Utställningskatalog - Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

II. Arbetsmigration efter 1945 – ett scenario
En tyst hyllning framför Hjalmar Brantings grav av utländska flyktingar 1950.
Källa: Morgon-Tidningen Foto: ej angiven
1. Hopp-Jerka (affisch)
Många räknade med en lågkonjunktur efter krigsslutet 1945. I själva verket blev det tvärtom.
Den svenska industrin, oskadad och ohämmad av kriget, gick för högtryck, vilket resulterade
bl a i en kraftigt överhettad arbetsmarknad med åtföljande arbetskraftsbrist.
”Speciellt oroväckande för arbetsgivarna tedde sig den attitydförändring till vissa typer
av arbeten som de tyckte sig kunna märka bland arbetarna.” Ledningen för Motala verkstad
konstaterade ”en allvarlig förskjutning från tungt och varmt arbete till lättare
verkstadsarbete.” Från Bolinder-Munktells i Eskilstuna påtalades det på samma sätt att det var
svårt ”att hålla arbetsstyrkan uppe för tyngre och smutsigare arbeten”, och ASEA:s ledning
lade till att det nästan var ”omöjligt att få arbete utfört på skifttid.” Därutöver – vilket säkert
ansågs lika allvarligt – påpekade Bolinder-Munktells ledarskap att en ”disciplinär uppluckring
kan förmärkas”, vilket betydde ”att man måste behandla personalen varligare än förr.” Den
stora efterfrågan på arbetskraft öppnade således möjligheter för många arbetare att söka sig
bort från de mest degraderade, tyngsta, varmaste och smutsigaste arbetsuppgifterna till något
angenämare arbeten på bekvämare arbetstid och med högre status. Detta skapade en ”lucka” i
arbetarhierarkins lägre skikt som på något sätt behövde fyllas för att produktionen skulle
kunna fortlöpa och expandera. (…)
Det var också under den här perioden som det starkt negativt laddade epitetet ”Hopp-
Jerka” myntades som beskrivning på den alltför rörlige arbetaren. Som figur avbildades
Hopp-Jerka i propagandamaterialet som en manlig gräshoppa, som hoppade från fabrik till
fabrik för att göra kortsiktiga lönevinster.” skriver Johan Svanberg (2010, s. 103).
13