Rapport om skolskjutsar - GR Utbildning

24
I undantagsfall, då avståndet till påstigningsplatsen blir för långt, kan självskjuts (av förälder
eller annan) beviljas, enligt särskild taxa. Detta görs i Ale, Alingsås och Hörby bl a. I Alingsås
kommun gäller detta även då ett barn p g a t ex allergibesvär inte kan åka vanlig skolskjuts.
Då en skolskjutsberättigad elev förlorat sitt terminskort, ersätts detta utan kostnad för
eleverna i förskole – år 3 av Västtrafik. För äldre elever skiljer sig emellertid ersättningsnivån
mellan kommunerna. I Kungsbacka får alla övriga elever stå för hela kostnaden själva. I
Kungälv får eleverna själva betala 80% av kostnaden för ersättningskortet, minus 10% för
varje månad av läsåret som gått. I Orust får eleverna i år 4 – 9 betala en självrisk på 200
kronor för ersättningskortet.
Ingen kommun tycks dock ha en mera noggrant utformad policy, baserad på skolans värdegrund
och med tydligt utformade mål.
6. VAD BÖR EN SKOLSKJUTSPOLICY INNEHÅLLA
Skollagen och lagen om fria elevresor är de dokument som anger grunderna för vilka barn och
ungdomar 1 – 20 år, som har rätt till fri skolskjuts/elevresa. Tillsammans med skolskjutsförordningen,
lagen om färdtjänst, trafiksäkerhetsverkets föreskrifter och andra styrdokument,
ges här en ganska minimalistisk grund för kommunernas skyldighet att anordna skolskjutsar
och fria elevresor. Kommunerna har således stora möjligheter att själva bestämma omfattning
och kvalitet på denna verksamhet. Av detta skäl skall nedan två olika alternativ till policy
utformas.
Alternativ 1. Generös policy. Detta alternativ utgår från FN:s Barnkonvention, artikel 3: ”Vid
alla åtgärder som berör barn, …, skall barnets bästa komma i första hand.”
Alternativ 2. Restriktiv policy. Detta alternativ utgår från att kommunens kostnader för
skolresor/elevresor, på kort sikt, skall vara så låga som möjligt, samtidigt som nationella lagar
och förordningar följs.
Att konsekvent beräkna hur verksamheten skall bedrivas för att till alla delar ge lägsta möjliga
kostnad, låter sig inte göras. Det finns heller inget tak för hur höga kostnaderna kan bli om
man skall satsa på bästa möjliga kvalitet ur barnens synpunkt. Båda rubrikerna får därför ses
som riktningsgivande. Förslagen under respektive rubrik kan sedan ställas emot varandra.
Diskussionen av dem bör också kunna resultera i ytterligare andra alternativ. Genom att ställa
två (kostnads-)nivåer av verksamhet emot varandra, bör det bli lättare för var och en, mot
bakgrund av ideologi och partiprogram, att resonera sig fram till sin egen ståndpunkt beträffande
skolskjutspolicy.
En avgörande faktor, för behovet av skolskjuts och fria elevresor, är hur skolorna lokaliseras i
förhållande till var barn och ungdomar bor. Det är förenat med stora kostnader att bygga nya
skolor, liksom det kan vara kostsamt att ha tomma skollokaler stående i områden där barnkullarna
minskar.
Man kan välja att strikt placera alla barn i den skola som ligger närmast bostaden, så långt
skolans lokaler tillåter. Eller så ger man eleverna frihet att välja den skola de vill – både inom
och utanför kommunen. För att underlätta – eller motverka – det fria valet, kan man sedan ge