vad beteendet grundar sig i vet man inte, vilket gör att
det är svårt att motverka. Huliganismen återfinns inte inom den kriminologiska teorin, men det
finns beröringspunkter inom olika teorier, exempelvis stämplingsteorin. 145 I samma ögonblick som
en person meddelas ett tillträdesförbud stämplas denne av sin omgivning som en oönskad supporter,
en huligan, som inte har något att göra på en idrottsarena. För att meddelas ett tillträdesförbud
måste en utomstående bedömare anse att personen, som vid de flesta tillfällen är en man, utgör en
risk. Han antas begå brott i anknytning till idrottsarrangemang. Personen behöver inte ha gjort sig
skyldig till tidigare brottslighet för att meddelas ett tillträdesförbud, utan till grund för denna
bedömning ligger enbart bedömarens egna åsikter om personen. 146
Att meddelas ett tillträdesförbud innebär enligt stämplingsteorin att individen stämplas som en
huligan av sin omgivning. Det kan i värsta fall leda till att personen själv ser sig som en huligan och
anammar en huligans egenskaper (självuppfyllande profetia). Även omgivningens reaktioner
påverkar individens självuppfattning och genom att personen har stämplats som en huligan
144 Joern 2010, s. 40ff, och Green 2010, s. 101.
145 Green 2009, s. 46ff.
146 Prop. 2004/05:77, s. 31.
33

förväntas denne uppföra sig på ett särskilt sätt. Ett tillträdesförbud framstår därför som
kontraproduktivt ur ett stämplingsteoretiskt perspektiv genom att den förstärker det avvikande
beteendet genom att individen stämplas som en huligan när den meddelas förbud att närvara vid ett
idrottsarrangemang. Ur ett stämplingsteoretiskt perspektiv innebär ett tillträdesförbud att
omgivningens attityd till individen förändras negativt, vilket kan bidra till att denne utsätts för
mobbning, utstötning och diskriminering. I värsta fall kan även detta innebära att huliganen både
utsätts för och begår fler brott. Människor som tidigare inte bedömts vara i riskzonen kan således
börja begå brott. 147
Det finns ett annat sätt att se på problemet med att en individ stämplas som huligan. Vissa individer
kan sträva efter att få en huliganstämpel av sin omgivning för att få vara en del i exempelvis en
firma (se tidigare avsnitt 1.3.1.4. Firmor). En huligan har en viss status i särskilda kretsar varför det
inte behöver upplevas som något skamligt och negativt för individen beläggas med ett
tillträdesförbud. För individen kan det också upplevas som bättre att omgivningen stämplar denne
som huligan istället för att ge denne en ”vanlig” misshandels- eller skadegörelsestämpel.
7.2. Brottsprevention och tillträdesförbudslagen
Genom att huliganerna utestängs från arenorna då de meddelats tillträdesförbud hindras de på
individnivå från att begå brott inne på arenan. Detta förutsätter dock att individen inte tar sig in på
arenan. Om individen tar sig in på arenan utan att upptäckas har denne inte påverkats av förbudet,
förutsatt att denne inte upptäcks av polisen eller annan personal på arenan. Om personen då inte
begår något brott som är ägnat att störa ordningen inne på arenan, är ingen skada skedd och
förbudet kan tyckas vara meddelat i onödan, då personen vid det aktuella tillfället inte utgjorde
någon risk för säkerheten. I bästa fall påverkar förbudet individens uppförande på så sätt att denne
inte stör ordningen då han antagligen skulle uppmärksamma ordningspersonal om sin närvaro.
Förbudet kan då anses ha uppnått sitt syfte trots att personen brutit mot det. Om personen avhåller
sig från att gå på matcherna och efterlever förbudet måste lagen anses individualpreventiv.
Lagen kan även sägas medföra allmänpreventiva effekter och som exempel kan nämnas att hotet
om att utestängas från idrottsarrangemang fungerar som en slags avskräckning. Dels kan individen
avskräckas genom att denne riskerar att utestängas, men genom att denne ser att andra oönskade
147 Sahlin 2008, s. 145.
34

personer utestängs från matcherna. Detta förutsätter dock att lagen används effektivt och att
bråkstakarna utestängs från idrottsarrangemang.
