ITIS - SÄRVUX - Buf - Kristianstad

ITIS - SÄRVUX
Projektarbete ”Med bilden som inspiration till nya tankar
om hur man blir någorlunda möjlig att ha att göra med”
Hösten 2002
Handledare - Jenny Comstedt
Lisbet Gustavsson, Särvux Kristianstad
Louise Kristiansson, Särvux Kristianstad

Introduktion
Särvux är sedan 1988 en frivillig skolform för personer med begåvningshandikapp, autism
eller förvärvad hjärnskada i vuxen ålder. Efter 1994 blev kommunerna ansvariga att erbjuda
särvuxutbildning och kurserna anordnades oftast under kommunala vuxenutbildningen.
I Kristianstad kommun ansvarar Komvux för Särvuxundervisningen. I några delar av Sverige
är Särskolan huvudman, men vi anser att det är naturligast att tillhöra vuxenutbildningsenheten
i kommunen.
I Kristianstad är vi två heltidsanställda speciallärare. En av oss har mellanstadielärarbakgrund
och den andra förskollärarbakgrund – och tillsammans har vi bred pedagogisk erfarenhet. Vi
har ca 75 studerande som kommer en till två gånger i veckan under några timmar på dag- eller
kvällstid. Det är kontinuerlig intagning under hela läsåret. Nästan alla har arbete i någon form
och studierna är ett komplement för att göra vardagen begriplig och livet rikare. Studierna
bedrivs i grupp efter vars och ens behov och intresse. ”Målet för offentlig utbildning bör vara
att bidra till individens personliga utveckling.” (LU-90 bil.22, s.53) Med vårt arbetssätt vill vi
verkligen få igång inlärningsmöjligheterna. Det är aldrig för sent att lära. Det gäller bara att
hitta nycklarna in. ”En slutsats av ett par decenniers forskning om människans kunskapsbildning
är bland annat att kunskap växer fram i och brukas i skilda sociala och kulturella
sammanhang samt att den är av kollektiv natur eftersom den uppstår och bildas i möten
mellan människor… dess innebörd växer fram ur individens sökande efter meningsfullhet.”
(M. Alexandersson, Ped. mag. nr 3/2001, s.8)
Verksamheten har genomgått stora förändringar genom förnyade läroplaner och arbetssätt.
Satsningar på kunskapslyftet och det livslånga lärandet har väckt funderingar kring attityder
och värderingar inom vårt arbetsområde. I läroplanen talas mycket om grundläggande värden.
”Utbildningen skall främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt
deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet. Skolan har uppgiften att till eleverna överföra
värden, förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället.” (Lpf-
94, s.25) Kursplanerna för särvux är under omarbetning. De nuvarande känns inte alltigenom
relevanta. Problemet är att vi alltid har varit en kopia av en annan skolform, gymnasiesärskolan.
Vi anser att särvux borde få utgöra en helt egen mall med utgångspunkt från våra

vuxna studerandes behov. ”Icke handikappade människor kan kröka sin kropp och sitt
intellekt för att passa in i rigida strukturer, t ex utbildningar. Det kan ofta inte människor med
funktionshinder.” (P. Anderberg, Certec) Särvux karta stämmer inte med verkligheten.
”Begrepp som kurs och studieplan måste få en annan betydelse genom att styrning i
väsentligt större utsträckning sker nedifrån, från den enskilde elevens förutsättningar och
viljeinriktning.” (LU –90 bil.22, s.53)
1995 hörde vi Siv Their, professor i vuxenpedagogik vid universitetet i Helsingfors, tala på en
Rikskonferens för Särvuxpedagoger i Kristianstad. Hon myntade många odödliga begrepp, bl
a talade hon om våra studerande som särbegåvade, ett uttryck som alla tog till sig. Dessutom
sa hon att ”man måste vara någorlunda möjlig att ha att göra med”. Det har vi burit med oss
sedan dess och verkligen funderat över. Var finns en kurs i hur man blir det Nu har vi tänkt i
sju år (”tankar tar tid”…säger Bodil Jönsson) och vill gärna försöka göra något handlingskraftigt
kring detta tema. En anledning till att vi kommer loss nu, är att vi våren 2002 fick en
enkät i vår hand där 1000 arbetsgivare i norra delen av Sverige har angett vad de upplever
som viktigt för våra omsorgstagare att kunna på en arbetsplats. Där kom typiska skolfärdigheter
som läsa- skriva- räkna på fjortonde plats. Vardagskunskaper som med ett
modernt uttryck kallas social kompetens, kom före.

