ITIS - SÄRVUX - Buf - Kristianstad

Tillvägagångssätt
Vi har bjudit in kommunens arbetslivskonsulenter för att presentera vår idé. Deras uppgift är
att ordna arbetstillfällen för omsorgstagare samt att vara en länk mellan arbetstagare och
arbetsgivare. De tände på idén och ville gärna samarbeta med oss. Vi gjorde en enkät med
utgångspunkt i de frågor våra diskussioner och de norrländska arbetsgivarna väckt. Enkäten
delades ut personligen genom arbetslivskonsulenternas försorg till 32 arbetsledare i kommunen,
både privata och kommunala. Den innehöll fjorton punkter och vi bad arbetsledarna
ringa in de fem viktigaste på just deras arbetsplats. Kommunens handikappomsorg innefattar
många olika arbetsplatser såsom caféer, tvätteri, bilskötsel, kiosk, hantverksbutik och daglig
verksamhet på skyddad verkstad. Individintegrering förekommer inom kommunen, Region
Skåne, varuhuskedjor, restauranger samt privata företag av olika storlek och inriktning.
Därmed finns det till stor del möjlighet att välja en anpassad sysselsättning efter vars och ens
förmåga.
Genom enkäten, arbetsplatsbesök och intervjuer med särvuxarbetstagarna och arbetsledarna
vill vi få fram vad de anser viktigt att behärska på sin arbetsplats. Med enkätsvarens och
intervjuernas resultat som grund vill vi skapa bra lärtillfällen och ge rum för det goda
samtalet. Våra studerande har inte alltid så lätt att formulera sina tankar i skrift, men de har
många tankar som behöver synliggöras. Många är heller inte vana vid att deras uppfattning
efterfrågas - det är ofta någon annan som "tänkt" åt dem.”I mediernas osorterade värld finns
det inga gränser mellan det trovärdiga och partsintresset, insikten och fördomen, den sakliga
upplysningen och reklamen, det snyltande medlidandet och inlevelsen. Både barnet och den
vuxne måste skaffa sig redskap att hävda och utveckla sin egen välgrundade mening mitt i
mångfaldens kaos.” (S-E Liedman, Ett oändligt äventyr, s.76) Vi måste se till att inte låsa oss
vid våra egna föreställningar utan skapa en gemensam referensram. "Livet är dialogiskt till sin
natur. Att leva innebär att engagera sig i en dialog, att ställa frågor, lyssna, svara, komma
överens om…" (O. Dysthe, Det flerstämmiga klassrummet, s.65)
Vi hade tänkt ordna en grupp på 6-7 studerande som representerar olika arbetsplatser.
Gruppen skulle träffas regelbundet varje tisdag mellan 13 och 14.30. Det här visade sig
omöjligt att genomföra av flera anledningar. Det var problem att ändra de studerandes
arbetstid kontra studietid, att byta taxitider samt svårigheter för vissa studerande p g a deras
handikapp att med så kort varsel växla grupptillhörighet och få förändrade rutiner. Vi fick i
stället välja att arbeta med diskussioner i några av veckans redan befintliga grupper. Så här i