Ett förbud kan framstå som missvisande då det inte hindrar individen från att ägna sig åt
idrottsrelaterad brottslighet, det hindrar enbart individen från att vistas inne på arenan. Genom att
försöka förhindra idrottsrelaterad brottslighet inne på arenan man blir inte av med problemet, det
man eventuellt åstadkommer är att man flyttar våldet från arenan ut på gatan eller till andra miljöer.
Tillträdesförbudslagens begränsade räckvidd, till att endast utestänga huliganer från arenan, kan
därför inte antas göra anspråk på att minska det idrottsrelaterade våldet i sin helhet.
Tillträdesförbudslagens syfte är att förebygga våldshandlingar inne på och kring arenorna i
samband med idrottsarrangemang. Detta ska ske genom att potentiella bråkmakare avskräcks då de
riskerar att utestängas från arenorna om de uppför sig på ett icke lämpligt sätt. Faktum är dock att
det beteende som lagen har för avsikt att hämma redan är belagt med straff genom den traditionella
strafflagstiftningen. I och med införandet av tillträdesförbudslagen kriminaliseras ett redan
kriminaliserat beteende ytterligare en gång, då brott som misshandel och skadegörelse redan är
brottsrubriceringar i brottsbalken. Dessa straffbud tycks dock inte räcka till för att avskräcka
huliganen, utan lagstiftaren ansåg att det fanns ett behov av en lag som ytterligare straffar en individ
som utgör en risk för ordningen i samband med idrottsarrangemang. Som exempel kan nämnas att
man för en vanlig misshandel kan dömas till fängelse i upp till två år, men om man meddelas ett
tillträdesförbud är straffet man inte får gå på idrottsarrangemang. Om personen ändå bryter mot ett
tillträdesförbud riskerar denne fängelse i upp till sex månader, något som fortfarande framstår som
lindrigt om man jämför med straffet för misshandel av normalgraden. Tilläggas bör att det i
normalfallet endast utdöms böter om en individ överträder ett tillträdesförbud. Öis-aren som
överträdde ett meddelat tillträdesförbud dömdes att utbetala 40 dagsböter á 50 kronor (se avsnitt 2.2.
Tillträdesförbudslagens tillämpning), vilket är 2 000 kronor. När en stor del av det idrottsrelaterade
våldet dessutom sker utanför arenan kan lagen tyckas tandlös, då lagen inte kan påverka vad som
händer utanför eller i anknytning till idrottsarrangemang.
Tillträdesförbudslagen kan tyckas vara ett uttryck för symbolpolitik. Genom att förbjuda de
personer som utgör en potentiell risk för allmänheten i samband med idrottsarrangemang att vistas
på idrottsarenorna runt om i landet visar politikerna att de fördömer huliganernas beteenden.
Lagstiftningen är i detta fall ett viktigt verktyg i den politiska agendan, för att visa att det
idrottsrelaterade våldet inte accepteras i samhället.
35

Den dubbla kriminaliseringen skapar en ny grupp kriminella i samhället. I detta fall är
tillträdesförbudslagen med och skapar huliganen, som är för farlig för att vistas på landets
idrottsarenor. Brottspreventionsdiskursen tycks många gånger förbise möjligheten att minska
brottsligheten genom avkriminalisering. Enligt Sahlin bör man i preventivt syfte överväga att avstå
från åtgärder om deras konsekvenser kan bli negativa och de positiva effekterna är mycket osäkra
om individer som riskerar att bli kriminella redan identifierats eller definierar sig själva genom
brottsliga gärningar. Stundtals kan det anses vara mer försvarbart att ”göra ingenting” och avhålla
sig från brottspreventiva åtgärder än att vidta åtgärder som i slutändan kostar mer än de smakar. 148
7.3. Avslutande diskussion
Det tycks finnas en övertro till vad som faktiskt kan åstadkommas med hjälp av lagstiftningen.
Precis som Garland vill göra gällande, menar jag att det är en myt att en stat skulle kunna handskas
med brottsligheten på egen hand. 149 Polisens rapporter vittnar om att den idrottsrelaterade
brottsligheten inte har minskat i sin helhet. Det man möjligtvis har åstadkommit är en förflyttning
av det idrottsrelaterade våldet, från arenan, till gatan. Vad som talar mot det är dock facit av årets
fotbollssäsong, då tre matcher fick avbrytas på grund av händelser som utspelats på läktarplats.