Syfte
Vi vill tillsammans med särvux-studerande och deras arbetsledare på olika arbetsplatser
arbeta med de övriga punkterna, nämligen följande:
• personlig hygien
• följa uppgörelser och överenskommelser
• uthållighet och motivation
• självständighet
• följa instruktioner
• acceptera tillrättavisningar
• initiativförmåga
• visa hänsyn
• lyssna
• följa hövlighetsregler
• vänta på sin tur
• samtala
• kontrollera sitt eget arbete
• tempo
Vi vill länka samman arbete och skola så att det blir tydligt att det man lär i skolan även gäller
i den studerandes vardag och arbetsliv. Vi måste se upp för skolbunden kunskap som bara
finns där. Studier på särvux ska vara något som har anknytning till våra studerandes livssfär
och hela tiden utgår från deras erfarenheter. Vi måste krypa in under skinnet på den
studerande och försöka se saken från hans/hennes horisont. ”Det sant pedagogiska består just
i att utgå ifrån den andra, den lärande andra och försöka se det som hon ser.” (I. Carlgren /
F. Marton, Lärare av i morgon, s.232) Man lär sig hela tiden i sammanhang, därför måste vi
ständigt tänka på att skapa meningsfulla situationer för lärande. ”Våra erfarande av någonting
kringgärdas alltid av ett sammanhang…one doesn´t see with one´s eyes, one see with the
whole fruit of one´s previous experience” (F. Marton / S. Booth, Om lärande, s.113)
De studerande måste få möta andra sätt att tänka än sitt eget och få bearbeta och omforma sina
erfarenheter och tankar tillsammans med andra. Särvux ska vara den goda mötesplatsen där
tankar byts och idéer väcks i en miljö som främjar lärande. Vi vill ta vara på den dynamik
som finns i gruppen.”När elever får tillfälle att ställa äkta frågor och jämföra med sina egna

erfarenheter, blir det också möjligt för dem att se att det som behandlas i undervisningen kan
ha betydelse även för deras eget liv.” (T. Madsén, Informationssökning i fokus, s.132)
Därmed hoppas vi kunna förbättra villkoren och möjligheterna för särvuxstuderande i
arbetslivet och skapa ett väl fungerande nät mellan arbetstagare, arbetsledare och särvux för
ett samarbete som gagnar alla inblandade.”Etik handlar om relationer, ingen av oss lever på
egen hand.” (K-G Hammar, Ständigt, alltid! s.42) Som vuxen måste du kunna förstå
samspelet mellan människor. Det är mycket viktigare att veta när det är dags för en ren skjorta
än att kunna stava till ordet skjorta.

Tillvägagångssätt
Vi har bjudit in kommunens arbetslivskonsulenter för att presentera vår idé. Deras uppgift är
att ordna arbetstillfällen för omsorgstagare samt att vara en länk mellan arbetstagare och
arbetsgivare. De tände på idén och ville gärna samarbeta med oss. Vi gjorde en enkät med
utgångspunkt i de frågor våra diskussioner och de norrländska arbetsgivarna väckt. Enkäten
delades ut personligen genom arbetslivskonsulenternas försorg till 32 arbetsledare i kommunen,
både privata och kommunala. Den innehöll fjorton punkter och vi bad arbetsledarna
ringa in de fem viktigaste på just deras arbetsplats. Kommunens handikappomsorg innefattar
många olika arbetsplatser såsom caféer, tvätteri, bilskötsel, kiosk, hantverksbutik och daglig
verksamhet på skyddad verkstad. Individintegrering förekommer inom kommunen, Region
Skåne, varuhuskedjor, restauranger samt privata företag av olika storlek och inriktning.
Därmed finns det till stor del möjlighet att välja en anpassad sysselsättning efter vars och ens
förmåga.
Genom enkäten, arbetsplatsbesök och intervjuer med särvuxarbetstagarna och arbetsledarna
vill vi få fram vad de anser viktigt att behärska på sin arbetsplats. Med enkätsvarens och
intervjuernas resultat som grund vill vi skapa bra lärtillfällen och ge rum för det goda
samtalet. Våra studerande har inte alltid så lätt att formulera sina tankar i skrift, men de har
många tankar som behöver synliggöras. Många är heller inte vana vid att deras uppfattning
efterfrågas - det är ofta någon annan som "tänkt" åt dem.”I mediernas osorterade värld finns
det inga gränser mellan det trovärdiga och partsintresset, insikten och fördomen, den sakliga
upplysningen och reklamen, det snyltande medlidandet och inlevelsen. Både barnet och den
vuxne måste skaffa sig redskap att hävda och utveckla sin egen välgrundade mening mitt i
mångfaldens kaos.” (S-E Liedman, Ett oändligt äventyr, s.76) Vi måste se till att inte låsa oss
vid våra egna föreställningar utan skapa en gemensam referensram. "Livet är dialogiskt till sin
natur. Att leva innebär att engagera sig i en dialog, att ställa frågor, lyssna, svara, komma
överens om…" (O. Dysthe, Det flerstämmiga klassrummet, s.65)
Vi hade tänkt ordna en grupp på 6-7 studerande som representerar olika arbetsplatser.
Gruppen skulle träffas regelbundet varje tisdag mellan 13 och 14.30. Det här visade sig
omöjligt att genomföra av flera anledningar. Det var problem att ändra de studerandes
arbetstid kontra studietid, att byta taxitider samt svårigheter för vissa studerande p g a deras
handikapp att med så kort varsel växla grupptillhörighet och få förändrade rutiner. Vi fick i
stället välja att arbeta med diskussioner i några av veckans redan befintliga grupper. Så här i

