Rapport om skolskjutsar - GR Utbildning

2
SAMMANFATTNING.
Under det senaste året har praxis, vad gäller tolkningen av föreskrifterna för skolskjuts/busskort
respektive fria elevresor, ifrågasatts allt oftare av både handläggare och föräldrar. Nya
typer av situationer har uppstått, där gällande lagar/förordningar och prejudikat inte har gett
tillräcklig ledning. Medvetandet om FN:s deklaration om barnens rättigheter har ökat,
samtidigt som barnens möjligheter att gå i andra skolor än den som ligger närmast hemmet,
befordrats av en politisk majoritet i både Partille och göteborgsregionen.
Syftet med denna utredning är att, så långt möjligt, klargöra vilka barn och ungdomar som har
rätt till fria transporter mellan hem och skola (dvs skolskjutsar, busskort, färdtjänst o dyl) och
vilka villkoren är för att erhålla sådana. Samtidigt skall ett så komplett underlag som möjligt
presenteras, för att ge de förtroendevalda i Partille möjlighet att besluta om vilken policy som
skall gälla beträffande gratis skolskjuts och fria elevresor. Tanken är också, att elever/föräldrar
härigenom skall kunna få tydligare information om vilka regler som gäller och att
handläggarna skall kunna fatta snabbare respektive mer rättvisa och välmotiverade beslut.
För att lägga grunden till ett tydligt och lättförståeligt förslag, har jag gått igenom befintlig
lagstiftning och rättspraxis samt undersökt hur skjutsärenden behandlas i Partille i dag. Jag
har också tagit del av skolskjutsreglementen o dyl från ett antal andra kommuner, huvudsakligen
i göteborgsregionen. Flera utredningar pågår (t ex skollagskommittén och översynen
av färdtjänstlagen), vilkas resultat kan tänkas påverka de närmaste årens skolskjutsrättigheter
respektive skolvägarnas och transportfordonens trafiksäkerhet. Jag har också erhållit många
uppgifter och synpunkter från handläggare och beslutsfattare i Barn- och utbildningsförvaltningen,
gymnasieförvaltningen, Socialkontoret och Tekniska kontoret i Partille.
De lagar och förordningar som gäller på området kan sägas utgöra ett skelett med mycket lite
kött på benen. Detta har lämnat utrymme för kommunerna, att själva bygga på och förstärka
rätten till skolskjuts och fria elevresor, liksom färdtjänst för barn till förskola. Partille har valt
att, sedan 1996, inte göra några sådana tillägg. I brist på mer detaljerade regler (”kött på
benen”) har därför allt fler vårdnadshavare tolkat lagarna, som att deras barn har rätt till
skjuts. Samtidigt som handläggarna fått allt svårare att på ett både rättvist och konsekvent sätt
ge tillstånd respektive avslag.
Jag har därför utarbetat ett förslag till framtida hantering av skolskjuts- och elevresefrågor,
som bygger på att de förtroendevalda politikerna bestämmer sig för vilka mål verksamheten
skall ha samt en antingen generös eller en restriktiv policy. Det restriktiva förslaget bygger på
att kommunens kostnader skall hållas så låga som möjligt, utan att man för den skull bryter
mot nationella lagar och förordningar. Det generösa förslaget bygger på FN:s Barnkonvention:
”Vid alla åtgärder som berör barn, skall barnets bästa komma i första hand”. Med hänsyn
till vilken policy kommunen vill ha, kan därefter de förslag på detaljerade (förhållnings-)
regler, som presenteras, omarbetas och kompletteras.