Sammantaget finner jag inte stöd för att tillträdesförbudslagens införande teoretiskt skulle kunna
minska det idrottsrelaterade våldet vilket var syftet med lagen. Genom att kriminalpolitiken har
hamnat på en arena för politisk profilering har de enda möjliga lösningarna på våra
samhällsproblem varit fler poliser och ett mer ingripande straffsystem, något som
tillträdesförbudslagen är ett exempel på. Genom sådana åtgärder visar man från politikernas håll att
det finns en vilja att göra något åt problemen, man visar handlingskraft. Statsmakterna tenderar på
detta sätt att fokusera på brottets konsekvenser, snarare än dess orsaker. 150 En stor brist i detta
sammanhang är att man inte vet vad huliganismen grundar sig i, inte heller har problemet någon
anknytning till vetenskap eller socialpsykologiskt koncept, varför det är svårt att sätta in åtgärder
mot detta.
Samtidigt som lagens införande skapar både allmän- och individualpreventiva verktyg för att hindra
brottsligheten i samband med idrottsarrangemang, finns den negativa sidan av att ett beteende
kriminaliseras ytterligare i och med stämplingsteorin. Det blir en slags paradox där motstående
148 Sahlin 2008, s. 154.
149 Garland 2001, s. 128.
150 Garland 2001, s. 121, samt 128.
36

intressen möter varandra, dels politikernas intresse att visa handlingskraft och dels
stämplingsteoretikernas varnande finger för fler kriminaliseringar. Riksåklagaren som efterlyste
hårdare tag mot den idrottsrelaterade brottsligheten uttryckte kritik i samband med införandet av
tillträdesförbudslagen då lagen inte står i samklang med den rådande uppfattningen om att vara
återhållsam med straffhot och nykriminalisering. 151 För att utvärdera en åtgärd måste man gå utöver
förväntningarna på måluppfyllelse och även undersöka de önskade och oönskade sidoeffekterna.
Ofta redovisas positiva effekter och sidoeffekter utförligt, men sällan informeras omgivningen om
de tänkbara negativa effekterna av en brottsförebyggande åtgärd, särskilt om dessa antar en
kontraproduktiv karaktär. 152
För att få bukt med det idrottsrelaterade våldet måste man från politiskt håll, förutom genom
lagstiftning, gå djupare in i problemet och inte nöja sig med att införa en lag som förbjuder det
idrottsrelaterade våldet. På samma sätt som att det inte är möjligt att bekämpa andra brott genom att
lagstifta mot dem, är inte heller tillträdesförbudslagen en mirakellösning på problemet med det
idrottsrelaterade våldet. Med detta inte sagt att sådant arbete inte bedrivs från politiskt håll. Som
exempel kan nämnas att Brottsförebyggande rådet har haft regeringens uppdrag att redovisa
framgångsrika strategier och metoder, både nationellt och internationellt, för att minska det
idrottsrelaterade våldet. I uppdraget ingick även att föreslå insatser som kan leda till en förbättring
av samordning mellan aktörer på alla nivåer. 153 I sin rapport (2008:20) ”Strategier mot
fotbollsrelaterade ordningsstörningar. En kunskapssammanställning” föreslog de bland annat att
regeringen utser en huvudman som har till uppgift att utreda och skapa en nationell åtgärdsplan mot
fotbollsrelaterade ordningsstörningar. 154 En särskild utredare, som löpande ska lämna förslag till hur
brottslighet i samband med idrottsarrangemang kan motverkas, tillsattes efter ett
regeringssammanträde den 24 mars 2011 genom ett kommittédirektiv. En utgångspunkt för arbetet
ska vara att tillträdesförbudslagen eller anknytande bestämmelser inte ska förändras. 155 I skrivande
stund (januari 2012) har denna utredare, tyvärr, varken utvärderat lagen eller presenterat något
annat material som behandlar tillträdesförbudslagen.
151 Prop. 2004/05:77, s. 19.
152 Sahlin 2008, s. 144f.
153 Brå 2008, s. 5.
154 Brå 2008, s. 68.
155 Dir. 2011:22 Nationell samordning för att minska brottsligheten i samband med idrottsarrangemang.
37

8. VIDAREUTVECKLING AV ARBETET
Arbetet kan vidareutvecklas på olika sätt. I det följande kommer jag att lämna två förslag på två
områden som jag anser intressanta att utveckla utifrån detta arbete.