efterhand är vi inte helt säkra på att det var en nackdel. Det har gjort att flera kommit till tals
och vi har fått större spridning bland arbetsplatser och arbetstagare. Sammanlagt har ca tjugo
personer varit aktiva i diskussionerna. Det har dock inte blivit den regelbundenheten vi
eftersträvade. . "Att skapa olika diskussionsgrupper eller utforma gemensamma studieuppgifter
där man tillsammans arbetar för att nå lösningar på problem gynnar lärandet.."
(M. Larsson, Lärkraft, s.19)
Vi två pedagoger fick genom rektorns goda vilja lektionsfritt efter kl. 14.30 på tisdagar för att
kunna bearbeta vårt material. Men alltför många tisdagseftermiddagar har gått till annat
obligatoriskt som personalkonferenser, Röda korsets första hjälpen-kurs och ITISseminarium.
Tack vare att vi har förmånen att arbeta gemensamt i Komvux vackraste rum har
vi ändå fått till stunder av lysande möten som berikat både oss och verksamheten. Vi har
också stor kunskap i att inte ha så bråttom, att dra ner på tempot, vänta in och låta allt få ta sin
tid. ”Men lärande är i allmänhet något som utsträcker sig i dagar, veckor eller år…it´s not
just a single thing, it´s a lifetime”. (F. Marton / S. Booth, Om lärande, s.197 och 200) ”Som
lärare har man sällan chans att få direkt respons på det man gör eftersom mycket tar många
år innan det faller ut och mognar.” (I. Carlgren / F. Marton, Lärare av i morgon, s.188)
I vårt arbete vill vi använda oss av bilden för att skapa diskussionsunderlag till de områden
som enkäterna och intervjuerna visat på som viktiga. Vi lyssnade till professor Tomas
Kroksmark i Göteborg i september där han gav oss ett lysande exempel på våra inre bilder.
Flickorna i fotbollslaget som på några få sekunder skockas kring bollen trots att idrottsledaren
betonat vikten av att alla har sin plats på planen. Det är fullständigt klart att spelar man fotboll
då har man bollen! Det finns bilder som förmår provocera oss, väcka känslor och få oss att
tänka och tycka, bilder som kräver att få kommunicera med oss. Bilden är ett språk som alla
förstår. Därför har vi besökt flera arbetsplatser och tagit stillbilder och videosekvenser från de
studerandes vardag i arbetslivet. Det är viktigt att bilden belyser verkligheten och kan väcka
nyfikenhet, engagemang och ge fördjupad förståelse. Bildanalysens tre faser om allmänna,
grupprelaterade och enskilda associationer är viktiga att tänka på när vi väljer bildmaterial.
Hans Wetterholm menar på sidan tio i boken "Det synliga språket" att ”bilden är en sammansmältning
av den visuella iakttagelsen och min föreställning om den.” Därför gäller det för
oss att ta reda på vilken betydelse bilden får i varje enskild studerandes ögon. Bilden är också
vårt underlag för flera intressanta frågeställningar. Bilden ska inspirera till samtal som väcker
nya tankar. Vi vill forma en dialog, ett tankemöte, med respekt för allas tankar genom att
ställa öppna, didaktiska frågor som svarar på vad hur varför Bilden ger oss inga givna svar

