Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

nämna som hastigast, kan uppstå där senorna går i höljen, senskidor. Framför
allt vid handleder och fotleder är det inte ovanligt med smärtsamma senskideinflammationer.
Dessutom finns slemsäckar intill väldigt många senor. Blir en
sådan inflammerad får man väldigt ont och en sådan slemsäcksinflammation
(bursit) kan ibland vara svår att skilja från besvär från senan eller muskeln.
Det gäller att kunna anatomin och veta var slemsäckarna finns. En sådan plats
är t.ex. där hälsenan löper invid hälbenet, en annan är där en sena fäster vid
armbågsregionen. Ett särskilt problem med hälsenan är att man kan få den
avsliten, en s.k. ruptur. Det har inte med kronisk smärta att göra utan brukar
inträffa i plötsliga situationer; klassiska exempel är vid tennis- eller badmintonspel.
Det kräver speciell behandling, inklusive kirurgi.
Det som jag tänkte berätta närmare om är emellertid kroniska smärtor
från hälsenan och knäskålssenan. Det är tillstånd som vi har studerat väldigt
mycket här i Umeå – kliniskt på Idrottsmedicin, framför allt av professor
Håkan Alfredson, och mer experimentellt av oss på anatomiavdelningen.
Det som framför allt utmärker de här sensmärtorna är att man vid undersökningen
kan se ett ökat blodflöde. Det framgår tydligt med en speciell teknik,
doppler, och man ser det ökade blodflödet vid det ställe där besvären egentligen
är som värst.
För att en sena ska hålla ihop och fungera är det viktigt att sencellerna
fungerar väl och producerar ett så bra kollagen som möjligt. I den yttre delen
av senan har man stora blodkärl och dessutom löper där stora nervbuntar,
Figur 1. Några blodkärl går in i senan, men de är inte så stora utan det största
blodtillflödet sker i senans yttre delar, som delvis innehåller mer löst organiserad
bindväv med både nerver och blodkärl. Strukturerna är alltså väldigt
olika i senans inre och yttre delar. Det finns nästan inga nerver inne i senan
– och det kommer jag snart tillbaka till. Det är via nervtrådarna i den yttre
delen av senan som man känner det mesta av sensmärtan därför att de har
mottagarställen för smärtsubstanser – exempelvis substans P.
I den här regionen sker ett intrikat samspel mellan nerver och blodkärl. I
senan hos en person som verkligen har stora smärtbesvär ser man att sencellerna
är betydligt fler och inte lika spolformiga som i normala senor, utan mer
uppdrivna och ibland väldigt mycket bredare. Mycket senceller och fler blodkärl
är två fenomen som följs åt.
51