Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
nämna som hastigast, kan uppstå där senorna går i höljen, senskidor. Framför allt vid handleder och fotleder är det inte ovanligt med smärtsamma senskideinflammationer. Dessutom finns slemsäckar intill väldigt många senor. Blir en sådan inflammerad får man väldigt ont och en sådan slemsäcksinflammation (bursit) kan ibland vara svår att skilja från besvär från senan eller muskeln. Det gäller att kunna anatomin och veta var slemsäckarna finns. En sådan plats är t.ex. där hälsenan löper invid hälbenet, en annan är där en sena fäster vid armbågsregionen. Ett särskilt problem med hälsenan är att man kan få den avsliten, en s.k. ruptur. Det har inte med kronisk smärta att göra utan brukar inträffa i plötsliga situationer; klassiska exempel är vid tennis- eller badmintonspel. Det kräver speciell behandling, inklusive kirurgi. Det som jag tänkte berätta närmare om är emellertid kroniska smärtor från hälsenan och knäskålssenan. Det är tillstånd som vi har studerat väldigt mycket här i Umeå – kliniskt på Idrottsmedicin, framför allt av professor Håkan Alfredson, och mer experimentellt av oss på anatomiavdelningen. Det som framför allt utmärker de här sensmärtorna är att man vid undersökningen kan se ett ökat blodflöde. Det framgår tydligt med en speciell teknik, doppler, och man ser det ökade blodflödet vid det ställe där besvären egentligen är som värst. För att en sena ska hålla ihop och fungera är det viktigt att sencellerna fungerar väl och producerar ett så bra kollagen som möjligt. I den yttre delen av senan har man stora blodkärl och dessutom löper där stora nervbuntar, Figur 1. Några blodkärl går in i senan, men de är inte så stora utan det största blodtillflödet sker i senans yttre delar, som delvis innehåller mer löst organiserad bindväv med både nerver och blodkärl. Strukturerna är alltså väldigt olika i senans inre och yttre delar. Det finns nästan inga nerver inne i senan – och det kommer jag snart tillbaka till. Det är via nervtrådarna i den yttre delen av senan som man känner det mesta av sensmärtan därför att de har mottagarställen för smärtsubstanser – exempelvis substans P. I den här regionen sker ett intrikat samspel mellan nerver och blodkärl. I senan hos en person som verkligen har stora smärtbesvär ser man att sencellerna är betydligt fler och inte lika spolformiga som i normala senor, utan mer uppdrivna och ibland väldigt mycket bredare. Mycket senceller och fler blodkärl är två fenomen som följs åt. 51
Figur 1. Bilden visar en stor nervbunt som går in i den yttre, peritendinösa vävnaden i en hälsena. Bunten är färgad med PAP-teknik för att påvisa nervmarkören PGP9.5. Figuren illustrerar det faktum att nerverna i anslutning till akillessenan i princip ligger i den peritendinösa vävnaden, ofta i anslutning till större blodkärl. Det finns mycket få nerver inne i själva senvävnaden. Tendinopati och tendinos Innan man kunnat säkerställa diagnosen i själva senvävnaden används vanligen det mer allmänna begreppet tendinopati för att beskriva det kroniska smärttillståndet. Det säger att en person har kroniska smärtor från senan, att det är svårt att springa och hoppa. Man skulle kunna tro att bara idrottare drabbas av det här, men på senare år har man i patientmottagningen vid Idrottsmedicin sett att även träningsmässigt icke aktiva personer har besvär. Väldigt många vanliga motionärer och även personer som inte motionerar alls dras med smärtande senor. I många fall leder det till att man kanske måste sluta med den motionsform man håller på med. Det kan också ge försämrad livskvalitet och sjukskrivning. Bland aktiva idrottare brukar man räkna med att ca 14 procent har besvär med knäskålssenan. Ett annat sätt är räkna på är livstidsrisken, dvs. sannolikheten för att få detta besvär någon gång under livet. När det gäller hälsenan är livstidsrisken 24 procent hos aktiva idrottare och 6 procent hos andra personer. 52