utan bara fler intressanta frågor. Eftersom bilden är ordlös lämnar den stort utrymme för
betraktarens inlevelse och tolkningar. Att låta en bild kollidera med en text eller med min
förutfattade mening kan också ge nya impulser. Bilden gör världen tydligare. Först tänkte vi
också använda oss av redan producerade filmsekvenser och bilder som kändes angelägna,
men det har visat sig mycket svårt att hitta lämpliga sådana. Dessutom fann vi, vid närmare
eftertanke, att bilder från min egen vardag, bilder som lätt kan kännas angelägna i mitt eget
liv, har ett mycket större värde. Det gäller bara att fånga ögonblick och sekvenser som är
talande. Därför ägnar vi säkert hela vårterminen åt att få bilderna proffsiga. "..bilden står i
samband med tankeprocessen… ju mer tänkandets form ska få material att arbeta med, desto
mera måste bilder utnyttjas i vår tankeprocess." (E. Ahlner Malmström, Är barns bilder
språk s.141) Vi ska också den 9 eller 11 december delta i en konferens i Ystad om bilden i
ett pedagogiskt sammanhang och hur man kan samtala kring bilder.

Resultat & Diskussion
Av 32 utdelade enkäter har 19 kommit in hittills. Av svaren framgår att samtliga arbetsledare
inom kommunens omsorgsverksamhet angett punkten hygien som viktig. Det har vi också fått
bekräftat vid besök på arbetsplatserna. Inom individintegrering har inte arbetsledarna angett
den lika konsekvent. Det beror säkert på att man inom vissa områden måste klara av sin
personliga hygien för att bli aktuell för en placering.
Däremot är det värt att notera att punkten samtala inte tas upp som viktig inom omsorgernas
verksamheter medan flera inom integrerad verksamhet bl a förskolan har den med. Där är det
naturligtvis en viktig egenskap för att arbetet ska fungera.
Det är bara en arbetsplats som angett tempo som en viktig punkt, vilket känns glädjande
eftersom det ofta tar lite längre tid att både tänka, förstå och handla när man har ett
begåvningshandikapp. På den arbetsplats som angett tempo som viktigt behövs också den
egenskapen, det kan vi lätt konstatera vid våra besök.
Ingen har angett punkten visa hänsyn och det tolkar vi som att det redan i hög grad fungerar
tillfredsställande på arbetsplatserna eller att det ligger långt ner på prioriteringslistan.
På enkäten som inspirerade oss fanns inte något om samarbete bland de första femton
punkterna och det tyckte vi var anmärkningsvärt. Därför var det glädjande att en arbetsplats
angav det som viktigt under övriga synpunkter. ”Samarbete borde vara ett kärnämne” sa
Monika Sträng-Haraldsson från Göteborgs universitet en gång på ett föredrag på högskolan
Kristianstad. ”Moderna arbetsprocesser förutsätter utveckling av en bred repertoar av
mänskliga kapaciteter, inkluderande kreativitet, samarbetsförmåga, engagemang, smidighet
och ett öppet sinne.” (OECD:s rapport 1992)
Vi har utnyttjat kafferasterna för såväl ”styrda” som spontana samtal. I styrda samtal har vi
frågat hur de upplever sin arbetsplats, vad de tycker är viktigt att kunna och hur de klarar det.
"Eftersom våra kunskaper oftast används i ett socialt sammanhang är det också en rimlig
tanke att lärandet sker i ett socialt sammanhang. (L-O Dahlgren, Lustfyllt, s.7) Självinsikten
är ibland dålig, en del tror sig behärska mer än resultatet på arbetsplatsen faktiskt visar. Det
blev mycket livliga diskussioner om vad som är viktigt i arbetslivet. Grupperna representerade
olika arbetsplatser, men det var ingen skillnad på deras åsikter om tex. ansvar,” hålla koll
på”, dvs att arbetet blev rätt utfört, vilket de rankade som viktigast. Artig och trevlig, måste
man vara, inte skrika och tala högt. En uttryckte: ”hos oss tycker jag det är viktigt att man

