Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

medfak.umu.se
from medfak.umu.se More from this publisher
14.01.2015 Views

Slutsatsen av våra forskningsrön är att senceller på ett oväntat sätt kan producera nervsignalssubstanser och att de har receptorer för dessa, se Figur 4. Därigenom tillförs vävnaden signalsubstanser utan att det behöver växa in nerver. Uppfattningen att senor i princip inte har nerver är delvis sann, men det finns ett annat sätt att tillföra nervsignalsubstanser, nämligen via egen produktion. Så är fallet också i vissa andra situationer och vävnader: Det finns tumörer som producerar de här signalsubstanserna, vilka då har betydelse för tumörernas tillväxt. Dessa s.k. neuroendokrina tumörer kan finnas i bukspottkörteln och i prostata. De visar vissa likheter med det vi som har sett i senorna: Att det bildas signalsubstanser och att de verkar tillbaka på sencellerna respektive tumörcellerna. Figur 4. Bilden visar reaktion i sencellerna i en smärtande hälsena för Y1 (en receptor för signalsubstansen NPY). Sencellerna är påtagligt breddade vid jämförelse med motsvarande i normala senor. Sencellerna i senor med tendinos visar tecken på receptorer för t.ex. katekolaminer, actelykolin och substans P. Bara lite sådana reaktioner kan ses i normala senor. 55

Ett viktigt faktum är att senan tydligen producerar mer nervsignalsubstanser när den är skadad än när den är normal. Det pekar på att det är fråga om läkningseffekter som i första hand kan vara en hjälp till självhjälp, men som sedan i det långa loppet kan vara skadliga. Detta ger förstås en antydan om möjligheter att utveckla läkemedel som extra hjälp för den behandling som finns idag. Om man ska vara riktigt ärlig blir vissa personer med tendinos inte fullständigt hjälpta. Behandlingsmetoder från Umeå Bland de behandlingsmetoder som används idag vid sensmärtor har många startats eller vidareutvecklats på Idrottsmedicinska enheten. Det gäller t.ex. den form av excentrisk träning som har beskrivits av tidigare föredragshållare. Det innebär att man sträcker ut muskeln samtidigt som den arbetar. Vid hälsenetendinos kan man göra det med väldigt stor belastning, t.ex. via en ryggsäck eller en viktmaskin. Genom studier som utfördes redan i slutet på 1990-talet visade forskarna på Idrottsmedicin att det här var betydligt bättre än att bara vila sig frisk, vilket man annars kan tro är det bästa. En annan metod som har utvecklats här i Umeå av professor Håkan Alfredson och docent Lars Öhberg är sklerosering. Den brukar vara nästa steg i behandlingskedjan om den excentriska träningen inte hjälper. Det går ut på att man med vägledning av ultraljud injicerar ett ämne, polidocanol, som normalt används för att ”sklerosera” vener. Ämnet, som gör att blodkärl skrumpnar till en bindvävssträng, sprutas in i senans yttre del där de vidgade blodkärlen löper in i den smärtande senan. Denna typ av behandling har haft goda effekter – inte bara för häl- och knäskålssenor utan också för flera andra senor. Skleroseringen har revolutionerat behandlingen vid tendinos med minskat lidande, mindre sjukskrivningar etc. Poängteras bör att metoden har förts vidare till andra ställen – inte minst har flera forskningssjukhus i Norge tagit den till sig och den används numera också i Storbritannien, Nederländerna och Spanien. När inte heller sklerosering hjälper blir nästa steg att gå in och operera. Även där har man nytta av att veta exakt var det finns ett ökat blodflöde så att man går in på rätt ställe och inte i onödan tar bort frisk vävnad. I princip kan man se operation som en tredjehandsåtgärd efter att man sett att excentrisk 56

Slutsatsen av våra forskningsrön är att senceller på ett oväntat sätt kan producera<br />

nervsignalssubstanser och att de har receptorer för dessa, se Figur 4.<br />

Därigenom tillförs vävnaden signalsubstanser utan att det behöver växa in<br />

nerver. Uppfattningen att senor i princip inte har nerver är delvis sann, men<br />

det finns ett annat sätt att tillföra nervsignalsubstanser, nämligen via egen<br />

produktion. Så är fallet också i vissa andra situationer och vävnader: Det finns<br />

tumörer som producerar de här signalsubstanserna, vilka då har betydelse<br />

för tumörernas tillväxt. Dessa s.k. neuroendokrina tumörer kan finnas i bukspottkörteln<br />

och i prostata. De visar vissa likheter med det vi som har sett i<br />

senorna: Att det bildas signalsubstanser och att de verkar tillbaka på sencellerna<br />

respektive tumörcellerna.<br />

Figur 4. Bilden visar reaktion i sencellerna i en smärtande hälsena för Y1 (en receptor<br />

för signalsubstansen NPY). Sencellerna är påtagligt breddade vid jämförelse med<br />

motsvarande i normala senor. Sencellerna i senor med tendinos visar tecken på receptorer<br />

för t.ex. katekolaminer, actelykolin och substans P. Bara lite sådana reaktioner<br />

kan ses i normala senor.<br />

55

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!