- Page 1 and 2: Forskningens dag 2009 Motion på go
- Page 3 and 4: Motion på gott och ont Utgiven av
- Page 6 and 7: Inledning Professor Bengt Järvholm
- Page 8 and 9: Mirakelmedicinen som är tillgängl
- Page 10 and 11: Figur 2. I den här bilagan till ti
- Page 12 and 13: domar. Det finns en cancerform där
- Page 14 and 15: Figur 6. Det starka sambandet mella
- Page 16 and 17: Figur 7. Generellt dos-responssamba
- Page 18 and 19: s.k. ”commuting physical activity
- Page 20 and 21: Figur 10. Andelen fysisk aktivitet
- Page 22 and 23: Figur 12. Fysisk aktivitet uppdelat
- Page 24 and 25: tivitet eller med en stegräknare (
- Page 26 and 27: trycket, och det stiger när man tr
- Page 28 and 29: och benskörhet. Vi kommer tillbaka
- Page 30 and 31: vi rakt upp och ner försöker jäm
- Page 32 and 33: i överkroppen. Det kan man koppla
- Page 34 and 35: Figur 4. Utvecklingen av den maxima
- Page 36 and 37: Träningsvärk - muskelskada eller
- Page 38 and 39: Figur 2. Tyngdlyftarens lårmuskler
- Page 40 and 41: Figur 4. Övre bilden visar en sark
- Page 42 and 43: Figur 6. Schematisk bild av en sark
- Page 44 and 45: vi studerat. Bild A visar en muskel
- Page 46 and 47: kan vi se att där finns mera desmi
- Page 48 and 49: Lars-Eric Thornell: Jag skulle då
- Page 52 and 53: Begreppet tendinos används när ma
- Page 54 and 55: Slutsatsen av våra forskningsrön
- Page 56 and 57: träning och sklerosering inte har
- Page 58 and 59: Motion efter 80 - nyttigt eller ska
- Page 60 and 61: vinna på en liten styrkeökning f
- Page 62 and 63: Det finns studier som har jämfört
- Page 64 and 65: Sedan är det också viktigt att ti
- Page 66 and 67: Jag ska kort nämnda några rekomme
- Page 68 and 69: Frågestund och debatt Sverker Olof
- Page 70 and 71: måste sluta för att eventuellt ku
- Page 72 and 73: Sverker Olofsson: Men har preparate
- Page 74 and 75: Sverker Olofsson: Säg att man är
- Page 76 and 77: terna hur man stretchar och drar ut
- Page 78 and 79: dern och inte lika mycket hos alla.
- Page 80 and 81: Sverker Olofsson: Tycker du att fr
- Page 82 and 83: ärlig vill jag inte gå till de d
Figur 1. Bilden visar en stor nervbunt som går in i den yttre, peritendinösa vävnaden i<br />
en hälsena. Bunten är färgad med PAP-teknik för att påvisa nervmarkören PGP9.5. Figuren<br />
illustrerar det faktum att nerverna i anslutning till akillessenan i princip ligger i<br />
den peritendinösa vävnaden, ofta i anslutning till större blodkärl. Det finns mycket få<br />
nerver inne i själva senvävnaden.<br />
Tendinopati och tendinos<br />
Innan man kunnat säkerställa diagnosen i själva senvävnaden används vanligen<br />
det mer allmänna begreppet tendinopati för att beskriva det kroniska<br />
smärttillståndet. Det säger att en person har kroniska smärtor från senan,<br />
att det är svårt att springa och hoppa. Man skulle kunna tro att bara idrottare<br />
drabbas av det här, men på senare år har man i patientmottagningen vid<br />
Idrottsmedicin sett att även träningsmässigt icke aktiva personer har besvär.<br />
Väldigt många vanliga motionärer och även personer som inte motionerar alls<br />
dras med smärtande senor. I många fall leder det till att man kanske måste<br />
sluta med den motionsform man håller på med. Det kan också ge försämrad<br />
livskvalitet och sjukskrivning.<br />
Bland aktiva idrottare brukar man räkna med att ca 14 procent har besvär<br />
med knäskålssenan. Ett annat sätt är räkna på är livstidsrisken, dvs.<br />
sannolikheten för att få detta besvär någon gång under livet. När det gäller<br />
hälsenan är livstidsrisken 24 procent hos aktiva idrottare och 6 procent hos<br />
andra personer.<br />
52
Change language