Det skulle vara intressant att undersöka i vilken mån tillträdesförbuden efterlevs. Jag har svårt att
tro att statistiken över antalet dömda för överträdelse av tillträdesförbud motsvarar det faktiska
antalet personer som brutit mot ett tillträdesförbud. Statistiken visar att det endast är sex personer
som har dömts för överträdelse av ett meddelat tillträdesförbud, något som antingen kan tolkas som
att lagen är väldigt effektiv eller att det finns ett mörkertal. Att lagen skulle vara så effektiv har jag
dock svårt att tro, med tanke på att idrottsrelaterat våld är något som är vanligt förekommande
enligt min uppfattning och rapporterna. Mörkertalet är antagligen ganska stort, frågan är bara hur
stort För att besvara den frågan måste man utföra en undersökning bland dem som tilldelats ett
tillträdesförbud.
En annan aspekt som kan vara intressant att studera är vem det är som riskerar att få
tillträdesförbud Ett beslut om tillträdesförbud grundar sig i en annan individs föreställningar om
denne och dennes beteende. Ett sådant beslut grundar sig i en människas fördomar, eller kunskap.
Frågan är då om det finns stereotypa föreställningar om huliganen som bedömarna använder sig av
då de gör en riskbedömning av vem som kan riskera att begå brott i samband med ett
idrottsarrangemang
38

Litteraturlista
Lagstiftning
Besöksförbudslagen (1988:688)
Brottsbalken (1962:700)
Lag (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang
Ordningslagen (1993:1617)
Polislagen (1984:387)
Förarbeten
Prop. 1987/88:120 om ändring i brottsbalken m.m.
Prop. 2004/05:77 lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang.
Prop. 2008/09:78 ytterligare åtgärder mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang.
Utredningar
Ds 2004:40 lag om tillträdesförbud.
Direktiv
Dir. 2011:22 Nationell samordning för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemang.
Domar
Mål nr B 12667-08, meddelad av Stockholms tingsrätt den 12 oktober 2009.
Mål nr B 7473-09, meddelad av Solna tingsrätt den 12 mars 2010.
Mål nr B 902-10, meddelad av Göteborgs tingsrätt den 22 mars 2010.
Mål nr B 3151-10, meddelad av Solna tingsrätt den 19 oktober 2010.
Mål nr B 14876-09, meddelad av Göteborgs tingsrätt den 30 november 2010.
Mål nr B 6018-11, meddelad av Stockholms tingsrätt den 24 november 2011.
Mål nr B 3209-11, meddelad av Norrköpings tingsrätt den 20 december 2011.
Rapporter
Brå (2008) ”Strategier mot fotbollsrelaterade ordningsstörningar - En sammanställning”. Brårapport
2008:20 Fritzes, Stockholm.
39

Green, A. (2009) Fotboll och huliganism. Utveckling, problem och åtgärdsarbete i England och
Skandinavien. Rapport 2009:2. Stockholm: Kriminologiska institutionen.
Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet (2011) Tillämpningen av tillträdesförbudslagen
under år 2010. Rikspolisstyrelsen, Polisavdelningen, april.
Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad brottslighet (2010) Utvärdering av tillämpningen av
tillträdesförbudslagen – Slutrapport. Rikspolisstyrelsen, Polisavdelningen, april.
Litteratur
Andersson, R., och Nilsson R. (2009) Svensk kriminalpolitik. Malmö: Liber.
Andersson, T. (2010) ”Svensk fotbollshuliganism 1900-1970” i Havelund, J., Joern, L., och
Rasmussen, K., Fotboll och huliganism i Skandinavien, Lund: MediaTryck.
Becker, H (1973) Outsiders: Studies in the Sociology of Deviance. New York: A Division of
Macmillan Publishing Co., Ink.
Bergström, G., och Boréus, K. (2005) Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig
text- och diskursanalys. Studentlitteratur.
Bryman, A. (2009) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Brännberg, T. (2010) ”Att dekonstruera begreppet huliganism” i Havelund, J., Joern, L., och
Rasmussen, K., Fotboll och huliganism i Skandinavien, Lund: MediaTryck.
Carsten, T. (2010) ”Fra bomberjakker til Stone Island” i Havelund, J., Joern, L., och Rasmussen, K.,
Fotboll och huliganism i Skandinavien, Lund: MediaTryck.
