Rapport om skolskjutsar - GR Utbildning

7
färdtjänst. Elever i förskoleklass, grundskola, särskola, skolbarnsomsorg och gymnasiesärskola
åker med skolskjuts. Elever i gymnasiet har, om de är berättigade, fria elevresor.
2.1 Ansvaret för att barnen har trygga skolvägar.
Ansvaret, för att barn skall kunna ta sig till skolan (gäller samtliga ovan nämnda skolformer)
på ett bra sätt, delas mellan kommunerna och Vägverket.
Kommunerna skall, enligt skollagen (4 kap, 6 §), eftersträva att eleverna placeras så att de får
så kort skolväg som möjligt, då kommunen fördelar eleverna på olika skolor. Om kommunen
inte kan göra detta på ett sådant sätt, att eleverna får en rimlig gångväg till skolan, så måste
man i stället svara för skolskjuts. Det åligger då också kommunen att ordna skolskjuts så att
kraven på trafiksäkerhet tillgodoses (Skolskjutsförordningen, 2 §). Styrelsen för skolväsendet
i kommunen skall, efter samråd med trafiknämnden (eller motsvarande), polismyndigheten
och väghållaren besluta om ”varje skolskjuts` färdväg och de platser där på- eller avstigning
bör ske”. Likaså skall denna styrelse svara för att eleverna undervisas om trafiksäkerhet.
Vägverket är den myndighet, som har att tillse att riksdagens och regeringens beslut om
trygga skolvägar verkställs. I sitt inriktningsdokument (Vägverket, 2001) preciserar de sin
uppgift så här: ”Vägverket skall arbeta utifrån ett hela resan-perspektiv för att göra skolvägar
och skolskjutsar säkra för barn.” ”Alla beslut som rör barn (betr säkerhet och tillgänglighet till
transportsystemet; min anm) skall medverka till att deras fria rörlighet, tillgänglighet, miljö,
hälsa och säkerhet skall sättas främst.”
Grunden för dessa delar i Vägverkets inriktningsdokument, finns i två propositioner från
1997/98. I den transportpolitiska (nr 56) framhåller regeringen att ”barn, tillsammans med
äldre och funktionshindrade, är starkt beroende av transportsystemets egenskaper och effekter
framför allt med avseende på tillgänglighet, säker trafik och god miljö”. I Strategi för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (nr 182) ”betonas att barnperspektivet
skall utvecklas så att barnets bästa sätts i centrum”. Man kan säga att detta är Vägverkets
tolkning av barnkonventionens artikel 3, konkretiserad till att gälla svenska barns
skolvägar: ”Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Barn
ska tillförsäkras det skydd och den omvårdnad som krävs för deras välfärd. De institutioner
och myndigheter som ansvarar för vård av barn ska se till att alla lämpliga åtgärder vidtas för
att skydda barnens säkerhet och hälsa.”
Vägverkets arbete med trygga skolvägar, bygger också på studier av barns uppträdande i
trafiken. Kortfattat säger dessa att ”De flesta barn kan lära sig att gå (min kursivering) till
skolan i enkla trafikmiljöer med få bilar och låga hastigheter vid sex års ålder. Inte förrän vid
12 år klarar de av att cykla i samma trafikmiljö. Fullt utvecklad trafikförmåga har de flesta
barn dock tidigast vid 15 års ålder.” Detta citat är hämtat ur Svenska Kommunförbundets
skrift ”Trygga skolvägar”, en skrift som bl a vänder sig emot att det ökande skjutsandet
försämrar trafiksäkerheten och miljön runt skolorna: ”föräldrarna är oroliga för sina barns
säkerhet, de börjar skjutsa sina barn till skolan, trafiken ökar, skolvägen blir farligare och
ännu fler föräldrar börjar skjutsa sina barn”. Detta får också en allvarlig inverkan på barnens
fysiska hälsa och mentala utveckling, eftersom ”barn som går eller cyklar på egen hand till
skolan utvecklas till socialt självständiga personer med ökad tilltro till sin förmåga att klara
sig på egen hand”. (Sv Kommunförbundet, 2001, sid 3ff.)