Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Begreppet tendinos används när man har undersökt hur vävnaden ser ut. Det
handlar alltså om att hos en person med sensmärtor se strukturella förändringar
i senan med ultraljud eller MRI, och i vävnadsbiopsier från området se en
ökning av antalet senceller och blodkärl. Den här ökningen får man nog i första
hand se som en kompensation som kroppen sätter in för att vävnaden ska
klara situationen. Men sedan uppstår också en s.k. degeneration med rena skador
som visar att vävnaden inte mår så bra. Det kan till och med gå så långt att
sencellerna dör, det man på medicinskt språk kallar apoptos. Tendinoser leder
också på sikt till att kollagenet blir dåligt utvecklat, att det inte löper parallellt
och homogent utan mera som ett virrvarr, se sammanställningen i Figur 2.
Figur 2. Sammanfattning av
begreppen för sensmärtor.
Tendinos är en precisering
och vidareutveckling av begreppet
tendinopati. Definitionsmässigt
används beteckningen
”tendinos” när
det förutom smärta m.m.
också finns bekräftade vävnadsförändringar
i senan.
Upptäckt av smärtmekanism i senan
Parallellt med att man på Idrottsmedicin här i Umeå har utvecklat nya behandlingar
har vi på grundforskningssidan gjort upptäckter i senvävnaden.
Genom att färga vävnadssnitt för att påvisa enzymaktiviteter har vi sett att
sencellerna i en skadad sena ger ifrån sig ämnen som visar att de är metaboliskt
aktiva. Det vi ser talar för att de faktiskt producerar samma nervsignalssubstanser
som nervceller och uppträder därmed som nervceller utan att
vara det, se Figur 3. Det är helt nya rön som vänder upp och ner på synsättet
att själva senvävnaden inte skulle vara påverkbar av nervsignalsubstanser.
Vi har visat att nerverna inte ”behövs” inne i senan utan att det istället är
53