säger hej när det kommer in en kund. ”Någon tog upp hygien, rent hår, och de flesta inser nog
vikten av att kunna sköta sin personliga hygien. Vid ett tillfälle kom det som nästan alla ansåg
vara det bästa med en arbetsplats; arbetskläder. Då är man någon, man har en tillhörighet.
Ofta kommer tal om samarbete upp i grupperna rent spontant. En del anser att det är dåligt
med samarbetet ute på arbetsplatserna, för andra är det aldrig aktuellt att reflektera över. Inom
området konflikthantering kan vi nog hitta många bilduppslag som leder till bra samtal.
Arbetet med projektet har fått god respons både bland arbetsledarna och våra studerande. Vi
har också fått många nya infallsvinklar under våra besök på arbetsplatserna. Det känns
spännande att få vidareutveckla projektet under kommande läsår. Vi har blivit kontaktade av
Agneta Nylander-Widz på Statens institut för handikappfrågor i Umeå, för att om möjligt med
bilden som utgångspunkt utveckla ett läromedel i ämnet social kompetens för vuxna
begåvningshandikappade. Dessutom har vi i dagarna fått besked från Skolverket att vi
tilldelats projektpengar under fyra år för att vidareutveckla våra tankar inom detta område.
Eftersom vi är mycket angelägna om att få verkligt bra bilder kommer vi att lägga mycket tid
på det arbetet. Nu har vi fått ekonomiska möjligheter att hyra in proffsfotograf. Vi kan ägna
oss helt åt den pedagogiska utformningen. "Det reflekterande sättet att närma sig ett ämne
kräver hårt arbete och tar tid. Det innebär att jämföra, väga för och emot, att tänka efter och
fatta ett beslut. Det är ofta på detta sätt som nya idéer uppstår." (M.Alexandersson, Lärkraft,
s. 72) Två halvdagar under november har vi fått ITIS-handledning av Lars Nordberg på
Elevdata i Malmö. Där har vi lärt oss hantera Multimedialab. I det programmet har vi gjort
presentationer över några olika punkter ur enkäten. De ska ligga till grund för samtal i grupp.
"..diskussion och elevernas samverkan leder till förbättrad förståelse, inte kvalitén på
enskilda uttalanden." ( M. Larsson, Lärkraft, s.20)
Slutresultatet av arbetet tänker vi oss som ett diskussionsunderlag i bild & text. Dels i form av
videofilm, med många anledningar att trycka på pausknappen, dels som datorprogram med
ord och bild som får de studerande på nya tankespår. Dessutom ska det finnas hållbara
papperskopior med färgfoton i A4-format innehållande små ”puffar” som väcker lust att
samtala. På Rikskonferens Särvux i Göteborg i september talade professor Tom Tiller om det
viktiga didaktiska mötet som måste börja med lusten – viljan – energin – tron – och nyttan.
Vi vill få till dessa lysande möten som lär oss att veta, göra, leva och vara!

Referenser
Ahlner Malmström, E. (1991) Är barns bilder språk Stockholm. Carlssons Bokförlag
Alexandersson, M. (2001) Från Homeros till cyberspace. Pedagogiska magasinet nr3/01
Anderberg, P. (1999) Internetlärande för alla. Licentiatuppsats. Lund. Certec, Tekniska
högskolan
Andrén, C-G. & Wallin, E. & Ysander, B-C. (1990) LU, bil.22, Långtidsutredningen,
utbildning för 2000-talet. Stockholm. Finansdepartementet
Arnman, S. m fl (1999) Ständigt. Alltid! Skolans värdegrund. Kommentar till läroplanen.
Stockholm. Skolverket
Carlgren, I. & Marton, F. (2000) Lärare av i morgon. Stockholm. Lärarförbundets förlag
Dahlgren, L-O. (2001) Lustfyllt - Problembaserat lärande- uthålligt didaktiskt
förhållningssätt. Stockholm. KK-Stiftelsen
Dysthe, O. (1996) Det flerstämmiga klassrummet. Lund. Studentlitteratur
Larsson, M. (2002) Lärkraft - Om forskning kring datorstött lärande. Stockholm.
KK-Stiftelsen
Liedman, S-E. (2001) Ett oändligt äventyr, Om människans kunskaper. Falun. Bonniers förlag
Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna. (Lpf- 94)
Stockholm. Utbildningsdepartementet
Madsén, T. m fl. (1998) Informationssökning i fokus. Lund. Bibliotekstjänst
Marton, F. & Booth, S. (2000) Om lärande. Lund. Studentlitteratur
OECD rapport (1992) High-Quality Education and Training for All. Stockholm. Swedish
Natinal Board of Education
Wetterberg, H. (1992) Det synliga språket. Hässelby. Runa förlag