Christie, N. (2009) Lagom mycket kriminalitet. Stockholm: Natur & Kultur.
Dunning, E. (2000) ”Towards a Sociological Understanding of Football Hooligansim As a World
Phenomenon”. European Journal on Criminal Policy and Research. Vol: 8, nr. 2, s. 141-162.
Flyghed, J. (2008) ”Normalisering av det exceptionella – ett led i den sociala kontrollens expansion”
i Flyghed J., Brottsbekämpning – mellan effektivitet och integritet. Malmö: Studentlitteratur.
Garland, D. (2001) The Culture of Control. Crime and Social Order in Sontemporary Society.
Oxford: Oxford University Press.
Granström, G. (2008) ”Att arbeta med juridiskt material – metodologiska möjligheter och problem”
i Roxell, L. och Tiby, E., Frågor, fält och filter – kriminologisk metodbok. Malmö: Studentlitteratur.
Green, A. (2010) ”Hur viktig är fotbollen för fotbollshuliganismen” i Havelund, J., Joern, L., och
Rasmussen, K., Fotboll och huliganism i Skandinavien, Lund: MediaTryck.
Jareborg, N. och Zila, J. (2007) Straffrättens påföljdslära. Stockholm: Norstedts Juridik.
Joern, L. (2010) ”De sædvanlige mistænkte – en typologi over fodboldpublikummet” i Havelund, J.,
Joern, L., och Rasmussen, K., Fotboll och huliganism i Skandinavien, Lund: MediaTryck.
40

Krippendorff, K. (2004) Content Analysis: An Introduction to Its Methodology. Thousand Oaks:
SAGE. (2a uppl.)
Leijonhufvud, M. och Wennberg, S. (2007) Straffansvar. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Lab, S. (2007) Crime Prevention. Anderson Publishing/LexisNexis, Co. 6 edt.
Maniglio, R. (2007) ”The Hooligan’s Mind”, Journal Forensic Science. Januari. Vol. 52. iss.1. s.
204-208.
Lundgren, V., Pettersson, L. och Tiby, E. (2003) ”Gäst hos verkligheten eller skapare av den Om
kriminologiska maskulinitetsperspektiv i empiriska verkligheter.” i Lander, I. , Pettersson, T. och
Tiby, E., Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kriminologi.
Lund: Studentlitteratur. s. 71-106.
Rosin, L. (2010) Huliganlagen – kan den stoppa huliganen Juridiska institutionen, Stockholms
universitet.
Sahlin, I. (2008) Brottsprevention som begrepp och samhällsfenomen. Lund: Arkiv förlag.
Sohlberg, P. och Sohlberg B-M. (2009) Kunskapens former. Vetenskapsteori och forskningsmetod.
Malmö: Liber.
Internet
Beslut i SvFF:s Disciplinnämnd 12 maj 2011. Hämtad den 4 januari 2012 kl. 12.25.
http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/tavling/namnder-ochkommitteer/disciplinnamnden/arkiv/articleId=25521
Beslut i SvFF:s Disciplinnämnd 17 juni 2011. Hämtad den 4 januari 2012 kl. 12.30.
http://svenskfotboll.se/arkiv/tavling/disciplinnamnden/2011/beslut-i-svffs-disciplinnamnd-17-juni-
2011/
Beslut i SvFF:s Disciplinnämnd 5 september 2011. Hämtad den 4 januari 2012 kl. 12.40.
http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/tavling/namnder-ochkommitteer/disciplinnamnden/arkiv/articleId=26122
Bråkig öisare bröt mot tillträdesförbud. Hämtad den 6 december 2011 kl. 11.30.
http://www.gp.se/sport/fotboll/1.294213-brakig-oisare-brot-tilltradesforbud
Svenska Fotbollförbundets Tävlingsbestämmelser år 2011. Hämtad den 15 november 2011 kl.
11.45.
http://svenskfotboll.se/ImageVault/Images/id_38710/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
Tabell – allsvenskan herrar. Hämtad den 4 januari 2012 kl. 12.20.
http://svenskfotboll.se/allsvenskan/information/scr=table&ftid=31625
Övriga källor
RättsPM 2010:1 Tillträdesförbud vid idrottsarrangemang – en sammanfattning av förarbeten, -
rekommendationer för handläggning. Åklagarmyndigheten. Utvecklingscentrum Malmö.
41